Senaste kommentarerna i forumet

Känner lättnad, sjukskrivningen fortsätter och läkaren lyssnar.
Känns så fantastiskt att bli trodd och hörd, är inte van vid det.
Ser framemot att PTSD behandlingen kommer igång igen.
Ja, konsekvenserna är enorma ekonomiskt, känslomässigt och allt lidande.
Förhoppningsvis blir man lite klokare efter allt och kan leva ett gott liv den tiden som är kvar ❤️

Du är medberoende, du behöver lika mycket stöd som han behöver. Ett första steg är att ha så lite kontakt som du kan, för att du ska kunna läka. Med tiden kommer det bli lättare att distansera dig men så här i början måste du vara hård. Bestäm en dag i veckan när du har kontakt och undvik i övrigt att ha kontakt om du kan.

Det ÄR ett rop på hjälp. Ta kontakt med en stödlinje och fråga hur du ska agera. Antingen behöver han läggas in akut eller frivilligt men det är inte ett normalt beteende. Och det är inte ditt ansvar heller, egentligen,men eftersom han nu informerar hela familjen behöver någon kontakta en specialist.

@Snödroppen Vad bra😁. Det är givande att fundera och resonera med varandra här och att få uttrycka hur man känner och mår. Ha en riktigt fin promenad med massor av bra musik. Det kommer att göra dig gott. Kram❤️

@vår2022

Dina inlägg är för mig som en blinkade fyr som visar vägen, allt du skriver resonerar.
Så därför ska jag ladda hörlurarna och ge mig ut på en promenad ikväll.
Du har så rätt med sjukskrivningen och chockfasen.
Jag kommer inte gå tillbaka till det jobbet, jag behöver vara sjukskriven och ta emot den hjälpen jag får med samtal.
Kram ❤️

@Snödroppen @Snödroppen Vad bra att du ska träffa läkaren imorgon och försöka reda ut lite hur du kan gå tillväga. Antar att påslaget av ångesten ökar om det börjar bli dags att gå tillbaka till jobbet fast du inte är redo. Man pratar om fyra faser vid sorg chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. Efter choken så kommer reaktioner med påträngande minnen, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, nedstämd, depression, irritation och vredesutbrott, trötthet, fysiska stressymptom, skuldkänslor, påfrestningar mm. Bearbetning sker för varje dag och man tänker fortfarande mycket på det som hänt, men på ett delvis nytt sätt. Man börjar få perspektiv på förlusten och försöker förstå hur den påverkar resten av livet. Det är viktigt att få prata om hur man mår och känner. Det är kanske här någonstans du är just nu? Sedan kommer nyorienteringsfasen, med tiden känner de allra flesta att de både kan och vill gå vidare i livet. Man glömmer för den skull inte det som har hänt och känslor av ensamhet finns oftast kvar. Men sådana känslor dominerar inte längre tillvaron.

Tänker att det tar sin tid att bearbeta ditt trauma och även sorgen över att det blev så. Jag tror att det är viktigt att försöka aktivera sig på olika sätt. Fysiskt träning hjälper mig mycket, det ger måbra hormoner och sköna känslor inombords eller långa promenader. Har idag varit trött och lite låg några dagar, stack ut på en lång löprunda med bra och hög musik i öronen. Oj, vad jag skönt det var efteråt och även under rundan, tankar faller på plats liksom. Hela kroppen blir lugnare och även huvudet. Hitta på något projekt att göra, fixa hemma. Jag brukar tvinga ut mig när jag känner att jag inte orkar eller ids, tänker att det är då som jag bäst behöver komma ut eller göra något. Så att aktivera sig på olika sätt tror jag på för att låta tankarna fokusera på något annat en stund.

Kram och sköt om dig, det kommer att bli bättre så småningom❤️

@Kevlarsjäl62

Det är hemskt, när du beskriver din overklighetskänsla och ångest så åker jag snabbt tillbaka till tiden.
Sanningen är att om han vill ta sitt liv så kan ingen annan göra något åt det. Ni har gjort vad ni kan, han har avböjt hjälp.
Det kanske låter hårt men det är sanningen.
Det enda du kan göra är att få stöd själv.
Var rädd om dig.

Han mår absolut dåligt, med en trolig neuropsykiatrisk diagnos i botten. Ångesten och depression kommer med all säkerhet av alkoholmissbruket och han dricker "dygnet runt" i flera dagar i rad nu. Det här med att lösa problemet med självmord har hängt med i många år, men det känns annorlunda nu. Men han påpekar även att vi (familjen) har vänt honom ryggen för länge sedan, så det finns en hel del offerkänsla även nu. Det stämmer heller inte ett dugg, jag har flyttat men har hela tiden hållit kontakten, hälsat på och talat om att jag bryr mig om honom och att jag hoppas att han ska ta emot hjälp och att han kan bli frisk.
Barnen har tagit avstånd, men det beror ju bara på att de inte orkar med oro, hopp, besvikelse och oro igen.
Idag ringde min dotter 112 efter flera SMS skickade till mig med upplysningar om att han har en plan, en dag bestämd och att han längtar dit. Självklart sa han till de som kom att han inte vill ha någon hjälp och att han inte menat allvar med att avsluta sitt liv. Jag har ingen aning om vad som gäller, men på något sätt har jag en känsla av att han menar allvar den här gången. Vad jag undrar är varför han gör på det här sättet? Varför talar han om det för mig/oss? Ska jag ta det som ett rop på hjälp eller vill han plåga mig/oss. Jag vet inte någonting
just nu och har hamnat i en situation där jag inte vet vad och hur jag ska göra. Stark overklighetskänsla och ångest bara

Vad tungt för er båda.
Mitt ex hotade också,men mådde under den tiden fruktansvärt dåligt.
Har han sagt vad som får honom att vilja detta?
Du är kvar,om än som särbo.
Han "får" fortsätta dricka.
Dvs du är inte där och bromsar och stoppar.
Är hans intag av alkohol så stort att det skapar denna ångest?
Har han en psykisk ohälsa i botten?
Dvs varför nu?
Vill han förmå dig att flytta hem genom att skrämmas?
Eller mår han helt enkelt så dåligt så att det är ett tänkbart alternativ.
Backa lite från situationen om du kan och försök skapa en helhetsbild.

Sen agerar du efter den bilden, med en grej i taget.

@Kameleont

Tack så mycket ❤️ det betyder mycket att vara här på forumet. Att bli förstådd och förstå andra.
Stor kram till dig och ta hand om dig.

Jag vet att jag kommer må så mycket bättre utan honom, ändå så tvivlar jag ibland, framförallt när han nu säger att han ska hålla sig nykter för att ge hans mediciner en chans att verka. Men ändå tror jag att han var ute och drack igår. Jag vet att jag inte ska bry mig, det är hans liv, men jag har så svårt att bryta det känslomässiga bandet när vi sitter ihop på så många fler sätt.
Jag vet att jag gör rätt för mig och mina barn och jag har så många som backar mig som ser saker hos honom som jag inte ser eller väljer att inte se. Jag är väl fortfarande duperad av känslor. Men hur kan man stänga av de?

@Snödroppen
Kram tillbaka 💚
Sömnen så viktig men samtidigt så svårfångad ibland. Man kan vara totalt slut o bara vilja sova men ändå ligger man klarvaken. Tufft.
Så klart alla gamla känslor pockar på, kommer upp till ytan. Förstår att det blir smärtsamt. En del av processen att läka o bli hel igen. Våga känna det jobbiga. Kämpa vidare 💚
Tror också det blir mer intensivt o en känsla av att 'kontrolleras' när ett läkarbesök närmar sig. Känner igen det från min långa sjukskrivning för flera år sedan. Perioder av lugn o läkning, som sen revs upp vid avstämningar.
Samtidigt nödvändigt att få uppföljning för att gå vidare o du har en bra vårdkontakt låter det som. Så ta emot den hjälp de erbjuder.
Tänker på dig o hoppas allt går bra imorgon. Kram 💚

@Kameleont
Det var en träffande beskrivning "gegga".
Har inte sovit en blund inatt, känslorna kommer som ett krypande obehag och pressar mig från alla håll och kanter.
Jag antar ett det är alla känslor jag inte vågat känna på som trycker sig fram.
Kram på dig fina @Kameleont, aå glad jag blev av ditt inlägg.

@Kevlarsjäl62
Oj, hjälp, ser det ut så ... 😪 känner med dig.

Finns det någon du känner till som haft alkoholproblem och som han känner? Någon han känner förtroende för, någon som varit nere i träsket och kommit därifrån? 🤔

Att som annan också nämnt, ring psykiatrin och mind utan att nämna namn. Att be om råd där.

Varma tankar från mig. 💜

@Snödroppen
Förstår din frustration.
Utbrändhet är som stinkande gegga att ta sig igenom. Då fastnar man ibland o står still. Det tar tid, tid är svårgreppbart för en utbränd hjärna, men se det som en paus att samla ny kraft. Ny kraft tills nästa kliv.
Och ilskan är ju en kraft att använda!
Ta med den på måndag tycker jag.
Du behöver vara stark för att styra din närmsta framtid. För dig själv men också med hjälp av vården.

Reflekterar lite över det du nämnt längre upp i tråden om att du skäms över dina tidigare val osv. Det berörde o fastnade hos mig.
Finns det någon värre känsla än skam. Tveksamt.
Du ska verkligen inte skämmas!
Som du kämpat o så långt du kommit nu. Att se tillbaka o ta lärdom växer man av. Det kan vi alla göra i stort som smått.
Att vara efterklok är lätt men att veta hur något ska bli i förväg är i princip omöjligt. Så jag instämmer i tidigare... Var inte så hård mot dig själv fina du!
Allt gott o lycka till på måndag!
💚🌼

Vad kan du göra? Inte förhindra att han tar livet av sig det inser du nog. Då behöver du vakta honom dygnet runt. Ring psykiatrin och be om råd. Det är ju deras ansvarsområde. Sedan tycker jag personligen att det är förfärligt att utsätta anhöriga för såna hot. Vad vill han uppnå med det? Ett märkligt sätt att be om hjälp, men som sagt det står inte i din makt att förhindra det.

@Kevlarsjäl62
Det låter helt förfärligt att sitta i den sits du är i nu. Lider med dig vännen!
Jag förstår att du blir arg - jag blir arg när jag läser. Arg att han sätter dig o era barn i denna sits, indirekt ansvariga för hans liv. Oerhört själviskt. Men det går ju inte att bortse från att det samtidigt är ett rop på hjälp. Är det ni som ska hjälpa?
Så svårt att ge råd i detta känner jag. Tänker lite högt...
Det som slår mig är att du behöver också vara självisk. Men då menar jag att tänka framåt vad en ev handling från honom skulle göra med dig o din framtid.
Du har, som sagts, säkert gjort nog flera ggr om. Men hur känns det inom dig? Är du trygg i att du gjort nog så är det sanningen i dig. Då är det så. Luta dig då mot den vetskapen.
Om du behöver göra något aktivt akut nu, för hans skull men lika mycket för din, då ska du nog lyssna på det. Mycket för din sinnesfrid skull.
Blev kanske rörigt detta. Hoppas du förstår att det jag menar är ungefär att du ska kunna leva vidare o släppa (på sikt iaf) vad som än händer honom. Utan att få ett 'Om' hängandes över dig.
Tänker på dig! 💚

Bra på ytan - något fel? 😳
Hej 😊.
Kanske märklig intro, men känner lite så. Var ju på dejt ikväll, ett tag sen kan jag lova! 😅 Kändes bra men blev att fundera. Vad olika tankar kan tära - ja ni vet alla säkert ...

Han verkar så klok på många sätt, värderingar t ex. 🤔😊 Och jag börjar direkt fundera hur länge det ska hålla i sig med mig om det blir något - fy på mig. Bland annat berättade han att han jourar i morgon och dricker därför max 1 öl, annars kunde vi ha delat på 1 flaska rött till köttet säger han. Och tanken direkt, försöker han få pluspoäng för han lite vet hur jag haft det och genom såna ord försöker "fiska" in mig? 🤔 Alltså, jag blir galen. Tänker jag inte på det ena så tänker jag på det andra. Eller det kanske är normalt efter en mycket destruktiv relation? Att man tänker sönder saker?

Emellanåt önskar jag piller mot allt virrvarr av tankar och känslor ...
Dock väldigt glad över att ha tagit detta steg med dejt. 😊

Hoppas ni haft en fin lördag kväll. Önskar er en fin söndag. 🌞
Ta hand om er, vad behöver du?
Kram.
🌹

Fortsätter skriva här, det är så välgörande.
Är utbränd, ordentligt. Har gått igenom hela registret, tagit stora kliv men känner att jag sitter fast.
Känslorna går som i en berg och dalbana och jag känner bara att jag fått nog av allt.
Fått nog av precis allt.
På måndag ska jag till läkaren och jag kommer inte gå tillbaka till jobbet, jag har ingen aning om hur allt ska lösa sig.
Resan har varit för lång, med för mycket trauma. Jag har hela tiden försökt hålla ihop allting men det blir bara mer och mer och mer att hålla ihop.
Har känt en sån oerhörd skam över allting men orkar inte känna det mer heller. Är arg, (jag brukar inte vara arg) men jag känner en sån jäkla ilska bara.

@Lone Runner
Vilket steg du tagit, det kräver verkligen styrka att sätta stop och det är mycket sorg i det.
Säger som @Åsa M All heder till dig som orkade ta steget.
Kram 🌸

@Kevlarsjäl62

Jättesvårt. Jag tänker att vi kanske hanterar det olika men för mig gick hela ridån ner och jag kom överens med mitt innersta om att om han tar livet så vet jag med mig själv att jag har gjort vad jag kunnat och att han är den som är slutligen ansvarig för sitt liv.
Jag stängde ner helt, jag var tvungen för det gick så på min hälsa och jag hade verkligen fått nog av att bära ett ansvar för alla andra runt mig som ändå använde mig som en känslomässig papperskorg.
Om du känner att du vill göra något så kan du göra en orosanmälan men kära du, du har säkert gjort mer än nog och du är inte ansvarig för hans liv.
Den bergochdalbanan kommer och påverka dig så man tillslut blir sjuk.
Var rädd om dig kära du.

Så svårt. Jag hade nog ringt hans läkare, om du vet vem det är. Annars prata med din och be om råd. Alternativt pratat med Jourhavande medmänniska eller Mind. Lever hans föräldrar? Prata med dem också i så fall.
Suicid är något som kan finnas med i en människas planering länge och att hota om det brukar vara en stark signal att läget är akut. Man kan inte hantera sådana antydningar själv, det behövs professionell hjälp direkt. Vad säger era barn? Hur vill de agera?
Jag har tyvärr sett detta på nära håll innan, en man som varnade att han skulle göra det med några års mellanrum. Några misslyckade försök gjorde han. Till slut lyckades han - när han slutat larma om hur dåligt han mådde. Det man hoppas på är att alla hans behandlande läkare, boendestödjare, psykologer, socialsekreterare osv osv identifierar vad som gick fel, vilket de är skyldiga att göra.

Ett sorgligt slut, och ett som jag tror vi är flera som känner igen. Man jan inte ha en lycklig relation med en alkoholist. Alkoholen förstör det som är fint, och man ska bygga sig något av spillrorna och kalla det kärlek. Nä, fy sjutton. All heder till dig som orkade ta steget! Stort lycka till på vägen framåt, nu när du är i kontroll över ditt eget liv igen. Kram! 🤗

@Amanda L Tack!🥰

@Samsung50 Tack!🥰