Senaste kommentarerna i forumet

@Alelil ; om du och dina föräldrar kan bortse (en stund) på att hon faktiskt självmedicinerar. Så är jag säker på att ni ser liksom jag att hon har en alvarlig psykisk sjukdom. Kanske rent av schitzofreni. Tycker mig känna igen mönstret. Då blir det så mycket enklare för er att försöka hjälpa henne om ni pratar om personlighetsförändring och självskadebeteende, än om ni talar om självmedicinering, vilket det tydligt är i detta fallet.
Storkram

@Snödroppen
Åh, vad spännande med en intervju! Hur gick det?
Jag älskar din inställning. När det gäller rättsväsendet, så blev jag oerhört besviken på Sveriges och flyttade till ett grannland när jag aldrig fick en chans till upprättelse.
Det är många år sedan. Jag var med om ett trauma som skakade om min tillvaro.
Gick med självmordstankar i flera på. Fick inte någon traumabehandling serverad, men jag fick napp på min önskan då jag ringde en vårdcentral på en ort med mycket krävande människor. Väldigt intressant. Det finns mycket att säga om hur det är.
Jag vill göra ett nytt försök med att bli läkare. Nu när jag har arbetat i 6 månader så upplever ser jag att jag är kapabel. Kapabel att fokusera och koncentrera mig.
Om jag inte skaffar barn så vill jag göra något vettigt av mitt liv. Och jag är så intresserad av hälsa, sjukdomar och att pröva påverka vården med de erfarenheter jag har som patient. Vi behöver alla få möjlighet att bearbeta trauman. Och jag tycker att alla ska få tillgång till mindfulnessträning.
Ett steg i taget. Och varje steg är julafton. I min värld.
Kram.

Det är väldigt olika i kommunerna hur man använder sig av tvångsvård, men om en läkare uttrycker att det är fara för hennes liv kan man ju inte bortse från det. Det är bra om ni dokumentera allt som händer konkret. Berusad den dagen och då hände detta t.ex. Att hon slår sina barn är ju omöjligt att bortse från
Det är ju olagligt plus att det skadar dom både fysiskt och psykiskt. Ni kan också kontakta socialnämnden. Min erfarenhet är att det kan ha effekt. Har jobbat 20 år med det här och gjort väldigt många tvångsomhändertagande. Tyvärr är den vården väldigt kostsam så en del kommuner undviker att använda sig av den. Kontaktar dom inte din mamma och erbjuder frivillig vård i första hand?

@Habo2022
Allting har gått bra, jag har mitt egna boende och börjat göra om det mer och mer till bara mitt. Jag och mina barn ska göra det till vårt.
Känslomässigt vet jag inte hur jag mår, det pendlar en hel del mellan glädje, sorg, ilska och likgiltighet på något sätt.
Jag är så glad för detta forumet, men även alla de jag har runt mig.
Tack för dina tankar. 🌺

@Kevlarsjäl62
Just frågan om det var ett riktigt försök har jag också frågat mig själv, och på nått sätt så känns det inte som det. Även om det var illa så tror jag inte han riktigt ville och det gör mig arg med. Jag är även arg och förvånad över att han inte verkar inse vad det han gjorde hade för påverkan på de runt omkring han är så likgiltig.

Jag är fortfarande i ett läge där jag inte vet vad jag känner kring allt, men jag vet fortfarande att jag verkligen gjort rätt val, för mig och mina barn.
Nu börjar arbetet med att få en tryggare närvaro och försöka landa i det hela.
Tack för dina tankar och ord, det betyder mycket. 🌹

@Snödroppen
Jag vet inte om jag landat än, jag har svårt att se det själv. Folk runt omkring mig säger att jag ser mer avslappnad och glad ut, jag vet inte själv om det stämmer riktigt.
Tack för din tid och ditt svar.
Kram🌺

@Åsa M Jag valde att åka in, vet inte om det var rätt så här i efterhand, men där och då kändes det rätt.
Nu verkar det vara som vanligt igen, dock nykter för tillfället.
Så skönt är det att den delen (banken) av det praktiska är löst, nu är det bara en del annat som ska lösas.
Tack för att du tar dig tid att läsa och skriva.🌺

@Liljekonvaljen80 skönt att höra att ni mår bra och att du inte gått tillbaka. Har du fortfarande mycket kontakt med exet?
Jag kämpar på, om några veckor flyttar jag till en ny lägenhet men barnen. Lägenheten är så fin och hemtrevlig, renoverat kök och badrum och stor balkong med morgonsol. Jag bara längtar. så skönt nu när det mesta praktiska börjar landa. Vi kommer ha varannan vecka med barnen så finns en oro för hur han ska sköta sig när han har barnen men just nu är det fokus på flytt och bodelning. Barnen älskar sin pappa så hoppas att han rycker upp sig för deras skull. Sedan separationen och att vi fortsatt bor ihop så dricker han i princip varje kväll. När jag har barnen kommer han hem sent och försöker verka nykter och stupar i säng. Ska bli så skönt att slippa se och leva med detta. Jag och barnen kommer att leva ett nyktert liv!

@orolig_dotter Fy, det låter som en både frustrerande och sorglig situation. Inte konstigt att du känner dig handfallen och att det tär på ditt mående. Du undrar hur du ska prata med henne utan att såra henne. Frågan är om det är möjligt? I vår erfarenhet kan det ibland vara hjälpsamt att tänka att det inte är personens reaktion i stunden som avgör om det är ett bra samtal att ha eller inte. Samtal om alkohol tenderar att väcka känslor och försvar, men det betyder inte att de inte kan vara viktiga eller hjälpsamma. Vad tänker du om det? Oavsett hur hon reagerar i stunden, vad skulle du vilja uttrycka?

@SisterHood Hej och välkommen! Berätta gärna mer om hur situationen ser ut. Du beskriver att personen vill ha hjälp, det låter som en bra utgångspunkt. Vill hen ha tips på var hen kan vända sig, eller är det att personen vill att du ska finnas där som stöd på något sätt?

@lindaab Vet inte om du kom av dig eller ångrade dig, men skriv gärna igen. Ser att du skrivit här på forumet om en närstående med problem innan, är det den situationen du behöver bolla mer kring?

@Habo2022 Tuff situation du beskriver, men inte alls ovanlig. Klokt att du skriver här! Både bakslag och återfall är förhållandevis vanliga när det gäller förändringar med alkohol. Mycket starkt av dig att värna dina gränser och säga stopp, det här vill jag inte vara med om. Vad gäller hjälp för hans del, vad säger han själv? Vad behöver han för att komma tillbaka på rätt spår?

Kanske har du mycket att vinna på att mer fokusera på din sista fråga, hur du ska ta hand om dig själv - oavsett hur han väljer att göra. Har du själv några idéer? Vad tror du att du behöver göra mer eller mindre av för att ta hand om dig själv?

@Självomhändertagande
Så spännande, det finns så många olika roller inom rättsväsendet. Älskar hela den apparaten. Vill ut och skipa rättvisa och upprättelse för offer.
Ja 🙏 , under en ekträd får vi höra varandras livhistorier eller vad som nu vill komma fram 😄
Kramar, sitter på.en parkeringar och väntar på jobbintervju.

@Snödroppen
Åh, det låter så roligt att du vill komma!
Jag bjuder in till en ek en dag. Om det blir på din eller min ort, får vi se. Det hade varit riktigt roligt att ses. Jag ville bli polis och skulle gärna ha blivit det. Men jag får inte, för min bipolaritet. Det är som det är. Hade velat bli tekniker, vad det nu kallas.
Men det finns däremot massor som jag får. Och jag fokuserar på just det. Det jag kan och det som uppskattas. Och det blir enklare om jag ser till allt jag kan och göra just det.
Ha en underbar dag!
Kram

Det 'r just det som är grejen. BÅDE polis och sjukvård har anmält henne, ändå händer absolut ingenting. jag var på ett möte på socialen för att diskutera tvångsvård. Jag, min mamma, min pappa och en av hennes döttrar var där och gjorde en anmälan var, samtidigt som vi hade ett möte med dom. Det de sa var att det är jättesvårt att få någon tvångsvårdad, eftersom det inte finns någon lag mot att missbruka alkohol. Vi tryckte på att hon är en fara för sig själv och andra, men det hjälpte inte. Så de gör ingenting. Då missbrukade hon även tabletter, som hon stal från vårdtagare, då hon jobbade inom hemtjänst. Hon blev tagen på bar gärning, då en an sönerna till en vårdtagare misstänkte att en i personalen stal medicin och satte upp en kamera. Hon blev dömd för det, men anses ÄNDÅ bara lida av alkoholmissbruk. Systemet är ju helt skruvat, och hon kommer supa ihjäl sig.

Anmäl igen både för missbruket och att hon slår sina barn. Är det så illa som du beskriver bör ju sjukvården vara inblandad. En anmälan från läkare väger tungt eller från polisen. Min uppfattning är att socialen agerar så kanske har ni haft otur.

Jag hoppas att du markerar att det inte är okej. Nykter eller ej så får han inte behandla dig hur som helst.

Alkoholen förändrar människor. Mitt ex blev gråtmild och fick ångest när han var full. När han var nykter låtsades han som att det regnade och att han inte sagt något konstigt alls.

Man blir konfys, streessad, ledsen och orolig av sådant beteende och det är inte nyttigt i längden att vara i närheten av en sådan människa. Tänk på dig själv först.

@Kameleont
Ser framemot det 🤗❤️
Sov gott 🙏

@minresamotlugnet
Det kniper i hjärtat när jag läser det du skriver.
Kära vän, så jobbigt du har det!
Och det är tungt att känna sig ensam, särskilt som förälder. Förstår dig.

Läste längre upp i din tråd o du beskrev vilket mirakel att fått bli mamma o hur mycket du älskar din dotter. Så fint! ❤️
Kan du plocka fram den känslan o fortsätta kämpa... Kämpa för dig o din dotter. Finnas där nära för din dotter, för det vill du ju egentligen.

Försök samla kraft ,ge inte upp. Sök hjälp, den finns, det är viktigt!

Fortsätt gärna skriva o ventilera dina tankar, vi är många som bryr oss om dig här.

Kram 🤗

@Tulpanflinga
Tack, det var fint att höra!
🌼

@Snödroppen
Tack, det känns tryggt 🤗🧡
Återkommer i din tråd om löpningen...

Min mormor föll ihop och dog av en alkoholrelaterad hjärnblödning en morgon på väg från sängen till badrummet. Hon låg i flera dagar innan hon blev hittad. Min morfar dog av att ena väggen i hjärtmuskeln kollapsade, av alkoholmissbruk.
Min syster är alkoholist, och var nära att dö då levern och bukspottskörteln båda blev inflammerade. Min syster har en vuxen dotter som fortfarande bor hemma med sin mamma trots bra arbete, körkort och bil. detta för att hon måste "ta hand om" sin mamma. Hon har fått suttit uppe hela nätter ibland för att vakta sin mamma som hallucinerar, ibland får för sig att gå ut halvnaken mitt i nätterna, hon har fått ringa ambulans vid flera tillfällen då hon inte kunnat väcka sin mamma efter en flera dagars lång suparperiod osv. Vi har alla försökt få dottern att flytta till eget boende, för sin egen hälsas skull. Hon mår fruktansvärt dåligt, och får ta emot hot och slag när hon hindrar sin mor från att göra nåt dumt eller rent av livsfarligt.
Vi alla vet ju att hon inte kommer överleva sitt missbruk, och vi vet att det kommer vara dottern som hittar sin mamma död nån dag. Vi vill ju skona henne från detta, men hennes pliktkänsla mot sin mamma är för stor.
Även när min syster väl avlidit, så kommer hennes dotter ha ett rent helvete framför sig. Skuldkänslor att hon inte kunnat rädda sin mor, att bli tvungen att ta tag i sina psykiska problem som hon fått av att leva så här, och en vad jag tror, brutalt överväldigad av alla känslor och tankar hon nu inte tar tag i för att hon är upptagen med att ta hand om sin mamma. Dottern är 22, och mamman är 45.
Orosanmälningar till soc har vi gjort i många år. Vid ett tillfälle hade socialen över 20 anmälningar. Barnen var minderåriga då fortfarande. Socialen gjorde INGENTING!
Så tyvärr, utan sjukdomsinsikt hos missbrukaren finns det inte mycket annat att göra än att försöka hitta stöd för sig själv. Då är det här stället en bra plats att börja på.

Hej! Jag skrev ett inlägg här idag angående min syster. Hon har missbrukat alkohol i över 20 års tid, och jag har märkt att hennes beteende har succesivt blivit mer och mer förändrat. Hon är mer aggressiv, söker mer konflikter och liksom VILL skapa bråk och osämja. Vad jag kunnat läsa mig till så får hjärnan skador av alkoholen. Då främst i frontal och tinningloberna, där personligheten sitter. Hjärnan krymper också, och signalsubstanserna förstörs ju mer man dricker. Det kan ju vara förklaringen till varför din partner är så förändrad. Jag läste även en rapport från forskare att vissa delar av hjärnan kan reparera sig själv efter alkoholskador, tex att den ökar i volym igen om man slutar dricka helt. Hjärnan hos alkoholister krymper. Men detta tar 10 tals år att återställa, medans många skador aldrig kan bli reparerade. Tex skador på frontal och tiningsloberna. Så tyvärr sitter du nog fast med hans personlighetsförändringar, som då också så klart börjar visa sig även i nyktert tillstånd, då det blir en permanent skada. Om han fortsätter sitt missbruk finns ju risken att utveckla demensliknande tillstånd, och även psykoser och hallucinationer. Minnesstörningar beror på skador i hippocampus, och kan vara svårt att reparera, i många fall omöjligt.
Det är med andra ord inte mycket du kan göra. Han kommer mest troligt förbli sådan, och även om han slutar så kommer det ta många år att reparera ens en bråkdel av skadorna som alkoholen orsakat. Så det är ju upp till dig om du orkar med eller inte.

@minresamotlugnet Det berör att läsa ditt inlägg och det väcker en oro för hur du mår. Det här skrevs tidigt på morgonen efter vad vi kan anta var en natt med mycket lite sömn? Sömnbrist och oro kan lätt leda till en ond cirkel där det är svårt att ta bra beslut. Det är fint att höra att du sökt vård. Utan att veta vad du redan sökt för vård och hur nära i tid det är, så vill jag säga att du kan söka vård akut för att få hjälp att sova. I många situationer kan det vara starten på att hitta ut ur tankesnurrar som kännas hopplösa och olösliga, och in i de delar av livet där det finns hopp och liv och mening. Som din relation till din dotter, till exempel! Hur mår du just nu? Känns det mer okej att ta hand om dig själv och henne?

Du skriver att du ska bära tyngden själv, och frågar om när det ska ta slut. Du har varit stark och lämnat relationen, och samtidigt finns det beteenden kvar som inte är hjälpsamma och som tar energi och ork ifrån dig. Det är inte alls lätt att lämna en relation, särskilt en med små gemensamma barn, och det är inte heller ovanligt att det tar ett tag att "landa" i det nya och hitta fungerande strategier för att må bättre.

Du kämpar verkligen, och det är klokt att du skriver här och delar med dig. Fortsätt med det!

Min syster har supit rejält i över 20 år. Hon har svävat mellan liv och död, blivit hämtad med ambulans när hon inte vaknat efter en fylla osv. Hela situationen är hemsk. Hon har 2 döttrar som hon ger sig på fysiskt när de inte släpper ut henne ur lägenheten för att hon ska skaffa mer sprit, eller ibland tabletter som hon tar till när det inte finns alkohol.
Jag har märkt att hennes personlighet har förändrats en hel del under de senaste åren. Hon söker konflikt med allt och alla, och hon blir hemsk och elak. Rent av dum. Jag har så lite kontakt med henne som möjligt, och nyligen gifte jag och min man oss i Sverige ( jag bor i england). Min man har aldrig träffat min syster, och hon var inte bjuden till vigseln, då jag vet att hon kan mycket väl vara packad och ställa till en scen. Hon blev skitarg för att hon inte var bjuden, och jag försökte förklara att det beror på att hon super och ställer till ett helvete för alla, och att hon måste inse att hon inte blir bjuden på viktiga, betydelsefulla saker när man inte kan lita på att hon sköter sig. Eftersom hon inte har några problem enligt henne, tar hon inte in det här alls. Senast härom dagen sate hon igång igen. Klockan 8 på morgonen började meddelandena komma in om vilket dålig syster jag är, att jag övergett henne och min familj, att jag är den största skiten på jorden och hon hatar mig osv. Det häll på i flera timmar. När jag inte svarade som hon ville, så skrev hon att hon skulle skriva till min man istället, som hon aldrig träffat, at jag är hemsk, att jag är dålig, att jag övergett alla och att han har gift sig med en stor jävla skit. Hon skickade ett meddelande till honom för att " visa" mig att hon minsann vågade det, och att hon minsann tänkte bråka med honom med om jag inte svarade henne. Det är inte bara jag som får ta emot hennes sjuka, aggressiva beteende. Våra föräldrar får sig kängor regelbundet då hon konstant klagar på att de inte var bra föräldrar. Att de inte lagade hennes favoritmat och hade den klar direkt efter skolan slutade, och sånt strunt. Ibland hittar hon på oförätter hon anser skett, som är helt uppdiktat!
Dagen efter, om hon nyktrat till, minns hon inte ett skit. Hon minns inte ens vad hon sagt eller skrivit UNDER konversationens gång! Hon har noll insikt i nånting, och allt som spelar roll för henne är att tala om för alla vilka dåliga människor de är, trots att det är hon som super konstant, slår sina barn, kör rattfull, ligger med andra missbrukare för att få sin alkohol, inte kan sköta jobb, blivit dömd för stöld mm. Listan är lång!
Jag orkar inte med detta mer. Hon blir sämre och sämre i sin sjukdom, och jag är slutkörd!
Har varit i kontakt med socialen många gånger under flera år, men trots att hon körde aspackad med barnen i bilen, nästan dog när leven var på väg att klappa ihop, anses hon inte vara en fara för sig själv eller andra. VA??
Kan tillägga att hon även hallucinerar kraftigt under hennes fyllor. Hon pratar med folk som inte finns där, rumstrerar runt i bostaden och plockar med saker som inte finns. Hemskt att säga, men jag hoppas för allas skull att hon inte klarar sig mycket längre till. Hon vill inte ha hjälp, för hon är inte sjuk, hon blir inte tvångsvårdad, och barnen är de som kommer hitta henne död i hemmet.