Senaste kommentarerna i forumet

Tack fina @Varafrisk ❤️ När jag förstod att jag var medberoende, att begreppet ens fanns och vad det innebar för några år sedan så satte jag mig in i det med hull och hår, läste allt jag kom över och lyssnade på alla poddar jag kunde hitta i ämnet, jobbade stenhårt med mig själv gentemot min mamma och satte gräns efter gräns, det var obeskrivligt smärtsamt och jag bröt till slut kontakten med henne under något år, bollade med släkt, min man och vänner, grät mycket och gick igenom ångest från helvetet! Jag har jobbat med detta under många år nu men det är som med vilket beroende som helst nästan skulle jag nog säga, jag kan få återfall men de brukar gå över inom några dagar, då hjälper det mycket att bolla med er och att skriva om det, skrivandet är väldigt terapeutiskt.

Precis som du skriver har jag blivit sviken av systemet och det kommer mest troligt inte att funka på mig eftersom jag bestämt inte tror på det och ändå tycker det funkar bra utan❤️

Bulimin är inte så svår när jag är ifrån den tänkte jag skriva och hör hur roligt det låter. Alkoholen är inte så svår den heller när jag är ifrån den. Du förstår hur jag menar. Jag tror väl att jag varit fri från bulimin i 15 veckor något sånt, har det uppskrivet men orkar inte gå och kolla. Tar jag återfall är jag fast men som med alkoholen, låter jag bli att kräkas kommer jag inte falla in i de dåliga vanorna igen, tar jag inte ett glas alkohol så kommer jag inte falla in i de dåliga vanorna igen. Jag har varit periodare med bulimin sedan jag var 15år, haft friska år, flera i streck men har aldrig förut satt mig in i att det är en sjukdom så som jag gjort nu. Tror det är som med de som slutar dricka i perioder utan att ha satt sig in i vad det egentligen handlar om, att de har problem med alkoholen, jag tror att när man tar till sig ordentligt med kunskap och förstår på djupet kan man bli fri! Min träning har hjälpt mig från alkohol, nikotin och nu bulimi. Träningen är min absolut bästa vän, den hjälper mig alltid med allt och den är så flexibel så den finns alltid till hands, är jag skadad kan jag byta den mot en annan variant, simma, yoga, styrketräna, cykla, paddla kanot, det finns oändligt mycket olika, det viktiga är att göra något för kroppen och hjärnan är byggda för rörelse🙏❤️
Kram❤️

Tack underbara @Andrahalvlek! Så skönt att du kan sätta de orden på varför jag engagerar mig så mycket i hur andra dricker, jag blir orolig för att det ska leda till misär. Det är precis så för mig, jag målar upp bilden i mitt eget huvud om hur mannen är elak mot frun eller tvärtom eller båda lika galna och hur barnen får lyssna på bråk och skrik. Jag behöver se att det är mina egna erfarenheter jag speglar i andra. Det är min rädsla som jag behöver hantera. Men samtidigt vet jag hur många barn som far illa bakom stängda dörrar och jag oroar mig alltid för barnen.
Jag har läst mycket litteratur i ämnet men ibland räcker det inte bara att jag läser jag behöver bolla med och när jag gör det med er faller bitar på plats❤️

Stor egenkänning på när jag är i obalans, då tar jag in allas ångest och oro som om det vore min egen. Det motverkar jag med kunskap om hur jag fungerar och får visualisera en vägg mellan mig och den andra och att hens problem studsar mot den, att de inte går in i mig, att jag lyssnar, ger råd men inte går in i känslan, sedan allt det du gör men istället för SSRI kör jag högintensiva konditionspass ett par gånger i veckan där jag ligger på 80-90% av min maxpuls. Promenader, bra sovrutiner, näringsrik kost, socialt umgänge både med vänner och familj, tid för återhämtning när jag blir socialt överstimulerad och ta till mig ny kunskap! Jag älskar att lära mig mer och utvecklas🙏
Kram❤️

@vår2022 och @Andrahalvlek har skrivit var sitt fantastiskt inlägg. Jag hoppas att de är hjälpsamma för dig🙏🏻
@vår2022 har verkligen kommit åt kärnan i problematiken enligt hur jag ser det,
När jag ger råd är jag ibland lite för försiktig här på forumet för här är jag mig själv men i min yrkesroll är det något annat.

Låt oss jämföra om du hade haft en fysisk åkomma är förmodligen inte jämförbart med hur du mår nu men iaf….Du hade googlat, du hade sökt på 1177, du hade pratat m ngn vän men jag tror till sist att du hade sökt vård. Jag tänker att terapeutisk behandling vore värdefullt för dig. Nu skriver jag tvärtom vad jag skrev igår för då skrev jag att det är inte hjälpsamt om du inte själv vill. Men, jag tänker att om du träffar en kompetent terapeut så skulle hen kanske ha förmågan att fånga upp dig. Jag träffar föräldrar i mitt arbete inte i terapeutiska samtal (de som behöver det råder jag att söka egen hjälp) men i kurativa samtal. Ibland känner jag motstånd och tvivel så starkt vilket utmanar mig att verkligen vinna personens förtroende men det kan ta många samtal innan man kommer någonstans.

Kostnaden är ju hög men ibland kan man få stöd via sin hemförsäkring el sitt fackförbund. Fast, då kanske de bestämmer vilken terapeut man ska ha. Du skulle kunna söka via vården för att få en remiss.

Bästa @Himmelellerhelvete fundera över dessa råd du fått ..hoppas det finns ngt som kan hjälpa dig❤️

Kramar🥰

@himmelellerhelvete Och jag vill bara tillägga att uppfattningen om att man själv är den enda som kan göra något åt sin situation är en del av medberoendet.

Under min barndom lärde jag mig tidigt att den enda jag kunde lita på var mig själv. Ingen annan kunde hjälpa mig. Jag minns ett mantra jag hade som jag mumlade för mig själv när jag skulle sova: ”Bara jag blir vuxen snart så jag får klara mig själv.” Och det tänket har jag fortfarande, jag har ursvårt att be om hjälp.

Att bli medveten om det är första steget, sen kan man börja försöka så smått. Utsättningsterapi. Be om småsaker, be om större saker osv. Så sakta bygga upp tillit till andra. Och det är som sagt en tydlig del av medberoendet. Beteenden som var nödvändiga under uppväxten, och som följer med oss upp i vuxenlivet.

Att skriva är en form av terapi som jag också tillämpar, och att bollplanka med er här på forumet. Oerhört värdefullt ❤️

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Du berättar om det ena obehaget och motgångar som avlöser det andra. Jag tänker att alkoholberoende, matmissbruk, tabletter, medberoende mm som du varit med om är något som hela tiden också omger dig. När tex andra dricker, din man dricker, i kontakt med din mamma, på badstranden… Du blir liksom exponerad och utsätts hela tiden för detta som kan trigga dig. Det skapar obehag, oro och ångest, flashbacks och kanske ptsd. Kroppen är i fight and flight mode, i helspänn och det är svårt att slappna av. Man måste ha superkontroll för att parera och hantera alla triggers och det tar massor av kraft och energi. Det ena obehaget avlöser det andra. Du kämpar hårt med att inte hamna tillbaka i beroenden.

Tänker också att om man är van vid detta så blir det lätt ett normaltillstånd. Då blir tankarna också lätt att det finns ingen hjälp för mig att få, ingen mer än jag själv kan hjälpa mig, det är som det är. Vi är komplexa och vi har stark självbevarelsedrift. Jag tror som jag tidigare skrivit om att det alltid finns en ”vinst” i det man gör och att det är därför man håller fast vid det. Den ”vinsten” är komplex och är många gånger komplicerad att förstå och som gör att man håller fast vid något, även om det är obehagligt och många gånger självdestruktivt. Tex att man håller sig kvar i en våldsam och destruktiv relation. Jag tror att det är den ”vinsten” man behöver förstå och bearbeta på djupet för att komma loss ur tankar, känslor och beteende och då krävs en terapeutisk behandling, hjälp och stöd. Men för att göra detta så måste det finnas ett värde i att göra det och en ny ”vinst”. Kanske kommer det först när man är i ett läget där man känner att ”nu orkar jag inte mer, jag ger upp!”

Vi lägger ofta vårt fokus och oro på andra och vår omgivning när det egentligen handlar om oss själva. Oron man har om andra handlar egentligen om den egna oron, men den projiceras på andra. Att det är där vi behöver jobba, med oss själva och vad som händer inom oss själva. Om man hittar ett lugn och förstår sig själv med all sin komplexitet så kommer omvärlden att te sig annorlunda i våra ögon. Vi kommer inte att projicera vår oro på andra, när vår egna oro är i schack. Då får man också bättre kontakt med sina egna behov och vad som är viktigt i sitt liv och kan välja vad man vill anpassa sig till, på vilket sätt och vad man vill ta bort.

Vi är ofta komplexa med olika tunga bagage, vilket är spännande och fascinerande, men det kan också var jävligt tungt och jobbigt. Tänker också att vi ofta hittar olika lösningar på hur vi ska hantera livet på, hur tungt det än är. Vi är mästare på det. Det är vi själva som sätter gränsen för när det är nog och när vi vill göra en kursändring, precis som vi gjort när vi blev alkoholfria. Det kan vi göra även på andra livsområden.

Lite djupt funderande från min sida😁. Sköt om dig! Kram❤️

@Varafrisk Tack ❤️

@Himmelellerhelvette ❤️Tack för fina ord!

Jag tänker att oavsett vad din mamma är värd eller inte så tänker jag att vad du gör är tillräckligt. Man kan alltid göra mer men någonstans måste det finnas en gräns. Behöver hon mer hjälp så finns det ju hemtjänst. Jag hade en god relation med mina föräldrar så det var inte svårt att sätta mina gränser. Fast, det var aldrig krävande men min syster tyckte nog att jag borde göra mer. Det var alltid svårt att säga till henne för hon blev sur och jag kände mig så liten.

@Andrahalvlek nämnde vad AA kallar ”vuxet barn”. En av behandlarna i min behandling gick i en sådan grupp som AA har för vuxna barn som vuxit upp med missbruk i familjen. Kanske vore det något? Bor du i en stor stad då är chansen större att det finns ett större utbud av grupper.

Jag har också sett alkoholens inverkan på människor dels på mig själv dels på andra. Min dotter ska inte dricka alkohol dels för sin sjukdom/mediciner dels för att det blir alltid för mycket. Jag bryr mig om henne. Min son har också druckit mycket på fester. Jag bryr mig även om honom. Men, jag orkar inte bry mig mer, mer än här på forumet förstås och de vänner som jag mötte på behandlingen samt på NA. Jag kan förstå dina tankar om att alkohol är ett gift mm med tanke på din uppväxt. Fast, åter igen de flesta kan hantera alkoholen men jag tänker att det är få som förstår att alkohol kan leda till missbruk och beroende. Det fanns ju inte på min världskarta att jag skulle drabbas även om jag visste att vem som helst kan drabbas. Jag tänkte…det vore ju hur skämmigt som helst men jag fastnade i alkoholens klor.

Återigen jag ska inte tjata om terapeut …fast det låter ju ändå som jag gör det😬
Jag vet att du har bott i familjehem och behandlingshem eller hur? Tänker att du har haft mycket kontakt med professionella, med myndigheter och känt dig väldigt sviken? Jag tänker även att när man läser böcker, poddar så kan man sluta att läsa när man vill när det gör för ont vilket man kanske inte kan hos en terapeut. Visserligen kan du få råd här också som väcker det smärtsamma. Jag kanske är helt fel ute. Fast, jag tänker precis som du att tänker man att det här kommer inte hjälpa är risken stor att det kommer inte göra det. Det är också ohyggligt mycket pengar som man får betala och då vill man ju ha något för valutan.

Ang bulimin så kan jag förstå att det är en jättesvår sjukdom. Har ju berättat om en ung kvinna som jag träffat på NA som är svårt sjuk i anorexin. Är på behandlingshem just nu och har varit det i omgångar. Jag känner oro för om hennes kropp rent fysiskt kommer att hålla.

Ha en fin onsdag☀️

Kramar ❤️

@Andrahalvlek Det är underbart att kunna glädjas så på det viset! Vi alla skulle ha det lite mer inom oss eller iaf jag.
Önskar dig och din dotter fin födelsedag🥳💐

Kram 🥰

@Himmelellerhelvette Känner igen mig enormt vad det gäller medberoendet. Handla en gång per vecka och skicka mess med godmorgon och godnatt dagligen är min hjälp till min mamma just nu, när det mest akuta lagt sig. Och betala räkningarna. Jag får också hia mig, inte hjälpa henne för mycket. Jag tänker på syrgasmasken i flygplanet - hjälpa mig själv först innan jag kan hjälpa andra.

Även ditt tänkande om andras drickande tror jag hänger ihop med medberoendet faktiskt. Det sitter så starkt i dig sen barndomen också att drickande leder till misär. Inom AA finns ett begrepp som heter ”vuxet barn”, som hanterar just medberoende hos oss som upplevt missbruk i vår barndom. Det mönstret sitter så starkt i oss. Det borde finnas litteratur i ämnet.

Jag tänker på andras drickande ungefär som jag tänker på nyheterna på tv. ”Låt dem hålla på, idioter, orka engagera sig i allt, näpp”. Jag måste tänka så för att ens kunna titta på nyheter. MEN det förutsätter att jag är i balans mentalt, när jag är sårbar äter allt elände in sig under huden på mig. Och hur behåller jag min balans mentalt? SSRI, äta bra mat, noll socker, motion och goda sömnrutiner. Och trevligt umgänge då och då 😍

Kram 🐘

Underbara @Varafrisk ❤️ Tack för att jag får bolla med dig. Jag är så tacksam över er jag bollar med här på forumet.

Det obehagliga som inte tar slut är motgångar, jag vet att det tillhör livet och jag vet att dem gör mig starkare när jag tagit mig igenom dem men jag tycker nog ibland att de bara avlöser varandra. Kan det vara så gör att jag inte tagit tag i dem innan! Förut har jag lagt alkohol på medan jag nu tar tag i ett obehag efter det andra? Mamma är jag rätt lugn kring, jag hjälper henne med en gång i veckan med handling och och lite annat praktiskt, umgås ett par timmar och ringer några gånger mellan besöken. Hon mår inte bra men jag tror jag accepterat nästan helt att jag gör det jag klarar av för att själv inte dras ner, försöker ligga på en rimlig nivå. Ibland kan jag tro att jag kanske borde göra mer men då drar jag tillbaka mig själv och frågar mig om det är hon som är värd all min energi eller om jag faktiskt ska lägga den på mig och min familj. Jag har oändligt många och långa perioder lagt all min tid och energi på att sörja och ha ångest kring henne. Jag tror ju det är ett missbruk på ett sett det med, medberoendet och jag är väldigt tillfrisknad från det jämfört med hur det varit men det innebär ju också att jag kan få återfall så jag får passa mig.
Bulimin går fortfarande väldigt bra skulle jag säga, tror det är ca 15 veckor utan återfall nu, har inte kalendern framför mig så vet inte exakt. Jag får kroppsfixerade tankar oftare när det är badkläder som gäller och det har det varit mycket av senaste veckan, vi har varit iväg hela familjen, sol och bad har det varit konstant men det har ändå inte fått mig att ta till bulimin, jag har gått upp ett par kilo och de stör mig men jag vill absolut inte gå tillbaka till stressen i bulimin så antingen får jag acceptera att kläderna är tightare eller så får jag röra på mig mer och skippa alla glassar😉 Ätstörda tankar räknar jag med kommer vara med ett tag och glesas ut med tiden såsom med alkoholen.

Jag pratade med min man igår och jag tror nog efter @vårs fantastisk kloka ord att jag förstår att jag behöver försöka förstå att folk kan dricka utan att de blir som för mig, det är väldigt svårt för mig att se det ur det perspektivet, du får gärna hjälpa mig mer med det, du har säkert fått mycket klokheter med dig från AA kring det? Jag har ju på nått sätt hamnat i ett tänk att alla har problem och gömmer det, alltså jag speglar mig själv i alla nästan? Det behöver jag verkligen jobba med att förstå varför jag tänker så och hur jag ska kunna ändra mina tankebanor. Jag tycker också det är jobbigt att se folk jag tycker om dricka gift! Jag vill inte att de ska förgifta sig, tänk om dom får cancer, så går mina tankar, alkohol = gift= allvarliga sjukdomar! Varför normaliserar samhället gift! Jag blir så arg och frustrerad, förstår inte människor att de leker med ett beroendeframkallande medel?
Jag litar inte på professionella kontakter, jag är helt inställd på att jag kommer bli besviken, finns ingen som kan övertyga mig om annat, de få gånger jag försökt få hjälp har jag råkat på dem som inte brinner för sitt jobb och jag har inte ekonomi att betala 800kr/samtal eller om det till och med är upp till 1500kr/samtal? Jag älskar att jag får bolla med er och jag får bolla med vänner och jag får mycket hjälp av böcker, poddar och att skriva, när jag skriver får jag syn på det jag försöker förstå från en annan vinkel, det är terapeutiskt har jag hört, googla skrivande som terapi, finns en del om det. Kram❤️

Gårdagskvällen innehöll teater utomhus i flera timmar, i regn från och till. En bilolycka på vägen hem gjorde att vi blev stående ett bra tag. Bajskaos i hallen när vi kom hem, min hund har nog ätit något olämpligt. Och i säng 3,5 timme senare än normalt. Pust.

Men teatern var svinbra, det är mer synd om den som krockade med räcket och hunden verkar pigga på sig, han har klarat sig hela natten.

Idag firar vi yngsta dotterns 26-årsdag hela dagen! 🥳🥳🥳 Jag började med att sjunga för henne ❤️ Och nu ska hon glädja sig åt alla födelsedagshälsningar på fejjan. Personalen på hennes boende har lovat att ringa och sjunga för henne också. Hela världen cirklar runt den ungen, mest på ett positivt sätt. När vi satt i bilkö sent igår kväll sa hon: ”Det går bra” flera gånger. Mammas tjej ❤️

Kram 🐘

@vår2022 Tack snälla❤️Ja, det faktiskt en bedrift jag har gjort efter denna krokiga resa💪🏻

Kram🥰

Tack @Himmelellerhelvette❤️

Får många tankar av ditt inlägg…när du skriver ”varför tar inte det obehagliga slut”…vill du berätta mer vad du syftar på.
Alkoholsug? Eller saker m din mamma?

Jag tycker att @vår2022 svarade väldigt klokt kring det här med…varför dricker alla så mycket på semestern osv. Jag tänker att de flesta som dricker har inte problem, är inte beroende utan kan hantera alkoholen (så sa en kvinna på rådgivningscentrum). Men precis som @vår2022 skrev så har det blivit mer ”normaliserat” att dricka i olika sammanhang. När jag var yngre drack ju aldrig ngn vin t lunchen eller på vardagskvällar. För mig/för oss som var i missbruket så bidrog ju det till att det kunde vara lättare att dricka men även att dölja sitt problem.

När det gäller din mans drickande så undrar jag drack han på liknande vis när du drack? Man kan ju läsa här på forumet om partners olika sätt att förhålla sig t alkoholen när deras respektive har blivit nykter. Somliga dricker inte alls, somliga har minskat på sitt alkoholintag, somliga dricker kanske 3,5 öl. Min man har minskat sitt drickande betydligt sedan jag blev nykter. Jag tänker du har ju gjort en resa mot nykterhet som heter duga, processat fram och tillbaka. Den resan har ju inte din man gjort därför ser ju du saker ur ett annat perspektiv. Kan du prata med din om dina tankar? Kan ni mötas där?

När jag mfl har nämnt terapeut har du varit väldigt tydlig med att du inte vill gå hos ngn och du är ganska övertygad om att det kommer inte bli bra. Jag ska inte tjata om det men har du blivit besviken tidigare på professionella kontakter? Är det därför som du är så övertygad om att det inte kommer bli bra?

Diskutera gärna vidare👌🏼

Kramar 🥰🤗

Så härligt att de gillade ditt alternativ @Ny dag ❤️
Och så fint av din make att inte dricka när det bara är ni två❤️

Det är väl just det där jag behöver förstå att folk kan dricka så som @vår skriver för att det höjer dopamin och de tycker det blir extra lyx, jag försökte ju inbilla mig det men jag drack på ett helt annat sätt och jag tror nog jag blandat ihop det att alla dricker för mycket men så är det såklart inte, alla dricker inte som jag gjorde, alla får inte den mentala besattheten och att det är alkoholen som bestämmer utan de flesta kan nog bestämma själva över hur mycket de vill dricka? Jag vet inte, de människorna har inte riktigt passat min kategori av folk att hänga med när jag drack, jag drack helst ensam eller med likasinnade.

Du är så klok @vår2022 ❤️ Du kan förstå bägge sidor medan jag bara hjärntvättat mig såpass mycket att jag verkligen inte kan förstå varför folk inte förstår hur underbart livet är utan alkohol. Ja det blir en väldans massa skav mellan mig och maken, han håller sig ofta till runt 3 enheter per dag men ibland kanske 6 st beroende på vad vi gör men det stör mig att han behöver det för att få känslan av hur bra vi har det, jag vill att han ska kunna njuta som jag utan alkohol. Jag tror att jag kanske behöver acceptera att han vill ha det så?
Han har säkert tyckt det varit tråkigt att inte ha mig kvar som dryckeskompis alla fall de första åren tills han vande sig? Han fattar ju att jag inte kan dricka så han har ju behövt acceptera. Sedan har ju han dragit ner extremt mycket på alkoholintaget under åren som jag varit nykter, det har successivt blivit bättre och bättre. Så kanske är jag bara girig som vill att han helst bara ska dricka på fest typ 4-5 gånger per år, hade jag tyckt var lagom 😁

@Varafrisk Stort grattis till 2,5 år!🥳. Helt fantastiskt! Så starkt av dig efter ditt ”tragglande”, du tog dig dit, till ditt ”där”. Du ska vara superstolt över dig själv!🌟. Kram❤️

@Himmelellerhelvette Jag tänker att samhällsnormen är att semester är förknippat med alkohol och det är helt ok om det är varje dag. Det förgyller semestern och när man dricker så får man ju en förhöjd känsla av dopamin, även de som inte blivit alkoholberoende. De dricker något glas och kanske inte varje dag. De vill inte känna av ruset så starkt, bara lite ”lagom” typ ett glas och ibland två. De som är beroende får ett giltigt skäl till att få ”koppla av” med alkohol, för det är ju semester. De dricker varje dag och tills man blir påverkad, mer en dag och kanske mindre en annan. För mig som är sårbar för alkoholberoende, var det höjdpunkten att få dricka alkohol, känna ruset och zooma ut. En gång i tiden endast när det var fest, som samhällsnormen var. Sedan varje helg och sedan varje dag. Samhällsnormen har också förändrats under årens lopp, nu är det AW och att ses över ett glas vin på vardagar, för var det ses över en kopp kaffe och inte dricka på vardagar. Att dricka varje dag på semestern gjorde man inte förr, men idag är det helt ok.

Som jag uppfattar det tycker du att det är jobbigt med att din make dricker varje dag själv. Jag förstår dig verkligen. När man inte längre dricker så har man gjort en stor förändring i sitt liv. Man har tagit bort aktiviteten att dricka och hjärnan har blivit ”ren” från alkohol. Man tänker och känner på ett lite annat sätt. Man njuter av ”renheten” och blir mer reflekterande kring sig själv och alkoholens påverkan. Man ser en annan värld bortom alkoholens inverkan. Man vill njuta av den världen och vill vara aktiv i den. Talar från egen erfarenhet. När man lever med en som inte är på samma plats/nivå kan det bli skav. Denne vill njuta av ruset från alkoholen och befinner sig i en annan ”värld”. Det kan bli skav om denne inte tillåts få njuta och ”koppla av” med alkohol. Där vi själva, jag, var förr. I en annan värld. Jag hade inte inte och ville inte upptäcka världen utan alkohol, dels för att jag hade blivit alkoholberoende, jag ville få ruset och min hjärna var kidnappad av alkoholen.

Det blir nog lätt lite skav när man gör en förändring i sitt liv och när ens partner inte följer med i förändringens riktning. Då tror jag man måste sitta ned och samtala om sina behov, hur man vill att det gemensamma livet ska se ut. Hitta ett sätt att leva som funkar för båda två, där båda får ge och ta.

Sköt om dig! Kram❤️

Wow 2,5år @Varafrisk ❤️ Det ska du verkligen vara så otroligt stolt över!

Jag ligger ju ett halvår före dig, vi har verkligen utvecklats otroligt mycket men jag kan fortfarande känna att ”varför tar inte det obehagliga slut” Jag har mött på motgång på motgång under mina snart tre år. Jag har precis som du kommit igenom och ut på andra sidan. Lärt mig släppa mer taget om det jag inte kan påverka men nu är jag till och med less på min man och det är läskigt! Jag vet inte om det beror på för mycket tid tillsammans nu under semestern, man är ju ändå van att vara på jobb och träning och annat isär så det är väldigt mycket tid ihop och vi har så lite gemensamt numera när jag ändrat mig så mycket. Vi går isär på så många olika värderingar och moral. Det är väl det största sedan att han har andra intressen än mig skulle väl vara lättare att acceptera men det är trist att hans intresse ligger kvar i fest medan mitt är leva livet fullt ut. Jag vill njuta, se, känna djupt och innerligt, han vill skynda, komma till nästa mål, inte leva varje dag som om den var en härlig dag. Det är som när vi såg livet som en transportsträcka till nästa gång vi fick dricka, hans liv verkar bara vara en transportsträcka och den stör min harmoni. Lite funderingar såhär när tröttheten börjar gripa tag. Kram❤️

Jo men innan vi blev beroende @Andrahalvlek. Hur är det för de som inte är beroende? Ser dom det som meningslöst utan alkohol? Jag minns tiden jag bara drack om det var fest, hade ingen aning om att folk drack bara för att det var fredag eller varje dag i fyra veckor på semestern. Dricker de allra flesta varje helg och varje dag på semestern? Varför? Att jag gjorde det var för jag var beroende tänker jag. Jag försöker förstå om det är normalt, jag vill tro att om man inte har några problem med alkohol så tänker man inte att man behöver dricka lite varje dag om man gör det själv dessutom, ingen annan dricker i familjen bara pappan? Är det ändå inte knepigt?

@Andrahalvlek Tack❤️Ja, jag är stolt men har väldigt lätt att glömma av min stolthet.

Kram🥰

@Ny dag Tack❤️Jag vill gärna vara en förebild på så vis att även om min resa var lång och krokig så kom jag fram till målet🙏🏻Du kommer också komma dit en dag så är det❤️

Kram🥰

@Ny dag Så bra att ni fick era gäster att upptäcka alkoholfri öl! Det är verkligen så himla mycket godare än lättöl, som jag misstänker är blandat med vatten. Alkoholfri har själva smaken intakt, och den kostar ju lika mycket som vanlig öl.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette För mig var en fredagkväll utan alkohol ett megatomrum i början. Vad gör man ens en fredagkväll om man inte dricker? Ja, jösses vad vårt tänk har förändrats på vägen.

Kram 🐘

@Varafrisk Grattis till 2,5 år som nykter! 🥳🥳🥳 Det är verkligen något att vara stolt över!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Vilka superpunkter! På "bara" dag 24. Värdefulla och användbara insikter oavsett vilken dag man är på 🩵