Livet vidare

Profile picture for user Nora81

Känner att det är dags att starta en ny tråd.
I förra tråden handlade det om att nå botten i medberoende och nu livet vidare.
Under några dagars isolering har insikterna sjunkit in, medberoendet tränades in och formades redan som barn och jag har sökt samma situationer igen som vuxen.
Jag har kommit till insikt av den enkla anledningen att jag är färdig med att leva så, jag har inte ansvar för någon annan än mig själv och resten är mitt val.
Första steget är att sätta tydliga gränser och den som inte vill/klarar av att respektera det kan omöjligen finnas kvar i mitt liv.
Det känns som en befrielse men också skrämmande och som en sorg som väller fram, vilken försummelse av sin tid på jorden.

Jag som alltid varit så stark för andra, haft mod osv känner mig plötsligt som en nyfödd (låter säkert löjligt) men plötsligt försvann känslan av att vara ensam med att ha hela världen på sina axlar.

Skickar alla er som behöver en styrkekram ?

Profile picture for user InteMera

Låter som du vandrar mycket lättare vidare, hela världen vilar inte längre på dina axlar och luften känns lätt och klar igen. Låter underbart! Unna dig att sväva fram och börja ditt nya liv med dig själv i centrum!

Profile picture for user Nora81

Som svar på av InteMera

Ja, bara efter några dagar känner jag mig lättare, mer i balans, mer närvaro i möte med andra människor och friare på ngt sätt.
Det är nästan skrämmande när jag inser hur allting påverkat mig och hur sjukt allting är kring alkoholisten. Det är ju inte för en anhörig att ta ansvar för, det krävs ju professionella människor som ger stöd när de behöver det.
Det är fantastiskt väder ute och jag är så innerligt tacksam över att känna mig lugn, lugnet är en lyx.
Känner ingen som helst dåligt samvete, blir mest chockad över hur illa jag låtit mig bli behandlad egentligen och att jag skulle satt gränser mkt tidigare.
Önskar er alla en skön fredag fast jag vet att helgen är ångestframkallande för mycket många.
?

Profile picture for user Nora81

Jag fortsätter skriva här för det hjälper. På onsdag får jag tillbaka mina saker och har allting samlat igen. Fick meddelanden igår och idag men jag jobbar med mig själv. Känslor som dyker upp lär jag mig att hantera på ett mognare sätt än tidigare.
Vill bara tipsa om en man som har videos på youtube som hjälpt mig de senaste dagarna.
Hoppas det är ok för admin.
https://www.youtube.com/watch?v=nagE2MS2zrk
Ha en fin dag alla, ta hand om er!

Profile picture for user Morgonsol

Låter bra, Nora! Känner igen mig i sorgen du beskriver. Att försummat sig själv så länge och sin egen tid på jorden. Utplånat sig själv. Det är inte kärlek till sig själv. Våra liv inte mindre värda än någon annans . Frisk som sjuk. Så skönt att du får insikter !! Vi är rätt mycket i samma tankar, du o ja. Glad att du delar med dig. ?

Ja försöker just nu hitta balans mellan o va aktiv och att återhämta mig. Och att va ensam med mig själv. Se o känna efter.. vilka är mina behov? O lyssna på dom. Det är som att lära sig / barnet på nytt. Men Gud vad ja är värd detta nu !! Inte en dag för tidigt.. Har försummat mig själv så länge !!

Kram. Vi kämpar!❤

Profile picture for user Nora81

Det är ömsesidigt, känner som du i processen och känner igen mig i det du beskriver.
Så fint att du lyssnar på dina egna signaler och ger dig själv det du behöver Morgonsol. Det är så klart din rätt, din rätt att må bra och ingen blir hjälp av något annat egentligen,

Idag lämnades alla mina saker utanför min port med önskan från hans sida om att vi inte skulle ses. Jag fick ett SMS om att jag kunde få praktisk hjälp med senare flytt och han underströk att det är sån han är. Tidigare i veckan ville han inte ha med mig att göra mer..
Jag kände efter ett tag och valde att svara att jag vill avsluta helt idag.
Jag är inte intresserad längre att hålla dörrar halvöppna, oklarheter kring vad kontakten handlar om osv. Ovissheten kostar bara och det brister i ärlighet, öppenhet och vilka intentioner som ligger bakom.
Jag väljer att göra det som känns bra för mig och det jag vill. Jag slår inte undan fötterna hos någon som behöver hjälp men jag vill ha respekt.
Respekt för min tid och engagemang, det förutsätter ärlighet och att man bär sina problem annars blir det trassel, kaos och sårade känslor som inte gynnar någon. Jag vill inte låta som en "von oben" men det är en sak att man har missbruksproblem och psykisk ohälsa, en helt annan sak att vara elak, ljuga och ta mig för givet.

Dagens insikt är att när jag själv sätter gränser och inte väntar på att människor ska respektera de utan jag respekterar mina gränser själv så behåller jag lugnet inom mig, har självkontroll.
Så var det inte tidigare, jag hade ingen självkontroll och jag började bete mig som han gjorde i sitt missbruk.
Jag är tacksam över att jag hittat det verktyget och förstår att det enda sättet att få friskhet i situationen är att hjälpa sig själv.

Har funderat över om jag ska outa mig som jag gör här på forumet men jag är inte bekymrad över om någon känner igen mig. Jag har inte outat någon annan och det är min sanning.

Hoppas det kommer fler insikter på vägen....Stor "må väl" kram till dig Morgonsol.

Profile picture for user Morgonsol

Nora, helt rätt ! Du låter bestämd o klar över vad du förtjänar. Respekt! Precis som du skriver att vi ger det till oss själva. När omgivningen inte kan ge det. Vi struntar i dom o ger det till oss själva. Ja behöver ingen som inte vill ge mig respekt.. varför ska ja förnedra mig ? Å gränser !! Som du beskriver så bra. Hitta mina!! Mitt o min A: s relation spelas upp som en film för mig nu o fy FAN på ren svenska vad elak han varit. Ja är så jävla nöjd med mitt uppvaknande att ja valde o lämna denna psykiskt störda relation. Varför stå ut o plåga mig själv?? Han är sjuk. Men göra mig störd o psykiskt instabil?? Nej tack. O hålla på o argumentera mot varann. Ja är så less på det som var. Usch. Å ja håller med dig som du säkert förstår apropå inte ha kontakt. Vad ska man ha kontakten till o för? Det blir bara massa ledsamheter o ja lever ett liv på spänn där ja måste förhandla med mig själv, va på min vakt o försvara mig. Han har ju fått för sig att det är Ok att attackera mig o inte lyssna till ett nej. Nej men då slipper du mig. Halvöppen dörr. Nej. Ingen mening . Alla känslor som åker bergodalbana. Älskar, älskar inte...älskar hans underbara fina personlighet men älskar inte det elaka, aggressiva, nedtryckande osv. O allt. Men är det bara sjukdomen eller är han dum o elak ? SÅ förvirrande allt. Ja lämnat allt ist. Är han inte ond så får han själv upptäcka det. Ja är inte med på o va slagträ tills han kommer fram till det . Ja vet inte vem han är ju. Rätt skrämmande. Ja vet verkligen inte. Kanske får ja nån gång veta. Kanske inte. Ja kan inte göra nånting nu i alla fall. Ja kan ta ansvar för mig o mitt o det tänker ja fortsätta med.

Profile picture for user Tröttiz

Nora.
Jag är ju inte där du är nu, med separation menar jag ... Dock ger du mig kraft att inom mitt förhållande ge mig kraft till gränssättning. Att lyssna på vad jag tycker är okej och inte. Om han orkar med det, är ju en annan sak ... ?

Kram på dig,
och må så gott! ?

Profile picture for user Nora81

Morgonsol: du beskriver din situation precis som om det vore min situation. Uppvaknandet! Som du säger är jag så innerligt tacksam över och så glad att vi fått "uppvaknandet".
Jag har inga ord för för när jag tänker på det som varit. Det kanske inte behövs längre men det är ju en otrolig utveckling att reflektera över sina egna reaktionsmönster, gränssättningsförmåga och att hitta sitt friska jag i allt det sjuka. Du skriver att man inte vet vad som är sjukdomen eller personligheten hos de och så känner jag också.
Just nu känner jag bara att jag är glad att jag valt att lämna, jag trodde på hans ord och lägger ingen skuld på mig och han verkligen inte varit en god partner eller vad man nu ska kalla det.
Fint att vi har hittat tillbaka till vår känsla av värde igen och fokus på oss själva. För det är vårt ansvar, inget annat.
Tröttiz: vad skönt att höra att det ger dig kraft. Fortsätt göra saker som ger dig kraft. Det är det friska att växa, utvecklas och hitta vertyg till att hantera sig själv och det känner du allra bäst själv! Ingen blir hjälpt att dras ner och må dåligt.
Må väl och ta hand om er.

Profile picture for user Morgonsol

Nora. Det är så bra att vi verkar ha liknande resa?❤ Vi verkar förstå varann o ge varann kraft att gå i rätt riktning. Ja tycker ja vaknar upp när ja läser dina inlägg. Det ger mig insikter hur fel en missbruksrelation är på så många plan. SÅ destruktivt. Ja beundrar de kvinnor som klarar vara kvar i en destruktiv missbruks relation. Som kan ha gränser som respekteras av alkoholisten. Som inte tar åt sig av elakheter. Ja är inte den typen av person som är så pass hårdhudad. Men att gå var sannerligen ingen enkel sak så ja är väldigt stolt över mig. O tacksam. Att ja förstår att det är bäst men också klarade det känslomässigt. För det är där svårigheten ligger. Att veta med förnuftet att jag för bådas skull borde gå är en sak men att faktiskt göra det är en annan. Ja har behandlat min A som nån jäkla Gud. Nu inser ja att det finns en Gud o det är inte min A. (?)Hur underbar han än visat att han kan va nykter. Ja insett att ja har behov av att se upp till nån/nåt. Nån att alltid lita på. Det är inte min A. Det är en kraft större än jag. Ja kallar det Gud. Vet inte hur mycket du sätter din tillit till en högre kraft men.. ja får ihop bitarna när ja inser detta. Utan denna kraft går ja vilse. Så tacksam ☺ Det andliga i mig kommer fram nu. Ja växer !! Så tacksam !!

Profile picture for user Morgonsol

En fundering såhär på kvällen. Är alkoholister besatta av Djävulen på nåt vis ? Den ondskan som kommer från dom är över allt ja varit med om. Å tycker det satt spår i mig. Ja tänker på detta varje dag. Får verkligen inte ihop bilden av honom. Det är bara så skruvat allt ihop. Han som älskade mig så. O ändå behandlade mig som sämsta. Varför förstöra ALLT? Inte va rädd om mig alls. Är dom så sjuka att dom inte kan tygla sig alls?? Uppenbarligen... Det är så.svårt att förstå tycker ja. Helt galet. Han har alltså sabbat allt mellan oss. Bra jobbat. Ja är så jävla arg !!

Profile picture for user Nora81

Morgonsol, har inga svar på varför det är så. För jag får det inte heller till att stämma. Det skrämde mig många gånger, den där aggressiviteten.
Ilskan kommer över mig ibland hur fan man kan bete sig så illa mot någon man säger sig älska och ibland orkar jag bara inte tänka på det.
Har känt mig trött och i min egna bubbla i några dagar och därför inte varit inloggad så mkt.
Hoppas det är bra med dig.

Kram

Profile picture for user Morgonsol

Nora det är helt förståeligt. Att leva på utan att gå in här varje dag .. Nej det är svårt att förstå den här sjukdomen. Är nog det som retar mig mest. Inte få ihop allt så det blir begripligt. Blir mycket grubblerier i mig o det retar mig att ja har dessa tankar i mitt huvud. Vill inte ha dom där. Men sen inser ja vid närmare eftertanke att det var inte så.värst längesen ja lämnade. Min tids uppfattning stämmer inte riktigt.. det hänt så mycket att det känns som det gått.längre tid än det har gjort. O klart ja måste tillåta mig att bearbeta detta o separationen. Ja stannar i alla fall upp nu o reflekterar. Det är framsteg. Ja har trygghet omkring mig. Ja söker mig till människor som är bra för mig. Ja försöker göra saker ja mår bra av o utveckla de talanger ja har. Våga leva liksom. Kram till dig. Hoppas du mår ok.

Profile picture for user Nora81

Fina morgonsol, hur har du det?
Vi är så lika i reaktionsmönster verkar det som. Känner igen det du beskriver om tid och uppfattningen om tid i allt detta som hänt. Jag blir arg på mig själv när jag börjar känna för mkt och liksom säger till mig själv att du har ju vetat vad du gett dig in i.
Min mammas röst, fast jag inte har kontakt med henne idag så ekar den där.
De senaste dagarna har jag gråtit, gråtit som ett barn och det känns rätt lugnande efteråt.
Det känns läkande. Kan skriva flera sidor men det är nog tråkig läsning för alla andra.
Det har gått en månad sedan jag körde honom till avgiftningen snart och bara ett par veckor sedan jag valde att bryta kontakten helt. Det får ta tid och jag kommer ge det tid.
Jag vill aldrig någonsin igen ge mig in i det medberoendemönster jag har latent inom mig. Det behöver brytas en gång för alla.
Så för nu och en tid framåt så behöver jag ensamtid och tid för reflektion.
Får erkänna att jag känner mig helt vilsen, alla planer om framtiden och hur det skulle se ut har ju fullständigt raserats.
Kram på dig morgonsol.

Profile picture for user Morgonsol

Nora. Blir alltid glad när du skrivit ☺ Vi har nog mycket samma tankar. Det är skönt att inte känna sig så ensam som det annars är lätt att göra. Förstår på dig att det är tungt nu . Gråt ut ! Som du skriver, det är läkande. Inte hålla inne med känslor. Utan vara ärlig mot sig. Det vinner vi på.

Slå inte på dig att du dragits till honom. Vi rår inte för de destruktiva mönster vi bär med oss. Men vi har en chans att ändra på dom när vi väl insett dom o det är det vi håller på med nu, eller hur ?! Du har gjort allt du kan för din A men har du gjort allt för dig själv ? Ja har inte. Som Ana Diaz sjunger : Du ska va din bästis " så sant. Ja tränar på att ge mig kärlek i form av massage, varma duschar, pratar snällt o förlåtande till mig själv . Går bra !! Ja tycker mer o mer om mig nu när ja är lojal mot mig själv. Kram till dig. Du kämpar ❤

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Morgonsol

Detsamma Morgonsol (ditt namn passar så bra), du är som en morgonsol på forumet och blir så glad med när jag ser inlägg från dig!
Idag skrev jag ett brev till honom, för mig själv, jag är så jävla arg på hur han tagit sig rätten att förnedra mig.
Satt mig i klistret så jävla många gånger utan att ta ansvar för det. Snackat skit om mig när han varit supasugen för att legitimera sitt egna beteende och så fort han supit färdigt bara kommit tillbaka som ingenting utan att stå för det han sagt och gjort.
Just idag blir jag förbannad när jag läser om hur vi anhöriga ska stötta osv. Det kan ju funka om det bara är sjukdomen men när man blir psykiskt misshandlad så tycker jag det är helt galet att få det rådet.
Grrrr! Nog ska man vara empatisk, det är jag och har varit men jag tar fan inte skit eller accepterar nåt verklighetsförvrängt för att han ska kunna fortsätta bedra sig själv och mig.
En enda jävla ursäkt hade hjälp men nej, det får man dra fram och i samma sekund får man höra hur värdelös man är själv.
Har ej haft kontakt på en vecka och jag inser att det är nyttigt, ju mer distans desto mer insikter om vad fan han egentligen gjort.
Vet du vad jag är mest förbannad över? Det är den otroligt självcentrerade mentaliteten, helt utan insikt om vad man förorsakat andra av sorg och problem.
Vill inte gråta en enda tår mer för honom. Om någon säger att jag ska förlåta så spricker jag just nu; först om främst är jag förbannad över att han ljugit, bedragit, manipulerat om och om och om igen utan att visa någon villighet till att göra något med sitt problem. Totalt gått över de gränser jag satt för vad som är ok för mig och inte.
Ja herregud, allt som jag accepterat för att det är "synd om honom". Trots att han bara i ett svep kunnat slänga ut mig när han känt sig sugen på att supa eller vad han nu ägnat sig åt.
Puh.
Du har all anledning att tycka om dig själv Morgonsol, vem behandlar någon man påstår sig älska på det viset?
Kram!

Profile picture for user Morgonsol

Nora, ut med alla känslor ! Jättebra❤ Insikter om att man känner sig lurad o nedtryckt är inte särskilt kul. Men det är ju så att vi medberoende tvingas förneka hur eländigt det är för att orka va i relationen. Ja märker själv också att först nu inser ja hur nedbrytande, han faktsikt var. O att ja hade.ALLDELES för mycket tålamod o väntade på förändring. Men precis som A.som behöver vi medberoende nå vår känslomässiga botten innan vi tar steget. Vi är så.insyltade att vi ser inte klart o framför ser vi inte hur dåligt vi behandlar oss själva när vi bara står ut o står ut. Väntar vi på medalj eller?! Våra A är ju sjuka. De fattar inget såニlämge de inte tar hjälp. Precis som vi! Vi fattar heller inte vårt eget beteende förrän vi tar hjälp o börjar jobba med oss själva o inte lägger fokus på honom. Ja är så sjukt tacksam för alla insikter ja fått senaste tiden. TACK! Säger ja bara. Som du skriver. Att uppmuntra o visa förståelse för alkoholisten kan man göra men inte om han slår.på dig med ord o inte respekterar dig o dina gränser. Då har han gått för långt och får komma längre i sitt tillfrisknande. Slå på dig är aldrig OK. Oavsett om han är.sjuk eller inte. Du ska inte behöva ta hans skit. KRAM

Profile picture for user Nora81

Tack Morgonsol för att du rullar tillbaka den bollen, jag är också sjuk i det som har så stort fokus på honom.
Haha, skrattade till när jag läste om medaljen. Nej, ingen medalj här.
Var väldigt skönt att få ut ilskan igår. Får liksom kraften tillbaka.
Älskar mitt nya jobb och är så tacksam för det.
Har kikat runt lite grann och fått inspiration för min nya lgh. Kände mig till och med förväntansfull igen en stund.
Har läst på forumet för att förstå och det har hjälpt. Har gjort en budget för att spara upp pengar.
Så är i slutet av dagen så är jag nöjd och inser att det är nödvändigt att släppa ut alla känslor. Tänker inte hålla tillbaka, det ger mig också förståelse för hur påverkad jag blivit av allt. Har ju fått höra hur aggressiv, överkänslig och hur fel jag haft under hela den här tiden.
Det är läskigt att jag under resans gång åsidosatt mig själv så att jag ens inte vet vad jag känner.

Det känns som ett så bra stöd att läsa dina svar Morgonsol. Lämnar min mailadress till admin imorgon om du skulle vilja ha någon att bolla med eller få stöd någon gång så finns jag om inte så är det också helt ok.

Profile picture for user Tröttiz

Som svar på av Morgonsol

Det här med "känslomässig botten" undrade jag länge vad är, och om jag har en sådan.

Det kom jag fram till att jag hade eller har ... I någon form åtminstone. En kväll blev det för mycket, han var onykter och jag sade hejdå, jag gav en kort puss och så gick jag hem. I all världens oväder. Lång väg. Det helt enkelt räckte. Efter det såg jag vår situation utifrån ett uppifrån-perspektiv och sido - perspektiv. Vet inte riktigt hur förklara det. ? Jag blev med ens som starkare. Och såg tillbaka på alla knäppa saker som hänt, hjärnan snurrade som tillbaka. Märklig känsla. Vilka saker man varit med om som man inte ens nämnt för den andre dagen efter, som om det vore det naturligaste i världen. Sopat under mattan. Nya tag. Förnekelse och känslor är ingen bra kombo.

Kram på er! ?

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Tröttiz

Hej Tröttiz.
Min känslomässiga botten innebar att jag inte längre stog ut med situationen. Det var liksom att möta en vägg. Jag mådde så dåligt av att leva i kaoset att för att överleva så var jag tvungen att förändra situationen för mig själv.
Så jag flyttade hem, satte gränser för honom men han var så respektlös mot mig att jag inte hade ngt annat val än att bryta helt. Sakta börjar man resa sig från botten och förstå vilken djävla mardröm man levt i. Förnekelsebubnlan liksom spricker.
Kanske är det din botten eller kanske är du på god väg. Du valde att gå lång väg, i skit väder för att du ville bort ifrån det. Det är såna steg och episoder som tillslut samlas till en stor duns.
Var rädd om dig.

Profile picture for user Tröttiz

Nora81.
Den väggen ja ... När kommer denna. Jag har emellanåt funderat på när det liksom är för mycket?När ska man kämpa och när ska man gå? Var finns gränsen. Jag lär väl märka det.
Det jag dock för länge sedan kom fram till är att, den dag jag känner mig otrygg så drar jag. För då finns det ju absolut ingenting att kämpa för.

Profile picture for user Lucy74

Som svar på av Tröttiz

Vi är på väg att separera (båda kollar lägenhet). Han vill inte, eller säger "det spelar ingen roll" men han är inte beredd att förändra sitt drickande om vi fortsätter. Jag har påtalade gånger sagt att det är min gräns. Han säger att han inte tror det handlar om drickandet utan att jag hatar honom som person. Har i både ord och handling demneterat detta säkert 1000 gånger. KAn det vara en del av alkoholismen? Att han skyddar sitt drickande genom att tro att jag är boven som hatar honom? Hur som, trots att jag i många år har stöttat och försökt göra allt för att han ska känna sig älskad (och därmed inte dricka, enligt min logik....) så drabbas jag av ångest att jag inte varit tillräckligt tydlig att ett alkholstopp hade räckt för att jag skulle vilja försöka, Tycker ofta så synd om honom trots att han aldrig tycker synd om mig, bryr sig om mina känslor, han har tom varit otrogen. Fattar inte vad det är för jäkla system i kroppen som gör att hjärnan och uppenbara insikter vara försvinner.

Profile picture for user Pianisten

Det är en försvarsmekanism. Det första som måste övervinnas av en alkoholberoende är förnekelsen. Så länge man förnekar ett problemdrickande så kan man ju inte börja göra något åt det. Att anklaga och kritisera andra som påtalar sitt drickande är en del av förnekelsen.
Om han nu vägrar ta in det du säger, och om du fortfarande vill, hoppas, tror inners inne att de skulle kunna vara ni om drickat upphörde tänker jag att du får ställa ett ultimatum; - Så länge han inte förändrar sitt drickande så är det omöjligt för dig att bevisa motsatsen. Med andra ord, för att kunna visa honom att du tycker om personen bakom alkoholen ligger förändringen helt i hans händer. Eller hur?

Kram

Profile picture for user Lucy74

Som svar på av Pianisten

Tack Pianisten för ditt svar. Jag har gett ultimatum, men han vill inte sluta dricka. HAn är dessutom rätt så taskig så jag vet inte hur mycket jag tycker om människan bakom, eller om den ens finns kvar. HAr väl äntligen förstått att oavsett vad som är vad, har jag mått dåligt och varit ledsen och orolig i förhållandet i typ 5 år. HAn har även varit otrogen så mycket av tilliten är borta. Har skyddat mig själv och honom genom att skylla på psykisk ohälsa och försökt göra honom glad. Men det är en dans som har tagit all min energi och säkert inte gynnat ngn. Inte heller barnen som man vill göra allt för. Smärtsamma insikter. Tror det är därför det tar så långt tid att förstå att det man gjort / gör är förgäves, för jag har investerat så mycket kraft, energi, kärlek och tid... Det gör det liksom ännu svårare att ge upp och gå...

Profile picture for user Pianisten

Jag och min fru har faktiskt också precis gått igenom en kris i vår relation. Den är egentligen inte löst än men vi har åtminstone börjat prata och vet att vi båda vill försöka. Kämpa lite till. Det är väldigt svårt sånt här. Man ser nackdelar, man ser fördelar. När man börjar fundera på att lämna verkar alla nackdelar samlas, när man sedan skall genomföra det verkar det konstigt nog vända om och alla positiva minnen dyker upp. Det man skall offra.
Otrohet är tufft att ta sig igenom. Ett stort svek som sätter djupa spår. (Egen erfarenhet) Vill man fortsätta tillsammans måste man vara beredd att släppa det gamla och tro på framtiden annars går det inte. Tror man inte på den kanske det är svaret man behöver.
Du kanske behöver fundera på om det finns många positiva delar kvar mellan er? Eller om det negativa har tagit över det mesta. Kanske kan det vägleda dig att gå vidare.

(Ser att vi skriver i Nora81's tråd, har du någon egen eller kanske starta upp en?)

Kram

Profile picture for user Morgonsol

Lucy74 spontant känner ja precis som ovanstående skriver att det är en försvarsmekanism att säga att han inte tror du älskar honom osv. Ja känner igen detta. " ja duger inte åt dig " så sa ja jo men ja älskar dig! , men inte beroendepersonen. Men ofta var det synd om honom enl. Honom. Ingår i sjukdomen. Se sig som ett offer. Å lägga över felen på sin partner är också försvar. Osv . Det går eg inte diskutera innan de söker hjälp är min uppfattning. Vi har vridit o vänt på allt i vår relation. Men ja förstod inte min del i det hela. Ja betedde mig inte särskilt smart för varken mig eller honom. Ja kunde inte va konsekvent själv tex med det ja sa. Då kan ja knappast begära att han ska va där. Ja var så skadad känslomässigt att ja svängde hit o dit o upp o ned. I våra känslor. Ja är sjuk själv. Att rucka på sina gränser o leva på ett sätt som är dåligt för mig är.inte särskilt sunt. En människa med självinsikt om.hur hen fungerar gör inte så..Den respekterar sig själv. Det är inte respektfullt för sig själv att låta sig tryckas ner eller att förlåta o förlåta hela tiden. Det är.skadligt för självkänslan. Så tänker jag...

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Morgonsol

Tycker att manipuleringen är svår att hantera i i kärleksrelationer. Det är så lätt att dras in i den geggiga gröten med känslor, manipulation, ständiga oinfriade löften. Hur stark och klar man än är så behöver man tid att se att det samma mönstret upprepar sig bara. Så länge a inte klarar av att vara ärlig och lägger ifrån sig ansvaret utanför sig själv så går det inte.

Ja, kontakta admin morgonsol ❤️

Profile picture for user Morgonsol

Håller med dig, Nora. Manipuleringen är mycket svårt att hantera. Å det hör inte hemma i relationer. För mig bygger en relation på Ärlighet, trygghet, respekt och omtanke.. Ja kontaktat admim ! Kram

Profile picture for user Nora81

Fortsätter skriva som en dagbok.
Lägger märke till att distansen till kaoset gör gott, även om det är en känslomässig berg och dalbana vissa dagar.
Märker att jag börjar må bättre.
I slutet (innan jag lämnade A) så hade jag en del stressymptom som hjärtat som hoppade ojämnt, en underliggande ångest hela tiden, mitt hår tappade jag mer och mer av och det var väldigt livlöst.
Håret är friskare nu, den konstanta ångesten är borta, känner stundvis sinnesro och börjar se framemot saker. Jag börjar sakta men säkert känna igen mig själv igen. Ikväll gjorde jag en fullmånemeditation med att släppa allt som som står i vägen för mitt välmående och min kärlek till mig själv. Det gjorde faktiskt väldigt gott.
Vill ens inte tänka mer på vad som gjort mig illa utan vill lägga energin på annat.
Hitta det jag tycker är spännande, roligt och som ger glädje igen.
Lägger mig ikväll med en känsla av tacksamhet för jag börjar få hälsan och min power tillbaka. Ibland kan jag bli irriterad när människor pratar om positivt tänkande men jag känner att det är den enda vägen framåt.
Bara tanken på oro, dåligt samvete, kaos får mig att backa, nä ikväll stänger jag dörren för allt sånt.
Önskar er alla på forumet en fin fredagskväll, ta hand om er!

Profile picture for user Nora81

Idag är första gången på länge som jag kom mig ut på en powerwalk. Har mest varit hemma och gått igenom alla möjliga känslor under en månads tid.
Det är vår ute och en ny tid känner jag.
Fick meddelande från mr x om en önskan om att börja om efter en månads behandling. För två veckor lät det annorlunda.
Jag kände att det är för mycket som hänt för att kunna gå ut och dejta igen. Jag kände att jag saknade frågan om hur jag mådde i allt detta. Jag kände också att det varit för många lögner för att bara gå vidare och börja om.
Möjligt att jag kunnat gå med på att träffas och prata för att läka allting men inte så här.
Jag valde att beskriva hur jag kände att tilliten är raserad på grund av all oärlighet och att jag inte längre ville ha det så i mitt liv.
Jag sviker inte mig själv igen som jag gjort i den relationen eller i mitt liv tidigare.
Jag har insett en sak som jag inte insett innan och det är att du måste komma först i ditt liv, annars har du ingenting. Jag känner mig fri och är så tacksam för den känslan.
Jag hade den inte när jag var ett litet barn, inte under min ungdom eller som vuxen. Allt mitt medberoende bottnar i, för mig, att jag fick lära mig att mina känslor inte var viktiga utan andra kom alltid först.
Jag vill inte vara mallig alls, jag bara känner mig så glad och stolt över att jag funnit det som jag saknat i hela mitt liv.
Nu förstår jag vad man menar när man säger att man måste älska sig själv först innan man kan älska någon annan.
Jag tänkte ett ögonblick att jag var elak eller egoistisk som skrev så till honom men som kom jag på hur han stött bort mig ca 1 gång i veckan efter att ha bedyrat sin kärlek för mig. Varför ska jag ha dåligt samvete?
Varför ska jag ha dåligt samvete när det inte är jag som har ljugit, när jag blivit illa behandlad och ändå försökt hjälpa, trots att mitt hjärta brustit så många gånger under vägen?
Jag önskar jag att jag hade fått med mig detta från barnsben men det fick jag inte och det är ok, det finns alltid orsaker men jag är så glad att funnit det nu.
Önskar er alla en fin söndagskväll och sorry om jag är tjatig med inlägg här, det är så så nyttigt att skriva här.
Det har banne mig funkat bättre än terapi för mig!

Profile picture for user Azalea

Att kunna skriva här och rensa luften för sig själv och släppa ut lite av trycket. Att sen få svar med tips och stöttning är så skönt och plötsligt känner man inte sig så ensam längre.
Det med att älska sig själv först låter så mycket enklare än det är men det går att lära sig. Jag har jobbat på det nu i 1,5 år och känner att det börjar ge resultat.
Tänk att något så självklart bara blivit utsuddat i vår mentalitet och gjort att man helt glömt bort sig själv och istället gett bort all kraft och känslor till någon som inte har uppskattat det.
Men det är aldrig för sent och nu är vår tid??Azalea

Profile picture for user Nora81

Ja, jag håller med dig fullt ut Azalea. Det där med att älska sig själv är det svåraste jag gjort, det känns också som om det är en färskvara. Och ja, alla underbara människor på forumet som vågar vara sårbara, ger varandra stöd och delar av sina kloka råd är ovärderligt.
Blir så glad att höra att du hittat det efter 1,5 år ?, kärleken till dig själv. Så avslutar du så fint med att det aldrig är försent, så sant.

Profile picture for user Nora81

Idag ska vi träffas och prata. Jag är väldigt nervös på ett sätt, att låta mig halas in igen på något som igen bara rasar.
Samtidigt känner jag en trygghet i mig själv, att jag aldrig någonsin igen vill svika mig själv eller mina värderingar. Det går inte längre.

Jag vill träffas och prata för att läka mig själv efter allt som hänt. Han har gått på behandling i en månad och varit alkoholfri så länge och kommer fortsätta med det enligt vad han själv säger.
Känns viktigt för mig att göra allt jag gör först och främst om jag själv vill det, inte för att någon annan behöver det.

Jo jag ska vara ärlig, är jättenervös.

Profile picture for user Morgonsol

Gråter inombords då tårarana har svårt att komma fram. Men ja blir tacksam o hoppfull att min egen utveckling ska kunna leda mig framåt. Att kunna känna mitt värde o sätta gränser. Ja är precis likadan! Känner mig egoistisk när ja säger ifrån o ställer krav på andra o hur de ska va. Men vet att det är feltänk från början som ja lärt för å åsidosätta mina egna känslor till förmån för annan familjemedlem. Tar av mig själv för att nån annan ska må bra. Vilket självbedrägeri! När blev det OK? Nu är det inte OK längre o ja har satt andra gränser till min A . Han tycker ja varit bedrövlig. Ok. Detsamma. Fast ja har mest försvarat mig o fått skit. Han har manipulerat, tryckt ner o varit elak. Personangrepp, sett ner på hur ja beter mig, hur fel ja är osv. Medan ja sett ner på hans beroende person. Inte honom. Är ja elak? Är ja? Som inte får lov o va mig själv i en relation med honom. Som blir nedringd på.nätter. Gråter o tycker synd om sig. För att i nästa stund klaga på mig o va elak? Nej, lilla ja. Nu är det dags att va snäll mot mig o friska till i huvet. Vad är sant o falskt här? Ja är inte frisk . Å är så tacksam för den insikten. Då.inser ja att det är.fel, sättet ja tänker på. Att mitt huvud är förvrängt.

Profile picture for user Nora81

Självklart är vi bedrövliga, vi accepterar ju inte att leva i en relation med de om de inte ger upp sin drog!

Det är lite grann som att leva med en narcissist, de erkänner aldrig, ljuger, manipulerar och gör allt för att leva kvar i illusion av att de har kontroll. Där står drogen emellan och skymmer...
Istället för att bygga relationer som bygger på ansvar, ärlighet och ömsesidig respekt.

Kram <3

Profile picture for user Morgonsol

Har många gånger känt att han är som en narcissist. Funderat på om han har diagnosen men det är säkert beroendet som vilseleder där. Lycka till idag, Nora. Förstår du är nervös. Man vill inte låta sig gå över sina gränser nu. Att få en att gå med på mer än man vill verkar va lite av deras favorit gren. Alltså sjukdomen- egot i dom övertalar oss till sånt vi egentligen inte vill. Håll på dina åsikter o det du vet är bäst för dig, Nora. Han vet inte ditt bästa o säkert inte sitt eget än så länge. KRAM

Profile picture for user Nora81

Hemkommen och med känslan av läkning i hjärtat. Det blev ett respektfullt möte där bägge parter fick prata och jag kände mig hörd. Känslan av att höra att det är inte ditt fel var väldigt läkande. Han förklarade ur sitt perspektiv och jag ur mitt. Oavsett vad som händer så känner jag mig fri, det är nog så att sanningen är befriande.
Jag ser redan framemot att gå på second hand på lördag, är tacksam över att känna så, att rädslan, ångesten och hopplöshet är utbytt mot att se framemot saker.
Det var någon som sa att det går inte att göra något med det som varit, inte heller med framtiden utan bara i nuet och nu ska jag vila.
Kram!

Profile picture for user Azalea

Är så glad för din skull att det gick bra med ert samtal. Det blev ju ett bra avslut och så mycket lättare att lägga till sidan.
Känslan som du har nu med framtidstro och positivitet får du bära med dig.
Så himla kul med second hand, jag hade hängt med dig direkt om jag hade kunnat. Älskar att gå och snoka på det ?
Hoppas du hittar många fina saker och lite fynd.

Kram kram?Azalea

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Azalea

Morgonsol ❤️.

Azalea: det hade varit jättekul att springa runt på second hand marknader med dig! ❤️

Kan berätta att det åter blivit så att han vill ha kontakt och vill ju fullfölja behandlingen.
Vi har ju träffats och jag kan inte bestämma mig hur jag vill göra. Å ena sidan finns det en ny sida som jag inte sett innan, att ta ansvar för sin sjukdom men å andra sidan så vet man aldrig när det slår till eller om.
Känns som det finns en nyhetens behag känsla över det hela och att jag inte vet om jag kan ha kontakt mer. Älskar den fina personen men tilliten är söndertrasad. Vad är missbruksbeteende och vad är den friska delen?

Profile picture for user Azalea

Det är inte lätt att veta vilken som är vem och tänker att det bästa är att ligga lite lågt och se vart det leder. Inte kasta dig in med hull och hår med förväntningar på något håll utan sitta lite bakåtlutad i baksätet och se.
Låta honom visa och se om han är värd din respekt och kärlek igen, låta det ta tid om du vill.

Tänkte på dig igår ? Jag och sonen var ute på loppis runda. Det är ju bara så kul.

En dag i taget min vän??Kram Azalea

Profile picture for user Nora81

Som svar på av Azalea

Tack för ett gott råd Azalea. En dag i taget. Hittills har det gått 5 veckor och han följer sina åtaganden med terapeut, aa och lämna prover. Tar själv ansvar för sin sjukdom och har ett nyktert sätt att reflektera kring riskerna, vår relation mm.

Vad roligt med loppisen. Hittade ni något?
Tänkte på dig med och undrade just hur det går? ❤️
Har under denna vecka hämtat upp en sekretär som skulle skänkas bort, hittat ett soffbord som jag ska måla. Tror jag börjar bli hooked på loppisar och second hand.

Kram min vän 🧡

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Nora81

Denån gången blev det inga fynd men det är ju så kul att gå och snoka och leva lite på hoppet att hitta nåt kul.
Du är helt klart inne i den bubblan nu😇

Kram Kram 🧡🧡Azalea

Profile picture for user Nora81

Ja, visst e det kul Azalea.
Läste att du fått klart med papperna. Hur känns det?
Vi har umgåtts under två veckors tid men jag känner att det kommer ta tid och att jag behöver ha mkt tid med mig själv för att hänta upp mig själv.
Om två veckor flyttar jag till en större lägenhet och det ser jag framemot, att få ordnat med en ordentligt och stabil grund i mitt liv. Det har varit alltför otryggt och kaosartat om jag ser tillbaka.
Hoppas ni alla får en härlig lördag och finner ro inom er. Stor styrkekram 💕

Profile picture for user Azalea

God Morgon 🙏
Det känns riktigt bra att allt är inne och att det äntligen händer något. Jag har väntat så länge och vill bara att det snart ska vara över.
Så roligt med ny lägenhet, spännande att inreda och göra det till din oas där du kan ha ditt lugn.
Jag ska ut på långpromenad nu och rasta både ben och sinne.

Njut av helgen 🧡 Azalea

Profile picture for user Nora81

Känns som måndag hela veckan just nu. Efter att ha fått en förklaring, ett förlåt och ett ansvarstagande så är det booom tillbaka till samma hjulspår igen. 7 veckors nykterhet.
Han triggar igång konflikter, drar sig känslomässigt undan och jag har ingen aning om han dricker men ett återfall är antingen det som sker just nu eller så är det återfall i beteende.
Jag backar utan ord och diskussioner, ser det mer som en test för mig att inte återfalla i ett lika destruktivt mönster med honom. Jag känner mig ganska trygg i mig själv och den här gången står jag stabilt, han klarar inte av att rycka mattan under mina fötter.
Jag vet väldigt väl att jag har ansvar för mig själv och han har ansvar för sig själv fullt ut.
Fokuserar hellre på min nya lya och min känsla för mig själv. Inser hur viktigt det är med gränser, sätta sina gränser och hålla sig inom de gränserna. Inom de gränserna står jag tryggt oavsett vad andra gör.

Önskar alla en solig och fin helg. Styrkekramar!

Profile picture for user Morgonsol

Kram, gumman.
Du är insiktsfull. Du har så rätt. Du har ansvar för dig o han för sig. Tror det blir jättebra med din nya lägenhet. Då kan du än mer bygga din egen trygghet o ditt eget liv. Tror på att vara självständig. Båda bör vara det i en relation. Vilja vara nära varann o allt men ändå inte beroende av den andre så att man hellre är ihop trots full av destruktivitet mellan. Du vet ja tycker du är bra ❤Kram

Profile picture for user Nora81

Det fortsätter i samma dur. Vill inte längre kalla det återfall då jag efter två år ser att han egentligen är en periodare som inte på riktigt gett upp sin drog alkoholen.
SMS och samtal som för mig är helt meningslösa att svara på eller engagera mig i längre.
Känner mig rätt färdig med att delta i detta fullständigt meningslösa spel och inser att mitt medberoende mönster äntligen börjat läka och det gör mig väldigt tacksam.
Jag är tacksam och tar med mig vidare det fina samtalet vi hade då han var nykter men lämnar resten. Accepterar att han är en sjuk människa som kan hålla sin sjukdom i schack om han så bestämmer sig för det. Jag vill ändå ha utveckling och möta människor som vidgar mitt perspektiv nu.
Tänker på alla de känslor av kaos, förtvivlan och övergivenhet jag känt alla tidigare gånger missbruket fått grepp om honom, påminner mig om det för att förstå att jag nog slutit cirkeln och lärt mig av allt detta.
Inser fullt ut just nu att klyschan "man kan inte förändra någon annan utan man får förändra sig själv" stämmer väldigt bra. Alla har vi vår väg att vandra och val att ta. Jag har tagit mitt och han har tagit sitt.

Profile picture for user Azalea

Så klarsynt du är och det är en fröjd för mig att läsa.
Känner att det lyfte mig också och ger mig ny kraft. Kraft som jag behöver nu.
Jag tappade det helt i fredags och kraschade, tog på mig en tung och riktigt tjock offerkofta och bröt ihop på jobbet. Jag tror det har med att jag sovit dåligt och det gör mig att att jag lät mig påverkas av honom.
Den biten är ju färdig för mig och jag har mått väl länge nu men plötsligt bara rämnade allt.
Är glad ändå att det går fortare nu att samla ihop sig och se förbi det som har varit och se framåt istället.
Offerkoftan är inlåst och nu lyfter jag blicken igen.
Tack söta Nora81 för att du väckte mig.

Kram till dig och ha det så mysigt i din nya lya🧡🧡Azalea

Profile picture for user Nora81

@Azalea
Tack för dina fina ord och vad glad jag blir att du blir lyft och får kraft.
Det är inget fel i att bryta ihop heller, ser det mer som en styrka att tillåta sig själv att visa att man behöver hjälp ibland. Du har länge navigerat i en skittuff situation själv så allt annat vore konstigt. Stor kram till dig kära forumvän.
@Morgonsol såg först inte ditt meddelande. Fint du skriver, blir lite rörd av dina stöttande ord och det känns så fint med er forumvänner <3
Tack för ert fina stöd, det värmer så gott i hjärtat. <3

Profile picture for user Nora81

Fick en dipp ikväll.
Undrar vad jag håller på med?
Ta emot hjälp av honom och gå på samma melodi igen. Har respekterat mina gränser tyckte jag men ändå känner jag mig totalt lurad.
Tröttheten och mattheten kommer tillbaka igen.

Profile picture for user Nora81

Fortsätter skriva här för att det känns läkande. Föll pladask i mörkt hål igen, tårarna rinner och jag känner mig sviken. Ännu en gång lurad.
Jag trodde att jag skulle kunna vara stark genom att ha min gränser och respektera de men inuti blir mitt hjärta krossat ännu en gång.
Känns som att de två senaste åren har varit ett pärlband av besvikelser. Nu ännu en. Vackra ord men fortfarande inga djupare insikter.
Förstår att så länge han inte läkt sitt missbruk så kommer han även missbruka relationer runt sig och mig.
Känns så bottenlöst hopplöst med missbruk. Missbruk är ju att ha gett upp hoppet i grund och botten.
Dålig dag, känner en uppgivenhet. Släpper allt för en stund, så får det landa senare.

Profile picture for user Nora81

Fortsätter skriva här för att det känns läkande. Föll pladask i mörkt hål igen, tårarna rinner och jag känner mig sviken. Ännu en gång lurad.
Jag trodde att jag skulle kunna vara stark genom att ha min gränser och respektera de men inuti blir mitt hjärta krossat ännu en gång.
Känns som att de två senaste åren har varit ett pärlband av besvikelser. Nu ännu en. Vackra ord men fortfarande inga djupare insikter.
Förstår att så länge han inte läkt sitt missbruk så kommer han även missbruka relationer runt sig och mig.
Känns så bottenlöst hopplöst med missbruk. Missbruk är ju att ha gett upp hoppet i grund och botten.
Dålig dag, känner en uppgivenhet. Släpper allt för en stund, så får det landa senare.

Profile picture for user Nora81

Han tog kontakt med mig för tre veckor sedan. Det var massor av fina ord, nu skulle det sluta drickas, inget var mitt fel osv allt var glömt med polisanmälan, kvinnoboendet, hårda ord och svek. Nu sitter jag här i samma kaos igen han har på tre dagar ändrat sig. Supit. Säger att han gått in i en relation med sitt x som också är missbrukare.
Polisanmält mig för samma lögn som tidigare. Jag har tagit beslutet nu att stänga dörren till honom för evigt. Lämna in en polisanmälan för falsk tillvitelse och lämna in en orosanmälan till soc. för alla sms om att han ska ta sitt liv. Så har jag gjort vad jag ska enligt reglerna och så kan jag gå vidare med mitt liv. Jag vägrar vara kvar i detta helvete mer. Det var söndagen den 21 mars 2021. Dagen då ridån gick ner. Hoppet försvann och jag lämnade över denna psykiskt sjuka människa till sitt öde.

Profile picture for user Azalea

Gråt ut vännen🧡
Dessa besvikelser kommer att följa oss en tid och vi behöver gå igenom dem men vi kommer igenom.
Det är tröttande att vara vid sidan av och ibland tillåta sig att vara lite hoppfull och se det sluta i besvikelse ännu en gång.
Men du klarar det och du vet dina gränser så stanna vid det.

Stor kram till dig och sov gott🧡Azalea

Profile picture for user Nora81

@Azalea fina Azalea.
Just nu finns bara chocken. Inga tårar.
Ditt stöd värmer. Jag känner mig mest paralyserad nu. Vet inte hur många gånger denna man traumatiserat mig med sina växlingar. Han har druckit sprit och då blir han galen. Gissar att han får ett delirium igen och måste söka hjälp om några dagar. Som sagt min dörr är och förblir stängd nu.
Det är farligt att vara runt honom känner jag.

Profile picture for user Backen123

Vi är många som vet vart du är nu ❤ För mig blev det en lättnad, att jag äntligen kunde mena det jag sagt tidigare, det räcker nu. När man på riktigt känner att det finns inget vi sen heller, även om allt skulle bli bra, för vi vet att det tar minst år innan den beroendesjuke hittat den nya friska vägen. Och jag avundas dom inte, jag kan nog inte ens föreställa mig allt jobb som ligger framför dom innan det är ok. Vi har haft otur att träffa beroendesjuka som även inre varit snäll, som misshandlat oss psykiskt och det tar tid för oss att läka. Jag har alltid gillat festen, några glas vin till partystämning, umgänget men den här relationen sög musten ur mig och jag vet nu att jag får räkna minst ett år.
Jag har skrivit här förr om det och det kommer från 12 stegsmodellen, att be en högre makt om hjälp, att erkänna sig maktlös. Jag har sagt rakt ut ( och då till gud, så behöver det inte vara, det kan vara till sitt inre jag) att hjälp mig, jag pallar inte mer. Jag fick flera svar, ett tfn samtal från han förflutna, en annan gång info att nu visste hela byn, och en tredje gång ett tfn samtal med info om att han kört onykter till den lokala butiken och att andra klivit in, det var inte bara jag längre som skulle rädda. Jag minns även sista gången jag for från honom och det kändes så skönt, jag ville inte vara där och jag sa högt i bilen att nu släpper jag det här, det är inte mitt att lösa och så får jag 3 stjärnfall framför bilen. Låter så tramsigt men jag kan inte låta bli att berätta och skriva om det, för det var sån tröst just i skarven i att gå vidare. Önskar dig så att du hittar något att vila i och jag lovar det kommer släppa, det blir bättre och aldrig så illa som att vara kvar i kaoset. ❤ sov gott

Profile picture for user Nora81

@Backen123 fina backen. Det låter inte alls tramsigt. Jag gjorde samma sak för en stund sedan. Bad till högre makter om beskydd och hjälp.
Jag hade nog nåt slags högmod i att jag skulle klara av att gå in i detta med klara gränser osv. Men föll sedan igen.
Tack för dina ord, de gick rakt in i hjärtat och jag tar till mig vart enda ett. Tack ❤️

Profile picture for user Nora81

Märker hur mycket energi som går till ingenting. Missbruk och att vara anhörig är bara en nedbrytande och destruktiv spiral som går ner mot botten. Har känt mig totalt energi lös i några dagar men jobbar igenom känslorna och mitt ansvar i det hela.
Känns som en lättnad att landa i beslutet att ha Noll Kontakt och stänga dörren helt till honom. Har fått ett fåtal sms om hur hemsk jag är och går inte alls in känslomässigt längre. Ser igenom det. Bara snack.
Sömn, vila och att lyssna på mina signaler är den bästa medicinen.
Tänker att det är en bra lärdom i det här för det hjälper mig att lyfta och förändra min känsla till mig själv.
Att välja livet.
Hörde på tv4 för ett tag sedan att det kan förändra hjärnans signalsystem eller nåt att skriva ner 3 saker man är glad eller tacksam för varje dag som tips. Jag ska börja med det idag och utvärdera efter en månad om det känns bättre.
Just idag väljer jag livet, det ger hopp igen.

Profile picture for user Nora81

Skriver igen för att det händer så mkt inombords. Inser att jag blir så hård, stänger igen och går framåt så snabbt. Det ger styrka i stunden och det är en självbevarelsedrift men bakom skalet är det också en sårbarhet som jag inte vågat möta. Insåg nog precis att det är den här sårbarheten som jag behöver möta för att växa. Smärtan av att bli bortvald, att bli avvisad, att inte bli sedd, att stå så maktlös inför de starka krafterna som missbruket och medberoende innebär. Innerst inne är jag ju livrädd egentligen. Medbereondet och missbruket verkar i grunden vara väldigt lika men det utspelar sig på olika sätt. Handlar inte bägge om att fly från sitt inre? Sin inre smärta som man inte vågat möta, vårda och släppa in i ljuset?
Man döljer sin sårbarhet och går in i ett slags läge som handlar om att överleva och så väntar man på att ngn eller ngt utanför för sig ska komma och rädda en.
Svamlar nu men har ändå bestämt mig för att ta den platsen för att läka.
Det blir för ensamt att leva bakom en tuff fasad som ingen kommer förbi.
Inser att det återstår mycket jobb med mig själv, fler skal som ska skalas av..
Styrkekramar till er som behöver det idag.

Profile picture for user Morgonsol

Nu är du insiktsfull ❤
Tror du gör rätt i att stänga dörren. Ni kan prata längre fram om det känns som vad du vill. Nu är allt så infekterat!

Tror du har helt rätt i att både beroende o medberoende flyr från sig själv. Vi medberoende ser den beroendes problem o därmed behöver vi inte se våra egna problem. Vi är alltid lite bättre än alkoholisten. (!) Tycker vi. Vi har ett känslomässigt övertag o därmed lever vi i en falsk tro att vi är skyddade från att behöva känna vår sårbarhet, bli lämnad osv. O i o med att vi tvingas ta rollen som den starka så finns inte utrymme i relationen för att våga visa sig sårbar. Det är dessutom farligt i en missbruks relation då relationen inte bygger på just den tillit som behövs för att man ska öppna upp sitt innersta utan risken för att bli sårad. M.a.o finns inte plats för o ha en sund relation till sig själv samtidigt som du har en relation med en missbrukare. Insikter ja fått nu på vägen.
Kram fina!

Profile picture for user Nora81

@Morgonsol morgonsol.
Ditt inlägg kommer jag läsa om och om igen känner jag. Det är så mkt klargörande i din text. Tack för att du delar med dig av dina klokskaper 💓
"Ingen känner dagen förrän solen gått ner." ett citat som ligger varmt om hjärtat.
Kram ❤️

Profile picture for user Morgonsol

Det är ju toppen om mina insikter också kan hjälpa dig❤ Måånga snedsteg har ja gjort o snavat o trasslat in mig själv. Ja vet vad som inte fungerar o det är lite så ja lär mig. Tvingas ta en annan väg. Tvingas se saker som ja inte vill. Det är väl där den högre makten kommer in. När ja istället väljer att lägga mitt liv o missbrukarens liv i den högre maktens händer då är det inte längre min vilja som stångar mig blodig. När ja inser ja är maktlös då tillåter ja mig öppna mig för nya vägar o att komma nära sanningen om mig själv. I min sårbarhet är ja redo för förändring. Ja ber till min högre makt regelbundet. Det händer grejer när man är helt ärlig mot Gud o sig själv.

Profile picture for user Azalea

Ni är för härliga.
Fulla av visdom och just bad jag behöver läsa idag.
Känner att det där med ett hårt yttre är en liten skyddsmekanism. Hjälper att inte släppa iväg känslor och med det ord som man inte kan ta tillbaka.
Kan ju vara bra att använda tillsammans med Mr A men med vänner och familj behöver man hänga av den fasaden och få vara sig själv för en stund.
🧡🧡Azalea

Profile picture for user Nora81

Nu har väl den senaste fyllan början lämna hjärnan hos honom. Nu ska vi inte bråka för att vi älskar varandra och vill prata och är på väg till mig.
Jag känner att jag inte vill svara eller ha mer kontakt öht.

Gud vad det här tar på krafterna. Det känns sjukt helt enkelt. Som man varit med om ett världskrig, traumatiserad och sen kallas allting ett bråk. Det är väl mkt mer än det? Det är psykisk misshandel, otrohet, återfall, du har ett problem som du sakta men säkert är på väg att dö av men han ser det som ett bråk.

Jag blir fysiskt illamående när jag tänker på det och inser att jag behöver tänka på annat. I snart två år har detta pågått och den personen han blir när han dricker är ett monster, jag vet ärligt talat inte vem han är längre.
Allt känns bara som manipulation, ord och handlingar går inte ihop. Känner mig psykad av människan och rädd.

Önskar bara att den här mardrömmen kunde vara över snart.

Profile picture for user Morgonsol

Vi dras in i deras galna värld😔.
Att själv bryta mönster är vägen ut för att du ska tillfriskna själv från denna psykiska terror. Ja vet. Detta psykiska spel. Känns inte som det är.på riktigt. Det är ju helt absurt att allt ska "redas ut" när som sen får ångest vad dom gjort. Om o om igen. Same old story..

Profile picture for user Nora81

@Morgonsol ja, precis så kära morgonsol.
Nu har han varit utanför min bostad för att lösa det mellan oss. Jag har inte svarat. Han skriver att han förlorat allt pga av sitt problem med alkoholen och tar farväl. Det spelar ingen roll för mig längre vad som är sant eller inte av det han känner eller gjort, det som betyder något för mig är att bli frisk, må bra och kunna ha friska relationer i mitt liv.

Profile picture for user Nora81

@Morgonsol 🤣
Tänka nytt, den var bra 😉.
Jag säger bara tur att jag har flytten framför mig som jag ser framemot, det ger mig uppriktig glädje i allt kaos.
🙏 Breath in The magic and Breath out the bullshit 🙏❤️

Profile picture for user Morgonsol

Ja men dom kör ju samma visa om o om igen 😁 o vi ska varje gång svara på samma vis tycker dom ? Vi gråter o han förklarar vilken skit han är o lovar att ändra sig. Jadå. Nu är det ny behandling, ny psykolog eller vad de har för kreativa idéer. Men handling är det enda som räknas. Fatta!!

Profile picture for user Nora81

@Morgonsol ja, det var det där med förnekelse, projicering, bortträngning och gud och hans moster. Det är säkert en mkt fin dröm de lever i med kärlek och så någonstans därframme....Först ska man bara supa lite till, lite till, en sista gång..... Suck.
Så kan jag ju sitta och kritisera honom, det tar mig lika långt som när han kritiserar alla andra utan att titta på sig själv. Rannsaka sig själv. Tycker Azalea's förslag på att ha en bestämd dag med offerkofta låter bra så att man kan slänga av sig den de andra dagarna.
Jag undrar ärligt talat hur fasiken jag tänkt när jag stannat kvar i något som jag mått så dåligt av? Vad vill jag göra framåt? Hur vill jag må? Vad behöver jag göra för att nå dit?
Kram 🌺

Profile picture for user Nora81

Inser hur svårt men nödvändigt det är att omprogrammera sättet jag tänker på. Alla tankar cirkulerar runt missbrukaren även om vi inte har kontakt, medberoendet sitter verkligen djupt och i alla relationer.

Inser att jag jag tar ansvar för sånt som jag inte ska ta ansvar för och undandrar mig ansvar för det som jag egentligen ska ta ansvar för; mig själv.

Vad är mitt ansvar och vad är andras ansvar? Det är något som jag verkligen behöver dissekera och djupdyka i.
Vad är friska och vad är sjuka relationer? Vad är kärlek?

Så mkt frågor i mitt huvud som jag gärna vill förstå bättre. Jag vill verkligen ha en förändring i mitt liv nu.
Livet är inte oändligt. Är det inte dags att må bra nu?

Profile picture for user Morgonsol

Oo. Den nöten tar lite tid o knäcka. Vad som är ens eget ansvar o vad som är andras. Du ska inte söka efter en sponsor i Al-anon? Ja skulle själv viljaha en som gått igenom alla 12 stegen. Det bör gå snabbare att ha en att bolla med istället för att lista ut allt själv. Ja har börjat lite intervjua mina vänner som har en fin relation med sin man. De har barn ihop o varit ihop länge. Ja behöver lära mig o förstå hur en frisk relation är. Har mycket att lära !

Exakt som du säger så har ja i så.många år nu tagit ansvar för andra o flytt från mitt ansvar över mig. Tyckt ja varit så duktig o bra. Men nu förstår ja att ja gör inte bra.. Ja fråntar andra människor sitt ansvar o sen blir andra irriterade på mig att jag inte tar ansvar för mig. Skyller ifrån mig som ett barn. Tål knappt kritik. Osv.

Det är nu vi söker efter vår rätta identitet, Nora. Det är dags att tillbaka makten över oss själva. Tillsammans ❤ Kram

Profile picture for user Nora81

@Morgonsol kanske är det en god idé att söka en sponsor och gå igenom de 12 stegen. Personligen har jag problem med den strukturen och alla regler, känner mig för styrd på ngt sätt men skulle däremot kunna tänka mig att jobba igenom stegen själv eller med någon annan privat.

Ja, det allt handlar om att hitta tillbaka till sig själv och sin identitet. Fint att bolla med dig, det är en pågående process inom en och man utvecklas tillsammans och för sig. ❤️

Profile picture for user Morgonsol

Nora ja förstår.
Annars är de 12 stegen suveräna. Ja trippar upp o ned mellan 1 2 3 och 4.
En del har svårt för att det är inramat på ett visst sätt. Det är för o skapa trygghet o stabilitet. Ja behöver det. Trygghet. Varit en bristvara genom hela livet.

Profile picture for user Nora81

@Morgonsol så bra morgonsol att du hittat ett sätt som passar dig ❤️

Har känt mig totalt urlakad de senaste dagarna. Sover, äter och vilar i princip. Återhämtningstid är nödvändigt. Hitta en acceptance i att inget blev som jag hoppats på.
Känner ändå sinnesro mitt i allt, det är jag tacksam över.
Önskar er alla en fin vecka. Kram

Profile picture for user Azalea

Det är skönt och nyttigt att vila sig i form och jag tror att det är vad vår kropp och sinne behöver ibland.
Jag vilade i helgen men har fått lite energi och ska använda den väl nu.

Full fräs och smida medan jag kan

Mys och luta dig tillbaka lite🧡🧡🧡
Azalea

Profile picture for user Nora81

@Azalea så härligt att höra "fullt fräs"!

Ja, det är så fullständigt dränerande detta. Fint att du tog dig tid att vila och energi kom åter. Jag får följa dina fotspår ❤️.

Profile picture for user Nora81

"alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet"
Ungefär den känslan.
Förmodligen är han på avgiftning igen men den här gången körde inte jag.
Det var en månad sedan jag skrev här och två månader sedan han var inne på avgiftning sist. Den här gången är jag inte med och hjälper, jag har sagt upp ansvaret för en människa som dör om han inte tar ansvar för sig själv.
Vet inte läget och känner inte heller att jag vill veta läget. Sa att han kunder återkomma när han gått på en riktig behandling och blivit stabil så får jag se vad jag känner då.
Jo, jag valde denna gång att se till mina egna behov och det är väl behövligt.
Nu blir det en god natt sömn efter soffahäng framför tv och äntligen lugn och ro för återhämtning.
Känns väldigt bra att vara tillbaka på forumet.
God natt!

Profile picture for user Nora81

Azalea och Morgonsol ❤️

Jag känner mig inte stark, tvärtom rätt nedbruten. Kommit till en punkt där jag inser att jag blir sjuk om jag fortsätter så här. Har väl känslomässigt insett att jag inte får tillbaka någonting. Det känns lite tomt just nu men ändå lugnt och skönt.
Oavsett vad som händer så bestämde jag mig för att kapa kontakten en månad till att börja med. Men med insikt om att jag kommer behöva längre tid.
Hitta glädjen igen. Sover så gott om nätterna och det är så skönt.
Dessutom var han så jäkla elak vilket hjälpte att ta beslutet.
Glad att höra från er båda. Kram

Profile picture for user Tröttiz

@Nora81
Jag känner mig trött och orkar inte med en eventuell fylla i helgen, vilken jag spenderar för mig själv.
Ska bli skönt. 🙂
Kan du fundera lite... Fundera om det är något du i flera år tänkt göra, vilket inte blivit av. Och att du gör det! 🌸Kanske med någon vän du inte träffat på länge? Eller om du tänkt flera år simma före maj och inte gjort. Så gör det. 😬 Att få känslan av att DU har kontroll.
Sköt om dig. 🌺

Profile picture for user Azalea

Avstånd läker faktiskt har jag märkt. Så länge man är i närheten så dras man ner och bryts sönder. Jag försöker hålla mig ifrån kontakt så mycket det går men ibland är jag tvungen tyvärr.
Håller med Tröttiz👌 Tänk ut något du skulle få energi av. Med en vän eller själv bära det är något som ger glädje.
Min " grej" är skogen. Leta upp en stig och vandra och hänga upp hammocken och bara ligga och njuta av skogens ljud med lite fika.
Ta hand om dig🧡 Kramar Azalea

Ps. Imon hoppar jag och mina två finaste väninnor i plurret för April doppet. Vi badar varje månad sen november. Det rensar både skalle och kropp.

Det gör ont och krävs lite pannben att lugnt sänka ner kroppen helt i 2 graders vatten och sitta kvar en stund men belöningen är så stor efteråt.
Så tänker jag att mitt liv är nu. Det kan göra ont och vara jobbigt men man klarar vad som helst och på andra sidan blur det bättre.

Kram till er båda🧡🧡Azalea

Profile picture for user Nora81

@Tröttiz Hej!
Jag förstår din trötthet. Man ger och ger och ger och hoppas och hoppas hoppas och sen blir man så besviken när allt går ut på att fylla på med alkohol. Så skönt att höra att du funnit styrkan i att ta hand om dig själv.❤️

Det är ett jättebra råd. Igår planerade jag lite och idag klädde jag mig lite extra piffigt på ett möte. Jag har handlat lax och åt en pizza framför TV. Det känns som att energin kommer i vågor och så även sorgen och tomheten över all jäkla misär som sjukdomen för med sig.
Jag såg en film om en nybakad mamma som låg för döden i cancer. Den var så fin och sorglig. Hur hon sa adjö till sin 2 åriga son, sin man och sina vänner. Hon var så stark, hon sa iallafall att man får acceptera situationen och göra det bästa av den. Så känner jag just nu. Jag accepterar situationen och jag gör det bästa av den.
Fint att höra från dig igen och igen att du har kommit så långt i din process, att du börjar ta vara på dig själv. Kram

Profile picture for user Nora81

@Azalea vad tufft av dig att ta ditt första dopp nu!
Det låter underbart med skogen och nu när allt vaknat till liv.
Jag tror att du har rätt med distansen och läkandet. Jag känner redan efter två dagar och att jag släppt totalt ansvar att jag börjar höra mina egna tankar och känna mina egna känslor.

Jag får erkänna att jag känner mig lite vilsen, vad gäller att hitta de sakerna som gör mig glad eller som jag kan koppla bort och njuta av men jag tror att det kommer.
Tack för dina fina råd och stor kram!
Heja dig för årets första dopp 🤗

Profile picture for user Morgonsol

Känner som Azalea. Att avstånd läker. Om släppa taget om mina egna känslor som håller mig fånge o som ej ät förknippat med A. Hur göra det när A tar all uppmärksamhet ?

Det blir tomt när man har A på avstånd. O förstår du känner dig vilse. Helt naturligt. När fokus inte ligger på A o du inte är i det kaoset som du brukar-som är normalt för dig. Var är du då? Du vill bryta mönster nu o det är mycket känslor i det. Eller inga alls kanske i början. Kanske mest tom o avtrubbad?
Men ett större LUGN känner du i alla fall o det är en förutsättning för utveckling. Reda ut o jobba med sitt i ett kaos av känslor, fyllor, elaka hot o sms. Då går man in i stress o där finner man inga svar om sig själv. Hålla på att försvara sig o va ledsen o arg.. det gör ingen nåt gott.

Ja inser nu att ja stannade länge. Kanske för länge ändå. Från att ja förstod han var A hade vi kontakt 1 år innan ja var tvungen att bryta helt för o inte gå sönder helt o hållet. Där orkade ja inte höra mer elakheter o fyllor. Ja har bollat med tanken: kunde ja gjort annorlunda/ mer? Nej. HAN kunde gjort annorlunda däremot.. Han ville bli buren av mig. Han var fruktansvärt jobbig o krävande. Bara han han han. Sen snäll o rolig emellanåt o " du ska få lugn osv" sen arg i nästa ögonblick o ja har aldrig tid för honom osv. Svängde svängde svängde. Så oroligt! Sån otrygghet att aldrig veta vilket humör eller tillstånd han befann sig i. O om ja skulle bli den som stod i skottgluggen. Puh. Nää.
Vad har ja stått ut med ?

Profile picture for user Nora81

Ja, morgonsol vad har du stått ut med?
Satt och försökte bena ut en del som hänt. Insåg att det är så mycket samtidigt att jag inte hade lust att gå in på det ens. Gjorde en nachotallrik, städade ur min gamla lägenhet och lämnade in nycklarna. Jag känner mer att det är ett avslut med att lämna ifrån mig lägenheten. Jag vill att avslutet också ska innebära att inte lägga så mycket tid på det jag inte kan förändra. Det som varit.
Jag tänker mer på det som komma ska.
Var vill jag vara i slutet av det här året? Vad har jag för mål? Vad kan jag förändra för att komma dit. Hur vill jag att nästa relation ska vara? Vilka är mina krav. Det jag vill göra annorlunda nästa gång är att förvänta mig mer. Tex en känslomässigt närvarande partner, vill känna mig sedd, vill bli prioriterad.
Fokusera på vart jag vill istället för det jag inte fick.

Många kramar och kul att höra från dig fina morgonsol.

Profile picture for user Nora81

Att gå vidare är verkligen inte lätt.
Är det någon som har råd och tips om hur man kan släppa det känslomässiga bättre?
Alla råd tas emot.
Känner att jag faller ner i ett hål känslomässigt, tar på mig skuld, att jag ska rädda osv osv.
/Nora

Profile picture for user Azalea

Har tyvärr inga tips sötaste. Jag svänger Hej vilt i mina tankar också men avstånd är det som funkar bäst för mig. Det raderar tankarna lite om jag inte ser eller pratar med honom.
Går du och pratar med någon psykolog eller liknande?
Jag var helt nedgrävd i skuldkänslor och kunde inte släppa taget.
Fastnade i tanken att: Det är en sjukdom och man ska hjälpa en som är sjuk! Det fick jag mycket hjälp av min psykolog att vända dom tankarna. Känns skönt också att prata ur sig allt till en dom inte har några känslomässiga band vare sig till mig eller mitt ex.

Kämpa på min vän🧡Azalea

Profile picture for user Nora81

@Azalea det kanske jag får göra. Ta kontakt med en psykolog för det blir övermäktigt med alla känslor.
Skrev till honom nu att han kan kasta mina saker, att han inte behöver uppdatera mig om vad som händer i hans liv med behandlingar osv för att markera att det är slut för alltid. Jag sa till honom tidigare att om hans sökte hjälp och gick på behandling så kunde han ta kontakt när han blivit mer stabil men jag vill inte längre.
Det är över nu. Han har gjort mig för illa. Alltför illa.
Jag behöver släppa den personen som jag inte längre vet vem det är längre.

Profile picture for user Tröttiz

@Nora81
Jag har även släppt taget. Tog länge. Men sådan utmaning ... Jag känner mig inte ledsen, gråtit minimalt men jag är så trött med oro. Har varit här på forumet ett tag. Sedan i höstas.

Men det behövdes att min pojkvän släppte taget. 😳 Han "gick under jorden" och slutade svara på telefon eller meddelande. Till en början var jag frustrerad och ledsen över varför?! . Har jag gjort något tokigt? Har han hittat någon annan? 🤔 Han var bara.. Borta. Av anhörig har jag hört att han dragit ner alkohol, men börjat spela datorspel mycket. Ett beroende som går över till ett annat enligt mig? .

Rätt fort började jag tänka att han gör ju mig en tjänst! 🤨 För jag började hastigt bli piggare och gladare - Utan honom. Fastän det finns känslor kvar. Fick lite dåligt samvete över det...

Men ännu är mitt medberoende kvar..
Vad gör han, vad gör han inte.. Kör han i fyllan, oresonlig mot anhörig? Hoppas inte x hjälper honom med fakturan, den måste han fixa själv..

Emellanåt är det jobbigt. Men det känns som att jag blir gladare för varje dag och har en mindre klump i bröstet. Känner mer ro.

Alkohol har påverkat mig massor. 🤯 Ljudet av att öppna en burk, "rolig" reklam på Facebook om alkohol får det att knytas i magen då jag sett vad alkohol kan leda till.

Sköt om er. ❤️

Profile picture for user Tröttiz

@Nora81
Jag har även släppt taget. Tog länge. Men sådan utmaning ... Jag känner mig inte ledsen, gråtit minimalt men jag är så trött med oro. Har varit här på forumet ett tag. Sedan i höstas.

Men det behövdes att min pojkvän släppte taget. 😳 Han "gick under jorden" och slutade svara på telefon eller meddelande. Till en början var jag frustrerad och ledsen över varför?! . Har jag gjort något tokigt? Har han hittat någon annan? 🤔 Han var bara.. Borta. Av anhörig har jag hört att han dragit ner alkohol, men börjat spela datorspel mycket. Ett beroende som går över till ett annat enligt mig? .

Rätt fort började jag tänka att han gör ju mig en tjänst! 🤨 För jag började hastigt bli piggare och gladare - Utan honom. Fastän det finns känslor kvar. Fick lite dåligt samvete över det...

Men ännu är mitt medberoende kvar..
Vad gör han, vad gör han inte.. Kör han i fyllan, oresonlig mot anhörig? Hoppas inte x hjälper honom med fakturan, den måste han fixa själv..

Emellanåt är det jobbigt. Men det känns som att jag blir gladare för varje dag och har en mindre klump i bröstet. Känner mer ro.

Alkohol har påverkat mig massor. 🤯 Ljudet av att öppna en burk, "rolig" reklam på Facebook om alkohol får det att knytas i magen då jag sett vad alkohol kan leda till.

Sköt om er. ❤️

Profile picture for user Nora81

@Tröttiz vad fint att läsa att du kommit så långt. Det är inte konstigt att få tankar om vad missbrukaren gör eller hur hen mår kort efter att man lämnat. Det verkar som att du reflekterar över det och kommer fram till du är viktigast. Så starkt av dig.
Själv har jag vacklat men ganska nyligen börjat gå på ACA för vuxna barn, det verkar vara väldigt bra och ge mig många svar på saker som jag undrat över i många år.
Så glad jag blir att höra från dig och hur det går. Kram Tröttiz och heja dig för din utveckling. Vi hörs.