Hej, mitt första inlägg här. Är nog egentligen ute efter en alkoholterapeut men det är svårt att få tag på någon. Men ser i forumet att vissa känner som jag. Mitt problem är att jag inte mår dåligt av alkohol, jag blir självklart bakis men märker inte att jag blir full. Jag kräks inte heller. Har nästan aldrig kräkts även om jag är magsjuk. Så jag sitter och dricker och pratar med folk och pang så är jag borta det är som att någon släcker en lampa och jag får en black out. När jag började prata med frun om detta fråga hon men märker du ingenting själv att de snurrar etc. Nix jag märker ingenting, tänker ett glas till kan jag väl ta, och plötsligt är jag borta.

Har funderat mycket på varför det blir så här och hur jag ska hantera det. Min tro är att det beror på att jag har väldigt lågt blodtryck samt en enzym eller avsaknad av som gör att vissa inte mår dåligt av alkohol. När jag får en blackout fungerar jag normalt men kan göra tokiga saker. Dvs jag vinglar inte runt utan tar mig hem lägger saker där de ska vara och kryper ner i sängen men minns ingenting.

Som vissa andra skriver här känner jag inte något fysiskt behov av alkohol. Kan vara nykter flera veckor och gå på fest nykter. Nu till mitt problem jag behöver endorfinerna jag tycker helt enkelt inte att det är kul att sitta runt ett middagsbord i timmar och snack om triviala saker utan att dricka. Jag älskar galna upptåg och använder alkoholen för att folk ska släppa sargen så det händer något kul. Men min fru tycker det är väldigt jobbigt när jag får en black out. Dock vill hon egentligen inte att jag ska sluta dricka för då blir jag tråkig. Dvs jag vill göra saker som ger mig kickar. Hon säger -nu får du vara nykter. Men efter någon vecka tycker hon jag är tråkig för att jag hellre meckar i garaget eller cyklar MTB än att jag är nykter på någon middag där alla andra dricker. Så jag vet verkligen inte hur jag ska gå vidare. Därför är det viktigt för mig att hitta en medelväg som inte sabbar mitt sociala liv.
Jag har pratat med kompisar om det här och de säger -äh det var inget att bekymra dig över du blev lite för full bara. Medan frun tycker det var katastrof. Hur kommer man vidare och hittar sig själv?

@Dafe Du kanske behöver erkänna för dig själv att du inte tål alkohol och lära dig tycka om dig själv utan alkohol. Att sitta och babbla runt ett bord är dötrist om man inte har ett samtalsämne som man fastnar i så kanske du behöver stryka det ur ditt liv. Behöver man alkohol för att tycka det är trevligt då är det inte trevligt och då är det bra att tillåta sig strunta i det som inte är givande. Tycker din fru du är tråkig utan alkohol kanske hon också behöver jobba med att acceptera dig som du är. När du gör saker du tycker är kul kanske du mår bättre och kan visa henne att du mår bra. Mår hon inte bra kanske hon behöver hitta något hon mår bra av. Bara lite funderingar från mig. Kram❤️

@Himmelellerhelvette jovisst har du rätt. Det är dock svårt i dagens samhällsstrukturer. Inte att göra det men att bryta sig loss hitta nya vänner och finna sig själv är nog för de flesta mycket svårt och läskigt. Jag tror jag har fastnat i detta i detta umgänge som jag trivs med men som inte har den viljan av att utmana sig själv som jag har. Har haft en ny kreativ dialog med frun. Men vi kan inte riktigt landa i samma slutsats. Problemet är ju att hon vill att jag skärper mig och inte blir så full eller att jag är med på festerna men nykter. Visst kan jag vara nykter på någon fest men tycker inte det är särskilt kul eftersom jag inte får några kickar av det. Samt kan jag ju inte lova att jag klarar av att dricka då jag inte märker att det händer. Jag förstår att vi sitter fast i ett moment 22 och att någon av oss måste hitta styrkan att bryta dödläget. Men konsekvenserna är så stora.

@Dafe Man kan lära sig umgås med samma sällskap fast utan att man själv dricker. När min självkänsla blev bättre blev det lättare för mig att göra det. Jag hänger med samma människor, skillnaden är att, när de andra når fyllestadiet och pratar högt och upprepar sig då tackar jag för mig. Kram