Senaste kommentarerna i forumet

@Kevlarsjäl62 ja jag känner att han är inte där, inte än. Han är inte redo att överge ölen. Han är sur mot mig och tycker att han lever på mina villkor. Han tycker livet är meningslöst. Ingenting orkar han. Jag känner att lusten och orken försvinner mer och mer. Varför ska jag se till att hans liv är roligt? Mitt liv har fan inte varit roligt dom senaste 10 åren!!! Jag blir så ledsen. Den här jäkla alkoholen är djävulen själv. Hur länge levde du tillsammans med din man?

@has hej, nej jag har ingen att bolla med, finns inte heller någon frånskild med barn i min familj, hans familj, på jobbet eller bland vänner.

Vi är på en resa just nu. Jag märkte redan på morgonen att något är fel. När jag var i badrummet på hotellet så ”försvinner” han. Jag smsar. Han svarar att han är på en restaurang och ”kommer sen”.

@hoppfullsambo
Glömde tagga ♥️

Du är rädd att bli bortvald o i det vet vi redan vad de väljer.

Men är du beredd att låta barn ta konsekvenser som påverkar dem för att resten av livet?

Min var det. Bröt kontakten med båda så snart det gick och skulle aldrig ta kontakt vad dom än händer ( nu är den ena döende i cancer) men skadan finns där ändå.

Ber dig bara tänka igenom framtiden och göra ett medvetet val som du kan acceptera om 10 år.

@hoppfullsambo fina du, det är viktigt att DU väljer ditt liv. Inte bara att någon väljer DIG. Jag vet att det är svårt, men det låter som att denna person inte är rätt för dig. Du mår inte bra av den här relationen.
Du har bara ett liv, värna det, och dig ❤️ Du ska orka leva och har rätt att må bra. Det går att ha en relation som inte innehåller alla de här elementen. Det är det svåra med att vara medberoende, att förstå att man KAN ha bra relationer och att det GÅR att hitta en partner som INTE är missbrukare. 🤗

@Rike det jag är rädd för är att bli bortvald. Att inte få dela mitt liv med honom för jag är tjatig, jobbig och han väljer alkoholen istället.
Jag är i exakt samma sits som sist jag skrev. Igår nästan kastade han av sig skorna och gick direkt till kylen och ölen när vi kom hem från några vänner, som att han hade tidspress på sig.
Jag sov i sängen och han somnade och sov hela natten i soffan. När jag vaknade bestämde jag mig ännu en gång. Jag orkar inte mer, jag måste prata med honom bara så han vet vart jag är i allt och så jag får möjligheten att lämna hemmet stundvis när jag behöver framåt och att han är förberedd på det.
@myssockan Min spontana tanke när jag läste ditt inlägg var ”gör det inte” ge dig inte in i nånting utan att själv både ha hängslen och livrem. Ge dig inte in i nånting utan att han visar i sitt agerande klart och tydligt att han är införstådd i sitt beteende och redo för förändringar på riktigt. När man väl är involverad och känslomässigt fast så blir det så mycket kladdigare och så mycket svårare. Det är sjukt för jag väljer varje dag att fortsätta leva det liv jag lever men skulle inte vilja att någon annan skulle behöva genomlida det. Jag väljer att fortsätta för allt annars känns alldeles för svårt men hade jag för 7-8 år sen fått se in i framtiden och sett det här, känt det jag känner nu, då hade jag nog gjort andra val

@Kameleont skammen förstår jag så väl. Jag lämnade ju min man som blev nykter och flyttade ihop igen - allt skulle bli frid och fröjd!

Först när vi åter flyttat ihop började åter målstolparna flyttas, denna gång tror jag han var nykter, och jag har suttit med så mycket skam över att jag inte förstod att det fanns en djupare problematik under beroendet.

Uppbrottet blev väldigt abrupt och plötsligt för mig eftersom jag verkligen trodde han skulle leva upp till sina löften, speciellt som han ju nu inte drack.

Men när han började komma med rena lögner om saker han aldrig sagt, fast jag vet helt säkert att han sagt och lovat precis just så, ja då gick det inte mer.

Nu har jag fått hjälp av kvinnojouren i snart ett halvår, bland annat med att lägga skammen för den här hemma. Hos den som är förövare. Eller hos den som dricker tänker jag.

Han skulle hånskratta mig rakt i ansiktet om han visste, vilket bekräftar vem som är förövaren. Vem som bör sitta med alla de svåra känslorna som vi runtomkring ofta bär.

Vad vill jag säga med det här? Att jag förstår din känsla, och påminna dig om att skammen inte är din att bära.

Fortsätt skriva här, den som varit i liknande situation dömer inte utan vet hur svårt det är att lämna.

Jag har funderat mycket på begreppet medberoende den senaste tiden och undrar om det egentligen handlar om traumarespons.

Kanske är det min egen upplevelse, men för mig har medberoende fått en så negativ klang. Lite skyll dig själv sjuka. Och till skillnad från alkoholisten, som får applåder och dunkar i ryggen när de lyckas sluta dricka. Får den medberoende ofta stå kvar med negativa effekter av andras reaktioner på att vi slutar upp med att vara överföljsamma och sätta andras behov först. Fast det ju är livsviktigt för oss att bryta mönstren med, fast det är ett massivt och svårt arbete att bryta sig loss från det som nästan går på reflex.

Så det är svårt att bryta mönstret, och ännu svårare att stå kvar när vi blir attackerade för att vi förändras.

Trots att det oftast ligger traumatiska upplevelser till grund för att vi blivit medberoende, det var aldrig ett aktivt val, något vi ville vara för det verkade som ett bra alternativ.

Jag lyssnade på en traumaexpert som berättade om ett experiment man gjort där man förändrat styrmekaniken på en cykel. Det tog sex månader för personerna att förändra sitt beteendemönster vad gällde styrningen av cykeln, en ändå hyfsat okomplicerad förändring utan negativa konsekvenser.

Han manade traumaöverlevare att ha tålamod med sig själva, förstå att det tar tid.

Jag tänker att även om inte mycket hänt ”på ytan” fortsätter saker hända inom dig. Det tar tid. Ha tålamod. Och fortsätt söka stöd hos andra som varit där du befinner dig just nu❤️

Min man började med antabus, terapi mm mm.
För min skull.
Nästan som att jag skulle känna mig tacksam?

Resultatet därefter. Blev än värre.

Det enda som är värre än hur ni har det o har haft det är att du och barnen fortsätter såhär.

Den friska föräldern måste ta ansvaret för sitt o barnens välmående. Hur tufft det än är. Å andra sidan mindre tufft än ett år till.

Din sista mening är nyckeln.

Därefter så vore det nog bra med samtalsstöd för kidsen♥️

Har undvikit min egen tråd, inte orkat.
Läst o delat i andra trådar ibland, o får styrka o lärdomar av det. Så många tappra där ute.
Jag skäms nog att allt i princip är lika med min man. Det bara pågår. Och vem är jag som låter det pågå?
Känner mig så ledsen. Tung i sinnet nu. Behöver bli arg o finna någon slags kraft i det men har ingen.
Mannen försöker bättra sig med en del hjälpsamhet här hemma, jag ser ju det. Samtidigt fortsätter han dricka i smyg o tror att jag inget märker.
Jag blir mest irriterad på det han gör, även om det är skönt när han tar disken tex. Men det jag vill är ju att han slutar dricka o tar hand om sig o bryr sig om oss, sin familj på riktigt.
Hans lättsamma smålulliga humör, som länge var det stadium han befunnit sig i flera kvällar per vecka har övergått i mer smågrinigt o ibland även nedlåtande attityd (mot mig). Han söker 'gräl' o jag duckar ibland o ibland går jag emot. Står upp för mig, mitt o min åsikt. Men att diskutera med en full surgubbe är lönlöst. Det leder ingen vart.
Den här hösten har drickandet blivit mer frekvent. Tror det är 1-2 dagar per vecka som han inte dricker.
Kvällstid. Jobbet sköter han. Inga enorma mängder (eller har jag blivit van), 3-4 långburkar per kväll gissar jag. Är det ens mycket? Tappat min uppfattning.
Jag har kontrollerat o räknat burkar länge men lyckats låta bli ett tag nu. För vad gör det eg för skillnad?!
Jag vet ju ändå.
Vet inte vad jag har att säga eg. Känns som jag bara upprepar mig o går i cirklar.
Men fick en utsträckt hand här ikväll o det var fint att påminnas om stödet som ändå finns! ❤️

@Kevlarsjäl62
Ser att du nyss skrivit här...
Och värmen spred sig inom mig.
Jag loggade just in o behövde en tanke just nu.
Så tack min vän! ❤️

Kameleont, min vän. Hur har du det? Jag tänker på dig ❤️

@Hoppfulla Jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg, jag känner igen allt du skriver, så väl. Ultimatum fungerade inte i mitt förhållande, det gav ungefär ett halvårs nykterhet, där jag hela tiden kände mig ansvarig för att min man skulle ha "roligt". Otroligt stressande. Jag fick en tyst och sur partner som spred missnöje omkring sig större delen av tiden. När det verkliga försöket att bli nykter kom, hade ytterligare 20 år gått och jag hade flyttat ut. Det höll tyvärr inte heller, men medan det pågick såg jag en helt annan glöd och min man tog hela ansvaret för sitt liv och sitt tillnyktrande. Han gav som sagt var upp och bestämde sig att leva med alkoholen resten av sitt liv. Han har gjort bokslut och bryr sig inte om fortsättningen, bara han har alkoholen. Bevisligen är det många som tar sig ur sitt beroende och upptäcker ett annat sätt att leva som ger så mycket mer, men jag känner mig helt säker på att beslutet måste komma inifrån. Jag är verkligen jätteledsen, men jag tror inte den väg ni går nu leder till ett nytt och nyktert liv tillsammans. Din man är inte där, inte på långa vägar. Du behöver fokusera på dig och era barn. Du behöver komma ur ditt medberoende. Du behöver lämna. Så svårt och sorgligt, men sant. Jag tänker på dig ❤️

Min man har efter ett ultimatum slutat dricka alkohol efter många år av missbruk. Han har klarat tre månader nu utan alkoholen men säger att han bara gör det för min skull. Han förstår inte hur jag kunde tycka att han drack för mycket och var frånvarande från familjen. Var lättirriterad så alla fick tassa på tå.
Han har hela tiden lagt ”skulden” på mig att han inte får dricka. Jag förstår att det är jobbigt men hade hoppats på att han skulle komma till insikt att han faktiskt mår bättre utan alkoholen men NEJ. Det känns som att jag går sönder. Vi gled ifrån varandra när han drack varje dag och nu glider vi ifrån varandra när han inte dricker. Vad är skillnaden? Ibland kan jag tänka. -Gå du och drick din öl och sätt dig och umgås med din öl för just nu umgås du ju ändå bara med din telefon. Känner mig så ensam och ledsen. Jag vet inte vad jag känner längre…har hängt ihop väldigt länge med denna man och det har varit väldigt många år som jag stått ut med hans drickande på bekostnad av mig och våra barns välmående. Hemskt, jag vet. Jag drack också under en period men slutade helt när jag kom att tänka på mina barn. Dom ska inte behöva leva och växa upp med sånt.

@Vida Jag förstår Vida. Jag ska försöka fokusera på mig själv, och försöka fundera mindre på hur han reagerar. Det är ju min hälsa och mitt beslut. Tack för svar! ❤️

@myssockan
För 10 år sedan bestämde jag mig för att inte dricka alkohol. Jag lade fokus på mig själv. Och min man fick acceptera detta. I början var det ovant för honom. Men han förstod mig. Men han stöttade inte mig. Efter hand blev det en vana, att jag dricker vatten och ingen annan bryr sig.

@Vida Hej Vida! ❤️ Jag har läst din tråd. Den har gjort intryck på mig speciellt eftersom dina inlägg är över lite längre tid, men situationen är fortfarande densamma och du uthärdar. Jag tycker att du är stark som klarar av att inte dricka medan din man har den konsumtionen, och du gör dina egna saker. Var det svårt ibörjan, och hade du några speciella strategier eller hjälpsamma saker som du använde dig av när han drack och du tackade nej? Jag har tyvärr hamnat i ett medberoende där jag även druckit själv tillsammans med min partner med det problematiska drickandet. Men nu har jag kommit till klarhet med att jag måste göra annorlunda, och förklarat för honom att jag har som mål att dricka max 10 enheter/vecka (oavsett hans konsumtion, som är hans val). Han tackade ja till mitt erbjudande om en alkoholfri dag i veckan tillsammans, och det ska bli söndagar. Han dricker annars precis varje dag. Sover gott och mår bra, så det var igenkänning på den biten från vad du skriver om din man😅
För mig känns det lite stressande och konstigt att försöka göra egna saker medan han dricker i samma lilla lägenhet. Han blir mest pigg och pratsam och lyssnar på musik och lagar mat när han är full, så han är inte otrevlig utan glad när han är påverkad men kan vara mer lättstött.
Har du några råd o tips till mig från egna erfarenheter? Kram och tack för dina inlägg! ❤️🙏

Känner igen det där att man kan mötas av kloka och förstående resonemang men som inte leder nånstans. Mitt ex kunde resonera briljant men han klarade inte att se sig själv och sin sjukdom i spegeln. Han har supit mer än halva livet och haft en strid ström av kvinnor med ömma hjärtan som försökt rädda honom och som till slut flytt. Klokt att du fokuserar på att ta stöd där du kan, fortsätt med det! Den enda man kan förändra är sig själv.

Problemet är - vill han verkligen förändra? Vi kan inte göra någon nykter.

De flesta är inte monster säkert inte din man heller😊. Min var det definitivt inte. Men som han själv sa, blev oerhört egoistisk o inte så schysst under påverkan. Kunde dricka flera dagar i sträck följt av långa uppehåll.

Tyvärr hjälper det inte när de väljer missbruk..

Förstår verkligen den kalla känslan av uppvaknande - den är tuff! Men kan leda till en vändpunkt. För dig.

Vi kan bara förändra, bestämma, över oss själva.

Men din energi ska gå till dig och din son (tycker jag). Inte att du gråter över din mans drickande. Du är en viktig grund för att problematiken inte ska föras vidare till nästa generation.

Detta är verkligen inte enkelt, men alternativet att bara fortsätta är.. fruktansvärt. Jag lät det pågå för länge och insåg för sent hur otroligt utmattad jag var.

Om ditt barn hade en partner och befann sig i din situation - vad skulle du vilja då?

Bra att ni kunde prata om det hela du o din vän. Ett steg för mig var att sluta skydda, jag pratade med vänner, släkt, hand släkt och polisanmälde fyllekörning.
Tvingade honom att kontakta sin chef för att få hjälp via företagshälsovård.

I efterhand förstår jag varför detta inte hjälpte - det kom inte från honom själv, han gjorde det för att jag skulle stanna.

Hoppas att du får en lugn kväll och kan sova gott.
Att han vill fokusera på dig är för att byta fokus och inte alls schysst. Starkt att du har tagit stöd!!!!!!!!

@Rike tack för att du svarar mig, det värmer att veta att nån annan med erfarenhet faktiskt läser det jag skriver.

Och jag behöver råd o perspektiv.

Idag ringde jag en nära vän som känner oss båda - hennes familj och min mans familj har vuxit upp ihop, och hon och jag har blivit väldigt tighta genom både ups and downs genom åren.
Hon blev inte ett dugg chockad - hon har sett samma sak som jag..att båda min mans föräldrar haft alkoholproblem äääända sen början.
Det kändes förlösande att prata med nån som vet alla hans goda sidor och inte tycker att han är ett monster bara för att han har problem.

Även om jag sett vartåt det är på väg under lång tid - så har jag inte försökt PÅ RIKTIGT.. det känns som ett kallt uppvaknande just nu..

Jag processar just nu..o när jag har processat så vet jag i vilken takt jag vill se förändring innan jag fattar beslut.

Men du.. tror du verkligen att det går att få honom att förstå eller rättare sagt vilja genom samtal och fakta? Innerst inne vet han säkert detta..

Fortsätt prata med rådgivare o OM barnet får växa upp i detta, då måste även han få stöd. Men det kommer att göra stor skada ♥️

Jag hoppas allt går väl, men tror tyvärr att du måste välja…

Med det sagt, även jag tog samtal i all oändlighet ända tills jag insåg att han bara lyssnade för husfriden.

Och rädd för någons reaktion ska varken du eller barnet någonsin behöva vara.

Finns det någon anhörig du kan vara hos ett par dagar o bara landa, fortsätta dina samtal och fundera?

Stannar där och hoppas så att du kan ta beslut hur tufft det än är. Om inte för dig själv så treåringen.

Jag har lyssnat på vad han själv sagt om saken så länge. Att det är jag som bär trauma efter min pappa. Att han inte är som min pappa.

Men nu har jag tagit mod till mig och vägt boxen, mätt flaskan o räknat ölburkarna…för att få det svart på vitt. Både för mig själv och för att han aldrig kommer lyssna utan fakta.

Jag ber chatgpt om hjälp med matematiken.

Föregående period på 10 dygn drack han 65 enheter med ett snitt på 6,5 enheter per dygn. Mer än 4 per tillfälle räknas som för mycket.

Senaste 48 tim blev det 15 enheter, ett högre snitt… DET ÄR INTE SUNT

Jag gråter. Läser forum och hemsidor.

Samtidigt hade vi ett samtal igår innan vi somnade, efter att han lyckats söva 3åringen för omväxlingsskull. Han sa till mig att jag vuxit upp med brist på kommunikation mellan mina föräldrar. Och att han tycker att kommunikation är det viktigaste i vårt förhållande.

Jag sa att jag ”bryter ny mark med mina läxor från psykologen” just nu, och att det är väldigt svårt, att jag måste samla mina tankar innan jag berättar för honom om det. För jag vill inte uttrycka mig tokigt eftersom jag är rädd för hans reaktioner. Han tyckte det lät bra att jag samlar mig först och tar upp det när jag känner mig redo…

Hur surrealistiskt är inte detta? Jag vill kommunicera med honom om att han blir mer och mer lik min pappa för varje dag som går - men han vill fokusera på mig och mitt mående. Hur får jag honom att förstå att jag inte kan må bättre än en viss gräns utan att han gör förändringar i sitt liv också, som tyvärr kommer innebära att han kastar snuttefilten (alkoholen).

@myssockan
♥️

@funderarmest det låter som en jättesvår situation, vad bra att du skriver här. Hur är det med dig nu?

@Rike Hej Rike! Tack för svar. Uppskattar att du läste mitt inlägg. Kanske vet jag redan själv att jag ska behålla mitt boende, även om jag är mycket hos min partner. Just på grund av omfattningen av hans drickande och osäkerheten. Känns lite skönt att få det bekräftat utifrån, eftersom det inte är så många som jag pratar med om hur vardagen faktiskt ser ut. Jag tror att det som förvirrar eller komplicerar det lite för mig är att jag inte haft det så bra ekonomiskt. Mitt liv har inte varit lätt. Men min nya pojkvän har det mycket gott ställt. Och han har dessutom varit väldigt generös och omtänksam på alla sätt, och det blir lite som en dröm om ett lättare liv om ni förstår hur jag menar. Plus att jag förstås är jättekär. Men problemen går inte att blunda för.
Känns iallafall bra att ha hittat till forumet. Ibland vill man bara ha bekräftelse på det man redan vet...

@myssockan
Hej
Läste ditt inlägg! Visst kan ni ha fortsatt kontakt men snälla - pratar ur hjärtat o av egen erfarenhet som delas av många här- flytta INTE ihop ♥️
För din och er bådas skull.