av anwt

anwt
mån, 2022-07-25 - 17:33

I helgen fick jag ett wake-up call. Jag har de senaste tre månaderna lidit mycket av ångest (som jag inte vet varifrån den kommer), och har dessvärre självmedicinerat mycket med alkohol. Har i stort sett varit full varenda kväll. Jag har tyckt det varit trevligt, och det har inte gått ut över arbetskapacitet eller vänskaper (bortsett från lite bakfylla här och där). Jag har tidigare alltid haft som regel att inte dricka utanför den sociala sfären, men har frångått detta, osäker på varför.
Det har egentligen inte poserat ett problem, fram tills i helgen. Ett gäng var ute och drack kopiösa mängder öl (så även jag), vilket egentligen ej är något utöver det vanliga. Jag fick i mig ett par för mycket och ramlade vid ett tillfälle och drämde i mitt huvud i en sten, spräckte sidan av huvudet och låg kvar en sekund utav smärta. En vän kom fram och hjälpte mig upp, och hjälpte mig (läs:halvbar) mig hem för att bli omplåstrad. Hela ansiktet var i det laget målat av blod. De lagade ihop mig och jag fick skjuts hem.
Dagen efter så mådde jag okej. Lite bakis på förmiddagen men annars lugnt. På eftermiddagen började jag känna mig konstig. Jag trodde att det potentiellt skulle kunna vara en hjärnskakning då jag var yr och illamående. Ett par timmar efter det kunde jag knappt gå, och jag skakade så fort jag rörde mig. Detta gjorde att jag åkte till akuten och fick träffa fantastiska människor som tog hand om mig. Efter att ha röntgat hjärnan, genomgått en rad neurologiska tester som alla kom tillbaka negativa, provade en utav läkarna att ge mig stesolid för att se ifall det kunde vara abstinens. Mina tremors slutade när den började verka, och då var svaret där. Läkaren rådde mig till att uppsöka beroendecenter kommande dagar.

Nu till mina rädslor och känslor (det blir ett långt inlägg detta, och jag hoppas det är okej):
Jag vill inte vara en börda för mina vänner, och jag skäms när jag vet hur jag betedde mig i helgen. Jag önskar så att jag skulle kunna dricka med måtta som många klarar av. Men just nu så gör jag inte det. Långt ifrån. Mitt drickande har gått över styr, och jag är fast besluten och motiverad till att ta tag i det. Mina vänner och familj är ett stort stöd, och jag har berättat för dem vad som hände. Jag vill aldrig uppleva samma skakningar igen.

Jag är rädd att jag aldrig kommer att kunna ha någon kontroll. Jag vill kunna dricka öl och ha roligt med mina kompisar, men inte om detta är priset som jag kommer behöva betala. Igår och idag har varit mina två första nyktra dagar efter varann på en lång tid, och det känns inte dåligt, och inte som att "jag måste ha en öl!".
Är hoppet uppe för mig att kunna ha en rimlig relation till alkohol?

Har du som läser tagit dig hela vägen hit genom min bibel av känslor så tackar jag dig, och önskar dig allt gott <3

Suburra
mån, 2022-07-25 - 17:45

@anwt Låter hemskt att säga men kanske bra att de hände.. absolut ta hjälp av beroende mottagning gör inte som mig och tänk äsch de var inte så farligt. Jag kan och vill inte dricka måttligt så har bestämt mig för 95 procent nykterhet ( så sällan som möjligt ). Jag äter naltrexon sedan 4 månader tillbaka och de har hjälpt mig. Jag hade inte sån abstinens som du så se till att få hjälp! De här forumet har hjälpt mig mest då man inser att man inte är ensam eller svag för att man hamnat där..

anwt
mån, 2022-07-25 - 17:49

@Suburra Tack för svar! Jag tänker på naltrexon, vad gör det för dig? Är det suget som inte kommer eller mår du dåligt när du dricker och är det det som får dig att säga nej?

Suburra
mån, 2022-07-25 - 18:05

@anwt Jag var rätt motiverad när jag bestämde mig för ett uppehåll då jag mådde så dåligt av att dricka men jag upplever mindre sug överlag då medicinen blockerar dopaminet i hjärnan. Jag har druckit med naltrexon men de positiva ruset uteblir så blir som lönlöst .. De är först nu efter 18 veckor nykterhet ( druckit några gånger) som jag mår riktigt bra I början av nykterheten var jag trött och kände mig tom och lätt att tänka att man vill ta lite vin..

anwt
mån, 2022-07-25 - 18:11

@Suburra Jahaa, då är jag med! Men det blockerar inte det internt producerade dopaminet då? För det behöver man ju ändå, haha!
Det är ju det som gör att jag blir ledsen, att jag inte vill ha noll tolerans. Jag vill kunna gå ut och ta ett par bärs på stan. Men jag har bara svårt att se hur jag kan göra det med måtta...

Suburra
mån, 2022-07-25 - 18:18

@anwt ja tyvärr kan de vara så att du inte kommer känna av samma när du tex tränar så är det för mig men jag gör det ändå .
Jo naltrexon gör att du lättare blir nöjd med mindre . Tar du antabus kan du inte dricka alls. Testa du har inget att förlora !

Suburra
mån, 2022-07-25 - 18:32

@anwt Det var så lite ! Ett tips som de flesta är överens om är att försöka hålla upp en längre period typ 3 månader forskning visar att de som gör det på sikt klarar av att dricka måttligt De är först då man får de riktigt fina positiva fördelarna med att inte dricka .

Suburra
mån, 2022-07-25 - 20:28

@anwt Jag är akademiker jag med. Finns mycket skrivet om detta och på Magnus Huss kliniken där jag går rekommenderar de längre nykterhet då studier visar på det ! Bra att du som jag behöver forsknings studier för att övertygas . Jag läste på om beroende hjärnan endel bla hjärnstark av Anders Hansen och de motiverat mig att kämpa på.

Mälaren
ons, 2022-08-10 - 16:14

Men gud. Lider verkligen med dig att det blev så illa så du fick åka till akuten.

Det måste varit ganska mycket, och varje dag en längre tid du drack Dig ”full” antar jag, med lite slarv med maten?
Har svårt att tänka mig att det beror på en flaska vin varje dag i 2 veckors tid.

Oavsett hoppas det går bra för dig :).