Nu har jag och arbetsgivaren haft vårt första möte med företagshälsovården. Jag är väldigt lugn för att jag har en så bra arbetsgivare som fattar och agerar klokt när det nu är som det är med mig. Jag försöker vara så öppen och ärlig som jag bara kan men inser att det är svårt att sätta ord på allt. Tänker att det kanske jag inte behöver kunna heller om jag ändå kan reflektera och förstå mig själv någorlunda? Allt en känner har kanske inte någon explicit förklaringsgrund? Nåja, det där hinner jag säkert fundera mer kring. Det som ska hända framåt är Missbruksutredning. Reagerade inte under samtalet men nu när jag ser det skrivet syns det hårt, fyrkantigt, formellt. Hur som helst ska Missbruksutredningen ge svar på vad det är för problem jag har (jag blir väldigt förvånad om utredningen inte pekar på just ett alkoholmissbruk. Sedan ska det till en gemensam handlingsplan. Inget av detta kommer dock att ske denna veckan, knappast nästa heller. Vi är ju många som behöver hjälp, så... Å andra sidan har jag inget problem med att vänta lite, att skynda långsamt. Förr eller senare kommer den där utredningen att bli gjord och förr eller senare kommer det att finnas en gemensam handlingsplan. Fram till dess gäller min personliga handlingsplan lika som de senaste sex veckorna dvs att klara mig fint utan sprit.
@Ejanne Grattis! Både till dina sex veckor utan sprit och till att du har möjligheten att ta emot hjälp. Det underlättar mycket om man får hjälp med att komma till rätta med sitt missbruk. Åtminstone är det så för mig.
Jag tror inte du behöver fundera så mycket på vad du bör eller skall göra, bara att ligga lite lågt och invänta Missbruksutredningen. Även om den kan väcka känslor av obehag så handlar det bara om att försöka avgöra vilken grad av problem du har och att ha något att basera handlingsplanen på. Försök att gå in i det här utan förutfattade meningar, allt kommer att falla på plats efterhand.
Starkt att vara utan sprit (helt nykter?) i sex veckor. Det låter som en jäkligt bra plan att fortsätta med det.
@Onkel F Tack för en klartänkt (nykter!) kommentar. Jag tolkar det som att du gjort en sådan utredning, har jag rätt? Innerst inne tänker jag som du skriver, oroar mig inte så mycket just nu och mina veckor utan alkohol tuffar på utan några större besvär. Känner mig löjligt nog privilegierad eftersom jag fått (får) fint stöd både från sambo och arbetsgivare. Att våga tala öppet om Den Stora Hemligheten är största steget och det känns oväntat bra. Återkommer här när jag har något att berätta 😊
@Ejanne Välkommen hit och suveränt gjort att du nu är nykter sedan sex veckor!🥳. Så modigt av dig att tala öppet om den stora hemligheten för din arbetsgivare och sambo, det är verkligen en styrka. Att släppa garden och vara sann och ärlig är en sådan lättnad och befrielse och kommer att leda dig framåt. Jag höll på med att även, gömma och smyga med vin och det var så skönt att berätta om min hemlighet för min man, jag riskerade att inte kunna fortsätta med detta men det var det jag ville skulle ske. Jag berättade även om hemligheten att jag var alkoholberoende för min psykolog och det var då den terapeutiska processen kunde starta på riktigt. Så att vara öppen, ärlig och sann, framförallt för sig själv, är grunden till att göra en stor förändring och till att kunna sluta dricka och ljuga för sig själv och sin omgivning. Jag har varit nykter i drygt 1 år och det är det bästa beslutet jag tagit i mitt liv. Jag mår så bra och jag har fått en ny chans till att leva det liv jag vill leva. Nykter, hoppfull och med livsglädje😁.
Fortsätt som du gör, det kommer bara att bli bättre ju längre tid du är nykter💪💕
@vår2022 Ja, allt blir helt klart så mycket enklare om en vågar vara ärlig i detta. Synd att jag inte kom på det tidigare men nu är ju nu och det var väl dax då. Livsglädje låter härligt, det ser jag fram emot att ladda mer av :)
@Ejanne Ja, jag har gjort en sådan hos företagshälsovården. Den kanske skiljer sig åt beroende på vilken vårdgivare som anlitas, men i mitt fall var det inget märkvärdigt. Hoppas du får kontakt med människor du känner att du "klickar" med, jag känner att personkemin är viktig i den här sortens situation. Det blir ju lättare att vara öppen och ärlig om man känner att man får bra respons.
Bra att du fortsätter vara nykter av egen kraft. Självklart mår du bättre av det, men det är också positivt om du visar att du vill ha förändring och menar allvar.
BAD HAIR DAY. Ser mig i spegeln och ser ett troll. För en vecka sedan hade jag kunnat ta en selfie med vovven a la ”sådan matte sådan hund” men jycken gick på spabehandling i måndags och har just nu en perfekt frilla. Nu ska i hur som helst masa oss ut i novemberdagen. Har varit på resande fot onsdag-torsdag och är ledig idag (kanske smygjobbar lite men inget allvarligt). Min chef ringde strax före 8 och meddelade att jag ska Missbruksutredas på fredag fm om en vecka. Ser på något perverst sätt fram emot att det ska stå klart att få diagnosen ställd och att få hjälp med resten av mitt nyktra liv 🌹
@Ejanne skrev:"jycken gick på spabehandling" Fasen, kunde ni inte fått grupprabatt? En klippning och en helkroppsbehandling av ett par varsamma kvinnohänder hade fått mig att gå därifrån med ett leende på läpparna 🤣 (Sorry, kunde inte låta bli).
Det låter ju bra att du ser fram emot utredningen! Inte så konstigt, det blir en start på något bra.
Lycka till!
TOG MIG ÄNTLIGEN I KRAGEN, förnyade årskortet och har nu kört ett pass på gymmet för första gången sedan jag bröt handleden i början av augusti. Ska bli morgonrutin igen! Tjohooo! Hängde med oväntat bra undantaget armhävningar som får bli en senare fråga.
DEN ÅTTONDE FREDAGEN i min räcka av alkoholfria dagar startade tidigt. Jag var på gymmet vid 7-tiden, efter det promenad med hunden och en lugn stund vid köksbordet. Hämtade ett paket i centrum på vägen till Missbruksutredningen och sambons farfarsklocka hos urmakaren på hemvägen. Nu är stenen alltså i rullning eller vad det heter. Samtalade en dryg timme med alkoholterapeuten som ska göra själva testet av min missbruksstatus på måndag. En nyfiken typ men det är väl hens jobb kan jag tro. Nästa vecka kommer utvärderingen att visa…
SITTER PÅ ESPRESSO HOUSE med macka och kaffe. På bordet intill står en skylt med budskap. "Visste du att social interaktion är det bästa sättet att bekämpa ensamhet? Ett hej eller ett leende kan göra stor skillnad.". Jag ser mig omkring: uuupå behörigt avstånd sitter en ung tjej och sugrörssuger något ur en stor pappmugg. Hon och jag är de enda gästerna. Ingen av oss verkar nämnvärt intresserade av "social interaktion" där vi befinner oss. Vi pillar istället med våra mobiltelefoner. Jag inser plötsligt att jag trivs i min relativa ensamhet. Skulle någon komma på att med ett leende säga hej skulle jag antagligen titta upp, nicka och hoppas att vederbörande ska gå någon annanstans. Själv kommer jag under denna helgen att få social interaktion tills den står mig upp i halsen. Jag ska på jobbkonferens med kollegor från hela landet. I en annan tid gör inte särskilt länge sedan skulle jag i denna stund ta en tur till Systembolaget som nyss öppnat. En vinflaska som försäkring när det börjar krypa i kroppen och surra i hjärnan. Men faktum är att jag efter snart åtta helnyktra veckor har tappat intresset för den medicinen. Faktum är att jag trivs mycket bra just för jag sitter och väntar på bussen som ska ta mig och min kollegiala flock till en kursgård. Faktum är att jag kommer att vara både intresserad av dessa människor och engagerad i våra arbetsuppgifter. Ska bara sitta kvar här en stund till, vila i lugnet, innan jag ger mig ut i djungeln för att leta upp den där bussen. Det blir en bra helg. Let's be careful out there!
IDAG HAR JAG SVARAT PÅ Missbruksutredningens frågebatteri och förstått att det blir minst ett möte till i utredande syfte. På måndag om en vecka ska jag få ta del av resultatet/utvärderingen. Sedan kan det äntligen tas fram en relevant handlingsplan. Det skaver lite i mig när terapeuten, vilken jag i allt övrigt fått ett stort förtroende för, redan nu nämner att enda vägen att få ordning på mina problem går via 12-stegsprogrammet. Känner direkt oroliga vibbar på grund av förutfattade meningar. Men jag ska ge det en chans och lovar att lyssna öppet uppmärksamt och så fördomsfritt som möjligt om metoden förklaras ur ett professionellt perspektiv. Jag skulle verkligen vilja gå till botten med mitt själsliga virrvarr <3
@Ejanne Hej, och välkommen hit! Det går ju även utmärkt att förbli nykter via ”forumsmetoden”. Dvs läsa och skriva mycket här. Jag har själv varit nykter i snart 3 år, och den enda ”hjälpen” jag har tagit är forumet. Borde väl gå att komma överens om att du lämnar prover under en tid. Tex 1 år. 🤔 Bara en tanke, om nu inte tolv-stegsprogrammet känns som rätt grej för dig. Du har ju kommit förbi den värsta fasen nu med dina 8 veckor. Viktigt i så fall att du skriver och läser här ofta, och verkligen tar till dig av andras erfarenheter, och fakta. Lycka till nu!
P.s Jag kan rekommendera dig att läsa @vår2022,s trådar från början till slut. Dom är guld värda!
Hej på dej, @Torn. Du har naturligtvis rätt i det du skriver. Jag har läst en del i trådarna här med tacksamhet över alla som generöst delar med sig av såväl framgångar som motgångar. Jag gillar den goda tonen i inläggen och den konstruktiva andan. Med det sagt så är det inte tillräckligt för mig att inte dricka alkohol, jag behöver också hjälp som reder ut de dåliga tankemönster som jag gång efter annan fastnar i och som (ve och fasa) går så lätt att bota med stora mängder alkohol. För många år sedan hade jag kontakt med en alkoholterapeut som själv var frälst genom 12-stegsmetoden och AA. Det var ingen positiv kontakt och det har naturligtvis färgat min åsikt om det konceptet. Men som jag skrev igår kväll är jag beredd att ge den modellen en chans. Förhoppningsvis har det hänt något på 14-15 år och oavsett det är det säkert stor skillnad på terapeuter och terapeuter liksom det är det på patienter och patienter.
Stort tack till dig och alla andra generösa människor här. Jag önskar dig en fin dag. /E
MINNS I NOVEMBER… https://www.youtube.com/watch?v=9S-3srZqgfA
Det är så mycket som jag behöver öva på nu när jag inte kan bedöva mig med alkohol längre. Det är förstås inget märkvärdigt, bara lite enkla förändringar som till exempel att…
…möta andra med nyfikenhet och kärlek (avstå från att använda röntgensynen som bara får folk att känna sig obekväma med mig).
…vara snäll mot mig själv (sluta boosta självförtroendet och jobba på självkänslan).
…somna och att sova gott hela natten (inte vrida och vända – fysiskt och mentalt – halva natten och lyssna på ljudbok andra halvan).
…fortsätta med de nyktra dagarna i kombination med små, små läkande steg på vägen mot mitt riktiga liv.
GRUPPTERAPI, NEJ TACK?!
Jag vill inte gå i gruppterapi. Det måste väl finnas någon annan rehab-form som min arbetsgivare gör tumme upp till? Jag har alltså gjort mitt tredje besök hos alkoholterapeuten som haft uppdraget att fastställa att jag är alkoholist. Jag har svarat frankt, öppet och ärligt på alla Missbruksutredningens frågor (fick till och med ”beröm” för att jag var så ”transparent”). Själv har jag inte tvivlat en sekund på att mätinstrumentet skulle slå i botten på röda sidan men företagshälsovården ville ju vara säker innan det föreslås en behandling. Nu känner jag mig lite snärjd och lurad. För alla tre besöken jag gjort hos alkoholterapeuten har pekat i en enda riktning, nämligen mot den behandling som hens företag erbjuder. Under mina nu snart nio veckor som nykter har jag inte behövt kämpa en enda dag för att avstå från alkohol, jag har pratat med mina närmaste om Den Stor Hemligheten, min alkoholism och jag har reflekterat mycket och landat i att jag är en person som inte dricker alkohol. Jag förnekar inte mitt behov av känslomässig utveckling men jag skulle gärna se att den kan ske på annat sätt än genom att ”anamma” 12-stegsprogrammets principer i mitt liv.
FÖRFRUSTRERAD. 1: Jag är en alkoholist som ska underkasta sig en rehabiliterande behandling som explicit går ut på att anamma 12-stegsprogrammets principer. Fakta 2: Jag är en alkoholist eftersom jag inte kan kontrollera mitt alkoholintag, när jag en gång knäckt en flaska vin super jag tills jag däckar. Fakta 3: Jag är en alkoholist men jag är också en människa och som sådan ett betydligt mer komplicerat väsen än vad som kan definieras av en etikett.
JUST NU KÄNNER JAG mig uppgiven på ett sådant sätt som för drygt två månader sedan ovillkorligen lett mig raka vägen till Systembolaget för att skaffa vin innan ångesten slår till. Ja, jag vet att det är ett uselt alternativ. Nej, det kommer inte att ske. Jag gjort en reell uppryckning, tagit ratten och styrt om mitt liv åt ett håll som känns bra för mig. I den processen ingår en hel del smärtsamma insikter som jag behöver hjälp med att reda ut, som jag vill ha hjälp med att reda ut. Men jag är inte övertygad om att 12-stegsprogrammets principer och underkastelse kommer att göra mig gott. Ändå står jag här, som inträngd i ett hörn, och kämpar för att inte förvandlas till ett viljelöst ynk med förkrympt själ!
HAR JAG VARIT DUM som trott att transparens och ärlighet skulle kunna bygga ömsesidig tillit och förtroende mellan mig och min arbetsgivare inför valet av behandling? Intuitivt upplever jag i alla fall att det kan bli tvärt om. Eftersom Missbruksenkäten utvärderats med en stor fet ALKOHOLIST-stämpel kommer allt jag säger i förhållande till det att kunna vändas emot mig – ”Det är sjukdomen som talar” – det vill säga att mina önskemål och förslag tolkas som försök att manipulera och förneka min verkliga situation. Det jag nu skrivit kan för övrigt också vara ett utslag av alkoholism, paranoia, sjuklig misstänksamhet.
SÅ HAR JAG MÅLAT fan på väggen och för stunden fått ur mig det mesta av förfrustrationen (den som följer av ett ihopfantiserat framtidsscenario). Sista ordet är dock ännu ej sagt så det återstår att se hur det verkligen blir.
Hej,
Jag förstår obehaget inför att bli reducerad till en diagnos. Men jag tänker också att du är bra på att nyansera och förklara hur du tänker. Och att om du förmedlar samma innehåll i ett samtal med chef och behandlare som här i tråden så tror jag de kommer förstå dig. Sen kanske du kan undersöka om det finns något i 12-stegsmodellen som kan vara användbart, tror det är många som hämtar hjälp där utan att köpa hela paketet. Eller be behandlaren om ett alternativ som du känner dig bekväm med om det inte känns bra med 12-stegen. Kan tänka mig att 12-steg är enklast att få plats på, så därför kanske det överrekommenderas av läkare som inte har tid att leta.. Eller så har programmet nåt, har du frågat varför de rekommenderar just det?
Spot on, @Kennie! Det är klart att jag kommer att tala om min syn på sakenmen har en känsla av att det är ganska utsiktslöst då rehabprogram à la 12-steg är det enda som verkar finns på bordet. Att det rekommenderas beror förstås på att det varit och är till stor hjälp för många (statistiska bevis finns) och att det är den behandlingen som erbjuds av det företag som företagshälsovården samarbetar med. Jag tror inte någon i min närhet medvetet reducerar mig till en diagnos. Däremot är jag klar över att en generell uppfattning om vad en alkoholist är också påverkar den dialog som förs med mig om detta. Min historia talar också för att den som misstror mig nu har all anledning att göra det med tanke på tidigare misslyckanden. Jag vet ju att både mitt syn- och handlingssätt förändrats radikalt de senaste två månaderna och min sambo vet det också, men varför skulle min arbetsgivare tro på det? När jag sagt liknande tidigare har det ju inte varit riktigt sant. Nå väl, jag har börjat ta emot hjälp (till och med bett om den) och på den vägen är det. Naturligtvis kommer jag att göra mitt bästa med vad det nu blir. Det är fullt möjligt att jag hakar upp mig för mycket på anden och de verb som används (underkasta (sig), anamma, kapitulera, rannsaka osv). Med risk för att det bara är min grandiosa självuppfattning som talar påstår jag att det finns mycket i mig som är friskt och även om jag varit allt alkoholdjävlulen allt för trofast betvivlar jag starkt att det är någon annan kraft än jag själv som kan "befria" mig. /E
@Ejanne , som om jag hade skrivit det senaste inlägget själv, tänket du har delar jag till 100%.
Stå på dig och din tro på den hjälp du tror skulle fungera för just dig,
Lycka o välmående🙏🏻
@Ejanne Kanske bara prova på och ta emot det förutsättningslöst och se vad 12-stegen kan innehålla. Att nyfiket utforska det. Har ingen egen erfarenhet men vet att många tycker det är en bra hjälp och ett gott stöd. Vi har ju våra förutfattade meningar om alkoholister fast vi är det själva. Man kanske medger att man är en alkoholist men att man inte är så pass mycket alkoholist att man behöver gå 12-stegsprogrammet? Jag vet inte vilka som rekommenderas gå och inte gå men antar att det är det som erbjuds i första hand när det är fler parter inblandade än bara en själv. Att de erbjuder dig något, ett statistiskt bevisat bra stöd som du säger. Att de i sin tur tar tag i detta och gör något konkret. Fördomar kan många gånger omkullkastas när man får en verklig inblick i vad det handlar om. Det är värt alla gånger att prova och ge det chansen i alla fall. Syftet är gott. Det är samtidigt så viktigt att få medverka och driva den egna rehabiliteringen så att det känns meningsfullt och så att man blir motiverad till det. Jobbet ska man ju som du säger göra själv och jag är helt övertygad om att det är endast din egna kraft som kan befria dig. Att ha tillit till den egna förmågan att göra en förändring och tro på sig själv att man kan är A och O. Det kan ingen annan göra åt en.
Du berättar att du kan haka upp dig på anden och verb som används (underkasta (sig), anamma, kapitulera, rannsaka osv). Teologiskt sätt har människan en egen vilja och anden är en kraft att tala med för att få kraft. Min tolkning av att underkasta sig, kapitulera handlar om att se sig besegrad av Alkoholdjävulen så länge man dricker och därför får man kapitulera inför att alkohol är en destruktiv kraft som förgör och förstör. Du behöver inte bevisa något för anden, du kan ha egna samtal med denne som bara är er emellan, inget som angår varken chef eller Företagshälsan. En bra funktion och som kan leda till att man rannsakar (som betyder undersöka) sig själv och förlåter sig själv. Undersöka varför man dricker och förstå sina tankar och därmed känslor bättre. Det som jag tycker varit det viktigaste för mig i min process, är att jag försonats och förlåtit mig själv, det ha gett mig sinnesfrid. Jag har med nyfikenhet undersökt och utforskat mig själv och fått en utökad självkännedom. Jag har också förstått att alkohol har påverkat min hjärna och mina signalsubstanser for life. Det enda sättet att undvika alkoholism och beroende är att aldrig dricka mer. Jag har varit nykter i snart 13 månader och jag ångrar inte en sekund. Jag är tacksam för att ha fått en andra chans i livet och det är till och med bättre än det någonsin varit.
Var nyfiken, det ”mystiska” kring 12-stegen kan vara lite spännande att utforska. Vad som helst kan hända om du ger dig chansen att ta emot det😁. Ha det gott💕
Ja, @vår2022, jag hakar upp mig på vissa ord. Helt enkelt på grund av att ordval har betydelse för hur budskap uppfattas. Jag kan till exempel inte bortse från att ”underkastelse” och ”rannsakan” är begrepp som har direkt auktoritär värdeladdning. Å andra sidan är det helt sant att jag har underkastat mig brännvinsdraken alldeles för länge, liksom att jag har rannsakat mig intill hudlöshet och ändå fortsatt dricka. Nu har jag valt att fortsätta på en annan väg och varje dag som jag lever mitt liv utan alkohol börjar jag känna igen mig själv lite mer. Jag försöker lämna ältastadiet bakom mig och börjar reflektera på ett (för mig) sunt sätt och i och med det börjar även min självkänsla växa. Det känns bra... Lev väl! /E
DET BLIR NOG BRA.
Jag har fått lära mig att man ska välja sina strider. Mitt professionella jag är rätt så bra på det. När det kommer till alkohol har jag däremot inte valt utan bara fallit till föga. Efter tio helnyktra veckor fick jag i går kväll besked om behandlingen. Naturligtvis är den 12-stegsprogrambaserad och den startar i princip nu. Även om det återstår att se tror jag möjligen att jag kan ha haft fel om detta. Jag hittade nämligen en bok som förklarar vad det handlar om på ett för mig mer begripligt (sakligt) sätt. Boken ”Livsstegen: 12 steg till inre hälsa” är skriven av Olle Carlsson och nyanserar och förklarar i en kontext och med ord som jag inte behöver försvara mig emot. Det känns alltså lite lättare nu även om min misstänksamhet fortfarande ligger på lur.
@Ejanne Vad bra att du hittade boken som mer begripligt och nyanserat förklarar vad det handlar om. Jag tänker också att man kan göra om det till ett eget sätt att tänka om stegen, så att man bättre kan ta till sig dem. Det behöver liksom landa inom en själv för att man ska bli mottaglig. Livsstegen, 12 steg till inre hälsa, låter verkligen lockande och något man kan ta till sig. Det blir nog bra!😁❤️
@vår2022 Ja det är väl ett mänskligt privilegium att få lov att ombestämma sig?! Jag brukar ju se mig själv som ett hårt skal med ett okänt söligt inre, och vem vill slå hål på ett hårt skal utan att veta vad som kommer att rinna ut? Det är säkert bättre att se sig själv lite som en halvrutten lök, börja med att skala av de dåliga lagren och använda de friska. Det skulle faktiskt kunna vara så. Ha en fin torsdag 😊
@Ejanne Själva syftet med 12-stegsprogrammet är ju att man ska jobba med sig själv. Då måste man få göra det på sitt sätt, utifrån sina egna förutsättningar. Orsaken till att just 12-stegsprogrammet är så utbrett och välfungerande är ju att det är systematiskt. Man tar tag i en pusselbit i taget, vrider och vänder på den och ser till att den kommer på plats.
Vi som inte har genomgått 12-stegsprogrammet har fått jobba med oss själva på andra sätt. För det funkar inte att ”bara” sluta dricka. Man måste hitta orsakerna till att man dricker - och åtgärda dem. Eller åtminstone förhålla sig till orsakerna annorlunda.
Många problemdrickare har enormt stora egon också, och där tror jag 12-stegsprogrammet gör stor nytta. Så man ser sig själv i ett större sammanhang, i relation till andra. Inse att man inte behöver brusa upp för allt. Inse att genom att hjälpa andra så hjälper man också sig själv. Utan att veta ett dugg om 12-stegsprogrammet, mer än rubrikerna, så tror jag att allt det täcks av programmet.
Skriv gärna mer om 12-stegsarbetet framöver, jag är väldigt intresserad av hur det går för dig. Du jobbar på otroligt bra. Heja dig!
Hej @Ejanne
Först främst, bra jobbat.
Jag har frivilligt sökt till en 12-stegsgemskap (AA i mitt fall) och jag tycker det fungerar utmärkt men jag förstår dina tvivel och funderingar. Ett tips från mig är att lyssna på "En beroendepodd" med Nemo Heden. Den utgår mycket från ett 12-stegsprogram men de bjuder även in gäster som har ett beroende som har hanterat det utan 12-steg, det finns alltså lite olika perspektiv i podden även om huvudpersonen är "övertygad" 12-stegare. Intressant lyssning om man vill få reda på lite mer vad det innebär i praktiken. Finns exempelvis 2 avsnitt där de intervjuar en drogterapeut där han ger sin syn på det hela (en lite mer modernare och enligt honom mer evidensbaserad syn på 12 stegsprogram).
Personligen tycker jag podden givit mig mycket, kanske kan vara värt att testa ett avsnitt.
Hej 🐘 och hej @Svartkråka. Tackar för poddtips, det är alltid välkommet även om jag mest går runt med en kriminalroman i örat 😊 & ja, den här gången går det bra för mig. Uppriktigt gillar jag mitt liv utan alkohol, utan allt tidskrävande smussel och ljug. Jag läste någonstans att "den bästa av lögnare börjar alltid med att lura sig själv” och det stämmer ju men jag vill inte vara en sådan person, jag vill vara mig själv som jag känner igen mig. Att inte få ihop sina egna värderingar med sitt eget beteende är plågsamt. Det är sånt och annat jag har att jobba vidare med. Behandling har jag ju inte bara bejakat utan till och med önskat och bett om. Jag hade hoppats på att få vara lite delaktig i rehabplanen men det är bara inte att tänka på så den delen har jag gett upp och tänker i stället att det blir bra så här. Det kan ju hur som helst bara bli bättre än tidigare alternativ. Tack vänner för ert stöd 💕
Hahaha @Ejanne , du fick mig att skratta med dina liknelser :) Jag röstar på den halvruttna löken som har ett friskt och spänstigt inre!!🧅 Lycka till nu, jag tror och hoppas att det ska bli spännande ✨
DESSA PRÖVNINGAR. Igår lämnade jag blodprov som ska analyseras för leverskador och alkoholmissbruk. Som med allt som jag inte vet något om känns det lite oroligt. Framför allt undrar jag mina levervärden ser ut. Hur märks leverskador egentligen? Kommer det att synas i provresultaten att jag helnykter i 74 dagar? Å andra sidan får jag ju snart nog svar, svart på vitt. De här proverna ska ge en referenspunkt så vi kan följa hur mycket friskare jag kommer att bli av behandlingen så provtagning två blir mer intressant. Btw läste jag någonstans att det aspartam i lightläsk påverkar provresultaten. Det verkar ganska oroligt men om det är sant kommer jag att ligga j-ligt illa till pga Trocadero Zero 🤫
Jag hade försämrade levervärden när jag testades precis i början av min nykterhet. En månad senare var de helt normala! Du behöver nog inte vara orolig. Det kommer ju definitivt se bättre ut än när du drack! Kämpa på🙏🏼❤️
Hej @Ejanne
Jag har tippat i mig rätt mycket och ofta i 35 år, och mina levervärden var inte tokdåliga,, men höga värden var det givetvis en vecka efter jag slutade dricka för precis ett år sedan. Sen 5 el 6 veckor senare tog jag nya prover för att få tillbaka körkortet (med alkolås), och då hamnade jag på en nivå där jag "inte dricker/eller väldigt lite"
Det var ett tag sen men, GT prov visar levervärde och Peth , CDT visar hur mycket och länge man druckit.
Alla dom värdena hade efter ca 6 veckor hamnat långt under värdet för missbruk.
Nu får nån rätta mig om jag har fel ang proverna,, det var ju ett tag sen, så jag har glömt vad dom visade på, men det är bara att googla.
Sen kan jag säga att jag levt på Troca zero, så det är nog ingen fara!
Däremot julmust är skum,, ni kanske har sett det nu på sociala medier.
Jag provade själv hemma, blåste 0,00,, drack ett glas must, blåste direkt 0,13, en minut senare provade jag igen, då var det 0,00 igen🤔
Kämpa på😊
Hejsan @Kebne1 & @Tikka. Ja, jag googlade ju på leverskador och blev förskräckt. Framförallt inför insikten om att symptom på leversjukdomar inte visar sig förrän det är för sent. Har också klämt och känt på höger sida under revbenen men känner ingenting annat än underhudsfettet. Jag får alltså tåla mig tills provsvaren kommer. Att troccan skulle ge utslag på alkoholtest verkade ju otroligt från början och julmust är inte min favvo så de felkällorna är alltså uteslutna ☀️😅 /E
MIN KÄRLIGE SAMBO. För snart tre månader sedan väckte jag sambon tidigt med storgråt och meddelade att jag är alkoholist, att jag ville ha hans hjälp men om han så önskade kunde jag flytta redan dagen därpå. Men han tyckte inte alls att det var nödvändigt med uppbrott. Istället hade han öst ut all alkoholhaltig dryck som fanns i huset när jag kom hem från jobbet och dagen därpå åkte vi på två veckors (alkoholfri) semester och hade det bättre än på länge tillsammans 🥰. När jag senare berättade att jag ska på alkoholistrehab kom hans kommentar automatiskt: ”Ja, du får i alla fall inte säga ”Hi, I’m Bruce and I’m a meateater…” för du är ju vegetarian”. Jag inser att jag varken är van vid villkorslös kärlek eller tillit på det sättet som denne man levererar. Han köper hela grejen med att alkoholism är en sjukdom och vill hjälpa mig att må bra. Och det gör jag ju, eftersom jag är nykter. Han har däremot börjat smygsupa. Någonstans finns en spritgömma, sannolikt en flaska sötsliskig likör som han gillat att sippa på ibland, men numera bara när jag är borta över natten (=inte särskilt ofta). När jag frågar om han festat på likör medan jag varit borta förnekar han det totalt. Jag tycker det är lite sött (!) 💕
@Ejanne Fint att du har en man som stöttar dig så bra och att du känner att du får villkorslös kärlek💕. Kanske ska du säga att det är ok, om det är ok för dig, att han kan sippa på sin likör fast du inte längre dricker. Då slipper han förneka och du slipper fråga. Lögner är aldrig bra att ha, ärlighet varar längst😁.
Så klart @vår2022 ska man inte ljuga men jag är ganska säker på att min sambo gör det av, må vara ologisk, omsorg. Hans fyrkantiga ingenjörshjärna antar nog att det ingår i sjukdomen att söka, finna och dricka alkohol om det finns hemma…. Önskar dig en riktigt nice helg ☃️☃️☃️
@Ejanne den villkorslösa kärleken är ovärdeligt ❤️ tillsammans klarar man det. Min man var i väg förra veckan och jag sa ” passa nu på att ha trevligt o ta ett par öl med kollegorna. Han svarade ” De har en så god alkoholfri öl i baren” snacka om kärlek 🥰
Ja, @Helahea jag uppskattar verkligen den självklara attityden. Typ; Nu är det så här, och då blir det så här. Inget drama, inget tjat. Bara tillit och kärlek…
SÅ HÄR LÅNGT ÄR ALLT GOTT OCH VÄL. Godkända alkoholprov (CDT 1,2 och Peth <0,05) men saknar levervärdena... Jag har varit nykter i tre månader det känns skönt både i kropp och själ. Jag sträcker på mig, tänker snabbare och snart börjar rehab 🙃. Det bästa är att alla viktiga personer i mitt liv, inklusive chef och arbetskamrater är så fina. De vet hur det är ställt, är uppriktigt glada för min skull och nyfikna på förändringen. Inga konstigheter alltså. Jag är också glad för min skull och hoppas och tror att jag en dag ska känna mig hel, att den där oron som lurar mig att ta första glaset ska försvinna 🫠… ☃️
PÅ VÄG TILL 12-STEGSPROGRAMMET. Dagen då jag ska kliva in i 12-stegsbehandlingen närmar sig. I grund och botten tror jag fortfarande att det finns bättre rehabiliteringsalternativ för mig men har insett att detta är icke-förhandlingsbart. Av pur självbevarelsedrift gör jag ett försök att sätta mina egna ord på det jag ska utsättas för. Det är möjligen respektlöst (?). Å andra sidan är jag ju (och har tänkt fortsätta att vara) en egensinnig person!
1. Att inte kunna ”dricka som folk” innebär att ha utvecklat ett beroende som inte går att kontrollera viljemässigt. Den egna viljan är svagare än den kraft som finns i flaskan. Först när den kunskapen sitter i hela kroppen går det att göra upp med beroendet och ta ansvar för att läka sig själv.
2. Att leva ett gott liv utan alkohol förutsätter att en kan bottna i ett tillitsfullt förhållande till andra människor. Ensam är inte stark i något sammanhang och den kollektiva klokheten i en grupp med gemensamma värderingar hjälper en att förstå verkligheten som den är och till att lösa de problem som finns.
3-5. För att ta sig ur ett beroende som inte går att kontrollera viljemässigt krävs stöd och hjälp från andra. Att hitta personer som i sig är goda exempel att orientera sig efter.
6-8. Att dricka alkohol som medicin är ju inledningsvis ett helt rationellt beteende. Någon gång har en kommit på att det fungerar som snabbt och effektivt sätt att dämpa starka känslor. Med tiden blir det en drog som förvandlar alla känslor till ett rus som skjuter upp behovet av att konfrontera innehållet i en självbild som inte är autentisk, där värderingar och beteende inte går ihop.
9. Som nykter, frisk och stark måste en ta tillbaka förmågan (och viljan) att packa upp det motsägelsefulla, tunga, jobbiga ur ryggsäcken, sortera innehållet, laga det som är trasigt eller helt enkelt rensa bort det som är oanvändbart/destruktivt.
10. Insikt! Alkoholen har tagit över och gett näring åt verklighetsflykt och ren eskapism. Beteendet är egoistiskt även om orsakerna till beteendet har helt andra grunder. Att förstå hur ens beteende påverkat, kanske till och med skadat, andra. Att formulera grunderna för skuld- och skamkänslor. Att förlåta och få förlåtelse (inklusive att förlåta sig själv). Ju fler viktiga personer i ens omgivning som vet och kan förstå hur det är ställt desto större krets av människor att spegla sig i och få kraft ifrån, alltså att återerövra tillit och förståelse för andra människor!
11. Frihet, harmoni, helhet!
12. Missionera!
@🐘 En av de stora fördelarna med att vara nykter är ju att bli mer klarsynt 😊. Din husgud predikar riktigt bra förhållningssätt för den som är motiverad och kan se fördelarna. Min inre alkoholist är en stark rackare som tjatar om en enkel lösning när tillvaron skaver. Nu tränar jag regelbundet och känner (på riktigt!) att min styrka ökar för varje dag som går utan alkohol men det är lurigt och skulle vara lätt att (som så många gånger förr) falla på eget grepp. Kram /E
@Ejanne Jättebra! Du har gjort det till dina egna 12 steg😁. Det kan du säkert ta till dig på ett helt annat sätt när du själv får tolka dem så att det passar dig. Mitt motto är ”ditt uppmärksamheten går, sker tillväxt”. Det innebär att jag fokuserar på det positiva med att vara nykter, ger det min uppmärksamhet, desto mer växer mina positiva tankar om det. Tankarna växer i kraft liksom mina positiva känslor om att vara nykter. Det kör över negativ tankar som att det skulle vara gott med vin eller att det är synd om mig som inte får dricka som alla andra. De positiva tankarna ger också en stolthet och glädje över att vara nykter. Jag hjärntvättar mig själv och skapar nya banor i hjärnan som kör över de inlärda, programmerade och destruktiva tankarna 😁.
I BEHANDLING. Jag har överlevt första veckan i 12-stegsprogrammet. Jag har blivit en i en grupp av missbrukare som står inför uppgiften ”att förstå problemet”. Jag skulle vilja påstå att jag vid det här laget redan gjort det och är redo för andra övningar. Men det ska jag inte säga högt för det skulle nog inte ses med blida ögon. I behandlingen följer alla samma ordning. Utrymmet för kritiskt tänkande är minimalt. Det är bara att erkänna och att kapitulera. Gruppens sammankomster kallas ”möten” och dessa möten följer en ritual som jag antar härstammar från AA. Vid inskrivningen fick jag en arbetsbok och Stora Boken, Anonyma Alkoholisters grundtext. Vad jag ska göra med arbetsboken har ingen berättat ännu men jag har på eget bevåg läst och börjat med uppgifterna. Det är relevant och intressant med ett krav på ärlig reflektion. Jag utforskar mitt inre och det känns naturligt där jag befinner mig, helnykter sedan 13 veckor igår. Härligt. Den stora boken ska tydligen användas som referenslitteratur men jag ger den en chans från pärm till pärm, tentativt. Min målbild för närvarande är lugn och tålmodig, go with the flow, följa flocken. Återstår att se vad det kommer att göra med en egensinnig själ. Dagarna i gruppen har börjat med ett slags incheckning där en säger hej, sitt namn och ett ord som beskriver varför en sitter där. Några säger att de är beroende, andra säger alkoholist och några säger narkoman. Jag säger att jag är alkoholist för det är jag ju, bland annat, den här veckan är jag till exempel också gräsänka. Har passat på att fira jul med min vuxne son och hans pappa som har annat för sig till helgen. Vi hade en trevlig kväll och sonen – som skrivit ”sprit och knark” på önskelistan – blev glad för presentkort från Naturkompaniet. Jag fick en fin tekanna. Önskar alla en god jul!
God jul du också! Jag tänker att även om du nu behöver följa ett program och inordna dig i ledet så är du sen fri att använda de verktyg du får på ditt eget sätt. Jag har också svårt för processer som inte är flexibla, men ibland är det nog klokt att tänka som du verkar göra- gilla läget och se vad det ger dig.
@Ejanne Grattis till 13 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Visst har du ett försprång, men det är nyttigt att repetera. Nöta, nöta, nöta — påverka det undermedvetna. Du jobbar på jättebra!
@Kennie @🐘 Tack för kloka kommentarer och ni har givetvis rätt som alltid. Jag behöver lugna ner mig och inte ha så förtvivlat bråttom, inte vara så förbaskat kompetent och effektiv hela tiden. Det kommer nog att ta sin tid och det får det göra. Kan ju inte göra annat än acceptera det jag inte kan påverka och göra det jag kan av resten. Ja, som ni förstår är även jag på väg mot omvändelse 😁. Ha't fint i helgen och julkramar. /E
ABSTINENSSKOV. Jag har börjat känna mig bedrövlig igen. Först förstod jag inte men ju mer jag vrider på saken kan det inte vara annat än abstinens. Det började när min sambos mamma och hans barn kom på mellandagsbesök och det dröjde inte länge innan jag kände anspänningen, irritation. Kylen fylls med märkvärdiga veganska substitut för kött och havremjölk. Det ligger fotoalbum med kort från barndomen all over the place. Badrummet är proppat med linskoppar och vätskor, allt är vått, från golvmattorna till toalettpappret (hur gick det till?) och det luktar (!) parfymdofter i hela huset. I stället för att stryka utmed väggarna i mitt eget hem flyr jag till jobbet. Ja, jag fattar att det inte är deras fel att jag känner så här. De är helt normala unga vuxna. Det är jag som är fel. Jag överdriver. Tidigare kunde jag ladda en väl avvägd berusningsgrad under detta slaget av prövningar. Nu står jag bara där som det svikna barn jag är; avundsjuk då sambons uppmärksamhet riktas bort från mig och obekväm över att det stökas och lånas saker helt respektlöst. Jag trivs inte alls med mig själv och ju mer jag tänker desto svårare att släppa känslan. Efter morgontimmans träningspass åkte jag till köpcentrum för att skaffa nya dojjor men det fanns inga som jag ville ha så jag fortsatte till Systembolaget. Det var nära och det hade varit så enkelt… …men så tänkte jag på min rad av nyktra dagar och insåg att oavsett hur jag känner är det helt ovärt att vara påverkad av alkohol. Jag gick in på Systembolaget, köpte två flaskor alkoholfritt bubbel och ser fram emot att fira min 100:e helnyktra dag på nyårsafton 🥳 – Tacksam att detta forum finns ❤️🙏
Hoppas det är okej att jag kikar in, läste ditt inlägg idag och det berör verkligen. Du tackar för att forumet finns och det är du och ni alla här inne som tillsammans skapar det så glöm inte att tacka dig själv också för detta. Att du delar med dig så fint är definitivt också en hjälp för andra här inne.
Du sätter så ärligt och öppet ord på hur det är för dig och hur du trots utmaningar med sådant som stressade dig och som tidigare kunnat leda till att du dricker så bromsade du dig själv. Du gjorde ett fortsatt val i den riktning du jobbar på gällande alkoholen. Nyårsafton kommer bli din 100e helnyktra dag med säkerhet - häftigt att det faller sig just så också med antal dagar. Alkoholfritt bubbel för hela slanten.
Hoppas du kan känna dig stolt och nöjd också mitt i detta!
@Ejanne Stor igenkänning av hur jag har känt när svärmor och bonusbarnen kommit hem. Jag har levt ihop med min man sedan barnen var små och de är nu unga vuxna. Jag löste känslan som du med att dricka och bedöva. Svartsjukan ville jag inte kännas vid eller sätta ord på, kändes så skamligt. Kände mig utanför. Det var så mycket enklare när mina barn var här och slapp de känslorna. Dessa känslor bottnar i min egna barndom, där jag inte fick den uppmärksamhet jag behövde.
Jag har läst att om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och vara på sin vakt. Misstänksamheten riskerar att färga relationer även senare i livet, även då det inte är befogat. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå. Detta var det som hände mig och de känslor jag kände mot min mans barn och som jag även kunde känna när jag inbillade mig att min man flörtade med andra kvinnor.
Som nykter i 14 månader har dessa känslor avtagit starkt i samband med att jag fått kontakt med mig själv och mina äkta känslor. Jag kan förstå sambandet tydligt. Min självkänsla har ökat markant som nykter och i genom terapi har jag lyckats hantera dessa känslor. Det är en befrielse att slippa svartsjukekänslorna liksom att slippa dricka.
Vad starkt av dig att inte gå in på bolaget! Låt nykterheten sprida nya öppningar mot livet och dina känslor. Sök inom dig själv vad som triggar dina känslor som kom. Du kanske hittar ett ursprung där djupt inom dig som du kan plocka upp och göra om. Det kanske är dåtiden som uppfattas som nutid, men det var i en annan tid och i ett annat sammanhang. Jag har tagit tillbaka berättelsen om mig själv så den stämmer, med vad jag egentligen kände då och vilka behov jag egentligen hade, men inte riktigt fick. Det har hjälpt mig att gå vidare mer hel och sann.
Det blev lite långt inlägg, men hoppas det kan ge dig något tillbaka❤️
@Ejanne Menar att vad starkt av dig att inte köpa alkohol på bolaget, du köpte ju alkoholfritt bubbel där😁.
Häftigt att få skåla in det nya året på dag 100! Och tänkt vad härligt att påbörja den nya året nykter och en fortsatt nykterhetsprocess🥳
@Rosette @vår2022
Tack för era fina kommentarer. Jag tycker att det känns bra både att läsa och att skriva eget. Jag blir på något sätt tydligare för mig själv när tankarna är publicerade i ett lite större sammanhang (än i en privat dagbok). Låter kanske 🤔 flummigt och egocentriskt men det funkar för mig och om det hjälper andra är det ju ännu bättre 💕 /E
Hej
Jag vet inte om jag skrivit här hos dig men blir glad av att läsa din tråd som känns kraftfull och bra- och så ger jag stor igenkänning på normala barn- som ger upphov till onormala (eller eg normala) känslor. Jag tänker att man får känna allt- men inte agera med full konsensus. Att inte få känna- brukar betyda att det kommer ur nån annanstans- huvudvärk, vinpimplande, irritation på fadern.
Att vara bonusförälder är att vara konstant upptagen med en arm- den man har för att ta sig i/hålla sig i kragen.
Det rätar ut sig med tiden. Jag som testat vin-metoden utförligt kan inte rekommendera den. Heja dig och kram!
…OCH JAG ÄR ALKOHOLIST! Nu var det länge sedan sist jag skrev något här. Dagarna liksom flyger iväg. Nyss var det jul och nu är det (snart) mitten i februari. Halva delen av grund-rehab är avklarad. Det betyder att jag är redo för "uppflyttning" till ny grupp. Det är samma folk som jag mött tidigare men en annan terapeut. Hen är vänlig och rar på alla sätt och vis men jag gillade den första bättre, kanske just för att den var där från början av min nyktra resa? I "nya gruppen" ska jag redovisa konsekvenser av mitt alkoholpimplande och förbereda mig för steget över till eftervård. Allt i enlighet med 12-stegsprogrammet och vägledd av "Gud Så Som Jag Uppfattar Honom". Under veckorna som gått har jag fått höra att jag ska jobbande min kritiska sida. Jag förstår att den hämmar mig och jag försöker verkligen även om det är svårt. Skäms förfarande över att jag inte är som andra. Känner ångest när jag slängt ur mig något på skämt som inte landat helt klockrent hos mottagaren. Bannar min snabbkopplade hjärna trots att jag borde vara stolt över den! Sådan är min upplevelse av att börja tillfriskna efter att ha haft ont i själen ett helt liv... 🧡
I MORGON HAR JAG VARIT HELNYKTER I 24 VECKOR! Jag tänker en del på hur eländigt det var för bara ett halvår sedan. Behöver påminna mig själv om den totala galenskapen. Jag är tacksam över att fasaden sprack. I misären visade det sig att det fanns många som ville mig allt gott. Det hade jag aldrig trott. Även om jag inte planerade att ta livet av mig på något dramatiskt sätt så fanns tänkarna på att dö med mig varje dag. Jag var en usel människa och förtjänade inget annat än det sämsta av allt. Jag drack tills jag stupade för jag ville inte finnas. Det är en annan person som skriver i detta nu. En kvinna som börjar hitta tillbaka till sig själv. En som vill leva och må bra. I morse körde jag ett pass på gymmet och eftersom det är invägningsvecka fick jag svart på vitt att min kropp, trots allt, fungerar. Något kilo ner och lite muskelmassa upp. Det jag kämpar med är tålamodet, att allt ska ha och ta sin tid. Jag fastar rent intellektuellt att tolvstegsbehandlingen är bra för mig men har svårt för alla upprepningar, ritualer, långsamma predikningar och pladder. Fast egentligen blir jag mest trött på mig själv. I går kom terapeuten fram till mig i en paus och gav mig spontanfeedback: ”E, jag vill bara säga att jag beundrar ditt engagemang” sa hen. ”Tack” sa jag och mumlade något om att jag gör så gott jag kan. Nu undrar jag vad det står för. För jag känner mig inte särskilt engagerad utan snarare som en ”go-with-the-flow”-person som kämpar med sin inre kritiker, undviker att opponera och bejakar behandlingen (eller som den ”rätta terminologin är: ”underkastar mig detta enkla program…”).
@Ejanne Grattis till 24 veckor och ett nytt mindset❣️Livet med allt det ger oss, allt vi kan lära nytt och all inspiration till att bli vårt bästa jag❤️
MÅSTE BARA SKRIVA AV MIG LITE. Nu är det länge sedan jag publicerade något här. Jag har haft nog med att ”vara i behandling” och mina egna stunder av eftertanke. Efter en tredjedel av rehabiliteringstiden ska jag på tisdag nästa vecka kanske (?) redovisa det andra steget av tolv. Fram till nu har jag surfat på nyktert välmående och tagit vara på de tips och insikter som känns relevanta i mitt liv. Det var när behandlingen efter 14 veckor bytte karaktär som tvivlet kom över mig igen. Min sinnesro är rubbad. En ny terapeut, ett nytt sammanhang, en mindre grupp. Jag kan fortfarande inte kontrollera mitt kroppsspråk. När min kritiska hjärnaktivitet utsätts för prövningar syns det på utsidan och terapeuten ser mig i ögonen och undrar: ”Vad tänker du om det som händer här just nu?” och jag känner mig avslöjad men svarar ärligt att jag inte vill engagera mig i hens dialog med en enskild gruppmedlem som vädjar om hjälp med privata angelägenheter. Så nästa fråga: ”Vad gör det här i dig?” och jag svarar att jag känner mig exkluderad, att jag investerar tre timmar i veckan för att bli fri från alkoholberoende och just nu slösas det med min tid. Jag tycker att de problem som avhandlas borde lösas i ett annat rum. Jag saknar inte empati, men… Jag förstår att mitt uttryck är obekvämt och det är tydligt att det inte är okej – det är uttalat bara jag som upplever detta. Alla andra kan uppenbarligen se att det allmängiltiga handlar om kommunikation, att en inte kan ändra en annan människa som inte vill bli ändrad på. Dessutom handlar ju detta [behandlingen] om så mycket mer än alkoholen, det är själva essensen i Sinnesrobönen. Jo, jo, mycket ska en höra med bibehållen hörsel efter snart 60 jordsnurr! (To be continued…)
FORTSÄTTNING PÅ SAMMA TEMA. Jag kom fram till att jag behöver samtalsstöd för att klara gruppterapin och bokade in tid hos kuratorn på hälsocentralen. Hur sjukt är inte det? Hen har inte tid förrän 22 maj. Det gör inget att jag måste vänta. Antagligen är det bra för då hinner jag samla tankarna och formulera frågorna jag vill ha svar på. Egentligen är jag nog bara ute efter något slags bekräftelse. Vilka är egentligen oddsen för att bli en bättre version av sig själv, är jag helt fel ute, förledd av mitt stora ego? Sedan dag ett på rehabstället har jag varit följsam. Nyfiket utforskande. En aktiv deltagare. Jag har tagit till mig och trott att jag förstått något. Antar att de flesta i samma situation känner så. En i gruppen beskrev att hen kände sig vis och jag hoppas att hen kan behålla den känslan. Själv har jag raskt gått från vis till vissen. Ju mer jag måste tänka över mina dåliga sidor desto mer dominerande blir de för mig. Impulsiv; okänslig; kritisk; dömande; grandios. Fy f-n vilken usel människa jag är. För ett halvår sedan hade hälften varit nog för att fly in i alkoholdimman men det lockar mig inte alls längre. Så långt har jag i alla fall kommit.
@Ejanne Låter som du jobbar på bra och så att det knakar! Att ifrågasätta sig själv är så mycket svårare än att ifrågasätta andra. Helt klart kan du bli en bättre version av dig själv, vilket jag tänker är självkännedom. En symbolik med att ”dö på korset och återuppstå”, att med förlåtelse lämna det som känns dåligt och bli en ny bättre version av sig själv. Det krävs en hel del jobb med detta och det kommer att vara både svårt och känslosamt. Att lämna sidor, tankar beteenden, känslor som man vuxit upp med och ihop med, integrerat som en del av sig själv. Att syna sig själv i sömmarna och våga erkänna att vissa saker inte är så bra och fel, att även förlåta sig själv för detta. Att komma vidare med nya insikter och gå vidare som en bättre version av sig själv.
Jag har fått lämna många integrerade tankar, känslor, beteenden som jag vuxit upp med. Det är inte jag som valt dessa, men genom att ”dö på korset och återuppstå” har jag förlåtit mig själv och andra och själv fått göra nya val om hur jag vill vara. Jag har blivit mer ödmjuk och har inte längre en bergfast åsikt om saker. Det finns andra perspektiv och jag har lyckats se dem. Det har gjort mig mer lugn och jag behöver inte ha garden uppe hela tiden längre. Jag har lärt mig att tycka om mig själv och därmed även andra. Jag har blivit en bättre version av mig själv och att vara nykter har varit en förutsättning för att det skulle ske helt fullt ut. Jag skulle inte kanske kalla mig själv för troende, mer andlig, men att dö på korset och återuppstå, är en psykologisk mekanism som jag tror stenhårt på.
Så du jobbar på bra och helt klart kan du bli en bättre version av dig själv. Ge det tid, ha tålamod och fortsätt vara nyfiken❤️
Tack för att du tog dig tid att kommentera @Vår2022. Att torteras till döds och sedan återuppstå känns väl (som framtidsutsikt betraktat)”så där...” - men jag förstår hur du tänkt 💕 Nej, jag lider inte någon nöd. Jag vet att förutsättningen för att vara nykter och skärpt (=mitt bättre jag) är att jag tar hand om mig. Jag tycker att 12-stegsprogrammet hjälper mig samtidigt som jag inte får ihop logiken i alla delar av gruppterapin. Jag tappar fokus när det blir för surrigt, hinner inte med att bearbeta andras uttryck. Ibland tror jag inte mina öron, men det är en annan sida. Jag vill verkligen vara en god människa bland alla andra men ju mer jag anstränger mig desto svårare blir det. Ta till exempel det här med att inte döma och värdera. Min självkänsla är låg och min självkritik kan vara förödande. När jag möter nya människor är min fasta övertygelse att de är bättre än jag ända tills de bevisar motsatsen. Jag blir ofta besviken. I teorin fattar jag ju att ingen kan göra bättre än hennes förutsättningar medger. För att stå ut med mig själv slätar jag över och rationaliserar, mitt eget dåliga beteende som andras. Hon hade nog bara en dålig dag? Alla kan väl inte vara bra på allt? Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde? Jag tycker trots allt själv att jag har gjort stora framsteg, är mer förnöjsam och benägen att ”acceptera det jag inte kan förändra”. Gillar att min högre kraft är min moraliska kompass. Längtar efter den där ”andliga spänsten” som drogterapeuterna talar om.
@Ejanne Först och främst vill jag säga att det är intressant att läsa dina inlägg och dividera lite med dig.
Ha, ha! Jag tänkte mig mer en snabb död, inte att man behöver torteras till döds😂. Det låter mer som det självdestruktiva beteendet man har i ett beroende, man torterar sig ständigt. En form av att dö har vi redan gjort när vi slutade dricka, för att återuppstå som nykter😁.
Du säger ”När jag möter nya människor är min fasta övertygelse att de är bättre än jag ända tills de bevisar motsatsen. Jag blir ofta besviken.” Hur mäter man om någon är bättre? Är det verkligen så att du utgår från att någon är bättre än du, då du ofta blir besviken? Tänker att om man har riktigt dålig självkänsla så tycker man nog att alla är bättre än en själv oavsett vad. Du berättar i tidigare inlägg att du egentligen nog bara är utefter bekräftelse från kuratorn, vad vill du ha bekräftelse på?
Hej igen @vår2022. Det är nog bra att dividera lite 🙃 Jag tänker klokare när jag skriver. Det jag söker bekräftelse på är att jag inte är så konstig och fel som jag känner mig i gruppterapin tror kanske att ett samtal med ett klokt proffs kan hjälpa mig att förstå varför det känns så fel för mig när ”alla andra” tycks gilla det. Det där med självkänsla och självförtroende är lurigt. Jag ställer stora (inte alltid ens rimliga) krav på mig själv och förväntar mig ofta för mycket av andra som så klart sällan lever upp till mina förväntningar… Knasigt 🤪 förstås men det är sån jag är.
Kram <3
@Ejanne Hej! Jag tänker att vi är så olika, för vissa passar gruppterapi och för andra inte. Det du berättar om att du har höga förväntningar på andra och som de sällan lever upp till, kan vara det som gör att det inte passar dig. Dina förväntningar är något helt annat än det som sker där. Jag tänker att de förväntningar man har på sig själv ofta har ett ursprung från barndomen. Föräldrar kan ha ställt höga krav på vem man ska vara och man själv har försökt att uppfylla denna önskan. Det är intressant att syna detta, varför ställer man ibland orimliga förväntningar på sig själv? Är det ens mina krav/förväntningar eller är det mina föräldrars? Är det dessa krav/förväntningar man ställer på andra i olika sammanhang?
Jag tycker det är intressant det du skriver @vår2022. Det här med att människor är olika och att det som passar en inte nödvändigtvis passar en annan tar i alla fall inte 12-stegsprogrammet hänsyn till. Sjukdomen är samma för alla substansberoende och det finns vara en sak som hjälper, nämligen ”att anamma detta enkla program”. Raljerar jag nu? Kanske? Har du någon erfarenhet av 12-stegsbehandling? Hur som helt förstår jag ju att många av mina otyglade mönster både i tanke och handling i mycket har sin grund i uppväxten. Jag har kämpat med det i stort sett hela livet. Bland mina besvikelser 😢 seglar min så kallade mamma i en särskild topposition. Jag förstår att de som inte vet något om bakgrunden tycker det är känslokallt och elakt av mig att säga så. Att jag borde inse att mina föräldrar gjorde så gott de kunde & jadajada… Men jag säger som Bojan: ”Jag kan förlåta men aldrig glömma!” 😎 Jag pratar alltså sällan eller aldrig om min mor. Min partner har aldrig träffat henne. Jag fantiserar lite om att ta upp mammatråden i gruppterapin men är inte riktigt hemma där än. Gruppterapin, ja, den är en prövning. Å andra sidan skulle det kunna vara något jag behöver (i det avseendet är jag alltså gravt ambivalent).
Tack än en för att du gett mig mer att fundera och svara på ❤️ Kram
@Ejanne Nej, jag har inte erfarenhet av 12-stegsprogrammet. Jag förstår att det kan vara en prövning med gruppterapin, men samtidigt tänker jag att man kan lära sig mycket av varandra. Lite som vi gör här på forumet. Man får höra nya synvinklar och andras erfarenheter. Alla har alkoholberoendet som gemensam nämnare, men det kan ändå se väldigt olika ut och även väldigt lika ut. Många tankar och funderingar som jag haft här, har utvecklats genom att jag fått respons på detta och det har fört mina tankar vidare ett steg till. Där jag sett en låsning, har öppnats upp genom någons annans reflektion. Kanske ska du se gruppterapin som en ny erfarenhet, lyssna in det som sägs utan att värdera det. Tänka att ja, så kan man också tänka, intressant! Bara slappna av och vara tacksam för att få ta del av varandras erfarenheter och dela med dig av dina till andra. Att nyfiket utforska vad som händer inom dig själv. Det är rätt spännande! Ha en fin kväll❤️
ÄNTLIGEN PÅ STEG FYRA. Redovisade tredje steget i 12-stegsprogrammet i tisdags. Det känns bra. Fin respons från människorna i gruppen som jag kan ta till mig men nu kommer den verkliga prövningen då jag ska ”företa en genomgripande och oförskräckt moralisk inventering av mig själv”. Huvva 😱. Eller? Det handlar om att inventera och se mönster som påverkar mitt mående (”tillfrisknandet” som di bokstavstrogna säger). Vilka personer triggar min bitterhet och vad gör den med mig? Vad är jag rädd för och varför? Hur fungerar min sexualitet? Faktum är att jag redan vet mycket om mitt mönster. Jag gillar inte mig själv som jag är och därför har mitt liv blivit en ohanterlig kamp på liv och död. Men det positiva i kråksången är att jag förändras i rätt riktning. Någon kan ju tycka att det var på tiden när en närmar sig 60-årsdagen men jag är glad 😀 över att det äntligen händer. Livet pågår ju medan jag lever och andas så det gäller att ta vara på det goda. I min nykterhet är jag verkligen som pånyttfödd. Det är stora ord men icke desto mindre sant 🌟 Framförallt känns det som en befrielse att känna mindre stress och mer tillit i vardagen. Jag fixar utan att bli en rastlös och ångestfylld prokrastinerare på flykt in i alkoholdimman och det är helt fantastiskt 👏 👏👏. Jag körde fort på väg till alkoholistgruppen i tisdags när det plötsligt stod en polis i gatan och vinkade in mig till sidan. Men det var ingen stor sak, bara en körkorts-och nykterhetskontroll. Som sagt: Livet är underbart. Önskar alla en lika härlig sommar som jag är på väg att få 😍😍😍
@Ejanne Nykterhetskontroller är häftigt! Man blåser stolt och glatt. Urfånigt, eftersom jag aldrig har druckit och kört bil. Men att man blåser och bevisar sin nykterhet känns ändå lite speciellt. Jag fick blåsa när jag kom in på psykakuten för ett år sedan, det var typ det enda som kändes bra under den perioden av mitt liv. Snacka om att hitta guldkorn i en gigantisk dypöl 🤣
Att inventera sina egna brister låter nyttigt men smärtsamt. Funderar över mina 🤔 Jag är lite för pratig, tar lätt över vilket samtal som helst. Avbryter folk och beter mig, av entusiasm dock och inte av oartighet som man kan tro. Jag är lite för spontan för mitt eget bästa ibland - jag bara kör på liksom. Jag är genuint lat, får tvinga mig att röra på mig. Jag är sockerråtta, men det är mer bakverk än godis och glass som är min last. Är det den typen av brister du ska inventera? Eller är det mer ”på djupet”?
Jag tänker att mina brister också är mina styrkor på ett sätt. Det är bra att visa engagemang, jag driver på samtalet framåt, får fler att prata, får saker bestämda. Min spontanitet gör att jag får saker gjorda utan att fundera och grubbla i evigheter. Och latheten och sockerberoendet jobbar jag med, med viss framgång.
@Ejanne Häftig att du är på steg 4 och känner att livet är underbart! Tycker det låter spännande att inventera och se mönster som påverkad ditt mående. Tänk vad mycket självkännedom du kommer att få genom att grotta i detta. Jag har tyckt att det är lite jobbigt att framförallt se sina brister, men idag upplever jag att utvecklas av dem. Det har blivit en styrka att se, veta om sina brister och att kunna åtgärda/hantera dem bättre. Men även att faktiskt bli av med brister också, sådant som varit mer eller mindre automatiskt och inlärt beteende. Sådant som man inte synat under lupp tidigare, bara avfärdat med ”sån är jag”. Väldigt befriande och att jag själv gör ett val för hur jag vill bete mig och tänka, för tankar kan man också göra om😁.
Härligt att du känner som pånyttfödd, stora ord men sant och jag instämmer fullständigt i detta!
Ha en riktigt fin sommar i ditt nya och spännande liv🌞❤️
INGEN BRA FREDAGSKÄNSLA. Min sambos vuxna döttrar är på besök hos oss. Det är så klart en viktig grej för honom men själv känner jag mig helt onödig i sammanhanget. En dotter har sin nye kille med sig. Vi har tacofredag och dagen till ära står vin och öl på bordet. Att de firar med alkohol rör mig inte, jag kör ju min nyktra grej och slipper vakna bakis i morgon. Det som är jobbigt är känslan när M skålar med grabben och döttrarna och hälsar välkommen till familjen. Det vill säga till deras familj, för jag är plötsligt inte med. De pratar om flickornas mamma och min sambo hyllar hennes fantastiska sociala skills. Jag upplever att stämningen är ’konstig’ och att jag tassar på tå i mitt eget hem, vet inte var jag ska vara eller vad jag ska göra. Så jag ursäktar mig och går en promenad med hunden och nu har jag dragit mig undan för att odla min bitterhet och harm i ensamhet. I morgon ska jag stiga upp tidigt, äta frukost i trädgården och ta ett pass på gymmet. Ser fram emot en fin lördag med gott humör 🌼
@Ejanne Förstår hur det kan kännas. Inte så inkluderande att snacka om exet i er familj. Kan känna igen det, men mer min nya svärmor som snackat om gamla tider, tiden innan jag kom in i bilden, i vår nya konstellation. Jag tog upp det med henne efter ett tag, att det inte intresserar mig att höra. Hon blev stött, men nu är det passerat sedan tiotalet år. Kanske ska du ta upp det med din sambo, att du känner dig exkluderad och obehaglig tillmods av det?
Ha en riktigt god frukost och en skön träning imorgon🌞❤️
SÅ MYCKET BÄTTRE! Hittade en liten solfläck på altanen och där sitter jag nu med min morgonkaffekopp till höger och vovven ska pälsmonstret A till vänster. Noterar fågelsång och trafikbrus. Med detta sagt fick jag en god natts sömn och är redo att fejsa en ny dag, för övrigt min tvåhundrasjuttionde dag som fri från alkoholen. Till @Andrahalvlek och @vår2022 som tittade in i mitt flöde med funderingar kring min kommande ”genomgripande och oförskräckta moraliska inventering” kan jag säga att jo, den ska mig helst gå på djupet men görs i strukturerad form på ett sätt då en börjar med att hitta (destruktiva) mönster i ens känsloliv för att sedan metodiskt ”avlägsna dem” i ett kommande steg. Apropå nykterhetskontroller och att stolt sträcka på sig för ingenting särskilt lämnade jag 4,5 dl blod till behövande för ett par dagar sedan. De är vänliga och sticker så bra på blodgivningen. Det boostar mig återigen med tacksamhet över att ha en stark och frisk kropp igen. Tack 🤩 🙏 och lov för att jag valde att leva vidare i fortsättningen utan alkohol 🌼 & nu är kaffekoppen tom och dags för 🐶-promenad /E
PIGG OCH GLAD 😀 I morse när vi åt frukost i skuggan frågade sambon om jag ändrat min medicinering på något sätt. ”Du har ju sovit så mycket tidigare men det senaste halvåret mer normalt, ungefär som jag”. Jag svarar något om att det är så det går när ens kropp återhämtat sig efter en lång oskön misshandel. För så är det. Jag är så himla glad över min kropp belönar alla mina nyktra dagar med styrka och smidighet, både fysiskt och mentalt. Hurra för den och mitt (nåja) morgonpigga jag 🥳
Nu har jag och arbetsgivaren…
Nu har jag och arbetsgivaren haft vårt första möte med företagshälsovården. Jag är väldigt lugn för att jag har en så bra arbetsgivare som fattar och agerar klokt när det nu är som det är med mig. Jag försöker vara så öppen och ärlig som jag bara kan men inser att det är svårt att sätta ord på allt. Tänker att det kanske jag inte behöver kunna heller om jag ändå kan reflektera och förstå mig själv någorlunda? Allt en känner har kanske inte någon explicit förklaringsgrund? Nåja, det där hinner jag säkert fundera mer kring. Det som ska hända framåt är Missbruksutredning. Reagerade inte under samtalet men nu när jag ser det skrivet syns det hårt, fyrkantigt, formellt. Hur som helst ska Missbruksutredningen ge svar på vad det är för problem jag har (jag blir väldigt förvånad om utredningen inte pekar på just ett alkoholmissbruk. Sedan ska det till en gemensam handlingsplan. Inget av detta kommer dock att ske denna veckan, knappast nästa heller. Vi är ju många som behöver hjälp, så... Å andra sidan har jag inget problem med att vänta lite, att skynda långsamt. Förr eller senare kommer den där utredningen att bli gjord och förr eller senare kommer det att finnas en gemensam handlingsplan. Fram till dess gäller min personliga handlingsplan lika som de senaste sex veckorna dvs att klara mig fint utan sprit.
@Ejanne Grattis! Både till…
@Ejanne Grattis! Både till dina sex veckor utan sprit och till att du har möjligheten att ta emot hjälp. Det underlättar mycket om man får hjälp med att komma till rätta med sitt missbruk. Åtminstone är det så för mig.
Jag tror inte du behöver fundera så mycket på vad du bör eller skall göra, bara att ligga lite lågt och invänta Missbruksutredningen. Även om den kan väcka känslor av obehag så handlar det bara om att försöka avgöra vilken grad av problem du har och att ha något att basera handlingsplanen på. Försök att gå in i det här utan förutfattade meningar, allt kommer att falla på plats efterhand.
Starkt att vara utan sprit (helt nykter?) i sex veckor. Det låter som en jäkligt bra plan att fortsätta med det.
Lycka till och berätta hur det går!
@Onkel F Tack för en…
@Onkel F Tack för en klartänkt (nykter!) kommentar. Jag tolkar det som att du gjort en sådan utredning, har jag rätt? Innerst inne tänker jag som du skriver, oroar mig inte så mycket just nu och mina veckor utan alkohol tuffar på utan några större besvär. Känner mig löjligt nog privilegierad eftersom jag fått (får) fint stöd både från sambo och arbetsgivare. Att våga tala öppet om Den Stora Hemligheten är största steget och det känns oväntat bra. Återkommer här när jag har något att berätta 😊
@Ejanne Välkommen hit och…
@Ejanne Välkommen hit och suveränt gjort att du nu är nykter sedan sex veckor!🥳. Så modigt av dig att tala öppet om den stora hemligheten för din arbetsgivare och sambo, det är verkligen en styrka. Att släppa garden och vara sann och ärlig är en sådan lättnad och befrielse och kommer att leda dig framåt. Jag höll på med att även, gömma och smyga med vin och det var så skönt att berätta om min hemlighet för min man, jag riskerade att inte kunna fortsätta med detta men det var det jag ville skulle ske. Jag berättade även om hemligheten att jag var alkoholberoende för min psykolog och det var då den terapeutiska processen kunde starta på riktigt. Så att vara öppen, ärlig och sann, framförallt för sig själv, är grunden till att göra en stor förändring och till att kunna sluta dricka och ljuga för sig själv och sin omgivning. Jag har varit nykter i drygt 1 år och det är det bästa beslutet jag tagit i mitt liv. Jag mår så bra och jag har fått en ny chans till att leva det liv jag vill leva. Nykter, hoppfull och med livsglädje😁.
Fortsätt som du gör, det kommer bara att bli bättre ju längre tid du är nykter💪💕
@vår2022 Ja, allt blir helt…
@vår2022 Ja, allt blir helt klart så mycket enklare om en vågar vara ärlig i detta. Synd att jag inte kom på det tidigare men nu är ju nu och det var väl dax då. Livsglädje låter härligt, det ser jag fram emot att ladda mer av :)
@Ejanne Ja, jag har gjort en…
@Ejanne Ja, jag har gjort en sådan hos företagshälsovården. Den kanske skiljer sig åt beroende på vilken vårdgivare som anlitas, men i mitt fall var det inget märkvärdigt. Hoppas du får kontakt med människor du känner att du "klickar" med, jag känner att personkemin är viktig i den här sortens situation. Det blir ju lättare att vara öppen och ärlig om man känner att man får bra respons.
Bra att du fortsätter vara nykter av egen kraft. Självklart mår du bättre av det, men det är också positivt om du visar att du vill ha förändring och menar allvar.
BAD HAIR DAY. Ser mig i…
BAD HAIR DAY. Ser mig i spegeln och ser ett troll. För en vecka sedan hade jag kunnat ta en selfie med vovven a la ”sådan matte sådan hund” men jycken gick på spabehandling i måndags och har just nu en perfekt frilla. Nu ska i hur som helst masa oss ut i novemberdagen. Har varit på resande fot onsdag-torsdag och är ledig idag (kanske smygjobbar lite men inget allvarligt). Min chef ringde strax före 8 och meddelade att jag ska Missbruksutredas på fredag fm om en vecka. Ser på något perverst sätt fram emot att det ska stå klart att få diagnosen ställd och att få hjälp med resten av mitt nyktra liv 🌹
@Ejanne skrev:"jycken gick…
@Ejanne skrev:"jycken gick på spabehandling" Fasen, kunde ni inte fått grupprabatt? En klippning och en helkroppsbehandling av ett par varsamma kvinnohänder hade fått mig att gå därifrån med ett leende på läpparna 🤣 (Sorry, kunde inte låta bli).
Det låter ju bra att du ser fram emot utredningen! Inte så konstigt, det blir en start på något bra.
Lycka till!
@Onkel F Sorry (kan inte…
@Onkel F Sorry (kan inte heller låta bli 😉), det är ett strikt hundseparatistiskt spa där tvåbeningar utan päls göre sig icke besvär!
TOG MIG ÄNTLIGEN I KRAGEN,…
TOG MIG ÄNTLIGEN I KRAGEN, förnyade årskortet och har nu kört ett pass på gymmet för första gången sedan jag bröt handleden i början av augusti. Ska bli morgonrutin igen! Tjohooo! Hängde med oväntat bra undantaget armhävningar som får bli en senare fråga.
DEN ÅTTONDE FREDAGEN i min…
DEN ÅTTONDE FREDAGEN i min räcka av alkoholfria dagar startade tidigt. Jag var på gymmet vid 7-tiden, efter det promenad med hunden och en lugn stund vid köksbordet. Hämtade ett paket i centrum på vägen till Missbruksutredningen och sambons farfarsklocka hos urmakaren på hemvägen. Nu är stenen alltså i rullning eller vad det heter. Samtalade en dryg timme med alkoholterapeuten som ska göra själva testet av min missbruksstatus på måndag. En nyfiken typ men det är väl hens jobb kan jag tro. Nästa vecka kommer utvärderingen att visa…
SITTER PÅ ESPRESSO HOUSE med…
SITTER PÅ ESPRESSO HOUSE med macka och kaffe. På bordet intill står en skylt med budskap. "Visste du att social interaktion är det bästa sättet att bekämpa ensamhet? Ett hej eller ett leende kan göra stor skillnad.". Jag ser mig omkring: uuupå behörigt avstånd sitter en ung tjej och sugrörssuger något ur en stor pappmugg. Hon och jag är de enda gästerna. Ingen av oss verkar nämnvärt intresserade av "social interaktion" där vi befinner oss. Vi pillar istället med våra mobiltelefoner. Jag inser plötsligt att jag trivs i min relativa ensamhet. Skulle någon komma på att med ett leende säga hej skulle jag antagligen titta upp, nicka och hoppas att vederbörande ska gå någon annanstans. Själv kommer jag under denna helgen att få social interaktion tills den står mig upp i halsen. Jag ska på jobbkonferens med kollegor från hela landet. I en annan tid gör inte särskilt länge sedan skulle jag i denna stund ta en tur till Systembolaget som nyss öppnat. En vinflaska som försäkring när det börjar krypa i kroppen och surra i hjärnan. Men faktum är att jag efter snart åtta helnyktra veckor har tappat intresset för den medicinen. Faktum är att jag trivs mycket bra just för jag sitter och väntar på bussen som ska ta mig och min kollegiala flock till en kursgård. Faktum är att jag kommer att vara både intresserad av dessa människor och engagerad i våra arbetsuppgifter. Ska bara sitta kvar här en stund till, vila i lugnet, innan jag ger mig ut i djungeln för att leta upp den där bussen. Det blir en bra helg. Let's be careful out there!
IDAG HAR JAG SVARAT PÅ…
IDAG HAR JAG SVARAT PÅ Missbruksutredningens frågebatteri och förstått att det blir minst ett möte till i utredande syfte. På måndag om en vecka ska jag få ta del av resultatet/utvärderingen. Sedan kan det äntligen tas fram en relevant handlingsplan. Det skaver lite i mig när terapeuten, vilken jag i allt övrigt fått ett stort förtroende för, redan nu nämner att enda vägen att få ordning på mina problem går via 12-stegsprogrammet. Känner direkt oroliga vibbar på grund av förutfattade meningar. Men jag ska ge det en chans och lovar att lyssna öppet uppmärksamt och så fördomsfritt som möjligt om metoden förklaras ur ett professionellt perspektiv. Jag skulle verkligen vilja gå till botten med mitt själsliga virrvarr <3
@Ejanne Hej, och välkommen…
@Ejanne Hej, och välkommen hit! Det går ju även utmärkt att förbli nykter via ”forumsmetoden”. Dvs läsa och skriva mycket här. Jag har själv varit nykter i snart 3 år, och den enda ”hjälpen” jag har tagit är forumet. Borde väl gå att komma överens om att du lämnar prover under en tid. Tex 1 år. 🤔 Bara en tanke, om nu inte tolv-stegsprogrammet känns som rätt grej för dig. Du har ju kommit förbi den värsta fasen nu med dina 8 veckor. Viktigt i så fall att du skriver och läser här ofta, och verkligen tar till dig av andras erfarenheter, och fakta. Lycka till nu!
P.s Jag kan rekommendera dig att läsa @vår2022,s trådar från början till slut. Dom är guld värda!
Hej på dej, @Torn. Du har…
Hej på dej, @Torn. Du har naturligtvis rätt i det du skriver. Jag har läst en del i trådarna här med tacksamhet över alla som generöst delar med sig av såväl framgångar som motgångar. Jag gillar den goda tonen i inläggen och den konstruktiva andan. Med det sagt så är det inte tillräckligt för mig att inte dricka alkohol, jag behöver också hjälp som reder ut de dåliga tankemönster som jag gång efter annan fastnar i och som (ve och fasa) går så lätt att bota med stora mängder alkohol. För många år sedan hade jag kontakt med en alkoholterapeut som själv var frälst genom 12-stegsmetoden och AA. Det var ingen positiv kontakt och det har naturligtvis färgat min åsikt om det konceptet. Men som jag skrev igår kväll är jag beredd att ge den modellen en chans. Förhoppningsvis har det hänt något på 14-15 år och oavsett det är det säkert stor skillnad på terapeuter och terapeuter liksom det är det på patienter och patienter.
Stort tack till dig och alla andra generösa människor här. Jag önskar dig en fin dag. /E
MINNS I NOVEMBER… https:/…
MINNS I NOVEMBER…
https://www.youtube.com/watch?v=9S-3srZqgfA
Det är så mycket som jag behöver öva på nu när jag inte kan bedöva mig med alkohol längre. Det är förstås inget märkvärdigt, bara lite enkla förändringar som till exempel att…
…möta andra med nyfikenhet och kärlek (avstå från att använda röntgensynen som bara får folk att känna sig obekväma med mig).
…vara snäll mot mig själv (sluta boosta självförtroendet och jobba på självkänslan).
…somna och att sova gott hela natten (inte vrida och vända – fysiskt och mentalt – halva natten och lyssna på ljudbok andra halvan).
…fortsätta med de nyktra dagarna i kombination med små, små läkande steg på vägen mot mitt riktiga liv.
To be continued…
GRUPPTERAPI, NEJ TACK?! Jag…
GRUPPTERAPI, NEJ TACK?!
Jag vill inte gå i gruppterapi. Det måste väl finnas någon annan rehab-form som min arbetsgivare gör tumme upp till? Jag har alltså gjort mitt tredje besök hos alkoholterapeuten som haft uppdraget att fastställa att jag är alkoholist. Jag har svarat frankt, öppet och ärligt på alla Missbruksutredningens frågor (fick till och med ”beröm” för att jag var så ”transparent”). Själv har jag inte tvivlat en sekund på att mätinstrumentet skulle slå i botten på röda sidan men företagshälsovården ville ju vara säker innan det föreslås en behandling. Nu känner jag mig lite snärjd och lurad. För alla tre besöken jag gjort hos alkoholterapeuten har pekat i en enda riktning, nämligen mot den behandling som hens företag erbjuder. Under mina nu snart nio veckor som nykter har jag inte behövt kämpa en enda dag för att avstå från alkohol, jag har pratat med mina närmaste om Den Stor Hemligheten, min alkoholism och jag har reflekterat mycket och landat i att jag är en person som inte dricker alkohol. Jag förnekar inte mitt behov av känslomässig utveckling men jag skulle gärna se att den kan ske på annat sätt än genom att ”anamma” 12-stegsprogrammets principer i mitt liv.
FÖRFRUSTRERAD. 1: Jag är en…
FÖRFRUSTRERAD. 1: Jag är en alkoholist som ska underkasta sig en rehabiliterande behandling som explicit går ut på att anamma 12-stegsprogrammets principer. Fakta 2: Jag är en alkoholist eftersom jag inte kan kontrollera mitt alkoholintag, när jag en gång knäckt en flaska vin super jag tills jag däckar. Fakta 3: Jag är en alkoholist men jag är också en människa och som sådan ett betydligt mer komplicerat väsen än vad som kan definieras av en etikett.
JUST NU KÄNNER JAG mig uppgiven på ett sådant sätt som för drygt två månader sedan ovillkorligen lett mig raka vägen till Systembolaget för att skaffa vin innan ångesten slår till. Ja, jag vet att det är ett uselt alternativ. Nej, det kommer inte att ske. Jag gjort en reell uppryckning, tagit ratten och styrt om mitt liv åt ett håll som känns bra för mig. I den processen ingår en hel del smärtsamma insikter som jag behöver hjälp med att reda ut, som jag vill ha hjälp med att reda ut. Men jag är inte övertygad om att 12-stegsprogrammets principer och underkastelse kommer att göra mig gott. Ändå står jag här, som inträngd i ett hörn, och kämpar för att inte förvandlas till ett viljelöst ynk med förkrympt själ!
HAR JAG VARIT DUM som trott att transparens och ärlighet skulle kunna bygga ömsesidig tillit och förtroende mellan mig och min arbetsgivare inför valet av behandling? Intuitivt upplever jag i alla fall att det kan bli tvärt om. Eftersom Missbruksenkäten utvärderats med en stor fet ALKOHOLIST-stämpel kommer allt jag säger i förhållande till det att kunna vändas emot mig – ”Det är sjukdomen som talar” – det vill säga att mina önskemål och förslag tolkas som försök att manipulera och förneka min verkliga situation. Det jag nu skrivit kan för övrigt också vara ett utslag av alkoholism, paranoia, sjuklig misstänksamhet.
SÅ HAR JAG MÅLAT fan på väggen och för stunden fått ur mig det mesta av förfrustrationen (den som följer av ett ihopfantiserat framtidsscenario). Sista ordet är dock ännu ej sagt så det återstår att se hur det verkligen blir.
Hej, Jag förstår obehaget…
Hej,
Jag förstår obehaget inför att bli reducerad till en diagnos. Men jag tänker också att du är bra på att nyansera och förklara hur du tänker. Och att om du förmedlar samma innehåll i ett samtal med chef och behandlare som här i tråden så tror jag de kommer förstå dig. Sen kanske du kan undersöka om det finns något i 12-stegsmodellen som kan vara användbart, tror det är många som hämtar hjälp där utan att köpa hela paketet. Eller be behandlaren om ett alternativ som du känner dig bekväm med om det inte känns bra med 12-stegen. Kan tänka mig att 12-steg är enklast att få plats på, så därför kanske det överrekommenderas av läkare som inte har tid att leta.. Eller så har programmet nåt, har du frågat varför de rekommenderar just det?
Spot on, @Kennie! Det är…
Spot on, @Kennie! Det är klart att jag kommer att tala om min syn på sakenmen har en känsla av att det är ganska utsiktslöst då rehabprogram à la 12-steg är det enda som verkar finns på bordet. Att det rekommenderas beror förstås på att det varit och är till stor hjälp för många (statistiska bevis finns) och att det är den behandlingen som erbjuds av det företag som företagshälsovården samarbetar med. Jag tror inte någon i min närhet medvetet reducerar mig till en diagnos. Däremot är jag klar över att en generell uppfattning om vad en alkoholist är också påverkar den dialog som förs med mig om detta. Min historia talar också för att den som misstror mig nu har all anledning att göra det med tanke på tidigare misslyckanden. Jag vet ju att både mitt syn- och handlingssätt förändrats radikalt de senaste två månaderna och min sambo vet det också, men varför skulle min arbetsgivare tro på det? När jag sagt liknande tidigare har det ju inte varit riktigt sant. Nå väl, jag har börjat ta emot hjälp (till och med bett om den) och på den vägen är det. Naturligtvis kommer jag att göra mitt bästa med vad det nu blir. Det är fullt möjligt att jag hakar upp mig för mycket på anden och de verb som används (underkasta (sig), anamma, kapitulera, rannsaka osv). Med risk för att det bara är min grandiosa självuppfattning som talar påstår jag att det finns mycket i mig som är friskt och även om jag varit allt alkoholdjävlulen allt för trofast betvivlar jag starkt att det är någon annan kraft än jag själv som kan "befria" mig. /E
@Ejanne , som om jag hade…
@Ejanne , som om jag hade skrivit det senaste inlägget själv, tänket du har delar jag till 100%.
Stå på dig och din tro på den hjälp du tror skulle fungera för just dig,
Lycka o välmående🙏🏻
@Ejanne Kanske bara prova på…
@Ejanne Kanske bara prova på och ta emot det förutsättningslöst och se vad 12-stegen kan innehålla. Att nyfiket utforska det. Har ingen egen erfarenhet men vet att många tycker det är en bra hjälp och ett gott stöd. Vi har ju våra förutfattade meningar om alkoholister fast vi är det själva. Man kanske medger att man är en alkoholist men att man inte är så pass mycket alkoholist att man behöver gå 12-stegsprogrammet? Jag vet inte vilka som rekommenderas gå och inte gå men antar att det är det som erbjuds i första hand när det är fler parter inblandade än bara en själv. Att de erbjuder dig något, ett statistiskt bevisat bra stöd som du säger. Att de i sin tur tar tag i detta och gör något konkret. Fördomar kan många gånger omkullkastas när man får en verklig inblick i vad det handlar om. Det är värt alla gånger att prova och ge det chansen i alla fall. Syftet är gott. Det är samtidigt så viktigt att få medverka och driva den egna rehabiliteringen så att det känns meningsfullt och så att man blir motiverad till det. Jobbet ska man ju som du säger göra själv och jag är helt övertygad om att det är endast din egna kraft som kan befria dig. Att ha tillit till den egna förmågan att göra en förändring och tro på sig själv att man kan är A och O. Det kan ingen annan göra åt en.
Du berättar att du kan haka upp dig på anden och verb som används (underkasta (sig), anamma, kapitulera, rannsaka osv). Teologiskt sätt har människan en egen vilja och anden är en kraft att tala med för att få kraft. Min tolkning av att underkasta sig, kapitulera handlar om att se sig besegrad av Alkoholdjävulen så länge man dricker och därför får man kapitulera inför att alkohol är en destruktiv kraft som förgör och förstör. Du behöver inte bevisa något för anden, du kan ha egna samtal med denne som bara är er emellan, inget som angår varken chef eller Företagshälsan. En bra funktion och som kan leda till att man rannsakar (som betyder undersöka) sig själv och förlåter sig själv. Undersöka varför man dricker och förstå sina tankar och därmed känslor bättre. Det som jag tycker varit det viktigaste för mig i min process, är att jag försonats och förlåtit mig själv, det ha gett mig sinnesfrid. Jag har med nyfikenhet undersökt och utforskat mig själv och fått en utökad självkännedom. Jag har också förstått att alkohol har påverkat min hjärna och mina signalsubstanser for life. Det enda sättet att undvika alkoholism och beroende är att aldrig dricka mer. Jag har varit nykter i snart 13 månader och jag ångrar inte en sekund. Jag är tacksam för att ha fått en andra chans i livet och det är till och med bättre än det någonsin varit.
Var nyfiken, det ”mystiska” kring 12-stegen kan vara lite spännande att utforska. Vad som helst kan hända om du ger dig chansen att ta emot det😁. Ha det gott💕
Ja, @vår2022, jag hakar upp…
Ja, @vår2022, jag hakar upp mig på vissa ord. Helt enkelt på grund av att ordval har betydelse för hur budskap uppfattas. Jag kan till exempel inte bortse från att ”underkastelse” och ”rannsakan” är begrepp som har direkt auktoritär värdeladdning. Å andra sidan är det helt sant att jag har underkastat mig brännvinsdraken alldeles för länge, liksom att jag har rannsakat mig intill hudlöshet och ändå fortsatt dricka. Nu har jag valt att fortsätta på en annan väg och varje dag som jag lever mitt liv utan alkohol börjar jag känna igen mig själv lite mer. Jag försöker lämna ältastadiet bakom mig och börjar reflektera på ett (för mig) sunt sätt och i och med det börjar även min självkänsla växa. Det känns bra... Lev väl! /E
DET BLIR NOG BRA. Jag har…
DET BLIR NOG BRA.
Jag har fått lära mig att man ska välja sina strider. Mitt professionella jag är rätt så bra på det. När det kommer till alkohol har jag däremot inte valt utan bara fallit till föga. Efter tio helnyktra veckor fick jag i går kväll besked om behandlingen. Naturligtvis är den 12-stegsprogrambaserad och den startar i princip nu. Även om det återstår att se tror jag möjligen att jag kan ha haft fel om detta. Jag hittade nämligen en bok som förklarar vad det handlar om på ett för mig mer begripligt (sakligt) sätt. Boken ”Livsstegen: 12 steg till inre hälsa” är skriven av Olle Carlsson och nyanserar och förklarar i en kontext och med ord som jag inte behöver försvara mig emot. Det känns alltså lite lättare nu även om min misstänksamhet fortfarande ligger på lur.
@Ejanne Vad bra att du…
@Ejanne Vad bra att du hittade boken som mer begripligt och nyanserat förklarar vad det handlar om. Jag tänker också att man kan göra om det till ett eget sätt att tänka om stegen, så att man bättre kan ta till sig dem. Det behöver liksom landa inom en själv för att man ska bli mottaglig. Livsstegen, 12 steg till inre hälsa, låter verkligen lockande och något man kan ta till sig. Det blir nog bra!😁❤️
@vår2022 Ja det är väl ett…
@vår2022 Ja det är väl ett mänskligt privilegium att få lov att ombestämma sig?! Jag brukar ju se mig själv som ett hårt skal med ett okänt söligt inre, och vem vill slå hål på ett hårt skal utan att veta vad som kommer att rinna ut? Det är säkert bättre att se sig själv lite som en halvrutten lök, börja med att skala av de dåliga lagren och använda de friska. Det skulle faktiskt kunna vara så. Ha en fin torsdag 😊
@Ejanne Själva syftet med 12…
@Ejanne Själva syftet med 12-stegsprogrammet är ju att man ska jobba med sig själv. Då måste man få göra det på sitt sätt, utifrån sina egna förutsättningar. Orsaken till att just 12-stegsprogrammet är så utbrett och välfungerande är ju att det är systematiskt. Man tar tag i en pusselbit i taget, vrider och vänder på den och ser till att den kommer på plats.
Vi som inte har genomgått 12-stegsprogrammet har fått jobba med oss själva på andra sätt. För det funkar inte att ”bara” sluta dricka. Man måste hitta orsakerna till att man dricker - och åtgärda dem. Eller åtminstone förhålla sig till orsakerna annorlunda.
Många problemdrickare har enormt stora egon också, och där tror jag 12-stegsprogrammet gör stor nytta. Så man ser sig själv i ett större sammanhang, i relation till andra. Inse att man inte behöver brusa upp för allt. Inse att genom att hjälpa andra så hjälper man också sig själv. Utan att veta ett dugg om 12-stegsprogrammet, mer än rubrikerna, så tror jag att allt det täcks av programmet.
Skriv gärna mer om 12-stegsarbetet framöver, jag är väldigt intresserad av hur det går för dig. Du jobbar på otroligt bra. Heja dig!
Kram 🐘
Hej @Ejanne Först främst,…
Hej @Ejanne
Först främst, bra jobbat.
Jag har frivilligt sökt till en 12-stegsgemskap (AA i mitt fall) och jag tycker det fungerar utmärkt men jag förstår dina tvivel och funderingar. Ett tips från mig är att lyssna på "En beroendepodd" med Nemo Heden. Den utgår mycket från ett 12-stegsprogram men de bjuder även in gäster som har ett beroende som har hanterat det utan 12-steg, det finns alltså lite olika perspektiv i podden även om huvudpersonen är "övertygad" 12-stegare. Intressant lyssning om man vill få reda på lite mer vad det innebär i praktiken. Finns exempelvis 2 avsnitt där de intervjuar en drogterapeut där han ger sin syn på det hela (en lite mer modernare och enligt honom mer evidensbaserad syn på 12 stegsprogram).
Personligen tycker jag podden givit mig mycket, kanske kan vara värt att testa ett avsnitt.
Lycka till!
Hej 🐘 och hej @Svartkråka…
Hej 🐘 och hej @Svartkråka. Tackar för poddtips, det är alltid välkommet även om jag mest går runt med en kriminalroman i örat 😊 & ja, den här gången går det bra för mig. Uppriktigt gillar jag mitt liv utan alkohol, utan allt tidskrävande smussel och ljug. Jag läste någonstans att "den bästa av lögnare börjar alltid med att lura sig själv” och det stämmer ju men jag vill inte vara en sådan person, jag vill vara mig själv som jag känner igen mig. Att inte få ihop sina egna värderingar med sitt eget beteende är plågsamt. Det är sånt och annat jag har att jobba vidare med. Behandling har jag ju inte bara bejakat utan till och med önskat och bett om. Jag hade hoppats på att få vara lite delaktig i rehabplanen men det är bara inte att tänka på så den delen har jag gett upp och tänker i stället att det blir bra så här. Det kan ju hur som helst bara bli bättre än tidigare alternativ. Tack vänner för ert stöd 💕
Hahaha @Ejanne , du fick mig…
Hahaha @Ejanne , du fick mig att skratta med dina liknelser :) Jag röstar på den halvruttna löken som har ett friskt och spänstigt inre!!🧅 Lycka till nu, jag tror och hoppas att det ska bli spännande ✨
Tack @Allegra. Roligt att…
Tack @Allegra. Roligt att någon uppskattar min humor 😅. Jag hoppas också och tror på detta. Ha det fint /E
DESSA PRÖVNINGAR. Igår…
DESSA PRÖVNINGAR. Igår lämnade jag blodprov som ska analyseras för leverskador och alkoholmissbruk. Som med allt som jag inte vet något om känns det lite oroligt. Framför allt undrar jag mina levervärden ser ut. Hur märks leverskador egentligen? Kommer det att synas i provresultaten att jag helnykter i 74 dagar? Å andra sidan får jag ju snart nog svar, svart på vitt. De här proverna ska ge en referenspunkt så vi kan följa hur mycket friskare jag kommer att bli av behandlingen så provtagning två blir mer intressant. Btw läste jag någonstans att det aspartam i lightläsk påverkar provresultaten. Det verkar ganska oroligt men om det är sant kommer jag att ligga j-ligt illa till pga Trocadero Zero 🤫
Jag hade försämrade…
Jag hade försämrade levervärden när jag testades precis i början av min nykterhet. En månad senare var de helt normala! Du behöver nog inte vara orolig. Det kommer ju definitivt se bättre ut än när du drack! Kämpa på🙏🏼❤️
Hej @Ejanne Jag har tippat i…
Hej @Ejanne
Jag har tippat i mig rätt mycket och ofta i 35 år, och mina levervärden var inte tokdåliga,, men höga värden var det givetvis en vecka efter jag slutade dricka för precis ett år sedan. Sen 5 el 6 veckor senare tog jag nya prover för att få tillbaka körkortet (med alkolås), och då hamnade jag på en nivå där jag "inte dricker/eller väldigt lite"
Det var ett tag sen men, GT prov visar levervärde och Peth , CDT visar hur mycket och länge man druckit.
Alla dom värdena hade efter ca 6 veckor hamnat långt under värdet för missbruk.
Nu får nån rätta mig om jag har fel ang proverna,, det var ju ett tag sen, så jag har glömt vad dom visade på, men det är bara att googla.
Sen kan jag säga att jag levt på Troca zero, så det är nog ingen fara!
Däremot julmust är skum,, ni kanske har sett det nu på sociala medier.
Jag provade själv hemma, blåste 0,00,, drack ett glas must, blåste direkt 0,13, en minut senare provade jag igen, då var det 0,00 igen🤔
Kämpa på😊
Hejsan @Kebne1 & @Tikka. Ja,…
Hejsan @Kebne1 & @Tikka. Ja, jag googlade ju på leverskador och blev förskräckt. Framförallt inför insikten om att symptom på leversjukdomar inte visar sig förrän det är för sent. Har också klämt och känt på höger sida under revbenen men känner ingenting annat än underhudsfettet. Jag får alltså tåla mig tills provsvaren kommer. Att troccan skulle ge utslag på alkoholtest verkade ju otroligt från början och julmust är inte min favvo så de felkällorna är alltså uteslutna ☀️😅 /E
MIN KÄRLIGE SAMBO. För snart…
MIN KÄRLIGE SAMBO. För snart tre månader sedan väckte jag sambon tidigt med storgråt och meddelade att jag är alkoholist, att jag ville ha hans hjälp men om han så önskade kunde jag flytta redan dagen därpå. Men han tyckte inte alls att det var nödvändigt med uppbrott. Istället hade han öst ut all alkoholhaltig dryck som fanns i huset när jag kom hem från jobbet och dagen därpå åkte vi på två veckors (alkoholfri) semester och hade det bättre än på länge tillsammans 🥰. När jag senare berättade att jag ska på alkoholistrehab kom hans kommentar automatiskt: ”Ja, du får i alla fall inte säga ”Hi, I’m Bruce and I’m a meateater…” för du är ju vegetarian”. Jag inser att jag varken är van vid villkorslös kärlek eller tillit på det sättet som denne man levererar. Han köper hela grejen med att alkoholism är en sjukdom och vill hjälpa mig att må bra. Och det gör jag ju, eftersom jag är nykter. Han har däremot börjat smygsupa. Någonstans finns en spritgömma, sannolikt en flaska sötsliskig likör som han gillat att sippa på ibland, men numera bara när jag är borta över natten (=inte särskilt ofta). När jag frågar om han festat på likör medan jag varit borta förnekar han det totalt. Jag tycker det är lite sött (!) 💕
@Ejanne Fint att du har en…
@Ejanne Fint att du har en man som stöttar dig så bra och att du känner att du får villkorslös kärlek💕. Kanske ska du säga att det är ok, om det är ok för dig, att han kan sippa på sin likör fast du inte längre dricker. Då slipper han förneka och du slipper fråga. Lögner är aldrig bra att ha, ärlighet varar längst😁.
Ha en fin fredag❤️
Så klart @vår2022 ska man…
Så klart @vår2022 ska man inte ljuga men jag är ganska säker på att min sambo gör det av, må vara ologisk, omsorg. Hans fyrkantiga ingenjörshjärna antar nog att det ingår i sjukdomen att söka, finna och dricka alkohol om det finns hemma…. Önskar dig en riktigt nice helg ☃️☃️☃️
@Ejanne den villkorslösa…
@Ejanne den villkorslösa kärleken är ovärdeligt ❤️ tillsammans klarar man det. Min man var i väg förra veckan och jag sa ” passa nu på att ha trevligt o ta ett par öl med kollegorna. Han svarade ” De har en så god alkoholfri öl i baren” snacka om kärlek 🥰
Ja, @Helahea jag uppskattar…
Ja, @Helahea jag uppskattar verkligen den självklara attityden. Typ; Nu är det så här, och då blir det så här. Inget drama, inget tjat. Bara tillit och kärlek…
SÅ HÄR LÅNGT ÄR ALLT GOTT…
SÅ HÄR LÅNGT ÄR ALLT GOTT OCH VÄL. Godkända alkoholprov (CDT 1,2 och Peth <0,05) men saknar levervärdena... Jag har varit nykter i tre månader det känns skönt både i kropp och själ. Jag sträcker på mig, tänker snabbare och snart börjar rehab 🙃. Det bästa är att alla viktiga personer i mitt liv, inklusive chef och arbetskamrater är så fina. De vet hur det är ställt, är uppriktigt glada för min skull och nyfikna på förändringen. Inga konstigheter alltså. Jag är också glad för min skull och hoppas och tror att jag en dag ska känna mig hel, att den där oron som lurar mig att ta första glaset ska försvinna 🫠… ☃️
PÅ VÄG TILL 12…
PÅ VÄG TILL 12-STEGSPROGRAMMET. Dagen då jag ska kliva in i 12-stegsbehandlingen närmar sig. I grund och botten tror jag fortfarande att det finns bättre rehabiliteringsalternativ för mig men har insett att detta är icke-förhandlingsbart. Av pur självbevarelsedrift gör jag ett försök att sätta mina egna ord på det jag ska utsättas för. Det är möjligen respektlöst (?). Å andra sidan är jag ju (och har tänkt fortsätta att vara) en egensinnig person!
1. Att inte kunna ”dricka som folk” innebär att ha utvecklat ett beroende som inte går att kontrollera viljemässigt. Den egna viljan är svagare än den kraft som finns i flaskan. Först när den kunskapen sitter i hela kroppen går det att göra upp med beroendet och ta ansvar för att läka sig själv.
2. Att leva ett gott liv utan alkohol förutsätter att en kan bottna i ett tillitsfullt förhållande till andra människor. Ensam är inte stark i något sammanhang och den kollektiva klokheten i en grupp med gemensamma värderingar hjälper en att förstå verkligheten som den är och till att lösa de problem som finns.
3-5. För att ta sig ur ett beroende som inte går att kontrollera viljemässigt krävs stöd och hjälp från andra. Att hitta personer som i sig är goda exempel att orientera sig efter.
6-8. Att dricka alkohol som medicin är ju inledningsvis ett helt rationellt beteende. Någon gång har en kommit på att det fungerar som snabbt och effektivt sätt att dämpa starka känslor. Med tiden blir det en drog som förvandlar alla känslor till ett rus som skjuter upp behovet av att konfrontera innehållet i en självbild som inte är autentisk, där värderingar och beteende inte går ihop.
9. Som nykter, frisk och stark måste en ta tillbaka förmågan (och viljan) att packa upp det motsägelsefulla, tunga, jobbiga ur ryggsäcken, sortera innehållet, laga det som är trasigt eller helt enkelt rensa bort det som är oanvändbart/destruktivt.
10. Insikt! Alkoholen har tagit över och gett näring åt verklighetsflykt och ren eskapism. Beteendet är egoistiskt även om orsakerna till beteendet har helt andra grunder. Att förstå hur ens beteende påverkat, kanske till och med skadat, andra. Att formulera grunderna för skuld- och skamkänslor. Att förlåta och få förlåtelse (inklusive att förlåta sig själv). Ju fler viktiga personer i ens omgivning som vet och kan förstå hur det är ställt desto större krets av människor att spegla sig i och få kraft ifrån, alltså att återerövra tillit och förståelse för andra människor!
11. Frihet, harmoni, helhet!
12. Missionera!
@Ejanne Klockren…
@Ejanne Klockren sammanställning! Min husgud Annie Grace har ett recept på hur man blir och förblir nykter, som jag alltid brukar hänvisa till:
1) Tro på att du klarar av att sluta dricka.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.
Kram 🐘
@🐘 En av de stora fördelarna…
@🐘 En av de stora fördelarna med att vara nykter är ju att bli mer klarsynt 😊. Din husgud predikar riktigt bra förhållningssätt för den som är motiverad och kan se fördelarna. Min inre alkoholist är en stark rackare som tjatar om en enkel lösning när tillvaron skaver. Nu tränar jag regelbundet och känner (på riktigt!) att min styrka ökar för varje dag som går utan alkohol men det är lurigt och skulle vara lätt att (som så många gånger förr) falla på eget grepp. Kram /E
@Ejanne Jättebra! Du har…
@Ejanne Jättebra! Du har gjort det till dina egna 12 steg😁. Det kan du säkert ta till dig på ett helt annat sätt när du själv får tolka dem så att det passar dig. Mitt motto är ”ditt uppmärksamheten går, sker tillväxt”. Det innebär att jag fokuserar på det positiva med att vara nykter, ger det min uppmärksamhet, desto mer växer mina positiva tankar om det. Tankarna växer i kraft liksom mina positiva känslor om att vara nykter. Det kör över negativ tankar som att det skulle vara gott med vin eller att det är synd om mig som inte får dricka som alla andra. De positiva tankarna ger också en stolthet och glädje över att vara nykter. Jag hjärntvättar mig själv och skapar nya banor i hjärnan som kör över de inlärda, programmerade och destruktiva tankarna 😁.
Ha det gott!❤️
I BEHANDLING. Jag har…
I BEHANDLING. Jag har överlevt första veckan i 12-stegsprogrammet. Jag har blivit en i en grupp av missbrukare som står inför uppgiften ”att förstå problemet”. Jag skulle vilja påstå att jag vid det här laget redan gjort det och är redo för andra övningar. Men det ska jag inte säga högt för det skulle nog inte ses med blida ögon. I behandlingen följer alla samma ordning. Utrymmet för kritiskt tänkande är minimalt. Det är bara att erkänna och att kapitulera. Gruppens sammankomster kallas ”möten” och dessa möten följer en ritual som jag antar härstammar från AA. Vid inskrivningen fick jag en arbetsbok och Stora Boken, Anonyma Alkoholisters grundtext. Vad jag ska göra med arbetsboken har ingen berättat ännu men jag har på eget bevåg läst och börjat med uppgifterna. Det är relevant och intressant med ett krav på ärlig reflektion. Jag utforskar mitt inre och det känns naturligt där jag befinner mig, helnykter sedan 13 veckor igår. Härligt. Den stora boken ska tydligen användas som referenslitteratur men jag ger den en chans från pärm till pärm, tentativt. Min målbild för närvarande är lugn och tålmodig, go with the flow, följa flocken. Återstår att se vad det kommer att göra med en egensinnig själ. Dagarna i gruppen har börjat med ett slags incheckning där en säger hej, sitt namn och ett ord som beskriver varför en sitter där. Några säger att de är beroende, andra säger alkoholist och några säger narkoman. Jag säger att jag är alkoholist för det är jag ju, bland annat, den här veckan är jag till exempel också gräsänka. Har passat på att fira jul med min vuxne son och hans pappa som har annat för sig till helgen. Vi hade en trevlig kväll och sonen – som skrivit ”sprit och knark” på önskelistan – blev glad för presentkort från Naturkompaniet. Jag fick en fin tekanna. Önskar alla en god jul!
God jul du också! Jag tänker…
God jul du också! Jag tänker att även om du nu behöver följa ett program och inordna dig i ledet så är du sen fri att använda de verktyg du får på ditt eget sätt. Jag har också svårt för processer som inte är flexibla, men ibland är det nog klokt att tänka som du verkar göra- gilla läget och se vad det ger dig.
@Ejanne Grattis till 13…
@Ejanne Grattis till 13 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Visst har du ett försprång, men det är nyttigt att repetera. Nöta, nöta, nöta — påverka det undermedvetna. Du jobbar på jättebra!
Godjulkram 🐘
@Kennie @🐘 Tack för kloka…
@Kennie @🐘 Tack för kloka kommentarer och ni har givetvis rätt som alltid. Jag behöver lugna ner mig och inte ha så förtvivlat bråttom, inte vara så förbaskat kompetent och effektiv hela tiden. Det kommer nog att ta sin tid och det får det göra. Kan ju inte göra annat än acceptera det jag inte kan påverka och göra det jag kan av resten. Ja, som ni förstår är även jag på väg mot omvändelse 😁. Ha't fint i helgen och julkramar. /E
ABSTINENSSKOV. Jag har…
ABSTINENSSKOV. Jag har börjat känna mig bedrövlig igen. Först förstod jag inte men ju mer jag vrider på saken kan det inte vara annat än abstinens. Det började när min sambos mamma och hans barn kom på mellandagsbesök och det dröjde inte länge innan jag kände anspänningen, irritation. Kylen fylls med märkvärdiga veganska substitut för kött och havremjölk. Det ligger fotoalbum med kort från barndomen all over the place. Badrummet är proppat med linskoppar och vätskor, allt är vått, från golvmattorna till toalettpappret (hur gick det till?) och det luktar (!) parfymdofter i hela huset. I stället för att stryka utmed väggarna i mitt eget hem flyr jag till jobbet. Ja, jag fattar att det inte är deras fel att jag känner så här. De är helt normala unga vuxna. Det är jag som är fel. Jag överdriver. Tidigare kunde jag ladda en väl avvägd berusningsgrad under detta slaget av prövningar. Nu står jag bara där som det svikna barn jag är; avundsjuk då sambons uppmärksamhet riktas bort från mig och obekväm över att det stökas och lånas saker helt respektlöst. Jag trivs inte alls med mig själv och ju mer jag tänker desto svårare att släppa känslan. Efter morgontimmans träningspass åkte jag till köpcentrum för att skaffa nya dojjor men det fanns inga som jag ville ha så jag fortsatte till Systembolaget. Det var nära och det hade varit så enkelt… …men så tänkte jag på min rad av nyktra dagar och insåg att oavsett hur jag känner är det helt ovärt att vara påverkad av alkohol. Jag gick in på Systembolaget, köpte två flaskor alkoholfritt bubbel och ser fram emot att fira min 100:e helnyktra dag på nyårsafton 🥳 – Tacksam att detta forum finns ❤️🙏
Hej @Ejanne! Hoppas det är…
Hej @Ejanne!
Hoppas det är okej att jag kikar in, läste ditt inlägg idag och det berör verkligen. Du tackar för att forumet finns och det är du och ni alla här inne som tillsammans skapar det så glöm inte att tacka dig själv också för detta. Att du delar med dig så fint är definitivt också en hjälp för andra här inne.
Du sätter så ärligt och öppet ord på hur det är för dig och hur du trots utmaningar med sådant som stressade dig och som tidigare kunnat leda till att du dricker så bromsade du dig själv. Du gjorde ett fortsatt val i den riktning du jobbar på gällande alkoholen. Nyårsafton kommer bli din 100e helnyktra dag med säkerhet - häftigt att det faller sig just så också med antal dagar. Alkoholfritt bubbel för hela slanten.
Hoppas du kan känna dig stolt och nöjd också mitt i detta!
Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen
@Ejanne Stor igenkänning av…
@Ejanne Stor igenkänning av hur jag har känt när svärmor och bonusbarnen kommit hem. Jag har levt ihop med min man sedan barnen var små och de är nu unga vuxna. Jag löste känslan som du med att dricka och bedöva. Svartsjukan ville jag inte kännas vid eller sätta ord på, kändes så skamligt. Kände mig utanför. Det var så mycket enklare när mina barn var här och slapp de känslorna. Dessa känslor bottnar i min egna barndom, där jag inte fick den uppmärksamhet jag behövde.
Jag har läst att om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och vara på sin vakt. Misstänksamheten riskerar att färga relationer även senare i livet, även då det inte är befogat. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå. Detta var det som hände mig och de känslor jag kände mot min mans barn och som jag även kunde känna när jag inbillade mig att min man flörtade med andra kvinnor.
Som nykter i 14 månader har dessa känslor avtagit starkt i samband med att jag fått kontakt med mig själv och mina äkta känslor. Jag kan förstå sambandet tydligt. Min självkänsla har ökat markant som nykter och i genom terapi har jag lyckats hantera dessa känslor. Det är en befrielse att slippa svartsjukekänslorna liksom att slippa dricka.
Vad starkt av dig att inte gå in på bolaget! Låt nykterheten sprida nya öppningar mot livet och dina känslor. Sök inom dig själv vad som triggar dina känslor som kom. Du kanske hittar ett ursprung där djupt inom dig som du kan plocka upp och göra om. Det kanske är dåtiden som uppfattas som nutid, men det var i en annan tid och i ett annat sammanhang. Jag har tagit tillbaka berättelsen om mig själv så den stämmer, med vad jag egentligen kände då och vilka behov jag egentligen hade, men inte riktigt fick. Det har hjälpt mig att gå vidare mer hel och sann.
Det blev lite långt inlägg, men hoppas det kan ge dig något tillbaka❤️
@Ejanne Menar att vad starkt…
@Ejanne Menar att vad starkt av dig att inte köpa alkohol på bolaget, du köpte ju alkoholfritt bubbel där😁.
Häftigt att få skåla in det nya året på dag 100! Och tänkt vad härligt att påbörja den nya året nykter och en fortsatt nykterhetsprocess🥳
@Rosette @vår2022 Tack för…
@Rosette @vår2022
Tack för era fina kommentarer. Jag tycker att det känns bra både att läsa och att skriva eget. Jag blir på något sätt tydligare för mig själv när tankarna är publicerade i ett lite större sammanhang (än i en privat dagbok). Låter kanske 🤔 flummigt och egocentriskt men det funkar för mig och om det hjälper andra är det ju ännu bättre 💕 /E
Hej Jag vet inte om jag…
Hej
Jag vet inte om jag skrivit här hos dig men blir glad av att läsa din tråd som känns kraftfull och bra- och så ger jag stor igenkänning på normala barn- som ger upphov till onormala (eller eg normala) känslor. Jag tänker att man får känna allt- men inte agera med full konsensus. Att inte få känna- brukar betyda att det kommer ur nån annanstans- huvudvärk, vinpimplande, irritation på fadern.
Att vara bonusförälder är att vara konstant upptagen med en arm- den man har för att ta sig i/hålla sig i kragen.
Det rätar ut sig med tiden. Jag som testat vin-metoden utförligt kan inte rekommendera den. Heja dig och kram!
…OCH JAG ÄR ALKOHOLIST! Nu…
…OCH JAG ÄR ALKOHOLIST! Nu var det länge sedan sist jag skrev något här. Dagarna liksom flyger iväg. Nyss var det jul och nu är det (snart) mitten i februari. Halva delen av grund-rehab är avklarad. Det betyder att jag är redo för "uppflyttning" till ny grupp. Det är samma folk som jag mött tidigare men en annan terapeut. Hen är vänlig och rar på alla sätt och vis men jag gillade den första bättre, kanske just för att den var där från början av min nyktra resa? I "nya gruppen" ska jag redovisa konsekvenser av mitt alkoholpimplande och förbereda mig för steget över till eftervård. Allt i enlighet med 12-stegsprogrammet och vägledd av "Gud Så Som Jag Uppfattar Honom". Under veckorna som gått har jag fått höra att jag ska jobbande min kritiska sida. Jag förstår att den hämmar mig och jag försöker verkligen även om det är svårt. Skäms förfarande över att jag inte är som andra. Känner ångest när jag slängt ur mig något på skämt som inte landat helt klockrent hos mottagaren. Bannar min snabbkopplade hjärna trots att jag borde vara stolt över den! Sådan är min upplevelse av att börja tillfriskna efter att ha haft ont i själen ett helt liv... 🧡
I MORGON HAR JAG VARIT…
I MORGON HAR JAG VARIT HELNYKTER I 24 VECKOR! Jag tänker en del på hur eländigt det var för bara ett halvår sedan. Behöver påminna mig själv om den totala galenskapen. Jag är tacksam över att fasaden sprack. I misären visade det sig att det fanns många som ville mig allt gott. Det hade jag aldrig trott. Även om jag inte planerade att ta livet av mig på något dramatiskt sätt så fanns tänkarna på att dö med mig varje dag. Jag var en usel människa och förtjänade inget annat än det sämsta av allt. Jag drack tills jag stupade för jag ville inte finnas. Det är en annan person som skriver i detta nu. En kvinna som börjar hitta tillbaka till sig själv. En som vill leva och må bra. I morse körde jag ett pass på gymmet och eftersom det är invägningsvecka fick jag svart på vitt att min kropp, trots allt, fungerar. Något kilo ner och lite muskelmassa upp. Det jag kämpar med är tålamodet, att allt ska ha och ta sin tid. Jag fastar rent intellektuellt att tolvstegsbehandlingen är bra för mig men har svårt för alla upprepningar, ritualer, långsamma predikningar och pladder. Fast egentligen blir jag mest trött på mig själv. I går kom terapeuten fram till mig i en paus och gav mig spontanfeedback: ”E, jag vill bara säga att jag beundrar ditt engagemang” sa hen. ”Tack” sa jag och mumlade något om att jag gör så gott jag kan. Nu undrar jag vad det står för. För jag känner mig inte särskilt engagerad utan snarare som en ”go-with-the-flow”-person som kämpar med sin inre kritiker, undviker att opponera och bejakar behandlingen (eller som den ”rätta terminologin är: ”underkastar mig detta enkla program…”).
@Ejanne Grattis till 24…
@Ejanne Grattis till 24 nyktra veckor! 🥳🥳🥳
Kram 🐘
@Ejanne Grattis till 24…
@Ejanne Grattis till 24 veckor och ett nytt mindset❣️Livet med allt det ger oss, allt vi kan lära nytt och all inspiration till att bli vårt bästa jag❤️
Tack för vänliga hälsningar…
Tack för vänliga hälsningar och pepp @Andra halvlek & @Himmelellerhelvette 💃💃💃
MÅSTE BARA SKRIVA AV MIG…
MÅSTE BARA SKRIVA AV MIG LITE. Nu är det länge sedan jag publicerade något här. Jag har haft nog med att ”vara i behandling” och mina egna stunder av eftertanke. Efter en tredjedel av rehabiliteringstiden ska jag på tisdag nästa vecka kanske (?) redovisa det andra steget av tolv. Fram till nu har jag surfat på nyktert välmående och tagit vara på de tips och insikter som känns relevanta i mitt liv. Det var när behandlingen efter 14 veckor bytte karaktär som tvivlet kom över mig igen. Min sinnesro är rubbad. En ny terapeut, ett nytt sammanhang, en mindre grupp. Jag kan fortfarande inte kontrollera mitt kroppsspråk. När min kritiska hjärnaktivitet utsätts för prövningar syns det på utsidan och terapeuten ser mig i ögonen och undrar: ”Vad tänker du om det som händer här just nu?” och jag känner mig avslöjad men svarar ärligt att jag inte vill engagera mig i hens dialog med en enskild gruppmedlem som vädjar om hjälp med privata angelägenheter. Så nästa fråga: ”Vad gör det här i dig?” och jag svarar att jag känner mig exkluderad, att jag investerar tre timmar i veckan för att bli fri från alkoholberoende och just nu slösas det med min tid. Jag tycker att de problem som avhandlas borde lösas i ett annat rum. Jag saknar inte empati, men… Jag förstår att mitt uttryck är obekvämt och det är tydligt att det inte är okej – det är uttalat bara jag som upplever detta. Alla andra kan uppenbarligen se att det allmängiltiga handlar om kommunikation, att en inte kan ändra en annan människa som inte vill bli ändrad på. Dessutom handlar ju detta [behandlingen] om så mycket mer än alkoholen, det är själva essensen i Sinnesrobönen. Jo, jo, mycket ska en höra med bibehållen hörsel efter snart 60 jordsnurr! (To be continued…)
FORTSÄTTNING PÅ SAMMA TEMA…
FORTSÄTTNING PÅ SAMMA TEMA. Jag kom fram till att jag behöver samtalsstöd för att klara gruppterapin och bokade in tid hos kuratorn på hälsocentralen. Hur sjukt är inte det? Hen har inte tid förrän 22 maj. Det gör inget att jag måste vänta. Antagligen är det bra för då hinner jag samla tankarna och formulera frågorna jag vill ha svar på. Egentligen är jag nog bara ute efter något slags bekräftelse. Vilka är egentligen oddsen för att bli en bättre version av sig själv, är jag helt fel ute, förledd av mitt stora ego? Sedan dag ett på rehabstället har jag varit följsam. Nyfiket utforskande. En aktiv deltagare. Jag har tagit till mig och trott att jag förstått något. Antar att de flesta i samma situation känner så. En i gruppen beskrev att hen kände sig vis och jag hoppas att hen kan behålla den känslan. Själv har jag raskt gått från vis till vissen. Ju mer jag måste tänka över mina dåliga sidor desto mer dominerande blir de för mig. Impulsiv; okänslig; kritisk; dömande; grandios. Fy f-n vilken usel människa jag är. För ett halvår sedan hade hälften varit nog för att fly in i alkoholdimman men det lockar mig inte alls längre. Så långt har jag i alla fall kommit.
@Ejanne Låter som du jobbar…
@Ejanne Låter som du jobbar på bra och så att det knakar! Att ifrågasätta sig själv är så mycket svårare än att ifrågasätta andra. Helt klart kan du bli en bättre version av dig själv, vilket jag tänker är självkännedom. En symbolik med att ”dö på korset och återuppstå”, att med förlåtelse lämna det som känns dåligt och bli en ny bättre version av sig själv. Det krävs en hel del jobb med detta och det kommer att vara både svårt och känslosamt. Att lämna sidor, tankar beteenden, känslor som man vuxit upp med och ihop med, integrerat som en del av sig själv. Att syna sig själv i sömmarna och våga erkänna att vissa saker inte är så bra och fel, att även förlåta sig själv för detta. Att komma vidare med nya insikter och gå vidare som en bättre version av sig själv.
Jag har fått lämna många integrerade tankar, känslor, beteenden som jag vuxit upp med. Det är inte jag som valt dessa, men genom att ”dö på korset och återuppstå” har jag förlåtit mig själv och andra och själv fått göra nya val om hur jag vill vara. Jag har blivit mer ödmjuk och har inte längre en bergfast åsikt om saker. Det finns andra perspektiv och jag har lyckats se dem. Det har gjort mig mer lugn och jag behöver inte ha garden uppe hela tiden längre. Jag har lärt mig att tycka om mig själv och därmed även andra. Jag har blivit en bättre version av mig själv och att vara nykter har varit en förutsättning för att det skulle ske helt fullt ut. Jag skulle inte kanske kalla mig själv för troende, mer andlig, men att dö på korset och återuppstå, är en psykologisk mekanism som jag tror stenhårt på.
Så du jobbar på bra och helt klart kan du bli en bättre version av dig själv. Ge det tid, ha tålamod och fortsätt vara nyfiken❤️
Tack för att du tog dig tid…
Tack för att du tog dig tid att kommentera @Vår2022. Att torteras till döds och sedan återuppstå känns väl (som framtidsutsikt betraktat)”så där...” - men jag förstår hur du tänkt 💕 Nej, jag lider inte någon nöd. Jag vet att förutsättningen för att vara nykter och skärpt (=mitt bättre jag) är att jag tar hand om mig. Jag tycker att 12-stegsprogrammet hjälper mig samtidigt som jag inte får ihop logiken i alla delar av gruppterapin. Jag tappar fokus när det blir för surrigt, hinner inte med att bearbeta andras uttryck. Ibland tror jag inte mina öron, men det är en annan sida. Jag vill verkligen vara en god människa bland alla andra men ju mer jag anstränger mig desto svårare blir det. Ta till exempel det här med att inte döma och värdera. Min självkänsla är låg och min självkritik kan vara förödande. När jag möter nya människor är min fasta övertygelse att de är bättre än jag ända tills de bevisar motsatsen. Jag blir ofta besviken. I teorin fattar jag ju att ingen kan göra bättre än hennes förutsättningar medger. För att stå ut med mig själv slätar jag över och rationaliserar, mitt eget dåliga beteende som andras. Hon hade nog bara en dålig dag? Alla kan väl inte vara bra på allt? Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde? Jag tycker trots allt själv att jag har gjort stora framsteg, är mer förnöjsam och benägen att ”acceptera det jag inte kan förändra”. Gillar att min högre kraft är min moraliska kompass. Längtar efter den där ”andliga spänsten” som drogterapeuterna talar om.
@Ejanne Först och främst…
@Ejanne Först och främst vill jag säga att det är intressant att läsa dina inlägg och dividera lite med dig.
Ha, ha! Jag tänkte mig mer en snabb död, inte att man behöver torteras till döds😂. Det låter mer som det självdestruktiva beteendet man har i ett beroende, man torterar sig ständigt. En form av att dö har vi redan gjort när vi slutade dricka, för att återuppstå som nykter😁.
Du säger ”När jag möter nya människor är min fasta övertygelse att de är bättre än jag ända tills de bevisar motsatsen. Jag blir ofta besviken.” Hur mäter man om någon är bättre? Är det verkligen så att du utgår från att någon är bättre än du, då du ofta blir besviken? Tänker att om man har riktigt dålig självkänsla så tycker man nog att alla är bättre än en själv oavsett vad. Du berättar i tidigare inlägg att du egentligen nog bara är utefter bekräftelse från kuratorn, vad vill du ha bekräftelse på?
Hej igen @vår2022. Det är…
Hej igen @vår2022. Det är nog bra att dividera lite 🙃 Jag tänker klokare när jag skriver. Det jag söker bekräftelse på är att jag inte är så konstig och fel som jag känner mig i gruppterapin tror kanske att ett samtal med ett klokt proffs kan hjälpa mig att förstå varför det känns så fel för mig när ”alla andra” tycks gilla det. Det där med självkänsla och självförtroende är lurigt. Jag ställer stora (inte alltid ens rimliga) krav på mig själv och förväntar mig ofta för mycket av andra som så klart sällan lever upp till mina förväntningar… Knasigt 🤪 förstås men det är sån jag är.
Kram <3
@Ejanne Hej! Jag tänker att…
@Ejanne Hej! Jag tänker att vi är så olika, för vissa passar gruppterapi och för andra inte. Det du berättar om att du har höga förväntningar på andra och som de sällan lever upp till, kan vara det som gör att det inte passar dig. Dina förväntningar är något helt annat än det som sker där. Jag tänker att de förväntningar man har på sig själv ofta har ett ursprung från barndomen. Föräldrar kan ha ställt höga krav på vem man ska vara och man själv har försökt att uppfylla denna önskan. Det är intressant att syna detta, varför ställer man ibland orimliga förväntningar på sig själv? Är det ens mina krav/förväntningar eller är det mina föräldrars? Är det dessa krav/förväntningar man ställer på andra i olika sammanhang?
Jag tycker det är intressant…
Jag tycker det är intressant det du skriver @vår2022. Det här med att människor är olika och att det som passar en inte nödvändigtvis passar en annan tar i alla fall inte 12-stegsprogrammet hänsyn till. Sjukdomen är samma för alla substansberoende och det finns vara en sak som hjälper, nämligen ”att anamma detta enkla program”. Raljerar jag nu? Kanske? Har du någon erfarenhet av 12-stegsbehandling? Hur som helt förstår jag ju att många av mina otyglade mönster både i tanke och handling i mycket har sin grund i uppväxten. Jag har kämpat med det i stort sett hela livet. Bland mina besvikelser 😢 seglar min så kallade mamma i en särskild topposition. Jag förstår att de som inte vet något om bakgrunden tycker det är känslokallt och elakt av mig att säga så. Att jag borde inse att mina föräldrar gjorde så gott de kunde & jadajada… Men jag säger som Bojan: ”Jag kan förlåta men aldrig glömma!” 😎 Jag pratar alltså sällan eller aldrig om min mor. Min partner har aldrig träffat henne. Jag fantiserar lite om att ta upp mammatråden i gruppterapin men är inte riktigt hemma där än. Gruppterapin, ja, den är en prövning. Å andra sidan skulle det kunna vara något jag behöver (i det avseendet är jag alltså gravt ambivalent).
Tack än en för att du gett mig mer att fundera och svara på ❤️ Kram
@Ejanne Nej, jag har inte…
@Ejanne Nej, jag har inte erfarenhet av 12-stegsprogrammet. Jag förstår att det kan vara en prövning med gruppterapin, men samtidigt tänker jag att man kan lära sig mycket av varandra. Lite som vi gör här på forumet. Man får höra nya synvinklar och andras erfarenheter. Alla har alkoholberoendet som gemensam nämnare, men det kan ändå se väldigt olika ut och även väldigt lika ut. Många tankar och funderingar som jag haft här, har utvecklats genom att jag fått respons på detta och det har fört mina tankar vidare ett steg till. Där jag sett en låsning, har öppnats upp genom någons annans reflektion. Kanske ska du se gruppterapin som en ny erfarenhet, lyssna in det som sägs utan att värdera det. Tänka att ja, så kan man också tänka, intressant! Bara slappna av och vara tacksam för att få ta del av varandras erfarenheter och dela med dig av dina till andra. Att nyfiket utforska vad som händer inom dig själv. Det är rätt spännande! Ha en fin kväll❤️
@vår2022 Ja, vi får kämpa på…
@vår2022 Ja, vi får kämpa på! Önskar dig en riktigt fin helg 🌟
ÄNTLIGEN PÅ STEG FYRA…
ÄNTLIGEN PÅ STEG FYRA. Redovisade tredje steget i 12-stegsprogrammet i tisdags. Det känns bra. Fin respons från människorna i gruppen som jag kan ta till mig men nu kommer den verkliga prövningen då jag ska ”företa en genomgripande och oförskräckt moralisk inventering av mig själv”. Huvva 😱. Eller? Det handlar om att inventera och se mönster som påverkar mitt mående (”tillfrisknandet” som di bokstavstrogna säger). Vilka personer triggar min bitterhet och vad gör den med mig? Vad är jag rädd för och varför? Hur fungerar min sexualitet? Faktum är att jag redan vet mycket om mitt mönster. Jag gillar inte mig själv som jag är och därför har mitt liv blivit en ohanterlig kamp på liv och död. Men det positiva i kråksången är att jag förändras i rätt riktning. Någon kan ju tycka att det var på tiden när en närmar sig 60-årsdagen men jag är glad 😀 över att det äntligen händer. Livet pågår ju medan jag lever och andas så det gäller att ta vara på det goda. I min nykterhet är jag verkligen som pånyttfödd. Det är stora ord men icke desto mindre sant 🌟 Framförallt känns det som en befrielse att känna mindre stress och mer tillit i vardagen. Jag fixar utan att bli en rastlös och ångestfylld prokrastinerare på flykt in i alkoholdimman och det är helt fantastiskt 👏 👏👏. Jag körde fort på väg till alkoholistgruppen i tisdags när det plötsligt stod en polis i gatan och vinkade in mig till sidan. Men det var ingen stor sak, bara en körkorts-och nykterhetskontroll. Som sagt: Livet är underbart. Önskar alla en lika härlig sommar som jag är på väg att få 😍😍😍
@Ejanne Nykterhetskontroller…
@Ejanne Nykterhetskontroller är häftigt! Man blåser stolt och glatt. Urfånigt, eftersom jag aldrig har druckit och kört bil. Men att man blåser och bevisar sin nykterhet känns ändå lite speciellt. Jag fick blåsa när jag kom in på psykakuten för ett år sedan, det var typ det enda som kändes bra under den perioden av mitt liv. Snacka om att hitta guldkorn i en gigantisk dypöl 🤣
Att inventera sina egna brister låter nyttigt men smärtsamt. Funderar över mina 🤔 Jag är lite för pratig, tar lätt över vilket samtal som helst. Avbryter folk och beter mig, av entusiasm dock och inte av oartighet som man kan tro. Jag är lite för spontan för mitt eget bästa ibland - jag bara kör på liksom. Jag är genuint lat, får tvinga mig att röra på mig. Jag är sockerråtta, men det är mer bakverk än godis och glass som är min last. Är det den typen av brister du ska inventera? Eller är det mer ”på djupet”?
Jag tänker att mina brister också är mina styrkor på ett sätt. Det är bra att visa engagemang, jag driver på samtalet framåt, får fler att prata, får saker bestämda. Min spontanitet gör att jag får saker gjorda utan att fundera och grubbla i evigheter. Och latheten och sockerberoendet jobbar jag med, med viss framgång.
Kram 🐘
@Ejanne Häftig att du är på…
@Ejanne Häftig att du är på steg 4 och känner att livet är underbart! Tycker det låter spännande att inventera och se mönster som påverkad ditt mående. Tänk vad mycket självkännedom du kommer att få genom att grotta i detta. Jag har tyckt att det är lite jobbigt att framförallt se sina brister, men idag upplever jag att utvecklas av dem. Det har blivit en styrka att se, veta om sina brister och att kunna åtgärda/hantera dem bättre. Men även att faktiskt bli av med brister också, sådant som varit mer eller mindre automatiskt och inlärt beteende. Sådant som man inte synat under lupp tidigare, bara avfärdat med ”sån är jag”. Väldigt befriande och att jag själv gör ett val för hur jag vill bete mig och tänka, för tankar kan man också göra om😁.
Härligt att du känner som pånyttfödd, stora ord men sant och jag instämmer fullständigt i detta!
Ha en riktigt fin sommar i ditt nya och spännande liv🌞❤️
INGEN BRA FREDAGSKÄNSLA. Min…
INGEN BRA FREDAGSKÄNSLA. Min sambos vuxna döttrar är på besök hos oss. Det är så klart en viktig grej för honom men själv känner jag mig helt onödig i sammanhanget. En dotter har sin nye kille med sig. Vi har tacofredag och dagen till ära står vin och öl på bordet. Att de firar med alkohol rör mig inte, jag kör ju min nyktra grej och slipper vakna bakis i morgon. Det som är jobbigt är känslan när M skålar med grabben och döttrarna och hälsar välkommen till familjen. Det vill säga till deras familj, för jag är plötsligt inte med. De pratar om flickornas mamma och min sambo hyllar hennes fantastiska sociala skills. Jag upplever att stämningen är ’konstig’ och att jag tassar på tå i mitt eget hem, vet inte var jag ska vara eller vad jag ska göra. Så jag ursäktar mig och går en promenad med hunden och nu har jag dragit mig undan för att odla min bitterhet och harm i ensamhet. I morgon ska jag stiga upp tidigt, äta frukost i trädgården och ta ett pass på gymmet. Ser fram emot en fin lördag med gott humör 🌼
@Ejanne Förstår hur det kan…
@Ejanne Förstår hur det kan kännas. Inte så inkluderande att snacka om exet i er familj. Kan känna igen det, men mer min nya svärmor som snackat om gamla tider, tiden innan jag kom in i bilden, i vår nya konstellation. Jag tog upp det med henne efter ett tag, att det inte intresserar mig att höra. Hon blev stött, men nu är det passerat sedan tiotalet år. Kanske ska du ta upp det med din sambo, att du känner dig exkluderad och obehaglig tillmods av det?
Ha en riktigt god frukost och en skön träning imorgon🌞❤️
SÅ MYCKET BÄTTRE! Hittade en…
SÅ MYCKET BÄTTRE! Hittade en liten solfläck på altanen och där sitter jag nu med min morgonkaffekopp till höger och vovven ska pälsmonstret A till vänster. Noterar fågelsång och trafikbrus. Med detta sagt fick jag en god natts sömn och är redo att fejsa en ny dag, för övrigt min tvåhundrasjuttionde dag som fri från alkoholen. Till @Andrahalvlek och @vår2022 som tittade in i mitt flöde med funderingar kring min kommande ”genomgripande och oförskräckta moraliska inventering” kan jag säga att jo, den ska mig helst gå på djupet men görs i strukturerad form på ett sätt då en börjar med att hitta (destruktiva) mönster i ens känsloliv för att sedan metodiskt ”avlägsna dem” i ett kommande steg. Apropå nykterhetskontroller och att stolt sträcka på sig för ingenting särskilt lämnade jag 4,5 dl blod till behövande för ett par dagar sedan. De är vänliga och sticker så bra på blodgivningen. Det boostar mig återigen med tacksamhet över att ha en stark och frisk kropp igen. Tack 🤩 🙏 och lov för att jag valde att leva vidare i fortsättningen utan alkohol 🌼 & nu är kaffekoppen tom och dags för 🐶-promenad /E
PIGG OCH GLAD 😀 I morse när…
PIGG OCH GLAD 😀 I morse när vi åt frukost i skuggan frågade sambon om jag ändrat min medicinering på något sätt. ”Du har ju sovit så mycket tidigare men det senaste halvåret mer normalt, ungefär som jag”. Jag svarar något om att det är så det går när ens kropp återhämtat sig efter en lång oskön misshandel. För så är det. Jag är så himla glad över min kropp belönar alla mina nyktra dagar med styrka och smidighet, både fysiskt och mentalt. Hurra för den och mitt (nåja) morgonpigga jag 🥳
@Ejanne Så härligt!🎉🥰🌸
@Ejanne Så härligt!🎉🥰🌸