Senaste kommentarerna i forumet

@Geggan Ett helt år? Jösses. Tiden går snabbt. Jag är så glad för din skull som fått en ny lägenhet att skapa till ett hem. Det tar lite tid, men plötsligt kommer ”hemmakänslan” och den är ljuvlig 🥰

Kram 🐘

Sen kväll, men självklart godtar jag också din ursäkt. Överens tror jag vi blev om det mesta till sist. Godnatt! 😴

Ja, jag vet att du har ett gott hjärta @varafrisk. Verkligen. Nu var det ju bara ett uppsluppet babbel i min tråd om önskningar och förhoppningar, glädje och gratulationer. Då reagerade jag på att du kände dig manad att skriva som du gjorde. Det sätter tonen i ett sånt läge- jag tror inte att du tänkte så förstås- men för mig föder det tankar kring ”aha ska man inte dela med sig av sånt om det kan vara störande”. Men i min tråd vill jag vara helt sprudlande glad när jag är det. Det kan vara av väldigt små och ytliga ting, eller stora och omvälvande.
Var och en av oss här har gått igenom skit-år när vi druckit på alla känslor. Efter en tid nykter så känner iaf jag en väldig massa glädje över både stort och smått. Det överskuggar det mesta som jag också kan vara låg, ledsen och sorgsen över. Vilket jag stundtals är, ingens liv är nån räksmörgås här, alla kämpar. Det förenar oss. En del kämpar med socker, vikt, relation, barn, ekonomi. En del kämpat med Sony som kan vara svårt att ens skriva om.
Jag har hållit på att försöka komma igång med träningen i 2 ÅR (!!) så jag blir peppad av att läsa om de som bara gör, håller i, fortsätter. Jag inspireras massor av de olika liv som levs och som jag får ta del av. Det är ju något stort att dela med sig, glädjas åt varandras framsteg i nykterheten och i livet. Kram 🤗

@Varafrisk Så fint du berättar om det svåraste svåra. Ni kämpade verkligen för att få era barn ❤️ Och jag förstår att prat om barnbarn verkligen gör ont i dig. Folks kommentarer är så obetänksamma ibland att jag blir helt matt.

Det har jag verkligen lärt mig, att aldrig kommentera och fråga om graviditeter. Inte ens min dotter har jag frågat, det var hon som spontant började prata om det eftersom barnens kusin nyligen flyttat hem, lagom till hennes äldsta börjar skolan.

Jag blev då allra mest pirrigt lycklig över att min dotter pratar om att flytta hem 😍 Även 18 mil känns långt bort, men det är bättre än 30 mil som det var mellan oss innan.

Kram 🐘

Jag fortsätter att skriva i min tråd om vad jag skrev i @Se klarts tråd. Jag har känt mig ganska ledsen under eftermiddagen och funderat varför jag känner så....

Jag vet inte med säkerhet att jag inte kommer få barnbarn men jag utgår ifrån det skulle motsatsen visa sig så skulle det bli en bonus. Jag tänker att det är ett skydd för mig att tänka så och jag tror att jag vet varför. Min man och jag försökte att få biologiska barn under ca 1,5 år när vi hade bestämt oss för att adoptera dröjde det ytterligare 3 år. Under tiden som vi försökte få barn fick vi så många kommentarer och kanske i synnerhet jag eftersom det var jag som skulle bli gravid. Ungefär samtidigt som vi hade fått besked om att vi inte skulle kunna få biologiska barn så flyttade vi till en trea och vi gifte oss. Alla trodde att jag var gravid! Man kunde inte ha möhippa ifall jag var gravid. Det viskades och pekades på min mage och man tom tog på min mage. En dag fick jag nog. Vi var på en fest och i kön på damtoaletten så började det viskas igen och pekas. Jag sa ifrån, att min man och jag kunde inte få biologiska barn. Jag kan lova er att kön försvann. När vi väl hade bestämt oss för att adoptera var det mycket kommentarer som inte alls var hjälpsamma....."varför ska det behöva ta så lång tid..varför ska man behöva utredas osv osv". När vi kom hem fortsatte frågorna " känner ni till era barns bakgrund, att adoptera är det lite som att handla på postorder, är era barn biologiska syskon". Jag minns när jag var runt 46 år då trodde en fd kollega att jag var gravid. Hon tittade på min mage och gratulerade. Jag förstod inte först men sedan gjorde jag det. Hon jobbade i en affär och det tog ett tag innan jag besökte den affären igen. Men, när jag kom tillbaka så sa hon till mig att det blev så tokigt förra gången. Jag minns att jag svarade , ja men jag är 46 år . Då sa hon...men kändisar och så är ju äldre och jag tänkte att nu äntligen skulle du få egna barn. Och, jag tänkte ..människa hur tänker du?!?! Så jag svarade att jag har aldrig velat ha något annat än adopterade barn. Jag tänker att det kommer inte bli samma kommentarer med barnbarn...men det har börjat lite...vänta tills du får egna barnbarn.. och när jag säger då att jag tror inte att det kommer bli så...så får jag till svar...fast man vet aldrig.

Jag orkar inte med kommentarer.... även om de flesta får barn och barnbarn..så är det ingen självklarhet. Och, det är kanske det jag vill säga. Jag är glad för mina kollegors skull som får barnbarn men när det blir för mycket bilder och filmer i fikarummet så går jag därifrån. Fast jag har gått därifrån när det blir för mycket prat om studenten också. Men faktiskt...det var ju ingen självklarhet för mig att få barn därför är jag otroligt tacksam för dem.

Min ledsenhet efter vad som skrevs i tråden ligger också hos mig inte hos dem. Ledsenheten beror på min självkänsla för jag blev det lilla barnet. Jag tänker att jag har skrivit länge här på forumet så att även om jag skrev plumpt så vet man att jag har ett gott hjärta och mycket kärlek inom mig. Och @Andrahalvlek...jag önskar verkligen att din dotter ska få bli mamma och du mormor.

@Andrahalvlek Tack för att du godtog ursäkten och så skönt att du förstod mig!
Ja, visst handlade det om mig vilket jag även skrev för jag ställde frågan till mig själv " vad är det som gör att jag stör mig på det här?", det var ingen kritik gentemot dig. Men, det var plumpt av mig att skriva ditt namn, att skriva i @Se klarts tråd och på samma dag som @Se klart fick ett nytt litet barnbarn. Jag fortsätter och skriver i min egen tråd. Men innan jag slutar vill jag säga att sorgen över att inte få biologiska barn den pratade jag länge om med min socialsekreterare...men jag tänker att det finns andra saker som vaknar till liv. Jag slutar här.

PS. En kompis till mig jobbade som frissa. Hon fick bröstcancer. När hon kom tillbaka och började jobba igen blev hon svinförbannad över att hennes kunder gnällde om skitsaker. Hon fick sluta jobba. Hon stod inte ut med gnället, cancern hade fått henne att inse vad som är viktigt i livet.

@Varafrisk Ursäkten faller i god jord hos mig. Jag tror precis som @seklart att din reaktion handlar mer om dig än om mig ❤️ Det är förstås en stor sorg för dig. Och sorgen du kände när du inte kunde få egna barn måste vara inkapslad någonstans. Inget sådant försvinner, det blir lite som ärr på själen.

Nu råkar jag veta att min äldsta dotter talar i termer av ”det finns två lämpliga tillfällen att flytta hem - innan barnen kommer eller innan de börjar skolan.” Så de vill ha barn. Sen lyckas det inte alltid, men jag vill utgå från best case-scenario. Alltid.

Lite på samma tema störde jag mig på uttrycket ”det spelar ingen roll om det är pojke eller flicka, bara det är friskt”. Jag sa det själv massor av gånger under båda mina graviditeter. I början ville jag nästa skrika åt folk ”det föds sjuka barn varje dag, varje timme, varje minut och de är också älskade.”

Så en sak är säker. Varje individ utgår från sina erfarenheter och det bör man tänka på innan man konfronterar.

Kram 🐘

🥰🥰

Tack gulliga @geggan 😍 ja helt klart är det hopp mer än misströstan. Men oj vad trött jag har varit denna dag. Tar på krafterna detta. Skönt att du är hemmavid och kan börja på ett nytt år. Mina dahlior segar men nu har jag inte plockat på ett par dagar så att jag ska få ihop en riktigt fin bukett till min dotter och lilla bebisen. Tänkte göra en egen sån där ”mammabarn-bukett” om jag får till det.
Ta den där hjälpen med krångliga sysslor hemmavid, 💯 rätt! Kram

@Geggan Tänk att ett år redan har passerat. Och du har gått igenom alla dagar, högtider utan din man. Så gott att du har honom nära❤️Och, naturligtvis ska du ta den där hjälpen så inget händer dig…brutna ben osv.
Allt gott till dig bästa @Geggan❤️kram

@Geggan Fint att du har graven nära och lätt kan besöka den❤️. Du har hanterat året på ett så bra sätt och skönt att kunna sätta nytt bo och nytt liv. Låter som en strålande idé med hjälpen, väl värt! Hoppas du ska trivas och fortsätta njuta av grönska, solljus och fönster.

Ha det gott!❤️

Idag är det ett år sedan min man dog. Precis vid samma tid, tidigt på morgonen idag kom jag hem från landet efter 7 veckor. Så det är en stillsam dag. Bukett med dahlior, hans favoritblommor, på graven, som lyckligtvis är nära. Nu skall jag börja ett nytt liv här i den nya bostaden. Glad att jag packade upp allt, men mycket fix återstår. Funderar på att utnyttja stadens erbjudande om 6 timmar fixhjälp för 70-plussare. Väl investerade pengar, minskar fallolyckor och brutna ben betydligt. Jag har högt i tak och blir lätt yr. Ringer imorgon! Idag beställt tv. Har ingen tv på landet så saknar inte än. Tänker lite högtidligt på att detta troligen är min sista bostad i livet. Kanske jag får 20 år till, som min mamma. Glad idag åt grönska och solljus och många fönster.

@Se klart oj- roligt! Ja, ett nytt liv är ett mirakel, själva motsatsen till allt elände i världen! Kram till mormor! 🥰

@Andrahalvlek @Se klart @vår2022
Jag ber om ursäkt jag skulle inte skrivit något alls. Min magkänsla sa mig det och ”stör” var fel ordval. Förlåt.

@Varafrisk Det mesta som jag tänker är sagt av @Se klart, men skulle vilja tillägga att det står var och en fritt att önska sig saker eller händelser i livet. Att önska att ens barn mår bra, att önska att ens relations ska hålla för livet, att önska att man får vara frisk, att önska att ens barn kan få barn, att önska att saker ska reda ut sig mm. Det står för hopp, för kärlek, för medkänsla och medmänsklighet. Allt kan skita sig, men hoppet finns förhoppningsvis alltid kvar och skulle det bli på annat sätt har @Andrahalvlek visat att man även kan lösa det med nya hopp❤️

Och tack för grattis @andrahalvlek. Jag tar inte detta för givet utan känner stor tacksamhet över denna försyn, slump.
Jag fick en bild av min svärson på dotter med dotter i famnen, båda sov. Det är den finaste bild jag sett i hela mitt liv. Och jag insåg med sådan skärpa, att nu är hon inte längre ”mest min” Nu är hon mest sin dotters mamma. Hjärtat sprängs av insikten, som det ska vara. Kram.

Vi människor reagerar känslomässigt @varafrisk.
Ofta härbärgerar vi en hel del känslor som kanske kan såra andra, eftersom vi vet att det handlar mindre om ”den andre” och mer om mig själv. Man säger inte allt till människor för ofta vet man att det handlar om ens egna känslor.
Eller så låter man bara något bara passera, varenda dag gör vi ju det.

Här på forumet ”känner” vi varandra rätt väl och vet till exempel att @andrahalvlek är bra på; att stötta andra, att kämpa sig igenom motgångar, att dela med sig, att inte ta så mycket för givet, i synnerhet eftersom hon - eller du @andrahalvlek har dina erfarenheter djupt inne i dig av att livet inte alltid blir som man tänkt. Vi känner till dina erfarenheter av att få ett barn med många utmaningar- och svårigheter. Vi vet att du dagligen jobbar för att din/hennes dotters liv ska bli så bra det bara kan.
Så @varafrisk- det gör inget att du skriver i min tråd. Men jag tycker inte om det du skriver, och sätter du skriver på.
Att du ”stör dig”.
Det är en rätt illvillig tolkning- som just är känslomässig- men inte ett dugg representativ för @andrahalvleks personlighet eller sätt att förhålla sig.
Vi kan alla ”störa oss” på tusen och en saker med människor- här eller i riktiga livet. Att få sinnesro är ju att förhålla sig till sig själv- ”varför stör jag mig på det här”- kan jag göra detta mer hanterbart för mig själv? Sinnesro är inte att tala om för människor vad de gör som stör en, och varför.
OM man vet och förstår att det inte finns något UPPSÅT hos personen att tex såra en annan.
Det vet du, jag och precis alla här, att det inte gör.
Så jag tycker det är/var onödigt. Jag tycker inte om att andra kritiseras på det sättet- framförallt inte i mitt ”rum” som denna tråd trots allt är.
Nu ska jag jobba!

Kanske jag kapar din tråd nu @Se klart men det känns ändå som jag vill skriva här.

Jag har ofta stört mig på @Andrahalvlek skriver när jag kommer få barnbarn. Och det handlar inte om att det är @Andrahalvlek för jag stör mig inte på @Andrahalvlek, jag tycker om dig/henne. Det spelar ingen roll vem det är som uttalar sig så …jag stör mig. Tänker ”hur kan man veta om man kommer få barnbarn…det finns inga garantier för det”….”ens barn kanske inte vill ha barn”…osv. Idag tänkte jag så igen….och jag tänkte…varför stör du dig på det?? Hur kan du störa dig på det? Å innerst inne vet jag…..min dotter vill inte ha barn vilket är en sorg men samtidigt en tröst pga hennes sjukdom och att hon själv har sina svårigheter. Jag vet inte hur det är med min son men hans sambo har ju så många olika sjukdomar och någon riktig allvarlig så kanske det blir svårt. Om det blir ett barn så blir det en bonus. Men att jag redan nu utgår ifrån att jag inte kommer få barnbarn är för att skydda mig själv på något vis fast kanske jag ändå måste säga orden högt att det är en stor sorg för mig att inte få barnbarn. Jag har så mycket omsorg i mig så mycket ta hand om. Det känns även som ett utanförskap något som jag redan känt/ känner i så många situationer med mina barn. Att inte få vara med om livets efterrätt som verkar vara helt obeskrivligt stort, att se det fantastiska i att se sina barn bli föräldrar. Men jag tänker ändå att jag vann högsta priset som fick mina två barn som fick gåvan att bli den mamma som finns i deras liv när inte deras biologiska mammor hade möjligheten att få vara det🙏🏻Så ja…det finns inga garantier men oavsett vilket barn vi fick så finns det kärlek❤️

Förlåt @Se klart för att jag kapade din tråd🥰

PS. För dem som inte vet bakgrunden bor min yngsta dotter på ett LSS-boende, också kallat gruppboende. Hon har en egen liten lägenhet, men har hjälp av personal en stor del av sin vakna tid. Åker taxi till daglig verksamhet dagligen. Med ett sådant reglerat boende/tillvaro är risken obefintlig att hon skulle bli just knarkare eller kriminell. Och det är ju skönt! Att slippa oroa sig för det. Kan inte komma på något värre faktiskt.

@Se klart Grattis till bebben ❤️ Jag längtar verkligen tills jag får välkomna barnbarn i mitt liv, även om det kan dröja några år till. Jag vill njuta av min totala självsamhet lite till. (Nåväl, nästan total. Hund och döttrar och mamma och ex-svärisar behöver ju lite hjälp.)

När jag fick mitt andra barn gick ingenting som vi tänkt oss. Varje dag föds barn som är sjuka och/eller har funktionsnedsättning - och de är lika älskade som friska barn ❤️ Men livet blir minst sagt lite enklare om man får friska barn!

Jag är lite galghumoristisk. Under dessa 25 år har jag fått frågan ”hur orkar du?” fler gånger än jag kan gissa. Jag brukar säga att det finns inget alternativ, jag måste orka. Sen brukar jag tillägga att jag åtminstone är hundra procent säker på att min yngsta dotter varken blir knarkare eller kriminell. Då brukar folk tystna. För det finns fan inga garantier för någonting i livet. Tacksamhet för det man har och får är viktigt ❤️

Kram 🐘

Tack gulliga @varafrisk och @vår2022 🙏🥰 Det är mirakulöst så man baxnar.
Kunde såklart inte somna om men satte på kaffe och satt ute i dimman och såg den lätta över åkrarna. Som i himlen på något vis! Men nu måste jag dessvärre jobba som en tok här 🤕

Kom att tänka på en annan sak…har följt periodvis @magisternordstrom på Instagram. Här om dagen så la han ut ett inlägg där han berättade att han hade varit sockerfri i nio år! Så strongt! Han har ADHD. Hade en fd kollega som också hade ADHD och undvek socker. Tänker att sockret triggar symtomen. Jag har börjat skära upp lite olika frukter som meloner, apelsin, kiwi och lägga upp på fat. Det blir så lockande med de olika färgerna och så enkelt att stoppa i munnen istället för ngt annat🍑🍓🍉🍋‍🟩

@Se klart Varma gratulationer till ännu ett mirakel och barnbarn i skaran❤️. Allt har gått bra och du kan andas ut och känna tacksamhet. Du blev nog hörd❤️

God morgon☀️
Konstig känsla att vakna ensam efter att ha vaknat varje dag tillsammans med min man. Han börjar arbeta idag igen efter semestern jag börjar arbeta på onsdag. Min man kommer nu arbeta 60%. Få se hur länge han håller på med det. Han fyller ju 69 år om ett par veckor. Jag ska arbeta 75% under augusti är ju sjukskriven 25%. Hoppas att jag ska hålla. Längtar efter att ha flyt i mitt arbete, inte hinna tänka så mycket inte känna mig ensam. Jag behöver dessutom få ett bättre förtroende för min chef.
Min dotter börjar också arbeta idag fast arbetsträna. Nu när hon har varit sjukskriven ett år så sänks hennes sjukpenning. Det låter ju väldigt logiskt eller? Som….nu när din ekonomiska ersättning har varit lägre under ett år så sänker vi den ytterligare för att….man fuskar? Inte är tillräckligt sjuk? Vilket system!!

Halvligger i sängen och läser vår superdupertunna lokala tidning. Idag är dödsannonsen inne i tidningen …en persons dödsannons….en person som vi inte umgås med nu men när vi var yngre träffades på gemensamma fester och middagar…en fd kollega med min man även syssling t min man. Han och hans fru satt på flygplanet hem fr Italien. Han får jätteont i magen. Ambulansen möter upp på Landvetter och kör t Sahlgrenska där han dör direkt av sepsis. Så fruktansvärt tragiskt! På några timmar så har frun blivit änka och barnen på 30 resp 27 har förlorat sin pappa. Mannen skulle fylla 68 år nu i september. Så likt min egna familj. Så oerhört snabbt en livssituation kan förändras! Så lätt det är att tänka att jag måste ta vara på mitt liv men efter några dagar så är tankarna som vanligt igen. Och det är väl så man behöver leva på ett vis…dvs att inte hela tiden tänka på att livet är skört …men att ta hand om livet.

Så jag kände mig oerhört låg igår och känner lite så även nu. Men jag ska stiga upp nu …köra lite morgonrutiner…och försöka göra det bästa av den här dagen🙏🏻

Kram💕