Senaste kommentarerna i forumet

@ChangedMe Tack för att du tog dig tid att svara! Även om jag inte önskar någon att ha det så här så känns det ändå mindre ensamt när någon faktiskt förstår av egen erfarenhet hur det känns.
Vi får se hur länge jag orkar om han fortsätter såhär, även om han blir nykter. Våra barn har bett mig lämna honom länge. Om jag går så blir han väldigt ensam eftersom barnen kommer vända honom ryggen. Det är såklart mitt medberoende som ger honom nya chanser hela tiden. Jobbar hårt med att bryta det och snart är alla barnen vuxna, då tar nog mitt tålamod slut. Det känns som det är hans sista chans nu…

@MarieLis Förstår att det kan vara svårt att veta hur du ska ta upp det här med din son, bra att du skriver här! Ett generellt råd är att prata när situationen inte pågår, alltså när personen inte har druckit. Det brukar också vara bra att utgå från hur man själv upplever situationen, att berätta om sin oro och försöka undvika att konfrontera och skuldbelägga. Vad tänker du om det?
Här finns mer information kring kommunikation om du vill ha fler tips: https://alkoholhjalpen.se/kommunikation

@Livetpåpinnen Heja dig 🤗

Efter många många år blev det till sist stopp. Jag packade väskan, tog på mig jackan och gick. Var det inte svårare än så??? Så många år av vånda och förtvivlan, stötta och skydda den som är fast i alkoholens bojor. Nu har jag lämnat. Tack till mig.

@Blomhåret I feel you. Känner igen dessa känslor av stor besvikelse över att den beroende inte ser vad deras skit ställt till med hos de runtomkring och inte heller tar ansvar för vare sig sina ord eller handlingar. Min mans drickande drev mig till utmattning och depression och jag trodde väl jag skulle må bättre när han väl också tvingades till behandling, dock av våra barn och i längden vården. Han vill efter 13 månaders nykterhet (varav ca 4 månader på Antabus) fortfarande inte se eller erkänna hur alla dessa år påverkat mig och barnen och kan till och med nästan hånskratta åt att jag mår dåligt, ännu sämre nu faktiskt. Han anser att han är offret, det är honom vi alla ska tycka synd om. Tar på sig offerrollen mest varje dag och har en uppsyn som visar att vi ska minsann tycka synd om honom, och en negativ attityd generellt. Han är nykter ja, men jobbar inte med det mentala överhuvudtaget så någon beteendeförändring har inte skett. Han tycker också att vi bara ska stryka ett streck över de senaste 13 åren. Precis som du så har allt detta gett mig både fysiska och psykiska besvär och jag mår uppriktigt riktigt dåligt, men någon förståelse från honom finns inte. Jag drog hela lasset ensam med barn och hus och hem i 12 år. De kan vara otroligt egotrippade även som nyktra. Läste någonstans att det kan ta två år som nykter innan de kommer till insikt om vad deras beteende gjort mot andra, tidigare om de genomgår något program men om de "bara" tar antabus och inte är öppna för någon behandling för övrigt så vet jag inte om de någonsin kommer till insikt faktiskt. Jag orkar inte. Står på kanten varje dag. Så tyvärr kan jag inte ge någon råd om hur du ska orka mer än att försöka se till dig själv så mycket du kan, älska dig själv och inte förvänta dig någon validering från honom för han har förmodligen inte kapacitet att se någon annan än sig själv just nu. Ville väl egentligen bara säga att du är inte ensam om att känna så som du gör. Kram

Nu när det gått så långt att maken börjat gå till beroendemottagningen och tar antabus, tvingad av vården. Då känner jag bara besvikelse. Jag är så besviken på att han verkar ignorera allt jag gjort under flera år när jag behövt ta allt ansvar för familjen och det han tog på sig att göra viste man aldrig om det skulle bli gjort eller om han skulle supa istället. Försöker ha tålamod, men när han säger att han gör allt här hemma så brister det. Jag blir så besviken och arg för han beter sig som att det bara är han som har mycket med att bli nykter. Att jag drar hela lasset med barn som behöver stöd på olika sätt och allt vad hans drickande gjort med mitt mående verkar han inte så bekymrad över. Han verkar tro att vi kan stryka ett streck över allt och börja från nu. Jag kan inte göra det för hans drickande har skadat mig psykiskt i så många år och gjort mig sjuk med spänningshuvudvärk och ständigt stresspåslag av att alltid behöva vara steget före. Jag behöver att han förstår vad jag gått/går igenom.
Jag försöker såklart stötta honom och förstår att det är en tuff tid för honom nu. Det som gör så ont är att han inte verkar bry sig om hur jag mår. Han är bara irriterad över att han är tvungen att ta antabus och infinna sig på beroendemottagningen.
Ni andra som varit (eller är) där jag är nu. Hur har ni orkat?

Min son är nygift har ett litet barn och ett på väg.och hans drickande eskalerar och hans fru har vänt sig till.mig för hjälp,, hur tar man upp detta på ett korrekt och bra sätt

@Hanni godmorgon! Hur gick det för dig igår? Hur mår du nu?🧡

@hanni
Jag blir orolig för dig när jag läser ditt inlägg. Det är tydligt att djuren och du inte har det bra och blir utsatta för våld. Du har fått många bra tips här om var du kan få hjälp här och jag hoppas innerligt att du tar dig själv och djuren i säkerhet och trygghet så fort det bara går.
Tänker på er..

@Hanni vad tufft du har det och vad bra att du skriver här. Precis som de andra som svarat med fina tips blir vi på Alkoholhjälpen också oroliga för dig. Det är fint att höra att du har gjort planer för hur du ska kunna vara i säkerhet. Det är det viktigaste just nu, att du kan känna dig trygg oavsett om han dricker eller inte. Du är väldigt hjälpsökande för din partners del, jag vill stämma in i kören som säger att det även är viktigt att DU får stöd i det här tuffa du går igenom!

Du skriver att ni ska gå till Socialtjänsten för hans del, där tycker jag även att du ska berätta om din situation och hur rädd du är. Kvinnofridslinjen och kvinnojourer som tipsats om ovan är också jättebra alternativ, de är experter på hur du kan göra och tänka för att kunna vara så trygg som möjligt. Vad tänker du om de alternativen? Om du vill prata direkt med oss är det bara att skriva under "Stöd > Skriv till oss" eller ringa oss på 020-84 44 48. Ta hand om dig och fortsätt skriv här!

@Jagoxå ser att du inte fått några svar här. Vill du berätta lite mer om situationen? Det är inte alltid man kan få tips här om enskilda terapeuter, men det brukar finnas en del kloka tankar och perspektiv att få. Ta hand om dig.

@Elsaelsa fattar att du är trött, man orkar inte hur länge som helst. Du skriver att du har svårt att släppa hoppet. Ibland kan det vara värt att fokusera på sig själv, att försöka få upp sina egna energinivåer, när man levt länge med fokus på någon annans behov. Hur är det för dig? Givet att situationen ser ut som den gör med din man, vad tror du är bästa sättet för dig att fylla på med energi?

@Dolfius det finns en massa olika sätt att tänka om hur man kan hjälpa, i vår erfarenhet är ett bra första steg att prata med personen och fråga den om man kan vara till hjälp på något sätt. Har ni haft några samtal om situationen och vad du skulle kunna göra?

Ingen alkohol idag 🙏🏻🙏🏻🙏🏻

Vi har varit på två öppna AA-möten idag, kl 11 och sedan 17.
Men han tycker han kan sluta själv……han behöver ingen hjälp säger han.
Han går bara dit för jag vill säger han- och det är ju helt fel skäl!

Min plan är att dricker han tar jag med två av hundarna (som han ger sig på för att komma åt mig) och vi sover i bilen.
De har vi gjort vid flera tillfällen när det spårat ut! Jag har gjort rätt när jag stuckit iväg - har nu valt att stanna vid två tillfällen och det urartar katastrofalt!!
De är inget alternativ som jag ser det.

Ska ringa Utväg kl 08 och se om vi kan få komma dit.
Ska även ringa ena beroende mottagningen som finns i vår närhet.

@Hanni jag håller alla tummar för att det får vara lugnt idag och att du får ett bra besök på socialtjänsten imorgon. Dricker han idag?

Ta kontakt med kvinnojour! Låter som att han behöver bli inlagd hos psykiatrin, han är farlig både för sig själv och andra. Var han är skriven är inte relevant - han är farlig! Det låter inte som att han är mottaglig för frivilliga åtgärder. Ta hand om dig!

Hej, jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, men jag blir oroad av din beskrivning. Du är våldsutsatt och behöver komma ifrån den akuta situation som du befinner dig i. Mannen kommer inte att på måndag helhjärtat gå in i något behandlingsprogram som lugnar situationen och polisen kan som du säger inte göra mycket för dig när ni delar bostad. Har inget direkt brott, exempelvis misshandel eller tydligt uttalat hot, skett så kommer de inte att ta med honom, oavsett hur skrämmande han agerar. Jag råder dig till att prata med någon du litar på och planera för vart du kan ta vägen om situationen blir akut. Snälla, ring kvinnofridslinjen för stöd: 020505050.

Tack för svar!
Polisen är involverad men de är inte lätt när han är skriven här. Utifrån lagen är detta då också hans hem……
Men får så klart ringa igen när han blir våldsam och hoppas att de tar med han, vilket kanske inte sker, då de inte alltid har tagit med han….

Som sagt - blir ett besök hos socialtjänsten på måndag, för detta är helt ohållbart…..så får vi se vad det ger.

Nej- har flera djur som inte kan lämnas, kan fly över natten och sova i bilen och då ta med de viktigaste hundarna som han ger sig på…..
Har ingenstans att ta vägen…..
Han har två systrar med dålig kontakt - där får han ingen hjälp, har enstaka kompisar där han inte är välkommen när han är så här …..

Försöker - och nu ännu mer med tanke på vad som hände sist, då jag insett att det blir bara värre och värre och någon kommer dö på resans gång……..

@Hanni polis och socialtjänst hade nog jag provat med. I alla fall för att få råd om hur man går vidare. Har du någonstans att ta vägen så länge? Har han någon släkt du kan ringa?
Var rädd om dig och sätt din säkerhet före allt annat🧡

Lever i en ny samborelation sedan förra året.
Personen har inget jobb eller ersättning någonstans ifrån. Har inte lust att skiva in sig hos Arbetsförmedlingen….
Miste jobbet när han flyttade hit.

Hans drickande har eskalerat (efter ca 1 månad sedan han flyttade hit) till daglig alkoholkonsumtion och mellanåt så berusad så det inte går att vara nära.
Hans våld, aggression och övergrepp är så våldsman så jag har flytt hemifrån med en del av hundarna och vi har sovit i bilen vid flera tillfällen, och nu sist har jag även ringt polisen som hämtat han.

Jag vet att om 1 år så lever inte jag eller någon av hundarna (för han ger sig på oss) om detta fortsätter.
Sista 3 månaderna har våldet eskalerats kraftigt. Helt vidrigt vilka vanföreställningar han har, misstänksam, svart sjuk (fast det inte finns ngt att vara svart sjuk över)
Förutom att han skadar oss fysiskt slår han såklart sönder saker och skadar även sig själv.

Jag vill att han flyttar - han vägrar och det är svårt när han är skriven här.

Idag söndag tänker jag tvinga med han på öppet AA-möte kl 11, vi får se om de lyckas.
Brukar ta 48 timmar innan han börja supa på nytt igen.
Jag kommer på måndag tvinga han till besök på socialtjänsten- där han får ansöka om hjälp för sitt beroende och även pengar och boende. Han behöver skickas till någon klinik, Nämndemanna gården? Ge mig tips!!
Bor utanför Borås.

Han behöver få antabus och kanske annan medicin som tar ner suget efter alkohol. Ge mig råd!!
Tänker ringa vårdcentralen på måndag om jag inte får något bättre förslag, han
måste få antabus NU!

Jag har sedan sept betalat allt, snus, alkohol, mat, boendet, kläder (spriten stjäla han av mig då det finns en hel del sedan innan och de har han gömt över hela gården och de märker jag försent - så de finns kvar en hel del som han gömt för mig och vägrar ge mig och de han inte hunnit stjäla har jag låst in)
Men cirkusen börjar om hela tiden!

Tror även han behöver utredas inom psykiatrin då han är extremt våldsam när han dricker, han har inget konsekvenstänk och är extremt impulsiv och han säger själv att han har ADHD. Jag tror han har självmedicinerar med alkohol i väldigt många år. Även problem med sömnen.

Ge mig råd vart slussar jag han vidare och ber om hjälp för att i första hand överleva själv med mina hundar!!

Just nu bor vi i två olika stugor på gården med 10 meter emellan och jag låser om mig varje natt, så vi är lite trygga just nu.
Men jag vet att vill han ta sig in så kan han bryta han sig in……
Behöver jag ringa polisen så tar det minst 30 minuter innan de kommer.

Sjävklart som det också är för många andra är han helt annorlunda när han är nykter….. precis de man läser om, Mr Jackel and Mr Hyde.

Toppen skrivet...skönt att läsa andras tankar och förhållningssätt.

Hej! Min särbo förnekar också,oftast.Har lovat att minska och bara dricka fred el lörd,men det håller inte och jag inser att han vill men klarar det inte.När han känner det blir han arg och tycker att jag är tjatig.Så det blir nog slut mellan oss,väldigt sorgligt för vi älskar varandra mycket.Jag tror att de som dricker för mycket och av fel anledning vet om det.Det gäller att de vågar ha självinsikt och erkänna det,men dit är steget långt.Som sagt det blir nog slut mellan oss för livet fungerar inte med tjafs om detta flera ggr i veckan och varje helg.

@Hildegardus Förstår precis din situation.
Har ungefär samma. Förutom att min även är narcisist och gömmer sin sprit och tror att vi inget märker.
🖤🖤🖤

@Sarkare Klokt av dig!

@unicornsarebeautiful hej! Jag vill bara säga att du inte är ensam, det hade kunnat vara jag som skrev ditt inlägg.
Jag har bestämt mig för att inte dricka med min mamma, och att vi alltid träffar henne där vi kan åka hem. När barnen var mindre ställde vi krav på nykterhet vid träffar men det höll aldrig. Vid ett tillfälle fick hon vara barnvakt över natten, då ramlade hon i trappan och bröt armen och hennes man körde henne till sjukhuset. Mina barn lämnades alltså ensamma mitt i natten…
Nu vet mina barn att hon är alkoholist, även om hon absolut inte tycker det. Hon och jag pratar inte om ämnet alls.