Senaste kommentarerna i forumet

Hej Märit80!

Du undrar om din man dricker för mycket, eller om du är tråkig. En svår fråga att brottas med på egen hand, bra att du skriver här. Vad som är för mycket alkohol är väldigt individuellt, men generellt brukar det vara bra att lita på sin magkänsla. Om du upplever att din mans alkoholkonsumtion påverkar dig eller er relation negativt så är det värt att ta på allvar.

Berätta gärna mer om hur situationen ser ut, och hur du mår, om du vill. Här på forumet finns många användare med liknande tankar.

Återigen, välkommen hit!

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Leodolph,

Vilken svår situation du befinner dig i, med magont, sorg och brustet hjärta. Det är ofta otroligt påfrestande när en närståendes beteende skiftar. Tillvaron blir osäker och det är svårt att veta vad en ska förvänta sig. Jag förstår det som att ni har haft ett uppehåll från varandra och sedan hittat tillbaka till varandra när din partner valde att bli nykter. Tungt då att lägga märke till att tidigare beteendemönster finns kvar. Du skriver att din partner inte alltid känns varsam mot dig. Hur tar det sig uttryck? Finns det någon du kan prata med om hur du har det just nu? Fortsätt gärna skriva här och berätta hur du mår, om du vill. Här finns många som har liknande erfarenheter.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@Leodolph skrev:"Jag upplever det som cykler i beteendet, där närmandet till alkohol förekoms av egoistiskt beteende."

Jag tror det är precis som du skriver när det gäller din man. Jag kommer från andra sidan bland de som är beroende. I
Alkispodden beskrivs ibland det här beteendet och i AA handlar något av stegen om att rikta blicken mot andra och göra saker för andra. Jag har lyssnat på ett avsnitt där en av de nyktra alkohokisterna beskrev just att han fattade att det var dags att jobba lite bär han blev mer egocentrerad.
Sen vad som föranleder perioderna vet jag inte. Jag vet att min sambo som inte dricker behöver äta D-vitamin periodvis för att inte bli deppig. Det vore ju bra att kunna stoppa det innan det slår över i drickande.

Hur ska jag tänka? Kan jag umgås med våra vänner och dricka vin som vanligt? Eller ska jag vara nykter i sommar medan han smyger med sitt? Antar att han åker och handlar nytt om han inte hittar mitt gömställe…

@Livrädd igen
Som sagt, jag önskar att jag kommit dit du kommit. Vilken sommar det här kommer att bli… Jag vill kunna sluta bry mig men kan inte det. Så besviken på honom att han låtit det gå så här långt! I början var det tabu att dricka i veckorna men den gränsen är sedan länge passerad. Detta förbannade smygande! Han har erkänt att han letade efter mitt gömställe för alkoholen redan samma kväll han bett mig gömma det. Ibland tänker jag att jag ställer fram allt på bordet så kan han supa hur mycket han vill!

@gladpålåtsas Jag har tänkt exakt samma som du. Hus på landet med eget stall, allt renoverat och utåt sett en tjusig fasad. Men jag kom till den punkten då gränsen var nådd. Jag orkade helt enkelt inte mer. Så nu sitter jag i en liten lägenhet med hästarna inhyrda. Vissa dagar är fruktansvärda, men jag tänker att det bara kan bli bättre nu.
Jag har ställt ett ultimatum för att jag ens ska fundera över att tänka om, och det är att han slutar dricka helt. Är det orimligt?
Han har lovat så många gånger tidigare att han ska dricka mindre, men då har han bara blivit bättre på att smyga med det.
Han ringde igår kväll och det var uppenbart att han hade druckit. Då känns det faktiskt bra att kunna lägga på luren. Han sa bland annat att "ikväll kan du göra vad du vill". Ja, det har jag ju inte kunnat tidigare.

Igår var en alkoholfri bra dag. Nu på morgonen är han irriterad, lättstött och väldigt negativ. Åh. Jag önskar att han åkte iväg själv ett tag men han klarar inte att vara utan mig, jag är ”positiv och rolig att umgås med” har han sagt, visserligen för flera år sedan. Men jag orkar inte lyssna hela tiden eftersom han ena stunden vill en sak och nästa vill han något helt annat. Alla tycks vara i maskopi också eftersom han upplever att de flesta jobbar emot honom. Politiker i synnerhet men även vanliga människor. I trafiken, i affärerna, de står till och med i vägen på promenaden. Ingår det också i sjukdomsbilden? Att tro att alla vill honom illa?

@Tröttiz
Mitt förhållande ger mig ändå mycket som jag inte vill förlora. Stabil ekonomi, villa i bra område med väldigt bra grannar även om det ofta är intag av alkohol när vi umgås. Många gemensamma vänner. Vill jag lämna allt detta trygga? Egentligen inte, det känns så ledsamt att behöva skapa något nytt på egen hand. Men vet inom mig att jag hade sagt till någon annan i min situation att det är enda utvägen…

Sorglig tråd det här. Vill du fortsätta med honom? Jag förstår att tilliten är rubbad och än värre nu när han blånekar på det sätt som han gör. Undrar om han gör det här för att inte förlora ansiktet eller för att han vill kunna dricka i lugn och ro.
Jag kommer från andra sidan har smugit och ljugit. Har velat sluta men fortsatt. När någon blir så arg som du blir ”hur kan han göra det här mot mig” så blir ett återfall en dubbel skam. Ja hur kan man återfalla och svika dem som betyder mest? Det handlar inte alls om dig. Det handlar om ett svek mot sig själv och mot andra. Men det primära är kanske ändå att visa lite förståelse för andras icke perfektion. Jag skäms för att jag druckit och ljuger därför. Det är så ovärdigt och dumt. Men just där och då vid en konfrontation så kan jag inte säga som det är. Jag erkände sedan i efterhand. Det är bara så otroligt pinsamt.
Och det är så eländigt att ha hamnat där igen. Nu vet jag inte hur hans relation med alkoholen var. Varför han slutade tidigare.
Han har troligtvis haft återfall en tid, under den tid som du tyckt att han har betett sig konstigt.
Om du vill fortsätta med honom så kanske du helt enkelt ska sätta dig ner och slå fast faktum att du vet att han har druckit och att du är beredd att hjälpa honom att komma tillrätta med det igen. Han har gjort det förr. Sen behöver du släppa att ljugandet inte handlar om dig. Det är kanske nåt han måste jobba med, men det är fullkomligt lönlöst och kontraproduktivt att bli arg för det. Man måste bekämpa det på annat sätt.
Sen kan man ju undra hur brorsan tänker om han bidrar till det här. Och terapeuten undrar jag också om… har era samtal har gått ut på att se att det är fel på honom och vad han ska rätta till?

@gladpålåtsas
Kram! 💕
Det där är inte hållbart ... Du kan inte rädda någon annan eller fatta beslut åt någon annan, man kan rädda sig själv och sina barn. Prata med någon för att bena ut allt. 🌹🌹Jag har inga barn själv men att fortsätta så där är inte tryggt eller sunt.

Jag har själv varit den som tidigare tänkt att "varför går hon inte då förhållandet ser ut som det gör..".
Jag blev själv en som stannade länge trots förmaningar och frågor från andra vad till exempel förhållandet gav mig. Men - till slut var det bara stopp.

@gladpålåtsas Någon frågade mig om jag verkligen vill leva tillsammans med honom i 20 år till. Att tänka på hur det skulle vara kändes inte bra. Tänk om man istället hade kunnat känna "wow, vilken fantastisk människa han är, jag längtar efter varje sekund tillsammans med honom!" Och någon sa att det är bättre att lämna allt och ha ett helvete ett tag än att ha det resten av livet.
Jag kämpar som sagt med att inte gå tillbaka trots allt som varit. Mestadels för att jag känner mig ensam, jag är så rädd för att ta sista steget.
Min terapeut gjorde en övning med mig. Hon frågade vad jag vill mest just nu. Jag sa att jag vill känna mig lugn och trygg. Hon skrev det på ett par post-it och satte upp dem på en vägg. Jag fick ställa mig upp och titta på dem. Hon sa att det är ditåt jag vill, det är dit jag ska gå. Sedan fick jag vända ryggen mot lapparna och istället "gå mot mitt gamla liv". Jag fick verkligen känslan av hur fel det är även om det var en väldigt enkel övning. Det blev så visuellt tydligt.
Men jag sitter här ändå med ett rop på hjälp! Jag har svårt att säga nej till honom, jag vågar inte stå upp för mig själv. Detta är pest eller kolera. Fast jag har väldigt lugna kvällar, jag gör vad jag vill, jag äter vad jag vill, jag ser på vilka kanaler jag vill. Och jag pratar med vem jag vill.

@Livrädd igen
”En dag slog det mig som en blixt från klar himmel, att det här går inte längre.”
Det är det här jag behöver få, en blixt, ett rejält uppvaknande att det inte håller längre. Jag närmar mig 60 år och vill framförallt vara en bra förebild som förälder och det är jag ju inte så länge som jag stannar. Han har dock aldrig varit fysisk men den psykiska konstanta oron tär så otroligt mycket. Vågar knappt lämna honom ensam med barnen en kväll.
Så skönt ändå att jag hittat hit, så många som kämpar med samma!
Du har lyckats ta det stora steget, jag är så avundsjuk! Vilken styrka du visar! Stå på dig nu när du kommit så här långt! ❤️

@Liten tjej Tack för svar. Ja det har dessvärre varit så här hela tiden. Varningstecken kom redan innan vi flyttade ihop men jag var så våldsamt och passionerat förälskad att jag inte kunde stå emot. Något jag ofta önskar att jag gjorde redan då men å andra sidan hade mina fantastiska barn inte funnits.. Det som är annorlunda just nu är att hans elaka kommentarer eskalerat samtidigt som han smygdricker i stort varje dag.

@Liten tjej åh har du gått igenom samma? Är det länge sedan? Vi kan sitta och prata utan bråk, undviker att ta upp ölburkarna då han nekar allt. Pratar om hur vi ska göra skilsmässan så bra det går för sonens skull. Jag är ledsen ofta, han verkar mer kall och drivande till att vi snabbt ska fixa allt det praktiska.

@Harmonidrömmar jag förstår att du är ledsen och arg😥 Alkohol förstör för så många och splittrar på familjer och vänskap. Är inte klokt att den är laglig. Även för mig hade det absolut värsta med en skilsmässa varit att inte få träffa mitt barn varje dag men de säger att man vänjer sig även vid det. Kan ni sitta ner och prata du och din man eller blir det bara bråk?

Varma kramar💕

@Liten tjej åh tack för ditt svar, är så himla ledsen och arg...jo jag har en bra vän att bolla med. Jag har läst massor om familjer där alkoholen splittrat. Så otroligt sorgligt. Vi har förvisso haft många andra problem också som spär på, men tycker att det är jättemystiskt att HAN nu drar skilsmässokortet. Och det tyngsta är hur övertygande han är I att ölen inte är hans, att han inte druckit alls. Otäckt övertygande. Det som krossar mitt hjärta, förutom att han verkar beroende, är tanken på att inte få träffa min lilla son varje dag .

Hej @Harmonidrömmar såklart att det gör ont av att han säger att han vill skiljas. Jag undrar om det inte bara kan vara ett hot för att han känner sig dum av att du hittat hans gömställe och därav blivit påkommen men ändå väljer att neka. Jag kan tänka att skammen är total även om han inte visar det. Men det kan såklart även vara så att han inte klarar av att välja bort alkoholen och ser detta som den enda utvägen för att kunna dricka. Hur som är det såklart superjobbigt för dig och barnen❤️ Har du någon nära du kan prata med om detta?

Kram

Hej,
hur går det? Tänkt så mycket på dig och barnen💕

@gladpålåtsas Jag känner igen dina känslor. Jag lämnade ett nästan 27-årigt förhållande i höstas. Det krävdes en hel del för att äntligen gå, jag har provat flera gånger tidigare. Just nu kämpar jag med att inte gå tillbaka. Min man var, förutom att han drack även elak och våldsam. Jag har levt i detta under så många år att jag på något sätt tycker att det är normalt. Och att jag kanske inte är värd bättre. De senaste åren har jag börjat tänka att det kanske inte är så långt kvar av livet, jag kan kanske stå ut med detta. Jag fyller 50 i höst... En dag slog det mig som en blixt från klar himmel, att det här går inte längre.
Mitt problem just nu är att ta det sista steget, att få honom att fatta att jag inte kommer hem igen (även om jag vissa dagar inte vill något annat), och försöka få till en bodelning. Jag är livrädd för hans reaktion. Bränner han ner huset, söker han upp mig? Polisen har hittills inte varit till någon som helst hjälp.

Jag önskar att man kunde få träffa någon i samma situation som jag, alla förstår inte detta. En vän frågade varför jag gått tillbaka flera gånger om han är så hemsk.
Jag hoppas att du finner styrka att ta ett beslut. ❤️

@gladpålåtsas jag vill bara krama dig💛Jag hoppas att du hittar någon bra att prata med för som du skriver är det nog ett måste för dig. Klart att orken till sist tar slut även för den som är stark, konstigt vore det annars. 20 år är en lång tid, har det alltid varit såhär med för mycket alkohol och elakheter.

Kram

Han står fast vid skilsmässa, jag ser ju också att det är det enda rätta, men jag plågas så av att han nekar till att ölen var hans, att han börjat smygdricka osv. Känns som jag är inbillningssjuk. Han verkar så övertygande. Tomburkarna är kanske vänners från i vintras ( stämmer inte med hållbarheten/ bästföredatum), ölen han kastade var också ny ( han hävdar att den var gammal).. känns så elakt att ljuga för mig, sen vilja skiljas. Är det alkoholen som får före allt???

Jag har varit hans krycka i så många år. Tänkt att jag är stark, jag klarar det, jag har en bra grund och livsinställning. Men nu är orken och lusten slut. Jag måste få hjälp, någon att prata med som kan stötta mig i de beslut jag måste ta nu. För mig och barnens skull.

Ikväll igen. Han sluddrade när jag och barnen kom hem. Vinfläckar i köket men han förnekar. Jag säger att han luktar, han äter chips för att dölja. Han ljuger mig rakt upp i ansiktet och vill få mig att skämmas för att jag tänker så idiotiska tankar om honom. Han sover nu och här sitter jag och är fast i ett skitliv. Hatar att vara en alkoholistfru! Hatar det!

Så fint du skriver självomhändertagande. Tänk att vakna och läsa denna text, kan det bli bättre? Precis som när jag för många år sedan alltid lyssnade på "tankar för dagen" varje morgon när jag körde till jobbet.

Det är så mycket tänkvärt du skriver och för tillfället är det ju min sons sjukdom. Just sjukdomsbegreppet har jag haft väldigt svårt för, men läste en definition och då stod det att det var ett tillstånd då man inte kunde utnyttja sina resurser till fullo och det är ju riktigt, men samtidigt är vi inte alla lite sjuka då? Jag förstår vad du menar och min son är frisk med en funktionsvariation som det heter nu.

Har en bok jag skriver i ibland och allra först står det " när du gör rätt saker i rätt tid ser universum till att det blir så". Svårt att vänta ibland och vi tror ofta att vi kan styra och kontrollera det som sker och istället förstör vi.

Jag följer dina råd och ljust nu är det doften av Lind, den finaste doft jag kan tänka mig, flyktig som livet. Tack självomhändertagande och hoppas många får ta del av det du har att säga. Tycker också det skulle vara spännande att ses någon gång och kanske blir det så.

Ska läsa boken du föreslår och själv har jag just läst ut en bok där det på framsidan står att "världen är inte som den är" och på baksidan "den är som du är". Boken heter - Jag kan ha fel.

Hejsan. Vet hur du känner dej. Har det
Ganska lika du och jag tyvärr.😥 vill lämna men ändå inte! Vi har ett ganska nyrenoverat hus som vi har fått tagit över efter svärföräldrarna och är på väg å sälja det gamla. Tänker som du i detta att barnen ska vara hos honom. Kommer aldrig att klara det. Tänk om han dricker då och det lär han ju gära. Har åxo 3 barn känns det som. Tvättar och städar tar hand om barnen så att dom kommer hit och dit som dom ska.Fixar allt runt om kring. Känner mig helt slut i både kropp och själ. Vet inte hur jag ska göra😥 kram