Senaste kommentarerna i forumet

@HellenII
Du är inte misslyckad! Men du kan inte hoppas på nykterhet.
Varför är det svårt att hitta ett boende för en trygg miljö, inte minst för dina barn?
Tänker att trist lgh i andra hand är bättre för er , då är ni trygga..

Ni är viktiga!

Kan barnen få stöd, t ex genom skolkurator?

All lycka till!

@HellenII jag hör dig❤️ Det är verkligen tufft att leva med någon som har alkoholproblem.

Och du har rätt i att alla har ett fritt val i grunden, när jag läser ditt senaste inlägg låter det som att du börjar fokusera på det valet som du kan kontrollera - ditt val.

Beroendesjukdom har så många olika symptom och vi som lever eller har levt med en beroendeperson upplever ofta stor förvirring innan polletten trillar ner. Jag tror det beror på att sjukdomen bland annat består av lögner och manipulation. Det är det som gör oss så förvirrade och får oss att stanna längre än vi kanske önskat när vi ser tillbaka.

Att personen inte respekterar eller behandlar sin omgivning väl är andra symptom som kommer med tiden, ofta lite smygande så att situationen hinner bli ”normal” för oss innan vi förstår.

Försök att inte vara så hård mot dig själv, du är i ”gott” sällskap här.

När jag förstod att min före detta man var alkoholist lyssnade jag på boken ”Beroendepersonligheten”, det var tuff lyssning men gav mig en större förståelse för sjukdomen, symptomen och hur det påverkade vår familj.

Fortsätt skriva, fortsätt fokusera på dina val och ta hand om dig och barnen!

Hej, jag behöver skriva av mig. Sommaren och semestern var jobbig, som varje höst kommer även detta årets mörkerperiod med vad jag upplever som ett än större alkoholintag från min sambos sida. Jag förstår, jag har förstått sedan hans beroende uppenbarade sig, att det är ett beroende och att han känner stark dragning till alkohol. Men jag kommer aldrig acceptera att han inte kan välja att bli fri. Jag är övertygad om att han - precis som många andra gjort - kan bestämma sig för att sluta dricka, om han bara vill nog gärna. Han vill inte. Jag letar efter annat boende varje dag och trots att det är svårt och kanske kommer ta flera år så har letandet, eller kanske acceptansen, skänkt mig ett lugn i kroppen. Helgerna fortfarande är väldigt påfrestande och varje vecka tänker jag, att jag inte kommer orka en helg till. Jag har också kommit till insikt att det kanske inte ens är hur mycket han dricker det han gör när han dricker, eller ens att han dricker som är det som tynger mig mest, som påverkar mina känslor som värst. Jag själv känner mig så fruktansvärt misslyckad, som bor i miljön med en man som inte respekterar mig eller barnen. Jag har alltid trott på människans egna fria val, och jag är så besviken på mig själv som trampat ned mig i den här situationen så hårt att jag nu har svårt att ta mig ur den.

Processen från glad till aggressiv är nog inte ovanlig - jag har personligen upplevt den. Och frågat varför?

Efterhand insett att jag la så mycket onödig energi på den frågan.
Konsekvensens är desamma oavsett..

Uppdatera hur det går, så bra att flickan har dig o hoppas att ni kan ha fortsatt kontakt även om du tar dig ur relationen.

Tror du att flickan skulle vara mottaglig för samtal t ex genom skolkurator så vore det nog värdefullt.

Lycka till med allt, jag hoppas att du ör på en mer harmonisk plats ett år fram i tiden, den tanken hjälpte mig 😊

@Blenda Det är verkligen ett varmt forum och jag mår lite bättre nu tack vare era meddelanden. Tack för att du delar med dig av din efarenhet och ditt liv och precis som du säger att förändringen måste komma från henne, viljan att förändra. Det värmer att höra att varken jag eller dottern ska behöva leva i detta, för ibland har jag kännt att, ska det vara såhär är jag tvungen att deala med detta för alltid.

@Rike Hennes pappa och farmor bor här i närheten, dock jobbar dom nattpass och sover om dagarna. Och det har väl inte varit helt problem fritt där heller som jag förstått det som med pappan. Det är lugnast med Farmorn och med mig så jag ska försöka se till att när farmorn är ledig på helgen att hon kan vara där.

@Rike Det är verkligen skönt att få ventilera lite och att någon faktiskt lyssnar, för ingen har lyssnat på mig, många har tyckt att jag bara förstorar upp allting. En sak jag har lagt märke till under årens gång, det är att det följer ett mönster framförallt när det har druckits otroligt mycket. Det börjas ofta med glada miner allt är fantastiskt, sen övergår det i att hon börjar storgråta och sen i sista stadiet då börjar det i min mening bli farligt, Hon blir agressiv och våldsam och sätter alla i fara, Hon börjar helt enkelt bråka med allt och alla, Vad är detta ? och varför blir det såhär ?

@Longea Hej, välkommen till AH, så bra att du valt att skriva här. Detta är ett varmt forum där vi alla är anonyma. Jag har själv beroendesjukdomen (= är alkoholist). Men innan mina problem blev uppenbara så var jag medberoende och levde med en alkoholist, pappan till mina barn.
Precis som @Rike skriver - det är bara mamman själv som kan ändra sig. Den viljan måste komma inifrån och beroendesjukdomen är svår att tackla. Din fru ska inte skämmas, men varken du eller dottern ska behöva leva i detta. 14 år är en tuff ålder oavsett.
Sök hjälp, och gör det nu!

Ps om dottern har en annan pappa och ett tryggt hem där, är det ett alternativ att hon bor där på helgerna och slipper se sin mamma i detta tillstånd?

@Longea ♥️
Du är helt anonym så tveka inte - skönt att ventilera!

Men till sist har du ändå ett tufft beslut att ta - känns som att du insett det, men det tar kraft att genomföra. Alternativet tar dock än mer om inte all kraft i förlängningen… det är oerhört destruktivt att leva med alkoholism.

@Kevlarsjäl62 tack ❤️ känns bra att få inspirera , tog ju väldig tid att inse att söka hjälp för att jag ska må bättre och inte för att bli starkare och stå ut, skillnaden är ju liksom natt och dag.

Livet kommer nog alltid vara upp och ner, men vi får jobba på att hantera det med. Stor kram ❤️

@Rike Tack så mkt för ditt meddelande och stöd och det känns skönt att få höra att man inte är ensam i detta. Det ska jag göra tack så mkt för tipset.

@Kärringen Fantastiskt! Väldigt inspirerande. Inser att jag antagligen tagit för lite hjälp efter flytten (eller flykten kanske är mer rätt). Kloka och så sanna ord om förväntningarna på kvinnor, att vi lever längre än männen är helt otroligt. Det måste ju bero på att vi är biologiskt starkare från början. Ta hand om dig nu och misströsta inte när det kommer mörkare stunder, de måste nog få komma de också. Kramar 💛

@Sarkare så starkt av dig att ta tag i en förändring för dig själv och ditt barn. Jag om någon vet hur svårt det kan vara. Det tog alldeles för lång tid för mig, jag hade tappat bort mig själv så pass att jag är väldigt osäker på om jag hinner hitta hem. Jag är helt, helt säker på att du gör rätt och önskar dig och ditt barn all lycka. Det kommer att bli "mörker" ibland, men det klarar ni. Var inte rädd för att ta hjälp, någon att prata med kan göra stor nytta. Sköt om dig 💛

Klokt att du tänker på huruvida du vill vara med på resan.
Du och flickan är viktigast just nu, frun måste få insikten själv. Tyvärr..
Vi är många som delar dina upplevelser, något som kan vara bra är att ringa och prata med alkoholhjälpen.

Åsa o has ❤️ tusen tack
Trodde nog själv aldrig denna dag kunde komma. Men skam den som ger sig. Är försiktigt nyfiken på resten av livet nu istället för dränerad

@has Hej tack så hemskt mycket för ditt meddelande, Precis som du säger att man inte förstått tidigare, och förvirrad det är precis så jag känner och besviken. Men när jag verkligen börjar tänka tillbaka efter alla år så ser jag mönstret och det har varit framför mig hela tiden, Men jag har inte förstått,Men tack så mkt jag ska verkligen tänka på att ta hand om mig och se över dotterns trygghet.För det gjorde ont i mig när hon inte brydde sig om sig egna dotter inatt, utan det var viktigare och dricka vidare på baren,

@Kärringen oooh! 😍 Så härligt att du känner dig fri. Jag blir helt exalterad när jag läser din text - heja, heja!🤗

@Longea vilken hemsk upplevelse!

Vi är många med dig här som också vaknat upp och undrat varför vi inte förstått tidigare så du är inte ensam.

Men det anhöriga som lever nära en missbrukare upplever är stor förvirring. Den vi lever med ljuger, manipulerar och gaslightar för att vi inte ska förstå (kanske för att de heller inte själva ska förstå). Länge, länge lever man på hoppet att man ska ha fel.

Hoppas natten kan vara ett uppvaknande för din fru. Om inte, så kom ihåg att ta hand om dig och se över vad som kan göras för att hennes dotter ska vara trygg.

När poletten till sist trillar ner kan det kännas som att marken rämnar under ens fötter. Jag vet att jag behövde tid på mig för att verkligen ta in verkligheten.

Men det som ändå är bra är att det faktiskt går att välja annorlunda själv när en äntligen fattar hur det står till.

Skickar styrkekram!

@Sarkare så skönt att du landat på en bättre plats!

Ser att jag svarat dig högre upp i tråden, inte visste jag då att även jag skulle lämna igen bara ett par månader senare.

Livet blir inte alltid som man hoppats, och andra personer beter sig inte alltid som man önskat.

Jag tänker att det kräver styrka och mod att inte fastna där, utan välja bättre vägar för sig själv även när det känns svårt.

Ibland tänker jag att medkänslan till sist kan bli helt utmattad när människor dränerat oss under en längre tid. När man har tendenser till medberoende kan även lite uppfriskande svalka i känslolivet kännas som ett svek.

Vi är också bara människor, även om vi tycks glömma det ibland. Alla känslor får plats och är helt ok.

Önskar dig varmt lycka till på din nyfunna väg❣️

Första gången jag skriver här för jag vet faktiskt inte vad jag ska mig till längre ursäkta om det blir lite långt. Jag och min fru har varit ihop 7 år gifta i drygt 2 år. Hon har sen ett tidigare förhållande en dotter på 14 år. Jag märkte ganska tidigt att något inte stod rätt till med alkoholen hon blev väldigt full och ofta däckande hon. Hon har alltid skött sitt jobb och varit nära sin dotter och mig, men sen började det verkligen smyga sig in på och helgerna började bli mer intensiva. Det börjar alltid med att hon ska ( jag ska bara gå ut och äta något och prata med min vännina) Under årens gång slutar det aldrig där. Utan hon kommer hem kl 04:00-05:00 svarar inte i telefonen när jag ringer, svarar inte på mina meddelanden, sen ringer telefonen då är hon så full att hon knappt kan stå upp oftast utanför en nattklubb eller nån bar, senaste ramlade hon ut ur en taxi och började bråka med taxichaffören om priset. Inatt var det samma visa igen men den här gången sket hon i sin dotter, jag fick tag i henne runt kl 04:00 och frågade vart är du någonstans?, då svarade hon: jag är i en park, jag blev vettskrämd och drog ut och letade och hittade henne gåendes med en ölburk. Jag har varit ja jag vettefan blind dum jag vet inte , men inatt förstod jag att min fru måste söka hjälp och jag vet inte om jag orkar den resan. Tack för att ni tog er tid att läsa.

@Kärringen så underbart att höra att du har börjat frigörelsen! Om några år är giftet ute ur din kropp och du kommer att känna dig helt främmande för det där kaoset som du har levt i. Kommer inte förstå vad som höll dig kvar, vad som var positivt (om något) med relationen och varför du accepterade allt det där. ❤️
Välkommen till andra sidan, här är det så lugnt och skönt!

Jag är fri!

Det tog sin tid att komma hit, att skala lagren om vad jag varit med om. Största läxan är att jag tillät detta det får jag aldrig glömma.

Det började så klart inte med alkoholisten, utan hela mitt liv har format mig att vara denna hjälpare, denna som hellre går under än att erkänna att man är svag. Att även jag behöver hjälp . Även mitt barn gav jag makten, makten att nästan förgöra mig.

Läste "Myten om det normala " mycket insikter som kom till mig där, vi kvinnor som knuffats in i denna fälla i århundraden
Vara smala, snygga, behaga mannen, inte tänka på oss själva, sen även yrkeskarriär på det, fortfarande snygga med botox och stora bröst , inte åldras inte gnälla inte vara svag.....då blir vi gnäll kärringar, feminister, manshatare osv
Jag kapitulerade till slut och hamnade nog på min botten, slutkörd, deprimerad, och helt lost i livet mina 53 år till trots.

Går på samtal i kyrkan, både grupp och enskilt. Även nyss påbörjat bildterapi....det lossnar nu....livet, lagren, det är spännande och så skrämmande. Men möter fantastiska kvinnor, kvinnor som bär mig när jag behöver, kvinnor som som jag vågar vara bräckliga. Det är vackert, det är tryggt.

Resan är börjad.....

@hopplöshetens … 🤗
Kan bli tuffa veckor men håll ut och grattis till det nya livet - så starkt och bra beslut ♥️

Skulle kunnat vara jag som skrev den första texten. Om några månader hoppas jag vara väldigt lik lördagens uppdatering. Har skrivit på kontrakt, om 8 helger drar vi. 💪