Senaste kommentarerna i forumet

Mina tankar bara snurrar i hjärnan har försökt tagit modet hela helgen nu och säga att jag inte orkar mera. Har suttit i princip själv sedan dagen efter julafton nu och tittat på när min sambo dricker. Vi Har 2 tonårsbarn men dom är som tur är ute mycket med sina vänner och dom ska inte behöva komma hem kväll efter kväll och se sin pappa full i soffan. Vad är det för fel på mig som är kvar? Längtar efter något eget ställe utan alkohol. Men varför säger jag inget saknar att ha någon att kunna anförtro mig åt. Satt och tittade på FB och Instagram och ser hur trevligt alla mina gamla vänner har det umgås med människor. Medans jag sitter själv vilket min alkolist hjälpt mig med eftersom alla i min närhet genom åren inte varit bra. Har lovat mig att 2025 ska bli bättre men vi får väl se. Hur säger man att man inte orkar mera och kan stå emot alla fina ord att den här gången ska det bli bättre. Var tvungen att skriva av mig lite känner mig nere och trött idag.

Jag förstår uppriktigt sagt inte hur man har råd att INTE jobba i det här landet. Alkoholmissbruk är en dyr ovana, hur sjutton finansierar han det? Sluta omedelbart att betala för honom och be honom flytta ut och lösa sina problem.

@flingis jag förstår det. Men jag tycker att du kan använda det som argument för att få honom att betala för sig hemma.
Varför ska du dra ett så stort lass och kanske prioritera bort saker du vill göra eller saker du vill köpa för att dina pengar måste gå till räkningar?

@has - tack 🙏🏼 ska samla ihop mig och skriva en tråd. Känner mig annars mest ledsen, insikten kom för ett par veckor sedan och det är tufft när jag ”ser” klart vad som är vad. Och insikt om att jag är full blown medberoende, vilket jag inte trodde. Påbörjat självhjälpsprogrammet som finns här också, och lär mig en del jobbigt. Men bra. Ha en fin dag, och igen tack för det du skrivit - det är hjälpsamt att fler ser, varit med om liknande. Den där märkliga och sköna känslan att hitta hem - men i ett community jag eg skulle önska att jag inte tillhörde - och ingen annan heller förstås ❤️

@nybliven.sambo sant. Whisky o vin finns alltid pengar till 😏.

Jag känner så med dig. Jag är i en liknande situation själv och i samma ålder som dig. Jag känner så igen mig i alla lovord om att han ska vara hemma nästa helg o nästa och nästa… och så sticker han ut endå
Jag ifrågasätter ofta mig själv om det är fel på mig, om jag saknar något. För varför skulle man vela klubba konstant när man är i ett förhållande? Jag får konstant stå ut med att han kommer hem dyngrak och det slutar med att jag går och lägger mig i soffan hela tiden.

Det som hjälpt mig är att prata med andra som är i samma situation. Man behöver inte alltid säga allt men ibland kan det vara skönt att få höra att man själv inte är dum i huvudet , och liksom få bekräftat från utomstående att han gör fel. Jag vill och försöka tro att detta är en fas , och att han kommer att bli bättre i framtiden. Men samtidigt så är jag rädd att detta kommer att försegå

Nu har jag inget barn , men känner så igen mig i dig. Alla sömnlösa nätter , och man själv håller sig vaken tills 7-8 på morgonen då han kommer hem för att veta att han kommer hem säkert. Tyvärr så påverkas man ju av sin omgivning och om polarna är ute och festar så varför ska inte jag få göra det då? Brukar det låta
Problemet är inte att han dricker , utan det är hans beteende och att han alltid kommer hem alldeles för sent och inte tänker på att han har en flickvän som VÄNTAR på honom.
Jag vet inte vad jag ville få fram med detta, men jag vill att du ska veta att du inte är ensam. Och det gör så ont i mig att läsa att du (och garanterat många fler) lever i samma situation som jag. För jag skulle aldrig önskat mitt värsta fiende gå igenom dethär helvetet, för som du säger så bryts man ner så mycket att tillslut orkar man inte ta sig upp igen. Jag har pendlat mellan olika sömnpiller utskrivet från läkare pga just detta, ingen sömn. Och ibland har jag bara bestämt mig för att ta ett piller och stänga av telefonen på flygplansläge och sova tills han kommer hem. Men det är så svårt!! Jag ligger konstant med telefonen på magen för att höra ifall jag får ett samtal eller meddelande , vilket gör att man inte sover ett piss.

Jag finns alltid här för dig , och om du vill skriva av dig så finns jag här. Jag vill bara ge dig en stor kram, och säga att det kommer att bli bra. Bra vet jag inte , för jag själv lever i hoppet om att allt ska bli bra. Men tyvärr så lever man med falska förhoppningar konstant

Ta hand om dig!!

Ja, tack för ni skriver. Han hade bättrat sig innan vi flyttade ihop-körkort bil jobb- dock skuldsanering-
så han tycker han inte tjänar på att jobba är ursäkten nu.
Men allting gått spiral nedåt.
Idiotiskt att man accepterar mkt

Jo det kan man ju undra varifrån kommer pengarna till alkohol. Klart han trivs i ditt hus, där han kan supa hela dagen, får mat m.m. Totalt befriad från ansvar. Hur löste han boendet innan ni träffades. Det som är främsta orsaken till förändring i en människas liv har jag lärt mig är negativa konsekvenser, vilket din sambo inte förefaller ha. Tänk om att bli bostadslös är det som får honom att söka hjälp, vilket är prio ett för att ha någon möjlighet att få ordning på sin situation. Självfallet nykter när din son är hos dig, vilket troligen innebär att han smygsuper istället. Missbruk styrs av känslor och har inget med förnuft att göra. Att acceptera att någon dricker hela dagarna, vilket du trots allt gör, är inte sunt. Precis som din sambo behöver du hjälp, anhörigprogram, alanon tex. Så tänker jag. Om ni sedan ska vara särbo eller sambo eller inget av det får ni nog ta ställning till när ch om han bor nykter.

Låter som en jobbig sits! Söker han jobb aktivt? I så fall hade jag personligen kunnat betala en liten period om min sambo inte haft pengar. Är han däremot bara hemma och inte försöker hitta sig ett jobb ens så hade jag inte tyckt det varit okej överhuvudtaget, då spelar det ingen roll hur mycket han hjälper till hemma.
Däremot kan man ju fundera på var pengarna till all alkohol kommer ifrån då? Han kanske ska prioritera att hjälpa till att betala för sig än att sitta och supa om dagarna.
Sen tycker jag att du kan ha som krav att när din son är hos dig så är det ingen alkohol alls.
Låter som att du får anpassa ditt liv mycket efter din sambo men att han inte verkar anpassa sig så mycket efter ditt liv.

Jag har varit i en situation som påminner om din. Jag har fått stå för dom flesta utgifter här hemma under en period. Min sambo klagade på att han inte hade pengar, var under det tillfället arbetslös några månader. Jag sa att jag kan stå för maten osv under tiden. När jag däremot märkte att han hade råd att dricka öl varje helg så sa jag åt honom att han får börja prioritera annorlunda. Det är inte meningen att vi ska snåla med våra pengar för att ha råd med hyra och mat medan dom kan supa upp sina pengar.

Nu har det gått nästan exakt ett år sedan jag kommenterade det här inlägget. Mycket har hänt under den tiden. Min sambo blev av med körkortet då han var tvungen att lämna peth-prov (alkoholmarkör) som såklart var över vad transportstyrelsen tycker är okej. Det har inneburit många prövningar för vår relation men samtidigt har jag tyckt att det varit skönt då han har varit tvungen att dra ner på drickandet för att kunna få tillbaka körkortet. Han har fått tillbaka körkortet nu men ska fortsätta ett år till att lämna prover, vilket jag tycker är helt underbart.
Det tråkiga däremot är ju att han fortsatt dricka, och enligt mig gjort det ofta. Proverna har varit godkända men jag är ändå förvånad över att han ”vågar” dricka så ofta ändå med tanke på att han kan få indraget körkort igen. Det får mig också att inse hur mycket alkohol han drack innan när provet var över 0,3! Nu är det mest 3,5% öl han dricker men det är fortsatt varje vecka.
Inatt jobbade jag och när jag kommer hem märker jag att han druckit så att han blivit full. Verkar som om han också varit iväg en sväng men sånt får jag aldrig veta såklart.

Känner att jag fått nog nu igen, därför jag gick in här igen. När jag nu läser vad jag tidigare skrivit så kan jag för mitt liv inte förstå varför jag inte lämnat relationen! Det blir till att samla mod och prata med honom idag! Vår relation har inte så mycket kvar längre. Visst, han har minskat på drickandet men vi gör ingenting tillsammans längre. Han sitter och glor i datorn och jag försöker hitta på saker på egen hand men vi har ingenting gemensamt längre.

Sambon dricker dygnet runt. Gjort länge,vi har bott ihop 1,5 år, lovat sluta många ggr… ja ni vet.
Nu har jag sagt att vi har 2alternativ- särbo då han bevisar att han kan bli nykter o vi fortsätter el gör vi slut helt. Han trivs jättebra i mitt hus ,säger han inte kan hitta ngn bostad- hur gör man då? Han har haft struligt liv o inget körkort, betalningsanmärkningar mm.
Jag har en son på 14 som bor här varannan v, vill ju inte bråka när han är här.
Sambon kan vara jättetrevlig och hjälper mkt m huset- vilket enligt honom innebär att man inte behöver betala för sig? Han har ju inget jobb såklart…
Detta har dragit ut på tiden- borde ju inte väntat så länge såklart. Men vi har oxå haft mkt fint o hoppet funnits.

Även du förtjänar bättre än det här! 🤗

Så otroligt ledsen å trött idag. 5e dagen är vi inne på när han bara llgger i sängen. Har inte lyft ett finger varken med hemmet eller barnen. Går inte prata med honom heller. Bara himlar med ögonen å håller på.
Mina fantastiska barn förtjänar verkligen så mycket mer än det minimala intresse han ger dem.
Verkligen inte lätt att leva med en deprimerad alkoholist. Så ledsen att just jag fick denna skiten i mitt liv.

@ragnarök tack för din kommentar❤️

Jag känner att det är lätt att tystna när ens partner slutat dricka, eftersom ”varför skulle han klara att hålla i på sikt” och skammen som skulle kunna drabba en om det inte blir så.

Men för mig var det först på ”andra sidan” tankarna klarnade och jag fick jättemycket hjälp från alla här att orka ta mig igenom när det stormade som värst.

Så fortsätter skriva, med tanken att det kanske kan hjälpa någon annan.

Därför kändes det väldigt fint att läsa din kommentar❤️

@Vill inte ge upp det låter som ett klokt beslut. Hoppas det kan bli vändpunkten för henne och framförallt att du fortsätter ta hand om dig 🤗

Mycket starkt gjort. Vi kan ju göra vårt eget liv bättre genom förändringar, vill andra fortsätta förstöra sitt liv, så är det hemskt att se på. Allt gott till dig. 🌟

@cupcake9 Stor kram till dig och bra att du skriver här. Tycker absolut du ska ringa Alkohollinjen och bli inte avskräckt om du inte får prata med någon direkt utan får en tid då de ringer upp dig. Jag hoppas verkligen att du börjar hjälpa dig själv, hur vill du leva och må. Fortsätt att skriva här i forumet så är du inte ensam. Vi kommer stötta dig.

@sommar2023 det är starkt och modigt av dig att ha sagt ifrån. Nu tänker jag att du inte behöver vänta på att han ska vilja prata utan börja förbered för nya livet. Kontakta banken, ring mäklare, skicka i skilsmässopapper osv. Hårt kanske, men ditt liv behöver inte styras av hans missbruk. Eftersom ni har barn tar skilsmässan 6 månader och håller han sig nykter fram till dess kan ni ju ha ett nytt samtal…
Önskar dig all styrka 🤗

Nu har det gått dagar sen han var full på nyårsafton och dagen efter sa jag att jag vill skiljas. Sen dess har vi inte pratat alls. Han sa att vi skulle prata om några dagar. Jag har alltid tagit första steget till att prata efter han varit full men jag har ingen lust längre med det. Han är på skithumör hela tiden. Har inte suttit å ätit en enda måltid med sin familj. Ligger bara i sängen och kollar på sin platta. Har knappt sett han.
Barnen frågar inte ens varför pappa inte är med vid bordet. Å på nåt konstigt sätt har vi 3 haft det rätt bra de senaste dagarna. Ett lugn på nåt sätt. Skrattat vid middagsbordet och haft det kul.
Har tänkt på det innan med. Att när min man inte är med har vi kul å mysigt tillsammans. Det är en annan stämning. Kanske jag som slappnar av mer med å barnen med. Istället för att trippa på tå runt nån.

@cupcake9 Jag tycker du ska ringa Alkohollinjen här, du kan vara anonym. I övrigt håller jag medCarisie. Du kan bara rädda dig själv. Fokusera på det. Kram!

@cupcake9 Hej 👋🏼 Jag har varit i båda situationerna. När jag läser vad du skriver så vill jag bara ge dig en kram och säga att allt kommer att bli bra. Som du kanske vet är alkoholism en progressiv sjukdom och det finns bara ett sätt att stoppa den - genom att inte dricka. Det visste du förmodligen också. Mitt enda råd jag har att ge är att lämna honom - du är medberoende och han är din "drog". Inget du säger eller gör kan få honom att ändra på sig om han inte vill själv. Möjligen kan han sträcka sig till att säga det han vet att du vill höra för att kunna köra på lite till. Tro mig - inget av det jag säger gör jag för att skada dig. Det är skrivet med värme från mig till dig. Min alkoholist söp ihjäl sig innan han fick se sin 40-årsdag ens men då hade jag lämnat honom för länge sen. Mitt liv var en misär med vaknätter, fylla, uppträden, medfylla (för att orka med) men slutligen var jag tvungen att rädda den enda jag kunde - MIG. Den enda personen du måste stå ut med i resten av ditt liv är du. Många gånger har sinnesrobönen räddat mig. Inte för "gud" utan för att budskapet är solklart ☀️

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden."

Jag önskar dig allt gott och hoppas att du finner en väg mot ljusare tider ❤️

Jag har tidigare gjort ett inlägg och fick så fina och varma svar att jag väljer att göra ett till. Man känner sig verkligen inte ensam här.

Kort sagt så lever jag i en relation som inte är hälsosam pga min killes alkoholberoende. Jag är 23 år och detta är min första relation. Han har alltid nekat och tagit sig själv i försvar och skyllt alla problem på mig. Att det är mitt fel och att han måste få leva livet och att jag håller honom inlåst i en bur. Ja ni förstår. Allt jag velat är att hjälpa honom och försöka styra han till det bättre. Bara i välmening.

Problemet är att jag har tappat mig själv i allt detta. Jag har hamnat på botten och prioriterar aldrig mig själv längre. Jag känner mig kvävd och lever med en klump i magen konstant. Jag gör egna slutsater för sitationer utan att det ens har hänt , för att jag är så van att allt går åt helvete när han ska ut och vara med kompisar (han kommer alltid hem full). Jag stannar hemma från jobbet ibland för att han supit dagen innan och hållt mig vaken hela natten för att jag är orolig.
Han har även ibland fallit tillbaka till droger och jag blundar bara och låtsas som att det inte hänt , för jag vill tro bättre om han.
Jag har liksom tryckt bort mitt egna mående för hoppet finns alltid kvar. Jag har haft hopp om att det ska bli bättre , nån gång. Men det är förenst nu som jag insett hur mycket dethär har påverkat mitt mående , och jag inser nu att jag faktiskt behöver hjälp för att inte tappa mig själv. För hur jag mår syns inte utåt , allt döljs inombords. Och det får mig att inse hur många som går igenom samma sak utan att någon märker.

Nu på nyår erkände han allt fel han gör och har gjort. Han var visserligen väldigt full men orden han sa gick rakt in i hjärtat på mig. Att han har grova alkoholproblem och att jag får ta stryk av dem ,och att alla problem ligger på han. Det är så sjukt att han erkände sina problem ,för i 1 1/2 års tid har JAG trott att det är fel på mig. Och allt jag har velat ha är en ursäkt och en egen insikt ifrån han. Han sa att jag är en så fin tjej som alltid ställt upp för han trots hur han behandlat mig i fyllan och påverkad. Allt detta var fyllesnack , och han kommer förmodligen inte ihåg att han sagt det. Men för mig så betyder det att han förmodligen tänkt så för sig själv , bara inte vågat erkänna det nykter
nog om det , jag behöver hjälp
1. Jag önskar att jag kunde prata med någon som är eller har varit i samma situation som mig. Som kan förstå och inte döma. Ofast sker det saker på nätterna pga hans alkohol problem och jag har aldrig någon att höra av mig till och få skriva ut med. Detta forum är ju perfekt men jag är bara inne här ibland när jag känner för det

2. Hur tar man hjälp? Jag mår jättedåligt psykiskt och tyvärr mestadels pga hans drickande. Hur vågar man ta hjälp och hur kan man bli hjälpt? Jag behöver tips på hur jag kan hjälpa mig själv men även han. Vårdcentralen är ett alternativ , men jag skäms så mycket av att komma dit och säga "hej min pojkvän är alkolist och jag mår skit"

Hur kan jag försöka pusha han till att leva ett bättre och hälsosammare liv utan att tjata? Alkolism är ju en sjukdom och det går inte att förändra över en dag. Och jag måste bli hårdare , men inte vara för på eller för hård. Jag har varit alldeles för snäll och inte sagt ifrån , och när jag väl gjort det så bryr han sig inte. Kanske för att jag tjatat alldeles för mycket och gör det till en vana.

Jag vill liksom inte höra att jag ska lämna han . för det får jag höra konstant. Men dem som säger det förstår nog inte situationen jag är i och hur svårt det är för mig. Jag vill bara bli förstådd , och må bra igen. Och jag vet att man inte kan förändra en person som inte själv vill bli hjälpt. Men jag vill göra något åt det nu. För han betyder allt för mig , jag har inga kompisar själv så jag "lever på han".
Han får mig att må som bäst men samtidigt sämst ibland.

@has, din tråd här, och alla kommentarer i den har hjälpt mig så mycket - där jag står idag. Ville bara säga det ❤️ Har inte skrivit ngt själv än men att läsa detta gör mig både berörd för jag inser hur snett det är, men också stärkt i att det är inte bara jag som är i den här situationen. Insikten om att jag inte kan påverka honom (min man) har slagit hårt senaste dagarna. Har innan haft hopp om att ”eftersom han vet hur hans drickande påverkar mig, eller hur jobbigt jag tycker det är så kommer han minska”. Och minska gör han i perioder, sedan ökar det. Och @Letlive….1-2-3 raketen, slutade nästan andas när jag läste det. Exakt så här också. Så tack alla 🤗

@Lilla Gumman
Det låter klokt att du tar den hjälpen som du tänkt ut!
Jag hade en väldigt fin kommunikation med en här på AH. Vi bytte mejl och hade en fortsatt fin kontakt utanför detta forum. Jag tror inte att det är optimalt,men jag kände bara att ibland så följer jag min impuls medvetet och sträcker ut en hand. Önskar dig lycka till på din resa! Du vet vad du behöver och du kommer att få den hjälp du önskar.

Det är socialtjänsten i den kommunen där du är folkbokförd som ska hjälpa dig, det finns en stor risk att andra kommuner bara kommer hänvisa dig dit eftersom de vill prioritera sina egna invånare. Men du kan förstås söka stöd via din region också och gå till t.ex. en kurator.