Min mamma har alltid druckit. 70% av mina minnen av henne innehåller alkohol. Men jag har aldrig sett det som en börda eller ett problem. Min mamma jobbar heltid, har två barn, en lägenhet, en bil och en katt. Vad finns det egentligen att klaga på? Men hon dricker. Hon slår ingen, hon är inte aggresiv, hon sitter i soffan med sitt vin. Och därför har jag alltid ansett att det är normalt. Men ju fler år som går ju mer börjar jag inse att det är inte normalt att klunka i sig minst 1 liter vin per dag. För mig är det normalt. För mig är en mamma som varje kväll är full normalt, det är helt okej, för hon skadar ju ingen. Har dåligt samvete för att jag är så extremt arg på henne. Att hon var förstört min syn på föräldraskap och alkohol och relationer. Men vad har jag egentligen att vara arg på. Har haft en uppväxt bättre än de flesta haft. Hennes vin är hennes sätt att hantera livet. Även om jag hamnat i utkanten.

Hej, jag tycker du har all rätt att vara arg. Att dricka en flaska vin varje kväll gör att man inte är närvarande för sin familj. Man kan inte hjälpa sina barn med läxor, eller stötta om barnen behöver prata. Alkoholen gör en trött och man har ingen energi för att engagera sig i andra, varken för samtal eller att hitta på roliga saker. Man är där men ändå inte... Visst finns det saker som är värre, men att hela tiden vara full är ett svek. Din mamma behöver hjälp av vården för att bli nykter. Dock måste hon vilja det själv. Jag tänker att det du kan göra är att tala om hur du upplever det och uppmana henne att söka hjälp, sen måste hon själv göra jobbet. Men framför allt, du överdriver inte, du har rätt att känna som du gör.