Att lämna någon man älskar...

för era ord <3! Allt går bra för mig, jag håller fast vid mitt beslut även om det finns stunder av tvivel! Att skriva och läsa här ger mig så mycket! Man bearbetar när man skriver och lär sig så mycket av alla kloka människor här på forumet när man läser andra berättelser och synpunkter!
LillaAochO: vet inte ditt liv och din historia men kan tänka mig att du liksom många andra här lever ihop med en alkoholist! Om du tänker ”helikopterperspektiv”: vad blir svårare om du lever ensam med dina barn? Och tvärtom vad blir lättare? Skriv en plus och minuslista och lägg dem som på en vågskål! Du och dina barn förtjänar att ha det bra! Har skrivit en hel avhandling om mig själv och vad jag behöver :-) var så svårt i början för jag insåg att jag inte hade en aning, hade liksom aldrig tänkt på det!
Ett riktigt gott nytt år till er❤️

det känns mycket bättre! Står fast vid mitt beslut att lämna! Ser allt mycket klarare nu! När man är mitt i något, som dessutom tar mycket kraft och energi, är det så svårt att veta vad som är rätt och fel! Det var dock helt rätt för mig att lämna! Nu är jag trygg, livet är stabilt, jag är gladare och piggare! Mitt förhållande tog verkligen mycket mer än det gav! Tack för din omtanke <3

att träffa honom en stund igår! Hur dum får man vara! Trodde hans dragningskraft på mig var borta men ack va jag bedrog mig! Nu sitter jag här igen och tvivlar på mitt beslut och saknar en massa saker! FAST det kom fram att han ljugit om att han äter antabus! Han dricker inte sedan en månad tillbaka, sant! Men utan hjälp av antabus och då är risken överhängande att han börjar igen! Men se till vad jag gör istället tyckte han och tittade mig bedjande i ögonen! Han har haft nyktra månader/perioder förut! Visst bra att han inte dricker men dessa förbannade lögner driver mig till vansinne! Blir galen på mig själv! Var på KBT så sent som i torsdags och kände mig urstark! Varför har han sådan dragningskraft? En man som sårat mig så mycket, som ljugit mig otaliga gånger rakt upp i ansiktet!, som sagt så kränkande saker! Och som fortsätter ljuga fast man serverar konkreta bevis och fast han VET hur mycket det sårar mig! Sprang en mil i rasande tempo på morgonen, smakade blod i munnen! Fick meddelande från honom förut, han ville åka på utflykt imorgon! Tackade nej! Men var är min trygghet och säkerhet som jag VET att jag kände i förrgår? Bortblåst!

Tänk om man hade lika ”lätt” att se på sin egen situation som när det gäller andras! Jag ska stå upp för mig själv!

hoppet om att man själv skall åstadkomma förändring får en att känna sig värdelös när det aldrig blir så! Det är HAN som skall åstadkomma förändring! Det måste vi komma ihåg!

Förför vet jag inte! Men jag älskar den han är när han är nykter väldigt mycket! En helt annan person är han då....fast ändå inte! Man är ju en person liksom! Har insett att jag måste hålla mig borta från honom helt enkelt! Han är inte bra för mig! Märker också att han får mindre respekt för mig allteftersom tiden går! Oförtjänt egentligen eftersom jag är en lojal, ärlig och trofast person! Men kan förstå att han gör det eftersom jag förlåter, förlåter och....förlåter! Sånt som inte många skulle förlåta! Han tror han vet de rätta orden men jag märker att jag har tagit mig framåt! Hans ord om kärlek, förändring och gemensam framtid gör inte samma intryck på mig längre! Jag är mer realistisk och kritisk nu! Skönt! Går i KBT och jobbar med mig själv! Hoppas du hittar balansen och var din gräns går! Jag börjar känna att jag är på rätt väg!

Det har gått sådär! Ett kort möte för några veckor sedan raserade min styrka som jag byggt upp! Han fortsätter köra sin verbala ”övertalningskampanj”! Jag har stått emot och låtit bli att träffa honom nåt mer! Och jag fortsätter jobba med mig själv men tvivlar mycket! På honom och på mig! Börjar nog skaffa mig normala referensramar i alla fall! Jag har värsta influensan nu och är helt däckad men inte att han frågar om jag behöver hjälp med något! En skitsak på det stora hela men en skitsak som säger ganska mycket om vårt förhållande! Jag reagerar mot detta, bra! Hade jag inte gjort innan! Jag börjar sätta mina egna behov i fokus, bra! Tack för att du bryr dig Foppalop, betyder mycket❤️ Hur går det för dig?

Har hållt mig borta från honom sedan första advent sånär som på ett kort möte för en månad sedan! Ett kort möte som orsakade stora bekymmer känslomässigt! I natt ringde han och sms:a flera gånger! Full såklart! Svarade yrvaket på första samtalet då jag trodde det var sonen som skulle hämtas! La på och satte på ljudlös! På morgonen fick jag ett väldigt argt och elakt sms som kan sammanfattas med att JAG är elak och spelar med hans känslor som inte svarar! Mitt i natten! Nu är det NOLL kontakt som gäller! Tycker inte ens om honom längre! Egoistisk som få, omtanken är obefintlig! Nu är det framåt och vidare som gäller! Borde tacka honom för att han ”gav” mig min styrka tillbaka genom sitt beteende under veckan som varit! Frisk från influensan, beslutsam och arg är jag?? Trevlig helg till er andra som kämpar❤️

som du säger nummer ett i våra liv är vi! Tror det är bra för dig att ni inte har kontakt! Även om jag förstår att du känner dig bortvald! Ställer bara till det känslomässigt att hålla kontakt! Nolltolerans för min egen del nu när det gäller kontakt! Kram

Har varit iväg och jobbat intensivt med ett jobbprojekt i tre dagar! Ikväll åkte jag hem! Kom på när jag satt där i bilen att jag gått upp i mitt jobb med glädje och iver! Haft roligt, fått mycket gjort och träffat trevliga människor! Fick ett sms från mitt ex någon av dagarna men raderade utan att svara och tänkte inte mer på det! Skönt! Jobbar på med mig själv och mitt inre! Skall inte hamna där igen med överansvar och andras problem som blir mina! Ett löfte till mig själv, ett ultimatum!

Funderar mycket över var gränsen går, min gräns! Vad är lagom? Tidigare tänkt mycket på och försökt att sätta gränser runt mig själv! Blir ju som ett mantra och en daglig kamp när man ex är i ett förhållande med en alkoholist! Nu är jag själv och kan dra mina gränser utan motstånd eller i panik, sorg och ilska! Jag kan liksom helt lugnt bara göra det...om jag bara vet var den går! Vet att jag är en empatisk person men lagom är liksom bäst! Kämpar med att förstå vad min magkänsla är! Lyssna inåt säger dom som vet! Beklagade mig till en nära vän: jag vet inte vad min magkänsla säger! Jo då lätt sa hon, det är i 99 fall av 100 det första du känner/tycker/tänker när det händer något, din spontana reaktion och känsla! Jaha men hur vet man att det är ”rätt” reaktion? Vadå ”rätt” reaktion frågade hon! Din reaktion är rätt för dig och då är den ju rätt, den är ju du liksom! Jaha jag får träna på att snappa upp vad jag känner spontant och lyssna på det! Vet att jag också måste träna på att agera inte bara reagera! Mycket att vara människa!

Tack för dina kloka ord! Träna på de små sakerna låter vettigt och klokt! Dina sista rader träffar mig extra mycket! Att lugnt och fint bara kunna hålla upp en hand och säga nej! Det vill jag träna på och lära mig! Jag protesterar våldsamt när det gått alldeles för lång och då blir det så stort, ofta fel och man själv får bära hundhuvudet på nåt sätt! Tack!

Pratade om min barndom! Hemsk gammal byk, jag har lagt det bakom mig sa jag! Tror du den påverkar dig idag frågade hon! Vill inte prata om den gamla uttjatade skiten sa jag, vill se framåt, komma vidare! Finns inga genvägar, packa upp det du har i ryggsäcken, titta på det! Varför bära på något tungt i onödan? Lever dina föräldrar frågade hon! Jo då dom finns där som sticksiga tröjor! Stå upp för dig själv och prata med dem, för din egen skull! Inte för deras skull utan bara för din egen skull! Bättre att se någon i ögonen idag och säga hur man känner än att skälla på en grav imorgon! Tycker det är konstigt att inte mina föräldrar ställer några frågor eller bryr sig sa jag! Åter igen, bara dig själv du har kontroll över! Ta makten över ditt liv och styr det dit du vill! Om ditt liv är en bilfärd, vill du då sitta bakom ratten eller vill du sitta i baksätet? Ska träffa min pappa om några dagar! Är så sjukt irriterad på honom jämt! ”Låtsas” jämt att jag stör mig på hans sätt att prata, äta och gestikulera! Men jag vet egentligen att det är annat som ligger där och pyr! Hans veka martyrskap under min barndom, hans offermin när mamma ”var konstig”! Vi ska ta en biltur han och jag, och jag skall köra! Nervöst!

Barnen har fullt upp med sina egna liv och jag har inga planer! Skönt och självvalt men...ensamt ändå! Gäller att mentalt förbereda mig och stålsätta mig om mitt ex ringer eller sms:ar! Ingen kontakt har jag bestämt! Har lagt upp en strategi för hur jag skall hantera när jag känner mig ensam:
Tänka på nåt kul jag gjorde förra veckan och sen tänka på nåt kul jag har planerat framåt! Just nu ensam men är det inte alltid! Och sen göra något praktiskt här hemma så jag kan känna mig lite nöjd med min ensamma kväll trots allt! Städa badrummet ordentligt får det bli!

Känns bättre nu! Så skönt att ha stöd här av människor som förstår! Har tänkt på det där med ensamhet i tvåsamhet! Kände mig ofta ensam och framförallt otrygg i mitt förhållande! Kram och tack

och en ganska ensam och tråkig helg har passerat! Lite stolt och nöjd med mig själv: motionerat mycket, jobbat lite, städat lite OCH jag svarade INTE när mitt ex skickade sms ”jag saknar dig så det gör ont i hjärtat” i lördags! Raderade, blundade och TÄNKTE bara ”jag saknar dig också” fast skrev inte ett enda tecken! Sen tänkte jag också på allt som jag slipper vara med om nu! Imorgon ska jag på biltur med min far, vi ska åka 10 mil till en annan stad tillsammans och jag skall sitta vid ratten på mer än ett sätt! Jag skall klara detta och inte fega ur mer! Inte konfrontera honom utan bara helt lugnt säga hur jag känner! Skall också fråga lugnt och vänligt (inte konfrontativt) om han någonsin funderar över hur jag känner och mår!

men det är en början! En början på att ta plats och stå upp för mig själv! Verkar som han har ett lager teflon över sig, min pappa! Verkar aldrig rannsaka sig själv! Han klagar alltid över att inget av hans barn kommer och hälsar på, så även under vår biltur i tisdags! En bra öppning för mig! Normalt sett brukar jag linda in det i ”att alla har mycket med jobb och barn”! Inte den här gången! Jag svarade med en fråga: har du nånsin funderat på varför? Oh ja sa han, men jag kommer inte fram till något! Jag är ju bara snäll, sa han! Jag känner att jag hade en väldigt jobbig barndom och att ni som var vuxna tog enorm plats och fokus som vi barn borde haft! Det känner jag av fortfarande! Järnridå ner och han markerade att samtalet var slut, han fick inte det svar han ville ha! Han låtsades inte höra utan började prata om annat! Det är när man själv tar plats som man märker hur andra är! Tänker stå på mig och öppna käften fler gånger! Kändes skönt att göra det även om han inte svarade upp! Det är ju HANS val! En början på något nytt även om det inte gick riktigt som planerat! Trodde ändå det skulle bli något slags samtal, bra eller mindre bra!
Fortsatt noll kontakt med mitt ex, bra! Hjärtat längtar emellanåt men påminner mig själv om att han är inte bra för mig!

Miss Lyckad! Vad peppad jag blir av ditt inlägg??❤️ Blev så glad av att läsa det! Du är så klok och har gjort ett klokt val i ditt liv! Nej, som Du säger, varför sitta fast i alkoholträsket? Eller i något träsk överhuvudtaget som inte är ens eget! Man har ETT liv (troligtvis)! Varför slösa bort det genom att vara ledsen och olycklig! Som sagt tack för dina ord, kommer att ha dem med mig imorgon och alla andra dagar! Stor kram till dig och alla andra som kämpar med sina liv❤️

Det mesta hanterar man genom ett reflexmässigt/vanemässigt reaktionsmönster, ett beteende! Även när det händer extraordinära saker så ligger dessa reflexmässiga reaktionsmönster och styr hur jag agerar! Man gör som man brukar, nästan och ofta utan att vara medveten! Man har ”lärt” sig under barndomen och fortsatt lära sig sen med! En del, ex jag själv, styrs nog mer av dessa mönster! Nu vill jag förändra vissa beteende och reaktionsmönster som jag har eftersom jag märker att de inte är bra för mig! Svårt är det! Har fått ett verktyg, en slags manual som jag ska fylla i! Hur fånigt och flummigt kändes inte det i början? Jätte...men jag gjorde det! När det händer något som jag måste/bör/vill reagera på så skriver jag ner:
1. Vad tänker jag nu?
2. Hur känns det i kroppen?
3. Vad vill jag göra spontant?
Istället för att göra något spontant så tar jag time-out och funderar över om jag kan eller bör göra på nåt annat sätt! Jag tar en liten diskussion med mig själv så att säga! I början tog det mycket tid men nu går det lite mer av bara farten! Den bästa upptäckten är faktiskt time-outen för då kommer man på både ett och annat! Innan reagerade jag mer spontant eller......impulsivt! Och så nyttigt att faktiskt tänka på vad man tänker och känner! Innan kunde jag bara känna ett obehag! Nu jobbar jag med att ta reda på VARFÖR jag känner obehag! Håller jag på att göra något jag inte vill? Gjorde någon mig ledsen nu? Säkert en självklarhet för många men jag måste göra som det lilla barnet: lära mig! Och så fick jag ett så bra råd här på Forumet: träna på de små sakerna först! Så det gör jag! Flummigt var detta inlägg kanske men är så lycklig över att se små resultat med mitt projekt ”Mig själv”! Trevlig helg! ❤️

man kan bara förändra sig själv! Man märker dock att människor svarar/reagerar annorlunda om man själv agerar på ett sätt man inte brukar! Tack för lycka till, så värdefullt med pepp och stöttning! ?

har haft en helg med extra mycket alkohol har jag förstått! Han har bombarderat mig med sms och samtal ? Inte svarat honom men det är jobbigt och hjärtslitande! Känner mig som jordens största svin eftersom det var ”snälla” och olyckliga sms! Tycker så himla synd om honom! En fin människa som slösar bort sig själv! Nu är det söndag, han dricker aldrig den dagen! Vet att han mår skit av att ha slösat bort helgen och också över allt han skrivit till mig och kanske även till andra! Känner mig tung i sinnet och ledsen över allt som inte blev som man tänkt och hoppats på! Känner verkligen att allt hopp för oss är ute! Skönt på ett sätt men också så sorgligt!

för stöttning? Gör mig lite lättare om hjärtat! Många kramar

Det har du rätt i! Man får inte heller blanda ihop sina känslor av medlidande/tycka synd om med kärlek! Kärlek är så mycket mer och för mig är grundbultarna tillit och trygghet! Det hade jag inte alls med honom! Sen tror man ju gärna att bara han slutar dricka så blir allt bra! Tror inte det är så lätt! Mångårigt missbruk ger själsliga skador så det är en lång väg tillbaka! En lång vägg till att vara en kärleksfull och jämbördig partner som kan ge och ta på ett balanserat sätt! Kram

Resan i mitt inre fortsätter! Har ofta ont i magen och en gnagande känsla i samvetet! Diffust utan någon egentlig anledning! Har alltid varit så och har bara låtit känslan vara där utan att fundera över varför! Nu har jag gjort det mycket den senaste tiden! Jag har burit på detta i alla år helt i onödan tror jag! Jag har inget att ha dåligt samvete för, inget viktigt i alla fall! Dåligt samvete för saker som verkligen INTE är mitt ansvar! Dåligt samvete för att pappa känner sig ensam, för att mamma är sjuk och inte tar sin medicin, för att...listan kan göras lång! Försöker förstå min komplicerade relation till mina föräldrar! Tycker inte om dom, dåligt samvete för det! Men är det så konstigt egentligen att jag inte gör det? Två människor som visserligen satte mig till världen! Tackar för det, positivt eftersom jag tycker om att leva! Sen har de bara varit som ett ok runt halsen med sina problem som de inte drar sig för att lasta över på sina barn! Vet inte vad jag skall göra med dessa känslor! Bryta kontakten? Vet inte om det är någon bra idé! Ska ha kalas för ett av mina barn nästa vecka och känner för att helt enkelt strunta i att bjuda dom. Varför ska dom va med? Låtsasmormor och låtsasmorfar som aldrig gjort något av det som mor-och farföräldrar brukar göra! Allt har jämt kretsat runt dom och deras problem! Tagit fokus och plats från barn och barnbarn! Kan rent ut sagt känna avsky när jag tittar på dom! Vill att de ska va normala men de blir ju f-n aldrig det! Ni som liksom jag har föräldrar som inte har varit mamma och pappa fullt ut eller ens halvvägs, hur gör ni? Hur hanterar ni detta? Känner att det är en flod som svämmar över inom mig! När man väl börjar erkänna hur man innerst inne känner går det inte att stoppa längre! Var går gränsen för empati? Är ju synd om dessa sjuka människor som jag har till föräldrar! Men det är ju faktiskt lite synd om deras barn också! Eller?

för att du delade dina upplevelser Ullabulla! Ja så trist att känna så för sina föräldrar och samtidigt...ännu tristare att lägga locket på och kväva sig själv! Orkar inte göra det längre! Anförtrodde en vännina hur jag kände! Hon (har friska föräldrar) sa men dom är ju sjuka och kan inte hjälpa det riktigt! Nä men inte jag heller! Jag var ett barn och skulle va vuxen på nåt sätt! Så extremt självupptagna och skuldbeläggande är dom och har alltid varit, i stort och i smått! Jag har börjat lätta på trycket och fräsa ifrån när de uppför sig ”sjukligt”, det är faktiskt skönt! Även om man inte får någon frisk respons så är det ändå skönt och befriande! Funderar också mycket och ofta på hur det har påverkat mig i min mammaroll! Har jag ”fört över” något på mina barn? Jätterädd att beteenden ska gå i arv och att mina barn har tagit skada! Även om jag vet att de har haft en helt annan barndom än vad jag har haft!

för kloka ord och energi! Ja att bli vän med sig själv är nog grunden till mycket! Att visa sig själv respekt och att lyssna på sig själv! Känner precis som du att respekt är något man förtjänar! Och kärlek är ju något som byggs upp av kärleksfulla handlingar!

fick jag sms modell onykter från mitt ex! Nu är det inte ens svårt att låta bli att svara! Tänkte och kände bara nä varför ska jag svara på sånt? Saker (snälla den här gången) som han skriver på fyllan betyder inte ett skit! Vare sig han skriver snälla eller elaka saker så kommer det från en onykter person! Ägnade lördagen åt utflykt med tjejkompis och söndagen åt mina barn! Balans i tillvaron tillsammans med människor som jag älskar och som älskar mig tillbaka...på riktigt! Vi ger och tar! Känner mig stark och tillfreds för tillfället! Får passa på att njuta av det! Min mamma är dålig just nu men det kryper inte in i märgen som det brukar göra! Åt god söndagsmiddag med mina barn och en svärdotter igår! Vi skrattade åt eländet med mamma/mormor tillsammans! Inget elakt skratt utan bara svart humor med värme och distans! Så glad över min lilla familj! Även om det saknas en man, en mormor och en morfar så har jag en familj som jag hör ihop med❤️

Jobbar med mig själv och mina mönster och beteenden, utåt sett ”den goda, ansvarstagande och duktiga” men inåt...en överansvarstagande självutplånande människa! Hade kalas idag för min yngste son. Går ju i KBT och har lärt mig så mycket den senaste tiden om mig själv! Kalas som sagt men jag ser allt med lite nya ögon! Vad är det för roll och ansvar jag har tagit på mig? Jag kan inte ens ha en så enkel sak som ett kalas utan att få ångest! Men viktig insikt: ”tagit på mig ansvar” inte ”fått”! Flera bjudna men mentalt objudna gäster på detta kalas! Men hjälp, kände jag, min son fyller år, det handlar inte om er idag (min mor och far) Tittade på min son men ”KBT-ögon” och undrade om han verkligen kände att det var hans dag idag! Hoppas det? Min son: så fin, så snäll, så ödmjuk! Eller är han mor sin upp i dagen? Bjöd min mamma och pappa fast de inte ger, bara tar! Min far försökte provocera mig med sina självömkande kommentarer! Brukar igonera, låtsas att jag inte hör! Inte idag, sa emot, påpekade att saker och ting är hans ansvar, inte mitt! Skönt på ett sätt men så tittade jag på min son och undrade inom mig: handlar kalaset om hans födelsedag, hans osunda morföräldrar eller...om hans mors process att sätta gränser runt sig själv? Så rädd att saker ska gå i arv! Tror han fick en bra kväll, min fine son, men är inte helt säker? Försökte vara en kalasmamma men nu är kalaset slut, jag har hoppat i joggingdressen och känner att livet är tungt! Hoppas ni alla får en fin påsk! Kram

för respons och lästips! Ska läsa med stort intresse! Läser ofta dina inlägg: så kloka, visa och de inger sådant hopp om en själv! Önska dig också en fortsatt trevlig helg! ?

så handlar det inte om det materiella! Det handlar heller inte så mycket om sönernas här-och-nu liv, de har haft och har det jättebra med mig och även sin pappa! Det är mer det där diffusa som har med beteende, relationer, gränssättningar att göra som jag är så orolig för! Jag vet att jag har lärt dom allt om rätt och fel, läsa läxor, borsta tänder, bra kompis mm mm! Ja du vet, allt sånt där som är lite mer konkret och självklart! Men vad har de lärt sig av mitt beteende/mönster när det gäller ex mina föräldrar? Framtiden får utvisa! Yngste fyllde 18 år nu i veckan. Alla tre sönerna bor hemma, inte så länge till kan man förmoda! Men de ska få se på och lära av en mamma som sätter gränser mot energitjuvar den här sista tiden hemma! Pratar öppet med dem om det mesta! Så hoppas jag de flyger ut och är redo för livet och inte har samma långa startsträcka som sin mor! Tack för dina peppande ord! Kram

även denna helg när exet sms:a och ringde som en galning! Elaka och taskiga saker under del ett av påsken! Vädjande och ledsna under del två! Helt uppenbart var han berusad hela påsken! Funderar på att blockera honom men har svårt att ta det steget! Tänker att jag ska klara det ändå, att jag tränar på att vara stark och motståndskraftig! Men innerst inne handlar det nog om att jag vill veta om jag finns i hans tankar! Och det gör jag ju.....åtminstone när han är berusad! Får aldrig något sms eller samtal en helt vanlig tisdag kl elva! Så egentligen kunde det kvitta att höra ifrån honom! Försöker vända till mig själv och förstå mig på mig själv, det är ju det jag skall ägna mig åt nu! Inte att förstå mig på honom! Att förstå varför jag ser elaka sms som ett tecken på att jag finns i hans tankar! Tänker ju så klart inte så just när jag får dessa sms men kontentan av det hela blir ju det! Vill väl så gärna att han skall inse vad han har förlorat! Dags att inse att jag inte är en person för honom utan massor av funktioner: döva ensamheten, ångestventil, allmän hjälpreda mm mm! Nöjd i alla fall att jag inte gav minsta lilla tillbaka! Skrev inget, tog inte emot någon ångest, gav inte av min energi och gav heller ingen näring åt saker han skrev! Han kammade noll! Skönt!

till pluspoler, så himla bra formulerat! Är ju precis så det är! Jag kan inte heller riktigt sortera vad som är plus och minus märker jag! Man har vant sig vid saker som man inte borde! Blir också så obekväm och känner mig till besvär över att ta emot! Var på tippen idag och slängde skräp och en vänlig man hjälpte mig med en tung sak! Obekvämt, kände mig dum för att jag åkt dit och inte riktigt tänkt på att jag skulle få det över containerkanten! Han verkade bara glad och bekväm med att göra denna lilla insats! Jag blev glad men obekväm! Så dumt! Men tror att jag tränar upp många saker genom att göra min ”KBT manual” (vad tänker jag nu, hur känns det i kroppen, vad vill jag spontant göra mm)! Tack för dina ord Ullabulla ?

lockar man till sig när man är obekväm med att få och ta? Jo de som ÄLSKAR att BARA ta och få! För de människor som både vill ge och ta är väldigt obekväma med att inte få ge och att man inte är bekväm med att ta emot vänlighet och generositet! De vill ge till någon som tar emot med glädje utan att bli besvärad! Underbart att kunna ventilera och diskutera med er kloka människor här på forumet! Här ger och tar vi och är bekväma med det :-) ❣️

Utbrast min friska och ej medberoende bästa väninna med sorg och frustration i rösten när jag berättade om exets sms:ande i helgen! Jahopp det var en frisk människas syn på det hela! Kröp i mig av ett hemskt obehag när jag insåg hur det är ställt med mig! Jag fattar inte riktigt när jag blir förnedrad! Och efter en stund kände jag: men jag KAN läka och bli en frisk människa! Vilken lättnad att inse det...på djupet! Jag kan och håller på att jobba med mig själv! Så.... jag gick från extremt obehag till skön lättnad på typ tio minuter! Går nog framåt i alla fall även om insikter känns som en rejäl kalldusch ibland! Känner att jag håller i rodret, styr inte spikrakt men ändå framåt!

Så hemskt just när man fattar att man lider av någon slags felkodning och inte riktigt vet vad som är normalt! Eller minus blir plus...utan att man riktigt fattar! Och heja dig också MCR.. du är stark och kämpar! Läser alltid dina inlägg! Kram

och tack för dina ord, de bidrar absolut med massor av gott :-) Intressant likhet! Känner precis som du, blod är inte tjockare än vatten! Mina barn har en bonusfarmor (deras farfars nya fru)! Hon är verkligen världens bästa och goaste farmor fullt ut fast det inte finns någon biologisk koppling! Hon älskar mina barn, engagerar sig, bryr sig! HON har varit med mig genom åren på skolavslutningar, aktiviteter, tävlingar mm, något som mina föräldrar aldrig brytt sig ett dyft om! Fattar bara inte hur man kan vara så komplett ointresserad av sina barn och barnbarn! Så svårt att förstå och tackar min lyckliga stjärna att jag inte alls har blivit som dom! Många spår har uppväxten satt men inte på det sättet i alla fall! Du skriver att du kanske har blivit lite känslokall av din uppväxt! Jag har snarare blivit könsloplus tror jag! Det har gjort att jag ex i ungdomen inte riktigt kunde hålla isär att vara kär och tycka om! Blev ihop med killar, trodde jag var kär men var nog i själva verket ömhetstörstande och behövde bekräftelse! Hade fått på tok för lite kärlek och omsorg som barn! Har fått jobba jättemycket med att kunna bekräfta mig själv och med min självkänsla! Ett arbete som fortfarande pågår! Men det går framåt! Samåkte med min pappa idag! Kände hur jag var på väg att få en riktigt hemsk migränattack! Sa till honom att jag måste ta mig hemåt snabbt och ta medicin! Efter fem minuters tystnad säger han: värst va du är tystlåten och sur! Eh? För ett tag sedan hade jag fått dåligt samvete och trotsat migränen och kallpratat! Nu satt jag som sagt bara tyst och hade ont! När han sa det där med sur tittade jag bara på honom och sa: är du trög eller jag sa ju att jag har migrän, jag ORKAR inte prata! Brukar inte kalla folk för trög men det brast för mig, empatin är helt nollad hos den gubben! Tjurig blev han men jag känner att jag verkligen inte bryr mig! Tack för pepp och styrka <3

Kände jag mig i helgen! Trädgårdsarbete och röjning ute på lördagen! Märker hur bra jag mår av fysisk aktivitet utomhus! Söndag bjöd jag barn och respektive på middag och vi satt utomhus och njöt av årets första värme! Mitt ex skickade ETT sms på lördagkvällen. Han började med att påpeka att han var nykter och det märktes att han talade sanning! Skrev fint om hur mycket han saknar mig och oss! Vad tänkte jag: hur ska jag hantera detta? Ska jag svara nu när han är nykter? Är jag elak om jag låter bli?
Vad kände jag: empati med honom, tycker så synd om honom, ledsen, kände saknad! Ont i hjärtat!
Vad ville jag spontant göra: svara eftersom han var nykter och snäll!
Tog Timeout i en timme, tänkte fram och tillbaka, vägde för och emot, hur blir imorgon om jag svarar? Fler sms och så är jag snart tillbaka på ruta ett! Kör allt igång igen? Ja troligtvis! Men han är ju nykter! Jo denna helgen men påsken berusad hela helgen och nästa helg också kanske!
Slutsats: svarar inte!
Nöjd med mitt beslut igår och nöjd idag!

förra helgens beslut nu! För igår kväll fick jag sms modell berusad igen från mitt ex! Sett över de tre senaste helgerna har HAN varit full, nykter, full! Jag å min sida har inte svarar på något från honom! Sååå min slutsats av detta: JAG har hållt en jämn kurva och INTE åkt hans berg-och dalbana! Puh äntligen börjar det bli bra ordning på mitt egna beteende! Har klagat över att han är impulsiv men lärt mig om mig själv att jag också är det fast på ett annat sätt! Nu tänker jag och agerar mer med helhets- och framtidsperspektiv! Inte för att det går med automatik....än ?

Var på KBT igår och vi pratade om hur man anknyter till människor! Det ska jag jobba vidare med! Är man trygg...
Eller är man utåtagerande och känslostyrd
Eller är man försiktig och återhållsam..
De flesta är trygga men kanske drar åt något håll. Tänker på de förhållanden jag haft! Män som tagit mig med storm, varit väldigt ”på”, blivit väldigt ”kära” i mig (läs behövt mig mycket)! Jag har dragits med för att de har velat så mycket utan att tänka på mig själv och vad JAG känner! Jag har varit en person som mest utgår från andras behov, överempatisk, reflexmässigt tänkt på den andre personens behov innan jag tänkt över mina egna! Fick en dejting-förfrågan förra veckan. Kände att jag inte ville/var redo/kände för det! OCH jag förmedlade detta på ett bra sätt (vill jag tro)! Hade det varit för nåt år sedan hade jag inte ”kunnat med” att säga nej, av rädsla för att göra honom ledsen! Men JAG känner inte för att dejta och sa ifrån! Bra! Jag har INTE heller tvivlat på detta lilla beslut efteråt! INTE tänkt: blev han ledsen, var jag elak och otacksam, gick jag miste om nåt? Skönt!

Vet inte varför men kunde inte tänka på något annat än mitt ex igår! Längtade, saknade, tänkte på allt vi har upplevt tillsammans och kände mig så oerhört sorgsen! Kanske sorgsen just igår för att det var i april för ett antal år sedan vi träffades! Vi blev galet kära, svävade på rosa moln och var så lyckliga! Så ovetande! Kanske var sorgsen för att jag var ute och sprang på ”vårt” ställe igår?! Där började vi dejta, så mycket fina och söta minnen! Brukar springa där men just igår sprang jag och bölade så jag knappt kunde se nåt!
Igår hjälpte inga ”KBT övningar” alls! Försökte verkligen men gav upp och bara lät mig själv vara ledsen! Undrade om han saknade mig och tänkte på mig, kanske var det ”telepatiska” känslor och tankar?! Eller förresten så var det nog bara jag som vill att det ska vara så! Fick till och med för mig att det hade hänt honom något och att jag kände på mig det på något sätt! Deppigt värre! Kändes inte ens härligt med våren som jag längtat så efter! Så glad att man kan skriva sina tankar och känslor här! Ingen annan kan förstå hur det är att avsluta ett förhållande på grund av alkohol, inte på grund av att man inte älskar! Att lämna någon man älskar....! Men, kan de säga, hade ni varit rätt tillsammans så hade han slutat, för din skull, för er skull! Gör så ont när någon säger så, pratar därför aldrig med någon om detta längre, jag pratar här istället! Idag är en ny dag, får försöka ta nya tag! ?? ?

rätt så lika allihopa verkar det som! Alkoholen verkar ”göra” samma skada!
Linda: som du säger man får nog tillåta sig att sörja!
Foppalop: önskar dig innerligt lycka till med nystart! Håller tummarna stenhårt för att du får det som du vill ha det denna gång! Var rädd om dig själv!

och sms från mitt ex på Valborg och första maj! Svarade inte! Gjorde min KBT! Vad tänkte jag? Jag förtjänar verkligen mer än fyllesamtal och fyllesms! Jag saknar honom och tänker på honom ofta spik nykter! Han verkar komma på att jag existerar när han dragit i sig alkohol och känner sig ensam! Vad kände jag? Typ ingenting...faktiskt! Trots några riktigt tunga dagar i veckan så kände jag bara: Näe jag vill inte prata med honom! Vad ville jag spontant göra? Låta bli att svara! Tog min lilla time-out men kom fram till samma: inte svara!

tack för duktig <3 det är du med! Har hjälpt mig mycket att bena upp känslor, tankar, hur jag brukar agera och vad jag kan göra annorlunda! Men gudarna skall veta att man får lägga tid på det! Hjärnan kokar över ibland känns det som :-) kanske går det automatiskt i framtiden! Kram tillbaka

så stärkande att få din och andras respons här! Det är mycket den responsen tillsammans med mitt ”självarbete” som får mig att klara av att stå emot! Börjar sakta men säkert känna ett egenvärde och att jag förtjänar att ha det bra! Som sagt tack för ditt svar och för allt du delar med dig av här på forumet! Man lär sig så mycket av varandra här tycker jag!

tog det två år att ta mig till den punkten gentemot mitt ex! Har vacklat, förlåtit och gjort nystart flera gånger! Men nu har jag verkligen verkligen fått NOG! Nu är det inte LÖFTEN om nykterhet som gäller eller räcker! Nu är det påbörjad nykterhet och proffshjälp som gäller! Och faktiskt vet jag inte om ens det räcker med tanke på allt dåligt som hänt! Rädslan för återfall skulle också plåga mig!

Jag har valt ett privat alternativ som jag bekostar själv! Om man har möjligheten så är det väl investerade pengar och också slippa stå i kö, man får hjälp nu liksom! Du kan också söka hjälp via vårdcentralen! Gick en omgång med terapi för ca fem år sedan vi vårdcentralen och det var också jättebra! Fast lång kö var det då och i den staden där jag bor! Kan varmt rekommendera proffessionell hjälp! Just KBT passar mig väldigt bra! Man får konkreta ”hemläxor”/ verktyg att jobba med mella sessionerna!

Märker att jag har kommit en bit på vägen med det som varit, barndomen, mamma, pappa, mitt ex och även andra relationer! Ändå lite (med betoning på lite) ”lätt” eftersom man är så infernaliskt trött på dessa människor! Något jag tänker mycket på är framåt, om det kommer in nya människor i mitt liv! Kan jag koppla rätt och agera friskt då? De flesta människor är ju faktiskt trevliga i början! Anknytning skall jag jobba med i KBT:n! Hur anknyter jag? Tycker jag är en ganska trygg och lite försiktig person och ändå har det blivit fel! Måste ju innebära att jag aktivt, om än omedvetet, väljer in problem/sjukdom i mitt liv?! Precis som alkoholisten aktivt väljer att dricka! Hade jobbmässigt med en man att göra häromdagen! Från det att han kom så pratade han inte om NÅGOT annat sin kroniska sjukdom under tiden som han jobbade! Vad tänkte jag? Men hjälp hur kan han med? Jag är en kund som köper en tjänst och han pratar bara om sig själv med någon han aldrig har träffat tidigare! Konstigt! Visst hemskt att va sjuk men man får ändå ha lite gränser! Oprofessionell! Vad kände jag? Otålighet och irritation, gör ditt jobb och prata om din sjukdom med någon som står dig nära typ! Vad ville jag spontant göra? Säga åt honom att jag inte har betalat honom för att höra om hans sjukdom! Tog time-out genom att gå på toa ? kom fram till en medelväg: ursäktade mig och sa att jag var tvungen att få ordning på lite saker i en annan del av huset! Ville inte lyssna och bli ”invaderad” men samtidigt ville jag inte va burdus och tuff mot någon som faktiskt är sjuk!
Tränar på dom små sakerna först....

Starkt av dig att ta detta otroligt tuffa steg! Nödvändigt steg att ta för ens hälsa tror jag! Hade så svårt att släppa! Handlar så klart om kärlek men också om kontroll på något sätt! Man tror man skall kunna påverka en annan människa i ”rätt” riktning! Går ju tyvärr inte! Inte när det gäller kapitlet alkohol i alla fall! Skönt att du börjar återfå din styrka! Kram och lycka till!

hur lika alla dessa relationer ser ut! Mitt ex sa också jämt så: varför vill du ändra på mig, duger jag inte som jag är? Och jag sa precis som du gjorde: nä jag vill inte ändra på dig, vill bara att du skall sluta dricka! Kanske känns drickandet som en väldigt stor del av en själv typ ingår i ens personlighet om man är alkoholist? För mig är alkohol en dryck som man kan inta...eller låta bli! Har liksom inget med mig och min person att göra!

Ikväll har jag ”egentid”! Längtar efter det ibland men när den väl infinner sig...så är det inte välkommet! Inga barn hemma, inga dörrar som smäller, inga prat och skratt, inget barn som skall hämtas på stan ikväll! Ensam med mig själv och ingen behöver mig! Vill göra något men orkar verkligen inte efter en hektisk vecka! Det är då hjärtat värker och man önskar att man hade haft någon vid sin sida! Någon att prata och umgås med i det lilla liksom! Det är också då man undrar (plågar sig själv) med tankar om vad exet har för sig! Ny kvinna eftersom inte ens han hör av sig? Jaja she can have him försöker jag intala mig själv! Lätt att va klok åt andra men värre med sig själv...när ensamheten kryper på! Får väl läsa den där boken jag tänkt att läsa länge nu?

I will be careful what I wish? Bara det att jag är trött på att vara antingen ensam eller i något som inte är bra! Vill ha det normalt....vad det nu är! Så där som man ser på Facebook: ”A känner sig glädjefylld med B och njuter av värmen och grillar”! Vid någon härlig sjö är A och B till råga på allt! ?
Nej jag är i ett förhållande med mig själv och skall jobba mig urstark och frisk! Det har jag gett mig tusan på! Tack för dina ord! Kram och njut av din kväll med makten över fjärrkontrollen❤️