Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Tack för omtanken ❤️ Skönt att du mår bättre. Hålla sig sysselsatt är perfekt. Man får mycket gjort av bara farten dessutom.

Kram 🐘

@Axianne Grattis till 3 nyktra år! 🥳🥳🥳 Jag blev också nykter enbart med hjälp av forumet. Genom forumet träffade jag gelikar, vilket jag behövde. Jag behövde lyssna på dem som gått före och jag behövde guida noviser. Repetera, repetera, repetera.

Jag tror inte på gud, men jag tror på ödet - att det finns en mening med allt som sker - och jag tror på varje individs inneboende kraft. Det är jag som har gjort jobbet, ingen annan. Just osäkerhet och låg självkänsla/självförtroende tror jag är boven i dramat många gånger.

Att klara av att sluta dricka och förbli nykter är dessutom världens bästa egoboost. Klarar man det, klarar man allt.

Kram 🐘

@Axianne,Håller med dig!Det är 100% din förtjänst att du lever nykter idag.Jag stängde också dörren helt från alkohol för 3 år sedan.25 års alkoholelände nådde äntligen sitt slut,efter flera mycket allvarliga olyckor,smusslande och fruktansvärda bakfyllor.Jag har förlorat så mycket tid i livet,men är också glad att få tiden jag har kvar i det nyktra livet.Känns som att jag har varit en fånge i 25 år,men äntligen släppts fri!Önskar dig och alla här på forumet kraft att hålla den tunga dörren stängd.💚💙💜🧡💛🩷🩵

Grattis till tre år @Axianne ❤️ Jag är så glad för din skull att du hittade din egen väg! Din inre styrka tog sig hela vägen ut och du blev hel med hjälp av att tro på din väg och tron på dig själv. Kram

Så starkt av dig att stå kvar i kön @Andrahalvlek! När jag får panikångestattack är jag livrädd att få det så folk märker, precis som när man ramlar, man reser sig fort och hoppas ingen såg. Varför skäms många av oss med sånt här? Dumt!

Jag mådde bättre igår och mår bra nu. Det var nog mest ångest över hur jag behandlar min kropp under sommaren. Jag hade inget sug alls igår, höll mig sysselsatt hela dagen❤️

Jag hoppas verkligen du får bukt på dina arbetstider och göromål på jobbet. Du behöver vara försiktig och tänka på hur lätt det är att falla tillbaka i sjukskrivning för utmattning. Var rädd om dig❤️kram

@Se klart ❤️Haha, ja, jag ska vara här och nu! Kram

Under kvällen igår bytte jag min profilbild. Texten är väldigt liten, men det står:
"I quit drinking 1096 days ago. 3 years, 0 months and 0 days. Since Aug 22, 2021"

Tre år nykter efter över 25 års missbruk är stort. Det har varit lite av en saga. Det har varit en gåva att få en ny chans till livet.

Jag upplever mig inte längre som en alkoholist och glömmer ofta bort att jag alltid kommer att vara det. Det är så underbart att få känna mig normal. Det ger mig ett egenvärde och en stolthet över mig själv jag saknat nästan hela mitt vuxna liv. Min prestation att bevara min nykterhet är inte längre något märkligt. Det är en självklarhet och ett naturligt val som jag varken ifrågasätter eller funderar så mycket över till vardags.

Att jag sedan sommaren 2021 tillåter mig att släppa alla tankar på min alkoholism och leva som om jag aldrig haft ett missbruk har på sätt och vis varit det bästa jag gjort, trots att det enligt många sakkunniga är livsfarligt att sänka garden eftersom det med största sannolikhet leder till återfall. Jag håller inte med. Att få vara normal var vad jag behövde. Att känna mig som andra. Få leva ett rikt och fritt liv utan den osynliga men svidande brännmärkningen i pannan som säger "Jag är alkis". Att inte ständigt vara rädd och oroa mig. Bara få vara en helt vanlig person utan att varje dag bära på stigmat av sjukdomen.

Det finns dock en liten gnutta bitterhet hos mig för de bortkastade åren i behandling jag genomgick och som jag idag känner var helt kontraproduktiva. Vården överlät det mesta åt AA. Det blev förmodligen billigast så, men jag tror inte på AA idag. Det jag skriver nu gäller bara mig. AA har hjälpt många och fungerar för vissa, men tolvstegsmetoden var inte för mig.

Under åren jag kämpade med AA lärde jag mig att vägen till nykterhet var ständiga möten och påminnelser om att jag var sjuk. AA var den enda trygga gemenskapen där man kunde umgås med sina gelikar. Mötena var vaccinationen mot återfall. För mig var det tvärtom. Inom AA levde jag alltid med skulden, skammen och känslan av att vara en misslyckad person som måste dölja mitt missbruk utanför möteslokalen och kämpa för att hålla mig nykter. Återfallsrisken angavs i dessa kretsar som 60-75% och och jag visste att i princip alla trillar dit någon gång, så varför inte jag? Det ledde till att jag belönade mig med att dricka när jag varit duktig och hållit mig nykter vissa perioder och de planerade återfallen blev min glorifierade morot under den påtvingade nykterheten.

Hela tolvstegsprogrammet bygger på att man tillsammans med andra olycksbröder och systrar ska träffas och prata om all skit. Man ska kämpa, stida och vara ständigt alert medan man "gör fotarbetet" med allt från dagliga böner och bekännelser till gottgörelse där man ska be om ursäkt för de synder man begått när man söp. Man fick aldrig vila eller känna sig säker, för då blev man sårbar. Aldrig glömma att man är trasig och förstörd. Det var som att varje dag riva bort sårskorpan och gräva djupt i såret man ville läka.

När jag försökte med åttonde och nionde stegen som innebar gottgörelse kulminerade ångesten eftersom mina ursäkter försatte andra människor i obehagliga situationer. Att påminna en gammal vän om pinsamheter och dra upp gammal skit när hen kanske redan glömt saken gjorde att vissa relationer blev minst sagt ansträngda. Det fanns människor som inte ens visste att jag var alkoholist eller upplevde att jag gjort dem något illa. Ingen tackade mig för att jag gick runt med en lista över oförrätter och försökte be om ursäkt. Tvärtom blev det mer genant och jobbigt för de personer jag skulle gottgöra, och för mig var det den ultimata förnedringen och vad som verkligen satte spiken i kistan och såg till att jag aldrig mer skulle få känna mig normal.

Att jag valt bort AA och i stället sedan drygt tre år levt utan att ständigt påminna mig om att jag är alkoholist innebär inte att jag är på väg att ta snedsteg eller lämna min nykterhet. Jag hyser en genuin och trygg tro på att jag inte kommer att dricka och ser det inte som någon risk för återfall bara för att jag inte hela tiden tjatar om min alkoholism. I stället betyder det att jag inte för all framtid måste gå runt och bära på en jättetung ryggsäck full med ångest, skuld och skam över vem jag varit. Jag har givit mig själv gåvan att må bra i stället.

Inom AA tackar man Gud och man ber till en högre makt. Det gjorde jag också på den tiden, men det kändes bara fel och fejkat eftersom jag inte hade någon tro. Nu är det lite annorlunda eftersom min nykterhet känns som ett mirakel. Jag brukade säga i början av nykterheten att jag behöver tacka någon för min räddning, och den kraft som räddade mig ur alkoholismen har blivit Gud som jag tackar för mitt nya liv. Det är en tro som är äkta och mycket starkare än det jag fejkade när jag rabblade böner inom AA.

Med det vill jag önska en god natt och tacka för att ni läser!

Kram! ❣️❣️❣️

Du är ju bara tonåring @himmelellerhelvette 💕
Jag funderade inte mycket på pensionen i din ålder, inte alls. Det hör inte livet till på samma vis som när man närmar sig 60. Lev på och njut precis som du gör, massa år på dig att spara vin-pengarna på ett konto. Kram 🥰

@Varafrisk Jag tror det finns möjlighet att korta arbetspassen. Jag kan alltid hänvisa till min sjukdomshistoria. Jag får räkna på det, provtänka lite mer.

Kram 🐘

Idag fyller min man 69 år❤️Vår dotter var hemma och bakade kladdmuffins❤️
Imorgon ska min man och jag på begravning. Ingen vän som vi har umgåtts med under senare år men när vi var yngre var vi på gemensamma fester, vi var på hans bröllop, min man var kollega med honom under några år. Vår familj är så lik vår i ålder. Han skulle fyllt 68 i september, hans fru fyller 65 i december jag fyller 62. Hans döttrar är 30 och 27 våra barn blir 30 och 26. Frun och han hade varit på semester i Italien. Fick jätteont i magen på planet hem. Ambulansen hämtar upp på Landvetter och han dör efter några timmar på Sahlgrenska. Dödsorsak var sepsis. Så obeskrivligt sorgligt 🥲
Jag känner att för varje år vill jag leva ännu mer och vara kvar på det här jordelivet. Jag tänker att det viktigaste i livet är att ha en vardag som man trivs med som ibland kan ha ett inslag av något gyllene som en promenad i naturen, att titta utöver havet, att få ha hälsan i behåll. Idag är jag så tacksam över att få fira att min livskamrat fyller 69 år och att min dotter mår så pass bra att hon vill baka kladdmuffins🙏🏻❤️och att vara nykter❤️

@Se klart Tack ❤️ Ja, det är så himla skönt🙏🏻

Kram🥰

@Andrahalvlek Åh vad tufft! Men, precis som du säger så är ju rörelse väldigt bra vid värk beroende på vad man klarar.
Tänker även att det är klokt tänkt att kanske gå ner i arbetstid…kan det få finnas möjlighet att korta ner arbetspassen? Så som du har berättat så har du verkligen ett supertufft schema.
Var jätterädd om dig nu för din kropp ger en hel del signaler🙏🏻

Kram t dig❤️

I morse vaknade jag med en helvetesvärk i kroppen. Efter 8-9 tim god sömn. Jag har trott att värken beror på att jag har moffat i mig socker, men det har jag inte gjort nu. Värken beror snarare på att min hjärna är utarbetad. Mycket märkligt fenomen. Hjärnan är trött, så då ger den kroppen värk. Och eftersom jag brukar äta socker när hjärnan är trött så är det ju inte konstigt att jag har gjort den kopplingen tidigare.

Men jag inser också att det bästa då inte är att sitta still. Jag ska gå ut och långpromenera eftersom muskler och kondition höjer min stresströskel, så att hjärnan på sikt orkar mer. Alternativt ska jag välja att gå ner i arbetstid lite, korta mina arbetspass och skippa den skitjobbiga onsdagen dagtid efter alla kvällspass. Eller båda delar är nog klokt. Ska suga på den karamellen lite. Provtänka.

Så idag blir det långpromenad och i eftermiddag ska jag åka till ex-svärisarna och tjöta lite, och bada. Än är det sommar 😍 Disken kan vänta, matlagning likaså. Den här torsdagen är som min lördag efter mån-fre-jobbvecka: Då gör jag bara sådant jag vill och känner för. Som inte inkluderar socker.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Tyvärr är det så. Vi gör det inte medvetet, det sker nästan omedvetet.

Men vi kan lära oss att känna igen signalerna - och gå åt motsatt håll. Bokstavligt. Och ångest hanteras på bästa sätt genom att ta sig igenom den. Jag har stått i kassan på Ica många gånger och tänkt: ”Det är bara ångest, det syns inte utanpå” som ett maniskt mantra. Svetten har runnit och stick/bränningar har vandrat runt på kroppen. (Det senare beror på Histaminer, samma sak som vid allergi.) Att ångest kan vara så fysisk är märkligt. Men jag har stått kvar i kassakön, verkligen utsatt mig. Allt man drar sig för ska man utsätta sig för, för att ångesten ska avklinga efterhand.

Utan antidepp hade det nog varit svårt för mig dock, eftersom jag får problem med sömnen när jag känner mig stressad och pga dålig sömn reagerar kroppen med ångest för skitsaker. Hjärnan får inte göra det den ska på natten: sortera, rensa, slänga, arkivera. Då blir hjärnan inom några få dagar en riktig dramaqueen. Ett tag när det var som värst trodde jag att jag hade GAD, generellt ångestsyndrom. Jag fick ångest av allt. Minsta skitsak.

Meditation i alla former är bra. Och när det är svårt att sitta kvar är det som allra viktigast att sitta just kvar. Genomlida ångestpuckeln. Djupandas. Inte låta kroppen ta till flyktbeteendet eller fightbeteendet. Sitta kvar, genomlida, och komma ut på andra sidan.

Du klarar detta! Du är så mycket mer medveten nu. Men tveka inte att söka läkarhjälp, du behöver kanske också hjälp i form av antidepp. De jag tar nu är 15 mg Mirtazapin vid läggdags och 60 mg Duloxetin på morgonen. Den kombon är svinbra för mig. Jag mår bra psykiskt, jag klarar en hel del påfrestningar, och jag sover bra. Längesedan jag kände fladdret i bröstet, som är början till ångesten.

När jag känner fladdret blir jag spikrak i hela kroppen av vaksamhet. Och rädslan gör ångesten än värre. Definitionen av panikångest är att man får ångest för att man har ångest. Histaminerna börjar rusa runt i kroppen, det svider och bränner i huden, jag börjar andas snabbare och ytligare, svetten rinner på hela kroppen och mest i hårbotten/ansikte, och sen kommer känselbortfall i fingrar och ansikte osv.

Just därför är det bättre att reagera så här: ”Jaha, här kommer ångesten plötsligt skuttande”. Försöka vara helt cool inför det. Sätta sig eller lägga sig ner, djupandas in på 6, hålla andan kort stund, andas ut på 6, hålla andan kort stund. Repetera många gånger. Jag brukar räkna genom att vika fingrarna. En inandning och utandning per finger, först vika inåt och sen utåt och göra det två gånger, vilket ger 40 repetioner med både inandning och utandning. Räknandet gör att hjärnans aktivitet förflyttar sig från amygdala (dramaqueen) till pannloben (chefen på bygget). Och själva in/utandningen lugnar ner nervsystemet.

Jag gör det här när jag ska sova också, liggande på sidan i sovställning. Då slipper en massa tankar göra sig besvär, och jag blir lugn och somnar lättare.

Kram 🐘

Grattis till 4år @TappadIgen! Fantastiskt hur livet får ett meningsfullt innehåll och helt otroligt att beroendet kunnat lura oss så galet! Hur sjutton kan ett beroende få oss att tro att det inte kommer gå att få ett bra liv utan det? Det är sinnessjukt rent ut sagt! Tänk om det hade gått att applicera denna sanning på alla som kämpar med dessa förvridna tankar! Tänk om det gick att få upp deras medvetande, långt upp i luften för att se allt från ett annat perspektiv och en glimt om hur otroligt bra livet blir om de bara blir av med substansen de är beroende av. Nu är de flesta på detta forumet beroende av alkohol men jag tänker även på alla som missbrukar droger och mediciner🙏❤️Kram

@Se klart Det är inspirerande att läsa om hur du tänker kring pensionen, jag får nog se till att börja spara mer så jag har större möjligheter till att välja sedan. Jag har ju inte fyllt 45år ännu så det finns tid att förbereda och spara❤️Kram

Tack @Andrahalvlek. Idag vaknade jag upp till ett bättre mående 🙏 Vaknat med ångest rätt länge nu. Har först inte förstått att det är min ångests sätt att berätta för mig att något är fel. Jag hade liksom förträngt att jag hetsäter varje kväll. ”Det är ju bara en gång om dagen och jag vill ju göra det, det är mitt val” Beroendet är så jävla listigt, det pratat precis likadant som det gjorde med alkoholen. Det rökte inte med att ha ångest varje morgon när jag vaknade utan först är jag fick ångest som satte sig som smärta i kroppen fick jag börja bena ut vad som var fel och fattade att det är hetsätningen! Hur kunde jag inte förstå det innan? Det är som någon sa ”allt som går att bruka går att missbruka” och det är detta vi beroende alltid behöver ha koll på, när ett missbruk övergår i ett annat missbruk, det ändrar bara vad som missbrukas och vi kanske inte alltid ser det i början. Kram❤️

Hemma.
Jobbat första arbetsdagen, ringt mamma, varit på tjejmiddag, hem och sova.
Imorgon bitti tandläkaren pga en jäkla jobbig tand men hoppas sista gången imorrn. Känner mig ändå så ”glad” när jag är hos min gulliga duktiga tandläkare. Snällt och tryggt trots att jag som yngre var så himla rädd för att gå dit.
Övervunnit. Varit modig. Går dit minst en gång om året för koll- det var länge sedan jag hade något att åtgärda.
Tacksam att jag har råd med vård.

Fast besluten att min hjärna inte ska koka denna höst sett till sådant jag själv kan påverka. Övrigt tänker jag backa bort från.
Bara: jag vet hur man backar, nu gör jag det, inte mitt ansvar.
Möte med min chef imorgon. Ska försöka se om jag kan ta ut en ledig halvdag i veckan.
Nu godnatt och läsa bok, favoritsyssla! Kram alla i kämparklubben!

Jaa @himmelellwrhelvette 😍 och jag blev så inspirerad av en random kvinna på insta- hon hade filmat sin löparresa- under två år. Från att lufsa och svettas en kilometer på löpbandet, till att nu vara redo för sitt första maraton. Hon var dessutom halverad i storlek, på det hälsosamma sättet. Hon sa ”progression not perfection”, och det har jag tänkt på, jag behöver klara ”lite längre” också för att utmana mig. Ibland känner jag att jag har sämst kondis i universum så jag behöver bli starkare! (Ps, förtydligar bara för ordningens skull att jag behöver vänta till 62 för att maximera min pensionspeng över tid- men jag får såklart mer pension ju längre jag jobbar, dock känns 65-67 helt orimligt långt bort men det har mycket med min organisation att göra.)
@vinäger, lyssnar på dina tankar, ja det är många saker som centrifugeras i denna tid. Ena dagen känns ett alternativ självklart- andra dagen känns det befängt. Och hur beroende är man av sina utsvävningar så som resor, slarvigt matkonto (läs dyrare än det behöver vara)? Tänk om jag sitter där med friheten och saknar ytliga- men kanske ändå viktiga ting. Ska man invänta en punkt när man känner ”äh- vi flyttar till en liten lägenhet oavsett vad, det är nu det gäller”. Eller hur ska det egentligen kännas- men det är förstås i viss mån en lyxfråga, många av mina vänner som är egna företagare har inte sparat eller sett om sina hus, utan ser framför sig att jobba mer eller mindre- hela livet! Hjälp.
Min man är inte lika sugen på att sluta jobba trots att han är äldre än jag. Han har nån sorts aldrig sinande lust till sitt (mer fria) jobb. Och mindre formellt ansvarstungt.
Ja såhär får vi vända och vrida på denna fråga- här och på minpension.se 🙌🏻
Kram på er!

Grattis till makalösa tiden 19 månader, och att din träning börjar sitta. Så väl värd att det lossnar nu, kram till dig 💕

PS. Jag har inga problem med att andra äter godsaker. Jag är inte överjävligt sugen. Så länge jag låter bli första biten. Precis som med alkoholen!

@Himmelellerhelvette Att bli bjuden på godsaker är svårt också. Känner mig oartig när jag avstår. Så jävla dumt. Jag skulle aldrig dricka alkohol av artighet, varför äta? Är det med släkt och vänner går det bra, då berättar jag som det är. Är det många på ett kalas märker ingen om just jag avstår. Värst är om man bara är några få och ytligt bekanta. Men jag tror att det är vanesak, det blir nog lättare med tiden.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Åh tack❤️å jag är tacksam över att få följa med på din resa🙏🏻🥰

@Andrahalvlek Åh tack t dig❤️Det känns väldigt bra med träningen att jag inte bara träna för att jag måste utan att jag faktiskt vill! Jag vill bli riktigt trygg i det regelbundna att jag inte ger upp. Även om det går trögt med det söta mm så är det inget som jag har gett upp för en viktminskning för mig skulle innebära en sådan hälsovinst! Och, den hälsovinsten behöver jag både för fysiskt och psykiskt mående❤️

Kram🌺

@Himmelellerhelvette Jag skulle säga första två veckorna, men det lättade med tiden. Mest krut fick jag lägga på att göra annorlunda i vissa situationer - tex långresor med bil. Det man äter i bilen räknas ju inte 😆 Och se till att hålla måltider och mellanmål, så inte blodsockret dippar.

Numer är det värst just när jag är trött, efter mycket hjärnarbete och mycket intryck. Men jag är medveten om det, ser till att ha bättre alternativ hemma och går och lägger mig om det inte lugnar ner sig.

Kram 🐘

Tack för att du delar detta @Andrahalvlek ❤️
Hur många dagar var dina värsta efter sockestoppet! Idag är min tredje dag och jag har varit sugen i fyra timmar non stopp! Hemskt! Kram och bra att du inte åkte till affären❤️