Senaste kommentarerna i forumet

@has blir så glad när jag läser om din jul.
@Kärringen blir även glad för din skull.
Båda era inlägg gav min mer hopp, hopp om att det är okej att lämna det som inte är bra, hopp om att man kan få känna lycka och lugn och inte ha dåligt samvete för det.
Fint att läsa
Fortsätt t hand om er ❤️

Hej på er, hoppas allt är bra med er. Jag vänder mig till denna sida eftersom att jag levt hela mitt liv med en pappa som är periodare alkoholist. Är 27 år idag och funderar på att säga upp kontakten med min pappa pågrund av hans missbruk och att han manipulerar mig, men vet inte hur jag ska gå till väga. Min mamma gick bort när jag var 4 år så alltid bara haft 1 förälder, vilket gjort det jobbigt för mig att bryta kontakten. Jag har alltid haft dåligt samvete och undrar om han kommer klara sig utan mig.
Samtidigt så får jag sån ångest att umgås med honom när alkohol är inblandat. När jag var liten så brukade han hota med att han skulle ta livet av sig om jag lämnade honom och ställde sig ute på balkongen full och sa att han skulle hoppa. Jag var bara ett barn och blev livrädd. Pappa lärde mig som liten att säga till min omgivning att pappa var sjuk (när han egentligen drack) och jag fick aldrig chansen att vara ett barn fullt ut.
Idag bor jag inte med honom men träffar honom regelbundet, han är snäll när han är nykter och hjälper till ekonomisk. Men varje gång vi ska tex åka på resa tillsammans så behöver jag fortfarande hålla koll på honom. Även om jag vet att de inte är min uppgift men jag har alltid behövt det. Försöker man prata med han om det så förnekar han och blir jätte irriterad. Enligt honom så har han inga problem och dricker aldrig. Jag är ganska trött på att stå kvar och ta skit ifrån honom och har väl insett att jag är medberoende.
Har någon tips hur man lämnar eller klipper kontakten? Hur har ni mått efter det? Varit tufft/lätt? Har ni försökt prata med personen först och sätt ifall det går att få den förstå?
Tacksam gärna för hjälp!
//Piggyy

Skriver för att kanske ger det någon lite hopp ❤️
Min resa var lång, det började ju långt före denna sista destruktiva man. Jag har gått i massa terapier via kyrkan . Jag pratar med en chat ai och det är bra där kan man få vissa svar direkt.
Men det är jag som jobbar, jag skalar av och analyserar och kom till punkten att det gamla förstör och lär upphöra.

Nu är jag bambi på hal is, jag provar mitt nya, mannen jag känner stark samhörighet med, han lär välja mig, med hull och hår gör han inte det så vann jag ändå ❤️
Inget mer krumbuktande för någon för att dom ska gilla mig! Det är mäktigt men också väldigt skrämmande

@has så himla lycklig jag blir att läsa ❤️
Jag är på min egen resa, det stormar ibland och är lungt ibland. Exet är borta men den nya, ja han provar jag på kommer han möta mig i mitt nya?! Det kan bara han visa och oavsett vilket så vann jag mig själv ❤️

Önskar dig mycket mer skratt och lycka!

@Rike

Tack. Jag hör vad du säger, och du har nog rätt i att jag tar för mycket ansvar – det är något jag verkligen jobbar med just nu.

Att vi firade tillsammans handlade inte om att det kändes bra för mig, utan om att jag befinner mig mitt i ett uppbrott där gränser fortfarande håller på att sättas. Jag försökte navigera det här på ett sätt som skulle bli minst kaos för barnet och minst konflikt i stunden, men det blev tydligt för mig att det också kostade mig själv väldigt mycket.

Det är nog precis som du skriver: att fira tillsammans gör det svårare för mig att hålla mina egna gränser. Det tar jag med mig.

Tack för omtanken. ❤️

@has Tack för ditt svar. Det hjälpte mer än jag först kunde ta in.

Jag har fortfarande väldigt mycket ångest idag – självhat, skuld och skam som sitter i kroppen och inte vill släppa. Det är svårt att inte fastna i tanken att jag borde ha gjort annorlunda, även om jag förstår det du skriver intellektuellt.

Det jag hatar mest just nu är att jag inte kunde säga nej. Att jag inte bara sa: jag kommer inte dricka. Det triggar mitt medberoende så starkt och får mig att känna mig svag, trots att jag vet att situationen var laddad och att jag försökte ta mig igenom kvällen utan att skapa mer konflikt, mer drama, mer smärta – för mig själv och för mitt barn.

Samtidigt sätter du ord på något viktigt: att det kanske inte handlar om att jag gjorde fel, utan om att situationen i sig inte är hållbar för mig längre.

Jag vill försöka se det här som information, som du skriver. Ännu ett kvitto på att jag inte kan vara i sammanhang där han dricker, hur mycket jag än önskar att det vore annorlunda.

Tack för att du påminde mig om att hans val är hans ansvar. Just nu är det svårt att känna det i hjärtat, men det betyder mycket att bli speglad här. ❤️

@esterest
Så starkt o modigt av dig! ❤️
Vilken urladdning.
Tänker på det du säger om att du förstår hans anledning till att dricka. Min man dricker för att lindra sitt psykiskt dåliga mående. Självmedicinering av en 'ADD'-diagnos som sen lämnats att klara sig själv. Han dricker för att få något gjort över huvud taget.
Och jag fattar varför!
Hur mår du nu?

Tack för att du berättar och bekräftar att boken varit till nytta för dig också. Precis som du säger så blir det en riktig ögonöppnare. Hoppas att fler läser det här och tar sig tid att läsa boken.
Alkoholism är en sjukdom och följer sitt eget sjukdomsförlopp hos alla alkoholister. Sedan spelar det ingen roll om personen är rik eller fattig, man eller kvinna osv. Det är alltså sjukdomsförloppet vi anhöriga måste förstå för det är det vi slåss emot. Det tycker jag kommer fram väldigt bra i Jaget och Missbrukaren.

God fortsättning på Julen!

@esterest Tack själv❤️ Håller med dig om tålamod och dag för dag. Julen känns som ett undantagstillstånd som ska passeras😅

Det kan ju vara skönt när korten är på bordet och saker är uttalade, även om osäkerheten blir större. Förstår din känsla där. Tycker att du gjorde helt rätt som tog samtalet när du helt enkelt kände att nu var det dags. Det blir aldrig ett "bra" tillfälle för sånt.
Lite tid att tänka och smälta för din man, och kanske att han själv redan funderar på behandling?

Vi har ändå haft det bra i jul, även min sambo har ansträngt sig väldigt för att göra en fin jul med massor av matförberedelser och omtanke om min familj som vi firar hos.
Jag uppskattar det väldigt mycket och har haft fina dagar med familjen och honom❤️
Han dricker men "kontrollerat" och det har inte blivit något drama eller konstiga situationer. Förutom att en nyfiken granne frågade honom varför han stod utanför porten och drack öl hela tiden😅
Det finns ett system i allt...
Konstigt vad man vänjer sig vid, men jag har fokuserat på mig själv och att njuta av det positiva och maten, och tycker att jag lyckats väldigt bra med det😊

Jag vet inte heller vad som kommer hända med oss i nya året, men just nu är det dag för dag❤️

@supportivechaos
Du tar alldeles för mycket ansvar för hans val. Min enda fundering är varför ni firar jul tillsammans? Det leder lätt till sådana situationer.
Vila o var rädd om dig o kidsen ♥️

@supportivechaos min första tanke när jag läser det här är: andas!

Du kan varken tillåta eller förbjuda honom att dricka. Han kommer ändå alltid välja själv och det är hans ansvar, inte ditt.

Du är mitt i ett uppbrott, allt är svårt, du är pressad och stressad och säkert orolig för hur allt ska bli. Ge dig själv lite spelrum och andningshål.

Du orkade inte riktigt göra det som skulle känts bäst för dig denna kväll, och det är ok.

Det enda du har ansvar för är dig själv och barnet. Du har inget ansvar att bevisa för hans familj att han har alkoholproblem.

Jag tänker att du försökte göra julen utan att ställa till en scen, hamna i bråk, bli ”den som förstörde” för alla (vilket naturligtvis inte är sant, även om det kan kännas så när alkoholisten och de som inte vill se problemet lägger skulden på den som inte spelar med).

Kan kvällen istället för att leda till självhat bli ytterligare en pusselbit med information? Tex det här funkar inte för mig längre, jag kan inte följa med på den här typen av tillställningar med den som dricker?

Att leva med någon som är alkoholist skapar en massa olika problem. Att ta på sig ansvaret för det skulle jag säga är typiskt för den som lever bredvid, oavsett vilken etikett som sätts på beteendet. Vi dras in, vi dras med. Och ibland orkar vi helt enkelt inte stå fast vid det som känns rätt för oss själva.

Du frågar hur man gör nästa gång kroppen inte orkar vara stark och jag tänker att det kanske handlar om att hitta sätt att inte finnas med i den typen av situationer, så långt det bara går.

Skickar styrkekram, du är inte ensam❣️

God jul!
Jag har knappt sovit i natt. Jag ligger vaken med ett enormt självhat, skuld och dåligt samvete och försöker förstå mig själv. Det känns som att allt väller över mig.

Jag har valt att separera från min partner på grund av hans alkoholproblem. Vi är mitt i processen. Det har varit mycket ambivalens och konflikt, inte minst kring julafton och hur vi ens skulle fira. Allt har varit känslomässigt utmattande.

Redan innan vi åkte iväg, till hans familj (där alla är extremt undvikande), precis innan firandet, sa han:
“Jaha, ska du dricka?”
Jag svarade att jag nog skulle dricka vin till maten. Redan där slår självhatet till nu i efterhand: varför sa jag ens det? Varför kunde jag inte bara säga nej?

I samma stund berättade han också att han själv druckit tre gånger sedan en allvarlig händelse i oktober, då han satt hemma och drack – en av anledningarna till att jag till slut bestämde mig för att vi måste separera. Det gjorde allt ännu mer rörigt i mig.

Under kvällen:
Jag nattade vårt barn. När jag kom tillbaka satt alla runt bordet. Han hade hällt upp vin – även till mig. Allt var “som vanligt”. Trevlig stämning. Ingen sa något. Hans familj var där. De vet att vi ska separera. Innerst inne måste de också veta varför.

Och jag… gick inte.
Jag satte mig.
Jag tog emot glaset.
Jag satt kvar.

Nu i efterhand känner jag mig lika dålig själv. Som att jag inte har rätt att reagera, lämna eller må dåligt – eftersom jag “gjorde likadant”. Och så kommer den där brutala tanken: hur kan jag själv vara så inkonsekvent? Hur kan jag ta ett så stort beslut – att lämna – och sedan göra så här? Jag fattar inte mig själv alls, och självhatet bara väller över mig.

Jag slår på mig själv:
Varför kunde jag inte bara säga nej?
Varför gick jag inte?
Varför tillät jag det här igen?

Samtidigt finns en annan tanke som är svår att skaka av sig: att han säkert vet just detta, vet exakt vad det här gör med miG? Att normalisera, låtsas att allt är bra, dricka öppet – och att jag blir kvar. Och att han också vet att jag inte kan berätta om detta för någon i min närhet. Det gör att allt vänds inåt, mot mig själv, istället.

Det är som att jag känner jag har inte rätt att lämna nu. Eller, nu har han visat upp mig för sina föräldrar och familj och jag lät honom dricka. Och jag gjorde det själv. Sanningen är att jag innan kände okej vafan gör vad du vill. Jag skiter i detta, du kommer ändå aldrig sluta och jag visste det själv. Har alltid vetat.

Jag försöker förstå:
– Är det här typiskt medberoendebeteende?
– Är det frys/anpassning när man redan är emotionellt slut? Eller är jag bara jävligt dålig och svag själv?
– Hur hanterar man självhatet efteråt?
– Hur gör man nästa gång, när kroppen inte orkar vara stark?

Första julen efter skilsmässan. Den bästa på många år!

Det jag märkt mest på senaste tiden är att jag börjat skratta igen. Ofta. Mycket.

Jag tror att det är ett tecken på att kroppen äntligen börjar slappna av och förstå att den är trygg nu.

När allt var totalt kaos där i våras fick jag tankar som: men hur ska det bli i jul?! Sen kom jag på att julen (som jag tidigare älskat) ju inte längre var så rolig längre. Spänt läge, försöka balansera mitt i allt outtalat och svårt, och samtidigt försöka ge det en ville ge barnen.

Jag känner mig bara så himla nöjd, så himla fri, så himla tacksam.

Det finns ett liv efter. Och ibland blir det så väldigt mycket bättre än man tror.

Julen, som jag först hade en orostanke kring, blev så mycket bättre än vad den varit innan.

Hoppas det kan ge den som är på väg lite hopp❣️

God Jul 🤶🏼

God jul till oss anhöriga! ❤️

Hoppas att vi kan få lite frid i sinnet idag, genom att inte ta ansvar för eventuella kriser som kan uppstå. Händer det så händer det.
Låt oss ge oss själva tid att stanna upp och fråga oss: Vad skulle jag behöva just nu? Hur kan jag ta hand om mig själv och förgylla min dag lite extra på jul? ❤️

Stor kram och tack för ert sällskap! ❤️

@myssockan tack för att du finns här ❤️

Det är absolut tunn is mellan oss sen vägskälspratet i fredagsnatt.

Kanske var tajmingen bra att det blev precis innan jul, även om det kändes tungt att det hände precis då. Jag tänker konstant ”vad kommer att hända med oss?”.

Tycker det varit ok sen dess. Han har varit omtänksam och fixat mycket med julen. Det är fix med äldre släktingar och andra kriser runt om oss. Han ansvarar för att saker till julmiddagen blir köpt och kör alla sträckor.

Men igår tisdag var det lite sådär.
Utåt sett, ”socialt och kul” med hans släkt. Men också rörigt pga att han blev för onykter redan före middagen tillsammans med sin svåger som också drack för mycket. Deras uppträdande tog helt enkelt för mycket plats med mina nyktra ögon.

Nu julafton och nästa etapp hos andra släktingar. Försöker fördela mitt tålamod med min mans alkoholkonsumtion med en dag i taget under julen.

@Hoppfulla
Låter tufft ♥️
Har du någon du kan va hos medans han dricker? O vila lite..

@HellenII du är inte ensam. En stor del av din text kände jag igen mig i. Jag vill inte längre…men något håller mig kvar. Hoppet som egentligen borde ses som förlorat finns där. Medberoende i så många år. Det är först dom två senaste åren som jag tagit avstånd. Dricker inte själv och ställt ultimatum som nu har brutits. Nu är julledigheten igång och ölkonsumtionen går stadigt upp. Från att ta en öl på en fredag till att dricka varje dag med ursäkter som att man är ledig och man måste få njuta lite av livet.

@HellenII
Du är inte ensam om att känna exakt så här. Större delen av din text hade kunnat vara skriven av mig. Hur kan man lämna när man både vill gå men samtidigt stanna. När man vill vara med den nyktra varianten men föraktar den alkoholpåverkade.

@Lotta-90, jag förstår en del av problemen du ser och har inga enkla lösningar.

En del av sakerna i din berättelse kan ge ledtrådar att följa upp:
- din svärmors sociala krets; jag förstår det som att hennes partner inte finns i bilden längre men finns det andra förutom er som hon försöker knyta an till, har ni någon idé om hur detta går för henne?
- jag bedömer det som att hon är ganska gravt alkoholiserad om hon fortsatt kör bil onykter trots historiken av rattfylla och alkolås, har varit på behandlingshem, blivit av med jobbet pga återfall - har hon någon kontakt idag med behandlare, psykoterapeuter etc?

Om ni är hennes enda sociala kontakt blir det tufft för henne med beskedet att inte få träffa er, och kanske minst lika viktigt, barnbarnen i onyktert tillstånd. Samtidigt kan det fungera som incitament för henne, kanske. För många är körkortet heligt nog, men för andra kan motivet att få fortsätta träffa barnbarnen vara den starkare moroten som behövs.

Din make är en nyckelperson här, och ni verkar ha olika uppfattningar om vikten av vita jular och i förlängningen, hur ni ser på att farmor dyker upp onykter. Går det att börja i den änden, komma till en samsyn och en gemensam linje? Givetvis är det mycket önskvärt att barnen får träffa nära och kära i nyktert tillstånd men det finns gradskillnader här som en del tycker är viktigare än andra.

Som sagt, jag har inga svar men det finns trådar att dra i tycker jag.

Tillönskar er en God jul!

@Lotta-90 Inte lätt situation. När mina barn var små och då vi alltid firade julen hos oss så fick jag nog en julafton på min bror. Jag sa till honom att han var välkommen till oss när han var nykter om inte så kunde han stanna hemma. Efter det har han alltid kommit nykter hem till oss. Det största hjälpen din svärmor kan få från er är att ni pratar med henne när hon är nykter, sen är det upp till henne vad hon väljer. Ni kan välja det ni tycker är bäst för er. Det är lite jobbigt och gör lite ont att säga stopp nu räcker det, men efter ett tag så kommer ni kunna släppa det. God Jul till dig

@Lotta-90
Hej, extra jobbigt då det finns barn med ...

Mina tankar är den att ni har fört fram hur ni önskar ha det, och sett till barnen. Släktingarna på makens sida verkar ha siktet inställt på att då det är jul så tar man något, och vad åtminstone jag upplevt är att det är svårt att få andra vuxna att ändra inställning och då får man klura ut hur man själv önskar ha det. Vad är viktigt för mig / oss?
Lite off topic nog, men blir så frustrerad då det nästan ses som "normalt" att alkoholen kommer fram vid vissa tillfällen, och att det är man själv som är onormal då man inte vill ha alkoholen omkring. Att då blir som du säger en "party poper".

Till vilken grad har barnens pappa talat med sin mor? Kan de ha en öppen dialog om missbruket? Tänker här också att det kan kanske vara klokt att du, barnens mamma och deras pappa kör på samma vis i relationen till din svärmor och hennes missbruk. Att hon får klart och tydliga signaler på vad som gäller hos er.

Jag tänker också som Rike att farmor bör vara nykter då hon träffar barnbarnen, och att man då tar upp detta då hon är nykter.

Kram,
skriv gärna mera om hur det går för dig/er och hur dina tankar går.

Svårt det där, men samtidigt enkelt. Hade inte haft mina barn nära kraftigt berusade människor. Men som du själv är inne på, ni kanske inte kan kräva bara välja hur ni vill fira.

Farmor måste vara nykter när hon träffar barnbarnen..

Hej!
Hoppas ni har det bra och allt är under kontrollen inför jul 🙏🏼♥️

Jag har funderat på en sak.
Barnens farmor, min svärmor är alkoholmissbrukare.

Det uppdagades först när hon blev stoppad i en poliskontroll att hon hade druckit, blev av med körkortet på plats och när hon väl fick köra bil så var det alkolås i ett år tror jag.

Sedan dess har hon tagit bort alkolåset. Druckit. Blivit sjukskriven. Varit inne på ett hem som blev betalt av jobbet. Haft återfall två gånger under den tiden så hon fick inte vara kvar och blev då återbetalningsskyldig till jobbet.

Hon bor 800 meter från oss och just nu har vi varit sjuka, både vi i familjen men hon också. Så vi har inte setts lika mycket.

Annars kommer hon ofta ner en liten stund och säger hej, har med en klubba eller annat godis till barnen. Inte långa stunder alltså.

Det är ju bara det att de senaste gångerna så har hon kommit med bilen. Och hon har luktat alkohol.
Hon får en viss attityd också, lite rödmosig i ansiktet och skakig.

Jag sa till henne sist att maken kör hem dig och drick inte mer nu.

Vadå?

Jag känner på din andedräkt att du druckit.

- Det var ju konstigt, för det har jag inte, svarar hon.

Näe.. eller hur tänkte jag. Vi har ju varit med om detta förr.

Tre barn har vi. Äldsta är 8 år. Vad ska vi göra? Hur ska vi göra?
Hur har ni andra med barn gjort?

Samtidigt som jag bara vill säga (har bara nämnt för maken att jag funderar) att du är välkommen hit när du är nykter inte annars.

Det är väl inte för mycket begärt. Speciellt runt barnen ♥️
Det känns ju så otroligt självklart när jag skriver det men å andra sidan så vill vi ju träffa henne. Barnen tycker om henne. Hon kan vara en jättefin farmor och helt ärligt så finns inga andra farföräldrar.

Jag har frågat barnen lite varligt
"Hmmm var det något konstigt med Farmor idag? Märkte du något?" 🤔🤷🏼‍♂️
Lite för att se om de uppmärksammar något men de har inte sagt något.

Våndas lite inför jul. Har bett makens sida ha vit jul flera år och de nappade faktiskt ett år. Trodde jag.
Vi hade bestämt men nej då kommer en med shots. Nästa med vin och en med öl.
Förstod ingenting. Blev så besviken och ville bara åka därifrån.
Nu några år senare hade jag nog nästan gjort det..

Så. Frågan är.
1. Farmor. Vad göra? Sätta gränsen att välkommen hit när du är nykter/ inte druckit?

2. Jul. Ska vi höra oss för om en vit jul? Känns som man är en party poper. För de vill ju uppenbarligen dricka. Är det så viktigt för oss så kanske det är i som borde fira någon annan stans?

Har ni några tankar snäll 🙏🏼❤️

@Lisbeth
Hej,
den boken har hjälpt mig mycket (och den är också lätt att förstå) med olika delar, att komma vidare, att få kunskap samt acceptans på vad man riktigt har att göra med. Ögonöppnare. Hittade den på Storytel.
🌟 🌟

Jag vill ge det här tipset på en bok som väldigt bra beskriver hur en missbrukarpersonlighet uppstår och hur ett tillfrisknande kan äga rum.
Det är viktigt att förstå vad alkoholism är och vad som pågår under ytan hos en missbrukare men som inte uppfattas av personen själv. Det är detta fenomen vi anhöriga har att ta hänsyn till.
Själv läste jag boken innan jag lämnade min man för ca 20 år sedan för jag förstod att jag hade med demoner att göra som jag aldrig skulle kunna besegra.