Hej, jag behöver råd! Min man jobbar inom restaurangbranschen som tyvärr innefattar mycket alkohol, för det ”ingår” tydligen jobbet..
Dessvärre dricker han alltid mest av alla i sällskapet han är i och blir påtagligt påverkad. Jag blir för det mesta ledsen och ifrågasätter varför han alltid måste dricka så mycket, och ber honom alltid innan ett alkoholsammanhang att inte dricka mest av alla, men det är ju alltid förgäves.
När jag ifrågasätter, storgråter och förklarar vilken ångest jag får över hans drickande vänder han allt på mig?! Han tycker jag ska vara tacksam över att han tjänar större delen av vår inkomst (han är väldigt bra avlönad) o att det är tack vare honom som jag har så glassigt liv som inte behöver jobba heltid osv.. så då tycker han att han minsann ska få dricka när han vill och så mycket han vill…
Jag vet inte hur jag ska få honom att förstå känslan, jag vet inte varför jag får ångest när han är berusad, men jag får det! Det är bara obehagligt o känns otryggt på något vis..
men Hur ska jag bemöta honom när han tycker Jag borde skärpa mig istället? allt för att tillträttfärdiga sin alkoholkonsumtion:(
Så desperat!

Tänker att du beskriver varför du får ångest precis: för att det är otryggt och obehagligt. Det är en relevant känsla då det är precis den miljön som en berusad partner ofta skapar. Din känsla är relevant oavsett hur mycket av eran gemensamma ekonomi han tjänar ihop. Dock låter det som att han själv inte tycker det är ett problem alls, då är det svårt att nå fram. Kanske ni kan försöka ta ett gemensamt samtal med en terapeut som kan vara en objektiv tredje part? För att undvika att ni fastnar i samma diskussion och inte komma vidare.

Restaurang branschen är hemsk, så mycket alkohol som flödar där

Och som vanligt med någon som har missbruksproblem så brukar dom bli arga när vi nuddar vid problemet, framförallt när dom själva är i förnekelse!

Vad vill du? Tänker jag ,hur mycket till orkar du?

Tillägg
Jag får också ångest när min är berusad , en riktigt obehaglig känsla i hela kroppen som jag tror härstammar från min barndom då det ofta blev slagsmål, men tror dom flesta av oss får denna känsla även utan barndomstrauma

Visst är det så att man ansvarar för sina egna reaktioner, men det är inte konstigt att du reagerar kraftigt och med obehag när han är full. Det är obehagligt att se en persons spärrar släppa och personlighet förändras. Det skapar otrygghet och rädsla som är svår att skaka av sig. Jag tror att det vore klokt att tala med en tredje part så ni inte låser er direkt. Och försök att hitta regler som gäller mellan er, som att det blir konsekvenser om han dricker sig full och att du tänker på att dra gränser för dig, inte för honom.

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Min pojkvän, sen ca ett halvår tillbaka, jobbar också inom restaurangbranschen och jag har varit med om liknande situationer. Det är inte förrän nu som vi bor tillsammans som jag märkt vilket problem det här är och hur beroende han verkligen är. Han har uttryckligen sagt flera ggr att han vill/ska sluta och bättra sig för mig, speciellt efter stora bråk. Men nu på senare tid har det vänts till att det är jag som är problemet, han blir arg på mig när jag blir ledsen och orolig för att han dricker. Han säger att han vill ha en tjej med mer driv, för att jag pluggar (han drar också in de mesta pengar) dock tar jag hand om mkt i hans liv, hans hund, pluggar heltid, oerhört intresserad av självutveckling och har stora ambitioner samt har två extrajobb - så det är väldigt sårande att höra det. Och att alkoholen är ett sätt för honom att koppla av och koppla bort för att han jobbar hela tiden, mer än heltid vilket han påminner mig om det ofta. Vet verkligen inte heller vad jag ska göra då jag älskar honom så väldigt mycket och jag vet att han är en bra och fin person innerst inne. Du ska veta att du inte är ensam som känner som du gör, sen tror jag att branschen de jobbar i tyvärr inte kommer att bidra till deras tillfrisknande vilket är väldigt jobbigt att vara medveten om. Man känner sig liksom så hjälplös.. Det är svårt hur man ska bemöta någon som beter sig så men jag tänker att det kanske skulle vara bra att lyfta någon gång när båda är nyktra och i ett bra tillstånd hur mycket det påverkar dig och att sen kanske gå och prata med någon (parterapi) som kan ge en objektiv syn på det hela? Styrkekramar