av annikack

annikack
sön, 2022-04-03 - 14:08

Jag har en son på 26 år som i stort sett bott hemma hela livet. Han har haft en del sporadiska inkomster och missbruk i perioder. Just nu dricker han en massa öl och ber mig om pengar till det och cig det hela dagarna. Jag har försökt hjälpa honom med behandling, kontakter på arbetsförmedling och socialen men han måste ju själv följ upp det vilket han inte gör. Vid ngt tillfälle har han blivit aggressiv och flippat ur men dock inte slagit mig. Jag mår mycket dåligt av allt detta men fortfarande älskar jag ju honom då han är min son. Vid tidigare missbruk har han försökt ta livet av sig.
Nu har jag sagt att han inte får bo hos mig längre och bokat ett vandrarhem en vecka och sedan sagt att han får fixa ngt annat. Jag har en massa ångest inför detta. Kan man göra så mot sitt om än stora barn? Vart går gränsen för föräldraansvaret? Till saken hör också att jag är pensionär och inte har råd med hans livsstil. Men det argumentet biter inte-jag tror att han egentligen skulle vilja att jag gick bort så att han fick ut sitt arv och fick supa ifred ett tag.
;Men jag har även andra barn som jag älskar och vill leva för och en livslust som gåt utöver det. Jag behöver råd rent etiskt om mitt agerande nu är försvarbart.

EsterHanna
sön, 2022-04-03 - 18:03

@annikack Du har precis gjort det svåraste som finns-men tyvärr det enda rätta. Han är en vuxen man som inte behöver ta ansvar för du möjliggör hans livsstil och missbruk. Det du nu har gjort gör att han dels kan välja en bättre väg då det blir mer kämpigt att behålla den livsstil han har nu utan någon som sponsrar den.
Detta förstår du säkert med ditt förnuft men hjärtat säger något annat, vi förstår. Sök stöd här inne. Finns mycket kunskap. Finns även en föräldratråd.
Sänder dig massor av styrka-du har satt en grän vilket kan vara hans räddning men förstår vad det kostat dig!
Stor kram

gros19
sön, 2022-04-03 - 21:56

Etiskt försvarbart att låta din son ta eget ansvar. Klart det är, vad ska du annars göra. Du har betalat för boende på vandrarhem under en vecka. Din son har då möjlighet att uppsöka socialförvaltningen och söka hjälp där. Om han väljer det är hans val, inget du kan påverka. Det finns möjlighet att göra en orosanmälan (även anonymt) till socialförvaltningen gällande missbruket. Din son är ung och på väg att förstöra sitt liv och förefaller behöva hjälp i någon form. Att låta honom bo hos dig och att ge honom pengar till öl och cigaretter gör inte att han får ordning på sitt liv utan det är att underlätta för honom att fortsätta sitt missbruk. Det är inte etiskt försvarbart däremot tycker jag. Mitt råd till dig är att sök hjälp, stöd för egen del, antingen kommunens anhörigstöd, någon kurator kanske eller alanon. Du kan leta på nätet efter lämplig grupp. Är själv mamma och vet att det är jättesvårt att säga till sitt barn, även sitt vuxna barn, att du får inte bo här längre. Oro, katastroftankar vad ska nu hända? Du har gjort helt rätt det enda du kan göra och det finns en möjlighet för din son att växa och ta eget ansvar. Det gör det inte så länge du försörjer honom.