Senaste kommentarerna i forumet

@Niki18 Det är så dom funkar tyvärr (en högst personlig åsikt å ska inte dra alla över en kam). En alkoholist blir inte frisk, hen blir inte nykter och hen kommer alltid få jobba och aktivt få leva med sin sjukdom och alla runtomkring kommer aktivt konstant få söka sanningar, åtgärder och bli besvikna. Kanske kan den nya förmågan som hen hittat se förbi allting då hen inte blivit sårad ännu. Men DU har antagligen alldeles för mkt kunskap, erfarenhet med mera för att inte märka när något inte stämmer.

Som medberoende eller nära anhörig så ser man på sekunden när nåt inte stämmer. Detta är en förbannelse man får leva med. Att höra hur "sättet" en person uttalar ett ord om den ljuger eller inte, om nåt är fel eller inte gör att man blir paranoid. Personligen så tror jag du väntar och hoppas på något som aldrig kommer komma. Han har nog skadat dig för mkt och du är nog alldeles för paranoid för att ni någonsin ska kunna hitta en samvaro igen tyvärr. Jag funderade många ggr på att bara hon blir nykter så kommer allt fungera. Sen blev hon "nykter", lite mer ärlig en period och allt verkade bra. Sen ser man det där tecknet på att nåt inte stämmer... Behöver inte betyda nåt allvarligt men i huvudet på en medberoende så går alla varningsklockor igång på en gång. Det blir ohållbart för alkoholisten och det blir ohållbart för den medberoende. Jag är säkert tråkig nu men jag tror inte det finns en chans att ett förhållande som en gång splittrats pga missbruk går att laga igen. Förr eller senare så kommer historien upprepa sig. Kanske räcker med att han om 5 år råkar säga ett ord fel då han ljuger om vad han köpt till dig i julklapp och du kommer triggas igång igen och vips är karusellen igång. Eller så kommer du komma på honom med en faktiskt stor lögn och allt barkar iväg.

En alkoholist är en missbrukare oavsett om hen är nykter eller inte och att förstå sig på en sådan kommer skapa mer huvudvärk och problem än nöje tyvärr...

@Tomas_E
Det är precis det helvete jag nu får erfara 😣 min "man" gick igenom hela processen för att bli nykter och enligt honom var barnen och jag den stora drivkraften. Efter massvis med svek otrohet och lögner, så var vi separerade i tre år från det att han skulle söka till och till slut bli nykter. Under de här tre åren har han alltid lyckats hålla mig kvar och skyllde all skit under denna period på alkoholen. Jag antar att jag är medberoende 💔 nu har han varit nykter i ett och ett halvt år och fått jobb och kommit på fötter .. så tar han tillbaka allt han har lovat och sagt för en kvinna han har träffat på samma efterbehandling. Ha bor i en annan stad och han har varit hos oss och vi har levt som en familj varje gång och han skulle be jobbet om att flytta honom till Stockholm och bad mig hitta en lägenhet som vi skulle börja om på nytt i. Han lovade barnen så mycket saker vi skulle göra tillsammans som familj. Jag skaffade lägenheten, men i december när han började bete sig konstigt, han verkade inte så intresserad så lämnade jag tillbaka lägenheten. Jag sagt så många gånger till honom att meddela mig om han ångrar sig eller vill nåt annat,men han har bara nekat. Det enda jag har bett honom om,är att aldrig mer ljuga. När han var här sist i november så var han så otrolig fin , och omtänksam. Vi sov med varandra och han uppvaktade mig så som han inte gjort på flera år. Jag kände att vi hade äntligen nått det målet vi kämpat för. Han skulle ha kommit hit nu den 11 januari, men dagen efter nyår när han inte ens ringde barnen under nyår så fick jag dra ur honom sanningen om att han hade någon annan redan. Men han ville ändå komma den 11 och vara med oss en vecka. Jag sa nej. Jag är så knäckt... Trodde aldrig att jag skulle gå igenom detta helvete igen, och nu när han är nykter dessutom. Jag förstår inte.

I lördags morse fick jag nog, skrev ett sms till min särbo att jag inte orkade och ville avsluta vår relation. Sa inget om alkoholen. Bara att vår relation inte fungerar. Jag åkte hem till min särbo på eftermiddagen och hämtade/lämnade saker.
Han var för första gången på ett halvår nykter. Han hade inte ens varit till Systembolaget, vilket han är varje dag.
Han var ledsen när jag åkte. Vi har haft lite sms och telefonkontakt sedan dess, och jag vet att han är nykter. Inatt har han skrivit ett jätte långt sms. Där han skriver öppet och ärligt att han nu bestämt sig för att sluta dricka för gott.
Han förklarar hur han mår/mått. Och varför han dricker och förklarar ärligt att han är både psykiskt och fysiskt beroende.
Han skriver att han inte trivs och känner sig ledsen när han ser hur han själv har blivit. Att han inte känner igen sig själv, varken utseendemässigt eller personlighetsmässigt.
Han berättar att han bestämt sig på riktigt och att han ska iväg idag på samtal och har sen i igår börjat äta campral 6 tabletter om dagen.
Första gången någonsin på 7 år som han säger själv att han vill bli nykter.
Tidigare har han sökt hjälp 2 ggr pga av omgivningen. Men då sagt att han inte vet om han vill sluta.

Men nu säger han att han vill, och målet är att bli nykter alkoholist resten av livet.
Jag vet inte om jag vågar tro/hoppas.
Men eftersom det är första gången han själv erkänner problemet och själv berättar så öppet och ärligt och säger att han vill ta klivet för resten av livet. Så vill jag ändå tro.

Så min fråga är, vad kan jag göra. Hur kan jag stötta?

@flygcert
Det där funderade mycket på, vad hör till narcissism respektive alkoholism? Alkoholism tänker jag leder till narcissistiska drag. ? 🤔

@lindaabdersson
Jag vet - i separationsperioden exploderade mitt huvud i ”ska jag stanna eller lämna? Stanna? Lämna? Stanna? Lämna?” och hjärtat och hjärnan var heeelt osynkade!!

Jag gick till AlAnon, för anhöriga till alkoholister, och det hjälpte mig mycket att skilja mellan vad som var alkoholist och vad som var narcissist. Och - det tog mig lång tid, väldigt lång tid, att lämna! Tankarna på att lämna kom ett år tidigare och när jag lämnade var det en lång prövning att hålla ut.
Han ömsom bad, ömsom hotade; ömsom fina ord, ömsom fruktansvärda - precis som jag uppfattar ”din man”. Jag visste aldrig när vilket av det som var aktuellt i stunden och det gjorde att jag trippade på tå för honom, även efter jag lämnat.

Ta hand om dig, DU är värd DITT liv!

@Åsa M oj, då har det gått väldigt långt :( bra att du kom därifrån.
Känner igen det där med skillnaden på pratet och handlingarna. Litar inte på något alls längre tyvärr

Jag tror inte man kan få någon som dricker så mycket att förstå. Alkoholen är hans snuttefilt. Varför skulle han vilja begränsa tillgången till den? En sak som är viktig att ha med sig i en relation med en alkoholist är att ni kommer aldrig kunna se på alkoholen på samma sätt. Det går inte. För dig är den obekväm, farlig, ett störningsmoment och källa till stress. För honom är det kul, avkoppling och härligt. Istället för att försöka övertyga honom, vänd frågan till dig istället. Vad behöver du? Var går din gräns? Det är bara du som kan avgöra det.
Många av oss här är medberoende och det är det svåraste som finns att skilja på mig och dig i den situationen som du beskriver. Men det är det enda som hjälper. Trivs du inte att leva med någon som älskar alkoholen är det det som du ska lägga krutet på. Du kan inte förändra honom.

@Drosera förstod och förstod... Han blev till och med tvångsintagen eftersom han var ett vrak och inte kunde acceptera sin sjukdom eller klarade av att be om hjälp själv. Det var bara sorgligt. Även om de *säger* rätt saker när pressen är hård så är det vad de *gör* som betyder något. Alkoholism är en behandlingsbar sjukdom. Det går att bli frisk. Men för det krävs självinsikt. Jag tror inte mitt ex har fattat ännu och han har supit halva sitt liv. Han har alltid en bortförklaring, som om vinet självt tvingade sig på honom...

@Åsa M
Så hemskt. Förstod han att han hade problem när han fick hjälp?
Har nog levt för mycket på hoppet om att han ska komma till insikt och ändra vanorna av sig själv.

@lindaab
Så himla konstigt att det inte går att erkänna fullt ut. Har faktiskt aldrig reflekterat över om jag skulle vara medberoende innan. Så kan det absolut vara.

@Kennie
Du har nog rätt. Han har erkänt enstaka gånger, när han har gjort bort sig brutalt inför andra och förlorat relationer. Folk som han har respekt för. Då har ångesten slagit så hårt att han blivit helt nykter ett tag, men snart börjar det smygas in igen. Även då har jag fått en del av skulden för att jag inte tröstar. Ser nu hur dumt det låter. Hans familj har liknande problem så jag vet inte om deras ord väger så tungt?

@flygcert
Tack för ditt svar, skönt att du hittade en väg ut och att du är någorlunda fri. Men förstår att det är svårt när ni har barn ihop.

Huvudet säger stick omgående, men hjärtat har svårt. Men ska ta tag i att söka hjälp.
Min är också narcissist, antar att det är därför man inte bara är medberoende utan också traumabunden.

@Tröttiz tacksam för ärlighet.
Jag antar att du har rätt i det du säger. Ska kolla upp stöd och samtal. Tack 🥰

@Tröttiz
Så tragiskt, men skönt för dig att du valt ditt liv. Din famn att krypa upp i kommer när du minst anar det.
Ta hand om dig du med!

Oj jag har tyvärr inga tips, men han är definitivt alkoholist.
Han påminner mycket om min särbo.

Min erkänner inte heller problem, men han kan hålla med om när han är nykter att det dricks för mycket och för ofta. Ibland eller i perioder lägger han gärna till. Men det är inte i perioder, det ser ut såhär hela tiden.

Jag är medberoende, kanske du också är det?

@Drosera
Hej.
Ja, visst har han stora problem.
Jag upplever på det du skriver att han har inte förmågan till att sluta förlöjliga din oro. Han är sjuk, och du "hotar" honom gällande alkoholen, att han inte får. I sin alkohol bubbla kan han säkerligen emellan må skit, och för att må bättre för en stund slänger han skit på dig. En tanke bara. 🤔
Då "offerkoftan" åker på eller att han börjar kasta skit tänker jag att man inte ska låta sig provoceras. Förresten, gällande ultimatum ett råd är att du försöker hålla dem. 🌹

Kram. 💞

Jag tror inte du kan få honom att förstå. Han är i aktivt missbruk och som du själv noterar ägnar han sig åt bortförklaringar och anklagelser. En nykter dag är något helt "normalt", trots att det snarast är en avvikelse. Det som har hänt är att du är medberoende till någon som inte kan förstå att han är sjuk. Du kommer inte nå fram med argument om att er relation går i kras. Det är alkoholen som är viktig för honom. Det är du som måste fråga dig var dina gränser går och hur du ska hålla dem. Han kommer varken kunna respektera dem eller bry sig om dem när han mår så här. Sorgligt nog.

Jag kan nämna att när mitt ex söp som värst så erkände han aldrig vad som pågick men han gjorde slut innan jag hann sätta ner foten ordentligt. Det ångrar jag fortfarande. Jag var så vansinnigt medberoende att jag inte klarade av att hålla mina gränser. När han fortsatte supa och angsta långt efter att vår relation var slut fick jag nog och pratade med hans chef. Först då fick han hjälp.
Snälla, sätt ditt eget mående först. Han kommer dra ner dig.

Hej, vill bara bekräfta din upplevelse, din man är definitivt alkoholist. Att kunna gå någon dag utan alkohol betyder inte att man inte har problem. Hans kränkande sätt mot dig när han är full är oacceptabelt. Tyvärr kan han bara sluta dricka om han själv erkänner att han har problem och vill bli nykter. Går det att nå fram när han är nykter? Annars får du kanske fundera på om du vill fortsätta er relation. Det är ju lätt att bli hjärntvättat och helt glömma sitt eget värde och sina egna behov när man lever med en missbrukare. Kan du ta hjälp av någon i hans familj som också sett hans beteende? Kanske bara för att få bekräftat att de också ser hans problem. Men framför allt, du är den nyktra här, du överdriver inte.

Ja, det förstår jag. Och att du kan vara stabil och ordna det bra för dig och barnen som du gör nu är toppen! Det är ju ingen panik att ändra situationen så länge det inte förekommer våld eller aggressivitet. Ta hand om er!

@Kennie Jag tror det också men vägen dit är lång. Det blir att sälja hus och lantställe. I dagens läge med höga räntor går det inte att sälja så måste avvakta lite med detta.
Just nu har jag landat i att fokusera på mig dvs slutat dricka helt och hållet och fokusera på barnen. Jag ska sluta att täcka upp och fixa för honom och lägga tid och kraft där.
Antingen ser han det som motivation att ändra sitt eget beteende eller så fortsätter han i sina egna spår och exkluderar sig mer från familjen och då blir det ju ännu lättare att separera senare.
Igår var jag och barnen själva och gjorde en jätterolig grej, det gick så bra och var faktiskt skönt att slippa honom och att behöva ta hänsyn till hans behov. Kunde fokusera fullt på barnen.
Vi åt middag ute, blev sugen på vin men köpte en soda. Så skönt beslut och middagen blev väldigt trevlig.

@Orolig_nu Nej, det tycker jag inte. Om han förnekar allt så är det ju en annan sak. Om han dessutom går till motattack är det ju inte bra...

Är du redo att sätta hårt mot hårt kanske det är läge nu. Nu är det ju då dessutom 2 dgr i rad eller?

Om han redan druckit hade jag väntat till imorgon. Kan du åka annan stans idag? Så du slipper se det? Slipper gå i klinsch?

Ovan pekade jag mer på ett tillfälligt hack i kurvan. Att då försöka hitta en mjuk ingång. Om han går till attack hade ju inte jag accepterat det. Inte ok just nu. Nu bör man nog snarare hitta sätt att kommunicera på ett sätt så man stödjer varandra och undviker slag under bältet. Hade det varit jag hade jag åkt och sagt ring mig så pratar vi imorgon när du är nykter. Sedan hade jag åkt.

Han erkänner inte att han tagit återfall. Han ser inte själv att han har problem. Han är nykter för att jag lämnar honom annars.
Nu kom han upp uppenbart påverkad, flaskor och burkar därnere. Men säger att han inte druckit.

Ska jag bara se det som en ickefråga och låtsas som ingenting menar du?
Der vore ju smidigt men frågan är om jag inte bara skjuter problemet framför mig?

@mulletant
Tack, och god fortsättning! Ditt stöd var så otroligt starkt och viktigt för mig. Tänk vad människor kan göra tillsammans, många med bara ett okänt namn och okänt ansikte.

Jag hoppas att allt är väl med dig och mullegubben💖

@Snödroppen
Ja, livet blev så mycket bättre! Jag gick från att tro att jag inte skulle överleva till att ha mitt eget liv, mitt egna hus och trygghet och bättre självkänsla och självförtroende!

Du kan också göra den resan!

@Kristoffer
Ja, så fint vi gör det tillsammans här!
Kan inte med ord beskriva vad forumet betytt! Det var här jag kom till insikt efter insikt, fick stöd och pepp!