Senaste kommentarerna i forumet

Ok, det låter inte lovande.

Läs gärna runt lite här om medberoende mm.
Önskar dig all lycka till! Ta lite egentid och fundera över hur du vill ha ditt liv.
(Utgår från att barn ej är inblandade)
Ha en fin kväll !

@bella70

Hej, när vi började dejta så berättade han att han hade alkoholproblem, älskar honom verkligen och han finns allt och stöttar mig känns på någon sätt fel om jag skulle lämna. För att jag visste i början att han hade problem.

Han fick slut medicin och bestämde sig att inte förnya, det var inte ett gemensamt beslut jag tyckte att han skulle fortsätta, det tog typ tre dagar sen hade han druckit en hel vodka flaska när jag inte var hemma, när vi pratade om det sa han att han ville bara känna hur de var att va full igen,

Hej
Många av oss har fortsatt relationen för länge på egen bekostnad så lyssna till den känslan - du förtjänar att ha ett bra liv utan en partner med destruktivt levene.

Många uttrycker ånger efter. Och gör det igen, ditt bemötande är inte avgörande.

Med det sagt - vad gjorde att han slutade med antabus? Var det ett gemensamt beslut? Har han bestämt sig för att börja med det igen?

Hej, jag och min sambo har varit ihop i 5 år, han har gått på antabus men har nu slutat, igår kom jag på honom drickandes, vet inte hur jag ska bemöta det, han skäms jätte mycket när han har druckit och han vill bli bättre, vet bara inte hur mycket mer jag orkar med

@hoppfull2024
Tack så mycket. De är en otrolig trygghet att veta att man inte är ensam i sin situation och att de finns hjälp att få. Vi pratade precis med vår pappa. De var mycket tårar och ord som växlades. Han satt för mesta dels tyst och förnekade lite genom att säga att han dricker för värken i knät. Jag förstår att han har det tufft men jag kan bara hoppas att han tog åt sig av våra ord och vill förbättra sig själv. Jag erbjöd att hjälpa honom närsom om han vill ha stöttning eller vägledning till något som kan hjälpa honom. Just nu är jag fortfarande omkastad av samtalet men det känns skönt att ha pratat om det med honom.

@an0n jag förstår att du är i en väldigt svår och känslomässigt turbulent situation. Jag vet inte alls hur det ser ut för din pappa just nu men du kan alltid göra en orosanmälan till Soc som kan leda till ett LVM och behandling för honom. För egen del som anhörig brukar varje kommun ha möjligheter till enskilda samtal och anhöriggrupper. Det finns även något som heter Alanon, och tillhör AA-rörelsen. Om du vill kan du googla på det och läsa om det och om det finns där du bor eller i närheten. Det är för vuxna barn till alkoholister. Vi är många som befinner oss i liknande situation som dig och du kan alltid skriva av dig här på forumet om hur du mår och känner dig. Här finns mycket stöd och kloka människor. 😊

Skriver här första gången då jag ligger och övertänker hemma. Min pappa drack när jag var yngre. Han har alltid gömt detta så ingen skulle veta. De kom fram när han började gå i sömnen och föll ihop helt plötsligt en kväll när jag(16) och min bror(14) var ensamma hemma för mamma jobbade. Ambulansen kom och långt historia kort polis och sos blev inblandat och de slutade med skillsmässa där jag och min bror bodde med mamma istället. Han lovade då att aldrig dricka igen…Min bror ringde mig igår, ja är nu(22) han är(19), och sa att pappa börjat dricka igen. Jag blev så arg, ledsen och kände mig förrådd. Imorgon lovade jag att åka ut till honom och prata, min bror och jag. Nu ligger jag här gråtandes och tänker över vad jag ska säga till honom. Jag älskar min pappa trots att som gjord och de gör så ont att tänka att jag kanske aldrig träffat honom nykter. Jag har läst om tips vad man kan säga och hoppas de kommer hjälpa imorrn. Jag undrar om någon har råd hur man ska gå tillväga, eller någon man kan prata med om dehär? Känns som jag kommer tippa över med känslor snart…

@förvirradtjej Bra gjort!! Du förtjänar så mycket bättre. Tänker på dig och skickar styrka att hålla fast vid ditt beslut. Helt rätt!

Blockera - helt rätt så du får utrymme att andas.
Sen tänker jag att det inte är bra att lägga energi på att tex säga gå hem inom fem minuter. Låt honom välja..
Hoppas du får lite vila i helgen

@förvirradtjej Visst är det tråkigt när det ska utmynna i ett sånt jäkla drama. Men också skönt, för det går ju inte att nå fram eller resonera. Bra gjort med blockering! Jag gjorde exakt samma för jag bara orkade inte höra svamlet och kärleksförklaringarna som kom med jämna mellanrum, dock alltid typ 03.00 då han var maximalt full och ångesten var som störst.
Jag kan blir enormt förbannad på mig själv som inte la ihop ett och ett snabbare och avslutade i tid, men man får väl sätta in det på kontot för lärdomar...
Nästa gång jag träffar en karl som alltid har kassar med returglas och burkar i hallen som han "glömt" ta ut sen förra gången jag var där ska jag fatta att det är NYA flaskor och burkar sen sist, inte samma..

Kämpa på, många kramar. Stå på dig, annars gör någon annan det.

@Åsa M så tacksam för att du delar med dig ❤️ det hjälper mig så mycket ska du veta. Jag har fått presenter många gånger för att han vill få dricka, och nu när du säger det så förstår jag att jag fått det medans han försökte dölja att han smygdrack förra sommaren, precis innan han avslöjade sig. Nästan som att jag skulle släppa det lättare för jag hade fått en dyr present… hotellnätter har han bokat förut med när han betett sig illa på fyllan..

Åh herregud.
När man trodde att han inte kunde göra det värre. Det känns nästan som han vill förstöra?
Jag sa till honom att jag inte ville åka på
Hotell men att vi kunde ta en lunch imorgon. Jag var iväg med vänner under kvällen och han skulle ut och äta middag själv (det gör han ofta, han har ju sin väl alkoholen)

Vid 23 frågade jag vad han gjorde och han sa att han var hemma. Det var ju bara den lilla detaljen att min bästa vän sprang på honom på stan efter några minuter och direkt skrev till mig.
Jag frågade vad han höll på med och då sa han att han var på en av nattklubbarna. ENSAM. Jag blev skogstokig och han förstod inte problemet.
”Jag vill bara ha lite musik och känsla, jag är vuxen och får väl göra vad jag vill utan att stämma av med dig, du måste kunna lita på mig, det blev en impuls som kändes kul och jag behöver det annars respekterar du ju inte mina behov heller, jag kommer inte leva med någon som ska säga åt mig vad jag ska göra när det är inom helt ofarliga gränser och väldigt sällan, och inte värdesätter mig” är några av de fantastiska kommentarerna han hann kläcka ur sig.
Jag gav honom fem minuter att lämna klubben och ringa mig, annars sa jag att då behöver vi inte diskutera mer. Då lämnar jag dig. Du vet att jag inte tycker att detta är okej och därför ljög du för mig. Notera att han gick ut och klubbade ensam en annan gång och jag sa att det inte är ok för mig.

Han sa att jag får välja om jag vill ha en kille i koppel eller inte och då blockade jag honom på samtliga ställen. Jag är så jävla trött. Inte nog med att bli för full eller liknande, men att gå ensam till en nattklubb medans jag sitter på annat håll och ska sova på annat håll, det är så jävla konstigt och respektlöst. Den här mannen är 43 år gammal. Jag kanske hanterar detta fel, jag vet inte, men mitt tålamod tar slut… ingen aning vad som ska hända nu men på ett sätt är det bästa att han är blockad och jag får lösa allt praktiskt på annat sätt.

Därtill kom det alltid när han märkte att jag inte blev glad ” här försöker jag ordna med en god middag men det tydligen inget värt ” bla bla

Och sedan kritik mot något jag gjorde eller nåt i vårt förhållande som en sista avledande manöver.

Nu reagerade jag iskallt på detta till slut- vilket ledde till att han blev arg eller intog offerrollen

Hoppas du inte får samma upplevelser i samma omfattning
Fattar inte att jag t ex inte lämnade honom på resan? Åkte hem tidigare eller bytte hotell?

@förvirradtjej
Jag fick presenter, resa (under den drack han dock igen så pass att det blev katastrof), blommor osv.
Ville mest slänga dem i huvudet på honom.
Eller jag stampade faktiskt sönder en grej vid ett tillfälle 🤯
Min kunde även manipulera när han var på väg att börja dricka - som att det skulle överskugga kvällen om jag först fick något?

Tyvärr så förstördes uttrycket ”jag älskar dig” för gott.
Han sa det enbart i smb med att han ville dricka, under tiden eller i ångesten efteråt när han var rädd att bli lämnad😟

@förvirradtjej Ja, detta handlar om manipulation! Det handlar om att lägga skulden på dig för drickande så att du ska "sluta tjata" och lämna honom i fred. Man brukar säga att en beroendes hjärna har blivit kidnappad av alkoholen och det tycker jag är en beskrivning som gör det hela mycket lättare för mig att förstå. Hjärnan gör ALLT för att få fortsätta dricka - den får alltså din kille att göra vad som helst för att få dig "ur vägen" och komma till alkoholen.

Och som jag skrivit tidigare - packa din väska och spring! Det är dags för din tid nu. Precis som @Tröttiz skriver, allt kan inte kretsa omkring honom och hans (ev.) problem. Ditt liv handlar om dig. Det förtjänar du. Det är extremt energikrävande att hela tiden tänka på ngn annan!
Jag har sagt till min man att jag vill hjälpa honom mot tillfrisknande men jag kan inte lägga all min vakna tid på detta för då kommer jag bli knäpp.

Tänk på dig själv och se till att du får tid för saker du tycker om att göra!
Kram

Jag har pratat mycket med min man under senaste tiden om vikten av att vara ärlig. Jag säger att det är bättre att han berättar för mig om sug och ev. återfall än att han smyger och smusslar. Han lovar. GIVETVIS ska han göra det. Sen åker jag bort ngra dagar och upptäcker när jag kommer hem att en ginflaska har druckits upp. När jag frågar om den förstår han *ingenting*. Så mycket för att vara ärlig... Allt det var ju bara bullshit för att lugna mig och vagga in mig i en trygghet att han skulle berätta för mig. Allt för att få mig att sluta "tjata" om hans drickande. Hjärnan får dem alltså att göra vad som krävs för att hindra den anhöriga till att stå i vägen för alkoholen. Det kan säkerligen ta sig tusen olika uttryck men allt handlar om manipulation.

Och ang. mängden. Min man har smugdruckit i 5-6 år och jag har inte märkt någongting! Han har tagit 2-3 snapsar typ varannan dag för att "komma igång" då han känt sig trött efter jobbet. Det behöver alltså inte vara fylleslag flera gånger i veckan för att handla om beroende. Man behöver inte stinka alkohol och vara bakis regelbundet. Det kan var 3-4 öl en kväll fre-sön vilket jag inte har reagerat på som extrema mängder. Men, man ska komma ihåg att sjukdomen är progressiv - det kommer alltså öka med tiden!

@mask
Hej och välkommen hit! Visst kan du be om stöd. Här finns många kloka människor som delar erfarenheter med varandra. Du kan också söka stöd i vården och i bästa fall får du en samtalskontakt. I annat fall for du kämpa för att få det. Men visst har du samma rätt till samtal som alla andra, som söker stöd.
Jag tror alla har en rätt till 5 samtal med en kurator. Sen skiftar det på vårdcentraler och kommuner, men det är bra att känna till.
Det låter som en utmanande situation, att se ens partner vara medberoende.
Jag tror på övandet av acceptans som en framgångsfaktor i många lägen. Och att släppa taget om det som inte är ens eget. Men jag övar ständigt. Och jag är mindfulnessinstruktör sedan flera år. Jag lever som jag lär. Och även om jag lär mig, så övar jag som sagt hela tiden.
Vad kan man annars göra?
Livet är här och nu. Vi får inte glömma de fina ögonblicken. Att verkligen uppskatta dem. Och vi "måste" skratta, när vi känner att det bubblar. Jag hoppas att det bubblar för dig varje dag. Trots utmaningar. Humorn har varit min överlevnadsstrategi under svåra år av medberoende i en slags misär.
Life goes on. Och det bör levas. Med medveten närvaro. Och medkänsla med sig själv och andra. Ta hand om dig!

Jag får en knut i magen när jag läser det här. Berg-och-dalbanan känner jag så väl igen även fast min relation har varit slut i tre år nu. Belöningen/mutan känns också bäl igen. Jag fick en dyr grej (fyrsiffrigt belopp) en gång när exet hade klantat sig rejält och varit dräggig. Ville knappt ta emot gåvan men han envisades. Det tog ett drygt år innan jag kände mig bekväm med att använda presenten för det kändes verkligen som en ren muta. "Glöm mitt beteende igår kväll, här får du en dyr sak!" Så fruktansvärt osmakligt.

Så JA, det är manipulerande och det är nog både avsiktligt (han fattar att han har skitit i det blå skåpet) och oavsiktligt (hans beroende gör att han inte fullt ut fattar problemet med hans beteende).

Igår skickade han på kvällen en video där dom sa att i en långvarig relation så måste man ha väldigt mycket tolerans och förståelse för varandra och att det ska finnas utrymme för misstag , att den andra personen inte är perfekt och att man måste vara redo att gå igenom toppar och dalar osv. Jag blev otroligt provocerad i och med att vi senaste tiden varit i extremt mycket diskussioner kring att det är hans drickande som förstör för oss vilket han i flera stunder erkänt. Att jag sagt att jag inte vet om jag orkar leva med honom pga hans drickande. Han tycker ju att jaf bara ska acceptera honom som han är, så jag svarade att så funkar det ju men kanske inte när det handlar om ett beroende som den andre inte vill göra något åt. Då blev han istället arg och sa att "aha, hade du hellre haft en otrogen man som gör om det igen om du förlåter"
Nä, jag vill väl inte ha något av det svarade jag, och du har ju inte alltid varit totalt lojal när du varit full heller, flörtat med andra osv.
Då blev han arg på mig och sa att han är så jävla trött på mitt eviga klagande, att han försökte skicka nåt fint och jag bara hugger, att han inte orkar med mig om jag ska dra allt åt alkoholen varje gång. Att jag bara påpekar hans fel.

Jag tyckte detta kändes manipulerande. Han vill bara få mig att glömma bort hans drickande.
Så resten av kvällen ville han inte prata med mig för han blev så irriterad. Han svarade inte när jag ringde.
Idag däremot, vaknade jag och han ville att vi skulle åka iväg över helgen på hotell där han bokat svit och middag och lunch o massage o hela grejen. Att vi kan ha en fantastisk helg tillsammans.
Bad inte om ursäkt för igår utan skiftar bara fokuset o nästan mutar med något, som vanligt.

Jag blir så otroligt frustrerad! Är det inte manipulerande??

@förvirradtjej de hittar ett nytt offer snabbt. Mitt ex avslutade vår relation men eftersom han mår för dåligt för att leva ensam drog han snabbt igång en massa sociala aktiviteter på Facebook där han garanterat raggade friskt. Men han bedyrade ändå att han alltid kommer älska mig, bla bla bla. Efter att ha genomlevt detta är min toleransnivå för fulla människor extremt låg. Jag blir bara triggad av det och vägrar umgås med folk som super. Oavsett om det är vänner, deras sambos, kollegor. Jag vägrar. Vill inte se skiten. Blir så äcklad.

Det är kanske orättvist mot de missbrukare som lider av sitt missbruk men att ha sett detta passerade en gräns för mig...

@förvirradtjej
Du överdriver inte. Det är dina upplevelser, de kan inte ha fel.

Då börjar lukta alkohol ända in på huden som du skriver, jag vet inte hur mycket som krävs till sånt.

I ett inlägg ovan skriver du att han babblar på i monolog ..., kanske en idé vore att avbryta samtalet för man kan ju fundera på hur det gynnar er? speciellt som han kanske inte minns ett dyft vad som diskuterats, eller snarare vad han hållit monolog om?

Och du ... försök att inte vara på honom om alkoholen, hur han dricker och vad han borde göra för det brukar sällan funka (om du gör så). Han vet ju vad du anser om drickande. Att du inte ger energi på sådant, för du behöver ju bygga upp dig själv och försöka byta lite fokus. Lättare sagt än gjort, "been there donte that ...". Men, försök.

Kämpa på,
och glöm inte bort dig själv.

@förvirradtjej
Saknaden minskar med tiden.
Och skadar mindre i förlängningen..

Min drack inte var dag. Men desto mer när det var dags och ibland flera dagar i streck.
Men det spelade ingen roll konsekvenserna blev stora.

Har läst din tråd och känner igen mig så mycket. Oron som blir vardag och löften som inte hålls..
Jag har bara levt i detta i 3,5 år och är helt slut. Det har varit intensivt och jag har inte alls varit lika tålmodig som du utan ställde krav och "bråkade" om alkoholen första gången efter något år. För oss har det varit en riktig bergochdalbana, pendling mellan hopp och förtvivlan. Jag samlar kraft för att klippa bandet helt.
Jag är inte ens 30 år fyllda och tror de flesta skulle säga åt mig att lämna innan man har barn, giftemål och huslån tillsammans. Min kille har flertalet gånger sagt att han vill sluta, men bara när jag stått med packade väskor och sagt att jag flyttar. Därför har han aldrig lyckats vara nykter mer än 4v. Jag trodde dock att han var nykter först under 6 mån, och andra gången 3 mån.
Jag blev otroligt skör i de perioderna, kastade mig hem från jobbet för att övervaka vad han gjorde när han kom hem, att han inte skulle gå till nån pub eller liknande. Satt hemma i soffan när han väl kom hem från gymmet för att analysera hans blick eller röst för att se om han hade druckit. Det tär på en något otroligt.

Jag har sen i höstas gått till en helt fantastisk terapeut som är specialist på medberoende. Jag hade nog inte kommit hit utan henne, hon har tillfört så mycket. Kan varmt rekommendera att ta hjälp av någon utifrån som kan ge en lite andra tankesätt. Stor kram

@bella70 Jag vet.. Jag är väl väldigt medberoende och har så många gånger fått höra att jag överdriver. Sen läser man om alla som dricker varje dag och då tror man igen att man överdriver, fast jag vet att jag inte gör det... Jag vet vad jag behöver göra. Jag måste bara hitta styrkan i att klippa helt denna gång. Hur sjutton separerar man vad hjärtat och hjärnan vill.. Jag kommer sakna honom varje minut.

@förvirradtjej

Förstår alla dina tankar om mängd mm men hoppas att du vänder dem till dig själv istället..
Jag väntade för länge och fokuserade på honom och blev sjuk själv, om du kan undvika det så gör det,

@Tröttiz Hört mycket bra om podden, ska kika in den.
Gud, jag tyckte han luktade alkohol ända in på huden igår. Hur mycket krävs för att det ska bli så?