Senaste kommentarerna i forumet

Det är en väldigt jobbig situation du sitter i och jag hoppas att du får hjälp av familjeterapin.
Går själv i familjeterapi med min man efter allt som varit. Dock vill jag bara förvarna att det är ju ingen ”Quick fix”, utan ert arbete på er relation kommer ta tid. Kommer han att klara det hårda jobbet?
Jag har också gjort samma sak. Dvs ursäktat hans drickande, kommit med olika bortförklaringar. ”Han tog bara några öl vid grillen”, ”han skulle bara ta en öl med jobbarkompisarna, men så råkade de dricka för mycket”, ”han har sagt att han bara ska ta några öl och inte mer”, ”han dricker ju inte varje helg så han har ju inget beroende”.
De är tufft att komma på sig själv att göra de. Men det är ju det som, vad jag förstår, kännetecknar en medberoende.

Inför familjeterapin rekommenderar jag att du reflekterar och skriver ner de 5 viktigaste punkterna du vill prata om på familjeterapin. Det gör hela första samtalet enklare, att vara förberedd till ert första möte.
Lycka till!

Jag känner att det inte går att ha en normal konversation om hur vi ser på hushållet och våra vuxna barn och dom olika behoven som finns i hemmet. Varje gång jag försöker känns det som jag måste linda in och vara försiktig så jag inte "trampar fel" när det kommer till sambon och hans son. Jag säger till när jag tycker han blossar upp och han säger att han inte är arg tex. utan det beror på annat (han blossar upp låter arg, jag frågar varför han låter så otrevlig och arg? Han svarar, Det gör jag inte och jag är inte arg men förlåt isåfall, jag kanske lät arg för att jag koncentrerade mig på annat/jag fick/har ont i huvudet) och så låter han mig få lite space så jag får smälta min ledsamhet/besvikelse/ eller känslan av ensamheten sen ska allt vara som vanligt. Jag hoppas ju vi ska kunna jobba som ett team här hemma men då lär vi ju ha ett mål vi båda strävar efter. Han säger en sak men gör en annan så det är väl det enda belägg jag har att han vill ändra på sig, oavsett nykter eller inte är det mycket prat men lite verkstad. Han ser sig själv inte som alkoholist (har aldrig gjort bara att han varit påväg att bli för han har gått på AA möten några gånger och en "kurs" på 6 månader då jobbet börja misstänka problematik) Han ser alkohol som "det lilla extra" och som extra avslappning i vardagen, när det är diverse sport på tv och vid högtider. Jag har insett att jag ursäktar ofta hans drickande och hans dåliga beteende, vilket är nog mitt problem då det hindrar mig från att ta det där steget och ställa ett ultimatum. Jag har nu fått en första kontakt hos familjerådgivningen och förhoppningsvis kan jag med deras hjälp få fram mina mål, behov och önskningar till min sambo utan att fega ur. Jag känner mer och mer att jag har rätt att få må bra och känna mig trygg i mitt eget hem.

@Stemmie, berätta mer! Hur har du det?

@Loeese Ingen orsak ❤️ Jag vet att du vet att det är en progressiv sjukdom. I slutet av min resa med mitt ex fann jag mig ofta ensam i vår relation och en aldrig stillad längtan efter "den riktige mannen" den jag förälskade mig i. Tyvärr såg jag endast enstaka glimtar av honom och en terapeut sa "han är inte bara den mannen du längtar efter han är den andre mannen också och vill du fortsätta med honom får du bägge". Jag har aldrig ångrat en sekund att jag avslutade den relationen och slapp se hans totala förfall under de 7 år det tog för honom att supa bort sitt arbete, sin bostad, familj och vänner för att slutligen sitt liv.

Sinnesrobönen hjälpte mig ofta - vare sig man tror eller ej så är den spot on - sanningen.

Jag hoppas du finner råd och ro 🙏🏼❤️

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
🩵

@Loeese mn läser ofta trådar här på forumet där anhöriga gärna vill "se" sin alkoholist som en helt annan person. Men problemet är ju att den man älskar och alkoholisten är samma person. Man måste orka se och förstå det. Det är liksom odelbart.
Hur många chanser vill du ge? Jag menar inte bara till honom, utan till DIG. Med risk för att låta hård: ger man för många chanser utan bättring blir man bara utnyttjad. Man måste orka se det också.
Mitt ex stökade i åratal, både innan vi träffades och efter. Min energi tog slut. Klarade inte ens av att titta på honom till slut.

Värna dig själv, snälla! Ingen annan kommer göra det. 🤗

@Carisie tack snälla du för dina ord. Det är en sån otroligt svår sits för när det är barnvecka är han ju den där fantastiska människan som jag älskar och har så kul med. Sen kommer de där veckorna där han är en helt annan människa.
Jag försöker kämpa för har tyvärr själv ärvt dessa trevliga missbruksgener och är uppfostrad med att alla förtjänar en chans. Tror däremot att jag tar det lite för långt men har alltid litat på vad mitt hjärta säger och när det tillslut säger stopp så är det just det, stopp.

Hej! Förlåt för långt svar!
Förstår din situation. Jag satt i en sådan för 6 månader sedan. Jag gjorde allt i hemmet och tog hand om barn. Samt var höggravid. Min man förstod inte hur slitsamt allt är, speciellt med en stor mage och ingen ork.
En kväll valde han spriten över mig. Han skulle ut med jobbarkompisarna för att fira av en praktikant. Jag bad honom inte dricka för mycket då förlossningen kunde dra igång när som helst. Han kommer hem och är totalt drängfull. Ja, ni vet ju alla situationen och hur sårad och ensam man känner sig. Där står man med ett barn som är orolig för sin pappa och ett barn på väg som ska växa upp i detta hem.
Jag satte ner foten där och då. De hade gått alldeles för lång tid med hans alkoholism och han vägrade inse sin situation.
Jag gav ett ultimatum. Antingen så börjar du med AA-möten eller så tar jag barnen och flyttar. Han valde att gå på AA-möten (tack och lov!)
Orsaken till att jag berättar detta är att AA-mötena gav en enorm chock för honom! Han insåg att han är alkoholist. Att de andra medlemmarna supit bort familj och vänner och han fick upp ögonen för att han aldrig vill hamna där.
Efter att han gått på några möten så fick vi en helt annan relation. Äntligen såg han mig och inte spriten längre.
Så rekommenderar dig starkt att sätta ett ultimatum och hoppas på att du kan få ett harmoniskt liv som du förtjänar! Oavsett om utgången blir som för mig eller om du väljer att lämna. Men harmoni och lugn önskar jag dig verkligen! Stor kram och lycka till! Tänk på att vi har alla varit i samma situation även om det har utspelat sig annorlunda. Vi finns här :)

@Loeese Hej 👋🏼 Det kunde varit mina ord för ett antal år sedan. Jag blev nästan lite paff när jag läste. Jag kan inte tala om för dig vad du ska göra - ingen lösning är universell. Att kasta ut min alkoholist är en av de bättre sakerna jag gjort i mitt liv. Tyvärr hade mitt osunda förhållande till alkohol redan fått fäste och eskalerade med tiden (tio år) tills jag satte stopp för det beteendet för dryga året sedan. Ta hand om dig - den enda du behöver stå ut med i resten av livet är du. Du kan bara leva ditt liv 🩵

Min sambos drickande har gradvis blivit värre sen vi träffades. Vi har hans son varannan vecka och då är allt fint. Han är världens pappa och då ser jag också den personen jag älskar. Men så åker pojken till sin mamma och allt bara försvinner. Han dricker upp sina pengar, sen dricker han på mig för om jag inte ger honom pengar har vi ett annat problem jag varken orkar eller vill hamna i. Jag har försökt prata med honom om att hans son borde komma först alltid och att han inte borde utsätta honom för samma uppväxt han själv hade. Han säger att det ska bli bättre men så kommer hans återfall och han har alltid nån ursäkt för dom. Det känns som att jag lever ensam i den här relationen och att jag egentligen bara är nån slags hyresvärd och bank. Tyvärr har jag själv börjat använda alkohol oftare för att dämpa min ångest och för att få sova. Det är liksom
En ond cirkel allting

Förstår att det känns oöverstigligt, men vem ska prioritera dig om inte du själv?
Att barnen är prio är en självklarhet, men ni är två vuxna i hemmet. Det är viktigt att vuxna beter sig som vuxna för att föregående med gott exempel för barnen. Går det att ha en sansad dialog dialog om vad som behöver göras och enas? Eller är det omöjligt?
Baserat på hur du beskriver din partner så skulle jag gissa på det senare. Hur vill du göra? Vad är ditt mål? Lugn och ro? Det lär du inte få med denne man. Det råder stor obalans mellan er, alkohol eller ej. Även om han vore nykter, skulle han hantera hushållsbestyren? Tror du det? Eller önskar du att hans personlighet ska ändras och att ni ska jobba tillsammans, som ett par? Har du något belägg för att han vill det? Eller ens vill åstadkomma förändring över huvud taget?

@Prinsessan1
Så bra att du har hunden med, ofta bör jj djursällskap mycket för mående. 🌺
Men du har mycket att beta av, men nj har du ju kommit en bit på väg - du har ju något eget.
Kanske i sinom tid att du får sonen dit, håller tummar och tår. 🤗
Är du en sådan som gillar blommor? Kanske du i så fall skulle sätta ner något frö eller kärna? 🙂citron? Avokado? Mango? Paprika? ... För att distrahera sig lite?

Hej igen. Det blev en lugn kväll men samtidigt är det som om vi låtsas som om inget hänt. Jag tvivlar lätt på vad som hänt och sagts och vad som inte sagts, speciellt om någon är mer bestämd än vad jag känner att jag kan vara. Jag har nu sagt att jag vill ha professionell hjälp eller om vi skulle kunna få egen tid och prata om det själva men det tror jag inte vi klarar.
Jag har bett om egen tid väldigt länge så vi kan reda ut vår situation men även bara för min egen skull också då båda våra vuxna barn (som båda bor hemma på heltid) har diagnoser och tar väldigt mycket av min energi. Speciellt då jag har mest hand om hushållet och sysslorna i hemmet. Men vad jag behöver är inte prioriterat. Alla andra i hushållet gör precis vad dom känner för utom jag känns det som.
Min sambo liksom jag jobbar flex tider så våra dagar ser rätt olika ut. Jobbar vi dag så går vi på morgonen och kommer hem på eftermiddagen. Jag har då ofta disk, tvätt och städning att göra och ev. sånt som min dotter behöver assistans med. Min sambo går direkt till tv och antingen ser på sprt eller spelar tv spel tills det är dags att laga mat. När han lagat maten går han tillbaka och till tvn och fortsätter tills kl blir 12 på natten ungefär. Jag brukar äta själv vid köksbordet om inte min dotter är hemma, styvsonen sitter alltid på sitt rum förutom när han inte är i skolan eller går ner på toaletten. Jobbar vi kväll så brukar vi börja kl 14.00 och jag går upp ca 10:00 för att innan städa, tvättar, diska, göra rent köket så min dotter kan laga mat om hon behöver och är hemma (sonen lever på pan pizza eller nudlar när vi inte lagar mat) sen när vi kommer hem så går jag ofta och lägger mig. Sambon vaknar ca 12:00 eller 13:00 duschar och sen går till jobbet.

Skulle vilja tvinga bort alla ur huset så jag får en lugn stund och bara får tänka på mig själv men det är omöjligt då vad alla andra vill prioriteras.......

För mig är det självklart att du ska göra en orosanmälan till sociaförvaltningen. Kan bli aktuellt med tvångsvård om din pappa inte samtycker till frivillig vård. Lämna över det dit och då ligger ansvaret där inte på er. Sedan tycker jag att ni båda ska söka hjälp. Börja med att gå på ett alanonmöte. Anhörigprogram i någon form. Kurator vårdcentralen.

Din pappa är ansvarig för sitt liv precis som vi andra. Han ska inte bo hos sin mamma och dessutom vara elak mot henne. Han kanske super ihjäl sig men det kan ni inte förhindra hur mycket ni än vill. Väldigt sorgligt men så är det. Hoppas du hittar något stöd som passar dig.

Tacksam för ditt svar! Jag flyttade från en stor gård på landet till en lägenhet mitt i stan. Omställningen är stor, men jag har min lilla hund med mig. TV:n står alltid på, det är mitt sällskap just nu. Att bara höra röster runtomkring mig känns bättre.
Jag är en…… VAR en stark kvinna, högt uppsatt chef, en ambitiös person med ett 💛 av guld. De sista åren har slitit på mig och jag känner mig värdelös och mindre värd, vågar inte uttrycka mig som förr eller ta konflikter ( åh, nej).
Men jag tror att jag nått botten och är på väg upp! Jag vet att för att inte vara ensam, så gäller det att bjuda till. Båda ringa eller skicka meddelande till de där vännerna som jag inte träffat på LÄNGE! Men det tar emot lite, får samla kraft innan jag tar det där samtalet….
Jag träffar mitt ex fortfarande. Han är. Ju mitt livs kärlek! Men jag vill inte bo med honom eller ha en gemensam ekonomi med honom ( då han tog många lån utan min vetskap).
Ibland är jag ivrig och åker ut till honom på landet. Men ett steg in i huset så luktar jag alkoholen…. Det är ju helt galet vilket luktsinne jag skaffat mig😂.
Så fort jag märker att han är påverkar svalnar mina känslor och jag vill vara bort igen….
Jag lägger mycket tid på min nya lägenhet för att få den mysig, tittar på blocket hela tiden och gör många kap. Eftersom jag är studerande och lever på CSN, är ekonomin mycket ansträngd.
Det som gör mest ont är att min son inte sovit en enda natt i lägenheten…. Han är hos mitt ex…. Vi har inte pratat om att han ska välja sida, utan han sover för han vill. Men det gör ont att inte få se min 19 åriga son varje dag…,

@Åsa M Det tog tid, men nu är jag äntligen på rätt väg igen🥰

@Tröttiz precis så är det för mig, det är kaos o jag greppar i allt. Man känner sig så jävla ensam! Har börjat våga öppna mig för andra bland annat en vän som är nykter idag. Det har o ger massor

@Prinsessan1
Hej. Roligt att höra av dig.
Så du är i den processen, 23 år är länge, mycket att bearbeta. Men kanske du hunnit bearbeta lite före skilsmässan, så inte precis allt kommer nu? 🤔

Kan förstå att det känns ensamt 💚
Skriv gärna här hur det går för dig.
Och så personligen tror jag att då man är i processer i livet, att det är bra att skriva. Hur känns det för dig gällande det?
🌺 Kram!

@Tröttiz FAN vad skönt att läsa att du mår bra. Jag sitter just nu ensam i en egen lägenhet sedan 13 dagar tillbaka…. Lämnade min alkohol beroende man, skilsmässan gick igenom 17 mars 2025 ( 23 år). Just nu är det ensamt!

@Prinsessan1 så fint att höra att du kommit vidare ❤️🤗

@Dorra Det är tufft! Själv lever jag på CSN lån, då jag pluggar. Men OM du vill ha hjälp så får man både rådgivning och hjälp från socialtjänsten ( upplever jag). Det är tufft ekonomiskt, men det går….

@DorraEfter 23 år…. NU har jag lämnat!
Mitt första steg var denna tråd, där jag förstod att det jag upplevde inte var hälsosamt. Andra steg blev en stödgrupp av anhöriga till beroende, anordnad av kommunen. Detta var 1,5 år sedan. Tredje steget blev psykolog hjälp till mig med KBT. NU började arbetet med mig själv på riktigt.
Inte förrän NU förstod jag att jag måste lämna för att jag skulle må bra. Skiljs mässan gick igenom för 1 månad sedan och den 1 April fick jag mitt eget boende. Det är såååå tungt och svårt att lämna den man älskar för att må bra själv. Men jag börjar läka, är mer glad och kan rå om mig själv.
Jag och min man är fortfarande ihop, men vi är skilda och särbo.
Det finns fortfarande dagar då jag är ledsen, men ledsamheten går över snabbare nu…..
Styrka till dig! Våga satsa energi på dig själv!🤗

Hej.
Jag fick hjälp att komma vidare genom olika kanaler, kan inte riktigt säga vad som hjälpt och stött mig mest ... 🤔
Allt upplevdes så kaotiskt så jag greppade tag i allt möjligt.

Låter kanske märkligt, men ett stort steg för mig till att se vad jag behövde var kontakt med nyktra alkoholister. För jag fick då en förståelse för och inför de krafter vad jag hade att göra med.

Detta forum, genom lyssna på poddar (t ex två fyllon och en sanning), beroendemottagning, nyktra alkoholister, fd kollegor som befunnit sig i samma situation. Jag drog mig för att tala med de fd kollegorna, men glad att jag gjorde det. Till slut. 🙏

Då jag nu tänker efter för min del så utgjordes den "rätta" hjälpen för mig så att säga inte av professionella utan av "vanliga människor". Någon annan kanske fått den hjälpen som behövdes av professionella, vi är som sagt olika , men så här var det för mig.

Hoppas du hittar de sätt som känns bra för dig, och gör att Du kommer vidare.
💚

Sköt om dig.
Kram.
🌹🌹

Hur har ni fått hjälp? Vart har ni vänt er? Vad har gjort mest skillnad för dig?

Hur vågar man ta steget efter 23 år? Vem är jag utan han? Har börjat att söka hjälp för medberoende o hoppas att jag ska få hjälp och hitta min styrka där

@JHL jag vet inte vilken medicin dom har pratat om. Jag har inte pratat med kommunen då jag för tillfället befinner mig i annat land. Behöver komma tillbaka till Sverige först. Jag är idag inte sjukskriven utan lever på min mans inkomst. Blir tokig på att han skyller precis allt på mig! Har alltid gjort.