Senaste kommentarerna i forumet

Vilken härlig tråd😊
Jag ska prioritera mig själv främst genom att tillåta mig vila. Utflykter. Strand. Vara spontan. Umgås med vänner och familj.

Tack @bella70
Jag är lite orolig, kanske helt i onödan, för att skriva detaljer då en eventuell svaghet eller sårbarhet skulle kunna användas mot mig ifall det kommer fram till honom. Det har hänt förr.

Men i alla fall är det rent praktiska grejer som behöver klaras av först, som inte går att hoppa över.

Det går verkligen upp och ned, när jag har en kompis att umgås med så är det förstås lättare, men det är bara ett fåtal jag kunnat vara öppen med om min situation också, då jag fått svårt att lita på folk.

@Cheezus kära vän, jag förstår att du vill hitta en lösning. Det har vi alla velat. Problemet är bara att man kan inte bestämma hur en annan persons sjukdom ska utvecklas bara för att det ska passa en själv. Risken att han blir sämre är betydligt större än att din dröm besannas, alkoholism är en progressiv sjukdom. Ta hand om DIG först. Det är viktigast!

Blockera! Vilka praktiska saker handlar det om? Är de värda din hälsa?
Ju längre tid det går utan kontakt ju mer nyktrar vi till i vårt beroende.
Bra att du sökt hjälp, detta låter mycket farligt.
Ring polis om han söker upp dig och är hotfull, agera lågaffektivt och undvik konfrontation.

Det finns en bättre kärlek för dig❤️

@Åsa M
Tack! Tyvärr finns det lite rent praktiska omständigheter som gör att det just nu inte går att klippa kontakten helt, även om det känns som att jag bara vill skita i allt och dra till andra sidan jorden ibland. Vi har åtminstone inga gemensamma barn, så tids nog finns det kanske en framtid utan trakasserier och inhåvningar om vartannat.

Misstänker att tiden det kan ta att jobba med sitt medberoende är högst individuell, men jag blir glad att höra att det finns folk som tagit sig till andra sidan i alla fall. Tack för att du delar med dig av din resa! Det hjälper att höra.

Det är som att jag önskar så jäkla hårt att någon kan "förklara allt" och om jag bara "gör så här" så kan jag rädda både honom och oss, även om han nu gått över några gränser som blir svåra att förklara bort. Och det är alltid mitt fel att han super, det är mitt fel att han blir så arg, osv - det går ju inte ihop med min lilla dröm.

Jag blockerade honom från att kontakta mig efter att han ballat ur rejält och jag sa ifrån på skarpen att nu räcker det. Och sen bearbetade jag mina egna känslor och mitt medberoende i lugn och ro så länge som jag behövde innan jag kunde ta bort blockeringen. Det tog drygt två år...
Jag har en anknytningsstil som gör att jag gärna väljer dåliga partners och accepterar deras beteende för att de ju "älskar" mig. Att ta helt avstånd var enda sättet för mig att hantera det utan att trilla tillbaka i "men vi hade det ju så bra". (Det hade vi, ungefär var tredje dag när ingen kris inträffade. Där emellan var det en jäkla berg- och dalbana.)

Hur gör ni andra (eller har gjort) för att inte fastna i de goda minnena, de fina stunderna?

Jag är mitt i en bergochdalbana av "sårad", "ilska", "sakna", "oroa mig för honom", "tycka synd om" och allsköns svängningar.

Han hade en lite längre nykter period, men det som hände sedan var inte bara ett återfall, utan han gick rätt in i sitt beroende igen och sket i allt. Jag var så jäkla stolt över honom där ett tag, även om han kunde vara hängig och deppig så hade jag hopp om honom, om oss och om framtiden.

Förhållandet varade länge och var i sig en bergochdalbana av nya upplevelser, passion och lust men också missbruk, stormande ilska och anklagelser från hans sida. Några enstaka gånger även fysiskt våld, inte bara psykiskt. Ju mer han dricker, desto värre blir det.

Jag inser att det här inte enbart gäller hans missbruk och beroende, utan även den psykiska misshandel jag stått ut med i så många år, men tänker att det i många fall går hand i hand, och i vilket fall som helst så är det mitt medberoende som jag behöver besegra nu.

Jag har en terapeut, men det är ju på bokade tider, och jag har sökt hos våld i nära-enheten på kommunen, men har träff hos dem först nästa vecka.

Just nu befinner jag mig några mil bort från honom och beroende på hans dagsform får jag trakasserier per SMS, så de har jag ju att gå tillbaka och titta på, men det är lite ångestladdat att pyssla med, så tar gärna emot lite mer kreativa tips på hur jag låter bli att kidnappas av mina egna känslor.

@Tess92 du har en bra plan! Håll dig till den.
Notera gärna också hur många "situationer" ni hamnar i, för det är lätt att glömma och relativisera och framför allt ifrågasätta vad man själv varit med om. Jag hade onda aningar i månader men ville ju så gärna tro att det var hjärnspöken från min sida. (Det var det inte, givetvis.)

En kommentar också på "men han är ju inte stupfull"-tanken: det där är en lika farlig tankevurpa som att man skulle se på en person om den är pedofil eller våldtäktsman. Man kan inte se på någon vad den personen gör bakom stängda dörrar och man kan inte förstå hur många runt personen som observerar ev avviknade beteende men inte vågar säga det eller agera på det. Det enda man kan göra är ju att agera när man ser vad som pågår, och stå trygg i sin egen uppfattning om läget.
Statistiskt sett har du nog flera kollegor som slår sina partners, tittar på barnporr, är otrogna osv men fokuserar man bra på fasaden är ju de flesta människor trevliga och man har ingen anledning till oro...

@Tröttiz jaha ja du det kanske inte ens är flörta , men skojar och grejar med män 😅 Känner mej ringrostig med så dom kanske inte ens uppfattar det 😅
Är ändå roligt då jag nyss inte ens såg andra män. ❤️

@bella70 Tack för det tipset! Så bra 🙏 Lättare att se det svart på vitt då, när känslorna är så många.

Tack detsamma fina du!

@Kärringen
Så lite av en olika saker då, 🤗
trevlig mix.

@Kärringen
Härligt! 💜

Något jag började fundera på, hur flörtar man. Minns inte senast jag flörtade ...
😳

@Tess92
Låter klokt - skriv dagbok över allt ”negativt ”
Det hjälpte mig att ta beslut

Precis så är det ”min” är så omtyckt, fin och lugn på ytan. Sköter jobb mm.
Ingen utomstående ser problematiken. Den smygande djävulen är ett bra uttryck.
Hoppas du får en fin sommar 🤗

Försöker göra roliga saker, sola, bada, umgås med nya o gamla, flörta, o ska på festival .

@theweekend Hej! Jag är på ”andra sidan” på forumet och har varit nykter i över 2,5 år. Helt klart är han alkoholberoende men förnekar det starkt. Det som gjorde att jag hajade till och ville göra ett inlägg är hans hot mot dig, om att du har gått över en gräns som ifrågasatt honom och om du gör det en endast gång till så är det slut.

Härskarteknik så det stänker om det. Han vill tysta ned dig genom hot, en manipulativ metod som används för att både skapa makt och kontroll i relationen. Syftet är ofta att underminera, förminska eller påverka dig på ett sätt för att det ska gynna honom. Att han ska kunna få fortsätta dricka och du ska bli medberoende. En relation ska bygga på ömsesidigt respekt, att man lyssnar på varandra, man ser till varandras behov och att man kan ta upp saker som oroar. Att man bryr sig om varandra. Att hota och använda sig av härskarteknik hör inte hemma här. Ingen annan än han själv kan göra en förändring. Du kan inte förändra honom. Då måste han ha insikt i att han är alkoholberoende och en stark vilja till att sluta dricka. Att han dessutom ger sitt barn på 16 år alkohol är helt bedrövligt! På något sätt har du fått svar från honom. Han tänker fortsätta supa, du ska skita i det och vara tyst om du ska få vara med honom. Om du säger ett knyst mer gör han slut. Är det så här du vill leva ditt liv och ha det i en relation?

Sköt om dig!💕

@theweekend Ja, vad kan man säga? Du har kommit åt en nerv. Han försvarar sig med näbbar och klor. Och du, som verkar ha en god och klarsynt analys av läget, har insett att han har ett missbruk och att han saknar sjukdomsinsikt. Få återstår för dig att agera på detta. Du kan inte göra honom frisk. Vill han inte söka hjälp så kommer han inte göra det.
Flytta fokus till dig själv. Vad vill DU? Vad är en bra relation enligt dig? Mår du bra? Vilken mängd alkohol accepterar du, och accepterar inte? När du vet svaren på detta, så agerar du efter dem. Han är en vuxen människa och kommer göra som han vill. Du bör också agera så att ditt liv blir som DU vill. Nu verkar det mest handla om att du anpassar dig till honom. Många kramar och lycka till på vägen!

Min man sa samma sak till mig @theweekend! Både vad gäller min oro för hans alkoholkonsumtion och att han aldrig betedde sig illa osv. Det enda jag kunde svara var visst, då tar jag inte upp det mer utan när jag känner att jag inte orkar mer så lämnar jag dig.

Vilket jag också gjorde några månader senare utan att säga ett enda ord om alkoholen.

Det tog ett par veckor tills han förstod vad som faktiskt hade hänt, och att han utvecklat alkoholism.

Den som har ett aktivt beroende har starkt ett förnekande. Det går oftast inte att tränga igenom den muren med ord. Alkoholisten väljer inte längre själv utan styrs av sin drog.

Jag tänker att det är väldigt skönt att du har ett eget boende! Du har varit tydlig mot honom, hur tydlig har du varit mot dig själv? Var går din gräns? Vad kan du tolerera?

Det är så lätt att fastna i den där destruktiva dansen där man hoppas att man på något sätt ska nå fram så att en förändring kan ske.

Det viktigaste tänker jag är att du ser till dig själv och hur du vill leva ditt liv (och om du kan behöva uppmärksamma någon kring hur banen har det hos sin pappa).

För mig var förvirringen det som gjorde att det tog tid att komma fram till beslutet att gå. Jag tycker att du verkar ha en fin klarhet och medvetenhet i dina tankegångar.

Ta hand om dig❣️

Tack, vad glad jag blir att jag redan fått flera svar. Tack, det värmer verkligen! Inga barn i vår relation.

Mina tankar går så här: Alkoholsituationen har precis eskalerat till ett problem (även om jag haft problem med hans relation till alkohol sen start), han har fått insikter och börjat agera på dem och jag kommer ge han utrymme att skapa en förändring för jag älskar honom otroligt mkt och han är en fantastisk person som jag vill leva med.

Med det sagt kommer jag också nu i sommar åka iväg på egenhand och då kommer jag få tid ifrån och umgås mer med människor som är likasinnade mig. Jag hoppas kunna få mer klarhet i mina känslor då samt att jag kommer lägga in längre fram i min kalender tex några månader fram för att då kunna påminna mig och checka in "nu har det gått x antal månader sen han började jobba med alkoholen, har relationen och han utvecklats som jag vill/behöver?"

Det känns bra för min egen del för att inte bara flyta med i tiden och vips har det gått ett år och ingen skillnad. Jag behöver följa upp och vara tydlig för både hans och min lycka.

Förr trodde jag att leva med någon som har alkoholproblem innebar stupfull, otrevlig och ett "problem" hem. Nu har jag insett att alkoholen kan vara en smygande djävul i det mest fina och omtänksamma hemmen.

Tur du har eget boende, vilket hot från honom! Alkoholen är viktigast för honom.

Har pojkens mamma koll på hur han har det?

Du har inte gjort något fel, men du kan inte bestämma över honom och alkoholen - tyvärr.
Detta blir kanske en vändpunkt för dig?
Och ändå skönt att du sa ifrån 🤗

Igår sa jag ifrån ordentligt till min partner att jag får ont i magen när han dricker. Han blev arg och menade på att han varken blir aggressiv eller dryg när han dricker. Hur han dricker påverkar ingen annan säger han. Men det påverkar mig. Han sluddrar, snubblar, är annorlunda och luktar sprit varje kväll när vi ska sova. Vi bor inte ihop men var tillsammans i en hel vecka nu över midsommar. VARJE dag började hans drickande kl 11. Först rosevin (för det är såå härligt i solen), sen bubbel, öl på stranden, rött vin och starksprit på kvällen. All in, varje dag. Han är nästan 50 år och pappa till två tonåringar. Han bjuder ena barnet på alkohol, hen är 16 år. Jag mår inte bra av situationen. Han smsade nyligen ett långt sms där han skrev att jag gått över en gräns som ifrågasatt hans alkoholkonsumtion. OM jag gör det en endaste gång till är det slut.

@Tess92 du tänker helt rätt och du ÄR tydlig. Problemet är att han saknar sjukdomsinsikt. Alkohol är så normaliserat i vårt samhälle, trots att det egentligen är en farlig drog. Om du inte trivs med någon som missbrukar ska du inte vänta på att de förändras, du kan agera ändå. Jag blev livrädd när mitt ex plötsligt kläckte ur sig att han haft alkoholproblem "tidigare", ungefär som om han vore kapabel att hantera det nu. Det är han förstås inte, han har varit beroende i 25 år. Fundera på hur du definierar en ideal relation. För mig kommer det aldrig mer innefatta en man som inte kan sluta dricka, oavsett hur rolig, smart, trevlig, snygg eller sexig han är. Har vi olika syn på alkohol säger jag stopp direkt.

Tack Tombor! Det har varit en lång och jobbig process och jag trodde inte att jag skulle våga ta steget men nu är bollen i rullning. Skönt att hitta stöd i det här forumet:)

@Anie Önskar dig lycka till med nya livet. 34 år är en väldigt lång tid. Du har mycket spännande att se fram mot. Det tar ett tag för alla att landa i det nya vet jag av egen erfarenhet. Det blir bra till slut ska du se😊

Bra idé med en sån här tråd!
Jag har just gått på semester och nästa vecka ska jag flyttar till egen lägenhet. Jag och min man sen 34 år tillbaka ska separera. Så under min semester och resten av sommaren kommer jag försöka hitta rätt i det nya livet och fokusera på mig själv och barnen. Läskigt men också spännande.

@Letlive jag kämpar med min obotliga sjukdom och det nya liv den medför. Exets problem känns långt borta nu. Jag hjälper gärna andra anhöriga att ta sig ur skiten och prioritera sig själva men exets problem är de minsta för mig nu. Så skönt att slippa dem! 😊