Hej. Jag är ny här och vill skriva av mig lite och kanske få tips på min livssituation.
Jag började dricka mer regelbundet vin och öl när jag var 30 år och sen har det blivit lite mer o mer med åren fram till idag då jag är 40.
Jag föredrar att dricka till mat och när jag sysslar med mina hobbysar som är skriva och måla i min ensamhet på lediga kvällar.
Jag har druckit som mest kanske 4 liter vin och 3-4 pilsner i veckan och normalt kunde det bli från två glas till en flaska vin på en kväll, framförallt på helger så blir det ofta en hel flaska. Jag har ibland haft svårt att sluta dricka när jag väl har börjat.
Det som jag gillar med alkoholen är att det är gott, man blir lugn, avstressad, fokuserad och inspirerad, sover bättre (något som verkar vara helt unikt för mig känns det som?) och att det blir tystare i huvudet dagen efter.
Det som jag inte gillar med alkoholen är att man blir tröttare ibland, att det skapar oro hos närstående, kostar pengar och kontrollerar mig.
För ca: 3 år sedan så började jag ta tag i lite saker i mitt liv. Jag gjorde en neuropsykiatrisk utredning som resulterade i 2 diagnoser, ADHD och Asperger. För att fullfölja den utredningen fick jag dra ner rejält på drickandet och det gick bra. Det kändes först rätt skönt att ha fått svar på mycket saker om hur man är som person och varför man är annorlunda.
För ca: 2 år sedan så skapade medvetenheten om diagnoserna lite av en livskris/depression i mig och jag började dricka lite mer.
För 1,5 år sedan så blev en god vän till mig ett stort stöd i min livskris. Jag gick till psykolog för att prata om mina diagnoser och till kommunal samtalsbehandling med fokus på alkohol. Jag gjorde en plan för mitt drickande för att följa mallen för måttligt drickande. Jag inledde skilsmässa med min fru då jag kommit fram till att jag vill leva ensam.
I samma veva så blev min goda vän lite mer än en god vän, vi inledde en relation.
Allting är bra förutom det här med alkoholen.
Först avstod jag helt i några månader enligt rekommendation av kommunens samtalsbehandling innan jag sedan började följa en mall för måttligt drickande.
Problemet är att hon tycker jag dricker för mycket fast jag följt planen som jag gjort upp under samtalsbehandlingen. Dels så har hon dåliga erfarenheter från sin pappas drickande och dels så tycker hon att mallen jag följer inte är bra. Hon gillar inte att jag dricker själv och har svårt att se alkohol annat än något man dricker i sällskap och hon gillar inte när jag säger att det är gott.
Det blev mer eller mindre ett ultimatum och det kändes extremt jobbigt. Jag höll upp helt ett tag och plötsligt så gick det bra att dricka på en tillställning. Det kändes väldigt konstigt. Dels för att jag inte gillar o dricka på det sättet och dels för att jag drack alldeles för mycket. Det kändes mer som att man drack för drickandets skull istället för att njuta av det i lugn o ro.
Nu känns det som att hon kontrollerar när jag får dricka vilket i sin tur får mig att känna mig extremt kontrollerad av alkoholen för jag vet inte riktigt när jag skall dricka nästa gång, vilket har gjort att suget är helt okontrollerat och att jag känner stor skam varje gång jag dricker.
Jag tänkte att så här kan jag inte ha det och jag vill ju inte bli av med någon jag älskar så jag får se vad det finns för alternativ.
Jag fick prova en dyr ADHD medicin som gav mig alla möjliga biverkningar och fick mig att känna mig salongsberusad mer eller mindre hela dagarna och gjorde att jag inte kunde sova. Nästa steg är att prova en annan men nu känner jag mig väldigt splittrad och allt tar sån tid.
Jag känner liksom ingen glädje i vardagen längre och stimulanssuget är mer eller mindre konstant på kvällarna efter en lång arbetsdag. Jag har lagt ner mina hobbys för jag klarar inte av dom längre. När vi pratar om alkoholen så slutar det alltid i bråk.
Jag vill verkligen inte sluta helt med alkoholen men det känns som enda alternativet om jag inte får ha kontroll på mitt eget drickande. Det är mycket tråkigt allting.