Skriver en ny tråd i ny avdelning för de gamla vill jag inte kännas vid, gud vilket svammel!

Igår var första helnyktra dagen på 1,5 vecka. Sedan början på dec -11 när vi var i Tyskland och bunkrade upp har mitt drickande eskalerat mer och mer. Från en flaska vin + ev något glas whiskey 3 dagar i veckan till 4-5 dagar i veckan. Nu har jag varit ledig i 11 dagar och då har det varit något varje kväll, helt öppet eller i smyg. Nu får det vara nog!

Jag har bestämt att ta en helvit månad till att börja med. Om jag klarar det... men jag tror det ska gå. I natt sov jag faktiskt förhållandevis bra och vaknade utsövd halv 9. Annars brukar jag inte kunna somna förrän framåt småtimmarna efter en våt helg. Hoppas så att det ska rätta till sig med sömnen för jag har inte sovit en hel natt på flera år.

Hela dagen igår försökte jag peppa mig själv, "jag är så duktig som gör det här, tänk så mycket pengar jag ska tjäna, så skönt att slippa skammen och smusslandet, jag är stolt över mig själv" Har läst någonstans att den mentala biten betyder så oerhört mycket för om man ska lyckas. Det handlade visserligen om att lyckas i tävlingar men kan säkert även omsättas i att förändra dåliga vanor. Ibland började tvivlet gnaga lite för att få uppmärksamhet men jag tryckte bestämt in det i sitt hål igen.

Jag funderade mycket igår, på allt och ingenting. Jag har alltid varit så feg, aldrig vågat utsätta mig för ogillande, förutom när jag varit onykter. Men då tänkte jag som så, om jag nu är så duktig att jag klarar det här med att sluta supa, nog ska jag väl våga stå för vad jag tycker. Försöka skita i om inte alla älskar mig, va sjutton spelar det för roll. Så idag har jag faktiskt vågat mig på att ge mig in i en infekterad debatt och säga min mening. Det föll inte i god jord hos några men det skiter jag i, jag är bara så lycklig över att jag vågade.

Sen har jag anmält mig till en tävling om en månad. Visst är jag nervös men jag ska försöka upprepa mitt mantra om och om igen "spelar ingen roll om jag kommer sist eller gör bort mig, någon ska ju göra det med" Huvudsaken är att jag har kul och om jag kan bjuda på ett skratt så är det väl bara bra.

Jag vet inte hur länge den här euforiska känslan av stolthet och glädje håller i sig. Snart kanske den pyser ut som luften ur en ballong. Vad gör jag då? (Nu försöker jag intensivt mota in tvivlet i sitt hål igen) Ni som varit här, hur upplevde ni första tiden, kändes det som ett nytt liv på fler sätt även för er?

Dag 1, den SKA följas av många.

Annelie

Annelie 60

Jag bara sitter här vid datorn och surfar runt. Fysiskt dödstrött men mentalt i högvarv. Är det sviterna efter all alkohol som lämnar kroppens alla organ? Snart ska jag gå ut med hundarna och rensa hjärnan lite på alla miljoner tankar som far runt.

Kram till er alla som kämpar!

kalla

Att du känner dig stressad är inte så konstigt, men långa turer med hunden har hjälpt mig mycket. Klart att kroppen reagerar när allt skall ut, men håll ut det blir bättre, Så kämpa på och ta ett steg i taget// Kram Kalla

Vad ska du tävla i för n ågot?, Jag tycker att första tiden är lättaqst, då är minnena från sista repan i färskt minne. Sen kommer tiden då man dividerar om att jag kan vara som andra, ta en till två öl, ngt glas vin då och då. Det är största faran för mig, när allt jag gjort legat till sig lite. DÅ jäklar måste jag vara på min vakt. Det är just då jag måste säga till mig själv att inte ta det första glaset.

Nynykter

Härligt att läsa att du är på g. Jag hoppas du ska märka att stoltheten och glädjen håller i sig, att självkänslan växer till sig sakta men säkert. Själv är jag nykteri sen sex veckor tillbaka och jag tycker det är underbart att slippa ha ångest och dåligt samvete. Det byter jag inte bort mot något vin i världen!
Styrkekram till dig!

Lilja-12

Sex veckor?! Nu är du på G..

GRATTIS och SÅ bra jobbat!
Jag vill vara där du är! Jag har tagit rygg på dig!

Håll i!
Liljakramar!

Nynykter

Du är väl inte långt efter? Två veckor eller nåt? Du får gärna flåsa mig i nacken. Vi fixar det här!
Kram från Nynykter

Annelie 60

Vilket underbart namn!
Bra att du varnar för kommande tider. Nästa lördag ska jag åka på en bussresa och blir borta hela dagen så då går den helgen. Helgen därpå jobbar jag, bra. Problemen blir när min man kommer att vara borta över natten, då måste jag verkligen motstå frestelsen. Jag är så själaglad för att jag inte bor ensam, då hade jag aldrig rott iland detta. All beundran till alla er som ändå gör det.

Annelie 60

och tack ska du ha! Tänk att du klarat 6 veckor, fantastiskt! Två veckor är inte illa heller, det är 13 dagar mer än mig.
Nu ikväll talade jag om för äldsta sonen att jag inte skulle dricka på minst en månad. Bra, sa han. Han är den enda som redan för flera år sedan frågade, "mamma, varför dricker du så mycket?" Den frågan har suttit som en tagg i mitt hjärta allt sedan dess. Usch!
Nu sitter jag här med ett glas Loka som jag smuttar på. Funderade först på om jag skulle hälla upp det i ett vinglas men tyckte det skulle vara för överdrivet.

Ha det gott, alla!

Annelie 60

Jag skrev dag 1 hela tiden igår men det var ju dag 1 utan baksmälla, alltså är det faktiskt dag 3 nu. Det går framåt.
Igår hade jag svårt att komma till ro, satt uppe till ett innan jag kröp i säng. Uppe kl 7 för att väcka minstingen men känner mig inte speciellt trött ändå.
Nu har jag haft ett par timmar med gnagande oro. "Tänk om vi ska bort på middag någonstans, hur ska jag då dölja min nervositet?" Många sådana tankar har farit runt i skallen och fjärilarna dansar i min mage.
Jag hoppas, åh vad jag hoppas, att alla negativa tankar, nervositet och nedstämdhet beror på alkoholen. Om jag håller upp tillräckligt länge så försvinner de. Det hoppas jag.

Nu ska jag sätta på en riktigt god kopp kaffe.

Kram på er alla hjältar!

PiL

Jag är övertygad om att du har alldeles rätt i att mycket av negativa tankar, nervositet och nedstämdhet är alkoholrelaterade och att de lär minska högst avsevärt eller försvinna helt om du lägger ned alkoholen.

Själv sörplar jag gott kaffe för fulla muggar :-)

Ha en bra dag!

Annelie 60

ser fram emot det! Jag har lite dåligt samvete för att jag inte kommenterade ditt svar i min andra tråd. Den har jag sån ångest för så jag vågar inte öppna den igen. Tänkte först redigera bort den (om det går) men bestämde att den ska få vara kvar så att jag i framtiden kan gå tillbaka och se hur illa jag kunde bete och uttrycka mig. Som ett varnande exempel för mig själv.

Kram!

PiL

Dåligt samvete är det sista du ska ha av den anledningen, att du inte kommenterat mitt svar :-) Ibland gör man det, ibland inte, så funkar åtminstone jag själv.

Om du inte vill ha kvar dina kommentarer i din andra tråd så går det att redigera, ligger nere till höger, tryck på "redigera" och sedan är det bara att radera eller ändra. Jag kan visst förstå syftet med avskräckande exempel men om den istället är en FÖR stor ångestklump så är den väl snarare kontraproduktiv så att säga?

Nåväl, gör det som känns bäst, det finns inget rätt eller fel i den frågan. Och hoppas kaffet var gott!

Lilja-12

Tror det med vad din son sa (jag blev helt mör i bröstet när jag läste, jag fattar att du känner det som en tagg) är något du absolut kan ta med dig på din nyktra resa. SOm jag skrev tidigare så blev min tonårsson förbannad (vilket var första gången) men det kändes! Ojojoj..Skammen..men oxå at nu dj-r får det vara nog!

Och att dricka loka i vinglas..jag gjorde det i helgen men det var inte riktigt bra för mig för på nåt sätt triggade det igång längtan efter vin och jag var MYCKET orolig på natten! Tror det var för att jag kom på hur gärna jag ville dricka..

Så nu har jag massa fina vinglas som jag undrar vad jag ska ha till? Dyra är som satarna oxå, eftersom jag inbillat mig att jag varit "finare" alkoholist med dyra glas..

Fortsätt jobba på samma sätt Annelie, du är med på banan!

Tillsammans klarar vi det!
Lilja

Annelie 60

nu är det redigerat. Bort med det gamla, in med det nya! Och ja, kaffet var jättegott!

Jag håller med dig Lilja, om bara vår omgivning slutade att vara så finkänsliga och sa till i ett tidigar skede så skulle det kanske vara lättare att bryta i tid. För att det märks, trots att vi inbillar oss motsatsen, det är jag säker på nu.

Ha ha, lite kul det där med fina kristallglas, precis så känns det ju. Likadant med att köpa lite dyrare viner, då är man ju bara konnässör. En alkis dricker Marinella och sånt. Jisses vad jag lurat mig själv.

Ha det gott!

kalla

Visst blir man bättre av att köpa dyra viner och fin sprit, eller hur :D Bra att du tog bort dina gamla inlägg, nu tänker vi framåt istället. Finns ju bara två saker vi kan påverka, det är nu och framtiden och den är ju vår.
Så med ett steg i taget går vi framåt//Kalla

Nynykter

Kom att tänka på den där låten med Hasse och Tage som slutar med

Man tager sig en vinare på Operans terass
Nog är man lite finare än de som röker brass?

I påskas dukade jag med vinglas till alla, inklusive barnen. Det såg festligt ut och hade det goda med sig att jag inte behövde skylta så mycket med att det var påskmust i mitt glas. Alla spritglas och konstiga små sherryglas har jag däremot skänkt till en välgörenhetsorganisation. Fick plötsligt mycket plats i skåpet. Fritt fram att köpa fina te- och kaffemuggar istället!

Kram från Nynykter

hemasch

Dag 1. Igen. Försökte för första gången avstå från alkohol den 27 januari. Det var den dagen jag äntligen öppnade upp och erkände för min man. Jag erkände för mig själv. Det var en befriande känsla. Då lyckades jag hålla upp i nästan två veckor. Och jag mådde riktigt bra. Sen var det nåt som gick åt fanders. Jag fortsatte dricka. Ofta hela dagarna. Min bottendag blev den 2 mars. Jag var hemma med våra två små barn. Drack hela morgonen och blev plakat. Somande när de tog sin lur, och sen var det de som fick väcka mig. Fruktansvärt! Jag fick panik och ringde min man. Berättade hur det stog till. Så han ilade hem. Va? För att ta hand om sin fulla fru. Usch, jag börjar gråta varje gång jag tänker på den dagen. Då slutade jag dricka igen. Började gå på AA möten dagligen. Pratade med folk. Och det gjorde saken så mycket enklare. Det gick en vecka. Sen var det kört igen.

Nu står jag här igen. På ruta 1 och dag 1.

Nynykter

Det är ingen lätt resa. Två steg fram och ett tillbaka liksom. Men du har erkänt ditt problem för dig själv och för din man. Du har till och med varit på AA. Stoooora steg! Och nu skriver du här på forumet också. Som jag ser det har du skaffat dig en uppsättning verktyg som kommer att hjälpa dig att bli nykter. Häng kvar här och skriv om din resa! Jag tror på dig!
Kram från Nynykter

Lilja-12

Jag kunde lätt relatera till din smärta då jag läste ditt inlägg. Det gör jag mig ont om dig för jag vet hur helt för dj-gt det känns när alkoholen tar över och man inte längre bestämmer själv...

Dricker före tolv på dagen, vid ett är man jättetrött...måste dricka mer..en hel dag går och man har inte ätit en bit...bara druckit..

Jag söp skallen av mig för exakt en månad sen och har varit nykter sen dess. Senast ikväll fick jag reda på ytterligare en sak jag gjorde den kvällen som får mig att skämmas gruvligt..

Skammen gör att man tar itu med problemet. Det kan vara bra att skämmas bara man gör det i måttliga mängder.Skämmas så att man tar tag i det och uppbådar jävlaranamma men inte så mycket att man slår på sig själv för då blir det lätt Bolaget nästa igen tyvärr..iallafall för min del..

Du ringde din man vilket jag tycker var jättebra!Ok att du var full men det visar trots allt på att du tar ansvar nånstans, trots att du är askalas. Du VILL förändring!

Jag har ramlat tillbaka massor av gånger hemasch; gått på AA och sen börjat dilla med mig själv att "jisses, dessa är ju alkoholister..det är ju inte JAG...kan nog ta något glas vin..bla bla bla i all evighet.

Det jag tänker nu är att FÖRSÖK fatta beslutet att sluta dricka för det stjäl så otroligt mycket energi hemasch, denna KAMP! Detta "jag vill dricka-jag får inte-jag vill dricka-jag får inte"

Det jag har gjort nu är att bara gett upp. Insett att denna konflikt överskuggar allt mitt mående och jag ger mig. Jag ger upp för att få mitt liv tillbaka! Med ge upp menar jag att jag erkänner att jag har STORA problem som kommer att förstöra mitt liv om jag inte slutar.

Du skriver ner din smärta här och detta forum tar emot-alla här känner igen helvetet, endera som alkoholister, eller missbrukare eller anhöriga men alla känner igen det du skriver, mer eller mindre.

Det ger ett sånt stöd att veta att man inte är ensam för det är så farligt när man är en törstig person! Vi ska inte vara ensamma! Vi måste ha hjälp och värme och uppmuntran av varandra!

Man läser så många fantastiska berättelser här och inser att man inte är ensam. Man krisar och tar återfall men hejaropen trycker direkt till en i ryggen "ge inte upp! Nästa gång klarar du av att stå emot!"

Så håll i nu hemasch och skriv här på forumet! Du är Nykter idag! Det är väl en härlig känsla?

Lilja

kalla

Just som Lilja skriver tog du steget att ringa din man och erkänna för dig själv vilket är ett stort steg. Så håll ut nu och sök stöd här, AA och i dina närmaste, många kramar Kalla