Min pappa har alltid varit min största idol. Han är intellektuell, retorisk och jobbar hårt. I hela mitt liv har han jobbat hårt.
Jag har en minnesbild av en varm sommardag för säkert sex-sju år sedan. Jag går in i köket för att dricka vatten, när jag ser pappa stå vid barskåpet och dricka vin direkt ur flaskan. Han skämdes, och jag sa ingenting.
Han har alltid varit den som är mest berusad på festen eller kräftskivan. Men då är det ju fest, säger jag till mig själv.
Jag har flyttat till en annan stad, men bestämde med mamma och pappa att vara i deras sommarstuga tillsammans med dem. Kom till Stockholm sent på eftermiddagen.
Vi ska åka och storhandla och pappa ska bara hämta handlingslappen.
Jag följer efter in i köket, och ser att han dricker gin direkt ur flaskan. Jag blir helt paralyserad och vågar inte säga någonting.
Sen sätter han sig i bilen och kör till Coop Forum.
När vi firade midsommarafton, hela släkten, var har fruktansvärt berusad varje kväll. Sluddrade. Mindes inte vad folk pratade om. Fortsatte dricka. Jag hittade en flaska jäger under hans säng.
Nu är vi i sommarstugan, och på två dagar har en flaska gin tagit slut. Varken jag eller mamma har druckit någonting. Han smyger inte med det längre - tar fram ett glas och häller upp en deciliter Gin. Sveper det i ett drag.
Öppnar bag-in-boxen, och häller fyra deciliter vin i ett stort glas.
Jag vill inte att min pappa ska var alkoholist. Han har alltid varit min idol. Men nu har jag ingenting att säga till honom längre.
Kommer på mig själv med att tänka "Låt honom supa ihjäl sig." Ibland hatar jag honom verkligen.
Jag är 22 år gammal och har inte lust att begrava min pappa.