Det är mitt första inlägg här. Har haft en riktig katastrofhelg. Har klarat av att dricka måttligt i över en månad men kraschade totalt nu. Har druckit i flera dagar och anlednigen till att jag har druckit är för att jag har haft sådan ångest att jag inte har klarat av något annat. Vet ju att ångesten bara blir värrea av alkoholen. I morse hällde jag upp ett glas vin men drack det aldrig. Det var bra men det som är jobbigt är att jag nu måste leva med skammen. Har en mamma som hjälper mig nu men har gjort bort mig för henne eftersom jag öpppnade en flaska vin som jag inte drack. Pinsamt värre. Har nu bestämt mig för att inte dricka på ett tag. Undrar om det är fler än jag som drabbas av detta? Att det går att hantera alkoholen tills det plötsligt inte går längre?

Välkommen hit!
Jag har haft lite liknande erfarenheter som du när jag kämpade med alkoholen. Hade inte upplevt ”Okontrollerat” drickande förrän jag började jobba aktivt med att dra ner/sluta. Det är bra med ett långt uppehåll tror jag, beroende på hur konsumtionen sett ut innan. Jag tror att det är bra att lära känna sig själv utan kemiska substanser.Alkohol är nog den sämsta medicin man kan ta (särskilt mot ångest) så lycka till nu.

@rocker666 Hej, hoppas du kunnat påbörja en tremånaders timeout från alkoholen.
Som Sisyfos skriver är det svårt att göra en förändring annars.
Din hjärna och kropp är beroende av alkohol och då är det lättare att helt avstå och slippa sug efter nästa glas...
Det kan vara jobbigt de första dagarna, men sen blir det oftast mycket bättre!
Jag rekommenderar också boken Skål Tamejfan. Den är både underhållande och full av insikter och pepp.
Det gäller att ta lite hjälp utifrån de dagar och stunder det känns svårt.
När du får sug exempelvis. Tänk då på att det inte varar länge. Kan räcka med en kort promenad eller musik eller nåt som skingrar tankarna och det är väck.
Lycka till och hoppas du kan skaffa dig en fin sommar utan ångest, skam och alkohol!
Du är värd så mycket bättra. Och glöm inte att fortsätta skriva! :) :)