Senaste kommentarerna i forumet

@has det känns som du förstår mig och min situation på ett kusligt rätt sätt. Jag förstår att du tagit dig ifrån din respektive. Hur kändes det för dig i början när ni valde att gå skilda vägar? Jag har haft en lång 40-årskris om man kan kalla det så. Trodde under lång tid att det bara fanns en väg fram och det var genom separation. Försökte göra slut 20-tal gånger men han lyckades varje gång övertala mig att fundera på saken en vecka till för vi har så mycket att förlora på att gå skilda vägar i hans mening sätt. Jag är inte längre rädd för att separera, men vi har det senaste kvartalet fått en typ av nystart. Jag vet inte om den kommer hålla i sig än, eller leda till dead end. Hur känns det nu för dig och hur länge sedan var det ni bröt?

@RedRidingHood 💔

Påminner om att du bara kan göra din del❤️

Vi gick också i familjerådgivning, jag gick i egen terapi men ingen där plockade upp vad som faktiskt pågick. Kompetensen inom våld i nära relation är ofta bristfällig inom vården, och förövaren är också väldigt bra på att manipulera.

När en vårdgivare faktiskt pekade ut våldet svarade mitt ex: om jag nu utsätter dig för psykisk misshandel - varför är du kvar?!

Att väcka sin partner vid upprepade tillfällen, så som du beskriver, klassas som fysiskt våld. Jag skulle tro att medvetet utsätta andra för risk gällande smittsamma sjukdomar är detsamma.

Om och när du känner dig redo så kan jag varmt rekommendera kvinnojouren. För mig har det varit livsavgörande. Tyvärr brukar den här typen av relation inte bli bättre, utan värre med tiden.

Ta hand om dig❤️

@has du anar inte hur det kändes som dina ord träffar helt rätt. Jag har tidigare inte insett att de här ständiga gränsöverskridningarna är en form av våld mot mig. Du har så himla rätt, tack så mycket för din syn på saken. Jag har beslutat efter lång tids tvivel att ändå göra allt det går för att få relationen att fungera. Jag kommer ta med mig det här synsättet och framföra till min partner och till familjerådgivaren till att börja med. I mitt fall är just gränsöverskridningarna som sker i samband med alkoholen det värsta. Han struntar totalt i vad jag sätter upp för gränser även då vi är nyktra, och ännu värre när han druckit. han skiter totalt i hur stressad jag blir om man bjuder hem folk som ska sova över och det ska lagas mat varje helg. Eller att han lovar att barnen får ha massor av kompisar som sover över. Imorgon kommer vår äldsta ha 9 kompisar på övernattning. På lördag har den yngste minst en kompis som sover över. Och detta beslutas utan att ens fråga mig som inte är introvert och behöver återhämtning. Att jag sitter i karantän pga sjukdom som är jättesmittsam bryr han sig inte heller om. Han bjöd hem folk när jag hade covid 2020 när det var nytt och sa till mig att vi faktiskt inte visste om det var covid. Nu sitter jag i karantän för en salmonella liknande sjukdom. Han har bjudit hem en familj på middag och hockey ikväll.

@RedRidingHood jag har ingen kunskap om din ursprungsfråga vad socialen kan hjälpa till med, men jag känner igen den förvirring du beskriver.

När min exman drack sprit dagligen (ofta i smyg) så sa han fortfarande att han inte hade några problem med alkoholen. Med det vill jag inte belysa frekvensen, utan att en person som har problem med alkoholen inte kommer säga att de har problem med alkoholen utan försöka manipulera sin omgivning.

Som jag tolkar det du skriver så är det tilliten till din partner som brustit? Och när den brister blir ju hela relationen otrygg. Det låter inte som din partner har förstått detta och försöker reparera på ett hjälpsamt sätt.

Jag har fått hjälp av kvinnojouren sedan jag lämnade och där fått hjälp att se att jag varit utsatt för våld, vilket jag inte förstod när jag levde i relationen. Jag reagerar på att du blir väckt på nätterna, eftersom det är något som lyfts som våld där.

När man är en person som tar ansvar, försöker se den andres perspektiv och har stor empati kan det vara så att det egentligen ser värre ut än en tror i relation en lever i. Kanske ser din syster det?

Jag kan ha helt fel, men kanske är det inte bara alkoholen som är problemet? Relationen gör dig otrygg och samtidigt blir du ”anklagad” som anledningen till att du känner dig otrygg. Jag känner igen det med. Du försöker sätta gränser, som inte respekteras.

Jag hoppas jag har fel, men om något av det här klingar an något i dig så skulle jag rekommendera en kontakt med kvinnojouren.

Ta hand om dig!

Det verkar som om det bara är jag som tycker att alkoholen har en väldigt negativ inverkan på vår familj. Barnen är när man frågar dem helt obrydda. De är inte oroliga alls. De har ingen otrygghet. Kan det verkligen vara så, eller är det saker de kommer förstå först i vuxen ålder hur det påverkat oss som familj? Alkoholen ser helt klart ut att vara ett problem bara i mitt hjärta.

Tack Rike. Du har helt rätt att konsekvenserna för mig kan bli lika dåliga då han är borta. Det har bevisats flera gånger, även då han varit på andra sidan jorden.
tycker också att konsekvenserna blir illa när jag oroar mig över att han ska dricka för mycket, då jag ser riskfaktorer som brukar resultera i något dåligt men där det dagen efter visar sig att han bara druckit något glas och inte varit så onykter som jag upplevt honom.

Han tycker jag borde ta hjälp för att bli mer tolerant mot hans drickande. Han tycker att min otrygga anknytning och min religösa uppväxt gör att jag inte tolererar alkohol som normalt folk. Han tycker det är mitt fel att han väcker mig på natten då han druckit då jag inte har pratat med honom tillräckligt på dagen och rett ut saker.
Är det mitt fel?
Ligger det något i hans ord?
Eller är det här tvivel på sig själv man får som medberoende?

Han får åka iväg men då gäller också att han inte jagar dig med SMS osv

Sen gällande frekvensen.. en klok läkare sa att hur ofta o antalet enheter egentligen inte är så intressant..

Bara konsekvenserna.

Tex otryggheten hos anhöriga

Hej Te-tanten! Vi har också haft sådana diskussioner som resulterade att han faktiskt åkte iväg en helg för att få ”supa” i våras. Men de andra tillfällena han har gjort det har vi inte planerat att han ska dricka på det sättet utan det bara blir så. Han saknar den kontroll som krävs för att kunna hålla det på ett sådant plan tyvärr. Jag håller med om att det skulle vara en bra lösning.

Om han blir så full så det inte känns ok för dig eller det är lämpligt runt barn ( vilket det låter som) och det verkligen bara är ett par gånger/år, 6:e månad typ. Du nämde även 4/5 gånger per år, då är det ju mer varannan månad.
Då är väl ett bra första steg att han får supa de 2 eller 5 gångerna på egen hand. Sova hos nån annan eller att ni åker bort. Då slipper ni iaf vara en del av det.
Men sen om det är så ni vill ha det är ju en annan sak, och kanske förstår han hur stort problem du anser det är om han måste välja aktivt att planera in en superkväll nån annanstans.
Bara tankar, har ingen erfarenhet på just detta.

Känns skönt att inte vara ensam då jag läser trådarna i forumet. När jag kom hem förrgår hade min respektive pratat med en vän om orosanmälan och han sa till mig att man ska berätta så lite som möjligt till soc. Han står helt frågande till mig då jag sade till honom hos fam-rådgivningen att jag tycker det är konstigt att ingen annan tidigare gjort en anmälan baserat på alla middagsbjudningar, sena bastukvällar m.m vi har haft tidigare hemma. Sedan 1 1/2 år tillbaka har vi knappt haft bjudningar alls och min respektive alkoholvanor har gått ner till att dricka för mycket 4-5 gr/år. Han vet att jag kommer lämna om han gör bort sig, vi jobbar stenhårt med vår relation och att vi båda ska må bra. Men jag kan inte förlåta honom och han är fortfarande helt oförstående när jag försöker berätta för honom hur det känns för mig vid de tillfällen han dricker för mycket. Är jag orättvis som inte ens vill acceptera att han dricker för mycket ett par gr per år?

@nilssonnilsson Så tungt! Det låter hemskt detta hur han är när han dricker. Jag lever också med dagligt drickande sambo, så jag känner till förnekelsen och lögnerna. Det är "bara" öl, men precis varje dag.
Jag har gått anhörigstödet här på sidan, kan varmt rekommendera! Det ändrade mycket för mig. Även att läsa böcker om beroende och medberoende. För mig har den stora skillnaden blivit att jag har mer fokus på att ta hand om mig själv. För hans del så har han faktiskt gått från att tycka att han kan trappa ner när han vill till att erkänna att han är beroende och inte har kontroll. Där är vi just nu.

Fortsätt skriv här! ❤️ Det har hjälpt mig jättemycket med gemenskapen här inne🙏

Men du detta är ju väldigt allvarligt. Du måste söka professionellt stöd för att du och barnen ska komma ur detta.
Socialen kan ställa krav på dig att du som frisk om än medberoende ska skydda barnen men tänker att det då bara är att följa deras direktiv och flytta.
Om de gör det är det för barnens säkerhet.

Jag föreslår att du förekommer orosanmälan och kontaktar soc eller vården för omgående hjälp och stöd.
Du kommer att behöva det och förtjänar det - du har rätt till ett bra liv ♥️
Bra att din mamma stöttar 🤗

I fyra års tid har min sambo druckit nästan varje dag. Det har sällan gått två dagar utan. Undantaget är fyra månader förra nyår till påsk då erkände det för mig. Det var bland de fyra bästa månaderna sedan vi träffades för 7 år sedan. Han slutade tvärt då, men började igen till jul. Skulle bara dricka öl för det var bara (??) spriten som var problemet. Men det stannade såklart inte där. Utan det blev både vin och sprit till slut.
Han säger att han inte har problem. Att det är normalt att dricka en eller två öl varje dag. Vissa dagar är det bara det. Men oftast något glas vin eller en grogg. Jag vägen boxen varje morgonen, räknar ölen, antecknar det samt hur hans humör har varit dagen innan. Fick en käftsmäll denna veckan när jag insåg hur konsekvent han dricker. Vissa dagar försöker han att inte dricka, men då märker jag att det blir jobbigt för honom. Han säger att han inte dricker. Alltså ljuger han.
Jag har aldrig antecknat såhär, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Men jag tror att jag har insett hur illa detta är. Under så många års tid har han vänt allt och fått mig att låta helt galen. Jag är på tå hela tiden och inser att jag alltid är nervös kör jag åker hem. Och det värsta av allt är våra barn, våra älskade små barn. Han har aldrig varit fysisk mot oss, och han blir inte odrägligt full. Men så fruktansvärt otrevlig, noll tålamod gentemot barnen så det är ofta ofta han skriker på dem på ett sätt som inte alls är ok. Jag är rädd att socialen tar barnen om detta kommer fram och om jag då valt stanna hos honom. Det är min största rädsla.
Trots att jag vet att det är fel, så ifrågasätter jag mig själv ändå. ”Han har kanske rätt, 3 öl och tre glas vin varje dag är ok” jag har bett hans föräldrar om hjälp, de tog emot all vår sprit när jag gömde dem och har pratat med honom. Men några månader senare erbjöd de honom en GT.
Jag känner mig enormt hjälplös, och ensam, fruktansvärd ångest gentemot barnen. Min mamma tipsade om denna sidan. Jag lider med alla när jag läser hur alla har det, men finner någon tröst i att jag inte är ensam. Hoppas kunna hitta lite styrka här.
Tack!

@Rike än så länge håller det. Försöker bearbeta känslor som uppkommit och som behöver bearbetas.

Självklart - dels är du utsatt under lång tid och dels tar du tag i situationen med stor ärlighet - det tar på krafterna! Men barnen o ditt eget välbefinnandet är en drivkraft, du kan! Och i längden ger det en bättre tillvaro.

Jag blev helt utmattad till slut, brukar alltid vara stark! Men vi är inga övermänniskor. Det är tufft att inse sin situation. Och starkt.
Prata med anhöriga, släkt och vänner för stöttning. Fortsätt skriv. Och låt soc osv hjälpa er. Ta emot stöd. De är till för det.

Tack så mycket för era stärkande ord rike och myssockan. Jag har bestämt mig för att lägga alla kort på bordet. Trots att min respektive ser socialen som den värsta fienden. Jag har sällan känt mig så sänkt som just nu, skulle bara vilja bryta ihop. Brukar vara stark.

@RedRidingHood ja, jag håller med @Rike ovan. Eftersom ni redan har ett ärende öppet hos socialen, passa på att lägga alla korten på bordet.
Jag tycker det låter väldigt jobbigt både med kritiken och att få sin sömn störd på det sättet.
Fattar verkligen det här med varannan vecka och otryggheten. Kanske det ändå blir mer begripligt för barnen att pappa har en problematik. De är helt trygga varannan vecka med dig, och för veckan med pappa får du ge dem stöd och verktyg att försöka hantera den verkligheten. Just nu är kanske allt lite diffust för dem vad det är som pågår och det kan ju göra det ännu jobbigare.

Hoppas ni får bra stöd och allt kan bli bättre! ❤️

Visa texten för soc o rådgör.

Men en viktig sak; han vilja att leva eller ej är ingen anledning till att stanna.

Min hotade med självmord men det är oftast just det - ett hot.

Du och sönerna är viktiga.
Utifrån din beskrivning kan jag ana ett osunt förhållningssätt och att de känner ansvar för sin pappa.
Lägg alla kort på bordet och möjliggör rätt hjälp, det kommer förmodligen att ställas krav på dig som den friska om än medberoende föräldern, men jag hoppas att ni är i ett annat läge om ett år.
Det tar tid att läka dock.

Så du tror att den hjälp som socialtjänsten kan erbjuda oss som familj är samtalsstöd till barnen (om de vill ha det)? Jag har varit på väg att flytta under det senaste 1 1/2 åren. Men det innebär ju också att jag inte kan vara ett stöd de veckor han är hos sin pappa. Hur ska jag kunna känna mig lugn till 100% på att han inte dricker den veckan han har vårt gemensamma barn? Det skulle skada både vårt barn och pappan att ta ifrån dem sin väldigt nära relation de är kopior av varandra och kan inte vara ifrån varandra längre än 10 minuter. Pappan kan inte sova utan att sova nära honom. Han hyllar honom till skyarna varje dag och älskar honom över allt annat. Jag tror inte att han skulle vilja leva längre om jag gjorde så. Och även om han sårar mig så vill jag inte vara den som sårar tillbaka.

Hej
Så tufft ni har det!
Bra med en orosanmälan så barnens miljö utreds.
Har barnen samtalsstöd för sina upplevelser? Är du beredd att flytta och bo själv med barnen?
Jag vet att allt normaliseras med tiden men att han dricker med barnen närvarande är inte något du kan tolerera en dag längre.
Var rädd om dig och barnen ♥️♥️♥️

När min respektive har druckit frågar han vår äldsta i övre tonåren om han vill dricka något. Det spelar ingen roll hur långa samtal vi har om detta så glömmer han bort att jag absolut inte accepterar att han bjuder en underårig på alkohol. Detta har dock socialen släppt utan fortsatt utredning

Oftast/i regel sover vår yngsta och märker knappt av det. Men det har också hänt att jag sover hos Emil och han drar upp den tunga skjutdörren flera gånger på en kväll och vill tränga sig ner i sängen där det inte finns plats. Till slut har han somnat på golvet i barnets rum (detta är ett enskilt tillfälle)

Alla hans känslor sköljer över honom. Jag har varit supertydlig med att sömnen är viktig för mig och att han bara trampar rakt över mina gränsdragningar

Ett vanligt problem är Han väcker upp mig på natten och kräver att få prata sedan han inte har någon att prata med i telefonen eller att hans kompis/vänner har gått hem. Han är superlycklig och fylleglad fram tills att han blir själv. Då har han oändligt med kritik emot mig och andra att lyfta.

@RedRidingHood Vad bra att du hittat till forumet!
Hur är din respektive när han dricker och vad gör han då? Om det går bra att fråga dig. Hur påverkar det barnen och dig?