Senaste kommentarerna i forumet

För att du delar med dig här och påminner mig och andra.
Jag vet inte...
Men anar att vi är många som känner igen oss när det blivit för mycket av skam,skuld och fasaden och kompensationen.Det är ett heltidsjobb att dricka alkohol upplever jag.
Jag tror ingen på mitt jobb anar hur det verkligen varit.
Men det är mindre viktig idag för mig.Jag vill göra det som är rätt för mig.Förr ville jag inte dricka men gjorde det ändå och det blev ett krig inom mig som är över just nu.
Ser att du fått mycket stöd i din tråd.Hoppas du får uppleva den här friheten snart.
Kram Pilla igen.

Jaddå!
Har haft en otroligt lugn & skön nykter midsommar. Vilket känns för jäkla skönt!! =)

Hej på dej, måste säga att det du skrev fastnade hos mig. Är också ensam och har druckit väldigt mycket i min ensamhet och haft sådan skam över det. Ja se mitt namn ;) Det dricks heller inget speciellt i min familj, i alla fall inte när vi träffas...

Det där med fysisk aktivitet är jättebra. Du sa att du ska skriva dagbok, jag gör det här. Rabblar på om allt som inte har med alkohol att göra (fast allt har ju ändå på något sett med det att göra nu i början). Hoppas du vill göra detsamma, det är också väldigt bra då man kan gå tillbaka i svagare stunder och kika. Jag var nykter 175+ dagar förra året och att nu kunna gå tillbaka till min gamla tråd och titta är så tacksamt, vad smart jag var när jag var nykter liksom :)

Ett tips, lyssna på alkispodden, lättsamt och ögonöppnande. Härliga grabbar som talar om A och hur de var när de drack, man känner igen sig så sjukt mycket.

Kram

Fasiken vad bra! 10 dagar är en enormt viktig målstolpe. Då har man klarat veckans alla veckodagar med allt vad det innebär och lite till.

Bra att du fokuserar på skogspromenader. Mycket läkande för själen också att vistas i skogen.

Kram ?

Dubbla siffror.. fasiken vad bra!

Vinäger, Sophia2 och Fibblan. Jag blir alldeles varm inuti av era fina kommentarer. :) Tack tack tack, såg de i går kväll men hade inte ork att svara... men grät en liten skvätt och var så tacksam för det var just det jag behövde.

Så... dag 10. Det går lysande. Den största skillnaden denna gång jämfört med förra gången är att jag har börjat röra på mig mer. Det tjatades ju om det innan också, men jag orkade helt enkelt inte. Och som dålig ursäkt så har jag aldrig gillat att gå i stan, utan att gå i skogen och förut var det omständligt att ta sig dit. Nu har jag bil och kan ta mig till skogen jättesnabbt. Har gått snabba promenader 50+ minuter 5/7 dagar denna vecka, vilket var mitt mål. Och det är jag så tacksam för, energinivån höjs, man blir sådär glatt utmattad, jag blir genomsvettig då jag håller ett väldigt raskt tempo. Bränner även ca 600kcal per timme vilket också känns kul. Har min fitbit som gör det hela lite roligare, så räknar steg, mil, förbränning... sen äter jag ju inte så jättebra just nu så det händer väl inget på vågen, men det är lugnt.. just nu. En dag i taget, en sak i taget.

Håller även på att planera lite för veckan, ska tillbaka till andra lägenheten och renovera men ska ta med mig min far ena gången och min mor den andra för att få lite hjälp. Jag och min far jobbar ofta väldigt bra ihop, han är så lugn (lågaffektiv) så det går inte att bli arg på honom och blir man ändå arg så är han bara tyst och låter än vara. Min mamma är lite annorlunda, hon visar kanske mer kärlek utåt och är mer pratglad, men ahr också lite mer temperament, precis som jag har i sällskap jag är bekväm i.

Det blev en avstickare. Nu ska jag hoppa in i duschen (avskyr att duscha, avskyr att vara blöt men man vill ju gärna inte känna sig ofräsch heller) och sen äta lunch. Sov så länge att det inte blev någon frukost ens.

Väljer att inte dricka i dag, istället har jag en dag av återhämtning och inga måsten.

Att jag egentligen inte alls insåg detta själv nu då förnekelsen varit total länge. Jag blev påkommen av en av mina bästa kompisar och han körde hem mig till mamma och tvingade mig att berätta något som jag inte tyckte själv, nämligen att jag har problem. Jag har ju innerst inne vetat om det här (precis som någon skrev här ovanför), att jag är alkoholist och missbrukare, men har valt att hålla uppe fasaden. Det är så mycket skam nu men jag ska klara det denna gång för annars kommer min familj att bryta med mig, de orkar inte heller längre. Och alla bra kompisar med ordnade liv orkar inte heller längre.

Jag har nog druckit och tagit andra saker i självmedicinerande syfte mestadels. Men det är ju bara kortsiktigt och man skjuter fram problemen. Jag har både alkoholister och narkomaner i på ena sidan släkten så jag har anlag.

Jag vill bara må bra igen och få tillbaka mitt liv. Jag har ett välordnat jobb och är den personen på jobbet som mina kollegor aldrig skulle tro något sådant här om, men det är dags att börja vara ärlig med sig själv nu och börja leva igen. Vi tar dag för dag, suger finns här idag också men jag väljer att avstå.

Era historier och ord värmer otroligt mycket ska ni veta. Stort tack.

Framförallt när man känner obalans..Mina barn, hade nog osäkerhet kring återfall i början..Det blev bättre med tiden..Fortfarande kan jag få frågor som..”kan vi ha vin i såsen, eller vill du inte det?” ”Dom har alkohol till maten på det kalaset, vad tror du om det?” O.s.v. Ren och skär omtänksamhet?..Så fint för dina barn att du har valt rätt väg..?

Välkommen hit!en stöttande o hjälpande plats att att vara på.
Starkt av dig att prata med din familj ,själv har jag bara erkänt här att jag inte kan dricka alkohol.
Hur ser mitt liv ut idag?
Jag har insett att alkoholen lurat mig att tro att jag funnit ,lugn,tillhörighet,vänner,humor,mod,.genom att dricka.
Jag gav allt till alkoholen.
Och vad fick jag tillbaka?
Det vet du,vad vi får tillbaka.
Jag har fått,modet,ärligheten,styrkan,lugnet ,livet ,humorn,sanningen ,respekten,mindre oro,tillbaka.När jag avstått alkohol.Låter flummigt
Men så upplever jag det idag.Kan jag så kan du!
Kram Pilla

Välkommen hit!en stöttande o hjälpande plats att att vara på.
Starkt av dig att prata med din familj ,själv har jag bara erkänt här att jag inte kan dricka alkohol.Även om det har märkts att jag inte kunnat hantera eländet.
Hur ser mitt liv ut idag?
Jag har insett att alkoholen lurat mig att tro att jag funnit ,lugn,tillhörighet,vänner,humor,mod,.genom att dricka.
Jag gav allt till alkoholen.
Och vad fick jag tillbaka?
Det vet du,vad vi får tillbaka.
Jag har fått,modet,ärligheten,styrkan,lugnet ,livet ,humorn,sanningen ,respekten,mindre oro,tillbaka.När jag avstått alkohol.Låter flummigt
Men så upplever jag det idag.
Kram Pilla

Att ha en chef som har skyldighet att hjälpa anställda, med beroende-och missbruksproblematik är räddningen för många..Jag hade samtal med min chef om mina problem, och det gick mycket bra..Det finns ju olika vägar att gå, huvudsaken är att man gör något..Min tanke från början var att be om samtalet med chefen själv..Jag sköt upp saken så länge, så min dotter mailade chefen istället..Först kände jag mig överrumplad, men snabbt insåg jag att detta var räddningen..Ett stort Lycka till????..Det finns en väg ut..Det gäller att ta den..

...väldigt intressant att läsa om din första nyktra tid Torn.
Det som utmärker din tråd över tid är att du verkligen har bestämt dig. Att det är ...som du skriver ’blodigt allvar’.
Du drack ju stora mängder alkohol innan du blev nykter ( men ibland verkar inte mängden alkohol spela så stor roll utan mer själva kraften i beslutet ...inom AA pratar man om ett fönster - det öppnar sig ett inre fönster för villigheten att bli nykter. Upplever att ditt fönster varit vidöppet från dag 1....kan inte riktigt säga detsamma om mig.
Sedan verkar du också mått ganska bra från tredje veckan - bra sömn, bra energi. En dipp efter 50 dagar ..men det starka initiala beslutet att hålla dig nykter bar även över den svackan.
Tack för att du beskrev denna tid Torn!
Jag har haft en lite svajigare tripp...tror inte att mitt beslut var lika starkt ( även om jag absolut hade nått ngn sorts seg och långdragen botten som aldrig blev väldigt dramatisk men som var desto mer tröstlös, innehållslös ...som att gå runt i en ständig skymning samtidigt som stressen och röran och oron jagade mig....och jag blev alltmer skamfylld och ensam).
Hatten av för din resa....och vad härligt att frun och barnen och fiskarna fanns kvar - när du klev ur dimman!
Din sega och pålitliga kamp/resa...och förmågan att glädjas över livet - som det är- ger mig motivation och energi att inte släppa taget.
Och för mig är kanske effekterna av en tids nykterhet ännu starkare än mitt initiala beslut...
Jag fattade inte riktigt hur illa det var - typ.

Tack för alla svar. Jag har lovat min familj att tala med min chef på jobbet imorgon och lägga korten på bordet.

Det är svårt att se det just nu, men jag längtar tills all den här skiten är över och jag ska klara det den här gången.

Till er som klarat av att bryta med alkoholen, hur ser era liv ut idag? Jag antar att ni mår mycket bättre och har mer tid till att göra saker ni mår bra av. Alla historier är bra att läsa så dela gärna med er.

Låter som alkholen styr ditt liv... Det finns ju vissa kriterier som står listade på ah för att bekräfta om man har ett problematiskt förhållande till alkohol. Eller googla.

Vårt samhälle påverkar oss att tycka att alkohol är livet. Men det är ett gift. Etanol?

För mig var det klart att jag var alkoholist i många många år innan jag slutade dricka för nästan ett halvår sedan. Minskade i många omgångar. Låg i sängen på mornarna, bakis och tänkte aldrig mer. Och så drack jag igen på kvällen. Runt runt. Men sedan tog jag beslut att sluta och det är det bästa jag gjort!
Vill inte dricka, vet hur det blir. Väljer att avstå, jag mår så mycket bättre utan alkohol. Fått livet åter?

Många tar beslut dag för dag. Inte jag bestämde från dag ett att nu räcker det och tog kommandot. Påminner mig ständigt om detta på olika vis. Återfallsprevention. Googla på det med?

Önskar dig allt gott. Kram

Bra tänkt att skriva här, är perfekt för reflektion och stöttning?

Bra strategi att gå in här när suget slår till. Jag är väl en knäppis men jag brukar ta det med lite humor. Som någon som hälsar på, ett troll att kasta ut. Funkar bra för mig, är inte rädd för suget utan tar det som en naturlig del av mitt tillfrisknande.
Ungefär som att värkar behövs när man föder barn. Ett nödvändigt ont? Sedan har jag förstått att en del har inte sug alls...

Ha en fin söndag! Kram?

Hej VaknaVacker, hälsar på här och hoppas att du har det bra.? Ser att du är inne och hjälper till och peppar hos nykomlingar hos oss.?

Tack för det!?

Jag önskar dig en härlig sommar! Kram

Ja du kan vara nykter denna semester. Heja dig!

Läs på om vad alkoholen gör med oss.
Hjärnan är kidnappad, känslohjärnan styr. Tanken att dricka granskas inte av den del av hjärnan som skall göra det och vips står man där med en kasse från systemet.
Ta kommandot, läs på om giftet så är det mycket lättare att klara det. Sök på återfallsprevention på Youtube.

Vad skönt med semester? Bra strategi. Och att du varit nykter några dagar! Vinsterna kommer! Blir ditt livs bästa semester.

Kram?

Jag hejjar på dig! ?

Tack för uppmuntran!

Jag var precis och slängde 10 tomflaskor starköl, en tomburk och en liten flaska Baileys. Bailysen fick jag inte i mig hela i torsdagskväll utan den minns jag att jag hällde ut 1/3 av på natten. Så skönt. Och gode Gud, låt det vara sista gången för alltid eller åtminstone på länge jag behöver göra detta. Köpa, dricka och skämmas.

Nu blir det en lång morgonpromenad.

Ett litet ”tips” Att vara utomhus och röra på sig, eller bara sitta vid havet, vid en älv eller på en sten; det tror jag är väldigt välgörande. För mig kommer alltid de mörkaste tankarna av ensamhet hemma, så att fylla på med utomhus upplevelser tror jag på.

Tack för att du skrev. Jag tycker du verkar väldigt smart i ditt upplägg inför semestern. Jag jobbar 3 veckor till. Har du tips så skriv gärna ner dem.
Kram!

Midsommar blev i alla fall nykter, eftersom jag hade köpt på torsdag och druckit upp allt. Det höll på bli en totalt förstörd midsommar afton då jag tänkte skippa firandet med familjen, av ångest vad jag är. Men min bror hörde av sig, och det blev en fin dag med mat, kransbindning, bus med barn. Fördel vi har i vår familj är att vi inte umgås kring alkohol när vi träffas. Eller så är det en nackdel, för jag tror flera av oss dricker i smyg.... Nåväl, jag kan inte ta ansvar för dem.

24 öl i veckan, kanske, i snitt... det är vad jag tror jag hällt i mig för att ha skoj hemma, lindra min ensamhet, känna lite glädje. Eller vad det är. Allt i total ensamhet. Jag lovar mig nästan varje gång jag köpt hem från bolaget, och hällt i mig det, det var sista gången. Jag gömmer tomburkar o flaskor i garderoben i sovrummet. Gömmer inte för någon annan, eftersom jag är singel, utan gömmer för att glömma bort dem tills jag gått ut med dem i soprummet. Smyger ut till soprummet på morgonen.

Jag ska försöka att denna semester dyka ner i trötthetsträsket, i träsket där jag inte söker tröst, utan bara är, och möter min bottenlösa ilska eller vad som finns där nere. Och göra det utan alkohol i handen.

Det skulle vara underbart om nästa vecka fick bli en vecka utan att dricka. Det har hänt någon gång i år, men det är kanske en enda, eller två.

Så, därför. Nu kanske semestern från alkohol och skam börjar?

Jag har inte tänkt ha så mycket strategi, annat än att försöka skriva i en dagbok lite, försöka läsa här och skriva hur det går. Får se om det går mer än till måndag då bolaget öppnar igen.

Här är du bland vänner, och likasinnade. Skriv mycket här, sätt ord på vad du tycker, tänker och känner. Läs andras trådar och kommentera, så ska du snart få en massa pepp och stöd av oss.

Kram ? (nykter 4 mån, tjoho!)

Det är viktigt att ha strategier att ta till när suget kommer - något som bryter tanken. Skriva här är bra! Lösa korsord eller sudoku? Kolla några klipp med Craig Beck på youtube? Gå två varv runt huset?

Bestäm innan vad du SKA göra när suget anfaller. Att där och då komma på något är nog svinsvårt.

Kram ?

Tack för en superb sammanfattning av vad som varit/är dina trix mot draken?!
Jag är så tacksam att du finns här på forumet - det är till fantastiskt stor hjälp för mig! Både gamla och nya inlägg. Det här med att förstå sig själv och varför flyktkänslan infinner sig, håller jag på att dissikera nu. Höll ju ändå ett bra tag..?. Stress är ju en faktor, stor om någon, och jag tror att det var mkt den som bidrog till återfallet + att när tillvaron känns stressigare så slarvar jag med de basala grejerna motion, mat och sömn. Det är ju DÅ dessa back to basic är som viktigast. Men som du säger, man lär hela tiden. Och denna gång ska jag verkligen inte släppa taget om mig själv, den viktigaste personen i mitt liv. Bara att skriva det känns främmande. Så där har jag nog en springande punkt..?. Förstår ju med förnuftet att jag måste se till mig själv först (a'la syrgasmaskerna på flyget) men i verkliga livet, och ju fortare det snurrar, ju mer sätter jag mig själv sist. Nu är det andra bullar igen, som gäller. Skam den som ger sig, brukar man säga. Och det ligger väl något i det. För varje gång jag gett mig mot draken, så infinner den sig..??. Men jag skäms inte, för jag har inte gett mig??!
Tack än en gång Strulan ?.
Kram
/Fibblan ?.

Tack för ditt svar, jag ska ta och läsa igenom lite trådar här. Och önskar dig lycka till också.

Jag är 32 år, och har förut bränt många relationer på grund av hur jag lever. Jag skulle lätt kunna dricka en månad i sträck om jag var ledig (har även hänt). Som jag tidigare nämnde så romantiserar jag alkohol undermedvetet, tänker på vilket vin jag ska dricka och skiter egentligen i vilken mat man ska äta. Ska jag åka utomlands tänker jag enbart på om de finns nå trevliga barer, inte resmålet i sig som är intressant, etc etc. Är jag alkoholist?