Alkoholmissbruket orsakade akut sjukdom och operation, hur ska jag klara framtiden.

Profile picture for user mamma-julia

Hej. Jag har skrivit här tidigare om min sons alkoholmissbruk, hans leversjukdom och fortsatta missbruk. Det har gjort mig till en slav under medberoende och ständig oro, att jag satt mitt liv åt sidan snart fullständigt. Efter flera års missbruk har han varit inlagd på sjukhus, gått på kontroller flera gånger. Trots detta har han fortsatt sitt missbruk. Efter att ha varit nykter i 5 månader i våras började han dricka igen, fick åka akut till sjukhus i samband med en provtagning för andra problem. Levervärdena var skyhöga. Man upptäckte på ultraljud fläckar på levern som senare efter en magnetkameraundersökning visade en liten fläck som det fortfarande är oklart vad det är, men misstanke om cancer finns. Ny magnetröntgen ska göras i september. Trots detta började han dricka igen, drack nog ca 10 liter ren sprit under 1 - 1,5 månad. I onsdags blev han så orkeslös så han åkte till akuten och de ville skicka honom på avgiftning, han gjorde dock inte det och det resulterade i att läkarna skrev LVM, det talade de om innan också. Han gick hem från akuten och fortsatte dricka. Fattar inte!. Två dagar senare väckte han mig mitt i natten med ambulansen väntande utanför, han börjad kräkas blod. Väl på akuten kräktes han massor av blod och blev i ilfart förd till intensiven och blev akut opererad för blödande bråck i matstrupen. De snörde av på fyra ställen. Nu ligger han på kirurgavdelning, han har själv ringt socialen och bett om hjälp och de skickade en snabbremiss så att han får börja behandling när han blivit utskriven. Men han oroar sig för LVM:et och är rädd att bli skickad till behandlingshem. Nu har hans absoluta botten blivit nådd och han verkar förstå att han aldrig mer får röra alkohol. Hans psykiska hälsa skulle nog inte orka med ett behandlingshem, han har fått höra så mycket negativt om sådana ställen. Men han har ju själv bett om hjälp nu, i öppenvården. Inte ska de väl behöva skicka iväg honom på behandlingshem nu bara för att han nekade att åka på avgiftning? Någon som varit med om liknande? Att vara mamma i det här läget är minst sagt påfrestande. Jag har varit med hela tiden på akuten, på avdelningen, är där från morgon till kväll som stöd. Det är meningen att han ska flyttas till sjukhuset i sin hemstad när de kan erbjuda plats där. Men han säger att han inte orkar vänta och vara kvar där han är tills dess utan tänker avvika om ingen plats erbjudits innan helgen. Vad händer då? Jag har sagt det förut, att jag inte orkar mer, men nu tror jag nästan att min absoluta botten också snart är nådd för vad jag orkar med. Han har Asperger och kan bli utagerande när det går honom emot. Vet inte vad jag ska göra. Hoppas på svar.

Profile picture for user TappadIgen

@mamma-julia Jag har svarat dig tidigare också och det finns ju tyvärr inga bra svar här. Varje gång känns det ju lite som att han börjar förstå allvaret, men sen faller han dit igen. Det blir som att du försöker hålla upp en bowlingkula i en sluttning. Du kan lägga all din kraft på att hålla det uppe men tappar du taget lite eller om klotet börjar rulla lite, så har du ingen chans att spjärna emot.

Har du haft kontakt med någon anhöriggrupp? Nu är jag inte själv anhörig så jag vet inte hur det går till, men det finns väl någon du kan kontakta och få stöd för det är ju inte meningen att du ska gå under av detta också.

Profile picture for user Ragna

Åh mamma-Julia vad jag känner med dig. Har en liiiite liknande situation med min dotter. Hon har inte AS men ett av mina andra barn har det, och kanske har hon drag (enligt hennes beroendeläkare, specialist i psykiatri)..Honär i alla fall väldigt känslig och har social fobi. Hur som helst så har jag också känt sån oro och rädsla för LVM men nu känner jag att det är det enda som eventuellt kan rädda henne. Ingenting kan ju vara värre än den här situationen. Vår botten är också nådd, liksom hennes.
Dock som jag förstått det, om man"trovärdigt" går med på frivillig vård och även genomför den så blir det inte LVM med SIS.hem.
Vi, hennes föräldrar, är helt förtvivlade nu. Hon hade kommit överens med socialen om avgiftning från ikväll, de skrev remiss. Men för några timmar sedan fick vi veta att hon avvikit från akuten (dit vi kört henne). Enligt henne tyckte läkaren inte att det var "nödvändigt" att hon var kvar. Hon är så sjuk, så sjuk. Vi hade hennes nycklar för att vi skulle ta hand om hennes katt under avgiftningen. Fick tag i henne till slut, min man lyckades möta upp henne och nu är han kvar där. Hon var enormt berusad, hade väl gått direkt ifrån akuten ut och druckit. Otaliga gånger har hon hamnat på sjukhus med ambulans eller polis på grund av att hon blir så extremt full, ofta medvetslös. Tror det var i måndags natt hon låg på sjukhuset hela natten med dålig syresättning och kateter pga att hon inte kunde kissa.
Det blir nytt samtal med soc i morgon och jag kan inte tänka mig något annat än akut LVM. Men det är ju inte jag som bestämmer det. Det handlar om att ge förutsättningar för att rädda hennes liv. Sen vet man ju inte hur och om det kommer att fungera.
Tänker på dig och önskar allt det bästa. Skönt ändå att inte misstanken om cancer bekräftades. Hade det funnits en stark misstanke hade de såklart agerat och opererat, tror jag absolut.
Vi orkar inte heller mer... Finns så mycket som hänt som jag inte orkar skriva just nu. Det här är helvetet. Stor kram till dig, jag tänker på er.

Profile picture for user gros19

Att avvika från sjukhuset är inte bra om din son vill ha frivillig vård. Det gör inte detta trovärdigt. LVM använder man ju när alla andra resurser är uttömda eller om man bedömer att samtycket till frivillig vård inte är trovärdigt. När jag läser vad du skriver så blir jag mycket tveksam till om din son klarar frivillig vård men det är ju något man brukar pröva i första hand och LVM är ju tvångsvård så det blir inte aktuellt om man samtycker till frivillig vård, såvida samtycket inte bedöms trovärdigt eller att man prövat insatser i öppenvård och det inte har fungerat. Jobbat mycket med detta. Ska din son överleva måste han bli nykter och ibland krävs tvångsvård tyvärr. Har också en son med asperger diagnos, ångest, social fobi m.m. och han klarade LVM vård alldeles utmärkt och man kan säga så. Vi mammor tror ofta att våra söner inte klarar någonting är min erfarehet. Jag är själv en sån mamma.