Senaste kommentarerna i forumet

@Snödroppen läste det du skrev imorse innan jobbet. Dina ord gjorde det lättare att orka med dagen efter en jobbig kväll/natt med mycket tankar som snurrat. Skönt att höra att jag inte är ensam i det här och att fler förstår. Du är också stark som jobbat för ett bättre liv och mående och tagit dig genom det här! Kramar till dig

@Samsung50 hej tack för ditt svar! Jag är rent konkret ute efter tips om att bearbeta känslor osv sorg och ilska. Det mesta jag hittar på det området handlar om när människor har dött. Men detta är ju mer som en levande död.

@Himmelellerhelvette tack för att du tog dig tid att svara. Jag är ute efter ngn slags sorgbearbetning tänker jag. Vill bearbeta mina egna känslor och sorg och ilska just nu, försöker hitta tips om just det.

@Frajda Ett steg kan vara att inte utsätta dig för situationer då de kommer dricka. Om du vet att din mamma är hos din bror så undvik att åka dit just då. Hälsa på en annan gång eller träffa dem på ett café eller en aktivitet som inte innefattar alkohol. När det gäller känslor så är det svårt men på nått vis får man acceptera läget. Det är som det är, försök se vad du saknar för behov eller stöd och se om du kan få det från annat håll genom vänner eller annan familj. Kanske kan var bra att prata om det för det känns tyngre när man går och bör på känslor själv.

@Frajda Det finns böcker och poddar om medberoende där kan du finns många tips och råd. Du har bara ansvar för ditt eget liv, inte för deras. Sätt dina egna gränser, sånt som du mår bra i. Säg att du inte vill umgås med dom när de dricker och håll det. Det är en tydlig gräns som de behöver acceptera. Gör dom inte det kan du pausa kontakten ett tag. Man måste inte umgås med någon som man inte mår bra av oavsett om det är familj eller inte. Kram❤️

Jag har en mamma som är alkoholberoende sedan många år. Hon dricker ibland på den nivån att hon ramlar utomhus, kissar på sig osv, även på dagtid. Även min bror dricker mycket, har kört bil full och förlorat vänner. När jag träffar min mamma är det oftast hemma hos mig och då utan alkohol, och då går det bra. Men så ibland händer det att vi ses hos min bror och när de två, bland barn och flera, då dricker blir det inte trevligt. Tycker jag. Min mamma svamlar om olika saker och sveper glas på glas, lyssnar inte på andra. Sedan börjar hon bli tjatig och pratar om sånt hon inte giller eller hur ingen bryr sig om henne. Min bror blir gråtmild och överdramatiserar. Och jag blir rasande. Jag klarar inte alls dessa situationer. Jag blir så arg och fräser och säger ifrån, det slutar med att de så klart blir arga på mig. Jag som är den tråkiga. Jag åker hem och är först arg. Sedan ledsen. Och sedan påverkar det mig i veckor. Jag tänker på hur avundsjuk jag är på de som har mammor som stöttar dom (jag är 50 plus så…) och gråter och sörjer.
Har ni andra något tips för att bearbeta och jobba med era egna känslor? Obs att jag alltså inte är ute efter tips för att få dem att sluta dricka eller hur jag ska bete mig med dem. Utan att jag önskar bearbeta min sorg och ilska och bli friare känslomässigt. Det är tungt att bära.

@Kameleont Fina du ❤️ Jag är nervös inför att sätta igång med joggingen. Tänkte att våren kanske är bra för det.

@Nor.Li Så fint ❤️ tack för du vill läsa. Hoppas verkligen att det kan hjälpa någon annan att ta steget för sig själv mot ett bättre liv, hur man än väljer att göra det.

@Bajkel
Kära du, jag kan inte svara på din fråga om promille men jag vill säga att när du känner att något inte står rätt till så lita på den känslan.
Det är så mkt annat du beskriver här som reser röda varningsflagg; hon ska ut men inte sova hemma, hon ska inte dricka men gör det ändå. Du hittar tomma flaskor, vännina som ringer och uttrycker en oro. Det är alldeles uppenbart att hon lever ett eget liv med alkoholen vid sidan.
Det låter som om det gått för långt när du behöver åka ut med en alkotest, du kan inte kontrollera henne utan du kan bara ta kontrollen över dig själv.
Känner med dig, jag minns själv hur det kändes när jag öppnade ögonen för vad som faktiskt pågick.
Det finns anhörigstöd i varje kommun, mitt råd om jag får ge ett är att söka proffessionellt stöd.
Styrkekram

@Nor.Li
Jag är så glad för din skull och tycker det är modiga steg du tagit framåt.
Det är smärtsamt att möta och tidvis skrämmande, alla möjliga känslor dyker upp. Jag har gått igenom detta själv och tycker du beskriver det så träffande.
Det är inte ditt fel och det är inte ditt ansvar.
Kram, du är verkligen stark!

Hej
Tacksam för era svar. Ikväll skulle hon iväg och träffa 2 arbetskompisar och hon skulle sova i hennes föräldrars lgh som är bortresta. Det sista hon sa var att hon inte skulle ta någon alkohol. När jag ringde nu på kvällen för att säga god natt så hörde jag direkt att hon var onykter. Hon sa att hon hade druckit 1 1/2 glas vin. Jag satte mig i bilen och åkte in till henne med en alkohol testare och hon blåste så det stod hi på testaren och det betyder att det är över 1,0 i promille. Min fråga här ikväll är kan man få det på 1 1/2 glas vin?
Ha det gott

Inspirerande att läsa ❤️ tack för att du delar med dig.

Så kom samtalet på kvinnojouren. Fantastisk stödperson, varm och kunnig. Gick dit med min mamma och det blev ett bra samtal där vi fick prata ut och bolla tankarna med någon som förstod.

Har inte riktigt kunnat samla mina tankar efteråt. Bara faktumet att vi behövt stöd på en kvinnojour på grund av min pappas beteende är svårt efter så många år av medberoende och förminskade av den farliga situation vi befunnit oss i. Skam, tystnad och mask på/fasad upp.

Stödpersonen skulle via kollegor hitta förslag på rekommenderad traumateraput till mig. Någon som är kunnig inom missbruk/anhörigvård. Det känns hoppfullt. Har ett gäng dagböcker från den värsta tiden när jag var 11-19 som jag inte vågat läsa, kanske kan jag våga med stöd. Har förträngt mycket och vissa delar känns utraderade ut minnet, därför är det läskigt att rota. Samtidigt känns mina minnen ibland som drömmar, nåt som inte hänt mig. Tror det kan vara viktigt att äga sin historia för att gå framåt. Det har mer eller mindre känts som att mitt liv är en flykt sen vi flyttade i min tidiga tonår. Sen följde många egna flyttar, utbildningar och jobbyten. Någon slags trygghet i att vara rotlös och på väg. Längtar efter att hitta någon slags lugn och ro. Vara förankrad i mig själv till slut.

Märkte också att jag blev tårögd på samtalet av en så enkel och självklar sak som stödpersonen sa "Det är inte ditt fel att du blivit utsatt för våld. Det val han gjort är inte ditt ansvar". Tror jag behöver hjälp med att inse det på ett emotionellt plan. Så glasklart att det nästan är provocerande intellektuellt men inte i hjärtat. Där är jag fortfarande kvar i någon slags sekundär skuld och skam över att min pappa är kapabel till att behandla mig och andra så illa.

@Snödroppen
Fint att läsa. Gläds med dig!
Kram ❤️

@splintr
Ja, helt klart gör du rätt som väljer barnen!
Jag blir lite lycklig (mitt i allt sorgliga med missbruk o medberoende som vi alla tampas med här) - ännu en fantastisk stark mamma! Så klok, vaken o varm du verkar vara.
Så fint att läsa hur du prioriterar dina barn. En förebild.
Fortsätt så.
🧡

@brödsmulan
Full av beundran över din styrka!
Vilken tur dina barn har som har Dig som mamma!
Du står stadigt med fokus på dem o deras mående i detta. Förstår vilken kamp det är, i dig o kring dig. Men det du gör, gör du av kärlek till er alla o du kunde inte gjort annat.
Kanske inser han det också en dag, i backspegeln.

Önskar dig fortsatt styrka o lycka till!
Kram 🧡

Så bra av dig att sätta ner foten direkt och ställa krav och att söka dig till detta forum för kunskap och tröst. Jag kom på mina barns pappa att smygdricka för 5-6 år sedan. Vi pratade om det då och jag satte ner foten och han skulle dra ner på drickandet osv. Nu flera år senare har vi separerat, där och då blev det ingen förändring. Han fortsatte dricka och jag blev medberoende men allt vad det innebär, ett kontrollerande var han är och vad han gör, en normalisering av alkoholen i våra liv. Tillslut började jag själv dricka för jag mådde så dåligt. Så jag håller tummarna för dig att du får hjälp o stöd av familj o vänner och inte blir medberoende som så många av oss blivit på bekostnad av vårt eget mående.

@splintr du är den bästa mamman! Har i princip varit i dina skor, hade helt ärligt noll koll på att min partner drack i smyg.
Men det du kan göra för dina barn är det du gör nu. Att du sätter ner foten. Ska han vara med barnen ska han vara nykter. Du kommer klara dig själv, det vet jag, för det gör man.
Bra att du har ett nätverk runt dig, jag hade också svårt med vad jag skulle ha hjälp med men ta barnvakt för att ta en promenad. Bara komma ut o gå frisk luft en timme är guld värt för att orka. Lägg även ner kraven, allt behöver inte vara perfekt. Kan någon annan följa barnen till en fritidsaktivitet en gång i veckan så du slipper?
Apropå barnen, nu vet jag inte ålder, men mina är mindre, och rådet jag fick var att inte ljuga. Var ärlig men på barnens nivå. Ex i ditt fall, pappa är sjuk och behöver ta hand om sig själv och fokusera för att bli frisk och orka vara pappa igen
Tänker på dig och skickar all styrka jag kan till dig. Jag tror på dig!

@splintr du är den bästa mamman! Har i princip varit i dina skor, hade helt ärligt noll koll på att min partner drack i smyg.
Men det du kan göra för dina barn är det du gör nu. Att du sätter ner foten. Ska han vara med barnen ska han vara nykter. Du kommer klara dig själv, det vet jag, för det gör man.
Bra att du har ett nätverk runt dig, jag hade också svårt med vad jag skulle ha hjälp med men ta barnvakt för att ta en promenad. Bara komma ut o gå frisk luft en timme är guld värt för att orka. Lägg även ner kraven, allt behöver inte vara perfekt. Kan någon annan följa barnen till en fritidsaktivitet en gång i veckan så du slipper?
Apropå barnen, nu vet jag inte ålder, men mina är mindre, och rådet jag fick var att inte ljuga. Var ärlig men på barnens nivå. Ex i ditt fall, pappa är sjuk och behöver ta hand om sig själv och fokusera för att bli frisk och orka vara pappa igen
Tänker på dig och skickar all styrka jag kan till dig. Jag tror på dig!

@Bajkel Tyvärr håller jag med alla som skrivit i tråden. Att man behöver gömma flaskor betyder att man skäms för son handling, dvs att dricka alkohol. Om du skäms för en handling och ändå gör det om och om igen, så har man problem.

@splintr DU ÄR EN SÅ STARK KVINNA OCH FÖRSTÅENDE MAMMA! Glöm aldrig bort dig själv! Min man hade drukit i 6 år innan jag såg det. Till slut drack han 0,5 liter sprit varje dag.... och jag såg det inte... Så många situationer, där jag känt att våra barn kommit i kläm, där jag inte visat tydligt att jag står på barnens sida först och främst. Situationer där min man nervärderat våra barn och jag bara sitter tyst och tittar ner i golvet. Usch, en sån ångest att hanterar efteråt. Mitt råd till dig är att ta all hjälp du kan få till dig och dina barn. Ta hjälp av detta forum, gå med i anhörighetsprogrammet, lyssna på poodar och alkolism och medberoende. Du gör helt rätt som vågar prioritera dig själv och era barn. Fortsätt skriva av dig. Vi är många här som är i samma situation som du.

@brödsmulan
Tror du sätter fingret och spikar rätt när du skriver att oavsett vad det är så behöver han själv komma till insikt med det.
Och att ditt fokus är dig och dina barns mående 🙏, precis så.
Du fokuserar på vad du faktiskt kan göra i den här situationen, starkt!

@brödsmulan
Läser en del. Tänker att han kan ha en bipolaritet. Inte ovanligt med självmedicinerande då.
Kanske Mikael Persbrandts podd finns kvar. Där han berättar om sin utredning. Kanske värt att kolla upp?

Vilken vecka.. vet inte ens hur att återberätta. Han gjorde sitt val och spenderade den helgen som väntat (efter drygt 3v nykter).. känns som att en månad gått för barnen och mig. Många frågetecken, tårar, sömnlösa nätter, besvikelse och uppgivenhet.. vi åker alla berg och dalbana. Han har helt plötsligt börjat ta kontakt med barnen för att ge över mycket kärlek, spendera pengar och "ställt upp" för dem så att t.om de blivit illa till mods. Dykt upp som gubben i lådan och dragit lika fort. Han har gjort många konstigheter.. han är ömsom låg, glad,arg ,ångestfylld osv men att han skulle ha problem, ALDRIG.
Jag fick helt enkelt nog där och då. Det går verkligen inte nå fram. Jag har gjort allt vad jag förmår, precis allt. Nu finns bara ett. Han är vuxen, måste själv möta konsekvenserna och som så många sagt..själv komma till insikt!!
Mitt fokus nu är vårt mående. Barnens och mitt. Vi får fortsätta våra liv medans han irrar runt..
Hur jag mår? Alltså jag vet inte.. jag har helt enkelt gett upp. Missförstå mig rätt dock , likaväl som jag känner mig besegrad är jag också på väg upp. Det ska bli bra, det måste det! Jag har 1 prio, barnens välbefinnandet.

@Snödroppen Tack. Just nu är det så mycket fokus på hans kamp, hur stark och modig han är som tar hjälp och erkänner sitt problem. Och det ska det såklart vara, för honom. Det betyder så mycket att få vara här, bland andra anhöriga.

@sliten61 åh, dina ord gör mig stärkt och samtidigt värker hjärtat för din skull. Det är inte ditt fel, det är inte du som ska må fruktansvärt utan bara bara han. Du är här, vad bra! Dina barn har också växt upp med en mamma som sett och försökt sitt bästa att ställa ultimatum. En dag finner du styrkan att lämna, jag sänder så mycket av den jag kan åt ditt håll.