Jaha ja, jag har varit medlem på detta forum i flera år men har inte lyckats repa mod att starta en egen tråd.
Men nu känns det som om jag borde göra just det, vet inte riktigt varför men de inlägg jag gjort i Berras tråd har hjälpt en hel del känns det som.
Kanske är det av ren egoism jag skriver, men hoppas på att något kanske hjälper någon annan?
Jag har inga ambitioner om att skriva massor och ofta, utan det får bli som det blir.

Jag är över den ålder då man får ledigt från jobbet på sin födelsedag, men jag har läst någonstans att den psykiska mognaden och utvecklingen stannar av då man börjar dricka alltför mycket, så jag får väl betrakta mig runt 30-35 gissar jag. För det var där någonstans som det började eskalera ordentligt.

Min första träff med alkoholen var i 15-års åldern och det var nog kärlek vid första buzzzet i huvudet.
Tänk att man kunde bli så framåt, modig, världbäst och pratglad!
Därifrån till att börja utveckla ett risk/miss-bruk skulle alltså ta ca 20år.

Vet inte riktigt varför det började gå åt pipan, men det fanns många saker som "rättfärdigade" mig att behöva lugna ner mig.
Allt från att något barn hade trubbel i skolan, det var stressigt på jobbet, oförstående chef, bilen krånglade till att jag bara helt enkelt på något sätt (kunde vara precis vad som helst) hade gjort mig förtjänt av att slappna av.
Från att ha varit drickande när det var fest började det dock bli var och varannan helg till att de sista åren bli i värsta fall 5-6 dagar i veckan.
Ville så småningom inte dricka med andra utan gjorde det helst själv.

Favoriten för mig var starksprit av något slag (gick ju mycket snabbare så), men om det knep dög precis vad som helst, bara det innehöll alkohol.
Har dock alltid klarat av att jobba utan att någon märkt något (tror jag), men de som själva håller på med samma hobby ser naturligtvis tecknen.

Min fru och barn började den senare tiden att uttrycka alltmer oro för mig, men det tog jag inte så hårt. Tyckte väl att de överdrev och att de egentligen inte var så bekymrade.
Först nu har jag förstått att jag åsamkat dem massor av oro och smärta.
Det plågar mig mycket, tillsammans med insikten om hur mycket tid och välmående jag druckit bort för mig själv.

I dag upplever jag i alla fall min tredje fredag utan vare sig destillerade, jästa eller bryggda drycker i kroppen, det känns dj_kligt bra!
Trött som satan är jag, men på ett bra sätt. Jag känner mig redan nu mera "med" och närvarande. Stör mig inte på att jag får besök (som hindrar mig att dricka). Fått massor med tid över på något konstigt sätt... Har tagit upp en älskad hobby. Det bästa för ett par dagar sedan, frun sa spontant hur glad hon är att ha någon att prata med på riktigt igen.

Jag har också förr lyckats med att "hålla mig" i längre perioder, så känslan av att det är skönt att vara nykter är inte ny och jag vet att det kommer sug & bakslag med blixtens hastighet.
Det gäller att hindra benen när de får en order av hjärnan att styra mot barskåpet utan att jag själv är med och bestämmer!?!?
Hur jag ska lyckas klura ut VAD det egentligen var som triggade mig är dock en gåta, jag antar att det kommer att krävas mycket tankemöda, kanske detta skrivande kan hjälpa till med det? Hoppas det.
Mina första riktiga utmaningar kommer nu i December med julbord som ska ätas. jag har inga problem med att behöva ursäkta mig med något svepskäl för att jag väljer alkoholfritt, jag har ju kört nykterhetsperioder förr så folk vet. Mitt problem blir att behöva stå ut med att vara ute till efter midnatt på den efterföljande festen som jag inte kan krångla mig ur. Jaja, det kommer att komma fler och värre utmaningar som min hjärna antagligen antagligen alldeles själv kommer att skapa åt mig. Den har ju som sagt lyckats med fjärrkontroll förr...

Problemet (tror jag) har varit att jag alltid satt en gräns i dagar eller månader och sedan räknat ner och längtat. Efter att gränsen nåtts har jag tänkt att nu ska jag kunna dricka som vanligt folk. Stort feltänk, som de flesta av er redan vet.
Jag har läst mycket i det här forumet under åren men först nu börjat ta åt mig av tankesättet och resonemanget som en del av er har. Tänker särskilt på Berras tråd här som många kloka människor skriver i och jag läser från början. Har kommit 2/3 in i den nu och den hjälper mig mycket i mitt tänk.
Jag har inte satt någon gräns denna gång, inte heller tänker jag "idag ska jag inte dricka", jag är bara så in i själen trött på eländet med att alltid må dåligt både fysiskt och psykiskt.
Sen får vi se hur långt det tar mig.

Oj, det blev mer text än jag trodde, men skönt var det att plita ner lite av det som snurrar i min skalle just nu.

Buzzz

Mammy Blue

Jag kan tipsa om Allen Carrs böcker om att sluta röka. (!)

I dem beskriver han på ett ingående sätt hur utlösmingsmekanismer, triggers, funkar. De är mycket viktiga att veta om. När jag var aktiv alkis var bagageluckan på bilen, garaget, grovköket och en del andra specifika ställen tajt ihopbundna med drickat. I början av min nykterhet blev jag sugen på öl så fort jag öppnade bagageluckan på bilen. Hade jag inte vetat att det berodde på att sambon köpte ölen, men ville inte bära in dem så nån såg så jag fick gå ut och hämta dem lite senare, så hade jag blivit knäpp...

I ren ilska tillbringade jag en vecka med att gå ut till bilen i tid och otid och öppna bagagen, jag ville ha död på det spöket...

Trevlig fredag!
/MB,

vill.sluta

Jag såg att det vart kanske i Berras tråd det stod att du inte hade någon egen.
Men nu har du det.
Grattis.skriv i den ofta, så ofta du kan. Skriv tankar och idéer och sånt som poppar upp i skallen.
Och läs läs läs.
Låt det bli en dagbok för dig.

Försök att hålla dig till en tråd så att inte missförstånd uppstår av att man skriver en fortsättning på en konversation som man har någon annan stans.

Ursäkta mitt lilla inhopp i din tråd, ville bara önska dig välkommen!
/A

Nike

Hej, jag läser också Berras tråd från början. Och många andras - och jag är så glad för att detta forum finns. Är ny som aktiv deltagare men gammal läsare. Heja dig till nyktra veckor och att du känner att saker blir bättre. Kram Nike

Pellepennan

Börjar hitta ett par här nu som jag verkligen delar erfarenheter med! Du är säker en av dom och jag ska följa din tråd. Läser även i min adventskalender "Berras" tråd. även om han skrev att han inte kan stå för det han i början skrev. Nej, tacka tusan för det kanske. Förmodligen Berra var du ju inte den du är idag, då menar jag? ;-) Och kan vi lyckas med det du gjort är vi förhoppningsvis inte så orienteringslösa som jag känner mig idag, strax innan jul 2019. Vad jag läser där och hos många andra ger mig i alla fall en gutta hopp. Kan ni, så kan det ju inte vara omöjligt för mig! Själv vill jag inte spola fram bandet. Vill bara att dom kommande åren blir bättre än de sista!

Lycka till Buzzz!

Buzzz

Att komma hit och upptäcka att några har tittat in och kommenterat. Tack för det!

Jag kommer nog till att börja med försöka hålla mig i den här tråden, det känns mig övermäktigt att hålla reda på alla annars, har inte hittat någon sökfunktion för att se var och när man har kommenterat i andras trådar. Hoppas det inte tas på fel sätt, jag kommer nog att lära mig så småningom.

Mammy Blue: Jag har faktiskt hittat och läst Allen Carrs bok om att sluta dricka, har även läst hans sluta röka bok.
Tyvärr hade jag nog inte slagit tillräckligt i botten när jag läste, jag tolkade det han skrev som mitt missbrukarjag tyckte jag skulle tolka det.
Han inleder boken om att sluta dricka med att säga att man inte ska sluta dricka under tiden man läser boken, men att man inte ska läsa onykter. Blev ju jätteglad av att få fripass att dricka!!! Toppen! Bara att köra på under tiden alltså! Men när jag kom till sista sidan och det var dags att ta adjö av min fiende var det ju inte lika uppåt längre.
Trodde nog att den där boken var en manual, bara att läsa igenom den så skulle det vara klart sedan, ingen egen insats nödvändig alltså. Ganska mycket feltänk, eller - inget tänk alls...

Jag känner också väl till mina triggers-tillfällen, det kan vara bara att sitta och åka hem från jobbet så kommer suget. Eller grillning på sommaren. Eller nyårsfest. Det känns som om dom kommer av gammal vana liksom. TV-reklam för en brun dryck med en viss fågel som spatserar ger en omedelbar salivtillströmning, det är så man blir rädd faktiskt.
Jag uttryckte mig nog klumpigt när jag betecknade det jag menade med orden "triggade mig", jag menade mer att jag måste fundera mer på _varför_ jag drack över huvudtaget. Där återstår en hel del hjärngymnastik för min del.

viill.sluta: Du ska och behöver inte ursäkta dig för ditt inhopp, jag blir bara glad över att folk faktiskt bryr sig! Som jag skrev i din tråd, så tycker jag att det är så kul att se hur ditt sätt att skriva och uttrycka dig har förändrats så mycket, det känns mycket klarare och lugnare det du säger nu. Tror att du är på rätt väg. Kör på, på det sätt du uppenbarligen har hittat!

Nike: Japp, Berras tråd gör mycket gott, det är ett som är säkert. I alla fall för mig, men det kanske beror på att jag samtycker i mångt och mycket med hur han tänker och tacklar sina problem som uppstår när man blir nykter. En annan tråd som jag kan tipsa om är Dompas, om du inte redan hittat den. Kul att du också har börjat skriva efter lång läsning, jag är övertygad om att det hjälper, annars skulle det inte kännas så bra efteråt.

Pellepennan: Skrattade när jag såg att du använder Berras tråd som Adventskalender, det är precis samma som jag tänker! :) Den bästa kalendern jag haft!
Det är klart att du och jag och andra KAN sluta, det gäller "bara" att trassla ut sina förvirrade tankar tror jag. Detta kan vi hjälpas åt med här.

Shiraz: Tack för att du tittade in och grattade. ja, spännande så det räcker och blir över var det när jag tryckte på spara-knappen för första gången. Det var med blandade känslor av både rädsla och förväntning. Men än så länge känns det mycket bra!

Något från dagen igår och lite från idag:

I går blev det lite långtråkigt framåt kvällen, så jag tog en extra promenad runt där jag bor. Väldigt lugn promenad som vanligt, för att hinna tänka lite.
När jag kommit ett stycke så såg jag en gestalt framför mig. Han/hon använde hela vägbanan för att ta sig fram...
Så småningom kom jag nästan i kapp personen. När jag var 10 meter bakom så vinglade han till på en isfläck och slog baklänges rakt i gatan. Han blev liggande helt stilla i några sekunder och jag gick fram och frågade om han behövde hjälp.
Nä, det gick bra, jag är så van sa han...
Det blev dubbla känslor här för mig. Å ena sidan tyckte jag så synd om honom och å andra sidan kände jag mig otroligt glad att jag hade valt att vara nykter.
Jag har också haft min beskärda del av brutna ben i kroppen, skrubbat skinn och allehanda smärtor dagen efter.
Nu kan jag i alla fall skylla på "ödet" eller de djäklarna som slarvat med sandningen eller något annat om jag slår mig. Om jag väljer att dricka kan jag ju bara skylla på en enda person...

Idag reste vi en tur med allmänna transportmedel till en annan stad.
Fordonet vi färdades i fick något problem och var tvungen att göra ett oplanerat stopp och ganska direkt började folk knorra och bli irriterade över att deras tid gick förlorad. Så även min Fru.
Jag tänkte på Sinnesrobönens första rad och sa till henne, - det är ju inget vi kan göra åt det, eller hur?
Med ens kändes det ganska bra i en situation där jag också brukar bli stressad, och det tog bara en kvart så var vi iväg igen! Så, de "problem" som oundvikligen kommer att dyka upp även om valt bort alkohol går att hantera bara man lugnar ner sig och tänker, och har verktyg att ta till!

Tänkte bara avsluta med ett boktips. "Anfäkta" är en bok skriven av Peter Jungerfelt. En kille som lyckats ta sig ur ett beroende med hjälp av tolvstegsmetoden. Metoden var inte min cup of tea, men jag älskade den här boken. Har läst den ett par gånger och både skrattat högt och gråtit en skvätt. Han är riktigt duktig med pennan och hans ordval är obetalbara.
Den går att ladda ner som PDF här: Anfäkta
Ha en riktigt skön Söndag!

WT

Hoppade in här jag med.
Började läsa och skriva på forumet igår, och är nog lätt det bästa jag gjort på länge.
Har varit helt nykter i 8 dagar nu, det längsta på länge och imorgon vaknar jag utan ångesten!
Dagen har dock till 90% upptagits med tankar på/runt/om alkohol...hoppas det ger med sig.
Kram till dig och alla andra här!

Buzzz

På forumet alltså!

Ser att det kommit till fler nya förutom mig, bådar gott.
Ska försöka läsa ikapp lite i kväll.

Bra WT!
Själv har jag haft en förhållandevis "lätt" resa så här långt, men så har det inte alltid varit...
Denna gång var jag så långt gången att det kväljer i mig bara jag tänker på skiten.

Känner precis igen det du säger från föregående försök att sluta/hålla upp, mina tankar kretsade kring sprit hela tiden.
För mig blev det dock glesare och glesare mellan tillfällena då jag tänkte på det.
Håll ut bara och tänk på alla fördelar din nykterhet för med sig. Försök skaffa dig små utrymmen (stilla promenader?) där du kan njuta av och omfamna den sköna känslan som (i alla fall hos mig) kommer när man tänker på hur skönt det är att må så bra som man gör.
Rekommenderar Berras tråd, "Ångesten tar mitt liv", den hjälper mig just nu.

Update:
Förmiddagen igår var toppen med lite sysslor utomhus i kanonväder, men jag blev lite håglös framåt eftermiddagen och kände inte för att göra något alls. Ganska tråkigt var det, men alla dagar kan ju inte innehålla Halleluja-känsla, det vet jag.
Nåja, jag valde i alla fall att inte trösta mig med något annat än godis och TV-tittande och vaknade i morse efter en lika skön sömn som vanligt (numera). Från att ha vaknat helt slutkörd och eländig med svarta påsar under ögonen (efter att ha vaknat tidigare på morgonen med ett ryck runt 3-4 tiden svettig, illamående och törstig) till att få vakna så här känns som en stilla nåd och jag bara njuter av det.

Har också tvingat mig att tänka på att slå av på takten på jobbet, inte rusa mellan allt och alla utan ta en sak i taget, och upptäcker att jag faktiskt hinner mer än förut men utan att betala priset i form av skyhög puls och ett huvud som känns dubbelt så stort och fullt av surrande flygfän...
Besöker inte längre de energitjuvar som jag drogs till förut, de får leta reda på någon annan att lasta av sina problem och skitsnack på. Har ingen lust alls att ta på mig det oket längre.
Jag måste faktiskt tänka aktivt på detta så inte hjärnan fjärrstyr mig till dom på autopilot.
Kanske man har letat efter någon form av uppskattning från dom i form av att vara "den som alltid lyssnar"? Nu fattar jag inte att jag gjorde detta under så många år, känslan jag får när jag tänker "idag ska jag inte gå till X" är superskön och jag får energi till mig själv av bara tanken! Befrielse är kanske ordet.

"Just idag mår jag bra" för att citera Kenta.

Ha det gott alla som kämpar

Buzzz

Weekend

Tjena Buzzz
Tror det är en bra grej att skippa tidsgränsen. Gjorde det förra året vilket resluterade i ett år med ännu hårdare drickande efter "due date".
Belöningen var ju på sin plats efter ett såååååå lååååångt uppehåll.
Förmodligen (lite fegt, reträtten måste ju finnas)skall vi spola för gott och inte inbilla oss att den gyllene medelvägen väntar runt hörnet.
Men precis som du Buzzz så börjar jag (efter 27 nyktra dagar) att se annat än fyllet som det optimala livet. VILKEN jävla god känsla.
Sova....fy fan va gött. Vakna utvilad...!
Med sorg i sinnet kan jag konstatera att snudd på 10 års kvällsaktiviteter och tidiga helgaktiviteter är.....väck!
Kämpa på Buzzz!

Buzzz

Utanför hemmets väggar. Hotell.

Det betyder fri spelplan! Autopilot på!

Sluta jobba tidigare. Snabb resa till bolaget, inhandla en hela Fågel. Smyg ner den i packningen lite fint.
Puss & hej, vi ses om några dagar. Tråkig resa till orten för uppdraget, väntar på att få komma fram. Snabbt stöka över de allra nödvändigaste sociala förpliktelserna.

Äntligen själv. Bam! Bam! Två snabba 6:or, sedan det sköna buzzzet inom 5 min. Skööönt. Packa, upp duscha och sedan väntar två långsamma njutningsfyllda 6:or till.
Inte mer, det är den noggrant utprovade mängden som gör att jag kan fungera direkt på morgonen, låt vara med visst obehag under förmiddagen. Men det fungerar, ett pris jag kan betala...
Samma sak nästa kväll, ser redan fram emot det!

Ja, så såg det ut förut, men inte nu. Inget jäkt hem, inget smygande, inget hej då med tankarna någon annan stans, inget lätt illamående varje förmiddag!
I stället ett riktigt farväl, en avslappnad resa och förväntan över att ligga och slappa, kolla Tv, läsa lite.
Livet KAN vara gott!

Weekend: Kul att du hittade hit du med. Snart en månad! Strongt.
Kände som dig viss ångest över att se bakåt, men släppte det. Ser framåt nu!

Ha en skön kväll alla!

Buzzz

Buzzz

I hemmet igen. Skönt.

Kunde ha mått så mycket sämre än vad jag gör nu...
Lite underliga smärtor i kroppen, ben & armar småvärker ungefär som vid en influensa. Kanske vanligt efter ett stopp på tillförsel av alkohol? Har inte känt så här vid föregående försök att lägga ner i alla fall.
Men det är petitesser i sammanhanget, räknar fyra friska veckor nu, det är det viktigaste.

Läser i andra trådar, men törs inte riktigt kommentera allt.
Tänker att jag har försökt att sätta en dag framåt i tiden när jag ska sluta, kanske köpa något nytt för att belöna mig redan i starten, sluta "på måndag", "efter nyår", osv.
Det har fungerat dåligt (obs, för mig).
Om jag ser bakåt på de tillfällena så, tror jag att det berodde på att jag inte tänkt klart på _varför_ jag vill sluta. Bara _att_ jag ville sluta. Känslan som köp-belöningen förde med sig varade bara en kort tid, sedan var jag igång igen. Denna gång ville jag sluta för att jag mådde så eländigt dåligt på alla sätt. Jag orkade / ville inte må så här längre helt enkelt.

Men, som m-m skrev i sin tråd så tycker jag att jag kanske låter nyfrälst eller självgod. Och om jag går in i någon annans tråd och "ger råd" så kanske jag sårar, så jag håller mig här.

m-m, jag tycker och tror att man också måste få ge uttryck för sin glädje över sitt välmående lika väl som när man mår dåligt och vill ha tröst eller hjälp.
Hur som helst, mig hjälper det att skriva här i forumet!

Ha en go' helg alla!

Buzzz

Buzzz

Hej på er!

Söndag förmiddag och jag har varit ute på en promenad på en timme. Blåsigt, men soligt och riktigt skönt.
Tankarna fladdrar under tiden omkring hit & dit som vanligt.

Nu halkade jag in på hur jag alltid tänkt den senaste tiden.
Jag är som person en som funderar mycket på vad som eventuellt kan hända i framtiden, både bra och eventuella dåliga saker.
Några exempel:
- Om jag bara köper den där nya prylen för min hobby så kommer jag att bli så mycket bättre!
- Vad skönt när jag kommer hem i kväll och har tagit de där glasen Whisky!
- Bilen låter konstigt, fy f_n, vad dyrt det kommer att bli!

I samtliga fall infinner sig en känsla i samma ögonblick som jag tänker tanken, bra eller dålig...

De senaste veckorna har jag ju lyckats "programmera om" skallen till att fokusera på hur bra det ska kännas när jag vaknar och INTE har druckit (tack Berra).
Om man lyckas med detta vad gäller alkoholen, borde det väl gå att applicera på det mesta? Eller?
Är det så att det "bara" gäller att jobba med sina tankar, vara vaksam på dem, vrida fram och tillbaka på dem, ge dem tid tills det blir "rätt" i skallen?

Flummiga funderingar på Första Advent. :-)

Ha en bra/skön vecka alla!

Buzzz

Buzzz

Jag uppmanar inte någon att dricka för att testa detta, men _om_ man tar ett snedsteg så kan det vara värt ett försök.

Har läst någonstans att man ska prata med sig själv i spegeln för att få bättre kontakt med sig själv när man vill uppnå något, t.ex. nykterhet.
Detta har jag inte provat, men något åt det hållet.
Vid ett av mina otaliga försök att lägga ner skrev jag dagbok, ganska läskigt att läsa den nu. jag skrev också de dagar jag inte lyckades med mina föresatser och det är hemskt att se. En handstil som ser ut att vara skriven av en fullständig främling, gråtmilt och larvigt... Usch, fick rysningar av det.

Än värre och starkare var att hitta en filmsnutt jag själv spelat in med mobilen där det gått åt 50cl starksprit en Söndagseftermiddag / kväll. Där jag dyrt och heligt lovar att nu får det vara nog. Rödögd, sluddrande och gråtmild pratar jag till mig själv. Samma där, en total främling. Det var otroligt pinsamt att se och lyssna till, det blev nästan att ta till skämskudde.

Som sagt, inget att rekommendera att dricka, men en effektiv avskräckare att se en person som jag absolut inte vill vara.
Men det är bara att inse, han bor i mig. Det gäller att inte släppa fram honom, jag vill inte träffa honom igen.

Glömde ju en sak. Någon mer än mig som uppskattar snuttarna från IQ (tror jag de heter) som går på radion? Kommer inte ihåg exakt hur fraserna går, men ungefär så här.
- Jamen EN latte till ska du väl ha!
-Nej tack det blir för mycket mjölk i magen!
-Var inte så djävla tråkig, TVÅ STORA LATTE TILL TACK!!!
Så rösten "Varför tjatar man inte på samma sätt om andra saker som om Alkohol?"
Ganska bra som motvikt till all förskönande reklam på TV:n

Buzzz

m-m

Usch, rena skräckfilmen skulle ju det vara... Förstår vad du menar med att det är avskräckande. Tycker att det räcker med dagboksanteckningar jag gjort, eller att se sig själv på foton där man ser onykter ut. Festfoton är det värsta jag vet! Hoppas jag inte behöver testa din metod :-)

Jag har inte hört radioreklamen, däremot har de ju motsvarande på tv, med Lasse och kakan. Tycker de är mycket bra - tänkvärt, till skillnad från mycket annan reklam.

/m

Buzzz

Ja, jag ska väl försöka göra någon slags summering av veckoslutet och helgen.
Får alltid en bra känsla efter att ha plitat ner några rader här.

Var som vanligt ute och knallade en sväng i veckan, det har blivit en rutin som jag trivs bra med.
Jag funderade återigen över när det hela startade, dvs när inträffade "The Decisive Moment"? Alltså, NÄR lade jag grunden till mitt beroende?
Skrev förut i tråden att det inträffade i 35-års åldern, men när jag tänker tillbaka tror jag det var betydligt tidigare. Vet inte varför jag tycker det är så viktigt för mig och jag antar att absolut ingen annan är intresserad av detta, men jag skriver ändå...

Det jag kom att tänka på när jag knallade omkring var en period i slutet av sjuttiotalet då det var stadig utgång på helgerna och (för att samla mod för kontakter med det motsatta könet?) då dracks det friskt.
Låten som gick på repeat vid den tiden var Magnus Ugglas "Varning på Stan". Texten gick ju rakt in i våra tonårshjärtan! F_n vad häftigt!

"Varning på stan för nu kommer vi som hållit i gång hela dan
vi ska supa och slås och ragga brudar förstås då ere draget i stan
och vi e fulla som fan wov wov wov wov"

Kunde ju inte stämma bättre med hur vi hoppades att kvällen skulle bli, ja utom det där med att slåss förstås, ingen av oss var särskit benägna att ägna oss åt det.
Resten däremot, särskilt det där med att supa hela dan... Ragga brudar gick nog heller inget vidare eftersom vi mest riktade in oss på supandet och "draget",
Det här sättet att leva pågick 1-2år och tog slut ganska hastigt då jag faktiskt träffade en tjej som senare kom att bli min Fru. Jag var då som nu riktigt trött på eländet och orkade helt enkelt inte hålla på längre.
Helt alkoholfri blev jag aldrig, men det lugnade ner sig till något som kanske kan benämnas normaldrickande, om det nu finns något sådant.
Men, på något sätt så kom suget tillbaka efter att barnen blivit halvstora och eskalerade sakta till ett drickande som var VÄRRE än det jag pysslade med i övre tonåren.

Tja, jag vet som vanligt inte varför jag skriver detta eller vad jag hoppas få ut av det? Men kanske det är bra att få ner det ändå, kanske klarnar det längre fram, och jag kan gå tillbaka och läsa?

Slutet av veckan och helgen har varit bra. Den första exalterade glädjeyran över nykterheten har väl mattats något, men jag känner en otrolig ro och ett stort lugn fortfarande.
Vakna nykter & pigg är som sagt en stilla nåd.
Mina vandringar har blivit längre och längre. Det har gett lite utslag på vikten och det känns också skönt.

Ha det! Buzzz

Buzzz

Sitter här och är fruktansvärt irriterad på mig själv.

Utan att tänka mig för erbjöd jag mig att informera ett avsnitt på mitt jobb om en händelse som skulle ske framöver.
Detta för att det inte skulle bli irritation över eventuella förseningar.

Alltför sent, när jag redan var på plats insåg jag att detta var en av platserna jag lovat mig själv att undvika till varje pris, då den i särklass Största Energitjuven arbetade där idag.
Händelseutvecklingen blev otrevlig, okvädningsord uttalade på ett sätt och i en ton som en utomstående betraktare skulle kunna tolka som skämtsamt.
Den människan menar allt han säger, finns ingen tvekan om det. Orden är till för att uttrycka hans hat (som jag inte vet orsaken till) och för att förminska andra.
Jag svarade överhuvudtaget inte på det han sa, utan överlämnade informationen och gick därifrån. Så långt allt väl och jag ägnade det inte en tanke under resten av dagen.

Men nu i kväll börjar tankarna dyka upp.
-Mina tankar börjar snurra om vad för giftiga kommentarer jag skulle ha kunnat ge tillbaka.
-Varför han är som han är utan att ha (mig veterligen) någon orsak att vara otrevlig.
-Varför han tidigare gått runt och snackat skit bakom ryggen.
-Om han och andra som beter sig på det sättet mår bra när dom lägger sig på kvällen.
-Om dom helt saknar förmågan att sätta sig in i hur andra människor känner.
-Om dom njuter av att bete sig så (hemska tanke).

Det som irriterar mig något så in i h_lvete är att jag inte VILL ha dom här tankarna!
F_n också! Just detta är ju det han INTE skulle få! Min tid, mina tankar, vara orsaken till dåliga känslor.
Måste lära mig att mota bort såna här tankar på något sätt, tips mottages tacksamt.

Skönt att ha den här möjligheten att ventilera!
Ha en go kväll alla.

Buzzz

Buzzz

Den gör ingen åtskillnad på människor.
Inte på rika eller fattiga, högutbildade, "lågutbildade", glada, ledsna, fula, snygga, tjocka, smala...
Hudfärgen spelar inte heller någon roll.

Alla förvandlas.

Var för ett tag sedan på min första "fest" sedan jag slutade dricka. Den var inte privat utan tilldrog sig på allmän lokal.
Min första fältstudie så att säga. Där fick jag chansen att se förvandlingen som inträffar redan efter någon enstaka snaps och en öl.

Gemytligt ,mysigt, lugnt, civiliserat och trevligt till en början, sedan en alltmer stigande ljudnivå som slutar framåt ett-snåret med att man måste skrika rakt ut för att kunna göra sig hörd.
Hemligheter och pinsamheter som alldeles säkert inte var avsedda att ens uttalas avhandlas högt och ljudligt för alla att höra.
På vissa håll blir det smågrinigt.
En dam som var väldigt proper, fin och glad när hon kom, får vinglande och ledsen ledas ur lokalen.
En man sitter och gråter ljudligt inne på en toalett när jag besöker den.
Sentimentala samtal om hur mycket man egentligen gillar varann men inte törs säga nykter.
Smågruff utanför vid hemgång, höga röster och knuffar, kanske mellan arbetskamrater?

Sorgligt att se, lämnar en besk eftersmak, men gör mig ännu säkrare på att jag valt rätt.
Att efter en sån kväll få vakna av sig själv, pigg, hungrig och utvilad går inte att beskriva hur skönt det känns.
Knalla ner i köket och koka lite gröt, göra lite kaffe att sitta & smutta på, hur underbart är inte det?
Slippa alla funderingar på vad jag har sagt. Slippa skämmas för vurpan nerför trappan. Slippa upptäcka nerspillda och trasiga kläder. Slippa ont i kropp och psyke. Slippa illamåendet.

Och allt detta fina bara för en enda sak.

Jag drack inte.

Ha en riktigt skön helg.
Buzzz

P.S Har nu uppdaterat länken till Boken "Anfäkta" i 7:de inlägget uppifrån. Nu fungerar den.

Pellepennan

Tack Buzzz!

Läste inatt, och det det var både underhållande och skrämmande läsning. Vet inte riktigt vad jag ska tänka efter det. Verkar ju inte som om det finns någon bra statistik på att klara sig på egen hand ur detta?
Om en tredjedel grejar med hjälp av 12 stegs metoden, med den genomgående "makeover" som krävs, hur många klarar det då genom att bara lägga nyktra veckor till varandra, genom en dag i taget? Dom funderingarna gör faktiskt att man känner sig lite nedslagen i skoskaften.

Det är som att jag har ett inbyggt motstånd mot allt som har med tro och andlighet att göra. Liksom "ensam är stark" tankesättet eller att var "sin egen lyckas smed". Tror inte jag är ensam om det, men hur bra har det gått med den strategin fram till nu?!

Men som sagt, tack ändå!

Spes

Jag har också läst den och min första känsla var lägg in mig, nu på en gång, jag betalar vad som helst.
Men egentligen vill jag ju klara detta själv, med hjälp av forumet förstås. Därför tänker jag skriva här
så mycket som möjligt med risk för att bli tjatig. Det är väl också ett sätt att dela, kanske blir lite andligt,
vi får väl se......

Buzzz

Pellepennan.
Inte alls min mening att få någon tveksam kring sitt eget sätt att bli nykter.

För mig var den här boken det som fick igång mina tankar på att kanske försöka lägga ner hela dricka-projektet.
Att den var skriven med både stor humor och allvar gjorde att jag sträckläste den.
Den knuffade också iväg mig till AA-möten, för att prova på.

Som jag tror att jag berättade tidigare i tråden kändes inte AA rätt för mig av olika anledningar (liten stad, "livets ord-vibbar" från vissa deltagare, tanken på att "för alltid" behöva gå på möten som en del förordar).
Men, det beror nog mycket på vilken grupp man hamnar i. I storstäder finns ju ett annat urval.

Andligheten har jag inga problem med, dock har jag min egen definition på detta. Har väldigt svårt att sätta ord på sådant och prata i termer av "Gud".
Tror nog ändå att allt levande hänger ihop på något sätt, ser skönheten och komplexiteten i naturen, det är en del av min definition på andlighet.

Grundstenarna i AA, att dela, hjälpa andra, inse och erkänna (för sig själv) att man inte kan hantera alkohol osv tror jag dock stenhårt på. Men, är det inte just det vi gör här inne i forumet?
För mig är det ett alldeles ypperligt sätt att göra just det! Varför skulle inte det fungera lika bra?

Avslutar med ett annat boktips. Tolle Eckhart heter författaren. Har bara kommit halvvägs i något som jag trodde var ännu en i raden av "flum/lyckas i livet/må bra-böcker", men jag gillar det sätt att vara uppmärksam på att försöka leva i nuet som han förespråkar. Länk: Lev Livet