Medberoende?

Han ska gå och hämta ett paket, kommer tillbaka efter lång tid. Har inte druckit.
Tog en öl, behövde ta ett jobbsammanhang.
Ringer inget svar. Telefonen var på ljudlöst.
Kommer hem sent och berusad efter jobbet, inte svarat i telefon. Säger inte ett ljud. Dagen efter tyst hela dagen inte ett ljud eller ber om ursäkt. Efter några dagar allt som vanlig igen. Har en mysig dag med familjen. Ska gå och hämta ett paket, kommer tillbaka efter lång tid. Inte druckit, nej var förbi bilen och fixade lite.
Dricker inte varje dag men så fort det ges möjlighet. Helger kommer hem med en full systempåse. Mat, nej det har han inte funderat över.
Flera år går. Allt på rutin och repeat. Det enda som skiljer är att stunderna på ölhaket blir längre och påsen på fredagar blir tyngre.
Jag har också börjat dricka från den där påsen, ett sätt att mötas och ha trevligt ihop. Tills det blir bråk. Vem tar hand om barnen.
Pratar inte med varandra på flera dagar. Han frågar inte ens om vad som är fel.
Blir arg på barnen när han inte svara i telefon eller kommer hem. Varför arg. Varför inte bara sluta bry sig vad han gör.

@Kennie Har börjat prata med familj och en vän. Dock endast berättat en liten del av allt som händer. Man skäms ju också själv hur man har det och vad man släppt igenom för beteende i många år. Nu när jag ser mer klarsynt över hela situationen inser jag att detta med alkohol har kanske varit ett problem under hela relationen fats jag inte förstått det. Jag har trott det varit andra orsaker bakom lögner, att han försvinner och inte svarar i telefon etc.
Jag både vill och inte vill. Vill ha en familj men inte under dessa omständigheter. Blir tydligare också under semester och lov då jag ser framför mig tid och aktiviteter med familjen men blir bara pannkaka. Han har inte planer om familjeaktiviteter utan sitter i soffan eller ligger i sängen och tittar på telefon eller film hela dagarna. Barnen är så stora nu så de märker av att han dricker och att vi bråkar om det.
Jag har tagit beslut om att inte dricka med honom eller barnen. Har tänkt sluta helt under en period för att bli piggare och mer klarsynt, börja träna gå ner i vikt och må bättre. Kanske det kan påverka honom att också vilja bli mer hälsosam.

@bella70 barnen tas om hand. Han är väl en sk fungerande alkoholist. Som inte dricker varje dag. Har jobb, bil etc men dricker för mycket som går ut över familjen och hälsan men fungerar ändå pga att jag täcker upp och sköter hem och barn och aktiviteter. Men finns en elefant i rummet som gör att ingen riktigt mår bra. Även om det också finns bra stunder. Känner att han lever ett dubbelliv där han levt familjeliv när det passar honom och sticker iväg och dricker när det passar honom. Han är nog väldigt nöjd med situationen.

Jag kan också lägga till att i all kommunikation och bråk om drickande så har han aldrig medgivit att han dricker för mycket eller har alkoholproblem. För två år sedan efter att jag hittat att han druckit öl efter han hämtade barnen från dagis blev det en stor sak och första gången jag insåg att han drack på ett osunt sätt. Då gick han med på att dra ner drickandet men att sluta helt fanns inte på hans karta.

@Kennie Jag tror det också men vägen dit är lång. Det blir att sälja hus och lantställe. I dagens läge med höga räntor går det inte att sälja så måste avvakta lite med detta.
Just nu har jag landat i att fokusera på mig dvs slutat dricka helt och hållet och fokusera på barnen. Jag ska sluta att täcka upp och fixa för honom och lägga tid och kraft där.
Antingen ser han det som motivation att ändra sitt eget beteende eller så fortsätter han i sina egna spår och exkluderar sig mer från familjen och då blir det ju ännu lättare att separera senare.
Igår var jag och barnen själva och gjorde en jätterolig grej, det gick så bra och var faktiskt skönt att slippa honom och att behöva ta hänsyn till hans behov. Kunde fokusera fullt på barnen.
Vi åt middag ute, blev sugen på vin men köpte en soda. Så skönt beslut och middagen blev väldigt trevlig.

Idag bestämde jag och barnen att vi ville gå ut och äta. Då tänkte jag att vi går ut själva och lämnar honom. Men kändes lite taskigt så frågade när vi stod i dörren om han ville följa med. Han sa då ja, då sa jag att middag utan öl. Han såg då skeptiskt på mig och sa att gå ni så kommer jag efter. Han kom aldrig. När vi kom hem var han borta och kom hem ca 1,5 Tim efter oss. Sa ingenting.
Tydligt ändå nu att när alkohol inte är på tapeten då vill han inte äta middag med familjen, föredrar då att äta själv med sin alkohol.
Tror jag nog är medberoende ändå. Tidigare har jag velat äta middag ute för att det är ända gången vi umgåtts med familjen, tydligt nu att det endast var alkoholen som lockade och inte vårt sällskap. Tragiskt också.
Själv drack jag Sprite till maten, vinet lockade en kort stund men kändes bra att följa plan och ta alkoholfri dryck och fick en mysig stund med barnen.

Jag har bestämt att jag vill flytta till egen lägenhet med våra barn. Jag har sagt det till honom men då hade han druckit så han tror nog inte på det. Jag har hotat och sagt det så många gånger så han väntar väl bara ut mig till det går över. Just nu pratar vi inte med varandra. Jag undviker honom och han pratar bara praktiska saker med mig. Inga kärleksförklaringar eller förlåt. Jag tror inte ens han bryr sig om vad som kommer hända, om vi flyttar isär eller ej. Jag har knappt pratat med honom sedan nyår och han har inte ens frågat vad som är fel. Är inte det konstigt?
Igår ringde jag mina föräldrar och berättade att jag tagit beslut att flytta till egen lägenhet. De var väldigt stöttande och lovade att hjälpa mig ekonomiskt om jag behöver. Känns skönt att berätta, första gången jag säger det högt till någon, blir mer verkligt då. Men fortfarande känner jag mig rädd och orolig för det nya okända.

@Åsa M kanske ingen förklaring eller förlåt men iallafall någon reaktion. Antingen att han bekräftar att han också vill gå isär och tycker det känns bra eller att han vill fortsätta tillsammans. Men sedan jag skrev mitt meddelande ovan så har jag också kontaktat en mäklare angående försäljning av vår lägenhet och berättat det för honom. Hans reaktion var väl jaha men det är nog inte så bra att sälja just nu. Sen har han inte sagt mer om detta dock varit ute och druckit varje dag denna vecka. Känns lite som att han nu tycker att han kan dricka hur mycket som helst när vi ändå ska gå isär. Istället borde han väl ta tag i det och visa att han inte har något problem men samtidigt är det ju den han är, tar alltid den enklast vägen.

@Självomhändertagande Tack ❤️ Att du skriver betyder mycket, just för att ta oss iväg när vi fortfarande orkar, innan vi fastnar för hårt i deras nät

Idag fick jag höra att det är mitt fel att han sticker iväg och dricker pga att jag är tjurig och otrevlig här hemma. Anledningen till att jag blivit missnöjd och inte är så himla glad är ju pga år av att han är opålitlig och sticker iväg. Kommer ihåg en helg för många år sedan då han gick ut på en fredag och kom hem på söndagen. Telefonen var avstängd så ingen aning om var han var. Vi hade precis flyttat ihop så fattade ingenting att man ens kunde göra så. Kom hem och bad inte ens om ursäkt. Jag borde kastat ut honom redan då. Fungerar nu om han redan då hade alkoholproblem och det var därför han inte hörde av sig. Kom hem söndag kväll och sa att han varit hos en kompis och batteriet på telefonen tagit slut. Så sjukt nu när jag tänker på det hur jag blivit behandlad under åren.

Vad har ni som lämnat eller brutit upp en relation sagt till de som inte är närmsta familj eller vänner. Tex kollegor på jobbet. Har ni sagt att ni separerar pga alkoholproblem. Jag har pratat med min chef och då kom detta upp att jag är i en separation och kanske inte kan leverera till 100 % på jobbet under period. Han var väldigt stöttande och så men ställde också frågor om detaljer och märkte då att det blev svårt att svara utan att komma in på detta med alkoholen. Då jag inte ville ta upp det blev det lite undvikande svar. Hur har ni andra gjort? Känns som man hänger ut sitt ex om man säger något.

Nu är vi överens om att vi ska separera och att det är bästa för bägge. Han har dock fortfarande inget alkoholproblem enligt honom. Han sa till mig att jag tror han dricker mer än vad han gör. Jag vet ju inte vad han gör men ser ju på honom när han kommer hem att han har druckit, hur mycket vet jag dock inte men en hel del antar jag.
Han vill fortsätta leva familjeliv så länge vi bor ihop men jag vill varken se eller prata med honom när han druckit. Nu när jag tagit beslutet så kan jag knappt titta på honom. Han är så äckligt och ful tycker jag. Känns som om jag så länge försökt hitta något positivt men honom men nu är jag helt avstängd.
Ser fram emot att flytta till något eget och slippa ha honom i mitt liv men samtidigt orolig för barnen och hur det kommer vara för dem om han har dem och dricker samtidigt. Är det ok? Ska man anmäla honom då till sov eller hur ska man hantera om barnen berättar för mig att han druckit när han har dem. Många föräldrar dricker väl något glas men sina barn men att dricka sig brusad är väl inte ok.?

Hur kan man vara så dum och naiv. Går på samma sak om och om igen. Ikväll skulle vi göra en sak tillsammans med fokus på barnen. Hans förslag och han tog upp det flera gånger och frågade barnen. Jag svarade aldrig eftermiddag jag tänkte att det blir nog inget som vanligt. Frågade under dagen om vi skulle göra det och han svarade jag och vi bokade en tid. När jag kom dit så sa han att barnen vill inte (mutade med godis) och att han skulle träffa en kompis (fyllekompis som han sitter på puben och super med). Så nu blev det som jag trodde, jag sitter här själv och är besviken 😢

Hej, jag har läst igenom min gamla tråd och blev själv förvånad hur mycket som hänt under så kort tid och hur mina tankar förändrats sedan jag började skriva här.
Jag börjande skriva här i januari för att jag kände att något är fel i relationen och att både jag och min man dricker på ett osunt sätt. Tanken på separation har funnits under flera år men i min värld såg jag då inte alkoholen som ett problem i relationen.
Efter att ha läst i forumet både under anhöriga sidan och beroende sidan så förstod jag att han har alkoholproblem och att jag är medberoende och att de mesta problem i relationen är kopplade till alkoholen. Tex bråk, svek, lögner osv. Då han prioriterar alkohol för mig och barnen och att det inte är för att han skiter i oss utan just att han har ett beroende som han inte kan kontrollera. Jag insåg också att det endast är han som kan välja och söka hjälp och aktivt vilja lösa sina egna problem. Mitt problem var att jag också börjat dricka på ett osunt sätt som inte kändes bra för mig. Både för att fly från vardagen som inte fungerade, jag är inte lycklig samt ett sätt att möta honom då stunderna med alkohol är de ända då han är närvarande, insåg inte då att det endast var alkoholen han var intresserad av och inte mig.
Landade redan i februari i ett beslut om separation då berättade jag för min familj som var väldigt stöttade och jag fick stöd i att beslutet var rätt.
Nu några månader senare är vårt gemensamma boende sålt, dock ej fixat nytt boende så vi bor fortfarande i samma hem dock uppdelade helger så vi behöver inte ses så mycket och jag levt mitt eget liv, minimal kontakt med honom. Semester är uppdelad varannan vecka, den tiden jag inte har barnen har jag aktiviteter planerade med vänner och familj samtidigt som jag helst skulle vilja vara helt ensam och bara vila för denna process har tagit mycket tid och ork mycket tankar, ångest och funderande.
Mitt i detta har jag också fått känslor för en man i min närhet. Dock är han gift så inget hänt, men känns som han gillar mig också då han vill vara nära och söker kontakt. Vet inte dock om känslorna är äkta då jag varit så svulten på omtanke, närhet och någon som bryr sig så länge så kanske bara reagerar på det att det finns någon som verkar tycka om mig och är snäll, absolut inte sliskig på något sätt.
Både kollegor och vänner har reagerat på att jag ser ut som och agerar som en helt ny person, jag har ett glow säger de. Jag tror det beror på att det är så skönt att ha tagit detta beslut och kunna berätta öppet för vänner och familj hur jag har haft det. Det tar så mycket energi och är dränerande att leva med någon med missbruksproblem samt att behöva dölja det och bära allt inom sig och inte kunna prata med någon. Jag känner mig så lättad nu och får så stort stöd från alla jag pratat med, dock detta med alkoholen är det endast en närmare krets som vet om just nu.
Så tacksam för detta forum som jag fått både kunskap och stöd att vara där jag är idag i processen. Just nu mår jag bra men jag förstår att det kommer komma svackor och svåra stunder i kommande livet som separerad och med barnen varannan vecka, dock känner jag mig trygg i att livet kommer oavsett bli bättre än var det varit. ❤️

@Snödroppen Tack så mycket! Jag känner mig stark och beslutsam nu men kommer fortsätta att läsa och skriva här så att jag inte tappar fokus och perspektiv.

Mannen har haft barnen en vecka o jag har varit själv hemma. De kom hem ikväll, barnen kom hem o han stack iväg direkt till puben, kom hem precis klockan är 2. Jag har mått så bra denna vecka, vilat och umgåtts med vänner. Ligger nu sömlös med hög puls och oro i kroppen. Jag ska flytta i oktober vilket känns som en evighet. När vi inte ses så glömmer jag bort varför vi separerar jag låtsas inför bekanta, närmsta vännerna vet, att det är en sk vanlig separation där kärleken tagit slut. Det är ju inte det, det är ett missbruk och mina barn behöver leva kvar i det fast jag flyttar. Vet inte om det är bra eller dåligt att jag ”glömmer” bort missbruket när vi inte ses, försöker bara överleva och må bra!

@Snödroppen det låter logiskt att hjärnan försöker skydda kroppen, då är det kanske ok att det blir så så att man får ork och kraft att hantera alla praktiska saker som behöver göras med separationen. Jag tänker mycket vad som hände nu och vad som behövs göras närmsta två veckorna, tänker inte så mycket på framtiden.. Undrar då om det kanske kommer tillbaka sedan som en boomerang och att jag kommer bli ledsen och deppig när allt med flytten är klar och jag börjar landa i det nya.

@Kevlarsjäl62 vet inte om han dricker med barnen, om han gör det så tror jag det är mer begränsat. Toleransen är nog väldig hög också så även om han dricker mycket blir han inte väldigt berusad, om inte spriten kommer fram.. Jag frågade barnen om han druckit o de sa att han drack läsk, kan ju också vara en läskflaska han fyller på med vin från bag in box, vi i denna grupp vet alla knep så jag litar inte på att han endast dricker läsk. Vill heller inte blanda in barnen för mycket så de måste stå till svars och rapportera till mig vad han gör. Jag har dock sagt till honom att jag kommer blanda in socialen om han inte sköter sig när han har barnen, nu när vi sålt lägenheten vågar jag vara lite hårdare i tonen så han får börja fundera på konsekvenser. Sen om han klarar att dricka varannan vecka vet jag inte, det kanske är en lösning han är nöjd med, vore så bra för honom om han bara insåg att ta en alkoholpaus i bara en månad men att bara nämna detta om en paus så ser man paniken i hans blick, inte ens en vecka tycker han är rimligt 😳
Vi hjälper varandra genom att skriva och stötta med ord! ❤️

@Snödroppen ingen fara, bara roligt att det blev lite aktivitet i ”min” tråd. Jag läser mycket på forumet och lär mig och blir hjälpt även av meddelanden som är riktade åt annat håll.
Kram och hoppas du får en vilsam söndag ☀️

@Samsung50 och till @kevlarsjäl62

@DelPotro hej! Bra att du reagerade, det finns mycket bra info här på sidan, både under forum och stöd för anhöriga.
Tips är att ta upp frågan om alkoholen när personen är nykter, inte påverkad eller bakis. Var inte anklagande eller skuldbeläggande då personen då ofta blir defensiv. Ta upp det från ditt perspektiv att du blir påverkad negativt och med omtanke att du bryr dig om personen och vill stötta. Var beredd på att du behöver prata om det flera gånger och att det inte alltid är lätt för personen som ev har ett beroende att varken prata om det eller att agera för att bryta sitt beteende.
Hoppas du får fler svar här för jag har själv inte lyckats nå min man i en dialog då han är för djupt i sitt missbruk för att kunna erkänna att han behöver hjälp. Viktigt att veta och förstå är att man kan aldrig få någon annan att sluta dricka, det beslutet kan endast den personen själv ta.

Jag fick ett riktigt konstigt uppvaknande igår. Jag ska ju som sagt separera från min man och flytta i oktober. Jag har under separation inte haft kontakt med hans familj då jag behövt ta lite avstånd för att kunna ta detta beslut om separation. Men jag har funderat lite på detta med hans familj då jag inte kommer och inte vill behöva ha koll på honom nu när jag kommer flytta. Hur mycket han kommer att dricka osv, om han sköter jobb etc. Jag har då funderat att kontakta en person i hans familj för att berätta att hans alkoholproblem blivit värre och att de ska ”ta över” ansvaret för honom, på något sätt vill man ju att någon har koll.. kom då på igår att jag har pratat med denna person om mannens alkoholproblem. Jag kikade i en gammal sms konversation från hösten 2018. Jag skriver då att jag kommit på mannen med att smygsupa, hittat gömda burkar, han dricker med barnen vilket jag då skrev att jag tyckte var helt oacceptabelt. Jag skriver om lögner och svek, att han inte svarar i telefon etc. Jag skrev också att jag skulle flytta till en egen lägenhet. Att han var som två personer, en när han är nykter och en när han är onykter. Jag skrev allt som jag förstod när jag hittade alkoholhjälpen i början av året. Familjemedlemen lovade att prata med honom för att det skulle bli bättre.. Det som är så konstigt är att jag under dessa fyra år bara typ glömt detta och låtit livet fortgå som om inget problem funnits. Snacka om medberoende. Jag kan nu svara på min egen fråga i rubriken till mitt första inlägg. Om man ska vara efterklok så skulle jag ställt ultimatum redan då och tvingat honom ta hjälp osv. Nu är hans problem betydligt större och jag känner mig lite skamsen själv att jag låtit det fortgå samt att jag slösat bort mina år på honom som inte varit ett dugg intresserad av mig, knappt en kram har man fått under dessa år..