Senaste kommentarerna i forumet

@Kameleont Hej min vän 🧡 Tänker på dig.

@november25 Så fint att höra. Kan ju vara starten på nåt riktigt bra. Som medberoende gäller det nog alltid att lyssna inåt, så inte allt handlar om den sjuke. Att ge det stöd man mäktar med. Att finnas där i alkoholfrihet och avlägsna sig vid det motsatta innebär ju att man behöver en egen sfär, ett eget boende och det tror jag stenhårt på. Håller tummarna för er 🧡

Sambon har klarat en vecka nykter! Jag är så glad. Det som tidigare verkade så omöjligt ser helt annorlunda ut nu när han själv har bestämt sig. Jag har nästan blivit lite förvirrad av hur bra det gått.

Han funderade till och med på att gå med i en stödgrupp, här och häpna, men det har sen skjutits på. Han har inte haft så mycket symtom på abstinens förutom oregelbunden sömn, som har börjat bli mycket bättre nu. Inte mycket sug heller.

Men eftersom det har gått så lätt, oroar jag mig för att han inte har tillräckligt med verktyg för när jobbiga situationer och sug uppstår... Den här veckan har vi tillbringat tillsammans och jag har varit ledig. Vi har åkt skidor och gått promenader, lagat god mat och haft det väldigt fint.

Nu ska han på jobb hela nästa vecka och jag har fått tillbaka en del av den gamla oron jag hade. Jag har pratat lite med honom om att börja testa stödgruppen, och fortsätta lyssna på en podd, men han verkar inte känna behov av det och jag vill nu respektera hans integritet och inte tjata.
Är orolig att han tänker att han inte hade så mycket beroende och börjar dricka igen. Han vill fortfarande testa måttligt drickande efter en eller flera nyktra månader...
Men processen är ju hans.

Läser en ny bok för anhöriga; "Beyond addiction" enligt CRAFT, som rekommenderas av programmet Smart Recovery som erbjuder stödgrupper som ett alternativ till AA (mer forskningsbaserade och utan andliga inslag). Där verkar de ha en lite annan syn jämfört med detta med medberoende. Man ska ta hand om sig själv som anhörig, men ens stöd är en väldigt viktig resurs. De menar att man inte alls ska ta avstånd generellt och känslomässigt som teorin om medberoende anser. Utan mer uppmuntra till det alkoholfria och avlägsna sig vid drickande.
Jag tror faktiskt att AH:s anhörigprogram är baserat på metoden CRAFT intressant nog.

Känner mig kanske lite förvirrad just nu mitt i all förändring.
Försöker tänka att jag måste låta honom ha sin process och även om han faller tillbaka kommer han att ha kommit steget längre.
Känns skönt att kunna skriva här och veta att ni finns, oavsett hur det går med min sambos nykterhet ❤️
Jag bytte namn, var lite trött på myssockan så det blev November istället😊

@FatherOfOne Hej! Förstår att det måste vara en så svår situation att vara i. Har själv ett barn med npf som är tonåring nu, men inte med den problematiken.
Har ni funderat på boendestöd och om det kan vara en insats som kan hjälpa din dotter och avlasta dig i oron och ansvaret?

Hej @Hoppfulla ! ❤️ Förstår att det måste kännas tungt med återfall. Men har nu läst på flera ställen i böcker och hört i poddar att upprepade försök kan vara en väg till nykterhet.

Min sambo är på sin första alkoholfria vecka. Han lyssnade på den här podden och jag tror att det faktiskt ändrade mycket för honom och gav honom motivation till förändring.
https://sverigesradio.se/play/avsnitt/2719054

Handlar om hur belöningssystemet i hjärnan påverkas av alkohol och hur beroende fungerar.

Hur har du det?

@emmi60 Då förstår jag att det känns omöjligt att lämna, om du sett att han klarat att hålla sig nykter så länge. Så klart att hoppet lever då.
Jag tycker inte att jag är bitter, men det är jag får väl kämpa emot den känslan ibland. Än så länge är jag så lyrisk över mitt nya liv, jag flyttade för knappt tre år sedan. Jag har haft lägenheten i fyra år, i början var den någonstans jag kunde "fly" när det blev illa. Jag köpte en liten etta, jättemysig, och jag vet att jag är lyckligt lottad som hade den ekonomiska möjligheten. Jag bor också i en småstad, så priserna på bostadsrätter är inte så höga.
Min man bor numer i en lägenhet nära mig och vi träffas lite ibland när han är nykter. Inte som ett par, den kärleken försvann i alkoholen, men som nåt slags vänner. Vi har ändå hållit ihop sedan ungdomen och han är ju ingen ond människa. Däremot känner jag inget ansvar för honom, jag kan hjälpa honom med nåt ibland, han är skruttig nu, men jag känner inte att jag måste.
Jag kan inte säja att jag känner mig ensam, jag har fin och tät kontakt med barn och barnbarn. Ännu bättre nu än när jag levde med min man, då ville ingen komma och hälsa på t ex.
Jag har, ända tills nu haft fina kollegor (går i pension snart 😊) och jag har några riktigt fina vänner. En del lever i parförhållanden och en del inte. Så har jag en hund, som ser till att jag rör på mig och så har jag upptäckt att jag gillar mitt eget sällskap!
Medan jag skriver här inser jag hur bra jag har det. Hur bra jag har fått det! Naturligtvis sörjer och saknar jag ibland den man jag en gång blev så kär i och så klart känns allt hopplöst ibland. Men så är det väl att leva? Läget i världen räcker ju för att inte orka upp på morgonen, men oftast klarar man ju att hålla det ifrån sig och då försöker jag ta vara på varje stund jag känner frid. Jag tycker det går ganska bra. Kanske kan jag plantera en tanke i dig att det finns alternativ. Du behöver ju inte överge helt, men ni behöver kanske inte bo ihop? Skulle du få vara ifred om ni hade varsitt boende tror du?

@emmi60
Absolut - har tidigare beskrivit det på forumet att det känns som att jag var med i en dålig film. Inte bitter, men utvecklade viss ångest som då och då kommer över mig.
Lite svårt att förstå hur jag kunde fokusera så på honom.. men så var det.

@Kevlarsjäl62

Tusentack för dina varma ord. Igår pratade jag med alkoholhjälpen och fick reda på detta forum bla.

Så glad för din skull att mår så mycket bättre, att du trivs med dig själv, din lägenhet och vänner 🍀 Hoppas du har en fin kontakt med dina barn. Du är så värd att få ha det bra.

En fråga, känner du dig ensam?
Ensamheten skrämmer mig just nu.
Känner du dig bitter över alla år?
Rädd att jag blir bitter.

Det sorgliga är att han hållit sig nykter i flera år, jobbat umgåtts med vänner utan alkohol. För ca 10 år sedan fick jag äntligen in honom på ett behandlingshem som var bra för honom. Han bodde där ett par år. Han blev nykter.
Han behöver terapi, han har en hel del i ryggsäcken precis som jag. Skillnaden är att jag inte dricker alkohol. Hatar den. Har haft alkoholmissbrukare runt mig sedan jag föddes.

Han började dricka i somras igen och har haft flera hemska fylleperioder. Och hade ett kortare återfall för ca 4 år sedan.

Imorgon hoppas jag att jag är stark nog att åka från hemmet en stund. Nästa vecka har jag bestämt mig för att gå på 12-stegs-möte för medberoende. Vad som än händer hoppas jag det hjälper.

Känns jobbigt att jag kanske måste lämna honom. Både vill och inte vill. Antagligen hoppas jag ännu på att han klarar det.

Ursäkta om min text är rörig, rörigt i huvudet nu. Glad för forumet och alla fina människor här. Känns lite mindre ensamt 💚 kram

@Rike

Du har rätt Rike, därför säger jag inget till anhöriga och framförallt inte till barnen, de ska inte behöva oroa sig.

Märkligt att det är så svårt att lämna, vet ju så väl att som det är nu blir det inte bättre. Kan inte förklara hur svårt det är.

Tack för att du finns och alla här.
Det är till stor hjälp.

Har du ett fint liv idag?

💚

@Kevlarsjäl62

Tusentack för dina varma ord. Igår pratade jag med alkoholhjälpen och fick reda på detta forum bla.

Så glad för din skull att mår så mycket bättre, att du trivs med dig själv, din lägenhet och vänner 🍀 Hoppas du har en fin kontakt med dina barn. Du är så värd att få ha det bra.

En fråga, känner du dig ensam?
Ensamheten skrämmer mig just nu.
Känner du dig bitter över alla år?
Rädd att jag blir bitter.

Det sorgliga är att han hållit sig nykter i flera år, jobbat umgåtts med vänner utan alkohol. För ca 10 år sedan fick jag äntligen in honom på ett behandlingshem som var bra för honom. Han bodde där ett par år. Han blev nykter.
Han behöver terapi, han har en hel del i ryggsäcken precis som jag. Skillnaden är att jag inte dricker alkohol. Hatar den. Har haft alkoholmissbrukare runt mig sedan jag föddes.

Han började dricka i somras igen och har haft flera hemska fylleperioder. Och hade ett kortare återfall för ca 4 år sedan.

Imorgon hoppas jag att jag är stark nog att åka från hemmet en stund. Nästa vecka har jag bestämt mig för att gå på 12-stegs-möte för medberoende. Vad som än händer hoppas jag det hjälper.

Känns jobbigt att jag kanske måste lämna honom. Både vill och inte vill. Antagligen hoppas jag ännu på att han klarar det.

Ursäkta om min text är rörig, rörigt i huvudet nu. Glad för forumet och alla fina människor här. Känns lite mindre ensamt 💚 kram

@Rike

Du har rätt Rike, därför säger jag inget till anhöriga och framförallt inte till barnen, de ska inte behöva oroa sig.

Märkligt att det är så svårt att lämna, vet ju så väl att som det är nu blir det inte bättre. Kan inte förklara hur svårt det är.

Tack för att du finns och alla här.
Det är till stor hjälp.

Har du ett fint liv idag?

💚

@Kevlarsjäl62

Tusentack för dina varma ord. Igår pratade jag med alkoholhjälpen och fick reda på detta forum bla.

Så glad för din skull att mår så mycket bättre, att du trivs med dig själv, din lägenhet och vänner 🍀 Hoppas du har en fin kontakt med dina barn. Du är så värd att få ha det bra.

En fråga, känner du dig ensam?
Ensamheten skrämmer mig just nu.
Känner du dig bitter över alla år?
Rädd att jag blir bitter.

Det sorgliga är att han hållit sig nykter i flera år, jobbat umgåtts med vänner utan alkohol. För ca 10 år sedan fick jag äntligen in honom på ett behandlingshem som var bra för honom. Han bodde där ett par år. Han blev nykter.
Han behöver terapi, han har en hel del i ryggsäcken precis som jag. Skillnaden är att jag inte dricker alkohol. Hatar den. Har haft alkoholmissbrukare runt mig sedan jag föddes.

Han började dricka i somras igen och har haft flera hemska fylleperioder. Och hade ett kortare återfall för ca 4 år sedan.

Imorgon hoppas jag att jag är stark nog att åka från hemmet en stund. Nästa vecka har jag bestämt mig för att gå på 12-stegs-möte för medberoende. Vad som än händer hoppas jag det hjälper.

Känns jobbigt att jag kanske måste lämna honom. Både vill och inte vill. Antagligen hoppas jag ännu på att han klarar det.

Ursäkta om min text är rörig, rörigt i huvudet nu. Glad för forumet och alla fina människor här. Känns lite mindre ensamt 💚 kram

@Rike

Du har rätt Rike, därför säger jag inget till anhöriga och framförallt inte till barnen, de ska inte behöva oroa sig.

Märkligt att det är så svårt att lämna, vet ju så väl att som det är nu blir det inte bättre. Kan inte förklara hur svårt det är.

Tack för att du finns och alla här.
Det är till stor hjälp.

Har du ett fint liv idag?

💚

@Kevlarsjäl62

Tusentack för dina varma ord. Igår pratade jag med alkoholhjälpen och fick reda på detta forum bla.

Så glad för din skull att mår så mycket bättre, att du trivs med dig själv, din lägenhet och vänner 🍀 Hoppas du har en fin kontakt med dina barn. Du är så värd att få ha det bra.

En fråga, känner du dig ensam?
Ensamheten skrämmer mig just nu.
Känner du dig bitter över alla år?
Rädd att jag blir bitter.

Det sorgliga är att han hållit sig nykter i flera år, jobbat umgåtts med vänner utan alkohol. För ca 10 år sedan fick jag äntligen in honom på ett behandlingshem som var bra för honom. Han bodde där ett par år. Han blev nykter.
Han behöver terapi, han har en hel del i ryggsäcken precis som jag. Skillnaden är att jag inte dricker alkohol. Hatar den. Har haft alkoholmissbrukare runt mig sedan jag föddes.

Han började dricka i somras igen och har haft flera hemska fylleperioder. Och hade ett kortare återfall för ca 4 år sedan.

Imorgon hoppas jag att jag är stark nog att åka från hemmet en stund. Nästa vecka har jag bestämt mig för att gå på 12-stegs-möte för medberoende. Vad som än händer hoppas jag det hjälper.

Känns jobbigt att jag kanske måste lämna honom. Både vill och inte vill. Antagligen hoppas jag ännu på att han klarar det.

Ursäkta om min text är rörig, rörigt i huvudet nu. Glad för forumet och alla fina människor här. Känns lite mindre ensamt 💚 kram

@emmi60
Jo men man kan förstå att anhöriga inte orkar lyssna, det blir tungt för dem.
Egentligen finns ju bara två alternativ stanna och acceptera (vilket låter fruktansvärt) eller lämna och få ett bättre liv utan destruktiva inslag med fylla, kiss osv.

Ta in på hotell ett par nätter, vila andas o fundera. Han får klara sig.

@emmi60 Vad ledsen jag blir av att läsa ditt inlägg. Skulle tro att vi är i ungefär samma ålder och jag har levt länge, länge i ett förhållande där alkoholmissbruk tog en allt större och större plats. Min man drack dock så gott som aldrig riktigt på det sätt du beskriver och jag vet att jag ibland tänkte tanken att det hade varit "bättre". Att jag då skulle lämnat tidigt, tillsammans med barnen. Tydligen var det väldigt naivt att tro det, medberoendet är ett riktigt fängelse, snudd på isoleringscell.
Missbrukaren blir också en mästermanipulerare som väldigt enkelt lockar fram skuldkänslor.
Du KAN lämna hur omöjligt det än känns, du måste tro mig. Jag vågade inte, av en massa olika orsaker, men sen vågade jag ändå! Jag stannade i 30 år, så jag var nog lika rädd som du. Det finns harmoni på "andra sidan", men du behöver stöd. Jag känner igen det där om att ingen orkar lyssna, jag fick faktiskt en riktig utskällning av min vuxne son en gång. Han sa att han inte orkade lyssna, att han bara mådde dåligt av det och att jag aldrig gjorde något åt min situation. Det var jobbigt, men jag tror att det bidrog till att jag till slut gjorde mig fri. När jag väl började "röra" i allt för att ta mig därifrån slöt alla nära upp, då kunde de verkligen GÖRA något. Om du har nära och kära så är jag säker på att de ställer upp när du väl bestämt dig.
Allt jag gör nu, ensam och utan den "kätting runt halsen" som det innebär att leva med en så sjuk person, genererar en känsla av tillfredsställande. Att pyssla i min lilla lägenhet, att åka hem till en vän, att styra sig själv och sin ekonomi allt ger små lyckorus. Min självkänsla har också växt något enormt jag börjar känna igen mig själv igen. Jag vet att det kan vara det svåraste du behövt göra i ditt liv, men vill du leva då måste du och du kan inte göra något för den som är sjuk. Det kan bara den sjuke själv och kanske har tåget gått för "din" missbrukare, som för min. Det är hjärtskärande sorgligt, jag vet, och naturligtvis kommer resten av våra liv att vara färgade av detta, men det finns ett liv att leva och det är värt att leva. Kramar 🧡

Rike, min självkänsla är borta sedan länge, jag får panikkänslor när jag tänker på att lämna honom, vågar inte bo själv längre och vet inte om jag orkar starta upp något nytt i mitt liv. Bär på så mycket sorg. Önskar bara få åldras med harmoni.
Att inte känna bitterhet.

Rike,

Tack för att du svara på min tråd. Nej tyvärr har jag ingen att åka till som förstår, orkar inte berätta för de närmaste längre. De tycker det är jobbigt, att jag borde lämna honom. Kan inte sova men ligger och vilar. Försöker att hålla avstånd och inte få panik, han ligger i soffan full och nerkissad. Ska försöka låta bli att städa upp efter honom. Känner mig tom och kall. Det är som om all kärlek runnit ur mig. Känns iaf bra att jag vågar skriva om det här utan försköning. Vet inte vad som är bäst just nu. Är också rädd för att han super ihjäl sig.

Tack igen Rike
Maria 🙏🌷

Du behöver inte köra honom, dels inte din uppgift dels farligt. Säger jag då min plötsligt slet tag i ratten vid ett tillfälle

Har du någon du kan åka till nu direkt? O bara hålla dig hemifrån ett par dygn.

Hej!

Förlåt sent svar, har inte varit inloggad på ett tag.

Nej, att gå från att ha barn till att ha vinna barn är inte lätt även om barnet inte har några problem, det är en stor omställning. Men med dessa diagnoser och med alkoholproblamtiken blir det mycket värre.

Vi (jag och min fru) är med i "vården" till viss del. Problemet är att hon inte alltid tar den till sig, hon vill klara sig själv och tror att hon klarar sig själv fast hon inte gör det. Ja, planen framåt ändras hela tiden... hon skulle t.ex. ta antabus några månader men nu har hon ångrat sig och tänker sluta om några dagar - och tror att hon ska kunna dricka "måttligt". Det är jag inte alls säker på, snarare tvärt om. Så jag är väldigt orolig igen. Kommer hon försöka ta livet av sig igen när hon har druckit? Jag känner att risken är stor, men jag kan inte göra något...

Tillägger att just nu kräks han, dricker alkohol, kräks igen…. Somnar väl om en stund. Det kommer bli värre innan han tar steget till St:Göran och jag kör honom dit. Orkar inte känna något, orkar inte längre sätta mig in i hans mående, vet bara att jag mår dåligt och inte kan åka härifrån. Är fast.

Det blev inte de drömmar vi hade.
Min man är inne i en period igen. Har hållit hoppet levande i många år. Trött, sliten, ingen självkänsla och beroende både ekonomiskt och själsligt av honom. Vet inte längre vad mina känslor är eller betyder. Saknar livsgnista. Är dock medveten om att jag är starkt medberoende. Vågar inte bo ensam. Har ångest, utvecklat smärta i kroppen och sover dåligt samt ingen aptit.
Hoppas väl att hitta tillbaka till min inre styrka, våga lita på att jag klarar mig själv. Inte roligt att åldras så här.

@Hoppfulla
Ok jag hör att du kommer att stanna trots allt.
Men tänk på att erbjuda barnen stöd och kurator omgående! Så de mår så bra som möjligt o håller kontakten med er som vuxna.

Önskar er all lycka till!

@Kevlarsjäl62 jag håller med. Hade föredragit att han faktiskt drack så mycket att han däckade i soffan eller vinglade omkring och fick minnesluckor. Nu dricker han inte den mängden. Han dricker för att annars saknar livet mening. Han blir passiv och låg utan alkoholen.

@Rike jag vet ärligt talat inte. Han är en sån fantastisk man på så många vis. Vi har levt tillsammans i snart 30 år. Inget man bara lämnar i en handvändning.

@RedRidingHood så bra 🤩🤩🤩
Du är stark!

Min son sa efter en skiljsmässa: du är så mycket mer min glada mamma nu det var helt rätt. Värmde. De kommer att förstå barn är kloka.

@RedRidingHood dokumentera allt som händer, om du kan även sånt som har hänt, det kan hjälpa dig längre fram.

Förstår verkligen att det är svårt med barnen. Lägger också märke till det eviga ”dubbla”, att lova någon få bo kvar i huset samtidigt som man hotar att flytta till annan ort.

Du är stark. Du har varit stark redan i många år. Och du har personer runt dig som stöttar.

Jättebra att du tagit kontakt med din chef och kvinnojouren, dokumentation därifrån kan också hjälpa dig längre fram.

Jag har tyckt att Dr Ramani’s videos har varit till hjälp, även Melanie Tonia Evans arbete.

När min son fick veta att vi flyttat (det gick så snabbt) och kom hem till nya lägenheten och jag bad om ursäkt för allt, sa han: hemma för mig är där du är mamma.

Nu hade ju mina barn varit lite på undantag i det gemensamma hemmet, så det fanns inte så bra förutsättningar för manipulation. Men vill skicka med att det kan gå bra också❤️

Skickar styrkekram❣️