Senaste kommentarerna i forumet

Nu är det jobbigt, är så tungt.
Trycket över bröstet blir allt tyngre. Dras åt. Hur ska jag orka eg?
Måste orka för barnen, för familjen. Vem tar annars hand om dem, om oss? Finns ingen annan. Det hänger på mig.

Min fina ungdom, slinter i livet, vet inte vart hen är på väg. Fel väg vald o vi hamnade på akuten för några veckor sen. Droger.
En ganska fin skör tråd efter det akuta, efter att chocken lagt sig men inget är säkert, inget litar jag på.
Hen mår inte bra o jag vet inte vad jag ska göra, hur jag kan hjälpa.

Känner mig maktlös o ensam. Rädd. Särskilt nu när jag borde sova, allt blir större o värre i natten. Mörka tankar.
Mannen sover sin rusiga sömn.
Inte helt ovetande o inte lycklig men han kan i alla fall sova.
Just nu skiter jag faktiskt i hans problem o hur många öl han fått i sig.
Allt som betyder något nu är mitt (vårt!) barn.
Stora, lilla, älskade barn kom tillbaka o fortsätt på ditt påbörjade spår i livet! Där du mådde bra ❤️
Fysiskt är hen här men jag når inte fram i tankarna o jag står inte ut med känslan av vanmakt att inte kunna hjälpa mitt barn på riktigt.
Är fruktansvärt!

Jag är så trött men kan inte sova.

@Ung angörig
Hej, välkommen till forumet. Det var och är en jättefin hjälp för mig som levt som anhörig.
Jag tycker du verkar se klart och tänker klokt kring hela situationen.
Det är bara du som kan ta beslut om hur du vill ha det och var dina gränser går, ha är fortfarande ung och låter redan som att han är ganska fast.
Du har redan varit igenom det här tidigare i ditt liv skriver du, det är inte ovanligt att man åter hamnar i relationer med samma mönster om man inte bearbetar sig själv.
Jag tänker att du blir besviken över lögnerna och det är inte konstigt, kärleken är inte alltid starkare än kraften i beroendet, den kör över allt.
Framför allt så tror jag det är viktigt att du ställer dig frågan om du vill fortsätta relationen.
Det står väldigt mkt på spel för dig och du har redan erfarenheter av hur mkt skada det gör att leva som anhörig.
Dina behov kan det inte finnas någon plats för om hans alkoholberoende är så starkt.
Jag hoppas du fortsätter skriva här, att du finner svar och stöd och hjälp.
Allt gott! Var rädd om dig och ditt liv.

@orolig_fru
Välkommen hit! Med min erfarenhet så upplever jag den här meningen "Han erbjöd sig att också vara nykter genom graviditeten." att det fanns ett problem redan då.

Jag har arbetat en del i mansdominerande miljöer. Och varit nära både VD och andra i maktpositioner i ett mindre bolag, där det flödade pengar. De hyrde även ut kontorsplatser, i ett öppet landskap till andra män med stora kapitaltillgångar. Bubbel flödade. Inte på kontoret. Men på restaurangerna. Eftersom jag såg det där hemma, ville jag inte se mer av det på jobbet, så jag gjorde klart för dem. Att jag inte var intresserad av att träffa kunder och mingla.

Det accepterades. Jag hade dessutom blivit erbjuden jobbet och kände mig i position att forma min tjänst själv. Idag är jag övertygad om att en av mina gamla chefer är en av dem som har en karaktär i serien EXIT. Det var den sjukaste arbetsplatsen jag har varit på. Det är så mycket vi inte känner till, bakom kulisserna.

Hur våra partners har det när de är på konferenser, när de jobbar på "kontoret", när de går hemifrån. Jag fick mitt ex att berätta mycket om sitt drickande. Eller så ville han berätta själv.

Han satt mycket på hotellbarer och arbetade. Där var hans "kontor". Med sina kompanjoner som lekte affärsmän. Jag hörde en historia en gång om en fd elitidrottare som var polis. Han kom till mötet och under mötet så kom en leverans av ett paket via bartendern. Mitt ex förstod vad det var. Och jag blev förbannad. Jag accepterar inte droger, alls. Från den dagen separerade jag från mitt ex känslomässigt. Han ville inte flytta ut. Jag kämpade i flera år, så att han flyttade ut självmant.

Han och jag fastnade i ett trauma tidigt i vårt förhållande. Och det tog jag hjälp av när han äntligen var ute ur bilden. Jag har ett bra liv idag. Jag är inte lika rik, men ändå är jag rikare, i min hälsa och i erfarenhet.

Och jag trodde att vi skulle bilda familj. Det är både en sorg att jag inte fick barn, men också skönt att jag inte fick det med honom. För han var en mästare i manipulation. Jag behövde vara på den arbetsplatsen för att förstå hur det kan se ut. Min chef var bekant med mitt ex. Och det ändå målet dessa män hade var att tjäna ännu mer pengar på sina verksamheter. De blev aldrig nöjda. Och de kunde göra allt. Även mitt ex, men han drack upp alla sina pengar på ett par år. Det var förstås en del påkostade resor till platser som var magiska. Men att resa med honom var aldrig magiskt. Han drack konstant.

@Självomhändertagande Tack ❤️. Om jag inte hittat hit till denna gemenskap hade jag aldrig varit där jag är idag. Tacksam 🙏

@minresamotlugnet
Låter bra att du bor själv med din dotter, även om du upplever det ensamt.
Jag har skaffat nya vänner efter att mitt ex flyttade ut. Det går!
Kanske du kan ta en fika med en granne. Eller en promenad. Genom sociala medier går det att efterlysa människor med samma intressen!
Hoppas att du får omge dig med en social gemenskap snart. Ibland kan man fastna i sin egen bubbla av förlust. Livet som inte blev..som det skulle...osv.
Det finns många av oss, som hittar nya trevliga vänner och sunda partners efter ett liv i medberoende.

@Liljekonvaljen80
"Jag saknar också tvåsamheten på något vis men det är så välbehövligt och skönt att vara själv just nu. Har aldrig bott själv så detta är ett nytt kapitel i livet. Någon gång när jag känner mig redo hoppas jag få träffa någon som ger mig den uppmärksamhet jag förtjänar❤❤"
@Samsung50
"Det viktigaste för mig är att inte hamna i en liknande relation. Antingen i en sund och kärleksfull nykter relation eller leva själv. Jag vill ha lugn och ro i mitt liv.
Heja oss för att vi tog steget till det livet vi förtjänar ❤️❤️"
Jag är så glad för er skull att ni får möjlighet att bygga upp er själva i egna hem. Ta hand om er på alla sätt. När ni är redo att möta kärleken så finner ni den.
Det är bra att formulera vad ni behöver. Och det verkar som ni redan börjar göra det.
Allt gott!

@Troja77
Välkommen hit! Här fick jag den hjälp som jag behövde. Jag hade lärt mig sätta gränser hos en psykolog och mitt ex hade flyttat ut när jag hittade hit. Men jag var kvar i ett medberoende i ett par år trots att han flyttade ut. Det var i det här forumet som jag förstod att jag dansade jävulsdansen. Det är färdigdansat nu, sedan 2 år. Jag visste att mitt ex drack. Men jag visste inte i vilka mänger förrän några år senare. Jag slet själv med en psykisk ohälsa förr och jag åt mediciner som inte gjorde mig uppmärksam, då.
Visst är det en chock att plötsligt se och observera att ens partner dricker alkohol i smyg! Och när man börjar förstå vilka summor det handlar om.
Jag lät det gå så långt att min egen tidigare goda ekonomi var i botten. Utan mina föräldrar hade jag inte överlevt. Jag hade sålt aktier och tömde sparkontot för att ge mitt ex veckopeng i flera år. Han lekte affärsman och hade gått i personlig konkurs. Trots det, så trodde jag att jag kunde få honom att sluta dricka och en dag att vi skulle bli föräldrar. Jag var övertygad om att han var rätt. Jag fastnade i ett oerhört medberoende.
Idag lever jag mitt eget liv. Nytt jobb, nytt sparkontot är öppnat. Jag vågade träffa en man som jag kände sedan tidigare. Jag trodde inte att jag var hans typ och han trodde inte att jag var intresserad. Vi hade båda fel. Då vi passar varandra väldigt bra. Vi tränar och lagar god mat. Han har ett sunt förhållande till alkohol, annars skulle jag inte vilja vara med honom. Jag dricker inget själv, men jag tog ett par glas då jag träffade mitt ex. Om du har sett Exit så var min verklighet bland förmögna män och deras fruar under en tid. Skillnaden var att mitt ex lekte affärsman, men utan stora pengar. Han var dock ekonomiskt oberoende ur mina mått, men livet han levde och pengarna som han investerade bland människor som inte var att lita på gjorde att han blev fattig.
Och jag gav honom allt jag hade.
Det var då jag kunde börja om från början.
Jag har tidigare varit sjuk i en bipolaritet, så jag har varit van att spendera både stort och slut på pengar jag haft. Men jag överlevde och förstod hur jag skulle leda mig själv till ett friskt liv och jag är oerhört vaksam på människor.
Jag har sett mycket och erfarit en del.
En gång åkte jag med en av hans vänner från en hytte på fjället när vi skulle hem efter ett nyårsfirande. Jag sa att jag ville köra, eftersom jag var nykter. Men det var en hyrbil och han som körde skulle hem till sitt barns kalas. Alla utom jag hade festat med alkohol långt in på morgontimmarna.
Efter det åkte jag aldrig mer med någon som jag inte litar på. Jag följde inte längre med, om inte jag fick köra bilen. Har ingen egen bil, men kört många andras.
Har varit på begravning där en ung man körde ihjäl sig. Jag var själv ung då. Har reflekterat över det där i åratal. Hur det är. Hur var och en måste sätta gränser.
Till slut skrev jag till mig själv. Hur vill jag leva mitt liv? Jag utbildade mig inom mindfulness och ställde mig frågan, hur vill jag leva mitt liv. Och jag visste svaret hela tiden. Men det tog mig flera år att få det så. Det tog mig flera år att lära mig sätta gränser, så att han ville flytta ut. Mitt ex fyller 50 år snart och jag kommer inte gratulera honom. Jag minns våra, eller hans planer för hans 50 års dag för många år sedan. Allt han ville var att hyllas som en artist eller någon framgångsrik person. Idag är han glad om han överlever. Jag fick ett mejl i somras där han tackade mig för mycket. Och berättade om sin hälsa. Att han inte kommer bli frisk. Och jag antar att det beror på att han har supit i 30 år. Det visade sig att det var varje dag. Jag tänker på skådespelare Matthew Perry som dog så sorgligt. Och ensam. Nu skriver jag bara och drar iväg.
Jag ville säga till dig, hur vill du ha det i ditt liv? Den frågan ställde jag mig varje dag och jag skrev i mina skrivböcker, hur jag ville ha det. Jag formulerade mitt liv genom att skriva mig till det.
Skriv här. Ta in det du vill och kan. Gör det som du behöver.
Ditt liv är värdefullt!
Jag lärde mig att en människa som inte vill förändra sitt liv kommer inte heller att göra det. Jag är en människa som la om hela min livsstil för att leva ett liv utan mediciner. Det är inte alla som gör det.
Men jag trodde att mitt ex skulle göra det, då han var imponerad över min resa under den tid som vi levde tillsammans. Man är så "uppe" i sig själv, sin sorg och förtvivlan och vilja hjälpa och att allt ska bli bra enligt egna mått. Och då är det så svårt att förstå vilket grepp alkoholism gör med en människa. Det är som att den kidnappar hjärnan och tar bort förmågan. Att förändra. Om man inte är starkare än en oxe och har en vilja som är ännu starkare. Det är en väldigt farligt drog som inte borde få finnas.

@cvasten
Han kan skaffa sig en sponsor genom AA.
Bland annat.
Han kan skriva här på forumet, det är en fantastisk gemenskap.

Hej!
Din situation är så lik min! Men jag har konfronterat min man många gånger, men möts enbart av förnekelse. Det är så frustrerande! Jag har lämnat (med barnen) en gång. Han kom efter oss och erkände i liten skala att det hade blivit nån öl för mycket på vardagar ibland, men såklart var det mest jag som överdrev… Men för barnens skull ville jag så gärna att det skulle funka. Men nu går det åt fel håll igen och han kommer hem sent från jobbet var och varannan kväll. Jag märker att han har druckit i smyg, men han förnekar det så klart. Det värsta är att han kör bil i jobbet, så han måste ju dricka och köra… Det gör mig så ARG att han är så dum!

@MMUpp jag kan bara ge min syn, rätt eller fel?! Tänker att du har rätt stora barn. Barn snappar upp och förstår så mycket mer än vad vi många ggr kan tro. Att sockerlinda,dölja, utelämna skapar troligen bara en känsla av att bli förd bakom ljuset. Sätt er ned med barnen och förklara ärligt vad som pågår. Var tydlig med att du har ett eget ansvar för din hälsa och att du beslutat dig för att söka hjälp. Håll dem gärna lite uppdaterad så att de vet att du kämpar på och att de inte får känslan av att det bara var tomma ord. När du själv blivit mer insatt i ämnet bör ni kanske även samtala om vilken brokig väg det kan vara ibland men samtidigt förmedla hoppet om att oavsett vad som händer så har du för avsikt att kämpa på. Men nr1 är såklart att du verkligen är fast besluten och helhjärtat vill/ tänker söka hjälp.
Välkommen hit förresten!

Min närstående önskar ha någon utomstående vän /coach att prata med när han får sug. Vart kan han vända sig?

Jag har just skapat ett konto här. Jag har ett osunt förhållande till alkohol, vet inte om jag ”kvalificerar” mig som alkoholist men jag ofta väldigt svårt att sluta dricka när jag har börjat. Häromkvällen var min fru bortrest och jag hade, ska jag erkänna, ställt mig på att dricka jättemycket. Jag blev naturligtvis jättefull och det hela slutade med att min barn (14 år och 16 år) hitttade mig på golvet. De ringde min fru och där är vi nu.
Jag inser att jag har problem och håller på att boka tid med en terapeut. Min fråga nu gäller barnen. Hur ska jag prata med dem? Tills saken hör att detta har inträffat en gång tidigare då min son hittade mig. För något år sedan.

@Liljekonvaljen80 Hej vad roligt att höra ifrån dig! Vad fint det låter att du njuter av att bo själv och omger dig av vänner och familj. Precis så som det ska vara!
Jag mår bra. Bor i min egen lägenhet sedan en månad och trivs så bra. Jag njuter av lugnet och hittar tillbaka till rutiner i vardagen som att laga mat och träna. Barnen bor här varannan vecka. Det känns bra när de är här, att ha de nära samtidigt som de bråkar en hel del och utmanar mitt tålamod. Känns som om de reagerar på separerationen, men om jag frågar säger de allt allt är bra.
Den veckan de inte är här är det först skönt att få pusta ut och bara behöva tänka på sig själv. Efter någon dag känns det tomt. Jag saknar livet som familj och tvåsamhet som du också nämnde. Speciellt fredagen eller helgen när alla kollegor ska hem och ha familjemys och jag åker hem till en tom lägenhet. Men jag försöker tänka på att jag inte hade något val. Jag hade ingen man som väntade på mig, om vi åt fredagsmiddag så hällde han i sig en flaska vin och satt sedan med telefonen i soffan resten av kvällen och i princip ignorerade mig. Nu när vi separerat och fokuserar på vårt eget mående och blir starka i oss själv. När vi mår bra kommer vi attrahera en bra man som ser oss och uppskattar oss för den vi är.
Just nu känner jag mig inte redo att börja dejta på tex tinder men om man träffar någon på annat sätt så skulle jag kunna tänka mig att gå på dejt. Jag saknar närhet, något jag inte fick från mitt ex.
Ibland tänker jag på exet att om han bara slutar dricka osv så kan vi vara tillsammans, men vi passar inte ihop han har aldrig kunnat eller velat möta mina behov i en relation. Han sa att jag var kontrollerande och fick mig att känna mig fel. Sjukt att det tagit så lång tid att inse detta när man levt så länge ihop. Det viktigaste för mig är att inte hamna i en liknande relation. Antingen i en sund och kärleksfull nykter relation eller leva själv. Jag vill ha lugn och ro i mitt liv.
Heja oss för att vi tog steget till det livet vi förtjänar ❤️❤️

@Letlive den frågan ställer även jag mig.. skulle jag kunna lita på personen igen? I min värld låter 4 v. Som självklart bra jobbat av din sambo men troligen gör det inte mycket för förtroendet. Dessutom verkar ju återfall mer en regel än ett undantag. Tillit kan nog vara bland det sista man återfår.. ja eller som en klok människa sa till mig. Tillslut får man nog lov att välja själv, aktivt om man tänker lita på personen eller inte , helt enkelt ta chansen. Men när den magiska gränsen är nådd är nog olika för alla.
Klart att din sambo blir ledsen men kanske beror det delvis också på att hon själv inser lite av vad "hon" orsakat. Om ni kan kommunicera så prata prata tänker jag iaf.. är nog viktigt att samtala om vilka förväntningar man har på varandra. Ofta är det ju våra egna förväntningar som inte går ihop med den andras och ofta orsakar besvikelse.

@Samsung50 hej det var länge sedan nu. Hur har det gått för dig? Har du flyttat nu? Hoppas du mår bra. Här rullar det på. Jag omger mig med vänner och familj. Mitt ex finns där i bakhuvudet, han gör sig påmind ibland men jag svarar inte när han ringer. Livet flyter på mig jag har fortfarande jobbiga dagar. Jag saknar också tvåsamheten på något vis men det är så välbehövligt och skönt att vara själv just nu. Har aldrig bott själv så detta är ett nytt kapitel i livet. Någon gång när jag känner mig redo hoppas jag få träffa någon som ger mig den uppmärksamhet jag förtjänar❤❤

Spontant att det krävs lite mer än 4 veckors nykterhet efter kanske flera års lögner och smusslande. Så helt normalt att vara misstänksam men man kan ju vara lite försiktig hur man hanterar den känslan och inte direkt konfrontera.

Mitt ex blev nykter i 6 månader.efter att vi separerat. Han hade gjort en hel del insikter. Jag ville inte ha honom tillbaka. Sen fick jag höra väldigt mycket, om hur han drack på jobbet och vad som hände på en personalfest. Han var nykter i 6 mån pga att han behövde lämna ifrån sig sitt körkort, efter att han ramlat och slagit sig ordentligt i huvudet. Han bor i Norge. Andra regler för. Oavsett så kände jag bara avsmak för att jag ens varit tillsammans med honom, efter att han utnyttjat mig och att jag lät mig utnyttjas. Jag fastnade i ett medberoende som jag äntligen tog mig ur, efter flera års kämpande!
Men jag är ändå tacksam, för att jag mötte honom. Han är en fin människa och jag förstår hans kamp med alkoholen. Mer än han förstår. Oavsett så vill jag inte ha kontakt med honom nu. Det kan ändras i framtiden, om han överlever den tid som jag behöver för att se honom igen. Han vill gärna vara vän. Men det är svårt för mig att vara vän med en som jag låtit supa upp mitt trevliga sparande. Men pengar är bara pengar. Liv är liv. Och tid är tid. Jag lever mitt bästa liv nu. I harmoni. Med en sund och bra man. Jag ville gå vidare! Det var det som jag behövde. Lyssna till dina behov. Det är bara du som vet dem.

@Letlive
Jag lämnade så jag kan inte svara på det ur egen.
Jag tänker att det dels är helt naturligt med din reaktion och dels att det faktiskt bara gått 4 veckor. Det kanske är sunt för dig att ha kvar en lite kritisk hållning för sin egen skull.
Om du däremot har samma känsla efter ett eller två års nykterhet så kanske det är.dags att fråga sig själv om man kommer må bra i relationen, om man någonsin kan känna sig trygg.
Förstår att det gör din partner ledsen men samtidigt så kanske din partner innerst inne kan förstå vad det gjort med dig alla dessa år av lögner.

Hur jobbar ni andra med med det brustna förtroende som kan följa i en relation med en alkoholist? Min sambo har varit nykter i nästan fyra veckor. Idag kom jag hem från gymmet och det luktade sprit hemma. Jag tänkte genast att min sambo hade fått ett återfall. Jag konfronterade henne och hon förklarade att en hund kräkts i hallen och hon torkat upp med starkt rengöringsmedel. Hon var klar i talet och erbjöd sig visa hennes banktransaktioner så jag kunde se hon inte varit på Systembolaget idag.
Min sambo blev ledsen att jag är misstänksam när hon kämpar hårt med att vara nykter. Hon sa att hon blev ledsen idag, vilket jag förstår.
Hur tänker ni andra? Hur hanterar ni det brustna förtroendet som kommer från en relation med en alkoholist? Jag vill och önskar att jag kunde tro på hennes ord rakt av med år av lögner har satt djupa spår i mig.

Socialförvaltningen i kommunen ansvarar för missbruksvården vänd dig dit. Finns även hjälp för dig som anhörig. Svår situation du befinner dig i. Hoppas ni får rätt hjälp.♥️

@Kevlarsjäl62
Are you still out there??

Tänker ofta på dig o funderar på hur du har det.
Ett tag sen du skrev...
Saknar dina kloka ord här! ❤️
Men jag hoppas tystnaden är ett tecken på att du mår bra o har mer harmoni i ditt liv.
Om du orkar o vill - lämna ett litet tecken på att du är ok.

Stor Kram 🧡

@Snödroppen
Förstår att det kan kännas lite pirrigt 😘 Det nya okända med löpningen. Det kommer gå fint!
Ta hjälp av våren du, då längtar man ju ut av flera anledningar 👍
Jag älskar alla årstider o alla väder! Men ge dig den tid du behöver. Och köp något fint träningsplagg tills dess.
Är säkert en liten inkörsperiod, en vana att se sig själv i ny situation. Att se sig själv i nytt ljus. Att höra till en ny grupp, en ny samhörighet.
Bara att heja på en annan löpare i skogen ger värme o känsla av tillhörighet.
Lät så fint o lättsamt med löpargruppen @Självomhändertagande skrev om.
Även att vara i nuet. Där i skogen, med kropp o sinne, utan prestation - Det är härligt det!
Lycka till (så småningom)!
Kram 🤗

Hej @MiDubb! Du startade den här tråden för ett par dagar sen och det låter som tankarna snurrade mycket just då. Tankar och oro om vad du har varit med om, vad som kommer att hända nu och om du hade kunnat gjort någonting annorlunda. Det tror jag att många anhöriga kan känna igen sig i! Det har gått en stund nu. Hur mår du idag? Vad skulle du behöva just nu?

@orolig_fru
Vi är många som beskriver likt dig.. alla dessa tankar som kommer. Överdriver jag? Har han problem? Vad har jag missat? Om jag bara hade gjort.. osv osv för inte tala om att man börjar söka bevis, bekräftelse på sina misstankar och liknande.

Saker som fastnat hos mig är att 1.lita på din magkänsla 2. Om du upplever det som ett problem bör han vid en sund relation och vid sunt tänkande kunna agera och respektera din oro.

Angående dina själviska tankar som du själv beskriver det.. så tänker jag personligen. Är det värt det just nu? Ger de verkligen den trevliga och mysiga känslan nu när oron gnager där? Bara en tanke..

Kan tillägga att han hela tiden säger att det inte är så farligt som jag tror…men var drar man den gränsen?? Inte vet jag men det jag reagerar på mest är att han gömmer och dricker i smyg, såklart inte så mycket så han blir berusad för det hade jag ju märkt direkt för jag känner honom så väl men det måste ju ändå finnas ett begär när man klunkar ur en whiskeyflaska i smyg eller?