@bella70
Ja ... med facit i hand så stretade jag på för länge. Men jo, känner igen det där med gräns, om när den kommer.
Känner med dig. Tror det är rätt vanligt, man försöker och försöker och försöker ... Att vända ut och in på sig liksom till absurdum.
Men nu har jag "bara" mig själv.

Sköt om er.
💕

@lindaab
Det är helt personligt.
I mitt fall så skulle jag ha lämnat långt tidigare men jag kan också se att det var en process i mig själv som jag behövde bli färdig med. Jag försökte tidigare med föll tillbaka igen.
Var rädd om dig.

@bella70 Ja jag tror du har rätt, gränsen är nog passerad för längesedan. Men man hoppas så, blir besviken och hoppas igen.
Pendlar så mellan att vara arg,ledsen,besviken,orolig. Men framförallt frustrerad och trött på löften som aldrig hålls

@Tröttiz Ja man vänder ut och in på sig hela tiden. Känner att jag ger allt jag kan, men får brödsmulor tillbaka. Jag slutade nog orka för längesedan egentligen…
Sen kommer löften, hoppet och lycka. Tills den grusas igen.
Man blir så frustrerad över att inte nå fram eller kunna påverka.
Och att man är så svag, inte lyckas sätta tydliga gränser och hålla dem.

@Snödroppen Ja det måste vara någon inre process. Har också lämnat och gått tillbaka flera ggr.
Får dåligt samvete, mår dåligt och saknar. Men man mår inte bra i relationen heller när löften ständigt sviks. Och stressen över vad som kommer hända.
Försöker prioritera mig själv och mitt mående. Men har inte så mycket ork kvar, han tar all.
Tack 🙏🏽

@lindaab
Jag nådde nån slags botten en gräns där nog är nog. Jag var tvungen att överleva själv och bestämde mig för att NU är det min tur och jag har rätt att må bra och ha det bra.
Det var tungt att möta sig själv med alla känslor efteråt men jag bad om hjälp och var 100 procent öppen med det stödet jag fick.
Du har rätt att må bra, du är värdefull, ditt liv är värdefullt. Vi lever så kort tid på jorden. Det är kanske dags för dig att gå framåt i livet? Sätta gränser, må bra. ❤️

@Snödroppen Ja, jag brukar ju bo hos honom varannan vecka. Ibland är han full när jag kommer från jobbet, men oftast bara lätt berusad och nyktrar till under kvällen. Fredagar brukar vara värsta fyllan, men sen lugnare tills jag åker på måndag. Han dricker aldrig öppet framför mig. Men för 1,5 vecka sedan fick jag bara nog. Åkte därifrån, tog alla mina saker. Tom de jag brukar lämna när jag inte är där varannan vecka. Lämnade tom nyckeln. Klarade av att inte svara i telefonen på några dagar. Men han ringer konstant och smsar. Nu har vi pratat sedan i onsdags, men han är full dygnet runt.
Han skadar sig, ramlar, hamnar i slagsmål osv. Nu ringer han och vill inte leva utan mig. Jag har sagt att jag inte kommer tillbaka förens han har nyktrat till och sökt hjälp.

Men så jobbigt att se och höra honom.
När jag är där försöker han iaf, och han lagar mat och städar. När jag inte är där är allt bara fylla och missär.
Men förstår att jag inte kan rädda honom. Men hjärtat gör ont.

@lindaab
Vill du leva så, om du är 100 procent ärlig mot dig själv?
Han kommer förmodligen fortsätta lmsitt liv så om du lämnar honom också, i bästa fall så "vaknar" han upp och ser/känner konsekvenserna av sitt missbruk.
Vad är tuffast, att leva kvar i det eller att lämna?