Mitt första inlägg här. Jag har läst igenom flera andra trådar här, men vill dela med mig av min historia.

Jag har insett att det är något fel på mig och mitt förhållande till alkohol. Generellt sett så brukar jag bara dricka fredag- och lördag kväll, oftast 5-6 öl vardera dagen. Sällan som jag dricker något under andra dagar, såvida det inte är ett speciellt tillfälle.
Den senaste tiden, kanske sedan ett år tillbaka, så har helgdrickadet varit i alldeles för stora mängder. Oftast så dricker jag tills dess att jag inte kan dricka mer, alltså tills att jag kräks eller alkoholen tar slut.

I helgen så gjorde jag dock bort mig rejält. Jag och min fru var på kryssning över helgen, på lördag kväll, när vi var på väg tillbaka till Stockholm, så ville hon vila. Jag satte mig i baren ombord och glömde bort både tid och rum.
Hon hade ringt och sms:at mig flera gånger och undrar var jag höll hus. (som jag så klart inte märkt, telefonen på ljudlös). Jag blev rejält full, kräktes och var allmänt usel. Jag minns bara delar av vad som hände. Sedan dess så vill hon inte veta av mig eller ens knappt prata med mig.

Det här är första gången som jag mitt drickande verkligen gått ut över någon som jag älskar, jag kan bara föreställa mig hur orolig hon måste ha varit. Jag var inte där, och hon hade ingen aning om vad som kunde ha hänt.

Jag har berättat för henne om min "insikt" vad det gäller alkoholen, men hon tror mig inte. Hon säger att det bara är ett sätt för mig att spela offer.

Min vilja är ändå att dra ned på drickandet, men jag vet ännu inte hur jag kan göra det. Till att börja med så har jag registrerat mig här och påbörjat programmet. Första målet är 90 dagar utan alkohol. (Just nu är jag inne på dag 2)
Egentligen så TROR jag inte att det kommer att vara så svårt under veckorna, utan det är till helgen som jag förutspår att jag behöver kämpa.

Hej,
Vad klokt att du funderar över drickandet. Det är ju så att alkoholproblem kommer smygande, och just det där att tappa kontrollen och inte sluta när man borde är en varningssignal som många av oss som skriver här känner igen. Jag började som du med tre nyktra månader. Läste och skrev mycket här och omvärderade min syn på alkohol. Mår så mycket bättre utan, och har insett att livet har så mycket annat som ger guldkant. Så kör på och hitta din väg!

@Kennie Tack.

Det som jag mest är orolig just nu är inte hur jag kommer att klara av att inte dricka, utan hur jag kan försonas med min fru.
Om jag inte kan det så vet jag inte hur jag ska kunna leva med mig själv. Hon är så besviken och sårad och det är mitt fel. Det är mitt fel eftersom jag inte vet hur jag ska tygla mig själv när jag dricker.

Jag tror du kan försonas med henne genom att visa att du menar allvar. Att du tycker det är viktigare att få leva med henne än att dricka alkohol. Om hon förstår att hon inte kommer behöva oroa sig för nya fyllor kan det nog göra skillnad. Det jag tänker att du kan göra är att berätta hur du jobbar med nykterheten. Och att verkligen jobba med att ändra tänket kring alkohol, så att du verkligen vill sluta även för din egen skull.