av ale

ale
ons, 2023-03-01 - 19:47

Idag var en tung dag för idag minns jag bara de goda stunderna. I oktober flyttade min sambo och vi skulle vara särbo. Det höll i 3 dagar sen ville han inte mer. Men vi höll kontakten och träffades fram till julafton, sen upphörde all kontakt utan förvarning. Det var en oerhört tuff tid för jag älskade honom fortfarande. Sen en dag i januari så insåg jag plötsligen att jag emotionellt lämnat honom bakom mig. Ångesten, oron, rädslan, klumpen i magen försvann. Jag kunde andas utan att ut-andas. Jag sov på nätterna. Jag slutade vara sjukskriven. Jag slutade gråta på jobbet. Jag började berätta för fler vänner, jag berättade på jobbet. Alla tyckte att jag varit så duktig på att spela oberörd och att dölja det, de hade inte märkt något på mig. Att de inte har sett är mig en gåta men man döljer nog saker väldigt väl som medberoende. Det var plötsligt ok att få gråta hos kollegor och få berätta. Många hade också blivit utsatta för alkoholism och hade egna berättelser att dela. Idag fick jag på omvägar reda på att han kommer resa hela 2023 och han kommer inte hem förrän nästa år och min hjärna gick i spinn av saknad. Tankar av att skulden för hans alkoholism är min, om jag bara inte hade, om jag bara inte hade sagt… Tänk att ett medberoende är så starkt och sitter i och får en att tvivla på sig själv fortfarande, 5 mån senare. Jag kämpar på och försöker landa. Det tar tid och det måste det få göra. Och man måste få sörja den verklighet som aldrig fanns.

kakao
ons, 2023-03-01 - 21:40

Åh! ❤️❤️❤️ så stor igenkänning på detta. Lämnade i julas så lite mindre tid har gått, men just nu river saknaden i mig, tycker även det är svårt när vissa vänner vara tycker att det är ”bra att ha lämnat den skiten, han är inte värd dig etc”. Då vill jag försvara honom, säga att han inte är elak, men att alkoholen gjorde honom det ibland. Anyhow, ville mest bara säga att jag verkligen förstår dig. Och tänker att det blir väldigt tydligt för dig att det är slut om han försvinner iväg så lång tid, det blir definitivt. Men det låter också som att det kanske är bra för dig, att få ännu mera andrum och inte kunna mötas upp när saknaden blir för stor. Kram till dig <3

ale
tors, 2023-03-02 - 12:02

@kakao för mig är det bra att han inte finns i närheten just nu. Vi bor grannar ironiskt nog och kan se in till varandra. Jag kontaktade honom igår men tystnaden är total. Jag är egentligen arg på honom för det han utsatte mig för men likväl så lurar hjärnan en ibland. De blir personlighetsförändrade av alkohol och den förändrade personen älskar jag inte, den personen tycker jag synd om och hoppas han kan bli frisk någon dag. Men han inser inte att han har ett problem och så länge man är i förnekelse så finns ingen väg framåt för ett förhållande. Jag har både bestämt mig för och vill gå vidare utan honom. Saknaden för det som aldrig blev kommer alltid att finnas. Den kan man bära i en liten ficka i hjärtat och låta den vila där.

kakao
lör, 2023-03-04 - 17:16

Jag tycker att det låter som att du är på rätt väg, men det kommer svackor ändå, såklart. Som med vilket förhållande och vilken person som helst. Tack så mycket ❤️❤️ jag är i en svacka just nu och försöker tillåta mig att känna sorg över hans sjukdom och vad den betyder för oss.