När tid har gått

Profile picture for user Hillevi

Nu är det över 1,5 år sedan jag bröt upp från mitt förhållande och samboskap med en alkoholist. Det har varit både extremt tufft och enormt skönt. Tufft eftersom medberoendet (bl.a.) gnagt så länge på mig att jag i stort sett tappat mig själv och måst hantera en depression. Men i alla fall något som hörde ihop med mig själv, och som därför gick att påverka och ta hjälp för. Vilket inte var fallet med ex-sambons alkoholism, psykiska ohälsa och ekonomiska kaos.

Men mest vill jag skriva de här raderna för att peppa, för även om mycket varit tufft, så har jag långsamt återfunnit mig själv, och sitter inte längre i baksätet och försöker köra medan någon annan sitter och somnar vid ratten, eller har gasen i botten. Utan kör mig egen bil. Och saker jag inte behöver hantera, och som ganska snabbt föll i glömska att jag hållit på med i nästan ett decennium: ingen oro inför (varje) helg eller ledighet. Kort sagt: ingen oro för sådant som långsamt filar ned en i skosulorna. Inget ständigt läckage av energi. Jag känner mig faktiskt fri. Det ville jag berätta. I läkning och fri, så känns det. Ja, det är min väg. Och jag vill tacka för att Alkoholhjälpen finns och er som svarat på mina inlägg i början av separationen. Tack. Och goda tankar till oss alla som kämpar.

Profile picture for user Tröttiz

@Hillevi
Så fint du förklarar allt. 🌹
Härligt att du känner dig fri. Jag kollade din andra tråd, då skrev jag till dig i januari 2021. Då var jag tillsammans med en och undrade var gränsen går.
Men - nu kör jag också min egen bil. 😉Skönt, men faktiskt emellanåt ännu jobbigt. Vi gick isär för sent, jag har haft rätt jobbigt komma tillbaka. Men tids nog blir det bra. 🙏
Tack själv för dina inlägg. 💞

Profile picture for user Snödroppen

@Hillevi så fint att läsa. Det gör mig riktigt glad.
Jag har gjort samma resa men det var ett halvår sedan och känner mig friare och gladare. Tack för att du delar med dig, det finns hopp ❤️

Profile picture for user Pan pan

@Hillevi Tack för att du skriver detta❤️ känner att jag är på väg åt det hållet åxo. Skulle kännas underbart å få känna sig glad å inte orolig så fort d blir helg och semester och storhelger. ❤️

Profile picture for user Pan pan

@Hillevi ❤️ känner mer och mer att detta inte funkar😥 väldigt tråkigt efter ett 20 år långt förhållande och 2 underbara barn. Igår drack han 4 folköl och jag ser på lilltjejen att hon inte tycker om det och på mig kryper det i hela kroppen och blir så irriterad över att bara höra öppningen av en burk😔 och nu är d helg igen och känner i magen att detta inte kommer bli en trevlig helg tyvärr. Kram till dig ❤️

Profile picture for user Tröttiz

@Pan pan
Hej. 🌹
Då man börjar förknippa ljud med vissa händelser har det gått långt, åtminstone tänker jag det så ... En offentlig stress pga tillvaron.

Jag fick också så, obehag av burköppnande. Långt efter att vi hade brutit kunde jag få obehagkänslor då någon öppnade en burk.

Spring åt motsatt håll och ta hand om dig själv. 💞

Kram.

Profile picture for user Hillevi

@Pan pan tack och styrkekram till dig som kämpar! Vet precis vad du skriver om, och som Tröttiz också nämner - ljuden, lukten. I mitt ex fall var det rödtjut och bag in box. Uppklunkandet i glaset. Och så vetskapen om att helgen, som för många betyder återhämtning, innebär oro och obehag. Det är tufft. Och för mig innebar det ett långsamt nedmalande, filande. Att inte riktigt kunna vila. Låta ljuset vara med mig, istället för att skuggan kastades över en annan. Mest det. Du kommer att hitta din väg i allt, och det kommer att gå bra <3

Profile picture for user Hillevi

Tänkte försöka ringa in några saker/erfarenheter, som liksom fallit på plats, i mig rörande medberoende sedan jag bröt upp ur mitt förhållande för ca 1,5 år sedan:

1. Du kan inte läka din egen skada med en annans sår. Jo, jag hade nog vetat det innan, men inte kunnat, på djupet, känna eller förnimma det. Med hela mitt väsen. Vad jag menar är, och mot bakgrund av att jag växt upp i en familj med medberoendeproblematik, att jag kunnat gå igång på (brist på bättre ord här) andras behov av mig. Förväxlat upplevd/bekräftad kompetens med kärlek. Alltså det har varit väldigt diffust det gränslandet mellan vad som kickar igång kärlekskänslor och vad som hellre borde kallas medberoende. Vissa former av trasighet har kunnat appellera till mig eftersom jag passar så bra in där. Med min stora kompetens då (obs ironi), och samtidiga möjlighet att inte behöva blottlägga några svagheter (eftersom de ändå inte skulle kunna inrymmas i situationen/relationen). Istället för att ta hand om min egen berättelse, har jag kunnat skriva på i andras. Något sådant.

2. Som många andra påpekar - det handlar om gränser. Att våga sätta dem är en sak. Att känna in dem likaså. Att bli varse konturerna, de egna, blottorna, såren i sig – vad behöver jag, och vad behöver jag vakta mig mot. Att modellera fram sig själv och ta ansvar för sig. Om andra överträder gränserna. Markera, gå därifrån. Jo, på det stora hela är det enkelt: no more energitjuvar. Tack och hej leverpastej! Människor som inte respekterar andras uttalade gränser, det funkar inte.

3. Kostnaden för uppbrottet – jag slet mig s.a.s. ur ett förhållande med en partner som hade alkohol/tablettproblem, psykisk ohälsa och stora ekonomiska skulder – dels materiellt sett (dvs. reda pengar och saker), och dels pangades jag på mentalt av ex-partnern samtidigt som jag behövde ta om hand om min egen utmattningsdepression. Det var den vidrigaste perioden i hela mitt liv, och en reality check på att rörande perspektiv, så hade exet enkom utrymme för sig själv. Ingen nåd där alltså. Kostnaden för om jag inte brutit upp? Ja, det går ju inte att veta, men följande är sant: jag nådde en punkt i relationen där det kändes som att fortsätter jag nu kan jag inte respektera mig själv. Som att bumerangen svängde tillbaka åt mitt håll.

4. Vad jag övar mig på nu - och som har med mina issues att göra - är att gå bort från en tillvaro av kickar, eller snarare upplevt behov av kickar, för att kunna landa i vardagen, det lilla, låta det bli synligt och meningsbärande. Lite som att bära ut en symfoniorkester och ersätta med en nyckelharpa. Och jag tror att en öppenhet inför de små sakerna, dag för dag, ska kunna hjälpa mig att ... rotas.

5. Vad jag är innerligt färdig med – dramatik i nära relationer. Livet är tillräckligt svårt ändå. Kombinationen av exets drickande, psykiska ohälsa och eko-kaos, ja det var inte stilla en sekund, och kanske inte konstigt att jag förvandlade mig till en allt mer utmattad brandsoldat med eldsläckning på schemat. Men elden som slocknade mest, ja, det var föga förvånande min egen.

6. Anspänningsstressen – den slipper jag. Alltså ett konstant surr och småslammer som oros-buffrar framåt inför helger och ledigheter, som aldrig låter det bli stilla, fast en försöker ... hantera saker och ting. Antingen - jag skiter i om x dricker, det ska inte bekomma mig, jag gör mig grej. Eller - jag ska prata med x inför helgen om min oro, föreslå att vi har en alko-fri helg osv. Och samtidigt: detta är ju inte mitt problem ens, med alkohol. För det är ett särskilt sätt att göra semester och helg på med alkohol som beläte. Viktigare än allt annat. Det känns. Och märks. Hela tiden märks det. När någon kramar bag in boxen som ett juver.

7. Det är väldigt skönt och rofyllt att inte skotta in energi i ett ras som inte är mitt, och som jag inte kan kontrollera. Alltså - jag har enormt sköna kvällar och helger. Gör saker jag gillar. Lär mig nya saker. Fokuserar på sådant jag vill. Minns att jag precis i slutet av förhållandet tänkte: jag vill att mitt liv ska börja handla om mig, och det gör det inte. Det var som att jag inte kunde tänka/känna närmast mig själv längre, utan att det direkt poppade över till X. En känsla av att vara utplånad. Och så småningom en sorg och vrede över att ha tillåtit mig själv att leva i detta. Det finns historiska skäl, men inga samtida orsaker att leva så.

8. När du sätter gränser kring dig själv uppstår friktion. Tydliga ja och nej. Men det är också en god strategi, eftersom den gör andra tydliga. Detta är egentligen en gammal insikt, men den kanske är värd att upprepa. Tydlighet skapar tydlighet, och en förnimbar upplevelse för om gränserna respekteras. Det visar väl, ytterst, på hur viktig självomsorg är. Och den läxan tog lång tid, var svår, att lära. Varför en behöver älska sig själv, och sätta syrgasmasken först på sig, innan en kan hjälpa andra.

9. Min egen relation till alkohol idag. Jag har en uppväxt där alkohol inte användes, men den har ändå spelat roll eftersom det fanns missbruk i farföräldragenerationen, och obearbetade medberoendemönster i min ursprungsfamilj. Jag är glad över att jag växt upp utan drickande. Dels eftersom jag helt enkelt slapp att behöva förhålla mig till vuxnas drickande som barn, och dels eftersom alkoholen i vuxenlivet inte är någon norm jag burit med mig. Detta är något jag på olika vis brottats med genom livet, men här och nu, och när jag läser om svårigheter/dubier kring att säga nej till alkohol på fester mm, så - det slipper jag. Känns verkligen inte konstigt att inte dricka. Alltså det har inte varit normen jag burit med mig. Jag dricker i stort sett ingenting. Är inte absolutist, men har på det stora hela skalat bort drickande från mitt eget liv. Jag fick så nog av det i förhållandet.

10. Jag tvekade aldrig när jag lämnade min partner. Troligen för att för mycket vatten runnit under broarna, och jag blivit mer av stormorsa och värddjur, än en partner, det jag trots allt fått med mig om kärlek. För många brutna löften och övertramp. För lite framtidsutsikt. Så länge partnerkärleken från min sida fanns kvar, och med den hoppet om förbättring, kunde jag inte gå. Jag tvekande inte att lämna eftersom att stanna inneburit att gå under, totalt osynlig inför både mig själv och partnern (känslan av att inte finnas). Det som var svårt var att få modet och orken, för jag visste att helvetet skulle bryta lös (tänk alkohol-tabletter-psyk ohälsa-skulder), ingen nåd finnas, och det kändes som att jag med mina sista krafter kastade mig ur ett brinnande hus. Den bilden hade jag så tydligt: jag kastar mig ut ur det brinnande huset. Jag är oerhört tacksam och glad över att jag lyckades med det. Fattade att jag var värd det. Ett annat och bättre liv, för så känns det.

Ja, detta var lite tankar i efteråt-et. Önskar alla en god fortsättning på veckan och en tidig fin helg :-)

Profile picture for user Pan pan

@Tröttiz. Tror jag börjar bli manisk på lukter 🙈 sniffar efter å känna öl/ sprit lukter av honom. Tror att han har druckit varje dag och tycker d luktar av honom jämt. Det kanske är jag som är överkänslig men har börjat att känna mig orolig jämt. Är så jobbigt😔 imorgon hade jag tänkt fråga mor å far om dom ville komma på middag men vågar inte fråga ifall han inte är nykter. Detta kommer att bli hopplöst för mig. Jag vet inte ut eller in. Tror även att han känner sig lite pressad pga att jag har slutat röka och har börjat snusa lite istället. Vill gärna ta klivet å flytta men det är så svårt😔 varit ihop i 20 år och har två barn ihop. Nu är även hans ena förälder sjuk och ligger på sjukhus och det blir ju inte lättare. Tänkte jag skulle prata med honom men vet inte hur och vad jag ska säga. Kram till er alla❤️

Profile picture for user Pan pan

Godmorgon ❤️ det var som jag trodde 😔 kom hem igår eftermiddag och påverkad. Nu är även denna jävla helg förstörd😡 har sovit lite granna inatt i soffan för i sängen går det ju inte å sova.

Profile picture for user Tröttiz

@Pan pan
Ledsamt att det gick så. 💞
Du har länge varit här på forumet, gick tillbaka och läste lite. Fundera på hur du önskar ha det, vad som får Dig att må bra.
Kraft till dig.
Kram.

Profile picture for user Hillevi

@Pan pan - här kommer lite tankar, ta till dig om något känns OK för dig, och förkasta om det inte gör det.
Om en vill lämna – tror det är bra att ha planen, rent logistiskt, klar för sig då, alltså hur en flytt ska se ut. Att s.a.s. ta kontroll över den biten, så att en äger den och kan sätta en kurs. I konkreta ordalag, t.ex. se till att hyra ett boende, eller vad en ser framför sig.
Tror likaså det är bra att inviga personer en litar på i en sådan plan, dvs. som kan stötta/peppa och rent praktiskt hjälpa, plus att det bidrar till att spräcka bubblan.
När kursen är satt, möjlig och (för)ankrad i en själv, dvs. när en vet vart och hur en ska, har vänner med på tåget som fått veta hur det är, är det också enklare att prata med vederbörande (ja, och ifall det går)
Mitt eget lämnande (dvs. jag både flyttade och lämnade) var mentalt förankrat i mig, men logistiskt mycket bökigt och utmattande och ogenomtänkt. Om jag haft "dagens facit" hade jag tänkt igenom mera grundligt saker och ting först, för att sedan kunna förebygga och minska det kaos som uppstod. Jag lämnade men hade ingen plan/flerstegsraket i pipelinen, och det kostade mig mycket – på kaos, panik, hälso- och pengafronten.
Att planera för en mjuk landning på nåt vis, är nog det jag vill förmedla, ifall det ska bli en flytt

Profile picture for user Pan pan

Tack 🥰 jag har en som jag kan prata med och säkert hjälper mig men det är så svårt å ta steget. Dom sista dagarna tror jag han har druckit lite men han undviker mig och jag han för jag orkar inte med några bråk. Men sa till honom förra helgen att jag är så jävla trött på detta och hur tror du våran son tycker när han kommer hem under helgerna å bara ha en pappa som är full. Han blev skit sur å gick å la sig. Sonen går på gymnasium å kommer bara hem under helgen. Å nu är d farsdag på söndag å då ska man sitta där å säga grattis till världens bästa pappa fast jag tycker att han inte är det och så känner jag mig elak när jag tänker så. Nu ska vi även fira jul hemma iår för d ville dom andra och jag har redan panik och ont i magen för detta😔 känns som om jag sitter i en jävla rävsax och kommer ingen stanns. Men d är väldigt gott å kunna skriva av sig här till er som förstår❤️

Profile picture for user Snödroppen

@Pan pan
Jag fattar att det känns som att du sitter i en rävsax så länder jag med.
Du kan säga nej, du kan göra val som är bättre för dig.
Jag säger inte att det är lätt, det har varit den svåraste insikten för mig. Att faktiskt förstå att jag har ett val.
Önskar dig verkligen lugn och ro ❤️🙏

Profile picture for user Hillevi

@Pan pan tänker på dig och önskar dig allt gott.
Tänker att Snödroppen har rätt rörande val. Om han inte slutar dricka och du inte orkar vara kvar i drickandet, så kan du lämna (och som Snödroppen skriver - inte enkelt). Tror ett sätt att "börja få luft" är att mentalisera hur en skulle vilja ha det, t.ex. en helg eller en dag efter jobbet, en högtid osv. Alltså hur det skulle se ut för att en skulle må bra, och sedan faktiskt också långsamt förstå a) att en är värd det, b) att det är möjligt.
Var rädd om dig <3