Senaste kommentarerna i forumet

Det är hemskt att du ska må så dåligt över ett missbruk som är hans. Det är jättetufft att vara medberoende. Jag har varit det till flera personer och det var först när jag drog en hård linje i sanden och vägrade spela med längre som jag började läka. Men det sitter djupt, viljan att vara till lags, viljan att stötta de som inte vill bli stöttade, önskan att få bli bekräftad av någon. Nu umgås jag bara med folk som ger mig energi och som sprider glädje och värme kring sig. Du kan inte ana en sån skillnad det gör. Mitt stupfulla ex med dålig psykisk hälsa är nu någon annans problem. Önskar dig samma ro i själen! Och en god, fridfull jul ❤️

Vi har inte hörts på fem dagar men Pratade nyss. Ville ringa innan julafton. Så oberörd. Ba nu har jag varit nykter i två Veckor, känner mig som en helt ny människor, vore ju kul om du också trodde på det. Och när jag sa att det vore bra om han förstår hur jobbigt det här har varit för mig…”ja, jo men jag börjar förstå det.” Och att det känns fel att vi inte är tillsammans på julafton, och att han också tyckt det är jobbigt men det kanske inte låter så för han är så sliten för han har jobbat så mycket hela veckan. Känns så orättvist, jag har gråtit i två veckor och han står och rullar köttbullar och säger vi hörs sen, älskar dig. Som att det är självklart. Ahhhhhh

Vad tråkigt att höra att du haft en liknande situation, och vad hjälpsamt att få lite inblick i att det inte är unikt. Jag har tänkt att jag ska prata med någon men inte haft råd pga mellan jobb, ska också flytta snart vilket gör att jag inte velat starta upp ngt pga tar tid att få förtroende för en psykolog tycker jag, men ja det kanske ändå är värt att ta ett samtal…

Jag har nog inte tänkt innan på att han manipulerar mig, ner att han är förvirrad själv och kämpar. Och tappar fotfästet. Att han inte får för det. Och att när han är i sina nyktra perioder så går jag med på mycket för att han måste ta hand om sig för att klara av att vara nykter…typ när han kommer hem etc, att han är grinig, stressad…tänker också nu att han ibland överöser mig med komplimanger som är fina men nästan överdrivna, har undrat om han vill kompensera och att jag också suktar efter det. Känner att jag behöver så mycket bekräftelse när han är nykter för att ”känna att det är värt det”

Har också känt skam, för att jag är i en relation med missbruk, som jag berättar för vissa men inte alla. Så när någon frågar om min pojkvän pratar jag glatt på om hans fina kvaliteter men med en klump i magen. Och märker att jag kan gå med sänkt huvud när jag vet att han är onykter. Till detta hör att jag inte sett honom onykter på 1.5 år, jag har inte åkt dit när jag vet att han dricker, och han har inte fått komma och hälsa på. Detta för att skydda
Mig själv, tror att jag också därför förskönar det lite för mig själv, fast jag vet hur det ser ut. Vi träffades för att vi bodde ihop (då fattade jag dock inte hur illa det var) så jag har sett mkt.

Känner också att jag säger om vi gör slut att jag inte tror att han klarar det, vilket känns jobbigt då jag vet att för att man ska klara det behöver man stöd. Detta ger mig dåligt samvete och han använder det även emot mig: ”kan man inte få lite stöd och pepp, jag försöker ju”

Ah, mkt tankar. Och som du sa, jag inser ju att det är ett val för oss, antingen är jag kvar och kämpar på och mår skit några dagar varje månad, där jag också tror att han kanske ska dö. Eller så är jag själv och får lugn, men känner mig ensam. Det är det där, rädslan för ensamhet som sätter sig. Jag har många vänner men många är upptagna med familjeliv och självklart livet.

@Ragna
Så härligt att läsa din text. 💞😃
Att det tog en sådan vändning. Ja, det finns hopp.
Själv har jag det bra och lugnt som singel. Exet och jag har kontakt nu och då, och han har börjat alltmer reflektera kring sitt drickande, att det är ett problem, påverkar relation med barnen och funderar på söka hjälp.

Må så gott, och
God Jul.
✨️🎄

Hej, vill bara säga att jag blir så glad av att läsa ditt inlägg! Och så viktigt att läsa för alla som kämpar, att det finns hopp, det kan gå bra!

Så fint skrivet, och beskrivet! Alkoholberoende är en fruktansvärd skitsjukdom. Fina, fina människor blir som förvandlade, Kan inte råda dig till något. Men, kanske, är det bäst att lämna innan det går helt överstyr.
Mitt perspektiv är ett annat eftersom min sjuka anhöriga är ett av mina barn. Men känner ändå igen mig så mycket i det du skriver, och i känslan i det.

Så fint skrivet, och beskrivet! Alkoholberoende är en fruktansvärd skitsjukdom. Fina, fina människor blir som förvandlade, Kan inte råda dig till något. Men, kanske, är det bäst att lämna innan det går helt överstyr.
Mitt perspektiv är ett annat eftersom min sjuka anhöriga är ett av mina barn. Men känner ändå igen mig så mycket i det du skriver, och i känslan i det.

Hej alla, så länge sen jag skrev här. Har tänkt mycket på er som brukade skriva i tråden, som gros19 och Dearself, Jag mådde så otroligt psykiskt dåligt till slut, så att jag nästan slutade fungera. Orkade inte göra någonting, inte ens läsa och skriva här. Total botten, Men senast jag skrev så hade min dotter placerats på ett slags hem genom soc. Som alternativ till LVM, Hon var tvungen, Där fanns ingen behandling och majoriteten av de boende var äldre, svårt alkohol- och drogskadade män. Hon tyckte att det var helt fruktansvärt i början, MEN under den här tiden hände något. Tror inte det berodde på "hemmet" men hon var ändå alkoholfri under relativt lång tid. Och - nu är hon nykter. Det känns nästan som ett mirakel, utifrån hur extremt svårt det var den sista tiden innan hon kom dit, vilka sjuka grejer som hände, Hon låg inne på sjukhus veckan innan hon kom dit, hon hade bl a symtom på hjärnskador av alkoholen.
Jag vet numera mycket väl vad detta är för sjukdom, så fruktansvärd, och förstår att man inte kan räkna med att det är bra för evigt med henne. Men det är så otroligt underbart att det är bra just nu. Hon är "tillbaka" som sitt vanliga jag, hon ser ut som sig själv, hon är som sig själv,,, Jobbet har hon kvar, också det nästan ett mirakel, Det hängde i en tunn tråd (och gör väl fortfarande, om hon börjar dricka igen blir det direkt hejdå).
Hon hade ett kortvarigt återfall för en dryg månad sedan, Två dagar, För mig och hennes pappa var det totalt oväntat och väldigt väldigt oroande, Allt kom tillbaka, Men hon kom ur det, Bl a med hjälp av sina nya AA-kompisar och en vårdkontakt som betyder mkt och som hon kan ringa när som helst. Hon berättade sen att det inte var så "plötsligt! som vi uppfattade det. Hon hade i flera veckor tampats med känslor och tankar om att "nu är jag så frisk, jag kan väl dricka några glas vin". Hon hade berättat om detta i sin AA-grupp bland annat. Men när det hände, kände hon mest att "jag vill inte tillbaka hit".
Det är svårt att beskriva vad denna för oss, faktiskt helt oväntade förändring, har betytt. Jag har långsamt börjat kravla mig tillbaka upp ur hålet. Inte kommit upp helt, men mår ändå så mycket bättre. Fick diagnosen utmattningssyndrom i somras, och den stämde nog ganska bra. Hjärntrötthet bland annat. Men sakta, sakta har det blivit bättre under hösten och jag är närmare mitt "vanliga jag".
Som jag skrev, jag fattar att framtiden när det gäller min dotter är långtifrån "säker" och jag försöker tänka att vi får vara tacksamma över den här senaste tiden och att den också kan vara gynnsam för henne vid kommande återfall.
Skriv jättegärna och berätta hur det är för er nu! Har som sagt tänkt mycket på er men inte orkat gå in här på ett tag på grund av dåligt mående,

Önskar er alla en god och fridfull jul- och nyårshelg.
Kram.
🎄 💞

Till min man

Varför känner du att du måste ta till flaskan eller häva i dig mängder av öl så fort jag är iväg? När jag är långt ifrån och du har ansvar över vår kära dotter.
När jag bara längtat hem efter dig, när du äntligen har semester.
När jag redan gång på gång visat hur sårad jag blir. Jag vet och förstår att det inte handlar om dig, att du känner något jag inte kan förstå och du inte kan uttrycka.
Men att komma hem till en berusad man med mitt ledsna barn är inte okej. Du luktar alkohol och jag känner för att frysa fast.
Jag får om och om igen be dig att dricka vatten och gå och lägga dig där du står svajande med stirrig blick och jag bara undrar vem du är och hur jag hamnat här.
Hur jag precis berättat för endast ett par veckor sedan hur jag tänker vara alkoholfri nu i hundra dagar.
Jag vet inte om du tror att genom att passa på när jag inte är hemma ska jag inte märka något. Men jag hör på din röst genom telefonen och ångesten och oron knyter sig i mitt bröst. Kanske är jag fånig, kanske är jag överdriven, men du har ansvar för vårt barn och jag är flera mil bort med köer i trafiken.
Du säger att jag har ett kontrollbehov. Ja, kanske vill jag veta att min enda dotter är i trygghet, kanske är det sår från min egen barndom, den delen jag inte minns men fått höra talas om.
Jag vet inte vad som driver dig till att korka upp spriten du precis har köpt bara två dagar till jul, där vi i ett helt annat sammanhang kunde avnjuta tillsammans med vänner och familj. Men du väljer att i din ensamhet sitta och smutta med barn, ja, du hade till och med vår dotters vän över. Jag tror inte att du förstår hur du blir från yttre perspektiv. Vill du verkligen göra mig och din dotter rädda? Jag vill inte tro så om dig, för du är så fin.
Arbetet sköter du galant, men vi då? Jag har stått och lagat julmat hela dagen och handlat och kommer hem till det här. Nej, jag vill inte ha det här livet. Att du inte ens kunde vänta
Jag tror du är rädd att vara ensam, för det händer varje gång. Ska jag då inte våga ta mig ut på egen hand? Bli ännu mer fastlåst än vad jag redan är?
Hur kommer det sig att en så redig man som du bara behöver sniffa på alkohol för att bli alldeles paff.
Nej, jag säger stopp. Jag vill ha en vit jul, snälla, min älskade man. Låt mig må bra ihop med dig. Vi har ju haft det så trevligt och hade verkligen behövt det efter denna dag, jag har längtat efter dig. Men det här är inte du, det är någon annan, som svajar och luktar skit och glor med skum blick. Nej, jag vill bara ha dig, snälla kom tillbaka.
Sov nu, min man, så tar vi nya tag imorgon. Jag vet att jag aldrig får säga något om det här, därför skriver jag såhär, för du vill inte se hur dina val påverkar oss runtom.
Jag sover i dotterns säng i natt, nu är hon trygg och varm. Men jag vet knappt hur jag ska få någon ro. Jag hade verkligen behövt en god natts sömn. Jag är så slut. Så himla nedrans slut.

@flygcert så otroligt fint att läsa 🙏
Så hoppingivande och vilken otrolig resa du gjort.
God jul och Gott nytt år önskar jag dig.

Jag tror överhuvudtaget inte att det är möjligt att ha ett alkoholmissbruk och klara av att dricka normalt.

@kakao så som du beskriver din situation och hans beteende är precis som min situation var.
Han är en sjuk man som behöver komma till insikt själv.
Kan du inte gå och prata med någon professionell, du behöver prata säger du och det är det som funkar näst för mig också.
Jag tror faktiskt inte du kan prata ut med honom som du önskar, han är sjuk.
Ni behöver vara ifrån varandra och bli friska på varsitt håll tror jag annars fortsätter ni båda må dåligt.
Det låter som han manipulerar dig, försöker fiska dig i hans nät för att kunna behålla dig samtidigt som han fortsätter sitt missbruk. Du kan inte rädda honom och han kan inte vara ett stöd för dig.
Du vet egentligen det, man känner det innerst inne. Lyssna på den känslan och gå framåt.
Det svåraste för mig har varit att förstå att jag har ett val, antingen fortsätter jag må dåligt och stannar kvar eller så lämnar jag för att kunna må bra själv ❤️

Ja det är smärtsamt att se och höra det rakt ut. Jag har vänner och familj att prata med men känner att de anser att jag bara ska vara klar med detta nu, släppa och gå vidare för ”han är ju en alkis som gör dig ledsen” tänk på dig själv och var stark och se framåt. Och när jag vill prata om hur din han är så blir jag avfärdad, med viss förståelse för de vill påminna mig om saker han gjort som inte är fint.

Tycker det jobbigaste är att jag vill prata med honom, men han är så jäkla bra på att få mig att vilja glömma och vara med honom, även om det kan knyta sig i magen. Så vågar inte ringa. Men känner att vi också behöver prata ut, detta för mig förvirrad.

Tycker också att han har gjort en gradvis förbättring sen vi träffades med insikt om att han behöver hjälp, ibland, vissa dagar. Och en del av mig intalar mig själv att den förbättringen är ett tecken på att han vill, ÄVEN om han har druckit varannan vecka och ibland flera dagar i streck morgon till kväll. Är det min hjärna som lurar mig? Som vissa stunder undrar varför jag är så ledsen när vi haft så kul och så fint? Blir galen

Obs. Han åkte dit rattfull inte nykter såklart*

Min pojkvän åkte dit nykter och det tog nästan tre år för den skammen att släppa pga en väldigt uttagen rättsprocess, men drickandet fortsatte trots det (inte under tiden han hade fotboja) dock tycker jag det har varit väldigt skönt att han inte får köra. För andras skull och för sin egen. Vill inte tänka på hur det hade kunnat gå om han var ute och körde när han var som mest berusad…så svår fråga. Av säkerhetsskäl ja, anmäl. För att hjälpa honom med nykterheten förm som nämnts ovan stor skam som är en stor käpphäst för att våga vara ärlig med sitt missbruk.

Min pojkvän åkte dit nykter och det tog nästan tre år för den skammen att släppa pga en väldigt uttagen rättsprocess, men drickandet fortsatte trots det (inte under tiden han hade fotboja) dock tycker jag det har varit väldigt skönt att han inte får köra. För andras skull och för sin egen. Vill inte tänka på hur det hade kunnat gå om han var ute och körde när han var som mest berusad…så svår fråga. Av säkerhetsskäl ja, anmäl. För att hjälpa honom med nykterheten förm som nämnts ovan stor skam som är en stor käpphäst för att våga vara ärlig med sitt missbruk.

Trist att han är ensam, men det är ju endast han som kan ändra på det om han vill. Ensamheten kan vara en negativ konsekvens för honom och negativa konsekvenser är ofta det som gör att man vill förändra sin situation. Fick lära mig under ett anhörihprogram att jag skulle svara ja på samtliga frågor innan jag gjorde något.

Kan jag det här? Jo det kan du ju om jag förstått rätt.

Vill jag det här? Verkar tveksamt.

Är det bra för mig? Det vet bara du.

Det var svårt för mig i början. Hade en märklig inställning att jag inte hade rätt till att ta hänsyn till mig själv.Tänker inte så längre, men det innebär inte att jag aldrig gör saker för andra. Viktigt att ta ställning till om det är bra för mig.

Fan,
Är så jävla ledsen. Bara gråter.

@Tröttiz
Tack för tankeställaren!🌸

@snödroppen @Åsa M <3 <3 <3

Tack för svar, gråter igen, för att det gör så ont. Och är starkt att se sina egna tankar i text och höra andras respons på det. Försöker verkligen skala bort alla känslor av hopp och se saker som det faktiskt är idag, och ja det där med kontroll kändes. Vill ju inte tro det men den senaste veckan har han haft olika versioner av vad han tycker varje dag, från att han förstår och jag förtjänar ngn som inte super och att han alltid kommer finnas där för mig och han berättade om alla sina planer (utan mig) och avlutade med att han är så tacksam att vi träffades, för att nästa dag fråga när vi ska ses och bli irriterad när jag säger att jag inte vill (fast jag vill ju, men vet att om jag träffar honom kommer jag ha svårt att stå fast vid att kanske lämna), till att säga att det är bara att skira i det om jag inte tror på honom, till att det aldrig kommer funka med distans för han behöver vara nära, till att han är superstöttande för mitt nya jobb och tycker att det är skönt att han har tid på sig att visa att han kan vara nykter…etc etc .en miljard olika sanningar, vilket gör att jag verkligen inte vet vad han faktiskt tycker. En miljard tankar i mitt huvud som studsar åt olika håll

@Vida
Att vara i sådant du är inne är väldigt plågsamt och energikrävande och tänker att för att inte du själv ska gå ännu mera under behöver du prata med någon.
Att du också börjar må väldigt väldigt dåligt gynnar ju varken honom eller dig. Upplever att du vrider ut och in på dig för att anpassa dig. Försök vrida dig tillbaka och ta hand om dig, för en person i aktivt missbruk har inte den förmågan inkopplad gällande nära personer.
Kram. 🌹

@vår2022 tack för rådet och ”husfriden”
träffade mitt i prick❤️

@Vida Det låter verkligen tufft att du spelar med för din egen skull, när din man överkonsumerar alkohol. Du berättar att du ser ditt medberoende men inte vill prata med någon pga skam. Att det är svårt att säga något till mannen om hans drickande. Jag förstår att du inte mår så bra i detta och att det tär på dig. När man blivit så medberoende är det svårt att se sina egna behov och man gör allt för ”husfriden”. För att du ska må bättre behöver du få hjälp och att prata med någon om detta. Ta hjälp av din syster, om mitt syskon hade det så svårt skulle jag önska att hen pratade med mig. Dina barn ser och vet förmodligen också om att deras pappa dricker för mycket, men att ingen pratar om det pga skam. Kanske ska du prata med dem och få stöd i att sätta en gräns mot din man, de vill ju inte att deras mamma ska fara illa. Annars kan du ringa Alkohollinjen, anonymt, på tel 020-844448 och få råd om hur du kan göra.

För din egen skull, för allas skull och för att du ska må bra, är det bra om du tar hjälp och berättar hur du har det. Det är inte din skam att han super, det är hans. Tyvärr blir alkoholister väldigt egoistiska, blinda i sin alkoholism och tar inte sitt ansvar utan lägger det på andra, även skammen. Stå på dig och välj livet för din skull, dina barn och barnbarns skull. Gör dig inte till ett offer, ta makten och sök hjälp, berätta hur du har det💪❤️