Suck suck
Är fortfarande kvar hos min ”drog” och vet faktiskt inte varför jag skriver jag borde skämmas
Jag mår piss han är verkligen på nån form av botten nu men ändå kan jag inte släppa, det gör fysiskt ont i mig när jag försöker och förstår ju det är mitt medberoende!
Vi gjorde misstaget att skaffa en katt som nu är över året och min riktigt stora kärlek! Tyvärr går det inte att ha honom i min lägenhet i stan , han blir traumatiserad då särbon bor i skogen
Jag vill verkligen inte släppa katten men känns som jag inte har något val!
Min kropp har slagit bakut nu och egentligen vet jag att lämnar jag inte snart så går även mitt liv åt skogen !
@Kärringen jag har varit där du befinner dig, för mig var det att leva I helvetet.
Det var kroppen som satte stopp tillslut.
Jag har läst din tidigare tråd och förstått det som att han utsatt dig för psykiskt våld?
Om det stämmer så är ett tips att läsa på om traumaband.
Det är bra att du skriver och söker stöd.
Jag lämnade tillslut och mår bättre än vad jag gjort på väldigt väldigt länge.
Kram
Jag gick till slut!
Han lovade mig en vit vecka, bedyrade att han har minsann inte så stora problem.
3 dagar gick sen tog han tidigare semester o då hade han minsann gjort sig förtjänt av en öl eller fler!
Fick ett spel över att jag inte förstod vad han pratade om ( riktigt dåligt fyllesnack) började prata om saker där jag faktiskt kände mig hotad på riktigt. Jag var lugn och sansad tog adjö av min älskade kisse på natten och idag fick han köra hem mig!
Inga löften om bättring eller ens förlåt bara förståelse för att jag inte kan leva så här
Jag är ledsen och knäckt men tog mig själv i första hand denna gång
@Snödroppen
Tack!
Men känner mig allt annat än stark insikten slår mig att jag nog till och med är nog sjukare än honom i mitt medberoende
Dom dagarna när han var nykter var han inte ens trevlig att vara runt men jag fick iaf någon slags lugn i magen och kunde göra bra saker för mig o katten.
Nu känns det ju som man går sönder luften är sträv, solen sticker i ögonen, tror jag har nån form av abstinens efter honom !
@Kärringen
Ja, gick igenom det själv. Är tacksam över att stod ut abstinensen utan återfall.
I skrivande stund fattar jag själv inte varför jag stannade. Jag var sjuk, nu är jag frisk och känner mig både fri och glad.
Du är stark! Det är såna krafter i den här djävulsdansen.
Precis som du skriver inte ens nykter var han trevlig.
Kan du söka stöd? Prata med nån om den psykiska misshandeln?
För mig var det avgörande för att tillfriskna och att gå vidare.
Styrkekramar
@Kärringen
Kan du ringa kvinnojouren? De förstår.
Ibland tycker jag att medberoende är lite för brett begrepp. Det är en stor skillnad på att bli utsatt för förtryck och psykisk misshandel av en som dricker eller att leva med en person som dricker men inte blir aggressiv och kontrollerande.
Tror du är inne på helt rätt bana. Att hålla dig långt borta så att du kan få distans och det får man inte när man ska försökas fångas in i nätet igen.
Ibland känns det som det bästa vore om vi söp ihjäl oss tillsammans men är samtidigt realist , min mage har brakat helt och dricker jag blir det tio gånger värre.
Jag vill vinna miljoner och köpa en stuga i skogen där jag och katten kan bo !
Blir förbannad att han lyckas vara nykter till kvällen för han måste hjälpa sin sjuka mamma för annars skulle jag göra det och han super, det är så det sett ut senaste åren. Jag har fått ta ansvar för hans familj alla tjatar om hans missbruk till mig , aldrig till honom för det är obehagligt
Ibland känns det som det bästa vore om vi söp ihjäl oss tillsammans men är samtidigt realist , min mage har brakat helt och dricker jag blir det tio gånger värre.
Jag vill vinna miljoner och köpa en stuga i skogen där jag och katten kan bo !
Blir förbannad att han lyckas vara nykter till kvällen för han måste hjälpa sin sjuka mamma för annars skulle jag göra det och han super, det är så det sett ut senaste åren. Jag har fått ta ansvar för hans familj alla tjatar om hans missbruk till mig , aldrig till honom för det är obehagligt
Ännu en dag
Tack och lov har jag sovit helt ok dom senaste nätterna.
Jag storstädade av mig lite ilska igår och idag ska jag umgås med mitt vuxna barn!
Det kliar i mig att skriva…. Argt eller snällt det pendlar. Men jag låter bli vill inte att han ska få möjlighet att dissa mig eller ännu värre låtsas som allt är som vanligt.
Har läst massor om hur det kan se ut och är mer övertygad nu att jag lär inom kort hämta katten och misstänker att det inte kommer bli helt smärtfritt
@Kärringen
Så bra att sömnen funkar!
Ilska är en kraft när den används rätt.
Det låter verkligen som du tar dig framåt, heja dig!
Hoppas du tar hjälp om du hämtar katten och att du inte åker dit själv.
Förstår att du känner för att skriva men vad ger det?
Mitt råd är att klipp all kontakt, för din egen skull ❤
@Kärringen
Hej!
Din katt kan vänja sig vid lägenheten men det kommer att bli en del "jam" ett tag att stå ut med.
Har du balkong så inhägna den, katten kommer att älska att få vara ute på den och kommer att nöja sig med det.
Du har ju en ungkatt, så köp sele och koppel men träna först med sele inomhus, så katten blir van. Så kan ni sedan gå ut på promenad.
PS: Åk absolut inte ut själv och hämta katten. Vad jag förstått så är din särbo inte vidare snäll. Det som är bra är ju ändå att ni har olika boenden.
Var försiktig! <3
Inte gick jag .
Han lyckades hala tillbaka mig, eller nej det gjorde han inte men va skönt det hade varit! Jag föll tillbaka helt och hållet med egna steg där är mitt stora problem, det är jag som bönar och ber om att få komma tillbaka. Jäklar va jobbigt det där var att skriva men det är sanningen så ful den nu är .
Har läst flera trådar där jag ändå märker att jag inte är ensam, att det är för fler än jag en väldigt lång väg till friheten. Jag är sjuk helt enkelt sjukt skadad sedan barnsben och det fyller en viktig funktion för mig att vara kvar i något dåligt . När det tar slut mellan oss, och det gör det ofta, så äter tomheten upp mig , ensamheten är som ett stort svart hål där jag inte vill vara, jag tar hellre verbalt stryk än tomheten!
Jag förstår ju så väl att det är mitt stora problem jag får mina kickar av att hjälpa, fast i själva verket är jag ju även den som möjliggör. Dock har en massa fobier ploppat upp så jag kör inte bil längre så där har han ingen hjälp från mig, dock rymmer ju han från problem genom att inte besvara sin familjs hjälpbehov så krasst vinner vi båda på det.
Har ju försökt hittat nån form av hjälp men efter covid känns det som mycket stannat av eller att behoven är så stora så det är långa köer.
Jag sitter fast i mitt mående och situationen ute i världen gör inte saken bättre. Har inte träffat min drog på över en vecka och det är väl därför världen är så svart misstänker abstinens.
Egentligen har jag väl också verktygen för vad jag borde göra men jag kan inte utföra något som gör att jag får ett bättre mående . Slutade med massa mediciner för många år sedan så piller vägen är helt över för mig och det är kanske ett av bekymren jag åt lyckopiller, värktabletter och sömnmedel i 20 år och måste nu för tiden ta hand om mina problem på eget håll.
Jag vet inte ens varför jag skriver …. Jo för framtida bruk
@Kärringen Du ser så klart på din situation, och ringar in det klockrent.
Och du är långt ifrån ensam, det är ett välkänt – om än märkligt – fenomen att vi känner oss tryggare i ett känt helvete än i ett (än så länge) okänt paradis.
Det är jätteläskigt att må bra. Vi måste träna på det.
Du kanske ändå har tagit det första lilla steget nu.
Att du har försökt innan betyder inte att du misslyckas igen.
Någon gång lyckas du.
Jag har inte läst allt du skrivit, men har du testat Al-Anon? Finns även digitala möten.
Tro, hopp & kärlek till dig.
Tack Blenda ❤️
Vi har inga al-alon möten här i närheten, närmast ca 10 mil , men ska kolla om jag hittar på nätet!
Jag läser just nu Slå dig fri, och jisses jag fattar ju varför jag inte kommer vidare…
Hela min personlighet är ju skruvad min offerkofta är nog stickad av pansar plåt!
Kan verkligen inte sova just nu…väntar nog bara på någon signal från drogen så jag kan stå givakt . Acceptera det du inte kan förändra! Hur sjutton gör man det? Mitt liv känns så tomt saknar katten som är kvar för jag vill verkligen inte slita upp honom från hans trygga punkt och så länge drogen arbetar vet jag att han inte missköter honom, och jag vet grannarna hör av sig om dom ser han missköts.
Försöka fylla dagarna när man är sjukpensionär är inte lätt men hoppas bara våren kommer på riktigt att det omöjliga känns möjligt
Måste nog tillägga att min far dog dagen före julafton. Vi hade inte världens bästa förhållande men jag gav upp mitt liv för att finnas där vid hans sida dom sista månaderna i livet
Det är det bästa och det värsta jag gjort i mitt liv, så mycket känslor som befästes i mig där och då , han led så mycket på slutet att när han tog sina sista andetag så fick jag en stor frid, hur sjukt det än mår låta
Men jag förstår också att jag kanske inte kan tänka rationellt just nu på grund av mitt sorge arbete
Nu ringde hans mamma och hans syster ligger för döden , alltså på riktigt
Hur sjutton ska jag kunna tänka på mig och mitt mående när det känns som världen runtomkring rasar totalt?
Va fan gör man 😓
@Kärringen
Om du kan så sätt gränser och om du inte kan så var snäll mot dig själv.
Det finns en väg ut, det finns en varm och trygg framtid för dig, be om hjälp för dig själv istället för att hjälpa andra.
Att du föll tillbaka är mänskligt, det har vi nog alla gjort härinne.
Massa värme, kärlek och tro till dig ❤️
Ge inte efter oavsett vad som händer.
Men hämta katten. Den vänjer sig o missbrukare ska ej ha djur.
Eller omplacera.
Använd den inte som en ursäkt för kontakt.
Och… var rädd om DIG oavsett dödsfall eller vad som.
Gå vidare ❤️
Suck suck Är fortfarande…
Suck suck
Är fortfarande kvar hos min ”drog” och vet faktiskt inte varför jag skriver jag borde skämmas
Jag mår piss han är verkligen på nån form av botten nu men ändå kan jag inte släppa, det gör fysiskt ont i mig när jag försöker och förstår ju det är mitt medberoende!
Vi gjorde misstaget att skaffa en katt som nu är över året och min riktigt stora kärlek! Tyvärr går det inte att ha honom i min lägenhet i stan , han blir traumatiserad då särbon bor i skogen
Jag vill verkligen inte släppa katten men känns som jag inte har något val!
Min kropp har slagit bakut nu och egentligen vet jag att lämnar jag inte snart så går även mitt liv åt skogen !
@Kärringen jag har varit där…
@Kärringen jag har varit där du befinner dig, för mig var det att leva I helvetet.
Det var kroppen som satte stopp tillslut.
Jag har läst din tidigare tråd och förstått det som att han utsatt dig för psykiskt våld?
Om det stämmer så är ett tips att läsa på om traumaband.
Det är bra att du skriver och söker stöd.
Jag lämnade tillslut och mår bättre än vad jag gjort på väldigt väldigt länge.
Kram
Heja🌻
Heja🌻
Jag gick till slut! Han…
Jag gick till slut!
Han lovade mig en vit vecka, bedyrade att han har minsann inte så stora problem.
3 dagar gick sen tog han tidigare semester o då hade han minsann gjort sig förtjänt av en öl eller fler!
Fick ett spel över att jag inte förstod vad han pratade om ( riktigt dåligt fyllesnack) började prata om saker där jag faktiskt kände mig hotad på riktigt. Jag var lugn och sansad tog adjö av min älskade kisse på natten och idag fick han köra hem mig!
Inga löften om bättring eller ens förlåt bara förståelse för att jag inte kan leva så här
Jag är ledsen och knäckt men tog mig själv i första hand denna gång
@Kärringen Starkt av dig att…
@Kärringen
Starkt av dig att ta beslut för din egen skull.
@Snödroppen Tack! Men känner…
@Snödroppen
Tack!
Men känner mig allt annat än stark insikten slår mig att jag nog till och med är nog sjukare än honom i mitt medberoende
Dom dagarna när han var nykter var han inte ens trevlig att vara runt men jag fick iaf någon slags lugn i magen och kunde göra bra saker för mig o katten.
Nu känns det ju som man går sönder luften är sträv, solen sticker i ögonen, tror jag har nån form av abstinens efter honom !
@Kärringen Ja, gick igenom…
@Kärringen
Ja, gick igenom det själv. Är tacksam över att stod ut abstinensen utan återfall.
I skrivande stund fattar jag själv inte varför jag stannade. Jag var sjuk, nu är jag frisk och känner mig både fri och glad.
Du är stark! Det är såna krafter i den här djävulsdansen.
Precis som du skriver inte ens nykter var han trevlig.
Kan du söka stöd? Prata med nån om den psykiska misshandeln?
För mig var det avgörande för att tillfriskna och att gå vidare.
Styrkekramar
Bra att du står upp för dig!…
Bra att du står upp för dig! Fortsätt så.
Tack för ni svarar! Jag har…
Tack för ni svarar!
Jag har sökt hjälp hela dagen vissa förstår andra inte!
Att få hjälp i sitt medberoende verkar vara väldigt svårt men jag tänker inte ge upp riktigt än!
Jag tror jag behöver komma härifrån så han inte kan dra in mig i sitt nät!
Enda sättet verkar ju vara om man själv är beroende o då får jag väl se till så jag är en sån person jag måste bara överleva
@Åsa M tack! Försöker
@Åsa M tack! Försöker
@Kärringen Önskar dig all…
@Kärringen
Önskar dig all kraft och styrka.
Försök tänka på dig själv nu. Vad du behöver. 🌹
En sund relation ska bygga ett vi, inte rasera ett jag ...
@Kärringen Kan du ringa…
@Kärringen
Kan du ringa kvinnojouren? De förstår.
Ibland tycker jag att medberoende är lite för brett begrepp. Det är en stor skillnad på att bli utsatt för förtryck och psykisk misshandel av en som dricker eller att leva med en person som dricker men inte blir aggressiv och kontrollerande.
Tror du är inne på helt rätt bana. Att hålla dig långt borta så att du kan få distans och det får man inte när man ska försökas fångas in i nätet igen.
Kram
Har nu kontakt med en klok…
Har nu kontakt med en klok kvinna som pushar på mig!
Det är svårt när man lagt så mycket kraft och energi på någon och helt plötsligt är det borta, man står naken och ensam i djup gyttja
Vem är jag?
Vad vill jag?
Vem jag är vet jag inte alls för tillfället!
Jag vet däremot att jag vill ha lugn och ro helst med älskade kissen och försöker hitta en lösning där.
Stor kram alla som tar sig tid!
@Kärringen Fint att du har…
@Kärringen
Fint att du har stöd ❤
Känner så väl igen mig i din beskrivning.
Inte konstigt alls, var snäll mot dig själv och skydda dig själv.
Kram
Idag är det jobbigt Ibland…
Idag är det jobbigt
Ibland känns det som det bästa vore om vi söp ihjäl oss tillsammans men är samtidigt realist , min mage har brakat helt och dricker jag blir det tio gånger värre.
Jag vill vinna miljoner och köpa en stuga i skogen där jag och katten kan bo !
Blir förbannad att han lyckas vara nykter till kvällen för han måste hjälpa sin sjuka mamma för annars skulle jag göra det och han super, det är så det sett ut senaste åren. Jag har fått ta ansvar för hans familj alla tjatar om hans missbruk till mig , aldrig till honom för det är obehagligt
Ursäkta språket men satans jävla skit !
Idag är det jobbigt Ibland…
Idag är det jobbigt
Ibland känns det som det bästa vore om vi söp ihjäl oss tillsammans men är samtidigt realist , min mage har brakat helt och dricker jag blir det tio gånger värre.
Jag vill vinna miljoner och köpa en stuga i skogen där jag och katten kan bo !
Blir förbannad att han lyckas vara nykter till kvällen för han måste hjälpa sin sjuka mamma för annars skulle jag göra det och han super, det är så det sett ut senaste åren. Jag har fått ta ansvar för hans familj alla tjatar om hans missbruk till mig , aldrig till honom för det är obehagligt
Ursäkta språket men satans jävla skit !
Vet inte varför det blir…
Vet inte varför det blir dubbelt ibland 😓
Ännu en dag Tack och lov har…
Ännu en dag
Tack och lov har jag sovit helt ok dom senaste nätterna.
Jag storstädade av mig lite ilska igår och idag ska jag umgås med mitt vuxna barn!
Det kliar i mig att skriva…. Argt eller snällt det pendlar. Men jag låter bli vill inte att han ska få möjlighet att dissa mig eller ännu värre låtsas som allt är som vanligt.
Har läst massor om hur det kan se ut och är mer övertygad nu att jag lär inom kort hämta katten och misstänker att det inte kommer bli helt smärtfritt
@Kärringen Så bra att sömnen…
@Kärringen
Så bra att sömnen funkar!
Ilska är en kraft när den används rätt.
Det låter verkligen som du tar dig framåt, heja dig!
Hoppas du tar hjälp om du hämtar katten och att du inte åker dit själv.
Förstår att du känner för att skriva men vad ger det?
Mitt råd är att klipp all kontakt, för din egen skull ❤
@Kärringen Hej! Din katt kan…
@Kärringen
Hej!
Din katt kan vänja sig vid lägenheten men det kommer att bli en del "jam" ett tag att stå ut med.
Har du balkong så inhägna den, katten kommer att älska att få vara ute på den och kommer att nöja sig med det.
Du har ju en ungkatt, så köp sele och koppel men träna först med sele inomhus, så katten blir van. Så kan ni sedan gå ut på promenad.
PS: Åk absolut inte ut själv och hämta katten. Vad jag förstått så är din särbo inte vidare snäll. Det som är bra är ju ändå att ni har olika boenden.
Var försiktig! <3
Inte gick jag . Han lyckades…
Inte gick jag .
Han lyckades hala tillbaka mig, eller nej det gjorde han inte men va skönt det hade varit! Jag föll tillbaka helt och hållet med egna steg där är mitt stora problem, det är jag som bönar och ber om att få komma tillbaka. Jäklar va jobbigt det där var att skriva men det är sanningen så ful den nu är .
Har läst flera trådar där jag ändå märker att jag inte är ensam, att det är för fler än jag en väldigt lång väg till friheten. Jag är sjuk helt enkelt sjukt skadad sedan barnsben och det fyller en viktig funktion för mig att vara kvar i något dåligt . När det tar slut mellan oss, och det gör det ofta, så äter tomheten upp mig , ensamheten är som ett stort svart hål där jag inte vill vara, jag tar hellre verbalt stryk än tomheten!
Jag förstår ju så väl att det är mitt stora problem jag får mina kickar av att hjälpa, fast i själva verket är jag ju även den som möjliggör. Dock har en massa fobier ploppat upp så jag kör inte bil längre så där har han ingen hjälp från mig, dock rymmer ju han från problem genom att inte besvara sin familjs hjälpbehov så krasst vinner vi båda på det.
Har ju försökt hittat nån form av hjälp men efter covid känns det som mycket stannat av eller att behoven är så stora så det är långa köer.
Jag sitter fast i mitt mående och situationen ute i världen gör inte saken bättre. Har inte träffat min drog på över en vecka och det är väl därför världen är så svart misstänker abstinens.
Egentligen har jag väl också verktygen för vad jag borde göra men jag kan inte utföra något som gör att jag får ett bättre mående . Slutade med massa mediciner för många år sedan så piller vägen är helt över för mig och det är kanske ett av bekymren jag åt lyckopiller, värktabletter och sömnmedel i 20 år och måste nu för tiden ta hand om mina problem på eget håll.
Jag vet inte ens varför jag skriver …. Jo för framtida bruk
@Kärringen Du ser så klart…
@Kärringen Du ser så klart på din situation, och ringar in det klockrent.
Och du är långt ifrån ensam, det är ett välkänt – om än märkligt – fenomen att vi känner oss tryggare i ett känt helvete än i ett (än så länge) okänt paradis.
Det är jätteläskigt att må bra. Vi måste träna på det.
Du kanske ändå har tagit det första lilla steget nu.
Att du har försökt innan betyder inte att du misslyckas igen.
Någon gång lyckas du.
Jag har inte läst allt du skrivit, men har du testat Al-Anon? Finns även digitala möten.
Tro, hopp & kärlek till dig.
Tack Blenda ❤️ Vi har inga…
Tack Blenda ❤️
Vi har inga al-alon möten här i närheten, närmast ca 10 mil , men ska kolla om jag hittar på nätet!
Jag läser just nu Slå dig fri, och jisses jag fattar ju varför jag inte kommer vidare…
Hela min personlighet är ju skruvad min offerkofta är nog stickad av pansar plåt!
Kan verkligen inte sova just nu…väntar nog bara på någon signal från drogen så jag kan stå givakt . Acceptera det du inte kan förändra! Hur sjutton gör man det? Mitt liv känns så tomt saknar katten som är kvar för jag vill verkligen inte slita upp honom från hans trygga punkt och så länge drogen arbetar vet jag att han inte missköter honom, och jag vet grannarna hör av sig om dom ser han missköts.
Försöka fylla dagarna när man är sjukpensionär är inte lätt men hoppas bara våren kommer på riktigt att det omöjliga känns möjligt
Kram
Måste nog tillägga att min…
Måste nog tillägga att min far dog dagen före julafton. Vi hade inte världens bästa förhållande men jag gav upp mitt liv för att finnas där vid hans sida dom sista månaderna i livet
Det är det bästa och det värsta jag gjort i mitt liv, så mycket känslor som befästes i mig där och då , han led så mycket på slutet att när han tog sina sista andetag så fick jag en stor frid, hur sjukt det än mår låta
Men jag förstår också att jag kanske inte kan tänka rationellt just nu på grund av mitt sorge arbete
Nu ringde hans mamma och…
Nu ringde hans mamma och hans syster ligger för döden , alltså på riktigt
Hur sjutton ska jag kunna tänka på mig och mitt mående när det känns som världen runtomkring rasar totalt?
Va fan gör man 😓
@Kärringen Om du kan så sätt…
@Kärringen
Om du kan så sätt gränser och om du inte kan så var snäll mot dig själv.
Det finns en väg ut, det finns en varm och trygg framtid för dig, be om hjälp för dig själv istället för att hjälpa andra.
Att du föll tillbaka är mänskligt, det har vi nog alla gjort härinne.
Massa värme, kärlek och tro till dig ❤️
Ge inte efter oavsett vad…
Ge inte efter oavsett vad som händer.
Men hämta katten. Den vänjer sig o missbrukare ska ej ha djur.
Eller omplacera.
Använd den inte som en ursäkt för kontakt.
Och… var rädd om DIG oavsett dödsfall eller vad som.
Gå vidare ❤️
@Kärringen
@Kärringen