Livet vidare

Känner att det är dags att starta en ny tråd.
I förra tråden handlade det om att nå botten i medberoende och nu livet vidare.
Under några dagars isolering har insikterna sjunkit in, medberoendet tränades in och formades redan som barn och jag har sökt samma situationer igen som vuxen.
Jag har kommit till insikt av den enkla anledningen att jag är färdig med att leva så, jag har inte ansvar för någon annan än mig själv och resten är mitt val.
Första steget är att sätta tydliga gränser och den som inte vill/klarar av att respektera det kan omöjligen finnas kvar i mitt liv.
Det känns som en befrielse men också skrämmande och som en sorg som väller fram, vilken försummelse av sin tid på jorden.

Jag som alltid varit så stark för andra, haft mod osv känner mig plötsligt som en nyfödd (låter säkert löjligt) men plötsligt försvann känslan av att vara ensam med att ha hela världen på sina axlar.

Skickar alla er som behöver en styrkekram ?

Ja, bara efter några dagar känner jag mig lättare, mer i balans, mer närvaro i möte med andra människor och friare på ngt sätt.
Det är nästan skrämmande när jag inser hur allting påverkat mig och hur sjukt allting är kring alkoholisten. Det är ju inte för en anhörig att ta ansvar för, det krävs ju professionella människor som ger stöd när de behöver det.
Det är fantastiskt väder ute och jag är så innerligt tacksam över att känna mig lugn, lugnet är en lyx.
Känner ingen som helst dåligt samvete, blir mest chockad över hur illa jag låtit mig bli behandlad egentligen och att jag skulle satt gränser mkt tidigare.
Önskar er alla en skön fredag fast jag vet att helgen är ångestframkallande för mycket många.
?

Jag fortsätter skriva här för det hjälper. På onsdag får jag tillbaka mina saker och har allting samlat igen. Fick meddelanden igår och idag men jag jobbar med mig själv. Känslor som dyker upp lär jag mig att hantera på ett mognare sätt än tidigare.
Vill bara tipsa om en man som har videos på youtube som hjälpt mig de senaste dagarna.
Hoppas det är ok för admin.
https://www.youtube.com/watch?v=nagE2MS2zrk
Ha en fin dag alla, ta hand om er!

Det är ömsesidigt, känner som du i processen och känner igen mig i det du beskriver.
Så fint att du lyssnar på dina egna signaler och ger dig själv det du behöver Morgonsol. Det är så klart din rätt, din rätt att må bra och ingen blir hjälp av något annat egentligen,

Idag lämnades alla mina saker utanför min port med önskan från hans sida om att vi inte skulle ses. Jag fick ett SMS om att jag kunde få praktisk hjälp med senare flytt och han underströk att det är sån han är. Tidigare i veckan ville han inte ha med mig att göra mer..
Jag kände efter ett tag och valde att svara att jag vill avsluta helt idag.
Jag är inte intresserad längre att hålla dörrar halvöppna, oklarheter kring vad kontakten handlar om osv. Ovissheten kostar bara och det brister i ärlighet, öppenhet och vilka intentioner som ligger bakom.
Jag väljer att göra det som känns bra för mig och det jag vill. Jag slår inte undan fötterna hos någon som behöver hjälp men jag vill ha respekt.
Respekt för min tid och engagemang, det förutsätter ärlighet och att man bär sina problem annars blir det trassel, kaos och sårade känslor som inte gynnar någon. Jag vill inte låta som en "von oben" men det är en sak att man har missbruksproblem och psykisk ohälsa, en helt annan sak att vara elak, ljuga och ta mig för givet.

Dagens insikt är att när jag själv sätter gränser och inte väntar på att människor ska respektera de utan jag respekterar mina gränser själv så behåller jag lugnet inom mig, har självkontroll.
Så var det inte tidigare, jag hade ingen självkontroll och jag började bete mig som han gjorde i sitt missbruk.
Jag är tacksam över att jag hittat det verktyget och förstår att det enda sättet att få friskhet i situationen är att hjälpa sig själv.

Har funderat över om jag ska outa mig som jag gör här på forumet men jag är inte bekymrad över om någon känner igen mig. Jag har inte outat någon annan och det är min sanning.

Hoppas det kommer fler insikter på vägen....Stor "må väl" kram till dig Morgonsol.

Morgonsol: du beskriver din situation precis som om det vore min situation. Uppvaknandet! Som du säger är jag så innerligt tacksam över och så glad att vi fått "uppvaknandet".
Jag har inga ord för för när jag tänker på det som varit. Det kanske inte behövs längre men det är ju en otrolig utveckling att reflektera över sina egna reaktionsmönster, gränssättningsförmåga och att hitta sitt friska jag i allt det sjuka. Du skriver att man inte vet vad som är sjukdomen eller personligheten hos de och så känner jag också.
Just nu känner jag bara att jag är glad att jag valt att lämna, jag trodde på hans ord och lägger ingen skuld på mig och han verkligen inte varit en god partner eller vad man nu ska kalla det.
Fint att vi har hittat tillbaka till vår känsla av värde igen och fokus på oss själva. För det är vårt ansvar, inget annat.
Tröttiz: vad skönt att höra att det ger dig kraft. Fortsätt göra saker som ger dig kraft. Det är det friska att växa, utvecklas och hitta vertyg till att hantera sig själv och det känner du allra bäst själv! Ingen blir hjälpt att dras ner och må dåligt.
Må väl och ta hand om er.

Morgonsol, har inga svar på varför det är så. För jag får det inte heller till att stämma. Det skrämde mig många gånger, den där aggressiviteten.
Ilskan kommer över mig ibland hur fan man kan bete sig så illa mot någon man säger sig älska och ibland orkar jag bara inte tänka på det.
Har känt mig trött och i min egna bubbla i några dagar och därför inte varit inloggad så mkt.
Hoppas det är bra med dig.

Kram

Fina morgonsol, hur har du det?
Vi är så lika i reaktionsmönster verkar det som. Känner igen det du beskriver om tid och uppfattningen om tid i allt detta som hänt. Jag blir arg på mig själv när jag börjar känna för mkt och liksom säger till mig själv att du har ju vetat vad du gett dig in i.
Min mammas röst, fast jag inte har kontakt med henne idag så ekar den där.
De senaste dagarna har jag gråtit, gråtit som ett barn och det känns rätt lugnande efteråt.
Det känns läkande. Kan skriva flera sidor men det är nog tråkig läsning för alla andra.
Det har gått en månad sedan jag körde honom till avgiftningen snart och bara ett par veckor sedan jag valde att bryta kontakten helt. Det får ta tid och jag kommer ge det tid.
Jag vill aldrig någonsin igen ge mig in i det medberoendemönster jag har latent inom mig. Det behöver brytas en gång för alla.
Så för nu och en tid framåt så behöver jag ensamtid och tid för reflektion.
Får erkänna att jag känner mig helt vilsen, alla planer om framtiden och hur det skulle se ut har ju fullständigt raserats.
Kram på dig morgonsol.

Detsamma Morgonsol (ditt namn passar så bra), du är som en morgonsol på forumet och blir så glad med när jag ser inlägg från dig!
Idag skrev jag ett brev till honom, för mig själv, jag är så jävla arg på hur han tagit sig rätten att förnedra mig.
Satt mig i klistret så jävla många gånger utan att ta ansvar för det. Snackat skit om mig när han varit supasugen för att legitimera sitt egna beteende och så fort han supit färdigt bara kommit tillbaka som ingenting utan att stå för det han sagt och gjort.
Just idag blir jag förbannad när jag läser om hur vi anhöriga ska stötta osv. Det kan ju funka om det bara är sjukdomen men när man blir psykiskt misshandlad så tycker jag det är helt galet att få det rådet.
Grrrr! Nog ska man vara empatisk, det är jag och har varit men jag tar fan inte skit eller accepterar nåt verklighetsförvrängt för att han ska kunna fortsätta bedra sig själv och mig.
En enda jävla ursäkt hade hjälp men nej, det får man dra fram och i samma sekund får man höra hur värdelös man är själv.
Har ej haft kontakt på en vecka och jag inser att det är nyttigt, ju mer distans desto mer insikter om vad fan han egentligen gjort.
Vet du vad jag är mest förbannad över? Det är den otroligt självcentrerade mentaliteten, helt utan insikt om vad man förorsakat andra av sorg och problem.
Vill inte gråta en enda tår mer för honom. Om någon säger att jag ska förlåta så spricker jag just nu; först om främst är jag förbannad över att han ljugit, bedragit, manipulerat om och om och om igen utan att visa någon villighet till att göra något med sitt problem. Totalt gått över de gränser jag satt för vad som är ok för mig och inte.
Ja herregud, allt som jag accepterat för att det är "synd om honom". Trots att han bara i ett svep kunnat slänga ut mig när han känt sig sugen på att supa eller vad han nu ägnat sig åt.
Puh.
Du har all anledning att tycka om dig själv Morgonsol, vem behandlar någon man påstår sig älska på det viset?
Kram!

Tack Morgonsol för att du rullar tillbaka den bollen, jag är också sjuk i det som har så stort fokus på honom.
Haha, skrattade till när jag läste om medaljen. Nej, ingen medalj här.
Var väldigt skönt att få ut ilskan igår. Får liksom kraften tillbaka.
Älskar mitt nya jobb och är så tacksam för det.
Har kikat runt lite grann och fått inspiration för min nya lgh. Kände mig till och med förväntansfull igen en stund.
Har läst på forumet för att förstå och det har hjälpt. Har gjort en budget för att spara upp pengar.
Så är i slutet av dagen så är jag nöjd och inser att det är nödvändigt att släppa ut alla känslor. Tänker inte hålla tillbaka, det ger mig också förståelse för hur påverkad jag blivit av allt. Har ju fått höra hur aggressiv, överkänslig och hur fel jag haft under hela den här tiden.
Det är läskigt att jag under resans gång åsidosatt mig själv så att jag ens inte vet vad jag känner.

Det känns som ett så bra stöd att läsa dina svar Morgonsol. Lämnar min mailadress till admin imorgon om du skulle vilja ha någon att bolla med eller få stöd någon gång så finns jag om inte så är det också helt ok.

Hej Tröttiz.
Min känslomässiga botten innebar att jag inte längre stog ut med situationen. Det var liksom att möta en vägg. Jag mådde så dåligt av att leva i kaoset att för att överleva så var jag tvungen att förändra situationen för mig själv.
Så jag flyttade hem, satte gränser för honom men han var så respektlös mot mig att jag inte hade ngt annat val än att bryta helt. Sakta börjar man resa sig från botten och förstå vilken djävla mardröm man levt i. Förnekelsebubnlan liksom spricker.
Kanske är det din botten eller kanske är du på god väg. Du valde att gå lång väg, i skit väder för att du ville bort ifrån det. Det är såna steg och episoder som tillslut samlas till en stor duns.
Var rädd om dig.

Tycker att manipuleringen är svår att hantera i i kärleksrelationer. Det är så lätt att dras in i den geggiga gröten med känslor, manipulation, ständiga oinfriade löften. Hur stark och klar man än är så behöver man tid att se att det samma mönstret upprepar sig bara. Så länge a inte klarar av att vara ärlig och lägger ifrån sig ansvaret utanför sig själv så går det inte.

Ja, kontakta admin morgonsol ❤️

Fortsätter skriva som en dagbok.
Lägger märke till att distansen till kaoset gör gott, även om det är en känslomässig berg och dalbana vissa dagar.
Märker att jag börjar må bättre.
I slutet (innan jag lämnade A) så hade jag en del stressymptom som hjärtat som hoppade ojämnt, en underliggande ångest hela tiden, mitt hår tappade jag mer och mer av och det var väldigt livlöst.
Håret är friskare nu, den konstanta ångesten är borta, känner stundvis sinnesro och börjar se framemot saker. Jag börjar sakta men säkert känna igen mig själv igen. Ikväll gjorde jag en fullmånemeditation med att släppa allt som som står i vägen för mitt välmående och min kärlek till mig själv. Det gjorde faktiskt väldigt gott.
Vill ens inte tänka mer på vad som gjort mig illa utan vill lägga energin på annat.
Hitta det jag tycker är spännande, roligt och som ger glädje igen.
Lägger mig ikväll med en känsla av tacksamhet för jag börjar få hälsan och min power tillbaka. Ibland kan jag bli irriterad när människor pratar om positivt tänkande men jag känner att det är den enda vägen framåt.
Bara tanken på oro, dåligt samvete, kaos får mig att backa, nä ikväll stänger jag dörren för allt sånt.
Önskar er alla på forumet en fin fredagskväll, ta hand om er!

Idag är första gången på länge som jag kom mig ut på en powerwalk. Har mest varit hemma och gått igenom alla möjliga känslor under en månads tid.
Det är vår ute och en ny tid känner jag.
Fick meddelande från mr x om en önskan om att börja om efter en månads behandling. För två veckor lät det annorlunda.
Jag kände att det är för mycket som hänt för att kunna gå ut och dejta igen. Jag kände att jag saknade frågan om hur jag mådde i allt detta. Jag kände också att det varit för många lögner för att bara gå vidare och börja om.
Möjligt att jag kunnat gå med på att träffas och prata för att läka allting men inte så här.
Jag valde att beskriva hur jag kände att tilliten är raserad på grund av all oärlighet och att jag inte längre ville ha det så i mitt liv.
Jag sviker inte mig själv igen som jag gjort i den relationen eller i mitt liv tidigare.
Jag har insett en sak som jag inte insett innan och det är att du måste komma först i ditt liv, annars har du ingenting. Jag känner mig fri och är så tacksam för den känslan.
Jag hade den inte när jag var ett litet barn, inte under min ungdom eller som vuxen. Allt mitt medberoende bottnar i, för mig, att jag fick lära mig att mina känslor inte var viktiga utan andra kom alltid först.
Jag vill inte vara mallig alls, jag bara känner mig så glad och stolt över att jag funnit det som jag saknat i hela mitt liv.
Nu förstår jag vad man menar när man säger att man måste älska sig själv först innan man kan älska någon annan.
Jag tänkte ett ögonblick att jag var elak eller egoistisk som skrev så till honom men som kom jag på hur han stött bort mig ca 1 gång i veckan efter att ha bedyrat sin kärlek för mig. Varför ska jag ha dåligt samvete?
Varför ska jag ha dåligt samvete när det inte är jag som har ljugit, när jag blivit illa behandlad och ändå försökt hjälpa, trots att mitt hjärta brustit så många gånger under vägen?
Jag önskar jag att jag hade fått med mig detta från barnsben men det fick jag inte och det är ok, det finns alltid orsaker men jag är så glad att funnit det nu.
Önskar er alla en fin söndagskväll och sorry om jag är tjatig med inlägg här, det är så så nyttigt att skriva här.
Det har banne mig funkat bättre än terapi för mig!

Ja, jag håller med dig fullt ut Azalea. Det där med att älska sig själv är det svåraste jag gjort, det känns också som om det är en färskvara. Och ja, alla underbara människor på forumet som vågar vara sårbara, ger varandra stöd och delar av sina kloka råd är ovärderligt.
Blir så glad att höra att du hittat det efter 1,5 år ?, kärleken till dig själv. Så avslutar du så fint med att det aldrig är försent, så sant.

Idag ska vi träffas och prata. Jag är väldigt nervös på ett sätt, att låta mig halas in igen på något som igen bara rasar.
Samtidigt känner jag en trygghet i mig själv, att jag aldrig någonsin igen vill svika mig själv eller mina värderingar. Det går inte längre.

Jag vill träffas och prata för att läka mig själv efter allt som hänt. Han har gått på behandling i en månad och varit alkoholfri så länge och kommer fortsätta med det enligt vad han själv säger.
Känns viktigt för mig att göra allt jag gör först och främst om jag själv vill det, inte för att någon annan behöver det.

Jo jag ska vara ärlig, är jättenervös.

Självklart är vi bedrövliga, vi accepterar ju inte att leva i en relation med de om de inte ger upp sin drog!

Det är lite grann som att leva med en narcissist, de erkänner aldrig, ljuger, manipulerar och gör allt för att leva kvar i illusion av att de har kontroll. Där står drogen emellan och skymmer...
Istället för att bygga relationer som bygger på ansvar, ärlighet och ömsesidig respekt.

Kram <3

Hemkommen och med känslan av läkning i hjärtat. Det blev ett respektfullt möte där bägge parter fick prata och jag kände mig hörd. Känslan av att höra att det är inte ditt fel var väldigt läkande. Han förklarade ur sitt perspektiv och jag ur mitt. Oavsett vad som händer så känner jag mig fri, det är nog så att sanningen är befriande.
Jag ser redan framemot att gå på second hand på lördag, är tacksam över att känna så, att rädslan, ångesten och hopplöshet är utbytt mot att se framemot saker.
Det var någon som sa att det går inte att göra något med det som varit, inte heller med framtiden utan bara i nuet och nu ska jag vila.
Kram!

Morgonsol ❤️.

Azalea: det hade varit jättekul att springa runt på second hand marknader med dig! ❤️

Kan berätta att det åter blivit så att han vill ha kontakt och vill ju fullfölja behandlingen.
Vi har ju träffats och jag kan inte bestämma mig hur jag vill göra. Å ena sidan finns det en ny sida som jag inte sett innan, att ta ansvar för sin sjukdom men å andra sidan så vet man aldrig när det slår till eller om.
Känns som det finns en nyhetens behag känsla över det hela och att jag inte vet om jag kan ha kontakt mer. Älskar den fina personen men tilliten är söndertrasad. Vad är missbruksbeteende och vad är den friska delen?

Tack för ett gott råd Azalea. En dag i taget. Hittills har det gått 5 veckor och han följer sina åtaganden med terapeut, aa och lämna prover. Tar själv ansvar för sin sjukdom och har ett nyktert sätt att reflektera kring riskerna, vår relation mm.

Vad roligt med loppisen. Hittade ni något?
Tänkte på dig med och undrade just hur det går? ❤️
Har under denna vecka hämtat upp en sekretär som skulle skänkas bort, hittat ett soffbord som jag ska måla. Tror jag börjar bli hooked på loppisar och second hand.

Kram min vän 🧡

.

Ja, visst e det kul Azalea.
Läste att du fått klart med papperna. Hur känns det?
Vi har umgåtts under två veckors tid men jag känner att det kommer ta tid och att jag behöver ha mkt tid med mig själv för att hänta upp mig själv.
Om två veckor flyttar jag till en större lägenhet och det ser jag framemot, att få ordnat med en ordentligt och stabil grund i mitt liv. Det har varit alltför otryggt och kaosartat om jag ser tillbaka.
Hoppas ni alla får en härlig lördag och finner ro inom er. Stor styrkekram 💕

Glad jag blir å dina vägnar Azalea ❤️
Tack detsamma fina du.

Känns som måndag hela veckan just nu. Efter att ha fått en förklaring, ett förlåt och ett ansvarstagande så är det booom tillbaka till samma hjulspår igen. 7 veckors nykterhet.
Han triggar igång konflikter, drar sig känslomässigt undan och jag har ingen aning om han dricker men ett återfall är antingen det som sker just nu eller så är det återfall i beteende.
Jag backar utan ord och diskussioner, ser det mer som en test för mig att inte återfalla i ett lika destruktivt mönster med honom. Jag känner mig ganska trygg i mig själv och den här gången står jag stabilt, han klarar inte av att rycka mattan under mina fötter.
Jag vet väldigt väl att jag har ansvar för mig själv och han har ansvar för sig själv fullt ut.
Fokuserar hellre på min nya lya och min känsla för mig själv. Inser hur viktigt det är med gränser, sätta sina gränser och hålla sig inom de gränserna. Inom de gränserna står jag tryggt oavsett vad andra gör.

Önskar alla en solig och fin helg. Styrkekramar!

Det fortsätter i samma dur. Vill inte längre kalla det återfall då jag efter två år ser att han egentligen är en periodare som inte på riktigt gett upp sin drog alkoholen.
SMS och samtal som för mig är helt meningslösa att svara på eller engagera mig i längre.
Känner mig rätt färdig med att delta i detta fullständigt meningslösa spel och inser att mitt medberoende mönster äntligen börjat läka och det gör mig väldigt tacksam.
Jag är tacksam och tar med mig vidare det fina samtalet vi hade då han var nykter men lämnar resten. Accepterar att han är en sjuk människa som kan hålla sin sjukdom i schack om han så bestämmer sig för det. Jag vill ändå ha utveckling och möta människor som vidgar mitt perspektiv nu.
Tänker på alla de känslor av kaos, förtvivlan och övergivenhet jag känt alla tidigare gånger missbruket fått grepp om honom, påminner mig om det för att förstå att jag nog slutit cirkeln och lärt mig av allt detta.
Inser fullt ut just nu att klyschan "man kan inte förändra någon annan utan man får förändra sig själv" stämmer väldigt bra. Alla har vi vår väg att vandra och val att ta. Jag har tagit mitt och han har tagit sitt.

@Azalea
Tack för dina fina ord och vad glad jag blir att du blir lyft och får kraft.
Det är inget fel i att bryta ihop heller, ser det mer som en styrka att tillåta sig själv att visa att man behöver hjälp ibland. Du har länge navigerat i en skittuff situation själv så allt annat vore konstigt. Stor kram till dig kära forumvän.
@Morgonsol såg först inte ditt meddelande. Fint du skriver, blir lite rörd av dina stöttande ord och det känns så fint med er forumvänner <3
Tack för ert fina stöd, det värmer så gott i hjärtat. <3

Fick en dipp ikväll.
Undrar vad jag håller på med?
Ta emot hjälp av honom och gå på samma melodi igen. Har respekterat mina gränser tyckte jag men ändå känner jag mig totalt lurad.
Tröttheten och mattheten kommer tillbaka igen.

Fortsätter skriva här för att det känns läkande. Föll pladask i mörkt hål igen, tårarna rinner och jag känner mig sviken. Ännu en gång lurad.
Jag trodde att jag skulle kunna vara stark genom att ha min gränser och respektera de men inuti blir mitt hjärta krossat ännu en gång.
Känns som att de två senaste åren har varit ett pärlband av besvikelser. Nu ännu en. Vackra ord men fortfarande inga djupare insikter.
Förstår att så länge han inte läkt sitt missbruk så kommer han även missbruka relationer runt sig och mig.
Känns så bottenlöst hopplöst med missbruk. Missbruk är ju att ha gett upp hoppet i grund och botten.
Dålig dag, känner en uppgivenhet. Släpper allt för en stund, så får det landa senare.

Fortsätter skriva här för att det känns läkande. Föll pladask i mörkt hål igen, tårarna rinner och jag känner mig sviken. Ännu en gång lurad.
Jag trodde att jag skulle kunna vara stark genom att ha min gränser och respektera de men inuti blir mitt hjärta krossat ännu en gång.
Känns som att de två senaste åren har varit ett pärlband av besvikelser. Nu ännu en. Vackra ord men fortfarande inga djupare insikter.
Förstår att så länge han inte läkt sitt missbruk så kommer han även missbruka relationer runt sig och mig.
Känns så bottenlöst hopplöst med missbruk. Missbruk är ju att ha gett upp hoppet i grund och botten.
Dålig dag, känner en uppgivenhet. Släpper allt för en stund, så får det landa senare.

Han tog kontakt med mig för tre veckor sedan. Det var massor av fina ord, nu skulle det sluta drickas, inget var mitt fel osv allt var glömt med polisanmälan, kvinnoboendet, hårda ord och svek. Nu sitter jag här i samma kaos igen han har på tre dagar ändrat sig. Supit. Säger att han gått in i en relation med sitt x som också är missbrukare.
Polisanmält mig för samma lögn som tidigare. Jag har tagit beslutet nu att stänga dörren till honom för evigt. Lämna in en polisanmälan för falsk tillvitelse och lämna in en orosanmälan till soc. för alla sms om att han ska ta sitt liv. Så har jag gjort vad jag ska enligt reglerna och så kan jag gå vidare med mitt liv. Jag vägrar vara kvar i detta helvete mer. Det var söndagen den 21 mars 2021. Dagen då ridån gick ner. Hoppet försvann och jag lämnade över denna psykiskt sjuka människa till sitt öde.

@Azalea fina Azalea.
Just nu finns bara chocken. Inga tårar.
Ditt stöd värmer. Jag känner mig mest paralyserad nu. Vet inte hur många gånger denna man traumatiserat mig med sina växlingar. Han har druckit sprit och då blir han galen. Gissar att han får ett delirium igen och måste söka hjälp om några dagar. Som sagt min dörr är och förblir stängd nu.
Det är farligt att vara runt honom känner jag.

@Backen123 fina backen. Det låter inte alls tramsigt. Jag gjorde samma sak för en stund sedan. Bad till högre makter om beskydd och hjälp.
Jag hade nog nåt slags högmod i att jag skulle klara av att gå in i detta med klara gränser osv. Men föll sedan igen.
Tack för dina ord, de gick rakt in i hjärtat och jag tar till mig vart enda ett. Tack ❤️

Märker hur mycket energi som går till ingenting. Missbruk och att vara anhörig är bara en nedbrytande och destruktiv spiral som går ner mot botten. Har känt mig totalt energi lös i några dagar men jobbar igenom känslorna och mitt ansvar i det hela.
Känns som en lättnad att landa i beslutet att ha Noll Kontakt och stänga dörren helt till honom. Har fått ett fåtal sms om hur hemsk jag är och går inte alls in känslomässigt längre. Ser igenom det. Bara snack.
Sömn, vila och att lyssna på mina signaler är den bästa medicinen.
Tänker att det är en bra lärdom i det här för det hjälper mig att lyfta och förändra min känsla till mig själv.
Att välja livet.
Hörde på tv4 för ett tag sedan att det kan förändra hjärnans signalsystem eller nåt att skriva ner 3 saker man är glad eller tacksam för varje dag som tips. Jag ska börja med det idag och utvärdera efter en månad om det känns bättre.
Just idag väljer jag livet, det ger hopp igen.

Skriver igen för att det händer så mkt inombords. Inser att jag blir så hård, stänger igen och går framåt så snabbt. Det ger styrka i stunden och det är en självbevarelsedrift men bakom skalet är det också en sårbarhet som jag inte vågat möta. Insåg nog precis att det är den här sårbarheten som jag behöver möta för att växa. Smärtan av att bli bortvald, att bli avvisad, att inte bli sedd, att stå så maktlös inför de starka krafterna som missbruket och medberoende innebär. Innerst inne är jag ju livrädd egentligen. Medbereondet och missbruket verkar i grunden vara väldigt lika men det utspelar sig på olika sätt. Handlar inte bägge om att fly från sitt inre? Sin inre smärta som man inte vågat möta, vårda och släppa in i ljuset?
Man döljer sin sårbarhet och går in i ett slags läge som handlar om att överleva och så väntar man på att ngn eller ngt utanför för sig ska komma och rädda en.
Svamlar nu men har ändå bestämt mig för att ta den platsen för att läka.
Det blir för ensamt att leva bakom en tuff fasad som ingen kommer förbi.
Inser att det återstår mycket jobb med mig själv, fler skal som ska skalas av..
Styrkekramar till er som behöver det idag.

@Morgonsol morgonsol.
Ditt inlägg kommer jag läsa om och om igen känner jag. Det är så mkt klargörande i din text. Tack för att du delar med dig av dina klokskaper 💓
"Ingen känner dagen förrän solen gått ner." ett citat som ligger varmt om hjärtat.
Kram ❤️

Morgonsol och Azalea 💓💓💓

Nu har väl den senaste fyllan början lämna hjärnan hos honom. Nu ska vi inte bråka för att vi älskar varandra och vill prata och är på väg till mig.
Jag känner att jag inte vill svara eller ha mer kontakt öht.

Gud vad det här tar på krafterna. Det känns sjukt helt enkelt. Som man varit med om ett världskrig, traumatiserad och sen kallas allting ett bråk. Det är väl mkt mer än det? Det är psykisk misshandel, otrohet, återfall, du har ett problem som du sakta men säkert är på väg att dö av men han ser det som ett bråk.

Jag blir fysiskt illamående när jag tänker på det och inser att jag behöver tänka på annat. I snart två år har detta pågått och den personen han blir när han dricker är ett monster, jag vet ärligt talat inte vem han är längre.
Allt känns bara som manipulation, ord och handlingar går inte ihop. Känner mig psykad av människan och rädd.

Önskar bara att den här mardrömmen kunde vara över snart.

@Morgonsol ja, precis så kära morgonsol.
Nu har han varit utanför min bostad för att lösa det mellan oss. Jag har inte svarat. Han skriver att han förlorat allt pga av sitt problem med alkoholen och tar farväl. Det spelar ingen roll för mig längre vad som är sant eller inte av det han känner eller gjort, det som betyder något för mig är att bli frisk, må bra och kunna ha friska relationer i mitt liv.

@Morgonsol 🤣
Tänka nytt, den var bra 😉.
Jag säger bara tur att jag har flytten framför mig som jag ser framemot, det ger mig uppriktig glädje i allt kaos.
🙏 Breath in The magic and Breath out the bullshit 🙏❤️

@Morgonsol ja, det var det där med förnekelse, projicering, bortträngning och gud och hans moster. Det är säkert en mkt fin dröm de lever i med kärlek och så någonstans därframme....Först ska man bara supa lite till, lite till, en sista gång..... Suck.
Så kan jag ju sitta och kritisera honom, det tar mig lika långt som när han kritiserar alla andra utan att titta på sig själv. Rannsaka sig själv. Tycker Azalea's förslag på att ha en bestämd dag med offerkofta låter bra så att man kan slänga av sig den de andra dagarna.
Jag undrar ärligt talat hur fasiken jag tänkt när jag stannat kvar i något som jag mått så dåligt av? Vad vill jag göra framåt? Hur vill jag må? Vad behöver jag göra för att nå dit?
Kram 🌺

Inser hur svårt men nödvändigt det är att omprogrammera sättet jag tänker på. Alla tankar cirkulerar runt missbrukaren även om vi inte har kontakt, medberoendet sitter verkligen djupt och i alla relationer.

Inser att jag jag tar ansvar för sånt som jag inte ska ta ansvar för och undandrar mig ansvar för det som jag egentligen ska ta ansvar för; mig själv.

Vad är mitt ansvar och vad är andras ansvar? Det är något som jag verkligen behöver dissekera och djupdyka i.
Vad är friska och vad är sjuka relationer? Vad är kärlek?

Så mkt frågor i mitt huvud som jag gärna vill förstå bättre. Jag vill verkligen ha en förändring i mitt liv nu.
Livet är inte oändligt. Är det inte dags att må bra nu?

@Morgonsol kanske är det en god idé att söka en sponsor och gå igenom de 12 stegen. Personligen har jag problem med den strukturen och alla regler, känner mig för styrd på ngt sätt men skulle däremot kunna tänka mig att jobba igenom stegen själv eller med någon annan privat.

Ja, det allt handlar om att hitta tillbaka till sig själv och sin identitet. Fint att bolla med dig, det är en pågående process inom en och man utvecklas tillsammans och för sig. ❤️

@Morgonsol så bra morgonsol att du hittat ett sätt som passar dig ❤️

Har känt mig totalt urlakad de senaste dagarna. Sover, äter och vilar i princip. Återhämtningstid är nödvändigt. Hitta en acceptance i att inget blev som jag hoppats på.
Känner ändå sinnesro mitt i allt, det är jag tacksam över.
Önskar er alla en fin vecka. Kram

@Azalea så härligt att höra "fullt fräs"!

Ja, det är så fullständigt dränerande detta. Fint att du tog dig tid att vila och energi kom åter. Jag får följa dina fotspår ❤️.

"alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet"
Ungefär den känslan.
Förmodligen är han på avgiftning igen men den här gången körde inte jag.
Det var en månad sedan jag skrev här och två månader sedan han var inne på avgiftning sist. Den här gången är jag inte med och hjälper, jag har sagt upp ansvaret för en människa som dör om han inte tar ansvar för sig själv.
Vet inte läget och känner inte heller att jag vill veta läget. Sa att han kunder återkomma när han gått på en riktig behandling och blivit stabil så får jag se vad jag känner då.
Jo, jag valde denna gång att se till mina egna behov och det är väl behövligt.
Nu blir det en god natt sömn efter soffahäng framför tv och äntligen lugn och ro för återhämtning.
Känns väldigt bra att vara tillbaka på forumet.
God natt!

Azalea och Morgonsol ❤️

Jag känner mig inte stark, tvärtom rätt nedbruten. Kommit till en punkt där jag inser att jag blir sjuk om jag fortsätter så här. Har väl känslomässigt insett att jag inte får tillbaka någonting. Det känns lite tomt just nu men ändå lugnt och skönt.
Oavsett vad som händer så bestämde jag mig för att kapa kontakten en månad till att börja med. Men med insikt om att jag kommer behöva längre tid.
Hitta glädjen igen. Sover så gott om nätterna och det är så skönt.
Dessutom var han så jäkla elak vilket hjälpte att ta beslutet.
Glad att höra från er båda. Kram

@Tröttiz Hej!
Jag förstår din trötthet. Man ger och ger och ger och hoppas och hoppas hoppas och sen blir man så besviken när allt går ut på att fylla på med alkohol. Så skönt att höra att du funnit styrkan i att ta hand om dig själv.❤️

Det är ett jättebra råd. Igår planerade jag lite och idag klädde jag mig lite extra piffigt på ett möte. Jag har handlat lax och åt en pizza framför TV. Det känns som att energin kommer i vågor och så även sorgen och tomheten över all jäkla misär som sjukdomen för med sig.
Jag såg en film om en nybakad mamma som låg för döden i cancer. Den var så fin och sorglig. Hur hon sa adjö till sin 2 åriga son, sin man och sina vänner. Hon var så stark, hon sa iallafall att man får acceptera situationen och göra det bästa av den. Så känner jag just nu. Jag accepterar situationen och jag gör det bästa av den.
Fint att höra från dig igen och igen att du har kommit så långt i din process, att du börjar ta vara på dig själv. Kram

@Azalea vad tufft av dig att ta ditt första dopp nu!
Det låter underbart med skogen och nu när allt vaknat till liv.
Jag tror att du har rätt med distansen och läkandet. Jag känner redan efter två dagar och att jag släppt totalt ansvar att jag börjar höra mina egna tankar och känna mina egna känslor.

Jag får erkänna att jag känner mig lite vilsen, vad gäller att hitta de sakerna som gör mig glad eller som jag kan koppla bort och njuta av men jag tror att det kommer.
Tack för dina fina råd och stor kram!
Heja dig för årets första dopp 🤗

Ja, morgonsol vad har du stått ut med?
Satt och försökte bena ut en del som hänt. Insåg att det är så mycket samtidigt att jag inte hade lust att gå in på det ens. Gjorde en nachotallrik, städade ur min gamla lägenhet och lämnade in nycklarna. Jag känner mer att det är ett avslut med att lämna ifrån mig lägenheten. Jag vill att avslutet också ska innebära att inte lägga så mycket tid på det jag inte kan förändra. Det som varit.
Jag tänker mer på det som komma ska.
Var vill jag vara i slutet av det här året? Vad har jag för mål? Vad kan jag förändra för att komma dit. Hur vill jag att nästa relation ska vara? Vilka är mina krav. Det jag vill göra annorlunda nästa gång är att förvänta mig mer. Tex en känslomässigt närvarande partner, vill känna mig sedd, vill bli prioriterad.
Fokusera på vart jag vill istället för det jag inte fick.

Många kramar och kul att höra från dig fina morgonsol.

Att gå vidare är verkligen inte lätt.
Är det någon som har råd och tips om hur man kan släppa det känslomässiga bättre?
Alla råd tas emot.
Känner att jag faller ner i ett hål känslomässigt, tar på mig skuld, att jag ska rädda osv osv.
/Nora

@Azalea det kanske jag får göra. Ta kontakt med en psykolog för det blir övermäktigt med alla känslor.
Skrev till honom nu att han kan kasta mina saker, att han inte behöver uppdatera mig om vad som händer i hans liv med behandlingar osv för att markera att det är slut för alltid. Jag sa till honom tidigare att om hans sökte hjälp och gick på behandling så kunde han ta kontakt när han blivit mer stabil men jag vill inte längre.
Det är över nu. Han har gjort mig för illa. Alltför illa.
Jag behöver släppa den personen som jag inte längre vet vem det är längre.

@Tröttiz vad fint att läsa att du kommit så långt. Det är inte konstigt att få tankar om vad missbrukaren gör eller hur hen mår kort efter att man lämnat. Det verkar som att du reflekterar över det och kommer fram till du är viktigast. Så starkt av dig.
Själv har jag vacklat men ganska nyligen börjat gå på ACA för vuxna barn, det verkar vara väldigt bra och ge mig många svar på saker som jag undrat över i många år.
Så glad jag blir att höra från dig och hur det går. Kram Tröttiz och heja dig för din utveckling. Vi hörs.