av klaraham

klaraham
lör, 2023-01-07 - 19:46

Min partner har problem med alkohol. Jag skulle kalla det riskbruk, har även pratat med alkoholrådgivningen om detta och de har också sagt att det låter som ett riskbruk.
Vid storhelger, semester eller fest sker det alltid igen. Och oron i min mage inför är såklart gigantisk, nu blir det såhär igen. Jag kommer få stå ut med en partner som häller i sig alkohol och sen däckar någonstans eller bara ska fortsätta supa och sluddra runt och blir en helt annan person. Sen vet jag att dagarna efter blir fyllda med ångest och självhat hos honom, och att han aldrig vill utsätta mig för detta igen bla bla. Jag pratar om att han behöver hjälp, han säger mm kanske bla bla. Samma skit varje gång.
Jag står absolut i valet om jag ska stanna eller gå, tänker att livet måste vara mer och bättre än såhär. Men sen är det ju att det är jävligt bra när det är bra. Jag är fullt medveten om att jag inte kan tvinga honom till något, men mitt problem nu är: hur kan jag sluta vara oro och ha katastroftankar - även när det är bra?
Han vill ju bättra sig, och då vill jag tro på det. Går det att bygga upp tillit för någon som ständigt sårar en (pga alkohol och lovord) gång på gång?
Någon som varit i liknande situation?

bella70
mån, 2023-01-09 - 16:34

Har varit där och efter kan jag bara häpna över all energi jag la på detta utan att tveka

Men är det inte barn inblandade så kan du ju välja att stanna men kanske prata med en terapeut?

Stor kram

Åsa M
tis, 2023-01-10 - 23:19

Jag kanske är krass, men att *säga* att man vill/ska bättra sig utan att faktiskt *göra* det är inte värt ett dugg. Jag satt i samma sits och han drack glatt vidare, med regelbundna minnesluckor, panikångestattacker, svammel och röra. Oavsett vilken ambition han påstod sig ha just den dagen eller den veckan.
Lita på handling, inte ord, om det gäller en alkoholist. Det är mitt bästa råd. Och var beredd att fatta tuffa beslut istället för att dras med djävulsdansen.