Senaste kommentarerna i forumet

Du måste ge sig själv tid. Du har hanterat en kris länge! Låt dig själv läka i lugn och ro. Du kommer nå dit. 🤗

hur kommer jag vidare? Jag har varit så arg på mig själv att jag lagt all kraft och kärlek på att försöka rädda min anhörig. Nu är jag så trött och energilös, jag orkar inte ta vara på mig själv. Att jag lyckades samla kraft att gå gjorde mig först stolt och jag kände att jag hade styrka att ta hand om mig, vara i ensamhet, äta det jag vill, se på det som intresserar mig på tv, läsa, gå promenader. Efter några veckor i mitt eget känner jag att jag fortfarande har fullständig fokus på min anhörig och har väldigt svårt att släppa taget. Jag orkar inte göra nåt när jag kommer hem från arbetet, bara ältar gammalt skräp som varit genom åren.
hoppas det är övergående och att ork och lust och glädje kommer åter inom kort.

Känner tyvärr igen allt detta. Mitt ex ballade ur rejält till slut och skickade arga sms och mejl till folk på jobbet, varvat med ångestfyllda meddelanden till mig och gråtmilda ursäkter.
Till slut tog hans chef tag i det, kallade honom till samtal. Då valde han att säga upp sig.
Vad han gör nu och hur han mår vet ingen. Jag gjorde som du och blockerade, varnade innan och sa nu räcker det. Jag har aldrig ångrat det.
En svårt psykiskt sjuk person som super drar ner alla i närheten i sitt kaos. Vad behöver du för att må bra? Vänd fokus till DIG. Du ansvarar för din egen hälsa, och han för sin. Tråkigt nog. Jag förstår hur du resonerar- men rädda dig själv. Ingen annan kommer göra det åt dig. 🤗

Gått lång tid, var bättre en period men senaste månaden eller mer har det återgått mer eller mindre till samma elände. Försöker stänga av mig känslomässigt, intala mig att det är hens mående som leder till utagerande beteende men är svårt som anhörig att förhålla sig objektiv när man lever med personen. Trött att läsa råd på andra forum att man ska stötta, få personen söka hjälp m.m. Är lätt när man står utanför att komma med "goda" råd men när man är mitt i det då är jag vare sig objektiv, klarsynt eller stark. Man nöts ner bit för bit. Orken, självkänslan och lite av paniken gör att jag förmodligen gör alla fel man inte ska göra, skriker tillbaka, säger att hen är sjuk, är alkoholist och behöver professionell hjälp när hen är mitt i drickandet. Det känns som det är de enda verktyg jag har. Fick meddelande när jag var på jobbet, fuck you, du är så jävla tråkig att leva med, jobba på ditt jävla kontor pissråtta. Då blockerade jag hen. Jobbet är den stabila och trygga punkt jag har när hen utagerar, vilket i sig blir väldigt skevt. Skriver meddelande tillbaka som jag inte skickar, att det är slut, vill separera, att det här går inte längre m.m. Väl nykter, är hen väldigt ovillig att prata om sina problem, slätar över, vill inte prata om det. Vet att hen har obearbetande trauman sen barndomen vilket är väldigt hemskt och sorgligt, men jag orkar/klarar inte att ta hänsyn lr beakta dem när hen är inne i sina skov, jag är ju den som hen utsätter för sin ångest, hat och ilska. Har konstant dåligt samvete för att jag inte kan vara ett bättre stöd för hen, vill separera men tänker, hur ska det gå för hen, var ska hen ta vägen. Är min lägenhet så blir jag som sparkar ut, sparkar ut en person redan ligger ned = ångest/skuld. Fy, trodde inte jag skulle behöva skriva igen, jag blundar och kan inte inse hur illa det är, någon måste dra mig ur med tvång.

@has
Oj, gick det så ändå. Kram! Du har sannerligen försökt. Din vän kommer med kloka ord.
🌹

Om du tycker att det är så, så ÄR det så, för dig. Har man helt olika värderingar om alkohol så har man. Det går inte att jobba bort.
Mitt ex drack nio glas vin per dag innan vår relation sprack. Det var normalt tyckte han. För mig är det mer än sjukt. Det går liksom inte att möta en beroendesjuk på deras nivå. Han är sjuk, du är medberoende. Vill han inte ha hjälp, och förstår han inte att han är sjuk, så kommer inget tyvärr att ändras. Rädda dig själv!

Åh, vännen! Skickar många kramar.

Kan bara du avgöra när det är dags att lämna. Finns det mågot som tyder på att din man är på väg att förändra sitt drickande? Menar inte vad han säger utan VAD HAN GÖR. Håller med om att det är en oroväckande konsumtion. Lycka till med ditt beslut.

Nu är det bestämt! Vi skiljer oss. Igen!

Jag har så många komplexa känslor och tankar just nu.

Och nån slags skam över att det inte gick.

Min mans beteende mot mig har blivit sämre med tiden. Nu känns det som att vi nästan är tillbaka. Bråk varje gång jag lyfter eller ifrågasätter något. Har kommit på honom med att försöka lura mig för att få sin vilja igenom (istället för en normal diskussion där jag ändå hade accepterat det han sagt om han sagt som det var).

Så jäkla tungt att behöva lämna ytterligare ett hus efter ytterligare en renovering.

Samtidigt bekräftar han att det är helt rätt genom att slänga ur sig att hans matkostnader kommer minska drastiskt när jag flyttar (jag äter väldigt mkt mindre än honom och han har en tonåring vv, ”problemet” är att jag tycker om annan mat än honom och har alltid känt obehag när jag ska handla mat för jag vet att han tycker jag handlar sånt han anser onödigt).

Droppen för mig blev när jag för nån vecka sen inte var sugen på sex när han ville ligga. Fick senare höra att man väl bara kunde k***** lite med sin partner?

Det finns ingen respekt längre. Om det är beroendet som är tillbaka, eller om han bara är en högst otrevlig person som är väldigt bra på att maskera det periodvis vet jag inte.

Enligt honom skiljer vi oss för att vi är så olika. Vilket också var anledningen enl honom när han var aktiv alkoholist.

Han berättar att hans vänner håller med honom om allt.

Jag kämpar emot impulserna att försöka förklara ytterligare en gång eftersom allt känns så fel. Jag har varit öppen för att ta hjälp med parterapi och annat men han vill inte, för han behöver inte det. Han bara är så här och kan jag inte bara tänka att han är sån men älskar mig och sluta reagera på vad han anser är skitsaker.

Jag tycker det är så pinsamt att behöva erkänna att det blev så fel endast 6 månader efter att vi flyttade ihop igen.

Jag har bannat mig själv så många gånger för att jag flyttade ihop med honom igen. Att det gick för snabbt.

Men den senaste tiden har jag också börjat tänka att det kanske var tur. Om vi hade varit särbos så hade han nog klarat av att hålla fasaden mycket längre och jag hade inte märkt hur det var förrän vi flyttat ihop om några år. Då hade relationen fått ta upp ännu mer av mitt liv.

En vän sa: du valde att tro på honom, du gav honom en andra chans. Skäms inte för ett ögonblick, du är hjälten i den här historien.

Men det är väldigt svårt att känna så. Speciellt när den man lever med fortsätter ifrågasätta en…

Okay, en dag i taget och det viktigaste först! Jag måste få må bra och känna mig trygg i mitt eget hem igen.

Är så genomtrött, ledsen och arg! Kan inte hjälpa att jag känner mig så lurad.

Han lovade guld och gröna skogar, tog tag i allt och tyckte det var enkelt att bli nykter. Skulle gå till botten med allt och verkligen förstå hur det kunde bli som det blev.

Nu är det mer som lite otur att han blev alkoholist (och har inte hört honom säga ordet på väldigt länge, nu mer att han drack för mycket).

Och jag skulle nästan kunna gå på det om det inte varit för ett anförtroende av en av hans ungdomsvänner (som jag knappt träffat en handfull gånger) som berättade att han upplevts alltid varit i riskzonen, att alla festade i ungdomen men det alltid var lite annorlunda med min man.

Det gick ganska precis ett år innan jag upplevde att det försämrades ordentligt. Och nu börjar tecknen på ren elakhet och total känslokyla (mellan det ändå kärleksfull - så länge en inte har en annan åsikt eller råkar bli sårad av något).

Tips, råd, tankar, omtankar välkomnas varmt! Det var tufft att lämna förra gången, men fanns något fysiskt jag kunde ta på och jag flydde mer eller mindre. Den här gången är det tuffare.

Hej! Det är så att jag tycker min man dricker för mycket. Vi har varit tillsammans i 4 år och han har alltid haft problem med alkohol från vad jag tycker. Aldrig att han dricker för mycket mängd och blir elak utan att han dricker ofta. Han har varit arbetslös i ca 6 månader och det har blivit 3-4 gånger i veckan… jag kommer från en familj där det inte dricks mycket alkohol alls så för mig är detta jobbigt. Vi har haft samtal på samtal om detta och att det är för ofta och han säger alltid att det ska bli bättre och han behöver ha Annan sysselsättning. Jag orkar inte mer även om jag älskar han mest av allt annat! Är det dags och inse att jag måste lämna han eller är det värt att fortsätta kämpa?

Hej och tack för alla svar! Jag har ganska mycket just nu och har knappt tid att ta upp min mobil så har inte sett svaren förrän nu...
Min pappa sökte vård några dagar efter mitt inlägg och har fått nya mediciner som han provar att gå på just nu. Han mår bättre och det ser man verkligen på han, han är gladare och motiverad till att bli nykter och det gör mig mycket gladare. Vi har pratat ut och det är bra mellan oss och mellan han och min farmor. Vi alla hoppas på att de här medicinerna kommer vara bättre.
Två av er har skrivit om att kontakta socialtjänsten och det har varit på tal, men så som det ser ut just nu så är det inte aktuellt, trots allt som hänt. Som ni säkert känner till så går det i vågor och jag vill verkligen hoppas på att det blir bättre nu. Jag vill verkligen ha min pappa i mitt liv och jag kommer göra allt för att han ska må bra, även om det är kämpigt ibland. Jag förstår om det kan verka konstigt för vissa att jag och resten av min familj väljer att göra som vi gör (t.ex inte kontaktar socialtjänsten osv). Jag har dock bestämt mig för att själv söka vård inom snar framtid. Jag har en hel del i mitt bagage som kan behöva pratas om med någon som inte är berörd, men det blir först när skolan har lugnat ned sig.
Jag vet inte om jag kommer uppdatera här något mer, förhoppningsvis blir allt bättre och jag hoppas att om jag uppdaterar här igen så kommer jag bara med bra nyheter. Mitt inlägg var ett sätt för mig att ventilera till någon utanför min familj, och då läste jag någonstans att det fanns ett forum för anhöriga. Tack för era svar och er omtanke.

@Tröttiz Tack så mycket

@Åsa M Tack 💗 detsamma till dig🥰

@Livetpåpinnen
Så till sist tog det stopp för dig? ...
En dag i taget, följ bland annat magkänsla, den tror jag i de flesta fall är bra vägledare.💟

Heja dig! 💪🌺

@Ros Tack så mycket, jag vill tro att jag fortsätter vara stark.

@Åsa M Tack snälla för hejarop :)

@unicornsarebeautiful Tack snälla för orden. jag kände mig stark och stolt först, nu känner jag mig tom och orkeslös. Tar en dag i taget, det få vara så ett tag. Vi träffas då och då, jag vill tro att det är på mina villkor men anar att jag lurar mig själv, jag är alldeles för blåögd.

Visst glorifieras det, alkohol liksom rökning, viss typ av knark, viss typ av beteende.
Jag tror man måste fatta ett beslut om hur man ska värja sig. Annars är det svårare.
Jag har t.ex. väldigt få sociala medier. De vänner jag har där är medvetet utvalda. Jag tar bort de vars beteenden jag inte trivs med. Jag söker inte upp "underhållning" på tv där folk super och beter sig som svin. Jag väljer t.ex. istället dokumentärer, naturprogram eller matlagningsteve.
Jag slipper omringas av människor med problematiskt förhållande till alkohol ständigt och jämt. Och det är jätteskönt. Lika skönt som att ha noll kontakt med exet. Det GÅR att göra, men man måste vara konsekvent. Bestäm hur du vill ha det, och se till att det blir så. Man måste inte ha gamla bekanta som super i sina sociala medier. Man kan rensa hårt till ens följare är personer man faktiskt delar värderingar med, och trivs med.
Några tips från mig på temat "ge dig själv en chans". Hade jag haft fyllon i min närhet dagligen hade jag inte orkat tillfriskna från medberoende över huvud taget. Det finns vänners sambos jag inte står ut med att träffa kvällstid för de blir fulla. Sår läker inte om man petar på dem jämt.
Man måste aktivt välja bort vissa saker, det är bara så. Efter att jag har gjort det är det färre triggers, och det är lugnare.

@Kärringen
Jag håller med dig och @has. Alkohol - Glorifiering, något som ska till. Tjo och tjim ..

Vi som 'hänger" här så har ju sett vad alkohol kan göra och det får ju sina konsekvenser på hur vi ser på situationer där alkohol är med tänker jag. 🤔

Jag upplever att alkoholens konsekvenser liksom ätit sig in i själen, fastnat där men är för mig nuförtiden hanterbart. Jag kommer nog alltid att reagera på den plats alkohol har i vårt samhälle. Och dricker man inte så ska man tydligen på jobb dagen efter typ, måste "finnas skäl" att inte dricka. 🙄

🌺🌺

@Prinsessan1
Grattis i efterskott! 🎶🌹
* * * * *
och så bra att du hade besök och att du tog mod till dig att ringa en kompis.
😊
Kanske bra att du har plantor att distrahera dig med, kanske att döpa dem också? Piff och Puff?

Vårda din tomat och dig själv! Det behöver ni båda. ❤️

@Tröttiz Igår köpte jag två tomatplantor. Det är en början.
Påsken har varit ok. Fyllde 51 år på påskafton, hade litet kalas med tårta mellan 15-17. Min gamla pappa och mina brödrar kom för att fira mig i min nya lägenhet.När mina besökare hade gått kände jag ensamheten komma. Tog min hund på promenad, men kunde inte hindra tårarna. Kände mig såååå ensam. Tog tag i mig själv och ringde en kompis och frågade om jag fick komma. Det hjälpte MYCKET!
Tänk! Jag har bott i min lägenhet i 3 veckor nu. Min son har ännu inte sovit där en enda natt…. Hoppas tålmodigt fortfarande.
Besökte mitt ex i helgen eftersom vi skulle hjälpa oss i trädgården med tanke på den kommande försäljningen.
Gick direkt in och kollade hans gömställe, helt sjukt! Men jodå, han dricker fortfarande ren sprit. Minst en halv flaska ren sprit varje dag.
Jag som trodde att mina hot, skiljs mässa och flytt skulle göra skillnad…..

@has du har nog alldeles rätt! Har blivit väldigt anti alkohol , för min del hade dom kunna förbjuda det. Men det är mycket som är bara pågrund av alkoholen, tjej gäng träffas....o dricker alkohol då dyker alla upp.
Men föreslår man nyktert, då har dom inte tid....jaha mitt liv ligger i mina händer 😜

Påsken var lugn och skön, umgänge med mitt vuxna barn.

Hoppas din var fin och lugn ❤️

@Kärringen jag har en känsla av att en blir mer observant gällande alkoholkonsumtion när man har upplevt alkoholism på nära håll.

Tycker att man romantiserar alkoholen rätt friskt även i medier (filmer och serier där tex det första som visas när huvudpersonen kommer hem efter en dag på jobbet är att hälla upp ett glas vin).

Det kanske alltid kommer att vara så att en reagerar mer när en vet vilket elände det kan skapa?

Hoppas du haft en skön och vilsam påskhelg!😊

@eva j bra! Skickar dig all styrka.