Senaste kommentarerna i forumet

Det är så mycket härligare att springa när man byter syftet tycker jag @Andrahalvlek, från prestation eller viktnedgång till att vilja för man mår bra av det och vet att det främjar hälsan på så många olika sätt! Både mentalt och fysiskt❤️
Jag kollar aldrig hastighet eller sträcka utan bara tid, 30 minuter är lätt att få till 2-3 gånger per vecka❤️Kram

@Himmelellerhelvette Jo, jag får nog tänka lite så. Att det viktiga är att göra det: för att jag mår bra av det. Sju låtar, totalt 30 min tre gånger per vecka. Och jag springer så mycket jag orkar för dagen. Så att flås och muskler får jobba och ben belastas. Thats it. Jag kämpar på.

Kram 🐘

Tack fina @Sattva ❤️
Jag har också ett otryggt anknytningsmönster men jag har sakta men säkert blivit starkare under mina tre nyktra år och står upp för mina åsikter även om det blir meningsskiljaktigheter. Jag har anpassat ihjäl mig innan men dragit mig loss en sak i taget, varit rädd att bli lämnad men samtidigt känt att behovet att lyssna till mig själv har blivit starkare och vi har löst sak efter annan och kommit överens och kunnat gå framåt, så där ligger jag inte kvar utan nu är det mer att vi har många olika intressen och värderingar men vi pratar fortfarande mycket och eftersom han ändå hängt med väldigt mycket på min resa och utvecklas mycket så finns det ändå en stor chans att vi fortsätter växa ihop oss. Kärleken finns i allra högsta grad så det finns fortfarande mycket kvar att kämpa för men det är väldigt skönt att kunna lufta tankarna med er❤️🙏

Men så otroligt härlig känsla det måste varit att få det messet, läsa att hon klarat det och veta att du gjort en så fin gärning @Se klart ❤️

Jag tycker mycket bättre om att gräla nuförtiden, då menar jag såklart inte att jag gått och blivit grälsjuk utan mer att det är grundat som du skriver, och jag får inte ångest som jag fick innan då jag var så otroligt konflikträdd och alltid trodde att jag skulle bli lämnad/avvisad för jag hade bråkat! Nu vet jag att jag kan bråka utan att bli lämnad, jag kan stå för min åsikt även om det blir meningsskiljaktigheter som ibland mynnar ut i bråk. Det är något gammalt trauma från min barndom som inte längre blir triggat eftersom jag jobbat länge på det. Saker vi får syn på i våra beteenden för att vi jobbar på oss själva i nykterhet är häftigt! Kram❤️

Skulle det gå att landa i att du inte behöver se att du blir bättre på att springa utan att göra det bara för att du mår bra av det @Andrahalvlek? Jag tycker inte det är gott att äta grönsaker men jag mår bra av det så jag gör det alla fall utan att någonsin bli bättre på det. Kram❤️

@Vitvargen Inre vägvisare, skyddsandar, ödet, Gud whatever - huvudsaken är att vi börjar lyssna! Och går åt rätt håll 🤩 Sen kan vår tro, på vad det än må vara, drunkna i stress och måsten och dåligt mående, så det första vi behöver göra är att skapa god jordmån för kraften att växa.

Kram 🐘

@Andrahalvlek, lycka till med din träning! Jag har själv svårt att motivera mig att göra det jag vet att jag måste för att få bukt med ryggont och allmän stelhet, eventuellt har mitt A-stopp viss positiv effekt men jag suger i mig av motiverande knep från dig och andra för att komma igång.

Intressant diskussion det blev även kring tro, övertygelse, kunskap! Genom åren har jag utvecklat en stark aversion mot att följa uttolkare av "heliga skrifter" och dogmer, och idén att lägga ansvaret för mitt liv och mina vägval i någon annans händer ser jag som helt befängd. Går något åt skogen för mig kan jag inte skylla på någon annan än mig själv, eller möjligen "otur".

Jag blir stärkt i denna övertygelse varje gång jag lyssnar på mina favoritpoddar som brukar handla om diktatorer och deras följare som givit dem makt, sekter och deras ledare och följare - det är egentligen helt otroligt hur snett det kan gå när folk slutar tänka själva, söka verklig kunskap grundad i berättigade övertygelser om vad som är sant, rätt och riktigt. Jag litar inte på läkare heller kan jag upplysa om, men visst jag försöker dra nytta av deras kunskap och erfarenhet om det ser välgrundat ut. Riktiga förändringar måste dock komma inifrån mig själv.

Därmed inte sagt att jag tror jag klarar mig själv, långt ifrån. Tex sökte jag mig till detta forum för att ta del av en massa kloka människors erfarenheter av den utmaning som jag själv står inför, helt självskapad genom decennier av ignorans kring A. Jag har mött och möter en enorm erfarenhetsbank och genuina människor som generöst delar med sig av värdefulla erfarenheter, misslyckande försök, lyckade strategier. Jag har all anledning att se detta som välgrundad kunskap och jag är övertygad om sanningsvärdet.

Sedan finns det en inre värld också, jag är av olika skäl övertygad om att det finns väsen som är till min hjälp. Vill inte gå in på detaljer men jag hade inte varit i livet idag om det inte vore för ett flertal mycket konkreta ingrepp i annars deterministiska och katastrofala händelseförlopp. Jag försöker hedra dessa väsen genom att avspegla deras nyckelegenskaper så gott jag kan i hur jag handlar och agerar i dagliga livet, låter dem aktivt bemäktiga mig att leva ett bra liv på så sätt. Dessa väsen finns troligtvis inom oss alla, vi kan välja att lyssna och agera efter deras råd eller att avstå (som jag själv gjort under många år vad gäller A). Det spelar ingen roll vad vi väljer att kalla dem men jag är som ni förstår inte av uppfattningen att dessa enbart finns "där ute", "där uppe" utan är något som genomsyrar allt inklusive oss själva. För att göra det enkelt kallade jag det för min inre vägvisare i ett tidigare inlägg.

PS. Tack för påminnelsen om Charlie Sheen. Sett halva, ser resten ikväll. Smärtsam dokumentär.

@B.Å Välkommen hit! Vi har saknat dig också! Så himla härligt att du trivs med jobbet, och ditt nya liv ❤️ Jag har inte heller rotat bakåt, jag vet ju att jag ärvt sårbarheten. Och tyvärr är jag den enda i släkten som klarat av att vända skutan. Min farfar, min pappa och alla hans sju syskon har dött i sviterna av alkohol/narkotika/tabletter. Jag satte stopp, och mina barn låter inte arvet leva vidare heller. Ingen av dem dricker alkohol öht.

Episoden med nya kunden vars vd du hade supit under bordet är ju hysteriskt rolig 🤣 Med lite distans. Och det har du nu. Efter en tid kan vi skratta åt våra skämstillfällen, och jag tror att det är bra att prata/skriva om det, faktiskt skratta åt det. Eller gråta. Ut med trollen i ljuset så spricker de. Allt behöver blir synligt. Stänger vi inne vissa minnen så sipprar de ut någon annanstans, lite feltolkade. Kanske i form av ångestpåslag?

Och allt du gör nu och framöver kommer bli så mycket bättre. Vi blir liksom helt andra människor som nyktra. Ärligare, mer högpresterande, mer toleranta, mer balanserade, mer lyhörda, mer inbjudande, mer tacksamma osv. Allt detta är egenskaper som det behövs massor av både på jobbet och i privata relationer.

Kram 🐘

Den generella värken kroppen kommer i skov. Att ha ont någonstans är jag van vid att ha dagligen, men vissa tider gör nästan varenda cm av kroppen ont. Jag har sett ett tydligt samband med socker, men nu när jag oftast faktiskt avstår socker så ser jag ett tydligare samband med stress. Det behöver inte ens vara negativ stress, mest att det är fullt upp liksom. Jag behöver mer ”luft” i min kalender. Mer tid att bara fundera över om jag ska göra något kul, eller bara vila.

I tisdags orkade jag inte springa. I fredags orkade jag inte heller springa. Efter jobbet i fredags hade jag en enda tanke i skallen: Pannkakor med nutella 😋 Alltså, det är belöningarnas belöning. Men jag höll mig till min matlåda och kvällsmys i form av vaniljkvarg och blåbär/hallon. Men springa orkade jag inte, kastade boll till min hund istället så han fick springa.

Idag sprang jag dock, hurra! Det går fan inte bra alls men jag gör det, hurra! Jag funderar på om värken i kroppen beror på dålig syresättning? Det pirrsvider i vaderna, men också ut i armarna. Längst ut, dit syret inte nått. Oavsett blir värk i kroppen bättre av att man rör på sig. Sjukt oväntat, men så är det. Att bli stillasittande är det värsta man kan göra. Man ska utmana sin komfortzon och sakta men säkert förflytta gränsen framåt.

I början märkte jag framsteg nästan från gång till gång. Nu händer ingenting, vissa gånger blir det till och med sämre. Och jag märker att jag behöver framgångarna för att bli pepp på att fortsätta. Jättemycket. Att faktiskt göra det är min enda målsättning, men det är inte kul jämt. Och det är också okej.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Det är ett privilegium att få följas åt här ❤️

Hej på er, nu är jag här. Känner mig stark nog. Äntligen fri, känner det i hela min kropp.

De senaste månaderna har varit väldigt intensiva, jag började mitt nya jobb i somras och ibland känns det som att jag på något sätt har fuskat mig igenom tiden som har gått från mitt återfall i mars/april. Att börja på en ny arbetsplats har gjort att jag har haft möjlighet att utforska mitt nya jag, jag presenterade mitt nya jag så fort jag klev innanför dörren och sen dess har jag inte ens behövt anstränga mig, jag är hon som vaknar nykter, presterar på jobbet, har tid för familjen och går och lägger mig tidigt. Sån har jag blivit - och jag känner så djup tacksamhet för det.

Jag har tänkt mycket på ”vad som gick fel” och ”hur kunde det bli så där”. I början tänkte jag väldigt mycket på det, jag ville utforska och hitta anledningar, var det barndomens alla trauman, alla ”jävla idioter” som jag älskat som gjorde att även jag blev sjuk av alkohol…jag ville rota i det och läka, men vet ni vad, jag har släppt det nu. Jag blev sjuk för att jag missbrukade alkohol, det var jag själv som hällde upp glasen och fortsatte tills jag ville dö, det andra orkar jag inte rota i. Jag har min egna familj som, himla massa barn och barnbarn och jag har varken tid eller lust att rota mer i det förflutna. Jag siktar mot framtiden nu och eftersom ingen vet hur länge en framtid varar så har jag bestämt mig för att leva mitt bästa liv varenda dag jag har kvar på denna jord.

Trots att jag inte tänker mycket på ”min nyktra resa”, blir jag påmind ibland…så jävla konstigt, kan sitta och jobba och plötsligt sköljer den där skamkänslan igenom min kropp. Liksom helt oväntat kan jag minnas ”fy fan att jag sa så där och var så full och vidrig” väldigt konstigt att det bara dyker upp så där, som den gången jag var full, vidrig och gränslös i en bar och nån månad senare hade möte med en ny kund där VD:n råkade vara en av alla gubbjävlar jag söp under bordet. Alltså sånt hände i mitt gamla liv - så konstigt att det dyker upp och ger mig rysningar nu när jag mår så bra. Då tänker jag alltid ”jag är inte ensam, vi är många och vi är starka. Släpp det nu, allt är ok”.

Men nu är jag här och anledningen till det är jag saknar gemenskapen och jag vill så gärna uppleva en nytändning i mitt nyktra liv – jag saknar känslan av att vara en nykär och nykter duracellkanin 😂 som omfamnar sin nyktra vardag, nu har jag äntligen kommit in i det mesta på jobbet, jag har blivit en morgonmänniska och jag har verkligen blivit hon som inte dricker, nu behöver jag nya utmaningar och jag vill omfamna mitt nya liv och känna stolthet över vad jag åstadkommit. Stanna upp, känna att jag inte är ensam eller unik och alla ni här är ju så fantastiska bevis på att livet kan bara bli bättre. Jag behöver helt enkelt vårda mitt nya liv och påminna mig själv om hur fantastiskt det ändå är att vi tagit oss ur skiten.

Tack alla ni som har funnits här hela tiden. Ni har lärt mig hur man gör och ni är mina förebilder ❤️

P.S har ni sett Charlie Sheen dokumentären? Alltså den tittade jag på i veckan och usch vad ont den gjorde. Så vidrig denna sjukdom är och så hemskt det måste vara att brottas med den i offentligheten. All skam och all skuld, önskar jag hade lika lätt för att komma över mina egna post skuldkänslor som jag har lätt för att bara vilja krama andra som lider av samma sjukdom. Det kanske kommer.

En dag i taget - alltid ❤️

Det känns som en väldigt viktig bok @Andrahalvlek! Tänk så galet många problemdrickare som finns därute som vet att dom aldrig kommer vända sig till AA av olika anledningar och inte heller vården och därför aldrig lyckas bli nyktra! Vi behöver sprida kunskapen om forummetoden! Jag viste inte ens att forumet fanns, jag googlade för att se om jag kunde hitta något som kunde hjälpa mig för jag var rädd och ensam, det enda jag hade var en utgångspunkt, att vara nykter i tre månader för att läkaren hade sagt det, inget annat, hur? Skulle aldrig i mitt liv våga be om hjälp varken av vården eller AA för min stolthet var för stor och jag ville inte visa mig svag och jag ville vara anonym, jag ville inte att någon skulle kunna säga till någon annan att ”henne har jag sett på AA”

Jag ser fram emot din bok 🙏❤️Kram

@Himmelellerhelvette Först ska boken blir klar, sen ska jag försöka få den utgiven. För att sprida budskapet om forummetoden, för att visa att det går, för att visa att även vi ”problemdrickare” kan sluta dricka och få ett mycket bättre liv. Bidra till att bryta stigmat.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Visst är det så. Världen är full av människor som slutat lyssna. Inåt och utåt. Som tar sig makten att kräva och tortera i religionens namn. Från hederskultur till antiabortlagar, krig och hämndaktioner. Så bedrövligt.

Jag vill vara snäll, mot mig själv och andra. Snälltolka allt folk säger och gör. Jag vill lyssna på mina egna värderingar, hur man enligt min mening ska bete sig. Snällt. Snäll är en underskattad egenskap, även om jag vet att tex snälla chefer lättare får sina medarbetare med på tåget. Det har forskning visat. Men forskning/vetenskap har också visat att vår planet sakta men säkert går under, men alldeles för få lyssnar på det också. Allt hänger ihop.

Och vi kan bara gräva där vi står. Varje dag ta bra beslut, utifrån vad vi tror på. Föregå med gott exempel, lyfta och berömma andras agerande. Positiv förstärkning.

Kram 🐘

@Sattva Det går bra för rehabhunden. Han är friskskriven av veterinär gällande läkningen av operationen. Vi närmar oss slutet av hans rehab och musklerna blir allt större och starkare i hans ben😁.

Tack för titten!❤️

Kanske denna ”kraft” ”ödet” vad vi känner oss bekväma med att kalla det lägger ut små ”bevis, vägar” för oss att följa och när vi är trygga och lugna i oss själva och verkligen lyssnar inåt då kan vi höra/känna det som känns rätt och fel och följa det! Vi bestämmer själva @Andrahalvlek, precis som du säger, vad vi agerar på, vad vi lyssnar på. De som krigar har stängt av sitt lyssnande och agerar bara med egot! Det är många som blir lidande pågrund av alla ”avstängda” människor och det är detta de som letar efter en gud som skulle kunna gå in och bestämma gör att de inte tror på Gud! Jag tror att Gud (eller vad man vill kalla det) ger oss människor kraften att lyssna på oss själva och kärleken att göra fint men också den egna viljan och egot, vi ska vilja välja bort egot och girighet, hum, nu spinner jag bara iväg och hittar inget slut på tanken och det är väl som det ska vara för det finns inga svar utan bara tro🙏❤️ men väldigt trevligt att analysera ihop med andra i ämnet och se vart andras tankar och känslor tar vägen😁

Skriver under på hur man får livet att gå runt efter man läkt ut sina skador från alkoholen @Andrahalvlek! Tänk så många år som jag egentligen inte orkade mer än att jobba! Nu gör jag mängder av saker efter jobbet, jag har ett liv som består av energi som räcker tills jag går och lägger mig och jag sover djupt och tryggt! Jag blir fortfarande förvånad ofta över hur mycket jag orkar trots att jag jobbar heltid!🙏❤️

Det låter riktigt bra @Andrahalvlek, jag gillar den tanken med att ödet och gud är samma sak!
Forummetoden vet vi ju har funkat för ett gäng av oss🙏❤️
Är din plan att försöka ge ut boken?
Kram kära vän! Du är så bra!

@Andrahalvlek +1

@B.Å Det är sant. Tro gör man utan bevis. Tro och magkänsla/intuition är tätt sammanflätat.

Flera avgörande händelser i livet har känts som ödesbestämda. Flera mindre saker också. Men det är kanske en Gud som har ett finger med i spelet, eller någon av mina skyddsandar?

Men jag spelar alltid en avgörande roll, det är jag som tar beslutet, det är jag som agerar si eller så. Det är jag som är modig. Jag tror väldigt mycket på min inneboende kraft. Just därför känns det fel att som inom AA erkänna sig besegrad, lägga sitt öde i Guds händer.

Kram 🐘

@Andrahalvlek att man inte får några konkreta bevis är det som gör att vi kallar det ”tro”, för min del känns det så skönt, att bara få tro…bevisen kommer sen….eller inte, tills dess får vi luta oss mot vår tro.

Lite som när vi blev nyktra, visst lyssnade man på andra men vi var ju inte där än men vi valde att tro.

Jag är inte heller religös - stör mig väldigt på mångt och mkt som alla dessa religoner förespråkat och åstadkommit, men jag tror ändå, på något härligt (övernaturligt?) som inte går att förklara. Kan lätt tro på astrologi när det känns bra, för att nästa dag tro på liv efter döden när jag råkar se ett duktigt medium på YouTube.

För mig är det så viktigt att ha min tro, blir dock galen på denna så kallade Gud som skiter fullkomligt i barnen på Gaza, jag väljer att tro på det som är härligt och ljust.

Ha en fortsatt fin lördag ❤️ och alla ni andra med 🥰

@Sattva Det är oerhört givande att gå igenom min ”dagbok”. Se hur jag tänkte och gjorde, se de större mönstren. Se hur jag utvecklas i mitt tänk och görande. Blessing.

Kram 🐘

@Sattva Jag har haft perioder i livet då jag verkligen utforskat om Gud finns, men jag har inte riktigt landat i detta. Men jag tror samtidigt jättestarkt på ödet och skyddsandar tex, så Gud finns nog på något sätt ändå hos mig. Jag vill tro, på samma sätt som jag vill tro på övernaturligheter. Fast jag aldrig fått något konkret ”bevis”. Det finns mer att utforska.

Kram 🐘

@Sattva @Se klart Håller med! Vilken otroligt fin gärning - som dessutom gett dig en värdefull relation ❤️

Kram 🐘