Jag och min sambo har väldigt olika syn till alkohol.
Han kommer från en missbrukarfamilj där pappan är alkoholist.
Jag kommer från en familj där ingen av mina föräldrar drack.
Har dock släktingar som har alkoholproblem och jag har sett hur det har påverkat bl.a min mamma.
Nu sitter jag i en sits där min sambo kan dricka nått vinglas varje dag till att gå ut och festa med jämna mellanrum.
Han hittar alltid på ursäkter till att få dricka. Han blir ibland även väldigt destruktiv när han dricker, hotar t.ex med självmord eller att skada sig själv på något sätt.
Har pratat med han om det här flera gånger och han har väl skärpt till sig lite. Men han dricker fortfarande mer än vad jag tycker är ok.
Hans drickande har även utvecklat ett kontrollbehov hos mig, jag kan aldrig vara lugn när han går ut då det alltid skett något när han är ute. Antingen att han hamnar i fyllecell eller att han super långt in på morgonen och jag inte kan få tag i honom.
Så även fast han skött sig och inte gjort något galet på ett tag så blir jag ändå orolig varje gång han ska ut. Jag kan inte sova alls. Istället ligger jag vaken och liksom håller koll på honom. Så han inte ska göra något dumt.
Det här är såklart inget jag mår bra av alls och jag hatar verkligen att jag ska behöva må och känna såhär varje gång.
Han förstår inte mina känslor heller vilket gör att jag blir arg och hotar med att lämna honom.
Har ingen att prata med heller, min familj vet inget och jag känner mig skamsen som har hamnat i den här situationen.

I skrivande stund ligger jag vaken och kan inte sova pga att han är ute och festar med sin syster.
Jag tycker det är så fel men han är ju uppväxt på ett annat sätt än jag och har förmodligen en annan syn till alkohol än mig.
Jag vet inte vad som är normalt?
För mig är det inte normalt.

Vad tycker ni?

Hej Sannisen,
Att dricka vin varje dag, bli självdestruktiv, hamna i fyllecell eller vara ute till morgonen är inte normalt. Det är inte att ni har olika syn på alkohol, det är att han har alkoholproblem och inte vill erkänna det. Och att han försöker få dig att tro att det är du som är kontrollerande är klassiskt missbrukarbeteende. Är förhållandet värt att stå ut med hans beteende? Så länge han inte tar ansvar och ser sitt problem är det svårt för dig att göra något. Ta hand om dig!

@sannisen jag håller med @kennie. Din sambos drickande är inte normalt. Det är du som reagerar normalt med din oro. Han dricker vin dagligen och festar på ett sätt som alltid slutar med att något illa händer. Fyllecell? Bara det borde få honom att lyssna och förstå din oro. Det förefaller som alkoholen har blivit viktigare än att respektera dig och din oro. Du har hotat med att lämna honom och blir det ingen förändring så stå på dig. Det sliter på dig att leva med ständig oro och brist på respekt. Prata med dina närmaste även om det känns svårt.
Hoppas din situation blir bättre. Fortsätt gärna att skriva här. Kram

Om du inte tycker att det är normalt, så är det så. Man ska inte acceptera att en relation orsakar sån oro, ångest och bråk. En relation ska bygga på ömsesidig respekt och omtanke. Om du inte trivs med hans beteende så bör du sluta hota med att gå och istället bara göra det. Du kan inte ändra hans beteende eller få honom att förstå om han inte vill. Tyvärr är överdriven alkoholkonsumtion väldigt normaliserat i vårt samhälle. Jag önskar dig ett liv där du kan välja bort personer som beter sig på ett sätt som du inte trivs med, och istället omger dig med människor som gör dig lycklig.

Han kom hem kl 4 på morgonen. Dyngfull.
Han hade sagt till mig att han inte ska dricka mycket. Men så gör han det ändå. Är så trött på den här besvikelsen.

Han medger att hans problem är att han blir för full men att det är hans enda problem.
Han säger även att jag är dramatisk, överdriver och att jag ska sova på natten och inte tänka på vad han gör.

Jag har aldrig varit såhär kontrollerande i tidigare relationer, de kunde gå ut och festa och jag var trygg med det. Visste att de kommer hem.
Men nu, även fast det gått lång tid mellan gångerna han varit ute på krogen så vet jag aldrig vad som väntar. Jag blir orolig innan han ens lämnat hemmet.
Jag vill inte heller följa med varje gång för jag ogillar att dricka alkohol.
Sen tycker jag inte om hur han blir när han dricker.

Vi har köpt hus nyligen så blir svårt att bara lämna nu,därav bara hot.
Önskar att jag aldrig hade flyttat ihop med honom.
Han kommer inte förändras.
Han älskar alkoholen för mycket.

Hej igen,
Ja, det är nog som du säger, han kommer inte att förändras. Men hus går att sälja, det är ett problem som kommer gå att lösa om du bestämmer dig för att gå. Kan du inte prata med någon vän eller släkting? Berätta hur det är och be att få bo där någon vecka för att reda ut dina känslor?

Förstår att det vore krångligt och jobbigt att gå, men bättre det än att din hälsa tar stryk för att han är alkoholist. Tänk på dig själv först. Han kommer inte göra det. Många kramar!