Senaste kommentarerna i forumet

@Hoppfulla Förstår hur du känner! Tycker att du kan lämna med gott samvete. Lågintensiva hemskheter är lika illa som dramatiska, stressystemet är ju igång konstant och man får aldrig vila.

Han kanske är någon helt annanstans i sin värld. Men tror du det kan fungera att lite kort berätta hur det blir för dig och att du helt enkelt inte vill ha det så längre?
Kanske förstår han mer än du tror. Har jag ibland upplevt med min sambo. När han ju överlag upprätthåller en väldigt positiv inställning och försöker skapa den stämningen hemma, känns det ofta konstigt att ta upp saker. Men när jag väl gör det, får jag alltid känslan att han mycket väl förstår att jag har det jobbigt.

Din man behöver ju inte helt förstå ditt beslut heller, utan det är just ditt beslut. Kanske förstår han med tiden, men just nu är det tid att bara lämna oavsett vad han tycker om det.

Ringde polisen då jag är rädd. De tog in honom men det är inte säkert att han blir kvar där. Om åtals väcks så blir det en tid då han får komma tillbaka då han har sina tillhörigheter här hos mig. Måste flytta ut!

@Hoppfulla den där ångesten är väldigt svår att stå kvar i.

Jag har också tänkt som du, om något ”stort” hade hänt hade det varit lättare att gå tidigare. Nu när jag står utanför kan jag se att mina gränser flyttades lite i taget, och att stora saker redan hade hänt.

Det räcker med att du inte vill mer. Du är i din fulla rätt att fatta ett beslut som blir bra för dig. Att mannen du lever med är alkoholist skulle jag säga redan är något stort och väldigt problematiskt. Men som sagt, man vänjer sig på något konstigt sätt med saker som inte alls är normala.

Jag lämnade två gånger. Båda gångerna har det bara varit pannben och göra som gällt för mig. När första steget tagits har det tack och lov gått fort och nästan mirakulöst löst sig med boende.

Det är så svårt att gå på kort sikt. Men ännu värre att stanna kvar på lång sikt, så har det känts i mig i alla fall.

Det är svårt men blir svårare. Liksom livet om du fortsätter leva med honom. Gör det allt löser sig o det finns en annan man för dig♥️

Se till att få ut honom ♥️

Jag har varit så dum att jag låtit honom bo hos mig, tredje gången på 4år. Känns som att han går över gränsen. Tidigare fick jag honom utslängd och han bodde i skogen. Han har ett jobb som han sköter och jag tog emot honom igen. Nu har vi levt i den här misären. Har varit i kontakt med RVC förra våren och det var ett bra stöd. Gått på anhörigstöd under hösten. Men har gett upp. Anhöriga tycker att jag måste göra ngt själv

Nej nu vill jag inte längre leva på det här sättet. Jag har levt med denna fantastiska man i en evighet men alkoholen har förstört det fina vi hade. Jag har sörjt, bearbetat och haft/har ångest. Det här är inte det liv jag vill leva. Helst av allt skulle jag vilja att han gjorde något hemskt eller fruktansvärt så jag med gott samvete kunde säga att nu är det nog. Jag har nog väntat på det och det kommer aldrig att hända. Han dricker sin öl och det är inte mer med det. Hur säger man att man vill separera till någon som inte alls känner likadant? En som går och tror att jag alltid ska finnas kvar oavsett. Jag vet ärligt talat inte vad man ska säga. Ångesten jag känner nu är obeskrivlig.

Är man i en ny relation så bör man verkligen tänka på att det är så mycket svårare att lämna om nåt år när man är än mer medberoende o nedbruten.
Gör inte samma resa som jag ♥️

@Amnesie Amnesie Jag läste🙏 Förstår din situation lite eftersom jag också är i en ny relation med en man med alkoholproblem.
Tänker att du inte behöver känna stress att fatta ett beslut, ta din tid.
Vi finns här, skriv mer när du har möjlighet.

@Hoppfulla Även jag har gått o väntat o nästan velat ha någon slags katastrof för att då kunna häva ur mig allt jag vill få sagt. Allt som tryckts undan så länge. Släppa fördämningen, utan hämningar. Inte tänka, bara agera. Det skulle vara så skönt.

@november25 Så tråkigt att höra! Känner för dig i din uppgivenhet.
Ja, insikten saknas o det är hopplöst att se.
Åk till ditt boende o fokusera på dig.
Vilken tur du ändå har det tänker jag.
Kram 🤗

Har du de tankarna så har du säkert kämpat för länge redan.
Skriv mer sen.

Jag skrev ett långt inlägg men oroar mig för att pojkvännen ska luska ut mina tankar. Jag återkommer om ett tag när stormen lagt sig och jag kan släppa oron.

Vi hörs igen.

@ruccola123 Ja men absolut! Är inte problematiken djup behövs det kanske inte mycket terapi för att hamna rätt igen, och då är det ju fint för alla inblandade😊 Och bra att du sa ifrån i tid!
Vad bra att du också gillar ditt anhörigstöd🥰

Jag trivs också väldigt bra utan alkohol. Tog ett snedsteg förra veckan när jag mådde dåligt och inte kunde hantera det, och kände av alla de dåliga effekter alkoholen har. Det blev rätt tillbaka till nykterheten och så ska jag fortsätta 😊
Tycker som du att det känns fint att stå upp för sig själv och ta hand om sig.

Det är nog som du säger om min sambo. Viljan att förändra finns där delvis iallafall, lite varierande över tid men insikten finns i grund och botten. Kanske mer efter att han förstått att jag inte trivs när han dricker och inte mår bra av situationen.
Men tänkandet och resonerandet verkar som det fortfarande styrs av beroendehjärnan. Vet inte om han direkt har nåt "nytt" tänkande. Han vill så gärna kunna gå direkt tillbaka till ett normalt förhållande till alkohol och tror att det ska bli så bara han tagit en nykter vecka. Kanske motsätter han sig fakta om hur alkoholberoende fungerar, och alla typer av stöd, just för att kunna leva kvar i den föreställningen.
Frustrerande att stå bredvid och se hur en intelligent person gör ologiska beslut.
Men kanske handlar av och på med alkoholfria perioder mer om en känsla av kontroll och att förneka problemet, än om att söka efter verktyg att bli friskare?

Nu har han varit nykter i en vecka och imorrn ska det drickas igen, ölen är köpt.
Just nu orkar jag inte riktigt faktiskt, sov dåligt inatt och var nära gråten hela dagen igår. Allt känns så frustrerande.
Men vad jag KAN göra är ju att gå över till mig själv och bo mer där när han dricker. Fortsätta att ses och göra fina saker när han inte dricker.

Jag har fått hem mitt musikinstrument och börjat spela😊 Spelade när jag var barn och har länge velat börja igen. Det är så himla roligt att jag äntligen gör det! 🤩

@november25 så fint att samtalet blev bra för dig. Modigt att du vågade gå dit!
Så kände jag med.

Ja, det är nog som du säger. Tror att jag ska sluta haka upp mig på hur pass djup problematiken är, det har ju varit ett problem och då finns det ju inget annat än att ta tag i det. Innan det blir ännu svårare som du säger.
Jag tycker för övrigt att jag mår så mycket bättre utan alkohol ☺️
Så är glad att jag också har vågat förändra mina egna vanor och tänker på mig själv och mitt mående.

Det verkar som att din partner till viss del har insikt och vill förändra, men kanske emellanåt faller tillbaka i gamla beteenden/tankar. Tror och tänker att det är en del av processen. Hoppas det är på rätt väg iallafall. Stark du är som orkar stå bredvid!

@Marieg, jobbig situation du är i. Du ska inte leva under hot och så länge 43-årige sonen utövar makt över dig på det sättet har han definitivt förverkat rätten att bo under ditt tak. Han ska vara snäll mot dig om han ska få bo kvar! Kolla upp råden du fått av Adde och Vitvargen m.fl. som stöttar dessa. Själv skulle jag säga: En fot i röven och byt lås, gossen din är ju myndig sen långt tillbaka… Men ta andras råd före mitt, det blir nog bäst så. Du får i alla fall ett helt lass med styrkekramar från mig🤗

@Marieg
Absolut men anar att det behövs mer - ring t ex socialen, kvinnojouren och polisen om du är hotad.
Och du .. sög som det är. Bästa hjälpen du kan ge din son ♥️

@Hoppfulla jag förstår dig helt. Tänker att egentligen har du ju redan din anledning till att du inte längre vill vara i denna relation. Och det handlar ju mycket om hans oförmåga att ta ditt perspektiv och förstå hur du har det, i situationen som han skapar. Men fattar att du vill ha ett tillfälle där saker ställs på sin spets igen för att kunna ta upp detta.

Sorgligt att du ska behöva lämna hemmet på helgerna för att slippa drickandet, men det är nog helt rätt! Hoppas att du finner aktiviteter och platser där du kan vila och återhämta dig. Det är så tärande att gå och känna irritation och sorg och inte kunna göra nåt. Bättre att vara någon annanstans där man iaf har en god chans att ha frid i sinnet.

Kanske känns det lättare att ta separationen i olika steg? Att det första är att du berättar att du är i behov av din egen bostad där du kan ha lugn och ro utan alkoholens inverkan.

Jag var fylld av hopp (igen) när sambon påbörjade en ny nykter period. Tänkte att kanske är det nu han tar någon form av stöd och börjar reflektera. Har stöttat honom helt och försökt göra dagarna toppen.
Men enda slutsatsen verkar just nu vara att det går fint att vara utan alkohol, och nu har han bättre kontroll och kan snart börja dricka igen. Måttligt.

Allt kändes som en mardröm när han sa det imorse. Snart ska det börja om igen. Önskar att jag bara kunde snabbspola fram till när han inser att han är grovt beroende och måste söka någon form av hjälp, och förmodligen vara nykter för hur ska han någonsin kunna dricka måttligt?
Men han är absolut inte mottaglig för detta nu.

Jag får dra mig tillbaka till mitt eget boende igen när han sätter igång. Bara att veta det har fått luften att gå ur mig totalt.
Känner en sån enorm trötthet och sorg, ångest som vrider i kroppen, maktlöshet inför denna hemska sjukdom som förvrider människors sinnen så till den grad.
Önskar jag kunde stå vid sidan av denna hemska cykel av hopp och förtvivlan som drar mig med sig, runt runt. Hur gör man? Vägrar hoppas nästa gång? Jag vet verkligen inte.

PS. Många kommuner har enheter eller centrumbildningar mot våld i nära relationer, kan heta CMV, relationsvåldcenter och liknande. Men som sagt, även kvinnojourer borde fungera bra som inkörsport till det nätverk av kompetens som behövs för att få rätsida på ditt och din sons liv.

@Marieg, jag läste ditt inlägg i går och har funderat en del på vad som kan vara vägar framåt.

Det finns åtminstone två viktiga saker i din korta berättelse. Den ena är att du som förälder vill det bästa för ditt äldre barn (oklart om han är vuxen men antar det), och att du valt eller känt dig tvungen att fortsätta ta hand om honom och låter honom bo hos dig. Här finns många frågor som förmodligen behöver utredas av erfarna personer, tex hur länge har detta pågått, hur ser övriga nätverket ut runt omkring er, finns tex en far med i bilden och hur fungerar det, vad hindrar sonen att bo själv, etc.

Den andra saken är mycket allvarlig, som om inte alkoholismen vore nog: du berättar om hot om våld och att du är livrädd för att han kan skada dig. Här pratar vi om våld i nära relationer, och jag förstår mycket väl att du funderar på polisanmälan men är rädd för att det kan bli ännu värre än det redan är.

En tanke som du kan överväga är att ta kontakt med en närbelägen kvinnojour som första steg, jag vet egentligen inte ett dugg om sådana men det kan andra berätta om. Vad jag tror är att dessa bemannas av personal med kompetens och erfarenhet att stötta och vägleda personer som lever i våldsutsatta nära relationer där det ofta är alkohol eller andra droger inblandat.

Jag hoppas att detta kan vara en kontakt som kan leda dig vidare till andra kontakter inom olika specialiteter, tex behöver du kanske prata med en psykoterapeut i något läge, någon typ av kontakt med socialtjänsten kan behövas för att undersöka möjligheter för vård och annat boende för din son, etc.

Varma lyckönskningar!

Han vägrar all form av hjälp. Men jag kanske får vägledning om jag besöker Al anon eller Aa.
Tack för råd!

@Marieg
Det är enda möjligheten för dig och honom att få ett bättre liv.♥️

@ruccola123 Samtalet var jättebra! Jag ska dit igen om en vecka😊 Kändes skönt att få prata om det och berätta. Hon tyckte det verkade bra att fortsätta som jag gör, att göra fina saker tillsammans nykter tid och dra mig undan vid drickande.

Angående tvivel tänker jag att om du upplevt det som ett problem är det nog det. Inte direkt något man inbillar sig.
OCH Även om din man inte skulle vara beroende, utan bara i riskbruk, är det ju så mycket bättre att ta tag i problemet nu och få insikter i varför han dricker för mycket och hur han kan göra för att inte göra det. Innan det blir för sent och han inte längre är mottaglig för att ta emot hjälp. Innan det blir riktigt illa.

För mig är det nog mer att jag hoppas vid vissa tidpunkter att han äntligen har fått insikt i sitt beroende, men sen visar det sig att han fortfarande upplever att han har kontroll.
Nu har han en ny nykter period efter en mindre sammanbrott jag hade. Men på dag 6 idag säger han redan att han ska starta att dricka måttligt snart...

@november25 jag har försökt förklara att jag har känt mig fruktansvärt ensam i tvåsamheten dom senaste åren. Men han förstår inte för så har han inte upplevt det. Han tycker att jag har förändrats och det har jag gjort. Jag vill inte det här längre. Jag har insett att jag vill leva ett liv utan alkohol, får ångest när jag känner lukten av öl eller hör en ölburk öppnas. Funderar mycket på nästa steg. Väntar på att få en ursäkt att säga att jag fått nog. Kanske kommer det…kanske inte. Just nu är det bara helgerna men vem vet hur länge det håller. Helgen är då man ska vila men jag blir stressad av att han ska dricka. Jag har börjat åka iväg och göra saker för att slippa vara hemma.

@Kameleont ja åren går och man har bara ett liv och det ska levas. Funderar mycket på vad jag ska göra här och nu. Det dricks nu enbart på helgen men vem vet när det blir fler dagar, typ nästa långledighet kanske. Jag känner lite att det kan vara när bägaren rinner över. Jag tänker inte fortsätta så. Tänker på sommaren när den kommer, öl varje dag. Nej tack! Men jag vacklar det är ju ett helt liv man har tillsammans.