Senaste kommentarerna i forumet

@Orolig_nu skrev:"Jag måste liksom släppa taget där och inte bestämma åt honom, för då blir det bara fel." Kan inte låta bli att hoppa på denna mening. Du har rätt att bestämma vad du ska dricka och köpa. I min värld tänker du helt fel här. Det du gjorde var bra! Inte tusan handlar man sprit till en beroende. Han lägger över detta på dig vilket är så dåligt. Du har ingen skuld i att han för alkohol in i munnen och förgiftar sig (och relationen till er runtomkring). Det får han själv ansvara för.

Kasta saker i mattan pga det borde få konsekvenser snarare. Ut eller betee dig! Man kastar inte koppar i mattan framför barn bara för man inte har tillgång till alkohol. Vill han dricka ner sig så är det väl inte mer än rätt att han själv handlar. Varför ska du hjälpa till med det? Om du inte ser behov av dricka så köp inte det. Punkt!

Ord och inga visor men tänk på att han här överför sitt beroende på dig. Du måste inte ta den bollen som faktiskt tillhör honom ❤. Säger som grynet. Ta ingen skit!

Usch, nu är det igång igen. Juldagen började han, när barnen somnat, sen igen annandagen och dagen efter det.
Jag valde då att ha nyktert idag, även jag..Han hade förväntat sig att jag köpt hem, som de andra åren och när jag berättade att jag inte gjort det säger han att jag förstört hela nyår. Lägger sig i vardagsrummet när jag och ungarna äter trerätters, vägrar vara med. Vill inte spela spel eller överhuvudtaget delta. Kastar argt en mugg med varm choklad över vår matta.

Det är det som blir så fel när jag tar beslutet och inte han. Jag måste liksom släppa taget där och inte bestämma åt honom, för då blir det bara fel. Jag borde tydligt markerat några dagar innan att jag inte köper hem eftersom jag är rädd att det blir för mycket, och jag vill inte själv dricka när barnen är hemma. Om han vill dricka på nyårsafton kan han göra det, men inte med oss.
Det hade varit snällare mot allihop.
Men jag jar jobbat hela jul, halva dagen idag med och inte hunnit tänka igenom allt.
Känner bara att såhär orkar jag inte ha det, orkar inte vara medberoende.
Det tar såååå mycket energi.

Hej
Förstår att din situation är jättetuff. Vad säger socialtjänsten ? Försök att se dem som ett stöd istället för att du är rädd över orosanmälan. Jag tänker att om han varit full fart 10 av 14 dagar så är det en väldigt allvarlig miljö att ha ett barn i även om du försöker skydda .
Var ärlig mot soc och be om hjälp .
Kram och lycka till

Lyckats sätta en gräns jag aldrig klarat tidigare! Jag sa att jag inte tolererar hur han behandlar mig och att om vi ska umgås ska han vara nykter! Han lovade och vi hade en riktigt bra kväll. Vägen är lång men stolt att jag "vågade" sätta en gräns som jag inte gjort tidigare utan istället anpassat mig till situationen. Tack @Ullabulla för stödet! Det är en resa detta, för alla som har en beroendeperson i sin närhet.

@nycat Hemskt drygt låter att vara så maktlös. Att ingen reagerar... Glöm inte dig själv i detta. Kan tänka mig att det kan äta upp en. Se därför till att få stöd så du själv mår så bra som möjligt.
Du har ju försökt men om han vägrar se detta som något viktigt så är det ju svårt. Vi pratade om soc. Betyder det att de är inkopplade men att det inte gav något eller är det en pågående process? De borde även kunna hjälpa dig att få stöd i detta.

Då blir det Ett Gott Nytt År från mig. Nytt År, nya möjligheter önskar jag Er alla som kämpar.
Kram🙏

Hej ensam optimist.
Jag har varit med i forumet länge och har en egen smärtsam resa bakom mig.
För mig var min alkoholist min drog.
Den jag behövde för att kunna fungera och vara trygg.
Utan honom var jag ingen och mitt liv var inte värt något.

Att jag var i den sitsen att jag var beroende av en man jag mådde dåligt av ville jag inte acceptera.
Precis som a personen som är beroende av det som får de att må dåligt.

Att greppa detta tog mig många år.
Du är på rätt väg, stakar ut ditt nya liv där du och dina barn är i fokus.
Håll blicken högt och fortsätt att hålla fast oavsett vad din fd säger eller gör.

Freda ditt livsrum så gott du kan.
Jag kan än känna smärtan jag bar över besvikelsen och frustrationen att det inte blev som det kunde ha blivit.

Missmodet i mig och längtan tillbaka till det som ju faktiskt var bra.
Men om du komprimerar er sista tid tillsammans så kanske du ser klarare på hur det faktiskt är nu?

Lättare kan sätta gränser osv.
Lycka till och gott nytt.

@Azalea -härligt att höra från dig! Gott Nytt År!!

@Självomhändertagande -tack för ditt inlägg. Jag hade så gärna firat nyår med en samling härifrån. Varit så stort stöd, inte ens mina närmaste har ju varit med i den här resan - på samma sätt som Ni.

Jag har min plats på polisutbildningen kvar till 1/6. Alla mina resultat gäller till dess. Men tror faktiskt inte jag kommer påbörja den, tyvärr. Hade jag varit yngre så-men då hade jag inte heller den här erfarenheten. Två år med studielån ist för lön för att sen gå in i arbete med lägre lön än vad jag har nu.... men , men -vi får se.

Min skilsmässa går igenom i April. I augusti kan jag skriva ut honom här, då har han inte bott här på ett år.
2022 är mitt år. Bara mitt.
Skriva, det var en bra ide, jag skriver mycket ändå. Ska formulera framåt, hur vill jag ha mitt liv.
Jag har blockat alla kontaktvägar nu, och stressar inte över det. Går inte in i nya året med kanaler in i mitt liv öppna som inte ger något gått.
Förundras att det kunnat bli så här. Han är en lugn och fin människa. När jag sa stopp till missbruket rasade han. Han blev en annan. Missbruket är djupt rotat i honom. Han är missbruket. Tror aldrig han tar sig ur det. Det kommer leda tills hans död. Om inte mirakel händer.
Men nu har min stig svängt lite, den går inte parallellt med hans liv längre, måste bara göra som Doris: Fortsätt simma, fortsätt simma... Gott nytt År! 2022 blir spännande. Kramar!

Hoppas att ni fick en fin och fridfull jul ⭐
Nu är detta året snart slut och ett nytt fräscht år väntar runt hörnet.
Önskar er allesammans ett Gott Ert År🙏 Stor kram från Azalea

@Ledsen73 Visst får du det. Har nog alltid gillat att dricka. Kicken och har använt alkohol just för att slappna av. Det hela kulminerade under en kortare period då jag jobbade hemifrån i början av Coronan till att dricka varje dag.

Blev deprimerad och förstod nog inte riktigt varför. Hade ont i magen med så i slutet kunde jag inte dricka varje dag för det gjorde för ont. Sedan gick det överstyr en dag i konversation med vän under min påverkan. Då bestämde jag mig. Nu får det vara nog!

Bestämde mig för att berätta för mina närmaste för att på så sätt ha några kontrollanter som jag inte vill misslyckas inför. Kastade sedan ut allt som hade med alkohol att göra. Har lusläst det mesta på nätet för att fatta vad detta handlar om och har varit noggrann med att hålla 0:an. Litar helt enkelt inte på mig själv så ser det inte som jag har några alternativ. Det är 0 som gäller för min del.

Har under denna period blivit så positivt överraskad. Hur mycket bättre man mår och hur värdefullt det är att lära sig mer om sig själv just för att hitta förmånligare sätt att agera på för mitt välmående. Hela denna process har tvingat mig att våga titta på mina tillkortakommanden och fundera över hur jag bör agera istället för att jag ska må så bra som möjligt. Hitta sätt att byta ut alkohol mot mer sunda angreppssätt att kunna slappna av på.

Det har ju skapat massa nya möjligheter. Idag är jag tex en bättre förhandlare. Innan var det som jag satt i min egen bubbla och bara dundrade på. Är bättre på kommunikation idag. Att bromsa mig själv i tid och lyssna in andra. Hälsan har ju med blivit bättre. Sover som en stock varje natt. Även under pressade situationer vilket gör att jag hanterar stress så mycket bättre. Ja listan kan göras lång.

Har även insett att jag inte behöver alkohol för att umgås. Jag uppskattar så mycket mer nyktra tillställningar där man lär känna hela personen av den man pratar med. Alkoholen gör folk rätt töntiga och överdrivna om jag ska vara ärlig. Har lixom sett igenom alkoholkulturen och vill snarare utforska mer "moderna" sätt att leva.

De där när man lever närmre naturen och ser balans i livet som bonus snarare än pengar. Leva här och nu. Oj, det blev en lång utläggning 🤠🙈.

@Ledsen73
När man ser hur många liv, människor och familjer alkohol trasar sönder,  kan man undra hur den kan vara laglig.
Ikväll har jag varit så frustrerad ... gått nästan i bitar. Att han inte slutar dricka trots barn. Är på väg att förlora allt och ändå inte. Måste tänka på då jag fick höra av en numera nykter alkoholist att jag skulle sluta förstå en beroendeperson för det kan jag inte.

Alla han umgås med är alkisar, han umgås aldrig någonsin med någon nykter. Hans föräldrar lät honom ha fester hemma när han var 16 år, aldrig sagt nåt om det. Jag sa till hans mamma en gång att han är beroende och måste ta hjälp, hennes svar var. ”……” absolut inget, hon var bara tyst och verkade irriterad på mig, tror hon bara vill förneka själv, hennes andra som dricker också jättemycket och tar kokain på fester. Föräldrarna själva dricker inte, hans mamma dricker ibland på sommaren på fest och blir rätt full när hon väl dricker.
Jag känner mig desperat men uppgiven, av 14 dagar har nu varit jättefull i 10 dagar.
Sen är han så extremt personlighetsförändrad även som nykter…, är det vanligt? Det är så långt ifrån han jag blev kär i…
Vi har fått en orosanmälan nyligen, men sonen mår bra, jag skyddar honom så gott jag kan från att se pappan full (sonen är åtta månader) han är en glad och framåt kille som följer sin kurva men förstår inte att han har en till förälder, han tror att hans pappa kommer hit nångång ibland och leker men jag är den ända föräldern..
sambon vill inte stå för att han är alkolist och ville heller inte ta emot hjälp från socialen..

*skitdrog inte skildring, autokorrigering skrev ngt annat

Ja instämmer med skildring!! Verkligen. Såg mastodontkön in till systemet i stora köpcentrat idag och tänkte att hur konstiga är inte vi människor. Stå och köa för att köpa detta elände. Sen är det väl fel att tänka så också. Flertalet av oss kan ju hantera alkohol, det känns bara så kluvet som situationen är nu.
Förstår på det du skriver @007🙈 att du själv har haft problem, förstår jag dig rätt? Får jag fråga vad som fick dig att sluta och hur du gjorde?
Nyårsafton imorgon. Hoppas att vi alla får ett fantastiskt 2022. Det är vi värda❤️🤗

@Stella1 Ingen ovanlig story. Stress och man har fått lära sig sedan barnsben att ett glas är bra för att få lugn och ro. Har du sett serien Dallas? Alltid ett glas whisky när J.R kom hem. Det är ju väldigt vanligt och sedan går detta över i ett beroende. Man inser inte hur alkoholen drar ner en. Det går gradvis och suget finns där. Man kommer inte ens ihåg hur det var att vakna efter en vanlig natt som barn. Dra dig tillminnes. Inte vaknade du med ångest då, eller?

Skitdrog. Finns nog inget bättre ord.

Att medicinera med alkohol hjälper några minuter. När alkoholeffekten kickar in. Sedan är det bara påfyllnad, klumpiga beteenden och ångest som kommer som ett brev på posten. Allt detta för en kick på 20 minuter...

@EsterHanna
God fortsättning. Läser lite av din uppdatering. Och jag "firar" att jag hittade till detta forum för två år sedan. Skulle gärna skåla med alkoholfri champagne med alla som jag har skrivit och haft en fin dialog med. Det tog mig över ett helt år på detta forum att förstå att jag var kvar i ett medberoende. Men nu är jag fri. Den dagen kan komma för alla som vill det, så länge man arbetar för det. Och det tar sin tid.
Jag tycker att det låter som du gör det bra med att du sätter gränser och blockar honom. "Nu ska jag ta hundarna och gå ut på en lång promenad-njuta av det vita täcket som ligger över landskapet." Det är en bra inledning liksom mening på ditt nya kapitel för ditt 2022. Kanske du fortsätter att skriva hur ditt liv ska bli. Jag har gått en kurs i terapeutisk skrivande och det var då som jag började formulera mitt nya liv. Skrivandet har hjälpt mig att sätta ord på hur jag vill ha det i mitt liv. Det har också hjälpt mig att komma vidare.
Du skriver att du sökte polishögskolan och att du blev antagen. Liksom att du känner att du inte behövde bli polis längre. Vem vet, kanske du söker igen, när din skilsmässa har gått igenom. Du är en förebild för många. Och din erfarenhet behövs. Oavsett vad du gör, fortsätt ta hand om dig. Och gör det som känns bäst för dig. Jag är också glad att du andas med magen. Det är så viktigt.
En stor kram till dig!

@Ullabulla ...ja. Varför? Varför svarar jag? Varför låter jag han hållas? Varför utsätter jag mig för det? Varför agerar jag slasktratt? Gör jag det i andra relationer med?

Jag vet inte. Jag blockar nu. Posten är ett problem. Han står skriven här fortfarande. Fast han inte bor här. Polisen vet det men hans post kommer hit.
Fotar och sänder. Och blockar igen.
Tack för din input Ullabulla. Ska tänka några varv på de frågorna... Kram

@Åsa M Stort grattis på din födelsedag! Njut av lugnet!! Kram

Kanske du skulle tänka.
Varför gör jag såhär mot mig själv?
Vad får jag ut av det?
Vad i mig låter detta hända?

När man istället för att så att säga projicera hela situationen på förövaren,din fd man,fokuserar om på självet.

Och ställer de rätta frågorna till sig själv så kan man lättare få svar och ev klara att sätta gränser som består.

Vet inte riktigt hur det här forumet funkar eller om svaret kommer rätt. Vet inte hur jag själv kunde bli så beroende av alkohol. Men jag vet att jag mådde bra av alkohol när jag var ung. Hade/ har social fobi och det försvann när jag drack. Fick bra betyg i skolan och lyckades slippa alla muntliga framträdanden. Men hoppade av gymnasiet för att jag orkade inte mer och ingen förstod. Skönt tyckte jag just då men jag gömde mig för allt och alla. Träffade en kille med alkoholproblem och vi fick två underbara barn. Drack bara vid enstaka tillfällen när vi var tillsammans. Bröt upp med honom pga hans problem och sen följde många år av massa hemska saker och sen tog han sitt liv. Under den här tiden drack jag lite vin för jag var så stressad och trött. Och nu kan jag inte vara utan det. Helt sjukt!

Min kompis säger att det spelar ingen roll vad du bestämmer idag. Det är inte för alltid. Du kan alltid ändra dig…

Hej Tröttiz.
Ja jag tänkte länge så. Var jag inte viktigare. Han hade ju ett val, att välja mig och vårt liv. Men på något sätt förstår jag nu att han kunde inte välja mig. Han vet inget annat sätt att behandla sin ångest med, förutom att dricka. Han har inga verktyg och han vet inte hur han ska skaffa dom. Exet har alltid haft svårt att prata om problem som uppstått. Han har blivit arg och sedan gått undan. Och inte velat prata mer om saken. Han gör samma med sitt mående. Han flyr in i dimman. Och han har svårt att helt lita på folk så hur skulle han kunna söka hjälp? Öppna upp hela sitt liv för någon helt okänd.
Jag förstår nu att han aldrig kommer söka hjälp.
Jag har också lite svårt att släppa helt. Men jag jobbar vidare med det. Jag lägger ju mig inte i hans liv längre. Han får göra som han vill. Och jag lever mitt liv. Men som du säger Tröttiz, det är svårt att släppa helt. Jag ser ju inte honom full längre, men jag vet ändå att han dricker.
Men det är ändå skönt att man kommit så här långt, att man klarar sig själv.

@Ledsen73 Gällande ångesten. Alkohol är en ångestdrog. Tror inte vi tänker på det men det gäller ju typ alla. Dricker vi för mycket en dag är det lätt att man känner ångest dagen efter.

Om man slutar dricka kommer ångesten lägga sig. Det tar dock lite tid men skulle säga att det går fortare än man tror. 3 månader kan göra stor skillnad. Många får tom en form av euforikänsla.

Gällande varför man dricker. Där finns massor av olika storys. Fast ju längre folk varit nyktra desto fler tycker jag mig höra säga att det var vanan. Det måste inte finnas en anledning. Man vill gärna i början hitta en sådan men det är inte säkert att det ter sig så självklart. Däremot är det en väldigt destruktiv drog. Den förgör en verkligen och får en deprimerad.

Läs under det vidare livet. Där kommer ni hitta flera som knaprat piller i massa år för att inse att de inte längre behövs efter ett längre uppehåll. Man trodde man hade en depression men inser att alkoholen är just det som skapade den

Med de vill jag inte säga att stanna och härda ut. Jag vet inte vad som är rätt i ditt fall. Jag önskar dock för egen del att jag fattat tidigare hur alkoholen framkallar ångest. Sån sjuk frihet när den släpper så hade jag kunnat känna det jag känner idag efter 2 år nykter hade jag helt säkert slutat snabbare. Gjorde aldrig den kopplingen så blev så positivt överraskad när det började släppa.

Nej @EsterHanna, jag vill inte leva mitt liv så här! Grundproblemet här är hans depression som jag kommer hem till varje dag. Jag vet inte hur era partners fungerar. Har de druckit/dricker de för att självmedicinera? Vad har drivit dem till alkoholismen? Det måste väl egentligen alltid vara för att döva något som man börjar dricka..
Min man försökte fly sin depression genom spriten. Det gick inte. Nu har han lagt bort sitt drickande, men ångesten är fortfarande där. Kanske t.o.m. värre. Han blir helt paralyserad. Tar sig inte för någonting. Jag är inte bara medberoende i hans drickande, utan i hans psykiska ohälsa. Jag känner hur hans ångest liksom strålar ut från honom och sänker mitt humör. Ibland vill jag bara skrika att nu flyttar jag, det räcker, men något hindrar mig; rädsla, bekvämlighet, osäkerhet.
Men dom du så riktigt skriver @EsterHanna: vi får bara ett liv! Jag är en glad person, jag är mitt i livet och mår egentligen bra, jag är värd mer än så här! Men det är min man också, det kanske dock inte är min uppgift att få honom att förstå det, eller?