Hej, jag skrev tidigare under 35 år midsommar dagen, kommer att här dela med mig av min resa till ett anständigt och rikt liv, och naturligtvis de svårigheter jag haft, med förhoppning att inspirera andra som ännu inte är nöjda med relationen mellan alkohol och dig själv.

Jag vill börja med att säga, att jag har aldrig mått så bra som med alkohol i kroppen. Den var min livskamrat, min ständiga vän, följeslagare fanns alltid till hands till tröst, stöd fira eller sörja. Jag visste inte att jag på min manliga sida i släkten hade det vi idag kallar för, a genen. Vilket ni kan kolla själva på ert drickande, om ni slutar efter tre glas vin, tänker på morgondagen, osv, eller dricker mer än ni tänkte, kontrollförlust. Och ångrar dagen, dagarna efter. Vi som har genen har inte bett om den, men har en utdelning som är 10 ggr mer positiv i form av dopamin, endorfin än vissa andra, sk normalkonsumenter. Viktigt att förstå är att vi kan kalla det en omvänd bakvänd allergi mot alkohol, som vi som jag skrev inte bett om. visserligen kan jag dricka på mig ett liknande behov i mängd utan den, men då handlar det ofta om att limbiska systemet har börjat stänga ner, för att försvara hjärnan, och då behövs mer alkohol för att få samma effekt som tidigare.
Jag var 16 år när jag kände och bestämde mig för att detta skulle jag aldrig mer vara utan,, vilket fick livsförödande konsekvenser för mig, och mitt liv vilket jag naturligtvis inte hade en aning om, då, mer följer