Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Jag förstår att det tog hårt att öppna sig, och sedan inte bli bemött som du hade behövt. Det är säkert som du säger, att din mamma inte förmår mer. Men det gör inte smärtan mindre. Där i den situationen kände du tillit, som inte möttes upp. Tomhet är nog en naturlig reaktion, och sorg kanske, besvikelse.
Hoppas du kunnat hämta hem dig igen. Relationer ska kännas trygga. Man har också rätt att säga till när något inte känns bra. ❤️🌸❤️🌸

Heja dig! Det är skönt att vaea fri från beroenden, vad de än är! Att känna att man hanterar det som kommer utan att behöva ta till någon substans. Att känna egenmakt inifrån sig själv❤️

Denna veckan har så mycket hänt som leder framåt! Papper är påskrivna både för försäljning och köp av ny lägenhet. Och mitt namnbyte tillbaka till mitt flicknamn har gått igenom. Så veckan har varit en massa planering, fixande och trixande. Har iaf flyttstäd bokat, två offerter på flyttgubbar att ta ställning till, en målare som ska ge offert på omtapetsering i det nya, kontakter med banken o mäklaren hit o dit. Men framåt i livet går det, och det är härligt!

Jag har verkligen gjort stora förändringar i mitt liv, jag får inte glömma att stanna upp och faktiskt ge mig själv credit för att jag gått från kaos och smärta till ett så mycket mer harmoniskt liv.
Från ett destruktivt drickande till helnyktert och inga andra beroenden som tagit alkoholens plats. Från ett destruktivt äktenskap till att må bra som singel. Jag går i terapi, och jobbar kontinuerligt med de underliggande problemen. Jag är så mycket bättre på att ta hand om mig själv och sätta hälsosamma gränser.

Jag tror faktiskt att nykterheten är en förutsättning för att jag är där jag är idag. Alla förändringarna startade då på något sätt. Ett sinne dränkt i alkohol är verkligen inte varken klartänkt eller öppet för att se verkligheten.
🌸🌸🌸

@JHL Det är verkligen en gamechanger för mig. Totalt 2-3 timmars ”jobb” på helgen sparar en massa tid kommande jobbvecka, och jag slipper utsättas för frestelse och köpa hem hämtmat och en massa godsaker. Tänk att det ska ta snart 56 år att inse det 🤣

Kram 🐘

@Andrahalvlek Bra där med att dra ner på nikotinet och högt blodtryck är ju bra att få lägre. Matdosor och nu även brödbak sparar en massa tid i veckan som kan läggas på annat. Imponerande att du håller i med det och finns det någor godare än nybakt bröd, kanske är nybakade kanelbullar bättre (mamma bakade alltid på tisdagar och jag minns doften när jag kom hem från skolan och att sedan sitta och mumsa i sig kanelbullar och dricka mjölk. Härliga, lyckliga och oskyldiga tider).
Fortsätt med detta och håll i träningen, bravo!

Ha en fin helg.

Ja, skolstart är lika med nystart. Så har det alltid varit för mig. Vad behöver jag ta tag i? Löpningen 3 gg/v fortsätter jag med, liksom sockerstoppet, mina måltidsrutiner och att laga matlådor för hela veckan på helgen. Senaste pusselbiten där är att jag bakar bröd för hela veckan också.

Något nytt vill jag göra. Hmm, varför inte ta tag i snuset? Blivit lite influerad av Maud känner jag. Och mitt blodtryck hade mått bättre utan snus. Jag är dock inte redo att sluta helt, första steget är att jag vill bli medveten om hur mycket och vid vilka tillfällen jag snusar.

Det är lätt att fastslå. Jag har snus i truten non stop. Alltid. Kan därför inte säga att jag snusar på vissa känslor och situationer, nikotinet finns alltid med mig. Så där finns en förbättringspotential.

Med start denna veckan har jag därför bytt vitt snus med tre styrkepluttar till vitt snus med två pluttar. Jag får snusa max tio prillor per dag, jag lägger tio prillor i en snusdosa varje morgon.

Det ska gå minst två timmar mellan varje prilla, plus att det ska gå minst 30 min utan prilla alls mellan varje prilla. Jag bär inte med mig snusdosan överallt längre. Den ligger i hallen, eller i fickan på min jacka när jag är iväg.

Tanken är förstås att på sikt minska till vitt snus med en plutt, att minska totalen per dag och utöka tiden då jag inte har någon prilla alls. Vi får se hur det går.

Nä, jag kan inte göra någonting halvdant.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag hade en kompis som använde mig som gratispsykolog. Timme efter timme. Jag fick inte säga emot henne, då blev hon sur. De gånger jag började prata om mitt mående höll hon långa föreläsningar om hur jag skulle göra istället. Det var inte det jag behövde. Jag behövde berätta, ungefär som man gör här på forumet. Genom att sätta ord på det jobbiga ser man plötsligt allt i ett annat ljus. Plötsligt vet man hur man ska göra.

Men om man pratar om sitt mående ihop med någon så måste man vara beredd på att även höra motpartens åsikt. Sen ligger alltid beslutet om fortsatt agerande hos oss själva. Så man kan lugnt säga att vi pratade förbi varandra - och balansen mellan att ge och få i vår relation var inget vidare. Vi är inte kompisar längre. Sorgligt men sant.

I fallet med din mamma. Jag hade nog sagt ”när du säger så blir jag ledsen, jag trodde verkligen att du var intresserad av hur jag mår.” Då hade du stått upp för den lilla tjejen inom dig, som aldrig kom till tals eller blev lyssnad på. Hur hon hade reagerat på det vet jag inte, men ett ”förlåt” hoppas jag fanns i pipeline någonstans.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag förstår verkligen att du blev ledsen❤️. Som ett slag i ansiktet och som att du inte betyder något för din mamma. Ett försök från dig att vara sårbar och kanske få ett fint samtal som slutade illa. Du frågar om det är vanligt att fungera som du gör, att inte kunna visa dina äkta känslor för någon. Jag tror att det lätt blir så när du växt upp med att inte bli lyssnad på och då har du hittat ett sätt att skydda dig själv på, genom att hålla det inom dig själv. Inte ta en risk med att bli sårad och ledsen så lätt. Att du inte så lätt vågar lita på någon och ha tillit. Inte konstigt. Tror att det är så många som är i samma sits som inte har haft föräldrar som lyssnar eller ser sina barn. Som blir tysta och saknar tillit till andra.

Jag tänker också på att vi har möjlighet att skapa oss ett eget liv och leva det på ett sätt som vi själva önskar. Bryta gamla mönster från barndomen och skapa nya mönster. Gamla mönster går annars lätt vidare till nästa generation, som blir tyst. Att våga bryta ny mark och vara sårbar. Att våga ta den risken och släppa på sitt invanda försvar att bli tyst och bära på det inom sig. Att våga berätta hur det egentligen känns och visa sig ”svag” och gråta in för andra. Jag anser inte att man är svag då, man är sårbar och öppnar sig för andra. Det är en styrka. Men så klart en risk och svårt om man inte är van vid det. Hur skulle du tänka om någon annan som skulle vara sårbar, öppna sig och gråta inför dig?

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Men fy så ont i hjärtat jag fick av att läsa ditt inlägg 💔. Min mamma skulle aldrig säga så. Även om hon skulle känna eller tänka att hon inte vill ha en föreläsning så skulle hon förmodligen tänka att jag behövde ge uttryck för hur jag känner och upplever och bara lyssna. En gammal chef till mig sa något klokt "man ska inte fråga hur folk mår om man inte kan stå kvar och lyssna på svaret". Det var vad som slog mig när jag läste ditt inlägg. Ytterligare en reflektion är att ett sånt svar är vad jag förväntar mig av någon som bara vill prata om sig själv.

Jag tycker inte alls att du "bara ska vara glad". Känslospann är normalt. En människa är komplex och består av många sidor och nyanser. Genom att trycka ner dem och bara vara "fasad" under lång tid ökar risken för någon form av självskadebeteende.

Finns det någon du kan prata med om det här?
Stor kram och jag hoppas du får en fin fredag.
🩵

Tänk att igår frågade mamma om jag känner sug efter alkohol ibland. Och jag öppnade mig och berättade om hur det var innan jag slutade. Då svarade hon att hon bara frågade om jag hade sug, hon ville inte ha en hel föreläsning.

Alltså jag blev så ledsen och efter det var det bara en stel stämning tills jag åkte.
Visst är det väl så att hon är för sjuk själv för att orka lyssna på hur dåligt jag mått men jag har aldrig kunnat få bli lyssnad på. Allt har alltid handlat om henne.

Jag känner mig rätt trött på att inte bli sedd. Och det gäller faktiskt av de flesta i mitt liv, det är lätt att ha med mig att göra när jag är glad men ingen klarar att jag är ledsen och därför behöver jag hålla de känslorna för mig själv och hantera dom själv för jag tycker heller inte om att besvära någon och jag tycker inte om att visa mig svag i den utsträckningen att jag gråter framför folk. Jag kan prata om sånt som är jobbigt men inte om jag är ledsen, då är jag ledsen själv först tills jag kan prata kontrollerat.
Är det vanligt att man fungerar såhär och är det vanligt att föräldrar inte orkar lyssna eller vill veta?

Alltså min mamma. Är det inte hissen som strular så är det låset som kärvar. Hela världen är emot min mamma. ”Jag är inlåst som i ett fängelse.” Precis som om hon är ute och traskar för jämnan. Not. Dramaqueen. Men vi utvecklas ju alla bakåt, så tonåren har hon nått nu typ.

Jag har visat hur hon ska dubbelrycka i hissdörren för att den ska öppnas. Vi har båda två låst upp och låst hennes ytterdörr nu ikväll. Flera gånger. ”Nej, nyckeln går inte sönder.” Vi har handlat ihop, eller hon handlar och jag går ett steg bakom. Redo att fånga upp henne om hon får panik över något. För det får hon. Hela tiden.

Tålamod. Två dagar innan efterlängtad semestervecka är mitt tålamod inte så tåligt. Andas. Inte konfrontera. Lugnt och metodiskt visa och repetera. Likheterna med hur jag bemöter min yngsta dotter med intellektuell funktionsnedsättning är enorma. Jag har inte fullt tålamod med henne varje dag heller, åtminstone inte när vi bodde ihop.

En annan likhet är att de båda tror att världen cirkulerar kring dem. Och att här och nu funkar bäst när man umgås med dem, liksom att göra något ihop. Göra ett ärende, ta en bilresa etc. Inte bara sitta och snacka. Och båda två är oerhört lättroade och tacksamma för allt man gör för dem.

Min yngsta dotter brås på sin mormor helt enkelt. Jag kan dock inte se de dragen i mig alls, förutom att vi alla tre oftast är pigga och glada och kan tjöta med allt och alla. Översociala, när tillfälle ges.

Det är verkligen svårt att se vilka likheter man har med sina föräldrar och sina egna barn. Andra ser det kanske, men själv är det svårt att se.

Kram 🐘

Idag lyssnade jag på kroppen. Det brukar alltid göra lite ont att springa, men idag gjorde det jätteont. Så det blev mest rask promenad och några springsteg då och då. Det är okej, jag gjorde det - och det är huvudsaken. Två steg fram och ett tillbaka leder ändå framåt till slut. Tålamod.

Jag har märkt att min kropp värker mer när jag är mentalt trött. Som om den skriker åt mig: ”Vila för fan människa, är du helt trög eller!” Så man kan inte lita på smärtan, kroppen är en latmask generellt. Det är ju fysisk aktivitet jag behöver när skallen är trött. När skallen är trött behöver kroppen jobba, det är ett av min många livsmotton.

Jag är mentalt sliten. Räknar ner till min eftersläntrande semestervecka. Har varken orkat eller velat planera någonting. Jag tar det på uppstuds - att vila och springa är prioriterat. Och slippa ställa larm i mobilen. Jag har larm på allt jag behöver komma ihåg annars.

Kram 🐘

@Geggan Tack för hejarop!

Idag har ett delmål nåtts med rehabhunden. Stygnen har tagits bort och första passet i vattenbassäng. Nu endast någon dag till med tratten! Det kommer att innebära mindre vaktande av sårslickeri😂. Det går framåt och han använder alla fyra tassar allt mer. Nästa vecka har jag semester och vi åker till stugan. Det är premiär för fågeljakt och endast gammhunden får jobba med det han tycker är det bästa livet. Jag och rehabhunden ska ta korta promenader och njuta av naturen. Han missar detta år, men hoppas allt går väl så han kan göra comeback nästa år.

Igår var jag på jobbet första gången efter semestern, jobbade hemma hela förra veckan. Det var så roligt att träffa alla kollegor samt några nya. Möten hela dagen och jag var helt slut av allt det sociala. Så trevligt, men det tar en del energi också. Idag på djursjukhuset och hemma och imorgon på jobbet hela dagen igen, men ser fram emot det😁. Bra att få någon vilodag från det sociala emellan. Jag är väl ambivert som det heter, både extrovert men även introvert.

Ha det gott!❤️

@aeromagnus haha! Ja, jag har precis gjort lite jämförande beräkningar! Fasen så mycket pengar jag sparar! 👏😎

@Andrahalvlek heja med löpningen! Aldrig lyckats med det. Och nu ror jag nog för sent. Kram!

@Se klart Kikar också in hos dig. Saknar dina inlägg. Dina berättelser. Men livet går ju vidare. Hoppas allt är bra!

Kram🥰🤗

Tack snälla @Andrahalvlek ❤️ Jag ska lyssna på honom❤️

”Nu känns allt tungt och ledsamt, det är okej, det kommer gå över”

PS. Ett avsnitt handlar om gränser!

@Himmelellerhelvette ”Närvaropodden” med Bengt Renander tror jag skulle hjälpa dig. Han säger bland annat att ordet ”okej” är nyckeln när skit händer. Att upprepa det ordet tills det känns inifrån och ut just ”okej”. Inte bra, inte dåligt, just okej. Acceptans. This too shall pass.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Hemhjälp får din mamma betala, men det finns ett högkostnadsskydd och bostadstillägg att söka hos Försäkringskassan, baserat på inkomst och utgifter. Allt sådant vet biståndshandläggaren på kommunen mer om. En arbetsterapeut kan också göra besök och tex bevilja rullator, toaställning (så den blir högre) och duschstol. Så man kan sitta och duscha. Trygghetslarm är också bra, en knapp att trycka på om man ramlar, så man får hjälp.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Du ringer kommunens växel och ber att få prata med biståndshandläggaren om hemtjänst i det område din mamma bor. Sen vill de träffa henne, se vad hon behöver hjälp med. Säg till mamma att det är för din skull, att du vill slippa oroa dig för henne. Hon kommer att uppskatta hjälpen framöver.

Kram 🐘

Vi har haft en skön helg med besök på Diggiloo. Tog bilen dit och kände inget behov av att dricka alkohol. Imorgon ska jag göra en planerad operation. Kommer att bli sövd för första gången i mitt liv. Det känns lite läskigt. En dag i taget 😀
/Mrx

och vem betalar hemhjälpen @Andrahalvlek?

Tack snälla @Blenda ❤️ Varför var det svårt för er att få hemhjälp till din mamma? Hur gjorde du? Hoppas min kommun är bra på detta🙏
Hur var det med din nykterhet menar du? Tog du återfall? Kram❤️