Senaste kommentarerna i forumet

Nej det är då sanningens ord @Andrahalvlek! Det är verkligen inte lätt att vara en väldigt empatisk person med medberoendeanlag!

Ja absolut, jag ska ta det lugnt och gå varsamt fram med mina beslut. Mamma är faktiskt mitt minsta bekymmer just nu känner jag, jag behöver ha min energi till mig🙏❤️

Tack för dina fina ord @vår2022 ❤️ Ja det är väldigt hjälpsamt att veta vart det skaver och göra planer som sakta tar mig i den riktning jag vill.
Det är väldigt jobbigt att sitta med ena skinkan på en stol och den andra på en annan😅 Alltid rädd att ta fel beslut! Jag gillar kanske inte beslut??? Alltså sådana stora! Fy!
Det låter otroligt jobbigt att skilja sig! Jag undrar om det är lättare när man är nykter eller svårare? När man drack kunde man kanske dricka bort känslorna? Alltså inte att jag skriver att alkohol är fördelaktigt men undrar om det gör ondare när man är nykter? Fast jag skulle nog ändå tro att det gör lika ont fast mycket mer utdraget med alkohol. Det är nog min analys på det hela, att är man nykter så gör det jävligt ont men det går över, dricker man bearbetar man aldrig och det blir utdraget? Vad tror ni?

Kram på er mina kära vänner❤️

@Carisie @JHL @LAO @Andrahalvlek @vår2022 @Himmelellerhelvette @aeromagnus Tack snälla ni för era hälsningar! De värmde🙏🏻❤️

Igår var vi hembjudna t vår dotter för att fira henne! Hon fyller 27 år❤️ Jag är så stolt och tacksam över att få vara hennes mamma🙏🏻 Hon bjöd på tacos och fruktsallad med glass. Allt hade hon fixat själv!

Annars är livet så himla tungt😔 Jag går sönder snart på min arbetsplats. Känner mig så oroligt ensam. Känner mig fångad, att det inte finns en väg ut. Jag vill inte gå i pension, ekonomiskt sett behöver jag arbeta tills jag är 67. Det är fyra år dit. Få jobb annonseras ut. Och, att få ett nytt jobb vid 63 års ålder är inte enkelt. Så jag kvävs…vissnar. Å den här evinnerliga tröttheten och ledsenheten. Idag var jag tvungen gå upp t 75% men på fredag har jag en telefontid m min läkare hoppas på justering av medicin och antingen heltidssjukskrivning el halvtid. Ska även t min fysioterapeut imorgon. Bad om att få komma en vecka tidigare, har så himla ont i mitt knä. Ja… livet kunde varit bättre just nu!

Kramar 🥰

@Himmelellerhelvette Du har en otrolig kapacitet att klara av mycket. Det är en styrka att ha det, i perioder. Att du hittat vad du behöver göra för att må bättre i ditt liv, med jobbet, med ditt äktenskap, din mamma. Bara att ha hittat det och sätta ord på det ger styrka. Då kan du pusta lite och göra olika planer för hur du ska gå tillväga. Jag har varit i jobbsammanhang där jag inte trivts och bidat min tid för att komma vidare. Suttit med typ ena skinka på halva jobbstolen och andra utanför stolen, den som var på väg därifrån😂. Den visuella bilden hjälpte mig att bida min tid och mina tankar var att jag skulle därifrån, då kände jag mig inte fast.

Jag har också gått igenom en skilsmässa och i backspegeln var det det bästa jag kunde göra för att må bättre och komma vidare. Alkoholen kom in i bilden mer och mer, men även den lade jag till slut på hyllan för att må bättre.

Du har bra utgångspunkt gällande det, nykter sedan över 3 år. Du kommer att kunna hantera allt så mycket bättre som nykter. Omställningar och jobbig, men framåt!❤️

@Himmelellerhelvette Många av oss har ju dessutom omsorg och oro över närstående. Jag med mina dotter i 26 år, och nu min mamma också. Den typen av oro är lågfrekvent, nästan omedveten. När den sen blir akut är den drabbande. Det är fan inte lätt att vara en väldigt empatisk person med medberoendeanlag. Så låt processen ha sin gång, gör inget förhastat.

Det du dock borde göra är att ringa biståndshandläggaren i din mammas kommun. Det är dags för samhällets skyddsnät att steppa upp. Ingen kan kräva att vi anhöriga ställer upp i ur och skur, när vi dessutom jobbar och har barn att hand om. Detta gäller även dig @nydag! Ring socialen och gör en orosanmälan, kontakta biståndshandläggaren. Era mammor behöver hemtjänst.

Kram 🐘

Ja det där klimakteriet låter ju inte alls som något man längtar efter @Andrahalvlek, det är sånt som gör mig rädd med, tänk om jag inte klarar vara ensam? Det är ju ändå en enorm trygghet att leva i det man alltid gjort. Och hur ska det gå med våra döttrar? En sak i taget, lugnt och stillsamt, processer tar lång tid och det måste dom få göra för att dom ska landa mjukt men jag är väldigt nervös och arg också. Jag har ju påpekat allt som kommer leda oss i separation under tre år, då måste slutsatsen vara att han inte tycker jag är värd det? Alkoholen vinner över ett aktivt hälsosamt liv som jag sagt att jag vill att vi har. Han har försökt och sagt i alla år att han är påväg åt mitt håll, att det låter väldigt bra men det är roligare att komma ut och festa med kompisarna och ligga bakfull dagen efter. I perioder är han ute varje helg och när jag säger något känner han sig trängd och säger att han inte orkar hålla på att oroa sig mer över vad jag ska tycka.
Men också då, på detta är mamma i en ny fas av riktigt dåligt mående men där känner jag bara att jag får släppa det, jag måste fokusera på mig! Mår jag bra kan mina döttrar få må bra❤️🙏

@Himmelellerhelvette Det låter klokt. Antingen ska man ha det lugnt på jobbet eller hemma, annars är risken stor att man kraschar. Det vet jag efter tre perioder av sjukskrivning för utmattningsdepression. Jävla förklimakteriet tror jag var droppen.

Kram 🐘

Jag önskar vi kunde ha en gruppchatt där alla som varit nyktra 1år och uppåt kunde skriva tillsammans, dit alla under sitt första nyktra år längtade efter att få inträde på sin 1års dag🥰

@B.Å Alldeles riktigt! Jag har ägnat hela helgen åt det 😂🩵

Tack så jättemycket @vår2022, jag ska gå in och kolla på det🙏❤️

Tack @Andrahalvlek ❤️ Jag är väldigt inspirerad av din separation. Att ni fick en så fin relation. Jag är för rädd än, känner mig för ostadig för att våga ännu. Vill först ha landat i min situation på jobbet och känna mig trygg där. Jag vet att när jag tar ut mig blir det lätt väldigt svart och jag behöver då en trygghet antingen i hemmet eller på jobbet. Svajar det på bägge är jag rädd att krascha! Det svarta hålet där jag inte ser någon mening med någonting över huvudtaget har jag så lätt att ramla ner i. Så en sak i taget, nu får det bli jobbet och stabilitet i det först och förbereda mig ännu mer psykiskt på en separation.❤️Tack så jättemycket för peppen🙏❤️

@B.Å Tack fina varma du för så fina ord, det värmer i hjärtat❤️. Kan känna igen mig i hur du fastnade i ett beroende.

Läste något intressant av Markus Heilig, professor i psykiatri och alkoholforskare, han säger: det är en liten grupp nervceller i hjärnan som styr om en individ klarar av att bromsa, eller inte lyckas hejda sitt alkoholintag. En störning i kommunikationen mellan nervcellerna i amygdala, den del av hjärnan som är viktig för känslor och motivation och det kan leda till problem med att bearbeta och reglera känslor, särskilt rädsla och ångest. Det styr om en individ fortsätter att förse sig med alkohol trots att det får negativa konsekvenser. När människor utvecklar ett beroende ändrar de i grunden sitt beteende. En viktig aspekt vid beroendesjukdomar är att det bara är en minoritet av dem som dricker alkohol som blir beroende. En del har med andra ord större individuell sårbarhet än andra. Han menar också att genetiska faktorer spelar lika stor roll för alkoholberoende som för typ 2-diabetes, astma och högt blodtryck.

Det jag kommit fram till är att min genetisk ärftlig sårbarhet är det som gjort att jag har en sårbarhet för beroende och att miljö och sociala faktorer förstärkt den genetiska risken. Genom denna fakta har jag fått större förståelse och insikt i att jag i kombination med alkohol är en tickande bomb😂. Genom att sluta dricka har jag inte längre en störning i kommunikationen mellan nervcellerna i amygdala. Då kan jag fungera på ett bra sätt, bearbeta och reglera känslor, särskilt rädsla och ångest. Motivationen är på topp och drickande ett avslutat kapitel i mitt liv.

Jag säger som du, jag är tacksam och jag omfamnar det!❤️

@Andrahalvlek precis, high on life, jag fullkomligt älskar att jag kan plocka fram den känslan när jag känner för det och utan hjälp av substanser.

Vinnare är vi, haha jag kan bli riktigt glad att av att jag ändå gick igenom skiten och fick uppleva kontrasten. Som igår, tidig lördagmorgon ”jaha, här står man då, på återvinningen, nyduschat och utan ångest, är det ens lagligt att må så bra över det?!”

Sober club ❤️

@Andrahalvlek bra jobbat du med! ❤️

Så härligt att du fortfarande har så fin kontakt med din ex-svärmor och kan inkludera din mamma i den gemenskapen. Jag är ett stort fan av att man får utöka sin ”släkt” och mina härligaste stunder är när ”alla och deras moster” är samlade. Jag får sån energi av det - och speciellt nu när jag inte längre har bråttom hem till en Bibbi (i kylen) utan jag kan delta och titta alla i ögonen utan att känna skam och skuld.

Ha en jättefin födelsedag om vi inte ”ses” (hehe eller vad man säger) innan dess.

56 är cool ålder - Jennifer Aniston och du är jämngamla….det är härligt att få bli äldre och klokare. Det tycker jag 💃

@B.Å Håller med dig! Vi har fullt ut insett att vi aldrig kan dricka måttligt. Och vi omfamnar det. Känner med hela vår kropp, hjärna och själ att vi slipper dricka! Vi blir höga på livet i stället. För precis som Annie Grace säger: Alkoholen tar ifrån oss förmågan att uppskatta vardagliga ting. Utan alkohol får vi den förmågan tillbaka.

Kram 🐘

@vår2022 åh du, kloka varma människa ❤️

Först vill jag säga att jag är tacksam för all värme du sprider. Du @Andrahalvlek och @Amanda var bland de första som välkomnade mig hit och gav mig ett hopp när jag trodde det var kört. Evigt tacksam för det, jag tror inte ni ”gamlingar” fattar vilka superhjältar ni är! 😭❤️🥰

Jag läste ditt svar igår och på min långpromenad tänkte jag på det du skrev, att du kommit framtill att din ”sårbarhet för att bli beroende” gjorde att du hamnade i klorna på alkoholen. Så var det nog för mig med.

Tidigare hade jag inga problem med alkohol, jag var en festfia som hade kul ibland, jag började dricka sist av alla (alldeles för tidigt men ändå ”sent” jämfört med mina vänner) hatade alkohol pga vad jag sett och upplevt som barn, sen drack jag måttligt (festligt) och ibland ingenting. De senaste åren hände dock saker i mitt liv som gjorde att jag tappade kontrollen, jag har inget att skylla på, jag drack inte heller för att glömma eller tycka synd om mig själv utan jag gillade ruset och släppte alla spärrar för ”så klart en medelålders kvinna får dricka en flaska (eller två) vin när hon vill, det stör väl ingen och jag sköter mitt ändå!”

Jag har kommit fram till att jag blev beroende för att jag drack för mycket. Vem som helst kan dricka sig till ett beroende och låt oss säga att halva min släkt inte var alkoholister och jag hade sluppit alla trauman och skit, hade jag druckit så som jag gjorde de senaste åren hade jag blivit beroende ändå. Och det viktigaste för mig och det jag känner så starkt det är att jag nu vet att när man en gång hamnat där så finns det infen återvändo; jag kommer aldrig mer kunna bli en person som dricker måttligt. Jag har inte bara accepterad det utan jag omfamnar det, jag tycker mycket bättre om den personen jag blivit nu, min hjärna, min kropp, mitt liv…aldrig mer ska jag vara så dum mot mig själv, jag förtjänar bättre. Det vet jag nu ❤️

Nu blir det matlådor, tvätt och förberedelse inför en ny vecka.

Ha en fin söndag mina vänner och superhjältar ❤️

@Himmelellerhelvette Jag har även laddat ned en app i min mobil ”Jag Här Nu” - en förinställd livskompass inom olika livsområden. Man kan ändra/dra i den för att få en helhetsbild om nuläget, även ändra på texterna som kanske passar in bättre i ens liv. Sedan när man gör olika förändringar kan man ändra på värdet på det de olika bitarna. Väldigt simpel med typ bara den cirkeln/livsområdena, men en slags värdemätning och nulägesbild😁

@Himmelellerhelvette Att ställa sig själv frågor är verkningsfullt för att man bättre ska kunna sortera, sätta ord på och få ner sina tankar mer konkret. Det finns en sida ”livskompass” där det finns lite olika material att ladda ned och som kan hjälpa till i arbetet med frågorna, var befinner man sig, var vill man vara och hur ska man komma dit, inom olika livsområden. Jag har fyllt i en livskompass som varit ett stöd för mig att se var jag befinner mig, vad jag behöver göra för att förflytta mig och att se de olika förflyttningarna jag gjort. Detta ingår inom ACT och värderad riktning.

https://livskompass.se/material/arbetsmaterial-att-ladda-hem/

Ha en fin söndag!❤️

@Himmelellerhelvette Bra att du sätter ord på det. Du vet vart du vill. Du vet ungefär hur du ska ta dig dit. Visst känns det lite lättare inombords?

Samtidigt är det förstås en sorgeprocess. Först väntesorg och sedan drabbande sorg. Jag trodde också att vi två skulle åldras ihop. Medberoende som jag är slog jag nästan knut på mig själv för att få relationen att fungera. Vi höll ihop i 24 år. Jag tystnade de sista åren, orkade inte ta konflikterna. Jag blev tystare och tystare, jag gjorde våld på mig själv. Det som är jag. Som står rakryggat och säger min åsikt, går år det håll som jag tror på. Jag kan fan inte ens följa ett vanligt recept, allt måste jag göra på mitt sätt.

Snabba ryck är det också i min skalle och kort väg till agerande, vi två var inte alls i samklang på något sätt mot slutet. Ändå vågade jag inte ta steget, vågade inte väcka frågan om separation. En dag i mitten av oktober 2013 sa han: ”Du, ska vi komma till skott och separera.” Då tänkte jag: ”Nu tar jag bollen och springer.” (Som i rugby, ännu en sportterm trots att jag är totalt ointresserad av sport”.) Den 1/12 samma höst flyttade jag till lägenheten. Snabba ryck som sagt.

Det som fick mig att tveka i många år var barnen. Den hösten hade äldsta börjat ettan på gymnasiet, och landat väl där, och yngsta gick i åttan. De hade då en lugnare fas i sitt liv. Då var det läge att införa varannan veckasboende för dem. Varje fredag bjöd vi varandra på middag, då barnen bytte hem. Det gjorde vi i sju år, tills yngsta flyttade till boendet. Det var ett bra tillfälle att varje vecka ta gemensamma beslut och etablera en ny typ av relation.

Och det här skriver jag endast för att peppa dig. Det går, det blir bra, det är tufft som fan men det är genomförbart. Och du måste göra på ditt sätt!

Kram 🐘

Tack för så bra frågor @vår2022 ❤️ Det är helt korrekt, jag trivs inte där jag befinner mig i livet nu, känns som jag är i ett mellanrum, jag önskar få förflyttning till ett annat plan på jobbet, jag har sagt det till min chef, det är helt nya kollegor och väldigt mycket andra arbetsuppgifter men väldigt lika de jag gjort förr, som @andra halvlek skriver, få steppa ner, göra det jag är trygg med, få gemenskapen och teamet och därigenom en känsla av sammanhang, min önskan är att därigenom också kunna binda nya kontakter som även kommer leda till aktiviteter utanför jobbet🙏 Och någon gång innan sommaren tror jag också att jag och min man kommer att behöva skilja oss! Kärleken är stark men det blir svårare och svårare att leva ihop när vi mer och mer drar åt olika håll. Jag önskar att vi kommer skiljas som vänner och göra det på allra finaste bästa sätt, där vi fortfarande kommer kunna ha bra kommunikation och hjälpa varann med sånt den andra inte kan. Men jag ser inte att vi kommer kunna åldras ihop som äkta makar. Detta har jag bearbetat sakta fram och tillbaka i tre år. Såsom @andra halvlek också skrivit någon gång, att det gick långsamt men till slut blev det skilsmässa men de är bästa vänner typ, som syskon, skulle kunna bli jag och min man, om ingen av oss träffar någon ny då för då blir det nog inte mycket kvar, jag kan inte förmå mig se honom med någon annan och jag är rädd att han då skulle dra dig till någon som tycker mycket om alkohol och att det kommer kunna dra ner honom i fördärvet men det är inte mitt ansvar men jag skulle bli oerhört ledsen för våra barns skull men det ligger säkert några år i framtiden hoppas jag och då är min önskan att dom är vuxna, starka och självständiga 🙏

@Himmelellerhelvette Du berättar att du är pånyttfödd men känner dig ensam och att du jobbat hårt med dig själv, dina känslor, dina trauman, vem du är, vad du tycker om, vad du vill göra. Det låter inte som att du trivs som det ser ut nu. Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vad ska det innehålla? Vad behöver förändras? Hur ska du komma dit? Vad behöver du göra för att kunna komma dit?

Det är exempel på frågor du kan ställa dig för att komma vidare i dina tankar❤️

@B.Å Oktober är en perfekt tacksamhetsmånad ❤️ Nästa lördag fyller jag 56 år, och det ska firas med middag på restaurang ihop med båda mina döttrar och min mamma. Perfekt sätt att fira! På söndagen fyller ex-svärmor 80 år, och det ska vi fira ihop med hela hennes stora familj. Min mamma följer med också, och jag vet att hon kommer älska att få delta.

Jag lever lite fortfarande efter läsår, och hösten är nystart på många sätt. Bra jobbat!

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Känner igen det. Jag har ju ”växlat ner” på jobbet. Gått från personalansvar och hr-frågor tillbaka till grunden i verksamheten. Del av ett team, tydligt ansvarig för en liten del. Det är så förbannat skönt att slippa alla möten, drunkna i e-post, förhålla sig till andras mående. Jag gör min grej, och gör det jävligt bra. Får massa beröm. Och det är dessutom så jävla roligt. Här kan jag stanna mina resterande 11 år i yrkeslivet.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette När jag var ung flicka slet jag som ett djur för att passa in. Lite brådmogen, lång som en telefonstolpe, väldigt tacksam att mobba. Ensambarn, visste inte riktigt hur jag skulle göra eller säga till jämnåriga. Hade samtidigt självkänsla god nog för att inte flyta med strömmen, men skavigt som sjuttton var det. Den känslan kommer tillbaka i sådana här sammanhang. På nolltid identifierar jag vilka som är mest poppis, vilket av gängen som har mest ”följare” osv. Jag beskådar på avstånd.

På högstadiet blev jag en del av det populära gänget, och fy fan vad vi söp och festade. Med alkohol i kroppen blev jag allra mest högljudd och livfull, och poppis. Det krävdes alkohol för det. Alkohol var verkligen uppåttjack i många år. Tills det inte var det längre, jag blev istället grälsjuk, konfliktsökande, gränslös, sentimental bla bla bla. Alkoholen funkar ju så. Det funkar bra, tills det inte funkar längre.

Samtidigt har jag självkänsla nog att vända ”skolgården” ryggen. Det är inget för mig längre. Det är okej. Mer än okej. Jag har kul på jobbet, har goda nära kollegor (som inte var med igår), jag har en fin familj med nära relationer. Och några kompisar, som jag kan träffa om jag tar kontakt. (Att de skulle ta kontakt med mig verkar på något sätt omöjligt.)

Och jag har ett fint vardagsumgänge med min hund - och bättre sällskap kan man fan inte få ❤️ En crazydoglady har jag blivit 🤣

Kram 🐘

@Ny dag hej ❤️ att åka till återvinningen en tidig morgon är en självklarhet för den hurtiga morgonmänniskan som jag tydligen lyckades bli!! 🤣 Det tog tre veckor för mig, har testat den metoden nu på lite olika saker och det funkar ju alldeles utmärkt (för mig då) it takes 21 days to make a habit, haha eller så kanske det är jag som bara är duktig på att lura skiten ur mig själv…(det har man ju gjort i många år (klunk klunk)) men denna hurtighet är en klar sidovinst nu när hjärnan fått återhämtning och giftet är borta 🥰

@Carisie att rensa och röja är så tillfredsställande och symbolist tycker jag. Speciellt nu när det är höst och vi ska gå in i den mörkret igen. Och julen är runt hörnet med - så mysig tid vi har framför oss! 💃

Trots att jag inte drack en droppe igår så tog jag mig knappt ur sängen. Det värker i hela kroppen. Benen, ryggen, nacken, armarna. Överallt. Jag har tidigare förknippat mina värkskov med att jag har ätit socker. Men värkskoven kommer tydligen när jag har tömt mina batterier. Ofta sammanfaller det med sockermoffande, eftersom jag äter socker när jag känner mig stressad, men det är tydligen stressen som är orsaken. Stress i form av mycket att göra, mycket intryck, tider att passa osv.

Min kropp reagerar med värk, som om den skriker åt mig: ”Vila för fan. Ligg ner!” Men det mår jag inte heller bra av, så det får bli en skogsrunda idag. Spana efter svamp, kast boll 77 gånger till min ystra storpudel. Som just nu ligger på golvet bredvid köksbordet och tittar uppfodrande på mig. ”Vad händer? Nu? Nu? Nu?” Jag sov till 9 idag, typ en timmes sovmorgon. Min hund var vaken mycket tidigare, men han låter bli mig när jag sover. När jag har visat att jag är vaken börjar värsta lekracet i sängen. Att han låter mig sova, det är kärlek det ❤️

Med facit i hand var det puckat att gå på personalfest en fredagkväll direkt efter jobbveckan. Det var som gjort för att tömma batterierna. Fredag kväll gör jag normalt ingenting, orkar knappt glo på tv, längtar till sängen. Jag vill inte ens köra till min dotter i Smålandsskogarna fredag kväll, åker hellre lördag morgon. Nu vet jag det. Igen. Hur många påminnelser ska jag ha? Samtidigt var det kul att delta, vart femte år är kanske en lagom nivå 🤣

Nu har min hund lagt sig i bädden i hallen. Han vet att han får vänta. Nyttig träning, det är inte han som bestämmer. En kopp kaffe till ska det bli, och knåpa ihop en inköpslista till veckohandlingen.

Gällande mina batterier så orkar jag mer och mer, efter min senaste utmattningsdepression för 3,5 år sedan. Jag började med att jobba några få timmar, och utökade tiden efterhand. I samband med varje ökning blev jag dödens trött några veckor-månader. Sen har jag stegvis utökat min fysiska aktivitet sen 2,5 år tillbaka. Ihop med min hund. Sen jag började löpträna i april märker jag att min kondis har förbättrats rejält, vilket gett mig mer ork i vardagen. Jag klarar jobbet med bravur, fixar även en-två aktiviteter på vardagskvällar.

Men gränsen, just nu, vid personalfester på fredagskvällar. En middag ihop med närstående eller riktigt goda vänner hade jag nog fixat, det hade gett mig mer energi än det tar. Men att mingla och byta några ord här och där med perifera kollegor, som blir allt fullare, gav mig ingen energi alls. Jag kände mig bara ensam, lite utanför. Det spelar ingen roll att jag har haft svinroligt i sådana sammanhang tidigare. Nu har jag inte det längre. Livet har olika faser. Thats it.

Kram 🐘