Vad skriver man?

Hårt arbetande kvinna/maka/mor som har många projekt i luften.
Jag har ett rikt känsloliv och grubblar och funderar, planerar och strukturerar hela tiden.
Alkoholen gör att jag känner att jag varvar ner och hamnar i en "vardagsfart". Jag njuter mer av det lilla, känner mig mer närvarande i tanke och själ och skrattar mer. Dricker inte på jobbet, men varje vardagskväll blir det 1-3 glas vin samt även på helgerna. Nu under semestern har det blivit en större konsumtion under dagtid.

Innan jag var 20 år hade jag nästan inte kommit i kontakt med alkohol alls, det hade heller inte lockat mig.
Fina svärföräldrar kom in i mitt liv. De levde mer "Medelhavskt" och tog ofta ett glas rött vin till maten. Det var med dem jag började lära mig tycka om vin och dricka snaps, konjak etc.

Har en dagboksanteckning om från femton år sedan, när jag var cirka 25 år och jag tog en klunk whiskey i min ensamhet för att stärka mig inför ett jobbigt telefonsamtal. "Är det nu det börjar?" Som att jag vetat om att jag skulle börja nyttja alkohol på ett ohållbart vis. Att det var mitt mål?

Maken serverade mig ofta en liten "Baileys" i tevesoffan. Själv drack han nästan ingenting. (När vi träffades så var vi båda med i nykterhetsförbund till och med). Det var när kartongvinet börjat komma på riktigt som jag verkligen började njuta av vinet. Men länge räckte det med ett glas och aldrig på vardagar. Det var även då främst maken som serverade mig vinet.

Jag blev deprimerad och sjukskriven för fem år sedan och det var då jag verkligen "jobbade hårt" för att bli alkoholist. Jag tullade av makens fina whiskeysorter (han hade ett trettiotal som han hade för "show-off", men bara bjöd från, aldrig drack själv från). En dag tittade han i skåpet och blev förfärad. "En alkoholist har brutit sig in hos oss och druckit av min whiskey, kom och titta". Jag blev kall, men ändå lättad. Jag berättade att det var jag. Att jag försökt att lätta på ångesten. Efter att vi samtalat frågade maken om jag ändå ville ha en whiskey och var beredd att hälla upp en i ett glas. Jag tackade nej. En period köpte jag flera lådviner av samma sort. Tog lite av dem allteftersom och kunde ställa fram dem när de började bli halvtomma, så pass att maken sade att "Dricker du inte av ditt vin längre?". Jodå tänkte jag, i smyg.

Har köpt Romflaskor i omgångar och druckit klunkar ifrån i smyg, men sprit ger mig inte samma avslappning som vin. (Illamående, väldig törst på kvällen/natten, magont etc.)

Jag har märkt hur toleransnivån sakta har höjts. Ett glas vin gör att jag slappnar av, men det jag ser är konsumtionsmönstret, att första glaset släpper spärren jag tidigare haft vid ett glas vin och nu fortsätter att ta två till. Jag märker också hur jag har blivit mer lättirriterad och "melankolisk", liksom gråtmild på ett sätt som är förvirrande för barnen. Det är det som gör att jag vill begränsa mitt intag.

Under semestern har det blivit alkohol varje dag. Maken gör goda drinkar som han ger mig på altan bland annat. Däremellan tar jag själv då det kickat igång "vill-ha-mer"et.

Jag VILL och SKA komma tillbaka till "ett glas vin" på fredagskvällen. ÄLSKAR vin (alltså även själva smaken, är med i ett vinprovargäng sedan 20 år tillbaka och är en hejare på mina druvor och ursprungsländer etc.

Nu har jag sagt till maken att jag ska ha en "vit månad". Att jag ska ge mig dispens på vinprovningen som kommer och att han och jag kan dela på en flaska vin på fredagskvällen om han vill, men att jag på övriga dagar och i andra sammanhang inte ska dricka något.

Igår drack jag cola till fredagstacosen, precis som jag gjorde när barnen var yngre. Jag hade nästan glömt hur gott det var med kombinationen.
Sååå....igår var min första "vita" dag.
Idag är det min andra.
Känner lite oro i kroppen och har haft huvudvärk både i går och idag, men det kan även vara åskan i luften som gör.

Skulle tycka mycket om att få prata med andra som är i samma situation, som försöker avstå helt eller begränsa intaget.

Jag känner mig stark och ska fixa detta!

Söndag.
Idag ska jag inte heller dricka. Så det så.
Känner mig lite, lite "darrig". Det ska bli skönt att få känna sig HELT nykter snart.

Har börjat läsa böcker om hälsa, bland annat "Hälsorevolutionen". Den ger inspiration till sunda kost- och motionsval som jag ska göra.
Tittar även på IPL-behandlingar för att unna min stackars hy lite omsorg. Kanske kan jag återfå lite av min forna hy, innan den blev slapp och uttorkad (smårynkig)?
Har börjat promenera igen. Har min aktivitetsklocka på och lyssnar på boken samtidigt.

Idag ska det bli en bra dag.
Hoppas att ni gör er dag bra också! <3

Sommarflickan2018

Grattis till att du vaknar upp nykter till dag tre!

Du har börjat göra bra saker för dig själv och det är jättebra. Fortsätt så, små steg, ett i taget. Ett tips från mig är dock att inte göra allt på samma gång, det är jobbigt nog att sluta dricka utan att du samtidigt ska byta kost, börja träna, fixa det ena och det andra. Visst kan vissa av de där nya grejerna göra att du inte dricker men var snäll mot dig själv och se till att du mår bra.

Får jag fråga varför din man serverar dig alkohol i tid och otid? När han samtidigt inte dricker speciellt mycket själv. När han upptäckte whiskyskåpet och du berättade för honom borde det ju ha varit en väckarklocka, att försöka hjälpa dig slappna av på andra sätt än att erbjuda dig en whisky. Sen är det givetvis inte hans fel, jag undrar mest hur han resonerar, om du vet det?

"Hårt arbetande kvinna/maka/mor som har många projekt i luften.
Jag har ett rikt känsloliv och grubblar och funderar, planerar och strukturerar hela tiden"

Jag tycker det är viktiga ord och så vanligt. Det var också därför jag sa att du ska ta det sakta och steg för steg, jag misstänker att du gärna gör allt på samma gång (jag är nämligen precis så) och det blir till slut en press som är svår att hantera. Då är alkoholen en vän som får en att koppla av (egentligen en riktigt otrevlig vän som lurar oss men det förstår vi inte då) och känna att vi fixar allt som vi egentligen mår dåligt av.

Det blev kanske lite rörigt, jag vaknade nyss så du får ursäkta om jag är ostrukturerad (har precis fått i mig dagens första kopp kaffe).

Du är i alla fall på rätt ställe. Här är det raka puckar, snälla kramar, pepp och stöd.

Kram på dig!

Du har så rätt i att jag vill göra mycket på samma gång. Lite fungerar jag så att om jag typ "börjar äta hälsosamt" så brukar det ta emot att "förstöra" det. Hälsofokuset blir som en slags mur mot att faktiskt trilla dit, gentemot om jag skulle "unna mig gott". Något i mig säger då att det inte "spelar någon roll", att jag ändå kan fortsätta förstöra för mig själv. Jag är en "allt eller inget".

Vet du...hade samtal med min terapeut i samband med whiskeyhändelsen. Hon skrattade faktiskt åt hur jag efterhärmade hur han förskräckt ropat att en alkoholist brutit sig in i hemmet. Hon frågade mig också varför han serverar mig alkohol. Han är i allra högsta grad min "feeder" på det sättet.
Tar alkoholen fram mjukare sidor hos mig? Gör alkoholen att han får möjlighet att känna sig som den "starkare"? Han är en omhändertagande person och tycker om att sköta om mig och andra, är det det behovet han får tillgodosett?

När jag gick hos terapeuten så sade jag att jag bara skulle få lov att dricka alkohol om jag blev bjuden på det, inte tulla själv. Men då är ju tricket så att jag vet hur jag ska få ett glas vin framför mig. Jag kan säga att jag känner mig nedstämd, att det är mycket i huvudet eller att jag känner mig trött. Vips så dukar han fram ett glas vin. Liksom under semestern nu, på restaurangen "Vad ska du ha att dricka?" frågar maken. "Ja, jag veeet inte jag" svarar jag och tänker "Säg vin, säg vin". "Du kan ju ta ett glas vin vetja" svarar maken. Och jag svarar, låtsats tveksam "Tycker du? Tja-a...vad har de då?" (trots att jag redan sneglat på vinlistan. Ja-a du...jag måste verkligen fundera mer på varför han gör så här. :-(

Jag har INTE lyft elefanten i rummet med honom. Vet inte om jag kommer att göra det heller.

Och vet du...precis nyss kom svärfar förbi. Han hade ingen present till mig när jag fyllde år tidigare i sommar. Han hade köpt en flaska vin till mig. Bad mig läsa på etiketten, det var så fint namn på den tyckte han. Jaha....och jag som medvetet har minimerat förråden här hemma. (Inget kartongvin, inga egna spritflaskor), bara en öppnad ginflaska och romflaska som maken serverar mig från (och har koll på) och kanske två oöppnade vinflaskor. Det här kan visa sig vara svårare att hålla borta än jag trott.

Tack för att du kommenterade på mitt inlägg. <3 Känns speciellt och lite "naket" att se att någon faktiskt "vet om" min situation nu.

Hoppas du får en fantastisk fin söndag där du trivs med dig själv.

Kram tillbaka!

Jag trodde också att jag ”älskade” smaken av öl och vin men det är något man lärt sig. Det är sällan själva smaken man är ute efter, utan det är ruset som ingår. Mycket ritualer kring vin för att det ska verka sofistikerat och spännande. Gemene man kan i alla blindtester som gjorts inte känna skillnad på dyrt eller billigt vin och väljer oftast billigt vin som det bättre. Så häng inte upp dig på att du ”älskar vin”, jag tror inte en sekund på att det inte finns andra drycker du tycker är godare men eftersom de inte ger effekt så dricker du dem mer måttligt. Jag dricker på sin höjd en nostalgisk alkoholfri öl då och då men vill aldrig ha mer. Så det handlar ju inte om smaken. Då kan du ju ta en alkoholfri variant varje fredag. Det är smaken av alkohol du vill åt och du vill åt den för dess effekter.

Märthan

Med Ironwill... jag har resonerat som du otal ggr, det är sådan osanning så det ryker om det. Ha ett uppehåll med allt ett bra tag och smaka vin, vidrigt, det är alkoholen man är ute efter, hjärnan.

Från en som älskar vin...

Tack för er input. Kanske är jag förblindad, men till och med när jag drack ett endaste glas så har jag älskat att läsa om vinet och dess ursprung. Brukade spara på etiketterna och klistra in i en samlingsbok, försöka få ihop en "samling" från ett distrikt eller så. Fick en vinrad i present (hyra av en rad i ett år) och åkte dit och hälsade på. DET vinet smakade förfärligt, men upplevelsen var magisk. Älskar även filmer som handlar om det hårt arbetande livet kring vinrankorna - älskade synen av de stora klasarna och det även när jag var nykterist. Jag odlar själv olika sorters vindruvor (men har aldrig gjort vin av dem). Jag har nykter hållit i flera vinprovningar för arbetskamrater och vänner, skrivit ut foldrar och tabeller över hur man kan härleda druvor utifrån färg, doft och smak. Har flertalet gånger gått på ost- och vinprovningar där jag lärt mig hur osten ändrar karaktär beroende på vilken druva du dricker till. Jo, nu på sistone klunkar jag billiga viner för att det blir mest kostnadseffektivt, men tror inte att det enbart är "suset" jag vill åt. Variationen är det som tidigare fascinerat mig. Självklart tycker jag om att dricka annat också, såsom t.ex. rumstempererat vatten när jag är riktigt törstig. :-D

Förstår att ni inte tror mig och tänker "Nåja, tror hon ja". Kanske har ni rätt. Ruset är en stor del i fascinationen på sista tiden, men det finns en slags grundkärlek, när jag bara kunde sörpla och spotta ut, skriva ner rad efter rad av karaktäristika och sedan vara nöjd. Dit vill jag tillbaka. Om ni förstår hur jag menar.

Time will tell. :-D Jag ska tänka på vad ni skrivit i alla fall, begrunda det! Tack! <3

Märthan

Att vi inte förstår?

Jag gör iallafall, din text låter som rader ur mitt liv... kärlek har gått till hat/kärlek. Detta har inte med vinet att göra, går inte att ursäkta sig med tyvärr.... jag vet precis vad du pratar om, ost och viner mm... smaker och nyanser...

Vi ses här om ett par år igen... när du inser... vilket jag knappt själv gör, förlåt hårda ord (får man skylla på mens, bitterhet och begynnande nykterhet)

Kram till dig!
Du får skylla på vad du vill. Bra att du väcker tankar i mig.

Just nu lagar maken mat på den halvtomma (halvfulla?) flaskan med vitt vin som jag låtit stå öppna i kylskåpet sedan i torsdags. Känns bra, men det var rätt jobbigt att stå där och skiva champinjoner och kyckling ensam i köket medan maken tog hand om sonen som plötsligt blev getingstungen. Och svärfars flaska står fortfarande på köksbänken och lockar.
Nu får jag uppbringa allt för att stå emot. Känns orolig i hela magen och i andningen. Känslomässigt är jag en "mess" och tar åt mig av allt möjligt nu. Försöker återfå en roll i familjen och inser att detta inte kommer att bli en lätt resa. (Att sonen t.ex. vänder sig till maken för emotionellt stöd, att jag blir lätt "bortmotad" från köket när jag för en gångs skull skulle vilja vara delaktig och göra något för min familj).

Hua...jag kommer ändå att fixa detta. Steg för steg.

Hur går det för dig Märthan? En begynnande nykterhet låter bra.

Precis nu, 15.10....kommer maken till mig från köket med ett glas vitt vin. Jag får hjärtklappning och halvpanik. Jag har ju sagt till honom att jag vill ha en "vit månad" för att "Det blivit så mycket under sommaren och jag måste börja anpassa mig till att börja jobba igen".

Nu när jag gav honom en desperat blick så sade han "Men det är ju bara det sista i flaskan, det blir ju förstört annars". Sedan gick han visslande ut till köket igen.

Jag har glaset en decimeter ifrån mig, jag känner doften, saliven ökat i munnen och jag får panik här.

Kom på att jag kanske inte skulle ha skrivit mitt tidigare inlägg. Inte meningen att trigga någon. Förlåt, inte min mening. Bara så frustrerande.

Det är nu nästan två timmar senare.
Jag lät tårarna rinna lite. Det var ju lite "upp till bevis" där på en gång. Hur mycket hade jag egentligen bestämt mig. "To the test" på en gång liksom.

Jag sköt iväg stolen så att jag inte skulle känna doften. Närmade mig glaset. Luktade på det. Satte läpparna mot glaset.
Men drack inget.

Glaset fick stå kvar här i arbetsrummet när jag gick och åt. Vatten till maten. Maken skruvade på locket på flaskan, cirka ett glas kvar i flaskan. Han ställde den på diskbänken bredvid svärfars flaska. Om jag dricker upp mitt vinglas så häller han kanske upp nytt.

Att hälla ut det inför hans ögon känns som ett stort steg. Det är så avvikande att vi har något vi måste prata om sedan. (Och vi "pratar" ju inte om den här alko-elefanten som dundrar runt i våra liv). Att hälla ut det i smyg gör att han ser ett tomt glas och tror att jag druckit upp det. Kanske erbjuder han mig då mer? Kommer jag att kunna stå emot en andra gång?

Men det viktigaste kvarstår. Jag har inte druckit något av det och ska inte göra det heller. (Har gömt det bakom min skärm här nu så att jag inte ska ha det i min omedelbara åsyn).

Fortfarande en jobbig situation.

Du dricker inte för någon annans skull. Ingen kan tvinga dig att svälja ner alkohol utan du själv.

Ta glaset. Häll ut det. Säg till honom "minns inte du att jag har en vit månad", klappa dig själv på axeln. Ta ansvar över ditt mående.

Du behöver inte vin.
Din kropp behöver inte vin.
Din man behöver inte ge dig vin. Häll ut.
Stå på dig.

Välkommen hit ???

Sommarflickan2018

Häll ut vinet, gör det framför honom. Fråga varför han ger dig vin när du ska ha en vit månad.

Eller så ger du tillbaka glaset till honom. Om han nu tycker att det är slöseri (att det blir förstört) att hälla ut så kan han väl dricka det själv?

Jag tror att du måste vara väldigt tydlig och väldigt rak när du pratar med honom, för han verkar inte förstå. Och det kan bero på många saker, det har jag ingen aning om. Men ni behöver prata så att han slutar ge dig glas med alkohol. Och har du svårt att låta bli whiskyn så be honom låsa in den.

Det här fixar du, du är starkare än du tror, det går att utläsa ur dina inlägg.

Kram

Studenten - det är klokt skrivet. Jag bär hela skulden i detta. Och jag känner skuld. Ska börja känna styrka istället.

Sommarflickan - helt klart måste jag vara tydlig. Vet inte varför det ska kännas så svårt. På något sätt vill jag inte göra honom "besviken" och jag känner samtidigt skuldkänslor för att det är jag som tillåtit/styrt/medverkat till att det blivit så här. Det är inte hans fel, det är mitt. Han tar så lätt på sig skulden. Jag vill heller inte göra honom orolig tror jag. Och så är det så himla jobbigt att "prata" om detta på så många plan.

Jag har glaset orört fortfarande bakom skärmen. Vi har precis tagit en långpromenad hela familjen. Jag är svettig och så där skönt trött i kroppen och har en kopp med grönt te bredvid mig. Gott så för nu.

Tack för ert pepp. Att inte känna sig ensam i detta gör att jag sakta börjar se mig själv klarare, även fast det gör fasligt ont och skammen bränner i varje por.

Du behöver inte skämmas, alkohol är en drog. alkohol är beroendeframkallande. du är människa, människor blir beroende av droger.
Så att slå ner på dig själv genom att skämmas blir inget mer än att du lägger ännu mer skuld på dig själv. Helt onödigt egentligen, eller hur?

Han kommer inte bli besviken för att du säger nej, och blir han det ligger det påå honom. Inte på dig.
Vad är det värsta som kan h'nda om han blir orolig? förutom att ni kanske sätter er ner och pratar? Kanske är hans oro befogad, för du är orolig över dig själv (annars hade du inte varit här, right) ?

Åter igen, du har ingen skuld. häll ut vinet, så slipper du tänka på att det står där bakom skärmen.
Det kommer göra ont, och det är okej. Men du behöver verkligen inte skämmas hjärtat.

...och göra det så att han ser det så att jag kan förklara att jag står fast vid mitt ställningstagande att inte dricka.
Ska komma ihåg dina ord.

Just nu badar han i poolen med ena barnet. Har i alla fall ställt ut glaset så det står bredvid flaskan där ute i köket. Då ser han det så snart han kommer in dessutom. (Måste erkänna att det kändes utmanande att GÅ med det helfyllda glaset i handen genom huset). Puh!

Tack Studenten för pepp! Nu har jag tagit mig vidare till nästa steg i alla fall - att påvisa det orörda glaset.
Känner mig rätt stolt över mig själv faktiskt. :-D

ett litet steg i rätt riktning många gånger, blir en enorm skillnad i långa loppet.
Jag är också stolt över dig. Bra jobbat!
Du fixar detta. Tror på dig :)

Imorgon har jag en lång arbetsdag, på resande fot hela dagen. Finns inte en möjlighet att ens HINNA kolka i mig något vanvett ens om jag hade den minsta lust! ;-) Hoppas din måndag blir ett lysande exempel på en nykter och klar vecka!

Så skönt att vakna utan den där fadda smaken i munnen, det tunga i huvudet. Att dricka ett stort glas vatten och känna att man liksom renar sig själv.

Innan jag gick och lade mig igår så sade jag till maken att "Jag tar verkligen allvarligt på att jag inte ska dricka alkohol. Därför drack jag inte det vita vinet som du gav mig. Jag ska hålla upp nu så får jag se hur det känns". "En månad sade du ju" sade maken. "Ja-a...eller så länge det nu känns bra", mumlade jag. Sedan svävade jag ut lite att det var dags att tänka på hälsan, att det blivit så mycket "gotti-i-gott". Att jag ville göra detta lika dedikerat som han och jag gjorde när vi beslutade oss för att leva "100 dagar sockerfritt", där jag inte fuskade en dag. Han nickade lite förvirrat.

Det slutade med att jag ställde in glaset i kylskåpet tillsammans med det lilla som var kvar i vinflaskan eftersom han sade att han kanske ville ha det senare. Det kändes bra att ha varit nääästan rak i alla fall. Nu tror jag i alla fall inte att han kommer att servera mig något.
-

Arbetsdag idag på främmande plats, ett nytt och spännande uppdrag en lång resväg härifrån. Det blir en intensiv dag, inte hemma förrän det är dags att gå och lägga sig. Ingen möjlighet att sippa vin. Imorgon lär jag vara trött däremot och får lägga upp en strategi för att hitta återhämtning och hjärnvila på annat sätt än genom flaskan.

Kram på er alla fantastiska människor. Hoppas att ni ger er själva en fantastisk start på veckan. Det är en under måndag i fina juli idag. <3

Märthan

Det blir en fin dag ? Lycka till med dagens uppdrag ??

Varför vågar du inte vara ärlig mot din man? Låter (kan ha fel) som att du lämnar utrymme för gottigott.

Sommarflickan2018

Hoppas han tar det på allvar och inser att du menar allvar. När man bestämmer sig för att sluta dricka kan man inte ha en "feeder" som hela tiden ger en alkohol. Det är som att hålla fram en köttbit framför en haj.

Jag förstår att det kan vara svårt att samtala kring sitt drickande, det ÄR jobbigt att erkänna sådant som inte är accepterat. Samtidigt, gjort är gjort och nu slår du in på en ny bana. Du kan bara förändra det som komma skall, inte det som varit. Och jag tyckte det var sjukt starkt att inte dricka det där glaset med vin. Det kräver inre styrka och motivation.

Bra där!