Juldag 2021!
Lämnade hemmet natten som gick vid 0330.
Julaftonen var fin. Vi var hos familj och släkt. Min sambo drack lite öl under kvällen hemma hos mina föräldrar. Allt ok.
Så kommer vi hem, jag är trött och önskar en vilsam avslutning på dagen.
Den blir allt annat än vilsam.
Som så otroligt många gånger förr dricker min sambo oavbrutet i en sjuk hadtighet , vin och öl sköljer ner i honom.
Jag sitter vid sidan av. Dricker inget. Pga att jag behöver kunna köra om jag måste komma ifrån.
Jag håller god min, god ton, försöker vara följsam med honom.
Snabbt börjar han höja rösten, tugga sina åsikter som han vet vi inte delar. Han idiotförklara mig indirekt, han visar bilder han tagit på mig tidigare under kvällen, hånskrattar då han uppenbart tycker jag är en idiot.
Timmarna går. Med len stämma uppger jag att jag är trött, går och lägger mig.
Det kokar i mig, det värker i mig!
Han fortsätter dricka.
Jag somnar en stund. Vaknar dock sedan av att han högljutt pratar i telefon med en kompis. Han har en överlägsen ton i telefonen, skrattar högt och jag hör att han beställer droger.
Jag går ut efter en stund.
Är så otroligt leden. Pratar med honom om det fast jag vet att han är bortom all form av diskussion.
Han börjar skrika o gapa, slå hårt i interiören, är otroligt elak och förnedrar mig, hånskrattar.
Vilket jävla monster han blivit.
Jag åker därifrån och här sitter jag nu.
Ledsen och otroligt trött!
Jag älskar honom.
Men han skrämmer livet ur mig, är otroligt elak och dricker, drogar och är lynnig.
Som jag saknar honom, den han var för mig innan detta fullständigt eskalerade.
Hur kan han göra mig så otroligt hatisk?
Jag vill inte höra honom prata om han druckit! Det är som att varenda cell i mig vrids ut och in.
Han sviker mig, han försvinner mer eller mindre varje dag, till något som gör mig tokig.
Men…alltid detta men. Jag älskar denna människa så att jag går under, jag vill inte att han ska försvinna för gott.
Snälla, vad ska jag göra? Hur kommer jag vidare?

@sohimo2021
Det är så sorgligt. Och jag känner igen jular med hans familj. Jag känner igen födelsedagar med hans familj. Då vi ibland blivit bjudna att bo på hotell med alla. Hans pappa betalade när hans pengar tog slut. Han sålde en bil för mer än 100.000 kr och de gick till alkohol. Jag sålde mitt guld för nästan 10.000 kr flera år senare. De gick till mat. Jag står utan guld och mina dyra väskor, kläder, skor och annat av värde fick jag sälja, när mina pengar var slut. Och det jag spenderade mest på mitt ex, var tid. En jävla massa år. Och jag behövde spendera alla de jävla åren, för att poletten skulle trilla ner för mig. Nu är jag utan trygghet, men jag är fri. Jag står utan mina "livlinor" men jag är lyckligare än någonsin. Jag har stängt alla dörrar för honom att kontakta mig och när det kommer ett mejl, då kastar jag det i spamkorgen och tänker på alla åren han levde som "hotellgäst" i mitt hem. Idag är jag bara tacksam. Jag tror inte att jag hade förstått vad det skulle innebära att bli av med allt kapital jag hade, genom att läsa det. Det som räddade mig, var att jag började fråga mig själv "hur vill jag ha det i mitt liv?" och jag ville inte leva i den misären som vi levde i. Och då har vi båda levt med en känsla av att vara ekonomiskt oberoende, men för en som är alkoholist och för den som lever med en alkoholist vet att det är bara en tidsfråga. En rik människa kan bli fattig. Alkohol kostar pengar. Och det ställer till med ett jävla elände. Det är bara så det är.
Och visst ska vi alla lära oss det vi behöver lära oss, av våra egna resor. Ta vara på dig själv. Och fråga dig, hur vill du ha det i ditt liv?
Du har alltid ett val. Och ibland är det bra att ta professionell hjälp. Eller bara prata med någon som har tystnadsplikt. Och präster är bra att prata med. Även om man inte är troende.

@sohimo2021 Min kommentar igår kom av att jag kände igen " Vaknar dock sedan av att han högljutt pratar i telefon med en kompis."Mitt ex pratade alltid på nätterna, han var full och han arbetade i mitt hem, på natten, då han pratade med andra affärsmän som han själv kallade sig. Jag blev nedbruten av att hans leverne och jag hade inte förstånd att kasta ut honom. Han rökte också och vi bodde inte så stort, så jag kände röklukten ifrån köket. Nästan varje kväll. Idag förstår jag att jag inte älskade honom. Vi satt fast i ett slags beroende till varandra. Han lyssnade på mig, när han drack och han gav mig bra feedback på mitt arbete. Men han bröt även ner mig, så jag stod väldigt still under de åren. Jag behövde bara skriva av mig tror jag. Hoppas att du tänker på ditt bästa idag, imorgon och alltid. Det är så vi upptäcker, "hur vill jag må, hur vill jag ha det, idag och i mitt liv".

Li-Lo

Hej sohimo2021 och välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet.

Jag hoppas att du är trygg. Du skrev om rädsla och kärlek och om osäkerhet om vad du ska göra nu. Det är ett par dagar sedan. Du gjorde något viktigt när du lämnade situationen. Bra.

Berätta gärna vad som hänt.

Vi finns här och lyssnar, du kan även kontakta kvinnofridslinjen, 020 505050, att befinna sig nära och i våld är oerhört påfrestande och förändrar oss. Det kan vara avgörande att ha en professionell kontakt. Har du provat att ringa dem någon gång?

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för er återkoppling på mitt inlägg. Det känns skönt att läsa dem.
Mindre ensamt och mindre ont.

Vad som hänt sedan Juldagen.
Jag åkte hem på kvällen. Ovissheten gjorde mig orolig och jag hade lämnat vår 12 v gamla valp i röran.

Det jag möts av är allt annat än roligt.
Han har tre ”kompisar” på besök. En av dem har jag träffat tidigare, de andra två har jag aldrig sett tidigare.
Hemmet är upp och ner, det sitter en enorm hund i ett av rummen bakom ett galler.
Jag ser en av snubbarna sitta på en pall i vårt sovrum, oklart varför. Det är kläder och rörigt precis överallt.
Vid tillfälle ber jag alla lämna huset, då jag får panik av det jag ser.
Min sambo ber då snabbt alla att stanna, han har bjudit dem, jag ska hålla käften då jag valt att lämna honom föregående natt. Han ber mig åka igen.
Jag känner en enorm ilska, jag känner mig förnedrad och helt maktlös inför det jag ser och möts av. En otrolig ensamhet, att inte kunna vara i sitt hem och heller inte kunna prata med den människa som jag älskar och som ska vara allt annat än det han är i stunden.
Han är så otroligt påverkad, men lugn.
Jag försöker ta de saker jag tänkt jag behöver, får med mig valpen.
Är så otroligt arg och ledsen när jag åker därifrån.
Senare under kvällen känns det bättre igen. Valpen var uppenbart stressad och påverkad av det den varit i. Men lugnar sig och natten blir bra.
Jag har inte varit hemma sedan i lördags. Jag har pratat med honom. Han är ångerfull, uppger att han svikit.
Mer är det inte.
Idag har jag jobbat, gick väl sådär, men ok!
Så otroligt ledsen över att behöva hålla masken, att julen var god, att jag haft det bra osv, jag spyr på det!
Även inför familjen, ljuga, skydda, dö själsligt!
Ganska tungt ikväll. Förvirrad och helt tom på samma gång!

Tack för er återkoppling på mitt inlägg. Det känns skönt att läsa dem.
Mindre ensamt och mindre ont.

Vad som hänt sedan Juldagen.
Jag åkte hem på kvällen. Ovissheten gjorde mig orolig och jag hade lämnat vår 12 v gamla valp i röran.

Det jag möts av är allt annat än roligt.
Han har tre ”kompisar” på besök. En av dem har jag träffat tidigare, de andra två har jag aldrig sett tidigare.
Hemmet är upp och ner, det sitter en enorm hund i ett av rummen bakom ett galler.
Jag ser en av snubbarna sitta på en pall i vårt sovrum, oklart varför. Det är kläder och rörigt precis överallt.
Vid tillfälle ber jag alla lämna huset, då jag får panik av det jag ser.
Min sambo ber då snabbt alla att stanna, han har bjudit dem, jag ska hålla käften då jag valt att lämna honom föregående natt. Han ber mig åka igen.
Jag känner en enorm ilska, jag känner mig förnedrad och helt maktlös inför det jag ser och möts av. En otrolig ensamhet, att inte kunna vara i sitt hem och heller inte kunna prata med den människa som jag älskar och som ska vara allt annat än det han är i stunden.
Han är så otroligt påverkad, men lugn.
Jag försöker ta de saker jag tänkt jag behöver, får med mig valpen.
Är så otroligt arg och ledsen när jag åker därifrån.
Senare under kvällen känns det bättre igen. Valpen var uppenbart stressad och påverkad av det den varit i. Men lugnar sig och natten blir bra.
Jag har inte varit hemma sedan i lördags. Jag har pratat med honom. Han är ångerfull, uppger att han svikit.
Mer är det inte.
Idag har jag jobbat, gick väl sådär, men ok!
Så otroligt ledsen över att behöva hålla masken, att julen var god, att jag haft det bra osv, jag spyr på det!
Även inför familjen, ljuga, skydda, dö själsligt!
Ganska tungt ikväll. Förvirrad och helt tom på samma gång!

@sohimo2021 Din stackare! Åh vad jag känner med dig! Bra att du hämtade valpen- hoppas att den aldrig hamnar så igen. Bra gjort!
I ditt hem ska du vara trygg. Kanske läge att ringa polisen nästa gång? Om du bor och är skriven där vill säga... Du behöver INTE stå ut med att ha folk i ditt hem som du inte vill ha där.
Sänder massor av styrka till dig!

@sohimo2021 Instämmer med tidigare kommentarer. Du ska vara trygg i ditt hem. Bra att du åkte iväg med valpen. Jag förstår mitt behov av att dela med mig av vissa erfarenheter, men ser att jag inte helt sett hur din situation faktiskt ser ut. Säg nej till allt som gör dig otrygg. Och ta hand om dig! Det är bara du som kan ta det ansvaret!

Jag är skriven där.
Förstår att du inte fått någon helhetsbild då jag inte velat blotta allt.
Men jag har levt med honom i fyra år. Vi har inga barn. Vi har haft det bra, jag har observerat vid enstaka tillfällen att han varit påverkad av droger. Alltid funnits ett rättfärdigande från hans sida. Svårt att helt gå på och stå upp. Jag kan inte påstå att jag tänkt att det varit ett missbruk gällande droger.
Men efter vad jag såg i helgen så börjar jag undra gällande det också.
Alkoholen däremot har varit ett risk/missbruk hela tiden.
Jag har inget annat hem.
Absolut, det var väldigt nära att jag ringde polisen, men det var på något sätt så överväldigande så jag ville bara därifrån så snabbt som möjligt. Och när jag väl lämnat och kommit en bit så lugnade sig de mest hetsiga känslorna sig.
Ja, det är ju det jag återkommer till, jag måste vara trygg där jag lever, där jag ska sova. Det här är så jobbigt, och så overkligt.
Visst har han uppvisat riskbruk och varningstecken för beteende tidigare som jag såklart förstått varit alarmerande, men detta totala haveriet såg jag inte komma.
Men det är väl så det går! Alkohol förstör precis allt i sin väg. Droger dödar precis allt i sin väg.
Huua, rörigt inlägg, men det är så det är i huvudet för tillfället!

Tack för återkopplingen❤️
EsterHanna läste ditt inlägg, Svårt att vara stark och stå emot! Så känslosamt, känslan av att det är det sista man ser av någon som man älskar, som man identifiera sig med, som är ens liv!
Frustrationen i det du skriver känns så bekant. Det går liksom inte prat i det med den man vill prata med. Man får så mycket skit, och överöses med skuld och skam.
Den jobbiga känslan av frustration och saknad❤️

@sohimo2021 Har tänkt på dig och valpen idag. Jag brukar säga till min dotter "bygg upp ett f..k off-kapital. Det kan börja smått. Liten ekonomisk buffert, till ett hotellrum 2 nätter, en taxiresa, en kompis som är insatt där dörren står öppen osv... Jag har lärt mig i platåer genom att skriva här. Jag är inte den personen jag var när jag hittade hit. Du har precis slagit tärningen, du skriver här. Jättebra-fortsätt med det! Min man åkte in på behandlingshem, när han kom hem satt han i soffan i 6 månader-jag slet som ett djur för att få ekonomin att gå ihop. Sen fick han jobb. Och lön. Sen var det kört. Det är så svårt att gå. Att klippa banden. Jag fick vänta på tillfället och när det kom så stängde jag dörren.
Du kan aldrig förändra honom men han kan förändra sig själv. Om han kan och vill. Hur vill du leva? Hur vill du må? Vad är ditt nästa steg?
Vi finns här för dig!