Hej,

Jag är en kvinna på 34 år som ofta dricker alldeles för mycket, framförallt när det är fest. Jag har svårt att sluta. Eller egentligen tänker jag inte alls, utan dricker bara tills jag blir för full. Jag känner inte att jag verkligen måste dricka utan det är mer som någon form av vana men som jag ändå har svårt att bryta.

Igår var jag på 40-årsfest. Det slutade med att jag blev alldeles för full. På vägen hem snubblade jag och har nu en fläskläpp och skrapsår i ansiktet. Det har aldrig hänt förut och jag skäms så otroligt mycket och har ångest.

Hur gör ni för att kontrollera erat drickande och dricka rimliga och mer normala mängder?

Hej!
Bra att ta tag i drickandet! Jag hade lite liknande drickande. Inte så ofta, men för mycket. Har lärt mig här att det också är en typ av alkoholmissbruk, att inte kunna sluta fast man vet att man borde dricka mindre. Kontrollförlust kallas det, som du kanske redan vet. Jag tog tre helvita månader, läste mycket här, lärde mig om alkohol. Framför allt hittade jag andra sätt att sätta guldkant på livet, alkoholen slutade vara viktig. Nu dricker jag ett (1) glas vin någon gång, men det går ofta månader emellan. Jag mår så mycket bättre både fysiskt och psykiskt av mitt nyktra liv. Mitt råd är att ta din oro på allvar och testa dig fram till vad som funkar för dig.

Vi låter väldigt lika. Jag är 33 och har sedan pandemin bröt ut börjat dricka alldeles för mycket, speciellt vid fest. Förra året körde jag en vit månad efter en alldeles för full midsommar men halkade efter ett tag tillbaka i samma beteende. Nu testar jag programmet här och det har hittills verkligen hjälpt - jag har satt ett mål för Max antal glas per dag, bestämmer innan jag går ut om jag kommer dricka eller inte och dokumenterar allt. Jag har också berättat för några vänner som jag litar på så att jag känner att jag inte kan halka in i samma mönster. Sedan jag började programmet (dock bara 3 veckor) har jag hittills minskat mitt drickande med säkert 75% och det känns riktigt bra trots att jag ibland känt suget av att fortsätta dricka i vissa sociala sammanhang!

Hej.
Hur har det gått för dig?
Jag har länge tyckt att jag dricker för mycket när jag dricker. Jag känner igen mig i det där du säger, att det är inte så att tänker när jag börjar bli berusad- utan bara fyller på och fyller på.
Jag har inte gått in med inställningen att jag ska dricka mindre- men inte lyckats- utan det är mer som att jag inte har en spärr, utan när berusningen kommer- så fortsätter jag bara.
Jag vill inte ha det så här, utan vill kunna lära mig se signalerna att ”hej, nu börjar du bli berusad”, dags att dricka lite vatten och hejda dig, för att inte bli full.
Jag har bestämt mig för att ringa alkohollinjen imorgon, för att bolla lite.

Hej@brommamamma jag är precis som du beskriver dig! Jag har så lätt för att fylla på och kan tänka ska jag ta ett glas till? Ja det kan jag för jag känner mig inte berusad och vips så slutar det med att jag inte minns när jag gick o la mig😳 det skrämmande är att tror inte det syns att jag själv inte minns turen till badrummet och sängen för min man säger inget eller påpekar något om det! Och jag har inte vågat fråga än😞 men nu måste jag ta tag i detta och inte dricka mer än typ 3 glas till middagen! Annars måste jag göra ett uppehåll känner jag🙄 dricker dock aldrig på vardagen bara till helgen men det är tillräckligt det! Vi får peppa varandra till måttlighet eller inte ta första glaset alls💛

Oj vad jag känner igen mig! Samma problem här. Det blir helt enkelt för mycket och jag tycks vara bottenlös vid de tillfällena. Jag klarar mig minst lika ofta utan att det blir för mycket, men de här tillfällen bringar så mycket skuld och skam och gör mig helt slut. Jag gör oftast inte bort mig, eller är påtagligt borta, men precis som andra här
kommer jag inte ihåg vad jag har sagt eller att jag gick och la mig. Jag vet hur full jag var och ångesten är fruktansvärd. Jag blir så trött på att "måttlighet" är ett så svårbalanserat koncept. Nu har det varit ett par tillfällen med kort mellanrum och jag känner att jag sviker både mig själv och min familj. Jag identifierar mig inte alls med den livsstilen egentligen utan det bottnar nog i någon rädsla att inte få vara med, eller att vilja bli bekräftad och "vara med där det händer", på nåt sätt bryta den lite tristesskantade vardagen. Jag måste börja planera mitt drickande tydligt och skära bort alla onödiga enheter. Att vakna med ångest är något jag bara vill ta bort ur mitt liv. Det är helt enkelt inte värt det.
Fungerar inte det så måste jag sluta dricka helt under en längre period mest för att bevisa för mig själv att ett liv utan alkohol inte är trist. (Jag saknade det till exempel inte alls under graviditeten, utan njöt av det alkoholfria livet).
Hur har ni andra funderat kring att planera - är det något särskilt som har fungerat?

Tack!

@typisktigen Hej ja vi är många härinne med samma problem! Jag blir så irriterad och arg på mig själv när jag sviker mig själv alltför ofta med att dricka för mycket! Men det är läskigt att man tydligen kan utföra saker som att borsta tänder säga gonatt och ta av sig kläderna o lägga på rätt plats fast man inte kommer i håg det😳 vet inte hur jag ska lägga upp min strategi för att inte bli för onykter vet bara att jag inte kommer dricka till helgen det löftet till mig själv ska jag hålla💕

@typisktigen En bra sak kan vara att vara helt nykter tre månader för att få balans i hjärnan och fatta ett bättre beslut ang fortsättningen. Om du inte har gått igenom alkoholprogrammet så rekommenderar jag det.
Jag har själv varit i din ” ingen-botten-sits” men klarade aldrig att dricka måttligt. Nu nykter sen 76 dagar och mår hundra ggr bättre. 🙏🏻🥳

Hej!
Har du testat appen "Måttfullhet" som systembolaget har skapat? Där kan zu lägga in varje glas du tar, och se när det på pappret går över gränsen för måttfullt drickande. Det kräver ju dock att du har sinnesnärvaro att lägg in det. 🙂
Som fler här tipsar om är ett tips 3 vita månader dör att ge kropp och knopp en paus. Det finns forskning på att människor kunnat gå från att dricka för mycket till att dricka måttfullt men de flesta har då en lång period av nykterhet bakom sig.

@Surkärring Så det är flrst efter lång nykterhet som måttlighet funkar? Jag har undrat mycket över detta. Detta eftersom det verkar så konstigt att människor som är gravt beroende kan bli måttliga. Varje gång man dricker så väcks ju önskan om mer alkohol. Så verkar det vara för de flesta som alltså redan är beroende. Ett glas leder till nästa…. Hur ska de kunna klara att gå från missbruk till måttligt ?
Vet var man kan läsa om denna forskning?
Nyfiken…

@Amanda L hej ja precis, det verkar som om det är låååång nykterhet som gäller i första hand. Som du skriver är det otroligt lätt att falla tillbaka i gamla spår, vissa håller sig i ett år, fyra år men sen åker de dit igen.
Jag läser en bok som heter "välja väg" av Sven-Eric Alborn (Studentlitteratur) där står det en del om det. Enligt studier som han m.fl. refererar till är det helnykterhet som gäller. Studier som visat att vissa kunnat göra andra val är Lundbystudien (Ödensjö, 1981) och en avhandling av Nordström 1987 "Successful outcome in alcoholism: a prospective long-term follow-up study". Enligt Alborn visar båda dessa att huvuddelen av dem som klarar sig i långa loppet håller sig helnyktra, men att det fanns en grupp som diagnostiseras som beroende men kunnat återgå till kontrollerat drickande, dock efter en lång tids nykterhet och tydligen med förutsättningen en social stabilitet.

@Surkärring Så intressant! Jag tycker man får uppfattningen här att det går att vara gravt beroende och sedan minska till måttfull. Fast inte sett att någon verkar klara det.
Fast jag har ju bara varit här 85 dagar, så det är ju absolut bara en kort observation.
(Jag tror här finns en, men hon dricker vad jag förstått väldigt lite och väldigt sällan. Typ ett glas i kvartalet…)
Men det du skriver om forskningsresultaten känns mer rimliga. Att först vara nykter under lång tid så att begäret stillnar och sedan dricka måttligt. Men frågan är om man vill ta den risken då? Eftersom det ändå bara är en del som klarar det….
Men kanske skulle färre leta sig hit från början ifall det klargjordes att nykterhet är den enda vägen, kan det vara därför de är utformade som två vägar att välja mellan? Jag har sett en del som börjar prata om måttlighet, för att sedan inse det svåra och omöjliga i det uppdraget.
Och istället börjat jobba på nykterhet.
Jag tar ditt inlägg och lägger det i min tråd ifall fler vill läsa. Ok?

Det är helt ok, kul om det kan vara av intresse för fler.
Jag tror det är väldigt svårt att hålla sog till måttfullt drickande. Men det finns många som lever på hoppet. Jag är en av dem. ❤😊

@Surkärring Önskar dig lycka till, men om du inte klarar det så hoppas jag du tar rätt väg då, inte nedförsbacken utan den alkoholfria. Jag mår så himla bra efter snart 90 dagar som nykter och önskar att fler fick gotta sig. 😀🥳

@Surkärring Även läst artikeln som Kristoffer länkade till. Mycket verkar outforskat, men kan tänka mig att det stämmer att fler skulle söka vård om det inte bara handlade om alkoholfrihet. Det verkar som de som lyckas framförallt inte ska vara starkt beroende, ha sambo som dricker och andra problem förutom alkoholen.
Kanske t.o.m. mer allmän kunskap om alkohol och vilka mängder som man kan dricka skulle vara till stor nytta. Dvs innan folk blir beroende. Tycker jag fått reda på mycket som jag inte hade en aaaning om tidigare…🥰